Kungl. Maj:ts proposition nr 200.
i
Nr 200.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
radioanläggningar m. m.; given Stockholms slott den
S mars 1946.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Majit härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till lag örn radioanläggningar m. m.
GUSTAF.
Torsten Nilsson.
Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 200.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 200.
Förslag
till
Lag
om radioanläggningar m. m.
Härigenom förordnas som följer.
1 §■
Med radioanläggning förstås i denna lag sådan anläggning för överförande
eller mottagande genom radiovågor av tecken, signaler, skrift, bilder eller
ljud, som ej är avsedd enbart för mottagande av utsändning från annan dylik
anläggning.
Anläggning eller annan anordning, avsedd enbart för mottagande av utsändning
från radioanläggning, benämnes i denna lag radiomottagningsapparat.
2 §•
För rätt att här i riket eller å svenskt fartyg eller svenskt luftfartyg utom
riket innehava eller nyttja radioanläggning erfordras tillstånd av Konungen
eller, efter Konungens bemyndigande, av telegrafstyrelsen.
3 §•
Tillstånd meddelas för viss tid. Vid meddelande av tillstånd föreskrives,
under förbehåll av enskild rätt, på vilket sätt och under vilka villkor i övrigt
radioanläggningen må innehavas och nyttjas.
Örn avgift för innehav av radioanläggning gäller vad Konungen förordnar.
4 §•
Innehar eller nyttjar någon radioanläggning utan tillstånd eller i strid mot
föreskrift som meddelats enligt 3 §, straffes med dagsböter eller fängelse.
Anläggningen vare ock förverkad; dock skall sådan påföljd icke inträda där
förseelsen skett av förbiseende eller under omständigheter som eljest äro synnerligen
mildrande eller om förseelsen begåtts av annan än anläggningens innehavare
och denne ej låtit något komma sig till last i avseende å förseelsen.
5 §■
Böter, som ådömas enligt denna lag, ävensom förverkad egendom tillfalla
kronan.
Kanal. Maj.ts proposition nr 200.
3
6 §.
I fråga om rätt att här i riket eller å svenskt fartyg eller svenskt luftfartyg
utom riket innehava radiomottagningsapparat samt örn avgift för innehav av
dylik apparat gäller vad Konungen förordnar.
7 §•
Vad i 2—6 §§ stadgas äger ej tillämpning å radioanläggning eller radiomottagningsapparat
å främmande fartyg eller luftfartyg. De föreskrifter härutinnan,
som kunna erfordras, meddelas av Konungen.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Genom denna
lag upphäves lagen den 3 november 1939 (nr 795) örn anläggningar för radiotelegrafi
eller radiotelefoni, dock att tillstånd, som meddelats med stöd av
sistnämnda lag, icke skall förlora sin giltighet.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 200.
Utdrag av protokollet över kommunikationsårenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 22 februari 1946.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Quensel, Erlander, Danielson, Vougt, Zetterberg,
Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.
Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anmäler
chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Nilsson, fråga örn ändrad
lagstiftning rörande innehav och nyttjande av anläggningar för radiotelegrafi
eller radiotelefoni samt anför därvid följande:
Den första svenska lagstiftningen om anläggningar för telegrafering eller
telefonering utan tråd tillkom år 1905 och avsåg att skapa förutsättningar
för en statlig kontroll av det nya kommunikationsmedlet, som då stod i början
av sin utveckling. Lagen, som trädde i kraft den 1 januari 1906, innefattade
förbud att här i riket utan Konungens tillstånd utföra elektrisk anläggning
för telegrafering eller telefonering utan tråd. Detta koncessionstvång
har sedermera bibehållits i de senare utformningar av radiolagen (av
år 1907, 1924 och 1939), som efter hand ersatt tidigare editioner. Den nu
gällande lagen örn anläggningar för radiotelegrafi eller radiotelefoni är utfärdad
den 3 november 1939 (nr 795).
