Kungl. Maj:ts proposition nr 205.

1

Nr 205.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
angående ändring i förordningen den 25 maj 1951
(nr 251) örn varuskatt; given Stockholms slott den 8
mars 1956.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogat förslag till förordning angående ändring i förordningen
den 25 maj 1941 (nr 251) örn varuskatt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 sami. Nr 205.

1

o

Kungl. Majlis proposition nr 205.

Förslag

till

förordning angående ändring i förordningen den 25 maj 1941
(nr 251) om varuskatt.

Härigenom förordnas, att 3, 8, 10, 11 och 14 §§ förordningen den 25
maj 1941 örn varuskatt1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

3 §•

1. Skatten utgår — — — bedriva rörelsen.

2. Varans beskattningsvärde är lika med det pris, som den skattskyldige
i allmänhet betingar sig för varan vid försäljning till detaljhandlare eller,
i fall där försäljning till detaljhandlare icke bedrives, det pris, som den skattskyldige
kan antagas hava betingat sig, därest sådan försäljning skett. I intetdera
fallet skall varuskatten inberäknas i priset.

För vara, som införes till riket för att saluhållas efter omformning eller
omarbetning eller efter anbringande i särskild förpackning eller eljest för att
användas vid tillverkning i förvärvssyfte av annan vara, är dock beskattningsvärdet
lika med varans värde, beräknat enligt 4 § tulltaxeförordningen,
med tillägg av den å varan belöpande tullen. Enligt samma grund beräknas
beskattningsvärdet för vara, som införes till riket för annat ändamål än försäljning
eller användning i förvärvssyfte.

Det ankommer på kontrollstyrelsen samt, beträffande vara som införes
till riket, generaltullstyrelsen och kontrollstyrelsen gemensamt att meddela
närmare anvisningar rörande tillämpningen av i detta moment givna stadganden.

8 §•

1. Vid införsel till riket av skattepliktig vara skall den skattskyldige, där
ej annat nedan stadgas, i samband med tulltaxeringen av varan till tullmyndigheten
i införselorten i två exemplar avlämna en på tro och heder avgiven
deklaration angående varans beskattningsvärde.

2. Deklaration erfordras icke beträffande sådan skattepliktig vara, som
avses i 3 § 2 mom. andra stycket. Beträffande sådan vara skall den skattskyldige
i stället till tullmyndigheten i införselorten avlämna skriftlig försäkran
i två exemplar rörande ändamålet med införseln.

3. Skatt, som enligt avgiven deklaration eller enligt av tullmyndigheten
verkställd uträkning belöper å införd vara, skall erläggas till tullverket samtidigt
med tullen. Vad i fråga om tull finnes stadgat rörande betalningsan -

1 Senaste lydelse av 11 och 14 §§ se 1943: 329.

Kungl. Maj:ts proposition nr 205.

3

stånd, ställande av säkerhet samt påföljd för fördröjd eller utebliven betalning
skall äga motsvarande tillämpning beträffande skatten.

4. Deklaration eller försäkran, varom ovan förmäles, skall slutligen granskas
av kontrollstyrelsen och skall för sådant ändamål det ena exemplaret
av handlingen av tullmyndigheten översändas till kontrollstyrelsen.

Befinnes vid granskningen att skatt påförts med för lågt belopp, skall
kontrollstyrelsen påföra den skattskyldige felande skatt samt bestämma
och meddela den skattskyldige tid, inom vilken sådan skatt skall erläggas.

Vad i 4 § 2—6 mom. samt 7 § 2 och 4 mom. är stadgat skall äga motsvarande
tillämpning i fråga örn skattskyldig, som avses i detta moment.

5. För vara, som införts till riket men sedermera utförts ur riket eller till
svensk frihamn, må åtnjutas restitution av skatt i den ordning och omfattning,
Kungl. Maj:t bestämmer.

Skatt utgår icke för vara, som införes under sådana omständigheter, att
tullfrihet för densamma åtnjutes. Dock föreligger skattskyldighet vid återinförsel
av vara, för vilken skatt icke erlagts eller för vilken erlagd skatt
restituerats.

