1

Kungl. Majds proposition nr 188.

N r ISS.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anslag till tillverkning
av syntetiskt gummi; given Stockholms slott
den 8 mars 1946.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över folkhushållningsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Axel Gjöres.

Utdrag av protokollet över folkhushållningsärenden, hållet inför
Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 8 mars 1946.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson,
Vougt, Myrdal, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför chefen
för folkhushållningsdepartementet, statsrådet Gjöres.

Som följd av det kritiska läge, vari landets gummiförsörjning råkat genom
den under kriget inträdda avspärrningen av handelsförbindelserna,
bär alltsedan år 1941 pågått en av statsmakterna stödd verksamhet för
åstadkommande inom riket av en tillverkning i fabriksmässig skala av
syntetiskt gummi.

Genom beslut den 28 november 1941 ställde Kungl. Majit från elfte huvudtitelns
anslag till Extra utgifter till statens industrikommissions förfogande
ett belopp av 25 000 kronor för bestridande av utgifterna för de
försök med framställning av syntetiskt gummi, som under professorn The
Svedbergs ledning påbörjats vid fysikalisk-kemiska institutionen i Uppsala.

Sedan industrikommissionen anmält, att den laboratoriemässiga framställningen
av syntetiskt gummi blivit fullbordad och fungerade tillfredsBihang
till riksdagens protokoll 104(i. 1 sami. Nr 18S. 1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

ställande samt att fabriksmässig tillverkning av sådant gummi planerades,
hemställde Kungl. Maj:t den 17 juli 1942 till fullmäktige i riksgäldskontoret,
att från det å förskottsstat för försvarsväsendet för budgetåret 1942/43
under fonden för förlag till statsverket uppförda förskotlsanslaget till Försvarsberedskapens
stärkande i allmänhet utbetala 500 000 kronor, att av
industrikommissionen användas för inköp av maskiner för tillverkning av
syntetiskt gummi.

För bedrivande vid fysikalisk-kemiska institutionen i Uppsala av dels
laboratoriemässig framställning av syntetiskt gummi och dels tillverkning
av cirka 1 kg gummi per timme ställde Kungl. Majit genom beslut den 4
december 1942, med anlitande av det å förskottsstat för försvarsväsendet
för budgetåret 1942/43 under sjunde huvudtiteln uppförda förskottsanslaget
till Allmänna utgifter för försvarsberedskap: Förstärkning av den civila
administrationen m. m., ett belopp av 160 000 kronor till industrikommissionens
förfogande.

För täckning av dessa sålunda anvisade belopp å 500 000 och 160 000
kronor anvisade riksdagen, på därom av Kungl. Majit i proposition nr
2/1943 framställt förslag, å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1942/43,
dels å driftbudgeten till Försök med framställning av syntetiskt gummi ett
reservationsanslag av 160 000 kronor, dels ock å kapitalbudgeten under
fonden för förlag till statsverket till Anskaffande av maskiner för framställning
av syntetiskt gummi ett reservationsanslag av 500 000 kronor
(riksdagens skrivelse nr 18/1943).

I propositionen nr 76/1943 föreslog Kungl. Majit riksdagen — med förmälan
bland annat, alt underhandlingar förts med Stockholms superfosfat
fabriks aktiebolag om avtal på vissa angivna villkor örn uppförande av en
gummifabriksanläggning i närheten av bolagets fabriker i Ljungaverk —
att å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1942/43 anvisa dels till Ytterligare
försök med framställning av syntetiskt gummi under elfte huvudtiteln
ett reservationsanslag av 275 000 kronor, dels ock till Uppförande och
drift av en fabriksanläggning för tillverkning av syntetiskt gummi å kapitalbudgeten
under fonden för förlag till statsverket ett reservationsanslag av
3 250 000 kronor. Av sistnämnda anslag avsågs 1 750 000 kronor till byggandet
av fabriken och 1 500 000 kronor till rörelsekapital under ett års
drift. Riksdagen biföll Kungl. Majits förslag enligt skrivelse den 24 mars
1943 (nr 87).

Enligt ett mellan industrikommissionen och nyssnämnda bolag den 24
maj 1943 träffat avtal åtog sig därefter bolaget att för kronans räkning i
närheten av bolagets fabriker i Ljungaverk uppföra en fabrik för framställning
av syntetiskt gummi och att under tiden till och med år 1968 vid
denna tillverka sådant gummi. Enligt avtalet skulle bolaget utan ersättning
upplåta mark till förfogande för anläggningen samt bidraga till anläggningskostnaderna
med 750 000 kronor. Anläggningen skulle tillhöra

Kungl. Maj.ts proposition nr 188.

3

kronan, men å området uppförda byggnader skulle vid upplåtelsetidens utgång
utan lösen tillfalla bolaget med äganderätt.

Kapaciteten för fabriken i Ljungaverk beräknades ursprungligen till 400
ton gummi för år. Genom beslut den 23 juli 1943 bemyndigade Kungl. Maj:t
industrikommissionen att dels vidtaga erforderliga förberedelser för utökning
från 400 till 800 ton örn året av den vid superfosfatbolagets anläggningar
i Ljungaverk planerade tillverkningen av syntetiskt gummi samt att beställa
härför erforderliga maskiner m. m., allt för en sammanlagd kostnad
av högst 375 000 kronor, dels ock bestrida denna kostnad genom att anlita
det för uppförande och drift av en fabriksanläggning för tillverkning av
syntetiskt gummi anvisade reservationsanslaget. På därom av Kungl. Maj:t
i propositionen nr 344/1943 framställt förslag beslöt därefter riksdagen i
skrivelse den 24 november 1943 (nr 490) att å tilläggsstat I till riksstaten
för budgetåret 1943/44 å kapitalbudgeten under fonden för förlag till statsverket
anvisa ett investeringsanslag av 6 150 000 kronor till Uppförande och
drift av fabriksanläggningar för tillverkning av syntetiskt gummi. Av detta
anslag beräknades 750 000 kronor för utvidgningen av fabriken i Ljungaverk,
3 900 000 kronor för anläggande av en ny fabrik för syntetiskt gummi i
Stockvik i närheten av Sundsvall samt 1 500 000 kronor för driften av
fabrikerna. Tillika angav riksdagen, att riksdagen icke hade något att invända
mot att tidigare för gummitillverkning anvisade kapitalinvesteringsanslag
och nu ifrågavarande anslag finge utan hinder av det särskilda ändamål,
för vilket vederbörande anslag närmast avsetts, disponeras för täckande
av eventuell brist, som kunde uppkomma å annat anslag.