Den, som önskat erhålla tillstånd att innehava eller nyttja radioanläggning,
har haft att ingiva en till Konungen ställd ansökan, vilken remitterats
till telegrafstyrelsen och försvarsstaben. Ansökan har även kunnat insändas
till telegrafstyrelsen, som efter försvarsstabens hörande vidarebefordrat densamma
till Kungl. Maj:t. Den sökande har sedermera fått lösa resolution å
meddelat tillstånd i kommunikationsdepartementet. Tillstånden ha meddelats
att gälla till utgången av det kalenderår, då de beviljats, men ha sedermera
förlängts på ett år i sänder genom årliga generella beslut av Kungl.
Maj:t. I Kungl. Maj:ts resolution ha varit intagna de villkor, som tillståndshavaren
haft att iakttaga.
Med hänsyn till av kriget förorsakade förhållanden utfärdade telegrafstyrelsen
på framställning av chefen för försvarsstaben den 2 september 1939
förbud mot all sändning från privata radioanläggningar. Tillstånden att innehava
och nyttja dylik anläggning fortforo dock att gälla och upphävdes
först påföljande år, sedan Kungl. Maj:t på framställning av styrelsen den 20
december 1940 förklarat Sig icke vilja förnya de tillstånd att innehava och
nyttja radioanläggningar, vilka upphörde att gälla med utgången av år 1940.
Kungl. Maj.ts proposition nr 200-
5
I skrivelse den 8 februari 1946 har telegrafstyrelsen meddelat, att styrelsen,
sedan frågan om amatörsändarverksamhetens återupptagande blivit aktuell
i och med de ändrade utrikespolitiska förhållandena, tagit initiativ till överläggningar
mellan representanter för telegrafverket och de i saken närmast
intresserade parterna -— chefen för försvarsstaben, säkerhetschefen, statspolisintendenten
samt föreningen Sveriges sändaramatörer — i avsikt att utreda
frågan om de bestämmelser, som borde utfärdas i ämnet, då verksamheten
kunde få återupptagas i vårt land. Representanterna ha antagit benämningen
de delegerade för amatörradioverksamhetens ordnande.
överläggningarna ha resulterat i ett den 30 oktober 1945 dagtecknat förslag
till ordnandet av amatörsändarverksamheten i riket, vilket i avskrift vidfogats
styrelsens skrivelse.
Förslaget går i huvudsak ut på
att tillståndsgivningen skulle överflyttas från Kungl. Maj:! till telegrafstyrelsen,
att ett särskilt kompetensbevis, amatörcertifikat, av tre olika klasser skulle
införas och utgöra en förutsättning för erhållande av tillstånd,
att de skilda certifikatklasserna skulle giva innehavaren olika befogenheter
med avseende på sändningseffekter och trafiksätt,
att inhämtande av yttrande över ansökan om amatörtillstånd regelmässigt
skulle ske från vederbörande länsstyrelse eller Överståthållarämbetet
samt
att vissa avgifter skulle utkrävas dels för avläggandet av certifikatprov
och dels årligen för tillståndet under hela dess giltighetstid.
Vad angår spörsmålet om överflyttande av tillståndsgivningen beträffande
amatörradioanläggning från Kungl. Majit till telegrafstyrelsen ha de delegerade
för amatörradioverksamhetens ordnande i sitt nyssnämnda förslag
inledningsvis erinrat om att telegrafstyrelsen redan år 1925, i anledning av
skrivelse från chefen för kommunikationsdepartementet, inkommit med
förslag i ämnet samt att samma fråga därefter varit föremål för ingående
överläggningar, vilka resulterat i nya förslag angående sådan lagändring att
telegrafstyrelsen finge befogenhet att utfärda amatörtillstånd. De tidigare
förslagen hade emellertid icke föranlett någon ändring i 1924 års radiolag,
och någon omläggning i sådant hänseende hade icke heller ägt rum vid omarbetningen
av radiolagen hösten 1939.
Beträffande de sakskäl, som talade för en lagändring, ha de delegerade
anfört i huvudsak följande:
Vad tillståndsgivningen beträffar är det uppenbart, att det innebär ett förenklat
handläggningssätt att telegrafstyrelsen efter samråd med försvarsstaben
prövar ärendet och meddelar tillstånd i enlighet med av Kungl. Majit
givna direktiv. Därest en sökande av telegrafstyrelsen får avslag på en framställning
örn tillstånd, är det honom obetaget att överklaga beslutet hos
Kungl. Majit. Det är emellertid att förutse, att detta komme att äga rum
endast i undantagsfall.