6. Formulär till deklaration och försäkran, varom ovan förmäles, fastställas
av generaltullstyrelsen och kontrollstyrelsen gemensamt.

10 §.

Kontrollstyrelsen må vid vite förelägga skattskyldig att fullgöra vad honom
åligger enligt denna förordning eller med stöd av densamma meddelade
föreskrifter.

11 §•

Om ansvar i vissa fall för den, som i deklaration eller försäkran lämnat
oriktig uppgift, stadgas i skattestrafflagen.

14 §.

Av rörelseidkare begången förseelse, som i 9 § avses, åtalas vid allmän
underrätt i den ort, där rörelsen bedrives.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1946.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 205.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet ä Stockholms slott den 8 mars
1946.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson, Vougt,

Myrdal, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.

Efter gemensam beredning med chefen för handelsdepartementet anmäler
chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, fråga om vissa ändringar
i förordningen den 25 maj 1941 (nr 251) örn varuskatt samt anför därvid
följande.

Frågan om en allmän översyn av förordningen örn varuskatt är för närvarande
aktuell och vissa förberedande undersökningar härom pågå inom
kontrollstyrelsen. Utan avvaktan på resultatet av dessa undersökningar torde
jag emellertid redan nu få anmäla en speciell fråga, vars avgörande icke
lämpligen bör uppskjutas, nämligen frågan örn beräkning av beskattningsvärdet
för vara, som införes till riket.

Enligt 3 § 2 mom. förordningen örn varuskatt är beskattningsvärdet för
varuskattepliktig vara, som tillverkats inom riket, lika med det pris, tillverkaren
i allmänhet betingar sig för varan vid försäljning till detaljhandlare
eller, i fall där försäljning till detaljhandlare icke bedrives, det pris tillverkaren
kan antagas ha betingat sig, därest sådan försäljning skett. I intetdera
fallet skall varuskatten inberäknas i priset. Vidare föreskrives i 3 § 3 mom.
att beskattningsvärdet för vara, som införes till riket, är lika med varans
värde, beräknat enligt 4 § tulltaxeförordningen (d. v. s. i allmänhet priset å
inköpsorten vid tiden för inköpet med tillägg av emballagets värde jämte
frakt, försäkringspremier och annan å varan nedlagd kostnad intill dess varan
anlänt till gränsort inom tullområdet) med tillägg av den å varan belöpande
tullen.

Enligt 8 § skall varuskatten för skattepliktig vara, som införes till riket,
erläggas till tullverket samtidigt med tullen; och skall vad i fråga om tull finnes
stadgat rörande betalningsanstånd, ställande av säkerhet samt påföljd för
fördröjd eller utebliven betalning äga motsvarande tillämpning beträffande
skatten.

I en den 11 januari 1944 dagtecknad, till Kungl. Maj:t ställd skrift har
Sveriges kemiska industrikontor hemställt om sådan ändring i förordningen

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 205.

om varuskatt, att full likställighet i fråga örn varuskattens storlek åvägabringades
mellan importerade varor och inom landet tillverkade produkter.

I denna framställning har industrikontoret anfört, att importpriset inklusive
tull (d. v. s. tullvärdet) i fråga örn en del varuslag utgjorde endast omkring
hälften av försäljningspriset till detaljhandlare, bortsett från varuskattten.
Denna bristande likställighet hade uppmärksammats redan då varuskatten
infördes (propositionen 1941: 237 s. 37 f.), men frågan om en rättvisare
anordning i detta hänseende hade då ställts på framtiden på grund av
rådande handelsspärr och höga fraktkostnader vid import från utlandet. Enligt
industrikontorets mening borde beskattningsvärdet å importerade varor
beräknas på så sätt, att däri inkluderades även grosshandelsrabatter samt
importörens vinst och kostnader, bl. a. de i många fall mycket betydande
reklamkostnaderna. Om ej en dylik likställighet uppnåddes med beräkningssättet
i fråga om inhemska produkter, komme mycket betydande belopp,
som rätteligen borde tillfalla staten i fonn av varuskatt, att stanna hos importörerna
och grosshandeln resp. att utgivas i form av reklam, som senare
komme dessa till godo. Vad som borde eftersträvas vore sålunda att komma
fram till det pris, som den importerade varan i allmänhet komme att betinga
vid försäljning till detaljhandlare.