Avtal träffades mellan industrikommissionen och superfosfatbolaget angående
fabriken i Stockvik av i stort sett samma innehåll som avtalet rörande
Ljungaverksfabriken. Bolaget skulle emellertid icke bestrida någon
del av anläggningskostnaderna för fabriksanläggningen, vilken avsågs att
uppföras å mark som för ändamålet förvärvades av kronan, medan bolaget
å andra sidan icke skulle erhålla någon rätt till byggnaderna efter år 1968,
då bolagets driftsåtagande skulle upphöra.

Under år 1943 påbörjades i Uppsala tillverkning av syntetiskt gummi för
försvarsväsendets omedelbara behov vid en anläggning, benämnd svenska
gummiforskningslaboratoriet. Genom beslut den 22 december 1943 anvisade
Kungl. Majit från det å förskottsstaten för försvarsväsendet uppförda
förslagsanslaget till Allmänna utgifter för pris- och handelsreglerande
åtgärder ett belopp av högst 465 000 kronor att av kommissionen användas
för bestridande dels intill ett belopp av 400 000 kronor av utgifter
för fortsatta undersökningar och experiment vid nyssnämnda laboratorium,
och dels intill ett belopp av 65 000 kronor av kostnader för inköp från
laboratoriet av syntetiskt gummi och provtillverkning av bilringar. På
därom av Kungl. Majit i proposition nr 2/1944 framställt förslag anvisade
riksdagen enligt skrivelse den 15 februari 1944 (nr 30) för täckning

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 18S.

av beloppet å tilläggsstat II för budgetåret 1943/44 ett reservationsanslag
av 465 000 kronor.

Verksamheten på hithörande område i Uppsala bestod efter årsskiftet
1943/44 dels av tekniskt-vetenskaplig forskning i laboratoriemässig skala
för ytterligare studium av gummisyntesen, dels av experimentella försök
i halvstor skala, dels ock av tillverkning av syntetiskt gummi för försvarsväsendets
räkning. Förstnämnda verksamhetsled utövades vid fysikaliskkemiska
institutionen och de båda sistnämnda leden vid gummiforskningslaboratoriet.
Genom beslut den 6 oktober 1944 bemyndigade Kungl. Maj:t
industrikommissionen att av medel som ställts till förfogande såsom rörelsemedel
för driften vid anläggningarna i Ljungaverk och Stockvik för fortsatta
försök vid fysikalisk-kemiska institutionen i Uppsala med framställning
av syntetiskt gummi disponera högst 72 000 kronor. Samtidigt förklarade
Kungl. Maj:t, att kostnaderna för den vid svenska gummiforskningslaboratoriet
bedrivna verksamheten skulle, till den del de vore att
hänföra till allmänna produktionskostnader, bestridas av de nyssnämnda
rörelsemedlen, i den mån tidigare för ändamålet särskilt anvisade medel
icke försloge, samt till den del kostnaderna vöre direkt hänförliga till den
vid laboratoriet bedrivna produktionen av syntetiskt gummi för försvarsväsendets
räkning genom anlitande av inflytande försäljningsmedel. Försäljningspriset
å gummi, som framställdes vid laboratoriet, skulle därvid
så bestämmas, att full täckning erhölles för sistnämnda kostnader. Genom
beslut den 23 februari 1945 bemyndigade Kungl. Majit vidare industrikommissionen
att för tiden intill den 1 oktober 1945 av de medel, som ställts
eller framgent kunde komma att ställas till förfogande såsom rörelsemedel
för driften vid anläggningarna i Ljungaverk och Stockvik, disponera dels
erforderligt belopp, uppskattningsvis cirka 12 000 kronor per månad, för
fortsatta försök vid fysikalisk-kemiska institutionen avseende framställning
av syntetiskt gummi, dels ock erforderligt belopp, uppskattningsvis cirka
25 000 kronor per månad, för fortsatta undersökningar och experiment vid
gummiforskningslaboratoriet eller eljest i samband med laboratoriets verksamhet.
I den framställning från industrikommissionen, som låg till grund
för sistnämnda beslut, framhölls bland annat, att ifrågavarande försök,
undersökningar och experiment vid fysikalisk-kemiska institutionen och
vid gummiforskningslaboratoriet utgjorde ett slags igångsättningsarbeten
för den fabriksmässiga driften och därför rimligen borde bekostas av för
nämnda drift anvisade medel.

Ljungaverksfabriken påbörjade driften på försommaren 1944 och driften
pågick därefter till den 5 oktober samma år, då en explosionsolycka föranledde
driftstopp. För bestridande av kostnaderna för härav föranledda
reparationer och omändringsarbeten vid Ljungaverksfabriken, för färdigställande
av Stockviksfabriken samt för igångsättande och drift av fabrikerna
intill utgången av år 1945, däri inberäknat kostnaderna för forsk -

Kungl. Maj:ts proposition nr ISS.