Att vissa fördelar ur expeditionssynpunkt äro förenade med en överflyttning
till telegrafstyrelsen av befogenheten att handhava det i och för
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 200.
sig normalt rutinmässiga meddelandet av tillstånd för radioamatörer, torde
vara uppenbart. Än större fördelar vinnas emellertid härigenom i betraktande
av att styrelsen sålunda får i sin hand att bättre än nu vidtaga åtgärder
vid överträdelser av utfärdade föreskrifter för amatörrörelsens bedrivande,
vare sig det gäller temporär eller definitiv indragning av tillståndet. Det
är överhuvud taget icke tänkbart, att telegrafstyrelsen i varje särskilt fall avförseelse
mot amatörbestämmelserna .skulle hos Kungl. Ma.j:t anmäla förhållandet
och hemställa om åtgärd. Ett sådant system komme att resultera i att
begångna överträdelser av utfärdade föreskrifter överhuvud laget bleve utan
påföljd. I alla länder med ordnad amatörrörelse ligger det även i telegrafförvaltningens
eller motsvarande organs hand att jämlikt gällande internationella
bestämmelser övervaka, att amatörrörelsen bedrives på reglementsenligt
sätt.
Telegrafstyrelsen har i sin .skrivelse för egen del uttalat, att enligt styrelsens
mening de delegerades förslag borde läggas till grund för amatörsändarverksamhelen
i fortsättningen. Styrelsen hade med anledning därav uppgjort
förslag till ny lag om anläggningar för radiotelegrafi eller radiotelefoni, enligt
vilket Kungl. Majit skulle få möjlighet att åt styrelsen uppdraga att meddela
tillstånd till innehav av radioanläggning.
I detta sammanhang har styrelsen framhållit, att tillståndsgivningen ej
blott för amatörsändare utan även för två andra kategorier av radioanläggningar,
nämligen för sådana fartygsradiostationer som icke vore telegrafverkets
egendom samt för anläggningar avsedda för rent tillfälliga ändamål,
borde överlåtas på styrelsen. Härom har styrelsen anfört följande:
Radioanläggningarna på den svenska handelsflottans fartyg ägas
i regel av telegrafstyrelsen, vilken genom Kungl. Maj:ts brev den 6 oktober
1939 fått rätt att under en tid av tjugo år, räknat från och med den 10
oktober 1939. å svenska fartyg utföra och nyttja anläggningar för trådlös
telegrafering eller telefonering ävensom att mot abonnemangsavgift, som av
Kungl. Majit fastställes, till enskilda överlåta den styrelsen sålunda meddelade
rätten att nyttja berörda anläggningar.
Emellertid ha, efter av kommerskollegium därom utfärdade föreskrifter,
vissa oceangående fartyg till främjande av sjösäkerheten utrustats med bärbara
radioanläggningar, avsedda att vid behov medföras
i fartygets livbåtar. Dessa anläggningar ha av praktiska skäl
inköpts — oftast genom telegrafstyrelsen — av vederbörande rederier och
blivit deras egendom. Ehuru anläggningen sålunda icke tillhandahålles av
telegrafverket i likhet med fartygets fast inbyggda, reguljära radiostation,
har livbåtsstationen hittills ansetts kunna såsom ett komplement till denna
hänföras under telegrafstyrelsens allmänna koncession. Vederbörande rederier
ha med anledning därav fått förbinda sig att i fråga örn anläggningen
iakttaga vissa av styrelsen uppställda villkor. Det synes emellertid riktigare
att detta provisoriska arrangemang ändras så, att rederierna få tillstånd att
innehava ifrågavarande stationer, utfärdade av telegrafstyrelsen.
Vidare ha vissa radioanläggningar ombord på fiskefartyg med hänsyn
till svårigheterna att ordna frågan örn deras underhåll m. m. i stället
för att upplåtas mot abonnemangsavgift av telegrafstyrelsen överlåtits och
försålts till fartygens ägare mot en engångsavgift, varigenom styrelsens skyldigheter
i fortsättningen kommit att inskränka sig till en årlig översyn och
kontroll av stationen samt handhavandet av avräkningarna och tillhandahållandet
av föreskrivna trycksaker och blanketter etc., allt mot en mindre
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 200.