Beträffande möjligheterna att undanröja nämnda ojämnheter i beskattningen
har industrikontoret uttalat, att en möjlighet syntes vara, att till importpriset
för en produkt lädes ett visst för ifrågavarande slag av produkter
fastställt procentuellt tillägg, beräknat med hänsyn till de normala reklamoch
distributionskostnaderna. Varuskatten skulle beträffande många varuslag
komma att motsvara en mycket hög procent av fakturavärdet. Det borde
emellertid framhållas, att tullbedrägerier med för låga fakturavärden kunnat
konstateras redan vid import av varor, för vilka tull utginge med endast
10—15 procent av värdet. I fråga örn varuskatten, som skulle bliva många
gånger större, förelåge säkerligen väsentligt ökad risk för att importörerna
avsiktligt skulle angiva för lågt importvärde. I åtskilliga fall skulle detta
underlättas av den omständigheten, att importören vore ett dotterbolag till
den utländska tillverkaren. Inom tullverket hade man redan upptäckt dylika
fall, då importören angivit alldeles för lågt värde. Man hade därvid haft god
vägledning av det pris, den importerade varan betingat i detaljhandeln. Industrikontoret
hyste därför den uppfattningen, att man vid utformningen av
beskattningsvärdet å importvaror borde utgå från det pris, varan i allmänhet
komme att betinga vid försäljning till allmänheten, d. v. s. minutpriset. Det
borde ej möta några svårigheter för importören att vid importtillfället angiva
detta pris och en kontroll underlättades ofta i hög grad av förefintliga tryckta
prislistor, gemensamma för hela branschen. Det borde även vara möjligt
att på eli tillfredsställande sätt fastställa de procentuella avdrag, som skulle
göras från minuthandelspriserna för att man skulle komma fram till skäliga
beskattningsvärden för importvarorna.

Induslrikontoret tiar vidare anfört alt, därest grunden för beräkningen av
beskattningsvärdet skulle utgöras av detaljhandelsprisema, det syntes böra

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 205.

prövas om det icke vore ändamålsenligt att kontrollstyrelsen linge taga befattning
nied varuskatten även å importerade produkter. Tullverkets medverkan
skulle i så fall kunna inskränka sig till att lämna kontrollstyrelsen regelbundna
uppgifter örn alla importerade varupartier. Ej minst vid införseln av
varor, som inom landet förpackades i för detaljhandeln avsett emballage,
syntes en dylik anordning vara att föredraga framför nuvarande förhållanden,
då importören hade ali erlägga viss varuskatt till tullverket men erhölle
avdrag nied ifrågavarande belopp, då han i egenskap av tillverkare erlade
varuskatt till kontrollstyrelsen.

Sedan Kungl. Maj:t den 4 februari 1944 anbefallt kontrollstyrelsen att i
samråd nied generaltullstyrelsen verkställa utredning rörande den av industrikontoret
väckta frågan och att till Kungl. Maj:t inkomma nied de förslag,
vårtid utredningen kunde föranleda, har kontrollstyrelsen, som i ärendet samråd
med generaltullstyrelsen, inkommit nied ett den 18 augusti 1944 dagtecknat
utlåtande i ärendet.

Kontrollstyrelsen har i nämnda utlåtande anfört, att det vid tiden för utlåtandets
avgivande icke syntes föreligga något omedelbart behov av ändrade
föreskrifter om beskattningsvärdets bestämmande, men att det vore angeläget,
att förevarande skattespörsmål erhölle sin lösning, innan det normala
handelsutbytet med utlandet ånyo upptoges. Kontrollstyrelsen tillstyrkte
därför, att åtgärder vidtoges i det av industrikontoret avsedda syftet.