nings- och laboratoriearbeten vid fysikalisk-kemiska institutionen och
svenska gummiforskningslaboratoriet ävensom tillverkning av gummi vid
sistnämnda laboratorium, anvisade riksdagen, dels efter förslag av Kungl.
Maj:t i propositionen nr 2/1945 enligt skrivelse den 17 februari 1945 (nr 24)
ett investeringsanslag av 2 000 000 kronor, dels ock efter förslag av Kungl.
Majit i propositionen nr 308/1945 enligt skrivelse den 13 juni 1945 (nr 370)
ett investeringsanslag av 3 850 000 kronor, båda anslagen å tilläggsstat II
till riksstaten för budgetåret 1944/45 under fonden för förlag till statsverket.
Av sistnämnda belopp avsågos 2 550 000 kronor för täckande av merkostnader
för de båda gummifabrikernas färdigställande och 1 300 000 kronor
för beredande av rörelsekapital för driften av dessa samt gummiforskningslaboratoriet
i Uppsala i avvaktan på inflytande försäljningsmedel. I samband
härmed angav riksdagen, att riksdagen icke funnit anledning till erinran
mot att industrikommissionen framdeles vid försäljningen av syntetiskt
gummi uttoge ett pris, som täckte kostnaderna för gummiproduktionen
vid gummiforskningslaboratoriet. Liksom departementschefen hade ej heller
riksdagen härmed tagit ställning till frågan, huruvida nämnda försäljningspris,
vilket avsevärt överstege det pris av 3 kronor 50 öre, som industrikommissionen
hittills åsatt det syntetiska gummit, borde få slå igenom
vid försäljning av de färdiga gummiprodukterna. Skulle det befinnas
att en eljest ofrånkomlig höjning av priserna på färdigproduktema
borde undvikas, torde få övervägas huruvida icke ett subventionsförfarande
borde anlitas.

För tillverkning av syntetiskt gummi har, såsom framgår av det anförda,
beviljats investeringsanslag å tillhopa 15 750 000 kronor. På förslag av
Kungl. Majit i sistnämnda proposition beslöt riksdagen enligt skrivelse den
29 juni 1945 (nr 491) — efter avdrag från nämnda belopp av dels ett till
750 000 kronor beräknat restvärde å Stockviksfabriken, dels inköpsvärdet
å det den 1 april 1945 befintliga råvarulagret, 850 000 kronor, dels ock det
senast beviljade förlagskapitalet å 1 300 000 kronor — för avskrivning av
återstoden av det investerade kapitalet å tilläggsstat II till riksstaten för
budgetåret 1944/45 under utgifter för statens kapitalfonder, avskrivning av
oreglerade kapitalförluster, anvisa ett reservationsanslag av 12 850 000
kronor.

Driften vid fabriken i Ljungaverk återupptogs på våren 1945. Ungefär
vid samma lid började tillverkningen vid fabriken i Stockvik.

I skrivelse den 1 augusti 1945 anförde industrikommissionen bland annat
följande: Kommissionen hade i den framställning, som legat till grund
lör propositionen nr 308/1945, beräknat produktionen av syntetiskt gummi,
svedopren, under tiden 1 april—31 december 1945 till omkring 500 ton
samt kostnaden härför, inklusive kostnader för gummiforskning, till omkring
4 300 000 kronor. Under tiden april—juli 1945 hade sammanlagt
producerats endast omkring 80 ton svedopren. På grund härav och då

6

Kungl. Majlis proposition nr 188.

någon ny kalkyl över driftskostnadernas storlek ännu icke kunnat göras,
syntes det kommissionen riktigare att uppskatta tillverkningen under tiden
april—december 1945 till omkring 300 ton och kostnaden oförändrad till
omkring 4 300 000 kronor. Självkostnadspriset skulle alltså bliva omkring
14 000 kronor för ton. Då ett så högt pris uppenbarligen icke kunde uttagas
av gummiindustrien, funne kommissionen, att ett subventionsförfarande
borde anlitas över statens reservförrådsnämnd. För genomförande
av detta statliga stöd borde reservförrådsnämnden erhålla bemyndigande
att försälja svedoprenet i fria marknaden, även om marknadspriset skulle
komma att understiga självkostnadspriset.

Reservförrådsnämnden fann i yttrande över framställningen det med
hänsyn till det nu förändrade läget i fråga om gummiförsörjningen
kunna ifrågasättas, om det kunde vara nödvändigt och lämpligt att fortsätta
denna försöksproduktion i den omfattning som nu skedde. Därest
Kungl. Majit skulle finna gott lämna inköpsuppdrag till reservförrådsnämnden,
torde detta böra avse omkring 300 ton svedopren till industrikommissionens
självkostnadspris. Medelsbehovet för inköp av detta parti
skulle med det av kommissionen kalkylerade priset belöpa sig till 4 200 000
kronor. Detta belopp torde samtidigt för ändamålet böra anvisas nämnden.

Genom beslut den 19 oktober 1945 uppdrog Kungl. Majit åt reservförrådsnämnden
att inköpa de kvantiteter syntetiskt gummi, som under tiden
1 april—31 december 1945 framställts eller komme att framställas vid gummifabrikerna
i Ljungaverk, Stockvik och Uppsala, till ett pris som täckte
kostnaderna för gummits framställning, däri inberäknade utgifterna för
gummiforskningen, samt bemyndigade reservförrådsnämnden att försälja
syntetiskt gummi till pris, som fastställdes av nämnden i samråd med industrikommissionen
och statens priskontrollnämnd, även om detta pris
understege nämndens självkostnader för varan. Tillika hemställde Kungl.
Majit till fullmäktige i riksgäldskontoret att från det å kapitalbudgeten
under fonden för förlag till statsverket anvisade investeringsanslaget till
Förlagskapital för inköp av förnödenheter in. m. till reservförrådsnämnden
utbetala högst 4 200 000 kronor att av nämnden användas för bestridande
av kostnader för ifrågavarande inköp.

I skrivelse den 9 januari 1946 har industrikommissionen behandlat frågan
örn tillverkningen av svedopren under tiden efter den 1 januari 1946. Kommissionen
hänvisar här till en början till en vid skrivelsen fogad uppställning
rörande de beräknade totala anläggningskostnaderna för svedoprenfabrikerna
samt drift- och forskningskostnaderna till 1945 års slut. Enligt
denna uppställning skulle vid nämnda tid anläggningskostnaderna
för fabrikerna lia uppgått till sammanlagt 13 850 000 kronor samt driftocli
forskningskostnaderna (inkl. kostnader för uppläggning av förråd) till
7 100 000 kronor. Sammanlagda beloppet av dessa kostnader, 20 950 000
kronor, läcktes dels genom av staten och superfosfatbolaget beviljade anslag
å tillhopa 16 500 000 kronor dels ock genom inkomster av försäljning

Kungl. Marits proposition nr 188.

av svedopren å 4 450 000 kronor. Kommissionen uppger vidare, att anläggningsarbetena
vid fabrikerna vöre avslutade vid årsskiftet 1945/46 men
att en del fakturor på kostnader härför ännu återstode oguldna. Tillverkningen
av svedopren hade under tiden från och med april till och med oktober
1945 omfattat omkring 175 ton samt därefter till årets slut omkring
65 ton.

