Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

1

Nr 183.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till stipendier
åt lärjungar vid högre läroanstalter m. m.;
given Stockholms slott den 8 mars 1946.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Tage Erlander.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
8 mars 1946.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson,
Vougt, Myrdal, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson,
Mossberg.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och jordbruksdepartementen
anför chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Erlander följande.

Under åttonde huvudtiteln, punkterna 162, 203, 243, 244, 265 och 266,
har Kungl. Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition i
ämnet, som kunde varda riksdagen förelagd, beräkna för budgetåret 1946/47
dels till Stipendier åt lärjungar vid högre läroanstalter ett reservationsanslag
av 4 000 000 kronor;

dels till Stipendier för studier genom korrespondens och vid enskilda realskolor
med kombinerad undervisning ett reservationsanslag av 175 000
kronor; ,

dels till Folkhögskolor: Stipendier åt elever ett förslagsanslag av 1 300 000
kronor;

dels till Kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning: Stipendier
åt elever vid kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning
ett förslagsanslag av 1 800 000 kronor;

Bihang till rilcsdagens ''protokoll 19^6. 1 sami. Nr 188. 1

2

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 183.

dels till Kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning: Stipendier
åt elever vid centrala verkstadsskolor ett förslagsanslag av 1 650 000
kronor;

dels till Kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning: Stipendier
åt elever vid verkstadsskolor för viss arbetslös ungdom ett förslagsanslag
av 100 000 kronor;

dels till Kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning: Stipendier
åt elever vid flygmekanikerskolan i Mölndal ett förslagsanslag av 150 000
kronor;

dels till Kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning: Stipendier
åt elever vid sjömansskolor ett förslagsanslag av 50 000 kronor;

dels till Folkliga musikskolan i Arvika: Stipendier ett anslag av 1 500
kronor;

dels ock till Statens studielån: Studielånenämnden ett anslag av 40 000
kronor.

Sedan dessa ärenden numera färdigberetts anhåller jag att få ånyo anmäla
desamma.

I. Stipendier åt lärjungar vid högre läroanstalter.

Stipendiefrågans behandling 194-5.

I proposition nr 74 till 1945 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t, att stipendier
efter närmare angivna grunder skulle kunna utgå till de lärjungar vid
högre läroanstalter, vilka icke å sin hemort hade tillgång till sådan skola,
de önskade bevista för sin utbildning utöver det obligatoriska skolstadiet.
Riksdagen beslöt i huvudsaklig överensstämmelse med Kungl. Maj:ts förslag
angående grunderna för stipendiers utgående men företog i avseende
å stipendiebeloppen vissa jämkningar. Rörande stipendiebeloppen anförde
riksdagen i sin skrivelse nr 351 bland annat följande.

»Beträffande normerna för tilldelning av stipendier har departementschefen
funnit det lämpligt, att ett högstbelopp för läsår och lärjunge fixeras.
Departementschefen har med utgångspunkt från att stipendier åt elever vid
folkhögskolor och vid anstalter för yrkesundervisning i årets åttonde huvudtitel
föreslagits utgå med ett högsta stipendiebelopp för högsta behovsgraden
av 75 kronor för månad, ansett samma belopp, vilket vid högre läroanstalter
för läsår innebure 675 kronor, böra bestämmas som maximum för
de nu ifrågasatta stipendierna.

Riksdagen får erinra därom, att innevarande års riksdag i anledning av
ovannämnda förslag om ett högsta stipendiebelopp av 75 kronor för månad
åt elever vid folkhögskolor i sin skrivelse nr 8 anfört, att åtskilliga skäl
talade för principen att helt obemedlade elever borde kunna, få alla sina
kostnader för genomgång av en folkhögskolekurs täckta genom stipendier,
helt eller till väsentlig del av statsmedel. Riksdagen ansåg sig dock icke i
detta sammanhang böra taga ställning till denna fråga utan fann sig för
närvarande böra godtaga de av skolöverstyrelsen föreslagna stipendiegrun -

3

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 183.

derna att gälla för nästa budgetår. I fråga örn stipendierna för elever vid
anstalter för yrkesundervisning gjorde riksdagen motsvarande uttalande.

I anslutning till dessa uttalanden från riksdagens sida vill riksdagen nu
framhålla, att enligt riksdagens mening starka skäl tala för den principen,
att stipendierna för såväl teoretiska som praktiska studier för helt obemedlade
studiebegåvade lärjungar från både landsbygden och städer eller andra
tätorter avpassas så, att de i huvudsak giva full behovstäckning. Riksdagen
förutsätter därför, att samtliga stipendiefrågor av nu förevarande eller liknande
slag (studiehjälp åt landsbygdens ungdom och ungdom från städer
och andra tätorter, stipendier till elever vid folkhögskolor och anstalter för
yrkesundervisning m. m.) örn möjligt redan vid nästa års riksdag komma
att lösas i överensstämmelse med den av riksdagen sålunda angivna principen.
I avvaktan härpå och för att redan vid innevarande års riksdag i viss
män tillmötesgå det ovannämnda önskemålet har riksdagen beslutat en
jämkning i det av departementschefen åt ungdom från landsbygden föreslagna
högsta stipendiebeloppet. För att giva den stipendieutdelande myndigheten
önskvärd rörelsefrihet vid stipendieutdelningen anser riksdagen,
att i särskilda fall, nämligen då det är fråga örn helt obemedlade lärjungar,
stipendiebeloppet bör kunna utgå med högst 800 kronor för läsår.»

Riksdagen underströk vidare angelägenheten av att frågan örn hjälpåtgärder
för underlättandet av tillträdet till högre undervisning för studielämpliga
barn från ekonomiskt svagt ställda familjer i städer och tätorter snarast
bringades till en lösning.