Beträffande de principer, efter vilka beskattningsvärdet vid import borde
fastställas, har kontrollstyrelsen anfört, att styrelsen biträdde industrikontorets
uppfattning örn att begreppet beskattningsvärde för importerade varor
i princip borde bestämmas på motsvarande sätt som gällde för inom riket
tillverkade varor. Det av industrikontoret först angivna beräkningssättet för
uträknande av beskattningsvärdet, som industrikontoret självt på anförda
skäl funnit mindre lämpligt, kunde icke heller kontrollstyrelsen tillstyrka
bl. a. av det skälet, att de procentuella tilläggen till importprisema för
olika varuslag med säkerhet skulle bliva variabla, vilket skulle nödvändiggöra
ofta återkommande författningsändringar samt medföra ett omfattande
kontrollarbete. Det i framställningen senare ifrågasatta beräkningssättet
åter syntes icke lämpligen böra vinna tillämpning i andra fall än där försäljning
lill detaljhandlare icke bedreves eller där försäljningen till detaljhandlare
på grund av intressegemenskap mellan säljaren och köparen icke
gåve tillförlitlig ledning vid beskattningsvärdets beräkning. Sådana specialfrågor
rörande beskattningsvärdets uträknande i de enskilda fallen torde
emellertid, såsom för närvarande skedde beträffande beskattningen av inom
landet tillverkade varor, kunna lösas genom anvisningar av skattemyndigheten.
Ett genomförande av förslaget i den av styrelsen angivna riktningen
syntes böra föranleda en sadan ändring av 3 § förordningen om varuskatt,
att det stadgande, som gällde för bestämmande av beskattningsvärde för inhemska
varor, utsträcktes till att i regel gälla även för importerade.

Enligt kontrollstyrelsens mening borde emellertid nu gällande i 3 § 3 mom.

Kungl. Maj.ts proposition nr 205.

7

intagna bestämmelse rörande beskattningsvärdet vid införsel fortfarande äga
tillämpning vid fastställandet av beskattningsvärdet, dels vid införsel av sådana
skattepliktiga varor, som infördes för annat ändamål än för försäljning
eller användning i förvärvssyfte, dels ock vid sådan införsel, där det
pris, som varan skulle komma att betinga vid försäljning till detaljhandlare,
icke kunde fastställas, vilket sistnämnda fall endast kunde förekomma vid
införsel av halvfabrikat.

Beträffande det närmare tillvägagångssättet vid uttagandet av varuskatt å
importerad vara i enlighet med kontrollstyrelsens förslag har kontrollstyrelsen
anfört följande.

En omläggning av beskattningen å importerade varor enligt angivna riktlinjer
förutsätter, att den skattskyldige vid införseltillfället i regel skall till
vederbörande tullmyndighet avgiva deklaration med uppgifter till ledning
för skattens beräknande. Enär en fullt tillfredsställande granskning av deklarationen
ofta icke kan utföras omedelbart vid införseltillfallet, måste en
eftergranskning av deklarationen verkställas. Lämpligen bör denna eftergranskning
utföras av kontrollstyrelsen med anlitande av de särskilda tjänstemän,
som äro anställda för beskattningsarbetet. Därvid kan granskning
företagas mot den skattskyldiges handelsbokföring nied därtill hörande
handlingar. För underlättande av det avsedda förfarandet bör deklarationen
av den skattskyldige avgivas i två exemplar, varav det ena av tullmyndigheten
insändes till kontrollstyrelsen. Från skyldighet att avgiva deklaration
bör emellertid undantagas den, som till riket inför sådana varor, för vilka
beskattningsvärdet fortfarande, såsom ovan sagts, bör bestämmas enligt nu
gällande regler för importvaror. Det torde dock vara lämpligt, att vederbörande
vid dylik import ålägges alt till tullmyndigheten i stället avgiva
en skriftlig försäkran rörande ändamålet med varans införsel. Skattebelopp,
som framgår av deklaration eller eljest uträknas av tullmyndigheten
å införselorten, bör liksom hittills av tullmyndigheten påföras den skattskyldige
vid införseltillfället.