Kommissionen anför härefter:

Ehuru behovet av en inhemsk gummiproduktion ur försörjningssynpunkt
numera bortfallit, böra de vid fabrikerna pågående arbetena på att tekniskt
fullända framställningsmetoden, vilka även innebära en jämförelse
mellan två olika tekniska metoder som tillämpas vid vardera fabriken, få
avslutas. Den gummiforskning, som bedrives i Uppsala under ledning av
professor The Svedberg, torde böra fortsättas dels såsom nu i direkt anslutning
till fabriksdriften, dels även efter dennas nedläggande såsom grundforskning
på området. Kommissionens plan innebär, att driften hålles
igång vid båda fabrikerna tills den ovannämnda tekniska jämförelsen hunnit
avslutas, vilket beräknas vara fallet i slutet av februari månad 1946.
Vid denna tidpunkt nedlägges den ena av fabrikerna, sannolikt Ljungaverksfabriken.
Den andra av fabrikerna, sannolikt Stockviksfabriken, hålles
igång tillsvidare dock minst till och med juni månad 1946. Före denna
tidpunkt beräknas resultat föreligga av de diskussioner med den amerikanska
tillverkaren av neoprenkautschuk, firman I. E. Dupont de Nemours,
Wilmington, Delaware, vilka i slutet av januari upptagas därstädes av professor
Svedberg med biträde av disponenten vid Ljungaverk Gustaf Carlsson
och chefen för Svenska gummiforskningslaboratoriet civilingenjör
Göran Philipson. Kommissionen avser att sedan dessa personer återvänt
inkomma med en redogörelse för de synpunkter på svedoprenframställningens
framtid, som framkommit vid nämnda diskussioner.

Kommissionen förordar, att under den fortsatta driften av fabrikerna
produktionen skulle inskränkas till omkring halv produktion eller omkring
30 ton för fabrik och månad, dock att det under första delen av år
1946 kunde komma att anses lämpligt att vissa perioder driva fabrikerna i
ren försöksskala eller med intermittent drift. Under denna förutsättning
beräknade kommissionen driftkostnaderna, inklusive kostnader för eventuella
smärre ändrings- och förbättringsarbeten på apparaturen, under återstoden
av innevarande budgetår till 2 220 000 kronor, varav 1 200 000 kronor
för tiden januari—februari (120 ton svedopren å 10 kronor för kilogram)
och 1 020 000 kronor för tiden mars—juni (120 ton svedopren å 8
kronor 50 öre för kilogram). Kostnaderna för gummiforskningen under
den tid fabriksdriften påginge beräknades till 60 000 kronor för månad eller
för tiden januari—juni 1946 till 360 000 kronor. De sammanlagda driftskostnaderna
under samma lid, inberäknat kostnaderna för gummiforskningen,
skulle alltså uppgå till 2 580 000 kronor. Kommissionen funne
lämpligt, att det tillverkade svedoprcnet liksom hittills till självkostnadspris
uppköptes av reservförrådsnämnden, som borde erhålla bemyndigande

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

att försälja detsamma till pris, som kunde erhållas av förbrukare, även om
detta pris understege självkostnadspriset. Då försäljningspriset för närvarande
vore satt till 1 krona för kilogram, skulle reservförrådsnämndens

inkomster av försäljningen kunna beräknas till 240 000 kronor. Kostnaderna
för statsverket skulle alltså uppgå till (2 580 000 — 240 000=) 2 340 000
kronor.

Industrikommissionen anför slutligen, att den gummiforskning i mindre
skala, som skulle äga rum sedan fabriksdriften nedlagts, kunde beräknas
draga en kostnad av 38 500 kronor för månad. Anslagsbehovet för sådan
gummiforskning under budgetåret 1946/47 kunde alltså uppskattas till i
runi tal 460 000 kronor.

Industrikommissionens framställning utmynnar i en hemställan, att
Kungl. Majit måtte dels bemyndiga kommissionen att hålla svedoprenfabrikerna
i drift med inskränkt produktion, den ena t. o. m. februari månad
1946 och den andra t. o. m. juni månad 1946, dels uppdraga åt reservförrådsnämnden
att av kommissionen inköpa under tiden 1 januari—30
juni 1946 framställt svedopren till ett pris, som täckte de med tillverkningen
och gummiforskningen förenade kostnaderna, dels bemyndiga reservförrådsnämnden
att försälja detta svedopren till det pris, som kan erhållas
av förbrukare, även örn detta pris understiger självkostnadspriset, dels till
reservförrådsnämnden för detta ändamål anvisa högst 2 580 000 kronor, dels
ock för bedrivande av fortsatt gummiforskning under budgetåret 1946/47
anvisa 460 000 kronor.

Kungl. Maj:t har genom beslut den 18 januari 1946 dels bemyndigat industrikommissionen
att föranstalta därom, att tillverkningen av syntetiskt
gummi vid gummifabrikerna i Ljungaverk och Stockvik ävensom gummiforskning
i anslutning därtill under tiden 1 januari—28 februari 1946 bedrives
i huvudsaklig överensstämmelse med vad kommissionen angivit, dels
uppdragit åt reservförrådsnämnden att — med anlitande av vad som kan
återstå av de medel, som enligt Kungl. Majds beslut den 19 oktober 1945
ställts till nämndens förfogande för inköp av syntetiskt gummi — inköpa
de kvantiteter syntetiskt gummi, som under nyssnämnda tid framställts
vid sagda gummifabriker, till pris, som täcka kostnaderna för gummits
framställning, utgifter för den under samma tid i anslutning till driften
bedrivna gummiforskningen däri inberäknade, dels ock bemyndigat reservförrådsnämnden
att försälja syntetiskt gummi till pris, som fastställes av
nämnden i samråd med industrikommissionen och priskontrollnämnden,
även om priset understiger nämndens självkostnader för varan.