Redan tidigare hade denna sista fråga berörts i uttalanden av riksdagen.
I sin skrivelse nr 229 hade 1943 års riksdag betonat, att även ungdom från
orter, där högre läroanstalter funnes, ofta av ekonomiska skäl förhindrades
att genomgå dessa läroanstalter, och uttalat, att de åtgärder för studiehjälp,
som vore föremål för övervägande, därför icke enbart borde taga sikte på
landsbygdens ungdom. Önskemålet utvecklades sedermera utförligt i motionen
II: 18 vid 1944 års riksdag. I anledning av denna motion erinrade riksdagen
i skrivelsen nr 368 örn nyssnämnda uttalande av 1943 års riksdag.
Det torde slutligen böra erinras därom, att departementschefen vid framläggandet
av proposition nr 74 till 1945 års riksdag angående studiehjälp
åt landsbygdens ungdom förklarat, att han vore väl medveten om att även
andra kategorier av svensk ungdom vore i den situationen, att understöd till
deras studier vore motiverade. Det av honom framlagda förslaget kunde,
liksom det vore ett led i arbetet på större rättvisa åt landsbygden, också
betraktas som ett led i ett strävande att bereda all svensk därtill lämplig
ungdom de studiemöjligheter, som motsvarade dess egna anlag och samhällets
behov.

Med anledning av riksdagens beslut utfärdade Kungl. Maj:t den 29 juni
1945 kungörelse angående stipendier åt vissa lärjungar för bedrivande av
högre studier (nr 592). Enligt nämnda kungörelse må stipendium utgå åt
lärjungar vid allmänt läroverk, kommunalt gymnasium, kommunal mellanskola,
kommunal flickskola, praktisk mellanskola, högre folkskola, tekniskt
läroverk, konstfackskolan med undantag av konstindustriella aftonskolan

4

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 183.

och teckningslärarinstitutet, bergsskolan i Filipstad, textilinstitutet i Borås
med undantag av kursen för textil- och konfektionsingenjörer, Lennings
textiltekniska institut i Norrköping, grafiska institutet, statsunderstött handelsgymnasium
samt sådan enskild under skolöverstyrelsens eller överstyrelsens
för yrkesutbildning inseende ställd läroanstalt, vars bildningsmål är
jämförligt med förutnämnda läroanstalters. Stipendium må utgå såsom
bidrag till kostnader för inackordering på skolorten och dels till inackorderad
lärjunge jämväl för resor mellan hemort och skolort, dels ock för dagliga
resor. Stipendium må jämväl utgå till dagligen resande lärjunge såsom
bidrag till kostnader för måltid under huvudrasten. Såsom villkor för erhållande
av stipendium skall gälla, att lärjungen är i behov av ekonomisk hjälp
för sina studier, att önskad skolutbildning icke kan erhållas å hemorten eller
i dess närhet samt att lärjungen ingiver grundade förhoppningar om framgång
i sina studier.

Beslut rörande utdelande av stipendier fattas av studielånenämnden. Vid
utdelningen skall särskilt beaktas,

att vid bedömande av fråga örn stipendium till inbördes likställda lärjungar
företräde gives den, vilken ämnar förvärva sådan högre utbildning,
som direkt tager sikte på ett praktiskt yrke,

att hänsyn tages till lärjunges hemort, kommunikationsförhållandena mellan
denna och skolorten, den ungefärliga kostnad lärjungens utbildning kan
beräknas medföra under det läsår, för vilket stipendiet är avsett, samt de
stipendier och övriga medel, vilka under samma tid stå till hans förfogande
för ändamålet,

att stipendium må utgå med högst 800 kronor för läsår, varvid skall iakttagas,
att högsta stipendiebeloppet endast må tilldelas lärjunge, som är helt
obemedlad, samt

att särskilt stipendium må tilldelas inackorderad lärjunge för skäligt antal
resor mellan hemorten och skolorten.

Studielånenämnden har den 19 december 1945 utdelat 2 392 stipendier
till inackordering å sammanlagt 1 083 300 kronor, 628 stipendier till resor
för inackorderade lärjungar å tillhopa 36 140 kronor, 2 468 stipendier för
dagliga resor mellan hemorten och skolan å sammanlagt 242 295 kronor
samt 2 000 stipendier för frukostmål i skolstaden under huvudrasten å tillhopa
282 220 kronor. Inalles ha sålunda 1 643 955 kronor utgått i stipendier.

Med skrivelse den 15 december 1945 har 1940 års skolutredning överlämnat
utredning och förslag till vidgad omfattning av ifrågavarande stipendieverksamhet.
Häröver ha yttranden avgivits av skolöverstyrelsen efter
hörande av visst antal rektorer och folkskolinspektörer med flera, överstyrelsen
för yrkesutbildning efter hörande av vissa styrelser och rektorer vid
under överstyrelsen lydande läroanstalter, studielånenämnden, statskontoret,
Överståthållarämbetet och samtliga länsstyrelser, samtliga domkapitel,
styrelsen för svenska stadsförbundet, styrelsen för svenska landskommuner -

Kungl. Maj:ts proposition nr 183. 5

nas förbund, statsläroverkens reldorsförening, läroverkslärarnas riksförbund
samt Sveriges folkskollärarförbund.

Några principfrågor.