Vad angår beslutanderätten i fråga örn de åtgärder, som kunna föranledas
av eftergranskningen, samt bestyret med uppbärandet och redovisningen av
felande skattebelopp skulle detta kunna uppdragas åt antingen kontrolleller
generaltullstyrelsen. Till stöd för alt kontrollstyrelsen borde handha
sagda uppgifter kan anföras, att därigenom skulle skapas garanti för en likformig
behandling av importerade varor med inhemska varor, samt att anordningen
skulle vara arbetsbesparande och ändamålsenlig. Vid samrådandet
med generaltullstyrelsen, som icke haft något att erinra mot att själva
eftergranskningen ombesörjes av kontrollstyrelsen, ha betänkligheter anförts
mot att förlägga nyssberörda beslutanderätt och uppbördsbestyr till kontrollstyrelsen.
Vid bedömandet av denna fråga bör beaktas, att en motsvarighet
till att tullmyndighet och annan beskattningsmyndighet lia att samverka
vid beskattningen av importerade varor redan nu finnes å den allmänna
omsättningsskattens område i kungörelsen den 20 juni 1941 (nr 475) med
vissa bestämmelser angående kontroll å uttagandet av allmän omsättningsskatt
vid import och alt beslutanderätten och skatteuppbörden i nämnda
kungörelse förlags lill länsstyrelserna. Generaltullstyrelsen bar framhållit, att
en anordning med kontrollstyrelsen som beskaltningsmyndighet för efterdebiterad
varuskatt flir importerade varor emellertid skulle innebära, att
både tullmyndigheten och kontrollstyrelsen skulle äga att i vissa fall bedöma
samma skattefråga. Ehuru det synes kontrollstyrelsen tveksamt, huruvida
denna principiella invändning mot en med avseende å den praktiska till -

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 205.

lämpningen ändamålsenlig anordning bör tillmätas avgörande betydelse, har
styrelsen likväl ansett sig böra beakta generaltullstyrelsens synpunkt. Därest
sålunda generaltullstyrelsen skall handhava uppbörden även av efterdebiterad
varuskatt för importerade varor, bör nämnda styrelse erhålla befogenhet
att föranstalta örn utmätning hos de skattskyldiga för uttagande av sådan
ogulden varuskatt.

I enlighet härmed har kontrollstyrelsen föreslagit att i 3 § 2 mom. förordningen
örn varuskatt skulle stadgas, att varans beskattningsvärde vore
lika med det pris, den skattskyldige i allmänhet betingade sig för varan vid
försäljning till detaljhandlare eller, i fall där försäljning till detaljhandlare
icke bedreves, det pris, den skattskyldige kunde antagas ha betingat sig, därest
sådan försäljning skett, att i intetdera fallet varuskatten skulle inberäknas
i priset, att för vara, som infördes till riket för att omformas eller omarbetas
eller användas vid tillverkning av annan vara eller som infördes för
annat ändamål än försäljning eller användning i förvärvssyfte, beskattningsvärdet
dock skulle anses vara lika med varans värde enligt 4 § tulltaxeförordningen,
med tillägg av den å varan belöpande tullen, samt att det skulle
ankomma på kontrollstyrelsen och, beträffande vara, som infördes till riket,
generaltullstyrelsen i samråd med kontrollstyrelsen att meddela de närmare
anvisningar rörande tillämpningen av i förevarande moment givna stadgande^
som kunde erfordras. I samband med att dessa ändringar vidtoges borde
nuvarande 3 § 3 mom. upphöra att gälla.

Slutligen har kontrollstyrelsen i sitt utlåtande framhållit, att kontrollstyrelsens
förslag förutsatte ändringar —- förutom i 3 § — i 8, 10 och 14 §§ förordningen
örn varuskatt, samt att genomförandet av förslaget knappast behövde
medföra någon ökning av styrelsens personal.

Sedan kommerskollegium anmodats att, efter hörande av näringsorganisationer
och andra sammanslutningar i den omfattning kollegium funne lämpligt,
inkomma med utlåtande i ärendet, har kommerskollegium avgivit det
begärda utlåtandet den 2 november 1944. Vid nämnda utlåtande lia fogats
yttranden från samtliga liandelskamrar, Sveriges industriförbund, Sveriges
grossistförbund och kooperativa förbundet ävensom ett gemensamt yttrande
från svensk industriförening och svenska kemiska industriers förening.