Yttranden över industrikommissionens framställning i vad avser driften
vid gummifabrikerna under tiden efter utgången av februari 1946 ha efter
remiss avgivits av kommerskollegium — som i sin tur inhämtat yttrande
från Sveriges kemiska industrikontor — reservförrådsnämnden, statens tekniska
forskningsråd och ingenjörsvetenskapsakademien.

Vad först angår förslaget om fabriksdriftens fortsättande ställer sig

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

9

reservförrådsnämnden avvisande till detsamma. Nämnden framhåller till en
början, att försörjningsläget i fråga om råvaror för gummiindustrien för
närvarande icke krävde fortsatt drift av ifrågavarande gummifabriker. Vad
som eventuellt kunde vinnas genom fortsatt försöksdrift i fråga om ytterligare
förbättring av kvaliteten, torde icke motsvara kostnaderna för sådan
drift. Enligt vad nämnden inhämtat torde man icke kunna räkna med att
genom fortsatt drift enligt nuvarande metod komma fram till konkurrenskraftiga
priser. Nämnden fortsätter.

Enligt nämndens mening kan det under angivna förhållanden starkt
ifrågasättas, huruvida det är försvarbart med hänsyn till de stora kostnaderna
för staten att fortsätta driften enligt industrikommissionens förslag
efter utgången av februari månad 1946. Nämnden anser för sin del, att
undersökning bör verkställas rörande möjligheterna att på ett eller annat
sätt tillgodogöra sig de erfarenheter som i utlandet vunnits vid framställning
av syntetiskt gummi och att härigenom få fram en i prishänseende
mera konkurrenskraftig vara. I avvaktan på resultatet härav synes driften
vid båda fabrikerna böra nedläggas och fabrikerna konserveras och underhållas
såsom beredskapsanläggningar. Genom statens försorg bör vidare,
så snart rågummi, som är lagringsbeständigt, kan importeras och det aktuella
behovet så medgiver, uppläggas så stort reservlager härav, att det
täcker behovet under den tid som vid en eventuell framtida avspärrning
kan komma att erfordras för igångsättande i tillräcklig omfattning av driften
vid beredskapsanläggningarna.

Ett av de motiv som framförts för fortsatt drift vid en av fabrikerna är,
att gummiindustrien skulle få tillfälle att fortsätta prövningen av svedoprenets
användbarhet för olika ändamål. Den ytterligare erfarenhet härutinnan,
som må vara önskvärd, torde enligt vad nämnden inhämtat från
representanter för gummiindustrien kunna med mindre kostnader vinnas
med användning av amerikansk neopren, vilken vara enligt uppgift från
representanter för industrikommissionen och tillverkaren av svedopren har
praktiskt taget samma egenskaper som svedopren.

I övriga yttranden tillstyrkes industrikommissionens förslag i denna del.
Sveriges kemiska industrikontor anför härom:

Det är otvivelaktigt så. att den verksamhet, som under fjolåret kunde
äga rum i svedoprenfabrikerna, måste betraktas som ren försöksdrift. Även
om numera glädjande nog en till kvaliteten godtagbar produkt kan tillverkas,
har man dock ej nått de resultat och erfarenhet av produktionstekniken,
som måste förefinnas för att anläggningarna skola få ett tillfredsställande
värde ur beredskapssynpunkt. Örn verksamheten omedelbart skulle
nedläggas, måste man räkna med att det kommer att bli ett mycket krävande
och långvarigt arbete att få igång produktionen på nytt. ifall en återinträdande
avspärrning skulle påfordra inhemsk tillverkning. Det skulle
säkerligen ej gå att utan vidare anknyta till de otillräckliga erfarenheter,
som vunnits under de senaste nio månaderna. Om man däremot under
ytterligare någon tid kan utveckla tillverkningsprocesserna, kunna kanske
så stora framsteg göras beträffande utbytet och så stor erfarenhet och rutin
uppnås, afl produktionen vid behov skulle kunna återupptagas under avsevärt
gynnsammare förutsättningar.

Bihang till riksdagens protokoll 19//6. 1 sami. Nr

2

10

Kungl. Majlis proposition nr 188.

lngenjörsvetenskapsakademien anser, att det skulle vara synnerligen olyckligt
att nu plötsligt avbryta försöksverksamheten, som redan dragit stora
kostnader, men finner det knappast fördelaktigt att på sätt som skett i förslaget
fastlåsa produktionen vid viss nivå. Med hänsyn till att det fortfarande
vore fråga örn försöksdrift, kunde det ställa sig gynnsammare att
exempelvis först under någon tid grundligt utprova varje särskilt produktionssteg
i full fabriksskala. Man kunde härigenom koncentrera sig på en
uppgift i taget. Sedan de lämpligaste betingelserna utrönts för varje steg,
kunde tillverkningsprocessen i dess helhet genomföras. — Akademien anmärker
vidare, att det för närvarande gällande försäljningspriset av 1 krona
för kilogram syntes synnerligen lågt, och förordar, att en utredning gjordes,
i vad mån detta låga pris verkligen kunde anses rimligt.

Beträffande den fortsatta gummiforskningen tillstyrkes denna i samtliga
yttranden. Reservf örrådsnumnden ifrågasätter dock, huruvida det icke borde
vara möjligt att nedbringa de av industrikommissionen beräknade kostnaderna
härför. En närmare utredning rörande denna forsknings uppgifter
och behov syntes under alla förhållanden böra komma till stånd, innan
medel för nästa budgetår anvisades.

överbefälhavaren har i skrivelse den 7 februari 1946, utan att taga ställning
till frågan om vilket stöd som borde lämnas åt tillverkningen av syntetiskt
gummi, framhållit, att frågan örn landets försörjning med gummi,
särskilt för bilringar, vöre en beredskapsfråga av första ordningen samt
att det vore av vikt, att denna fråga bragtes till en tillfredsställande lösning.
I en till skrivelsen fogad, inom industrikommissionen upprättad promemoria
framhålles, att kalkyler, baserade på under den hittillsvarande driften
tillfälligt uppnådda »ideala» utbyten och på råvaror till fredspriser,
pekade på att ett självkostnadspris av 2—3 kronor per kilogram skulle ligga
inom möjligheternas gräns. Detta pris läge i samma storleksklass som för
importerad neopren, varför en fredsproduktion syntes vara möjlig.