Skolutredningen. Skolutredningen har i sitt förslag upptagit
frågan om studiehjälp även åt städernas och tätorternas lärjungar i
högre skolor. Utredningen har vidare funnit lämpligt att i detta sammanhang
ånyo beröra även de avlägset från högre skola boende lärjungarnas
stipendiefråga. En linje borde nämligen sökas, framhåller utredningen, efter
vilken stipendiefördelningen skulle kunna ordnas enligt ett i huvudsak
enhetligt system och genom samtidig behandling av stipendieansökningarna
från båda nyss angivna grupper av lärjungar. Härvid måste då först ett
spörsmål av principiell innebörd diskuteras. Det gällde grunderna för »landsbygdsstipendierna».

Utredningen har i nu angivna hänseenden anfört i huvudsak följande.

De s. k. landsbygdsstipendierna hava främst tillkommit som ett led i
strävandena att bereda landsbygdsbarnen lättare tillgång till högre skolbildning.
Enligt nu gällande bestämmelser utgå emellertid stipendier även till
andra lärjungar än från landsbygden, nämligen till sådana, som i sin hemort,
även örn denna är stad eller tätort, icke ha tillgång till en skola, där de
kunna erhålla önskad utbildning. Genom att utdela ifrågavarande individuella
understöd lia statsmakterna åsyftat att utjämna den skillnad i möjligheter
till högre skolbildning, som ligger däri, att högre undervisningsanstalter
äro förlagda till städer och tätorter och att särskilda fackskolor, såsom
tekniska läroverk och handclsgymnasier, blott finnas i ett fåtal städer. Stipendierna
motiveras visserligen också av den allmänna principen, att ungdomen
bör få den utbildning, som anlagen göra önskvärd, utan hinder av
ekonomisk art, men den speciella motivering, som drivit fram »landsbygdsstipendierna»,
har givit dem en särprägel av utjämningsbidrag från statens
sida, en karaktär av kompensation för att erforderliga skolor icke finnas i
hemorten.

Skulle nu utjämning konsekvent genomföras, borde naturligtvis all ungdom,
som i sin hemort icke har önskade utbildningsmöjligheter, få dessa
»utjämnande» stipendier, oavsett behov av ekonomisk hjälp eller studiekvalifikationer.
Så långt har emellertid varken skolutredningen i sitt betänkande
III, Kungl. Majit i sin proposition eller riksdagen dragit konsekvenserna
av utjämningsprincipen.

För det första undantagas alla de lärjungar, som icke kunna anses vara
studielämpliga. Detta undantag från utjämningsprincipen synes väl motiverat.
Att av statsmedel ge stipendier för vissa studier åt lärjungar, som icke
visat tillräcklig begåvning eller erforderliga anlag för ifrågavarande utbildningslinje,
vöre att motverka den utveckling, som stipendierna böra främja,
nämligen att bereda plats i högre läroanstalter åt begåvade ungdomar ur
ekonomiskt svagare befolkningslager. Någon uppmjukning av bestämmelsen
örn prövning av begåvning för den valda utbildningslinjen synes därför
icke böra ske. Det bör tvärtom, i likhet med vad skolutredningen tidigare
föreslagit, angivas som ett första villkor för erhållande av stipendium, att
lärjungen visat god lämplighet för den valda utbildningslinjen. Studielämpligheten
bör i flertalet fall kunna bedömas efter företedda skolbetyg, varvid
en så säker bedömning som möjligt ernås därigenom, att betyg från flera

6

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 18S.

terminer upptagas till prövning. Särskilt i gränsfall är det av vikt, att icke
endast senast erhållna terminsbetyg bli utslagsgivande. Formulär till intygav
lärare rörande studielämpligheten bör utarbetas av den stipendieutdelande
myndigheten i samråd med sakkunniga på området. I denna fråga
synes främst samarbete böra sökas med statens psykologisk-pedagogiska
institut.

För det andra inskränkes utjämningsprincipen därav, att prövning skall
ske av lärjunges stipendiebehov. Behovsprövningen har motiverats främst
med statsfinansiella skäl, och dessa väga givetvis tungt. Men det torde behöva
övervägas, örn dessa allena böra få vara utslagsgivande i ett fall som
detta. Behovsprövningen beträffande alla studielämpliga lärjungar innebär
nämligen ett så radikalt bortseende från den princip, som ovan kallats utjämningsprincipen,
att den icke synes kunna konsekvent genomföras. Principen
att varje uppväxande individ, oberoende av bostadsort, skall få tillgång
till högre undervisning, leder till att problemställningen i korthet blir
denna: antingen skolgång i hemorten eller understöd för skolstudier på annan
ort. Skolan i hemorten står principiellt öppen för alla hemortens studiebegåvade
lärjungar. Öppnas nya möjligheter att anordna högre undervisning
på landsbygden, få flera landsbygdsbarn studiemöjligheter av förevarande
slag. Då nu av flera skäl högre skolor icke kunna upprättas i den utsträckning,
att alla landsbygdsbarn, som så önska, utan inackordering eller dagliga
resor kunna bevista en högre skola, blir konsekvensen den, att stipendierna,
d. v. s. ersättningen för avsaknaden av skolor, också böra bli tillgängliga
för all avlägset från högre skola boende landsbygdsungdom. Då
ställas de i huvudsak på samma utgångslinje som sina jämnåriga i orter med
högre skola. Nu kan man bland annat av statsfinansiella hänsyn icke tänka
sig, att full jämlikhet härvidlag kan skapas. Men för de studielämpliga landsbygdsbarnen
borde åtminstone en viss kompensation alltid lämnas för avsaknaden
av skolor i hemtrakten, och denna kompensation borde utgå oavsett
sökandes behov av studiehjälp. Därmed skulle klarare angivas statsmakternas
vilja att söka utjämna olikheten mellan tätorternas och landsbygdens
skolförhållanden, även om statsfinansiella hänsyn nödga, till återhållsamhet
i fråga om medeltilldelningen. Enligt denna tankegång borde alltså
för alla studielämpliga lärjungar, som för sin utbildning i högre läroanstalter
äro nödsakade att bo borta från hemmet, inackorderade på skolorten,
utgå ett grundstipendium. Men då grundstipendiet uppenbarligen
icke kan beräknas utgå med så högt belopp, att det helt täcker kostnaden
för studier i högre skola, skulle grundstipendiet med hänsyn till behovsgraden
kunna påbyggas med successivt höjda belopp, så att för helt obemedlad
lärjunge full behovstäckning för hans studier kunde erhållas.