Av innehållet i nyssnämnda remissyttranden må här omnämnas följande.

Kommerskollegium har anfört, att det givetvis vore önskvärt, att inadvertensen
i avseende på beräkningen av beskattningsvärdena för respektive importerade
och här i riket tillverkade varor bleve undanröjd. Även om denna
inadvertens icke vore av den betydelse, som man måhända i och för sig vore
frestad tro, kunde dock icke förnekas, att en likställighet mellan beskattningsvärdena
för importerad respektive här i riket tillverkad vara redan i och för
sig vore önskvärd. Av de olika förslag, som framlagts, syntes kontrollstyrelsens
förslag innebära en elastisk ordning, i det att den praktiska detaljtilllämpningen
lämnade öppna olika vägar för fixering av den importerade varans
beskattningsvärde. I allmänhet skulle man därvid utgå från varans gross -

Kungl. j\Iaj:ts proposition nr 20ö.

9

ilandelspris, men i vissa fall vore tänkt att utgå från varans detaljliandelspris,
varifrån man skulle räkna sig tillbaka till grossistens utförsäljningspris
eller, när fråga vore om detaljistimportör, göra avdrag för detaljistens omkostnader
och vinstmarginal. Kommerskollegium ville alltså tillstyrka genomförandet
av kontrollstyrelsens förslag.

Av de utav kommerskollegium hörda organisationerna har flertalet tillstyrkt,
att ändrade bestämmelser meddelades rörande beskattningsvärdet för
importerade varor. I flertalet yttranden har även tillstyrkts den av kontrollstyrelsen
föreslagna lösningen av frågan.

Emellertid ha vissa organisationer uttalat sig i avstyrkande riktning. Detta
är fallet med kooperativa förbundet, som hemställt att det av kontrollstyrelsen
framlagda ändringsförslaget icke måtte genomföras utan i stället en utredning
företagas om varuskattens avskaffande. Vidare har Sveriges grossistförbund
framfört vissa erinringar mot förslaget och bland annat betonat, att
den fördel som den nuvarande skatteberäkningen innebure för importören
vore mera skenbar än verklig, och att en utjämning i riktning att belasta
importören uppstode genom att skatt finge betalas för importerad vara, även
om densamma icke bleve såld av importören eller på grund av varans försämring
eller annan omständighet finge säljas till billigare pris. För den händelse
enhetliga föreskrifter skulle anses påkallade, ville grossistförbundet såsom
ett alternativ framföra ett förslag om att vissa »kvalificerade» importörer,
till vilka närmast borde räknas grossistimportörerna, i likhet med de inhemska
fabrikanterna skulle erhålla rätt att erlägga varuskatten kvartalsvis
efter det den skattepliktiga varan försålts i stället för vid importtillfället. Däremot
skulle i fråga om detaljistimportörerna varuskatten utgå i samband
med importen. En motsvarande anordning för dessas del skulle nämligen med
hänsyn till kontrollen bli alltför svårhanterlig.

Stockholms handelskammare har för sin del avstyrkt förslaget med hänsyn
bland annat till att ändringarna i varuskatteförordningen icke föranletts av
något omedelbart behov utan motiverats av det läge, som kunde förväntas
inträda i och med att det normala handelsutbytet med utlandet åter komme
i gång. Enligt handelskammarens mening borde en utpräglad krisskatt som
varuskatten upphävas, så snart normala förhållanden åter inträdde. Det vore
emellertid önskvärt, om under övergångstiden bristerna i den nuvarande lagstiftningen
kunde avhjälpas. Även om handelskammaren icke kunde tillstyrka
vare sig industrikontorets eller kontrollstyrelsens ändringsförslag, borde
det icke vara uteslutet att man efter en förnyad förutsättningslös utredning
skulle kunna finna en lösning, ägnad att tillfredsställa de från olika håll framförda
kraven på full likställighet i skattehänseende mellan importerade och
här i riket tillverkade varor. — Beträffande det närmare tillvägagångssättet
vid uttagandet av varuskatt i enlighet med kontrollstyrelsens förslag har handelskammaren
anfört, att det föreslagna deklarationsförfarandet .skulle medföra
betydande olägenheter för importörerna och ställa stora krav på den efterföljande
kontrollens effektivitet. Under normala tider måste nian räkna

Bihang tilt riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 205. 2

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 20ö.