årlig avgift. Då styrelsen sålunda icke har kvar äganderätten till stationerna,
torde det vara riktigast att styrelsen även för dessa stationer får utfärda
formliga tillstånd.
Det är att förutse, att den nya gren av radiotekniken, som i form av s. k.
e k o r a d i o under kriget utvecklats till ett värdefullt hjälpmedel för navigation,
inom den närmaste tiden kommer att i allt större utsträckning tagas
i anspråk för handelssjöfartens behov, varvid fartygen komma att utrustas
med särskilda anläggningar därför. Då dessa komma att falla under lagens
definition på radioanläggning, kommer tillstånd att erfordras för innehavet.
Det synes styrelsen önskvärt, att sådana tillstånd meddelas under enklast
möjliga former, varför tillståndsgivningen även i detta fall synes böra överlämnas
till styrelsen.
Tid efter annan förekommer det att tillstånd att innehava och nyttja radioanläggning
sökes för rent tillfälliga ändamål av mycket begränsad
varaktighet, exempelvis i samband med demonstrationer av radioteknisk
materiel o. dyl. Sådana ärenden förekomma visserligen jämförelsevis sällan,
men då det synes önskvärt att tillstånd därvid skall kunna erhållas snabbt
och på ett enkelt sätt, vill telegrafstyrelsen föreslå, att dessa ärenden överlåtas
till styrelsens handläggning.
Såsom ett ytterligare skäl till att nu genomföra den föreslagna ändringen
av radiolagen, varigenom Kungl. Maj:t skulle få möjlighet att i den utsträckning,
som vid varje tidpunkt kan befinnas erforderlig, förenkla förfarandet
vid meddelandet av tillstånd att innehava olika slag av radioanläggningar,
framhåller styrelsen slutligen den betydligt ökade användning av
radioförbindelser för olika ändamål, som kunde förväntas, när radioteknikens
landvinningar under de senaste åren kunde fullt utnyttjas för kommersiellt
bruk. Nya typer av radiosändare komme måhända då genom sin prisbillighet
och lätthanterlighet att inbjuda till användning av radio i en omfattning,
som nu icke kunde överblickas. Det torde därvid å ena sidan komma
att visa sig nödvändigt att underkasta verksamheten en viss reglering från
myndigheternas sida, men å andra sidan borde formerna därför icke göras
onödigt betungande för radiotrafikanterna. Detta talade för lämpligheten
av att tillståndsgivningen för ytterligare grupper av radioanläggningar framdeles
lätt borde kunna överflyttas till telegrafstyrelsen om och när så ansåges
av förhållandena påkallat. Utvecklingen bleve därvid analog med den,
då rundradion på sin tid slog igenom i vårt land. Radiolagen ändrades därvid
år 1924 så, att tillstånden att innehava radiomottagningsapparat (licenserna)
i fortsättningen skulle utfärdas av telegrafstyrelsen i stället för såsom tidigare
av Kungl. Maj:t.
I sitt förslag till ny lag hade telegrafstyrelsen endast gjort den ändring i
gällande lag, som betingades av att Kungl. Majit skulle kunna uppdraga åt
styrelsen att vara tillståndsmyndighet i den omfattning Kungl. Majit funne
för gott. Detta uppdrag skulle givas i en särskild kungörelse, vartill styrelsen
ävenledes uppgjort förslag.
Under hänvisning till vad sålunda anförts har styrelsen, såvitt nu är i
fråga, hemställt, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att antaga ifrågavarande
förslag till ny lag örn anläggningar för radiotelegrafi eller radiotelefoni.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 200.
Departements
chefen.
Chefen för försvarsstaben och statspolisintendenten hava, enligt vad som
framgår av vid telegrafstyrelsens framställning fogade yttranden, förklarat
sig icke hava något att erinra mot de föreslagna ändringarna i lagstiftningen
örn anläggningar för radiotelegrafi eller radiotelefoni.