I anslutning till vad sålunda anförts har skolutredningen föreslagit, dels
att såsom första villkor för erhållande av stipendium skall gälla, att lärjungen
visat god lämplighet för vald utbildningslinje, dels ock att grundstipendium
utan behovsprövning efter av utredningen närmare angivna
grunder skall utgå till lärjungar, som icke i hemorten eller dess närhet lia tillgång
till sådan högre skola, som de för sin utbildning önska bevista.

Remissyttranden. I yttrandena understrykes enstämmigt, att
studielämpligheten bör vara första villkoret för erhållande av stipendium.
Skolöverstyrelsen framhåller, att svaren från rektorer med flera
klart och tydligt giva tillkänna den meningen, att studielämplighet bör

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 1S3.

vara en oavvislig oell välbestyrkt förutsättning för rätt till stipendium —
det må gälla landsbygdens ungdom eller den övriga — och att uppfyllandet
av detta krav bör garanteras genom att noggranna direktiv meddelas för
styrkandet av sagda lämplighet.

För egen del anför skolöverstyrelsen härom följande.

Ådagalagd studiebegåvning förutsättes som villkor för åtnjutande av
stipendium, av vilket slag detta må vara, grundstipendium eller tilläggsstipendium,
och vilken grupp av stipendiesökande det må gälla, inackorderade,
resande eller på skolorten boende. Denna förutsättning vill också överstyrelsen
kraftigt betona med hänvisning till dels tidigare i olika sammanhang
framförda argument, dels ovan berörda uttalanden från de olika skolornas
företrädare. I författningsbestämmelserna bör enligt överstyrelsens
mening inryckas som oeftergivligt villkor för rätt till stipendium, att begåvning
och lämplighet för den valda studievägen — denna må vara mer
teoretiskt eller praktiskt inriktad — bestyrkes dels genom senaste terminsbetyg,
dels genom vederbörande lärares särskilda intyg och dels genom av
vederbörande lärare avgivet intyg örn lärjunges rangordning i klassen (jämförelseplats)
samt slutligen — i den mån sådant må förekomma — intyg
örn resultatet av anställd testning. Med »vederbörande lärare» förstås i fråga
om lämplighetsintyget i regel en lärare, i fråga örn jämförelseplatsen blir åter
samtliga lärares vitsord, som undervisa lärjungen, avgörande. Någon bestämd
betygsnivå, uttryckt i poängsumma eller genomsnitt, anser överstyrelsen
däremot icke tjänligt att fastställa, då skalan enligt erfarenheten
visat sig vara alltför varierande inom olika skolor. Överstyrelsen vill förorda
förslaget örn särskilt formulär för lärarintyget, vilket bör innehålla
preciserade frågor, även avseende lärjungens karaktärsegenskaper. Inplacering
i rangordning i klassen torde vara en mycket värdefull relativ mätare
på begåvningsurvalet i en viss samling lärjungar. Sådan placering användes
i viss mån redan nu i och med uppställningen av de stipendiesökande i den
ordning de anses böra komma i fråga. Hittills har dock blandade synpunkter
fått göra sig gällande. Skall studielämpligheten klart framträda, bör denna
bedömningsgrund renodlas. För behovsprövning torde man lättare kunna
undvara en sådan lokalt utarbetad ranglista, då till ansökningen fogade
papper direkt böra styrka bellovsgraden inför centralmyndigheten. Intetbör
emellertid hindra, att särskild lista över placeringen enligt behovsgrad
även medsändes från vederbörande skola liksom anteckning örn de särskilda
omständigheter, som kunna åberopas för vare sig lämplighetsgrad eller behovsgrad.

Liknande synpunkter framföras av studielånenämnden samt flera länsstyrelser
och domkapitel. Överstyrelsen för yrkesutbildning framhåller, att
då fråga är om elever vid exempelvis tekniska läroverk, hänsyn också bör
tagas till andra meriter än skolbetyg, bland annat till praktisk verksamhet.

På åtskilliga håll framhålles, att urvalet av stipendiater efter lämplighet
för avsedd utbildning erbjuder stora svårigheter men är av avgörande betydelse
för stipendieverksamheten. Önskemål framföras också örn närmare
preciserade bestämmelser för urvalet av stipendiater. Krav på skärpta anspråk
på stipendiaternas studielämplighet framföras av flera myndigheter,
såsom länsstyrelserna i Jönköping, Karlstad och Uppsala. Överståthållarämbetet
anser sig böra understryka angelägenheten av att vid urvalet av

8

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 183.

stipendiater för teoretiska studier anspråken på deras begåvning ställas
jämförelsevis högt. Annars befrämjades den enligt ämbetets uppfattning
växande tendensen hos ungdomen att söka sig till sådana yrken, för vilka
uppställas krav pa viss boklig utbildning, en tendens, som kunde vara ägnad
att sänka aktningen för det kroppsliga arbetet och som jämväl ur andra
synpunkter, såsom i fråga om den lämpligaste fördelningen av arbetskraften
på olika yrken, kunde visa sig medföra olägenheter.