Sedan industrikommissionen i skrivelse den 21 februari 1946 anhållit att
få fortsätta svedoprentillverkningen vid båda svedoprenfabrikerna jämte
gummiforskning i anslutning därtill jämväl under mars 1946, har Kungl.
Majit genom beslut den 22 februari 1946 lämnat industrikommissionen det
begärda bemyndigandet ävensom dels uppdragit åt reservförrådsnämnden
att inköpa under mars tillverkat syntetiskt gummi till pris, som täckte
kostnaderna för gummits framställning, utgifter för den under samma tid
i anslutning till driften bedrivna gummiforskningen däri inberäknade, dels
ock bemyndigat nämnden att ej mindre förskottsvis bestrida kostnaderna
för inköpen av influtna försäljningsmedel än även försälja berörda kvantiteter
syntetiskt gummi till pris, som fastställdes av nämnden i samråd
med industrikommissionen och priskontrollnämnden, även örn priset understege
nämndens självkostnader för varan.

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

11

I skrivelse den 6 mars 1946 har industrikommissionen slutligen — med
ändring av sin tidigare framställning —- anhållit örn bemyndigande att
hålla båda svedoprenfabrikerna i drift med sammanlagt cirka 30 tons
månatlig produktion till och med juni månad 1946 samt att därefter låta
den ena fabriken stå i beredskap och driva den andra med cirka 30 tons
månatlig produktion till och med juni månad 1947 ävensom alt fortsätta
den nu bedrivna gummiforskningen i Uppsala till och med juni månad
1947. Vidare har kommissionen hemställt, att Kungl. Maj:t måtte dels
uppdraga åt reservförrådsnämnden att av kommissionen inköpa under tiden
april 1946—juni 1947 framställt svedopren till ett pris som täckte de med
tillverkningen och gummiforskningen förenade kostnaderna, dels bemyndiga
nämnden att försälja detta svedopren till det pris som kunde erhållas
av förbrukare, även örn detta pris understege självkostnadspriset, dels ock
till reservförrådsnämnden för dessa inköp anvisa högst 4 360 000 kronor.

I en till skrivelsen fogad, inom kommissionens kemiska avdelning upprättad
promemoria anföres:

Framställningskostnaderna för svedopren vid fabrikerna Ira på grund av
under den senaste tiden genomförda förbättringar av driftsförhållandena
kunnat nedbringas på ett sådant sätt, att utvecklingen för framtiden nu
kan beräknas gå mot avsevärt lägre driftkostnader än de tidigare kalkylerade.
Detta har möjliggjorts genom metodiska, ekonomiska undersökningar
vid båda fabrikerna, i samband med försöksdrift i reducerad skala. Då
det är att förvänta, att fortsatta undersökningar i denna reducerade driftskala
ytterligare skall förbättra driftsekonomien, torde det vara starkt motiverat
att även i fortsättningen, förslagsvis till 1 juli 1946, bedriva denna
försöksdrift vid de båda fabrikerna i stället för att, som tidigare föreslagits,
nedlägga den ena fabriken och driva den andra med halv produktion.
Vid försöksdriften avses blott cirka 15 ton svedopren per fabrik och
månad att produceras.

1 den tidigare kalkylen har räknats med ett försäljningspris av 1 krona
per kg för svedopren. Detta pris har numera höjts till kronor 1: 25 per kg.
Även detta höjda pris är emellertid satt i paritet till priset på bunagummi.
Vissa möjligheter finnas emellertid alt genom försäljning av svedopren till
användningsområden, där buna ej duger, få ut ett försäljningspris av
samma storleksordning som det nu gällande på importerad neopren, cirka
3 kronor per kg. (För neopren i latexform kronor 3: 50 per kg.)

1 detta sammanhang kan påpekas, att man redan nu kan börja skönja
konturerna till en svedoprentillverkning, som endast skulle erfordra ett
relativt obetydligt ekonomiskt tillskott från statsmakternas sida. Enligt
uppgifter från driftsledningen har tillverkningskostnaden redan nu nedgått
till cirka 7 kronor per kg vid en produktion av 30 ton per fabrik och månad.
Utbytet, räknat som kg färdigt svedopren per kg karbid, är därvid cirka
40 procent. Detta utbyte beräknas kunna stegras till cirka 60 procent, en
siffra som ej avsevärt skiljer sig från de vid amerikanska fabriker erhållna.
Denna utbytesstegring väntas nedbringa tillverkningskostnaden lill cirka
kronor 5: 50 per kg vid 30 tons produktion per fabrik oell månad. Vid 50
tons produktion per fabrik och månad torde tillverkningskostnaden i samband
med väntade ytterligare reduceringar inom ungefär ett år kunna ned -

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 1S8

bringas till cirka kronor 4: 50 per kg. (Vid försäljning i latexform 4 kronor
per kg.) Detta pris hänför sig till nuvarande höga råvarukostnader. Vid
fredspriser på råvaror har i ett tidigare sammanhang av fabriksledningen
nämnts en uppnåelig självkostnad av cirka kronor 2: 50 per kg.

Som redan nämnts synes, enligt nu föreliggande uppgifter, ett försäljningspris
av kronor 3:--3: 50 per kg tänkbart att uppnå exempelvis ge nom

försäljning av produktionen i latexform till konstläderfabrikation och
klistringsändamål inom skoindustrien.

Med hänsyn till önskvärdheten att få de tekniska förutsättningarna slutgiltigt
utformade och få en tänkbar framtida fredsproduktion ytterligare
utredd och efter överläggningar med professor The Svedberg och hans medhjälpare,
vilka i dagarna återvänt från U. S. A., anser sig kommissionen
böra föreslå att driften vid en fabrik bör fortgå även under budgetåret
1946/47.

Vid uppgörandet av kostnadskalkyler härför måste beaktas, att i samband
med det kraftiga nedbringandet av tillverkningskostnaderna, vissa
smärre nyinvesteringar måste göras. Då det därjämte måste bli dyrare
per producerad enhet att framställa 15 ton per månad vid två fabriker,
som nu föreslås, i stället för 30 ton vid en fabrik, lia kostnaderna för återstoden
av innevarande budgetår upptagits till 11 kronor per kg och för
budgetåret 1946/47 till kronor 6: 50 per kg. Försäljningspriset har försiktigt
upptagits till kronor 1: 25 per kg.