Slutligen må här erinras om att landshövdingen Karl Levinson i sitt år
1939 avgivna betänkade med utredning angående statsdepartementens organisation
och därmed sammanhängande frågor (SOU 1939: 44, s. 22) framhållit,
att ärenden angående meddelande av nu ifrågavarande tillstånd i
allmänhet vore av enkel beskaffenhet och att de utan olägenhet torde kunna
överlämnas till avgörande av telegrafstyrelsen.
Telegrafstyrelsens förslag till ändring i gällande lag om anläggningar för
radiotelegrafi eller radiotelefoni innebär, att Kungl. Maj:t skulle erhålla möjlighet
att uppdraga åt styrelsen att meddela tillstånd till innehav eller nyttjande
av radioanläggningar. Styrelsen skulle vidare äga att i vissa fall förklara
meddelat tillstånd förverkat. Anledningen till att nämnda fråga nu
upptagits till prövning är i främsta rummet den, att verksamheten på ifrågavarande
område, sedan fredsförhållanden nu åter inträtt, kan antagas komma
att avsevärt utvecklas.
Detta gäller först och främst amatörsändarverksamheten. Denna har under
kriget legat helt nere. Genom beslut tidigare denna dag har emellertid
Kungl. Majit på vissa villkor provisoriskt förnyat de tillstånd vilka upphörde
vid utgången av år 1940. Nya tillstånd torde småningom komma att sökas
av sändaramatörer. Då dessa ärenden i allmänhet äro av rutinmässig natur,
synes en överflyttning till telegrafstyrelsen av tillståndsgivningen icke böra
möta hinder. En dylik överflyttning torde emellertid få anses önskvärd även
ur den synpunkten, att styrelsen närmast bör hava att övervaka att amatörrörelsen
bedrives på reglementsenligt sätt.
Beträffande handelsflottans fartyg bär tillståndsgivningen för olika radioanläggningar
hittills ansetts kunna ordnas inom ramen för telegrafstyrelsens
allmänna koncession att utföra och nyttja dylika anläggningar. Emellertid
torde, såsom styrelsen framhållit, i de fall då anläggningarna icke ägas av
styrelsen formliga tillstånd böra utfärdas. Detta bör av praktiska skäl ankomma
på styrelsen. Även i övrigt föreligger behov att, i fall då enligt gällande
lag särskilt tillstånd erfordras, meddela tillstånden under enklast möjliga
former och utan alltför stor administrativ omgång. Detta behov gör sig
starkare gällande ju mera radiotekniken utvecklas, och jag vill därför tillstyrka
sådan ändring i lagen, att Kungl. Majit erhåller möjlighet att i den
utsträckning vid varje tidpunkt kan anses erforderlig överlämna tillståndsgivningen
för olika grupper av radioanläggningar till styrelsen.
Det har synts mig lämpligt att i samband med den nu av mig förordade
sakliga ändringen i lagen örn anläggningar för radiotelegrafi eller radiotelefoni
låta vidtaga jämväl en formell överarbetning av lagen. Resultatet härav
föreligger i form av ett inom kommunikationsdepartementet upprättat
förslag till lag om radioanläggningar m. m.
Kungl. Maj.ts proposition nr 200.
9
Sedan statsmakterna tagit ståndpunkt till denna lagstiftningsfråga, torde
jag få anmäla det förslag till amatörsändarverksamhetens ordnande, för
vilket redogörelse i korthet lämnats i det föregående. Jag vill emellertid
redan nu framhålla, att Kungl. Maj:t enligt 3 § i den föreslagna nya lagen
må fastställa avgift för innehav av radioanläggning samt att Kungl. Majit
torde äga fastställa storleken av de avgifter, som kunna befinnas böra erläggas
till telegrafverket för avläggandet av certifikatprov.
Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över ifrågavarande lagförslag,
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87
regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Majit Konungen lämna bifall.
Ur protokollet:
Nils Hellenius,
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 200.
Förslag
till
Lag
om radioanläggningar m. m.
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Med radioanläggning förstås i denna lag anläggning för överförande eller
mottagande genom radiovågor av tecken, signaler, skrift, bilder eller ljud,
om den ej är avsedd enbart för mottagande av utsändning från annan dylik
anläggning.