Domkapitlet i Lund understryker mycket kraftigt, att ett strängare urval
måste ske av sökande till de teoretiska utbildningslinjerna än till de praktiska
och hävdar, att för studiehjälp vid realskolor, allmänna läroverk och
motsvarande utbildningsanstalter en verklig prövning, helst även genom
psykologisk testning, bör ske av sökandes studielämplighet.

Skolutredningens förslag omgrundstipendiumhar vunnit så gott
som enhällig anslutning av de hörda myndigheterna. Studielånenämnden
anför sålunda följande.

.Den motivering, som skolutredningen förebragt för sitt förslag örn grundstipendier,
finner studielånenämnden bärande. Vid den fördelning av stipendierna
till s. k. landsbygdsungdom, som nämnden efter behovsprövning
i varje särskilt fall verkställt för läsåret 1945/46, har nämnden icke kunnat
undgå att konstatera, att den utjämning beträffande landsbygdsungdomens
och skolortsungdomens möjligheter till högre skolutbildning, som avsetts
med ifrågavarande stipendier, endast delvis kunnat genomföras. Stipendiebeloppen
lia till mycket stor del blivit för låga för att kunna anses medföra
avsedd lättnad i landsbygdsungdomens möjligheter till högre skolutbildning.
Åtskilliga målsmän, vilkas inkomster enligt senaste kronodebetsedeln
varit större, än som ansetts böra berättiga till erhållande av studiehjälp
för barnens utbildning, ha gått miste örn det ekonomiska stöd, som
de förväntat efter riksdagens beslut om studiehjälp åt landsbygdens ungdom.
Den glädje, varmed »landsbygdsstipendierna» mottogos av landsbygdens
befolkning, har därför på många håll förbytts i misstämning. Det av
skolutredningen föreslagna systemet undanröjer åtskilliga av de svårigheter,
som följa med behovsprövningen, samt medför säkrare och bättre hjälp åt
den studielämpliga ungdomen i orter utan högre skola, Studielånenämnden
tillstyrker därför utan tvekan skolutredningens förslag om grundstipendier.

Statskontoret anser, att med hänsyn till de stora variationer, som föreligga
beträffande inackorderingskostnaden, vissa principiella erinringar givetvis
kunde riktas mot utredningens förslag om ett för hela riket gemensamt bidragsbelopp.
Av praktiska hänsyn ansluter sig emellertid statskontoret i
princip till skolutredningens förslag om fastställandet av ett fixt, lämpligt
avvägt grundstipendium såsom bidrag till landsbygdsungdomens utgifter
för inackordering å skolorten.

Länsstyrelsen i Växjö yttrar: Att genom grundstipendier söka åstadkomma
en ekonomisk utjämning mellan lärjungar å orter med och utan högre
läroanstalt finner länsstyrelsen rätt och billigt och innebärande en avsevärd
förbättring i jämförelse med rådande förhållanden på grund av nu gällande
stadganden. Bestämmelser av föreslagen innebörd skulle bättre än nu kan

9

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 183.

ske taga hänsyn till de allt oftare upprepade kraven på jämställdhet och
rättvisa i förevarande hänseende, som i denna fråga rests från befolkningen
på landsbygden och i tätorter utan tillgång till högre läroanstalt. Förslagets
realiserande skulle sålunda medföra, att alla lärjungar oavsett hemorten
skulle inbördes jämställas, när det gäller tävlan örn de ytterligare stipendier,
som föreslås skola utgå efter behovsprövning.

Domkapitlet i Visby har funnit uppdelningen i grundstipendier och tillläggsstipendier
vara en väl funnen lösning på problemet att samordna de nu
befintliga s. k. landsbygdsstipendierna och stipendierna åt ungdom på skolorterna.

På några få håll råder tvekan örn lämpligheten av att understödja sådana
landsbygdsbarn, som ej direkt kunna påvisas vara i behov av studiehjälp.
Sådan tvekan framträder i yttranden från länsstyrelserna i Vänersborg och
Luleå samt från överstyrelsen för yrkesutbildning. Sistnämnda myndighet
yttrar härom:

Mot det förslag, som utredningen framlagt om icke behovsprövade grundstipendier
för landsbygdsungdom med påbyggnad av behovsprövade stipendier
samt om uteslutande behovsprövade stipendier för å skolorten bosatta
elever synas mera vägande erinringar knappast kunna resas, om man
konsekvent vill utjämna förhållandet stad — land eller rättare skolort —
icke skolort. Det synes dock överstyrelsen tveksamt, om principen med kompensation
för merkostnad på grund av att studierna måste förläggas å annan
ort än hemorten måste föranleda, att man, låt vara att det gäller studiebegåvade
elever, helt bortser från elevernas eller deras målsmäns ekonomiska
ställning. Över huvud synes det böra vara en mera väsentligt vägande synpunkt,
att studiebegåvade ungdomar icke av ekonomiska skäl hindras från
att erhålla utbildning än att andra utjämningssynpunkter föranleda utgifter
för det allmänna, som icke i övrigt äro motiverade. Man kan därför möjligen
ifrågasätta, huruvida icke även grundstipendierna böra behovsprövas
i så mån, att de reduceras vid högre inkomst eller förmögenhet. Det är
givet, att man härvid kan böra verkställa bedömning efter andra och gynnsammare
regler än när det gäller stipendierna i övrigt.

Grundstipendier utan behovsprövning avstyrkas av två myndigheter,
nämligen länsstyrelserna i Halmstad och Visby. Dessa lia funnit behovsprövning
böra ske beträffande både grundstipendier och tilläggsstipendier.