Departements chefen.

med att antalet mindre importörer bleve mångdubbelt större än för närvarande.
A id en förnyad utredning borde kunna utfinnas en mera tillfedsstäilande
lösning av frågan.

Skånes handelskammare har uttalat att kontrollstyrelsen borde, såsom mdustrikontoret
föreslagit, helt övertaga handhavandet av kontrollen även över
importvarorna. Härigenom skulle den dubbla anordningen för beskattningen
av halvfabrikat med skattepåföring först vid importen och sedermera jämväl
vid tillverkningen bortfalla, vilket skulle medföra en praktisk lättnad för
sådana skattskyldiga, vilka importerade halvfabrikat för förädling resp. omförpackning.
Vidare skulle härigenom importör befrias från skatterisken för
varor, som förbleve osålda eller minskades i värde.

Svensk industriförening och svenska kemiska industriers förening ha framhållit,
att bestämmelsen örn att det skulle ankomma på kontrollstyrelsen och,
beträffande vara, som infördes till riket, generaltullstyrelsen i samråd med
kontrollstyrelsen att meddela närmare anvisningar rörande tillämpningen av
stadgandena om varors beskattningsvärde innebure en ur rättssäkerhetssynpunkt
icke önskvärd oklarhet. Förekommande efterdebiteringar borde kunna
verkställas av kontrollstyrelsen i stället för generaltullstyrelsen.

I detta sammanhang torde jag få anmäla, att Svenska choklad- och konfektyrfabrikantföreningen
u. p. a. i en den 3 september 1945 dagtecknad,
till Kungl. Maj :t ställd skrift anfört, att det förhållandet, att de utländska varorna
genom den nu tillämpade metoden för beräknandet av beskattningsvärdet
gynnades på bekostnad av motsvarande inhemska varor, hittills icke
gjort sig märkbart i någon större utsträckning. Läget komme dock att bli
ett helt annat, när importhandeln undan för undan komme i gång i alltmera
normal omfattning. Skyndsamma åtgärder för ernående av rättvisare beskattningsgrunder
vore därför ett trängande behov. Då det förslag, som framlagts
av kontrollstyrelsen, syntes väl ägnat att läggas till grund för ändringar i förevarande
lagstiftning hemställdes att förslaget snarast måtte genomföras.

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen beräknas varuskatten olika
för å ena sidan varor, som tillverkas inom riket, och å andra sidan importerade
varor. I båda fallen utgår visserligen varuskatten med samma procenttal
av varans beskattningsvärde, men detta värde fastställes efter olika grunder
i de båda fällen. Sålunda är beskattningsvärdet för vara, som tillverkas
inom riket, lika med det pris tillverkaren i allmänhet betingar sig för varan
vid försäljning till detaljhandlare. För vara, som införes till riket, utgör beskattningsvärdet
däremot endast en del av priset vid försäljning till detaljhandlare;
beskattningen är nämligen i detta fall baserad på importpriset
med tillägg av den å varan belöpande tullen.

Denna bristande överensstämmelse med avseende å beräkningen av varuskatten
har hittills — på grund av tidigare rådande handelsspärr och höga
fraktkostnader — icke vållat några mera påtagliga olägenheter. Sedan handelsutbytet
med utlandet kunnat återupptagas, har emellertid frågan örn be -

Kungl. Maj:ts proposition nr 205.

1]

stämmandet av beskattningsvärdet å importerade varor erhållit större praktisk
betydelse och åtgärder torde nn böra vidtagas i syfte att uppnå likformighet
i behandlingen av importerade och inom riket tillverkade varuskattepliktiga
varor.