En kostnad, som överhuvud taget ej upptogs i de tidigare kalkylerna är
kostnader för avveckling och sedermera underhåll av en fabrik. Dessa
kostnader ha av driftsledningen uppskattats till 80 000 kronor resp. 50 000
kronor per år. Tillägges kostnaden för avveckling av en fabrik efter den
1 juli 1946 och underhåll av densamma under budgetåret 1946/47, fås en
tillskottskostnad av 130 000 kronor.

I promemorian upptages härefter följande specifikation av de beräknade
kostnaderna.

1. Kostnader för vilka anslag begäres budgetåret 1945146.

Kronor

Drift vid två fabriker april—juni 1948 90 ton svedopren å 11

kronor per kg .......................................... 990 000

Forskning april—juni 1946 .................................. 180 000

Drift plus forskning 1 april—30 juni 1946 .................... 1 170 000

Forskning budgetåret 1946/47 å 38 500 kronor ................ 460 000

Anslag efter den 1 april som begäres budgetåret 1945/46 ........ 1 630 000

Härifrån beräknas avgå inkomster för svedopren genom reserv förrådsnämnden

90 ton å 1: 25 ...................... cirka 110 000

Kostnad för statsverket 1 april—30 juni 1948 ................ 1 520 000

2. Kostnader för budgetåret 1946147.

Drift vid en fabrik 1 juli 1946—30 juni 1947, 360 ton å kronor

6: 50 per kg............................................. 2 340 000

Ökad gummiforskning utöver ovan upptagna å 21 500 kronor

per månad .............................................. 960 000

Avvecklingskostnader för en fabrik ......................... 130 000

Kungl. Maj:ts proposition nr 188. 13

Anslagsbehov budgetåret 1046/47 ............................ 2 730 000

Härifrån avgår inkomst för svedopren: 360 ton å kronor 1:25
per kg................................................. 450 000

Kostnad för statsverket 1 juli 1946—30 juni 1947 .............. 2 280 000

Sammanlagt anslagsbehov 1 april 1946—30 juni 1947 .......... 4 360 000

Sammanlagd kostnad för statsverket 1 april 1946—30 juni 1947 . . 3 800 000

Beträffande det beräknade beloppet för gummiforskning har från industrikommissionen
under hand uppgivits följande. Av det begärda beloppet,

60 000 kronor för månad, vore 12 000 kronor avsedda för fysikalisk-kemiska
institutionen vid Uppsala universitet, 34 000 kronor för Svenska gummiforskningslaboratoriet
i Uppsala och 14 000 kronor för en underavdelning av sistnämnda
laboratorium, som inrättats vid LKB forskningslaboratorium vid
Barnängens fabrik i Stockholm. Av dessa kostnader beräknades följande belopp
för avlöningar, nämligen vid fysikalisk-kemiska institutionen 7 000 kronor
(13 anställda, varav 8 med högre utbildning), vid Svenska gummiforskningslaboratoriet
i Uppsala 20 000 kronor (50 anställda, varav 8 med högre
utbildning) samt vid LKB-laboratoriet 5 000 kronor (12 anställda, varav 4
med högre utbildning).

Den inhemska tillverkningen av syntetiskt gummi har efter långvarigaDePartementiförberedelser,
varunder många svårigheter mött, under år 1945 kunnat upptagas
i fabriksmässig skala och har under större delen av samma år pågått
med vissa avbrott för ändringsarbeten i förbättringssyfte. De erhållna produkterna
lia varit av växlande kvalitet; den senare tidens resultat anses
dock vara relativt tillfredsställande, beroende på de under tillverkningens
gång ständigt pågående förbättringsarbetena. Produktionskostnaderna äro
alltjämt höga, men, i den mån tillverkningsmetoderna bliva ytterligare
prövade och med ledning av därvid vunna erfarenheter förbättrade, föreligga
utsikter till att tillverkningskostnaderna skola kunna minskas. Förutsättningar
synas redan under den närmaste framliden finnas för att det statliga
stödet till produktionen skall kunna avsevärt reduceras.

Under den tid som förflutit sedan de första stegen togos på vägen mot
en fabriksmässig tillverkning inom landet av syntetiskt gummi och till
dess denna tillverkning nu realiserats, lia förhållandena i fråga örn
vårt lands gummiförsörjning väsentligen förändrats, i det att möjligheter
till import av råvaror för gummiindustrien numera föreligga. Redan vid
äskandet av den första medelsanvisningen för gummifabrikernas uppförande
uttryckte jag min tveksamhet beträffande frågan, huruvida den inhemska
gummitillverkningen skulle komma att få någon betydelse under den pågående
krisen. Min tveksamhet härutinnan har visat sig befogad, i det att
gummi till verkning i fabriksmässig skala kunnat upptagas först i krisens slutskede.
Ur forser jningssvnpunkt synas skäl för en fortsatt drift av fabrikerna

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

för syntetiskt gummi numera icke vara för handen. Såsom framgår av reservförrådsnåmndens
yttrande över industrikommissionens förslag föreligga
irån gummiindustriens sida icke heller några önskemål om tillverkningens
fortsättande. Enligt vad jag inhämtat har dock efterfrågan på inhemskt
syntetiskt gummi från gummiindustriens sida på senaste tiden ökat.