Grundstipendiernas storlek.

Skolutredningen. Utredningen har härom anfört i huvudsak
följande.

Hur stort grundstipendiet bör vara, är en avvägningsfråga, där även statsfinansiella
skäl göra sig gällande. Rent principiellt borde grundstipendiet
eller kompensationsstipendiet utgå med ett belopp, som motsvarar »landsbygdslärjungarnas»
merkostnad i jämförelse med kostnaderna för de i skolorten
hemmaboende lärjungarnas skolgång. Skolöverstyrelsen beräknade i
sin stipendieutredning 1939 denna merkostnad till lägst hälften av inackorderingskostnaden.
Skolutredningen har år 1944 räknat med en medelinackor -

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

deringskostnad av minst 1 000 kronor per lärjunge och år. Sammanställas
dessa beräkningar, kommer man till att grundstipendiet borde utgöra minst
500 kronor per lärjunge och år.

Till inackorderad landsbygdsungdom kunna även utgå stipendier för ett
skäligt antal resor till och från skolorten. Även dessa äro ett led i strävandena
att utjämna skillnaden mellan stad och landsbygd. De böra därför i
konsekvens med ovan förda resonemang alltid utgå med visst belopp till de
lärjungar, som med hänsyn till studielämplighet uttagits till stipendiater.
Som lämpligt grundstipendium i dessa fall föreslås hälften av billigaste resekostnad.
Även för dagliga resor och frukostmål i skolorten bör utgå grundstipendium,
motsvarande hälften av styrkta billigaste kostnader.

Remissyttranden. De hörda myndigheterna ha i regel icke haft
något att erinra mot ett grundstipendium å 500 kronor för inackordering.
Förslag om sänkning ha framförts av statskontoret, som med beaktande
av de i vissa fall låga inackorderingskostnaderna föreslagit, att grundstipendiet
borde utgå med ett relativt lågt belopp, förslagsvis 400 kronor, samt av
länsstyrelsen i Göteborg, som yttrat följande.

Länsstyrelsen vill ifrågasätta, om ett så stort belopp som 500 kronor för
läsår lämpligen bör utgå utan prövning av behovet. Förutom det betänkliga
i och för sig med ett så stort fast grundstipendium må framhållas, att
ju större ett sådant är i förhållande till de behovsprövade stipendierna, dess
mindre möjlighet föreligger att beakta olika orters olika kostnadsförhållanden.
En minskning av grundstipendiebeloppet och en höjning i motsvarande
mån av maximibeloppen för de behovsprövade stipendierna synes länsstyrelsen
önskvärd.

Förslaget örn grundstipendium med halva resekostnaden åt dagligen
resande lärjungar har föranlett erinringar från flera håll. Sålunda yttrar
länsstyrelsen i Malmö:

När det gäller resekostnaderna synes en kompensation med endast halva
kostnaderna leda till obilligt resultat. Ty finnes skolan i hemorten, torde som
regel inga utgifter för resor förekomma. Vill man alltså med grundstipendierna
lämna full kompensation för merkostnaderna för »landsbygdsungdomens»
skolgång utom hemorten, böra grundstipendierna för resekostnaderna
enligt länsstyrelsens mening täcka dessa kostnader helt och hållet.

Samma synpunkter ha framförts bland annat inom studielånenämnden
samt av läroverkslärarnos riksförbund, statsläroverkens rektorsförening,
svenska stadsförbundet och Sveriges folkskollärarförbund.

Förslaget örn grundstipendium med halva kostnaden för frukostmål åt
dagligen resande lärjungar har ej föranlett någon erinran. På sina håll påpekas
dock, att införandet av skolmåltider bör beaktas vid stipendieutdelningen.
Sålunda yttrar skolöverstyrelsen:

Ett system av kostnadsfria skolmåltider för trängre eller vidare lärjungekretsar
måste, i den mån det genomföres, återverka på stipendieverksamheten
i denna punkt. Under utvecklingstiden för en successivt genomförd skolbespisning
torde en anpassning av de två understödsformerna lätt kunna
ske enligt de föreskrifter, som nu gälla för stipendiers utgående till lands -

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

bygdens barn och som böra förutsättas reglera även nu föreslagna stipendieformer,
nämligen att vid utdelningen för visst år hänsyn skall tagas bland
annat till de stipendier och övriga medel, vilka under samma tid stå till lärjunges
förfogande för ändamålet [kungörelsen den 29 juni 1945 (nr 592)
§ 14 mom. 21.

Behovsprövade stipendier.

Skolutredningen. Utredningen har föreslagit, att utöver grundstipendierna
till landsbygdsungdom för inackordering, dagliga resor och frukostmål
skulle, efter behovsprövning, utgå ytterligare stipendier. Sådana stipendier
skulle utgå även till ungdom med hemvist på skolorten. Örn de behovsprövade
stipendiernas storlek yttrar skolutredningen bland annat följande.