På sätt kontrollstyrelsen föreslagit torde den bristande likställigheten lämpligen
kunna undanröjas därigenom, att de i 3 § 2 mom. upptagna bestämmelserna
örn fastställandet av beskattningsvärdet för varor, som tillverkas
inom riket, utsträckas att i princip avse jämväl importerade varor. Härvid
bör dock undantag göras i fråga om varor, som införas till riket för att saluhållas
efter omformning eller omarbetning eller efter anbringande i särskild
förpackning eller för att användas vid tillverkning i förvärvssyfte av annan
vara. Beträffande dylika varor torde beskattningsvärdet fortfarande böra
beräknas enligt hittills gällande grunder eller alltså utgöra varans värde
enligt 4 § tulltaxeförordningen med tillägg av den å varan belöpande tullen.
Då varan blir föremål för förnyad beskattning efter omarbetningen, är det
nämligen onödigt att vid importen tillämpa det mera invecklade och arbetskrävande
förfarande, som en beskattning enligt huvudregeln förutsätter.

Vidare torde enahanda undantag böra göras i fråga om vara, sorn införes
för annat ändamål än försäljning eller användning i förvärvssyfte. En dylik
undantagsbestämmelse — som torde ha förhållandevis ringa praktisk betydelse
— synes motiverad med hänsyn till svårigheten att i vissa av de nu
avsedda fallen fastställa varans pris vid försäljning till detaljhandlare.

Den nu ifrågasatta ändringen med avseende å beskattningen av importerade
varor bör medföra, att den skattskyldige skall vara pliktig att i samband
med införsel av vara, för vilken varuskatt skall utgå, avlämna en särskild
deklaration till ledning för skattens bestämmande. Beträffande sådan importerad
vara, för vilken varuskatten, enligt vad nyss anförts, även framdeles
bör uttagas enligt nu gällande regler, synes det dock icke erforderligt att avfordra
den skattskyldige någon deklaration; i sådana fall bör denne i stället
avgiva en skriftlig försäkran rörande ändamålet med införseln. Skattebelopp,
som framgår av deklarationen eller eljest uträknas av tullmyndigheten i
samband med införseln, bör liksom hittills påföras den skattskyldige vid
införseltillfället.

Såsom kontrollstyrelsen framhållit kan en definitiv granskning av deklarationen
ofta icke utföras vid införseltillfället, varför möjlighet bör finnas
att verkställa en eftergranskning av deklarationen. Denna eftergranskning
bör, såsom jämväl generaltullstyrelsen förutsatt, handhavas av kontrollstvrelsen.
Eftergranskning torde i samma ordning böra ske jämväl av sådana
skriftliga försäkringar rörande ändamålet med varans införsel, som i det
föregående omförmälts.

Vad härefter angår dels beslutanderätten i fråga örn åtgärder som kunna
föranledas av eftergranskningen och dels bestyret med uppbärandet oell redovisningen
av felande varuskatt kan tvekan råda, huruvida dessa uppgifter
böra åvila kontrollstyrelsen eller generaltullstyrelsen. Vissa skiil kunna
anföras till stöd för den meningen, att uppgifterna borde åvila generaltull -

^ Kungl. Maj:ts proposition nr 205.

styrelsen. Ä andra sidan skulle en dylik anordning innebära en omgång i
förfarandet utan att medföra några påtagliga praktiska fördelar. Vid sådant
förhållande har jag för min del ansett övervägande skäl tala för att uppgifterna
anförtros åt kontrollstyrelsen. Därest frågan löses i enlighet med vad
jag sålunda föreslår, torde kontrollstyrelsen böra vid handläggningen av
ärenden rörande varuskatt å importerade varor tillerkännas i huvudsak samma
befogenheter i förhållande till importören, som styrelsen redan nu äger
gentemot rörelseidkare som här i riket tillverkar skattepliktig vara.

En omläggning i fråga örn sättet för uttagande av varuskatt å importerade
varor efter nu angivna linjer påkallar vissa ändringar i 3 och 8 §§ förordningen
örn varuskatt. Vidare torde vissa följdändringar böra vidtagas
med avseende å 10, 11 och 14 §§ samma förordning.

I enlighet med vad jag nu anfört bär inom finansdepartementet upprättats
förslag till förordning angående ändring i förordningen den 25 maj 19bl
(nr 251) om varuskatt.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att nämnda förslag
måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att proposition
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
W. Dickson.

4G7446. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1946.