Anläggning eller annan anordning, avsedd enbart för mottagande av utsändning
från radioanläggning, benämnes i denna lag radiomottagningsapparat.
2 §•
För rätt att här i riket eller utom riket å svenskt fartyg eller svenskt luftfartyg
innehava eller nyttja radioanläggning erfordras tillstånd av Konungen
eller, efter Konungens bemyndigande, av telegrafstyrelsen.
3 §■
Tillstånd meddelas för viss tid. Vid meddelande av tillstånd föreskrives,
under förbehåll av enskild rätt, på vilket sätt och under vilka villkor i övrigt
radioanläggningen må innehavas och nyttjas.
Örn avgift för innehav av radioanläggning gäller vad Konungen förordnar.
4 §•
Den som utan tillstånd eller i strid mot föreskrift som meddelats enligt
3 § innehar eller nyttjar radioanläggning straffes med dagsböter eller fängelse.
Anläggningen vare ock förverkad, där ej förseelsen skett av förbiseende
eller under omständigheter som eljest äro synnerligen förmildrande eller,
örn förseelsen begåtts av annan än anläggningens innehavare, denne ej låtit
något komma sig till last i avseende å förseelsen.
5 §•
Böter, som ådömas enligt denna lag, ävensom förverkad egendom tillfalla
kronan.
Kungl. Maj:ts proposition nr 200.
11
6 §■
I fråga om rätt att här i riket eller utom riket å svenskt fartyg eller svenskt
luftfartyg innehava radiomottagningsapparat samt om avgift för innehav
av dylik apparat gäller vad Konungen förordnar.
7 §■
Denna lag äger ej tillämpning å radioanläggning eller radiomottagningsapparat
å främmande fartyg eller luftfartyg. De föreskrifter härutinnan, som
kunna erfordras, meddelas av Konungen.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Genom denna
lag upphäves lagen den 3 november 1939 (nr 795) örn anläggningar för radiotelegrafi
eller radiotelefoni, dock att på grund härav tillstånd, som meddelats
med stöd av sistnämnda lag, icke skall förlora sin giltighet.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 200
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 8 mars
1946.
Närvarande:
regeringsrådet Kellberg,
justitieråden Guldberg,
Ekberg,
Santesson.
Enligt lagrådet den 5 mars 1946 tillhandakommet utdrag av protokoll över
kommunikationsärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet den
22 februari 1946, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande skulle
för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat
förslag till lag om radioanläggningar m. m.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits
av t. f. förste kanslisekreteraren A. H. Winberg.
Lagrådet anförde:
Meningen med stadgandet i andra punkten av 4 § är uppenbarligen, att
— såsom angivits i 5 § gällande lag — förverkandepåföljd icke skall inträda
i det fall, att förseelsen begåtts av annan än anläggningens innehavare
och denne ej låtit något komma sig till last i avseende å förseelsen. Vad
sålunda åsyftats har icke kommit till uttryck i den föreslagna lagtexten, och
det hemställes, att erforderlig rättelse vidtages.
Den avsedda innebörden av 7 § skulle tydligare framgå, örn i första punkten
föreskreves, att vad i 2—6 §§ stadgas ej äger tillämpning å radioanläggning
eller radiomottagningsapparat å främmande fartyg eller luftfartyg.
Ur protokollet.
Bertil Crona.
Kungl. Maj:ts proposition nr 200.
13
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför
Hans Maid Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 8 mars 19A6.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson, Vougt,
Myrdal, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.
Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anmäler
chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Nilsson, lagrådets denna
dag avgivna utlåtande över det den 22 februari 1946 till lagrådet remitterade
förslaget till lag örn radioanläggningar m. m.
Föredraganden anför:
Vad lagrådet anfört beträffande stadgandet i andra punkten av 4 § synes
böra föranleda en redaktionell ändring av detsamma. Även 7 § torde ändras
i överensstämmelse med lagrådets förslag. I övrigt synas vissa smärre jämkningar
böra vidtagas i lagtexten.
Härefter hemställer föredraganden, att det i enlighet med vad sålunda anförts
jämkade lagförslaget måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition
föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga till
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet.
Fredric Hawerman.