Både för skolorternas ungdom och för landsbygdsungdom, som fått grundstipendium,
skulle samtidigt behovet av stipendium prövas. Härvid blir riksdagens
uttalande om stipendiernas storlek vägledande. Enligt riksdagen talade
starka skäl för den principen, att stipendierna avpassades så, att de i huvudsak
gåve full behovstäckning för helt obemedlade studielämpliga lärjungars
studier. Den fulla behovstäckningen är mycket växlande från fall till fall och
innebörden av uttrycket kan för övrigt uppfattas mycket olika;. Därest principen
örn full behovstäckning konsekvent skulle genomföras, synes det därför
vara svårt att vinna enighet örn ett godtagbart högsta stipendiebelopp. Riksdagens
uttalande torde emellertid icke böra tolkas så, att riksdagen motsatt
sig tanken på ett högstbelopp. Och fastställandet av ett högsta stipendiebelopp
har givna fördelar. Den sökande vet, vad han högst kan vänta att erhålla
till hjälp för sina studier, han kan därför säkrare göra en kalkyl över sina
studiekostnader och på denna grund bestämma, om han skall ge sig in på en
viss studiebana, den utdelande myndighetens arbete med fördelningen av stipendierna
förenklas, och anslagsbehovet kan lättare beräknas. I fråga örn
andra stipendiatgrupper, såsom lärjungarna vid folkhögskolor, lantmannaoch
lanthushållsskolor samt yrkesskolor, har också högstbelopp alltid fastställts.
Då nu för landsbygdsungdomen ett grundstipendium avsetts täcka
merkostnaden för bevistandet av högre skola jämfört med på skolorten boende
elevs kostnader för skolgången, bör högstbeloppet utöver grundstipendiet beräknas
så, att det helt täcker genomsnittskostnaden för den senare elevens
skolgång. Överstyrelsen för yrkesutbildning har i sin stipendieutredning 1944
beräknat denna kostnad till 60 kronor per lärjunge och månad1. För en skolgång
på 9 månader skulle då kunna utgå högst 540 kronor. En landsbygdslärjunge
skulle härigenom kunna erhålla högst 500 -f- 540 kronor = 1 040
kronor per läsår. Detta belopp motsvarar i huvudsak den medelkostnad för
inackordering, lägst 1 000 kronor, som skolutredningen räknat med i sin stipendieutredning
1944. För en lärjunge med hemvist på skolorten skulle högsta,
stipendiebeloppet bli 540 kronor.

I fråga örn behovsprövade stipendier till dagligen resande lärjungar föreslår
skolutredningen, att dessa skulle kunna utgå med högst hälften av kostnaderna
för resor samt för frukostmål i skolorten. Helt obemedlad lärjunge av
denna kategori skulle då erhålla full täckning för sina kostnader för resor
och frukostmål.

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

Remissyttranden. I fråga om stipendiebeloppet på 540 kronor ha
erinringar ej framförts från andra håll än från statskontoret och länsstyrelsen
i Göteborg, vilka myndigheter, såsom framgår av förut berörda yttranden,
ansett, att grundstipendiet å föreslagna 500 kronor borde jämkas nedåt och
det behovsprövade stipendiet som följd härav utgå med högre belopp, vilket
av statskontoret föreslagits till högst 600 kronor. Stipendium till å skolorten
boende lärjunge anses av statskontoret böra utgå med högst 500 kronor. En
viss höjning av stipendiebeloppen till lärjungar i städer med höga levnadskostnader
anses påkallad av folkskolinspektörerna i Stockholm.

Beträffande förslaget om behovsprövade stipendier åt dagligen resande lärjungar
lia erinringar framförts från flera håll. Betecknande härutinnan är
skolöverstyrelsens utlåtande, vari anföres följande.

En kategori av stipendiater har enligt förslaget kommit i ett förhållandevis
sämre läge än övriga, nämligen de mindre bemedlade dagligen resande lärjungarna,
en omständighet, som observerats i åtskilliga remissvar. Medan
grundbeloppet för dem är beräknat efter samma måttstock som för de inackorderade,
nämligen med halva omkostnaden för resor och frukostmål, låsas
tilläggsstipendierna fast vid den andra hälften av samma kostnad som maximibelopp.
Detta torde betyda, att en helt obemedlad lärjunge av ifrågavarande
kategori aldrig tillnärmelsevis kan komma upp till den högsta tilläggssumma,
540 kronor, som skulle kunna utgå för en obemedlad lärjunge, som
vore inackorderad eller bosatt på skolorten. Överstyrelsen vill därför föreslå,
att tilläggsstipendium även för dagligen resande lärjungar efter behovsprövning
må kunna utgå med högst 540 kronor.

Enahanda förslag göres av studielånenämnden, överstyrelsen för yrkesutbildning,
domkapitlet i Visby och Sveriges folkskollärarförbund.

Särskilda till ä g g s stip endi e r.

Skolutredningen föreslår, att i enstaka särskilt ömmande fall högsta
stipendiebeloppet må kunna överskridas. Härom anför utredningen följande.

Undantagsfall kunna inträffa, då den stipendieutdelande myndigheten finner
en sökandes kvalifikationer för fortsatta studier och ekonomiska situation
vara sådana, att myndigheten skulle önska, att den hade möjlighet hjälpa den
sökande med ett högre stipendium än det normala högsta. Det gäller t. ex. en
lärjunge, som på grund av sin särskilda studielämplighet och gedigna karaktär
inger säkra förhoppningar örn att efter erforderlig utbildning bli en verkligt
dugande samhällsmedlem, men som helt saknar det stöd1 och den hjälp, som
föräldrar och närskylda kunna ge. För att en sådan lärjunge må kunna få den
utbildning, som hans anlag göra högeligen önskvärd, borde möjlighet givas den
stipendieutdelande myndigheten att öka hans studiehjälp, om det visar sig
nödvändigt. Någon maximering av särskilt tilläggsstipendium synes icke erforderlig,
fallen bli säkert sällsynta och det torde kunna anförtros åt den stipendieutdelande
myndigheten att utmäta detsamma efter förefintliga omständigheter.
I stipendieföriattningen bör emellertid införas en bestämmelse att i
enstaka särskilt ömmande fall högstbeloppet må kunna överskridas.