Om alltså icke direkta försörjningsskäl motivera gummitillverkningens fortsättande,
uppkommer frågan, huruvida andra skäl därtill finnas. Härvid träder
beredskapssynpunkten i främsta rummet. Det framstår såsom önskvärt,
att möjligheter finnas att inom landet förhållandevis snabbt kunna upptaga
tillverkning av syntetiskt gummi för att trygga gummiförsörjningen, därest
så skulle befinnas nödvändigt. Den gångna tidens erfarenheter ha emellertid
visat, att detta icke kan ske utan att i förväg grundliga förberedelsearbeten
verkställts. Visserligen har genom den hittillsvarande verksamheten på
ifrågavarande område åtskilligt redan blivit utfört i detta hänseende. Verksamheten
har emellertid hittills haft och har alltjämt karaktären av försöksdrift.
Vid överläggningar som jag under behandlingen av ifrågavarande
spörsmål haft med representanter för de svenska tillverkarna av syntetiskt
gummi, bland andra dem som under ett pär månader innevarande år studerat
tillverkning av sådant gummi i Amerikas förenta stater, har framgått, att
för erhållande av mera definitiva resultat beträffande tillverkningsprocessens
lämpliga utformning tillverkning bör bedrivas dels ännu någon tid vid båda
de nu i gång varande fabrikerna för att träffa avgörande mellan de båda
olika metoder, som komme till användning vid desamma, dels ock under
hela nästa budgetår vid en av fabrikerna för att ytterligare pröva tillverkningsprocessen.
Härigenom skulle ett gynnsammare utgångsläge kunna erhållas
för återupptagande av tillverkningen, därest så skulle visa sig nödvändigt.

Uppenbart är emellertid, att en fortsättning av den inhemska tillverkningen
av syntetiskt gummi kommer alt medföra utgifter för statsverket. Det
är givetvis vanskligt att bedöma, huruvida dessa utgifter äro tillräckligt motiverade
genom de fördelar ur beredskapssynpunkt sorn nyss angivits. I de
över industrikommissionens framställning av den 9 januari 1946 avgivna
yttrandena äro meningarna delade. Medan reservförrådsnämnden anser tillverkningen
snarast böra inställas, har man i övriga yttranden i huvudsak
tillstyrkt kommissionens i framställningen avgivna förslag,

Efter övervägande av vad i ärendet förekommit har jag funnit mig böra
förorda, att tillverkningen av syntetiskt gummi fortsätter i huvudsaklig överensstämmelse
med industrikommissionens förslag, d. v. s. vid båda fabrikerna
med väsentligt inskränkt produktion intill utgången av juni 1946 samt vid en
av fabrikerna med halv produktion tillsvidare under hela budgetåret 1946/47.
Dock torde härutinnan den modifikationen böra göras, att så snart avgörande
träffats mellan de båda nyssnämnda tillverkningsmetoderna, tillverkningen
skall inskränkas till den av fabrikerna, där den valda metoden brukas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 1S8.

15

I industrikommissionens kostnadsberäkningar ingår bland annat ett belopp
av 60 000 kronor för månad för bedrivande av vetenskaplig forskning på
ifrågavarande område. Det synes självfallet, alt för att åsyftat resultat med
den fortsatta gummitillverkningen skall kunna uppnås densamma måste bedrivas
i nära anslutning till vetenskaplig forskning i laboratoriemässig eller
halvstor skala. Kommissionen förutsätter härvid, att forskningen skall under
hela den tid, tillverkningen nu ifrågasättes skola pågå, bedrivas i ungefär
samma omfattning som under senare tiden varit fallet. Även örn det kunde
synas möjligt att särskilt mot slutet av tillverkningsperioden inskränka ifrågavarande
forskningsverksamhet, vill jag dock icke motsätta mig att vid beräknande
av anslagsbehovet för tillverkningen av syntetiskt gummi kostnaderna
för forskning upptagas till det av kommissionen angivna beloppet.
Möjligheterna att i förevarande hänseende göra vissa besparingar torde emellertid
böra undersökas.

Såsom framgår av den av mig i det föregående lämnade redogörelsen, bar
Kungl. Maj:t lämnat industrikommissionen bemyndigande att föranstalta örn
driftens fortsättande under tiden januari—mars 1946. Finansieringen av
driften har därvid ordnats så, att reservförrådsnämnden fått i uppdrag att
inköpa det syntetiska gummi som tillverkas under denna tid till ett pris, som
täcker tillverkningskostnaderna inklusive kostnaderna för gummiforskningen.
För ändamålet har nämnden bemyndigats taga i anspråk medel, som stå till
nämndens förfogande. Det synes lämpligt, att enahanda förfarande tillämpas
under återstoden av innevarande budgetår. Frågan om reglering av de förluster,
som härigenom uppkomma för reservförrådsnämnden, torde böra
upptagas till prövning i samband med att ställning tages till reservförrådsnäinndens
plats inom det blivande organet för den ekonomiska försvarsberedskapen.
Särskilt anslag för ändamålet torde därför i detta sammanhang
icke behöva anvisas.

Vad däremot angår tillverkningen under budgetåret 1946/47 synas ur anslagssynpunkt
vissa förändringar böra vidtagas. Den fortsatta driften måste,
såsom jag förut framhållit, nu anses påkallad ur andra synpunkter än försörjningssynpunkter,
och det är uppenbart, att kostnaderna för tillverkningen
i varje fall icke helt kunna täckas genom det pris å produkterna som kan
erhållas i marknaden. Det synes därför befogat, att utgifterna för driften
under nämnda budgetår bestridas från anslag å driftbudgeten. Industrikommissionen
har beräknat det härför erforderliga anslagsbeloppet lill sammanlagt
3 190 000 kronor, varav 2 340 000 kronor för själva fabriksdriften,
720 000 kronor för gummiforskningen och 130 000 kronor för avveckling av
den fabrik, som är avsedd att läggas ned och hållas i beredskap. Därjämte beräknar
kommissionen en inkomst av försålt syntetiskt gummi örn 450 000
kronor, varför nettokostnaden för statsverket skulle utgöra 2 740 000 kronor.
Mot dessa beräkningar Ilar jag — med de förbehåll sorn jag förut angivit —
intet att erinra. Det synes lämpligast att anslaget, som bör erhålla reserva -

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

tionsanslags karaktär, upptages till bruttokostnadernas belopp med a vran dning
nedåt till 3 000 000 kronor då inflytande försäljningsmedel böra tillföras
anslaget såsom inkomst. Rörande den närmare dispositionen av anslaget
torde det ankomma på Kungl. Maj:t att meddela föreskrifter.

Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen

att å riksstaten för budgetåret 1946/47 under elfte huvudtiteln
till Tillverkning av syntetiskt gummi anvisa ett reservationsanslag
av...................... kronor 3 000 000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall
avlåtas till riksdagen.

Vid protokollet:
Sven Persson.

Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1946
616351