Förslaget tillstyrkes av bland andra studielånenämnden.

13

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 183.

Inskränkning i stipendierätten.

Skolutredningen. Beträffande rätten för lärjungar med hemvist på
skolorten att erhålla stipendium föreslår skolutredningen en inskränkning. Utredningen
erinrar om, att statskontoret tidigare föreslagit, att stipendium icke
skulle utgå till lärjungar i realskolan. Denna begränsning av stipendieklientelet
avvisar utredningen och fortsätter:

En annan gräns finnes emellertid angiven i skolförfattningarna, nämligen
mellan skolplikt och frivillig skolgång. Så långt skolplikten sträcker sig, har i
författning angivits en annan väg än stipendievägen för studiernas möjliggörande.
I och med att samhället kräver, att barnen måste gå i skola, har
det också påtagit sig plikten att möjliggöra barnens skolgång, däri inbegripet
skyldigheten att i fall, där ekonomiska hinder för barnets skolgång
föreligga, undanröja dessa. Under de år, som skolplikten varar, är det närmast
hemkommunens plikt att genom sina sociala organ och genom anslag
för sociala ändamål av olika slag stödja dem, som på grund av ekonomiska
svårigheter icke kunna bevista skolan. Detta är primärt den enskilda kommunens
angelägenhet, och därest statens medverkan fordras, är detta ett led
i den statliga sociala omvårdnaden och icke en egentlig skolfråga. Och kommunens
skyldigheter mot ungdomen under skolpliktstiden bör icke inskränkas
till vissa kategorier studerande ungdomar. Är en lärjunge i skolpliktsåldern i
behov av ekonomisk hjälp för att fullgöra sin skolgång, bör han därför få
denna hjälp, i vilket slag av offentlig skola han än går. I det nuvarande skolsystemet
äro vissa lägre klasser av realskolan parallella med vissa klasser i
folkskolan. Elever i med folkskolan parallella realskoleklasser böra enligt ovan
framförda tankegång i lika mån som deras jämnåriga kamrater i folkskoleklasserna
få del av sin hemkommuns omvårdnad och förmåner, om de äro
i behov härav för sin skolgång. Frågan örn hur denna sociala hjälp skall organiseras
ingår i den större frågan om den allmänna socialvårdens organisation,
vilken fråga utredes av särskilda sakkunniga, och skall därför icke här
närmare behandlas. Det bör emellertid påpekas, att folkskolestadgan innehåller
bestämmelse örn ekonomiskt stöd åt hemmen i vissa fall för barnens* skolgång.
Jämlikt § 49 böra föräldrar eller målsmän, vilka icke äga tillgång att bekosta
lärjunges skolgång, genom vederbörande skoldistrikts försorg härutinnan understödjas
genom för ändamålet särskilt anslagna medel, vilka skola omhänderhavas
av skolrådet. Sådant understöd må icke anses vara av fattigvårds
karaktär. Enhetsskölans likställande av alla skolformer på samma stadium
synes förutsätta, att dessa bestämmelser utsträckas att gälla även lärjungar i
skolpliktsåldern i med folkskolan parallella klasser inom allmänna högre skolor.
Fördelningen av det kommunala anslaget bör då ske enhetligt av en central
kommunal myndighet, till vilken förslag angående understöd kan ingivas
av de olika skolornas ledare, såsom rektorer och Överlärare. Då det här gäller
understöd åt skolpliktiga barn, torde folkskolestyrelsen vara det organ, som i
princip svarar för denna verksamhet. Med hänsyn till den erforderliga beli
ovsprövningen och till att även elever vid högre skolor äro berörda, bör det
till folkskolestyrelsen ställda anslaget kunna fördelas av något kommunalt socialorgan,
t. ex. det organ, socialvårdsdelegerade, socialnämnd eller dylikt, som
i kommuner med centraliserad socialvård utgör principal för den centrala socialvårdsbyrån.
Beaktas bör under alla omständigheter, att här ifrågavarande
understöd icke få lia fattigvårds karaktär. Då frän hemkommun andra förmåner
iin ovan antydda komma folkskolebarnen lill del, böra dessa förmåner

14

Kungl. Maj:ts -proposition nr 183.

utsträckas även till realskoleeleverna på samma åldersstadier. Men härav följer
semi logisk konsekvens, att realskoleeleverna på ort med högre skolla icke
skola få förmåner utöver dem, som tillkomma de jämnåriga i folkskoleklasserna.
När statsstipendier icke tilldelas folkskolans lärjungar, vilket så vitt
känt är, icke heller från något håll föreslagits, böra icke heller på skolorten bosatta
elever i de realskoleklasser, som äro parallella med folkskoleklasser, åtnjuta
stipendier av statsmedel.

Skolutredningen föreslår därför, att till skolplikt^ lärjunge, som är boende
å skolorten, stipendium av här förevarande slag icke skall utgå.

Remissyttranden. Förslaget har tillstyrkts av domkapitlet i Uppsala,
medan skolöverstyrelsen anfört invändningar mot detsamma. Överstyrelsen
yttrar:

Överstyrelsen anser sig böra påpeka inkonsekvensen i att utredningen utgått
ifrån att den kommunala understödsplikten skulle stanna vid att omfatta endast
barn, som besöka skola inom skolorten. För de inackorderade och resande
har någon åtskillnad mellan barn inom och utom skolpliktsåldern icke beräknats.
En obemedlad lärjunge i skodpliktsåider, som vore inackorderad1 i stad
för att t. ex. genomgå klass l4 i realskola,, skulle sålunda få statsunderstöd,
medan en obemedlad lärjunge i samma ålder, som hade tillfälle att gå i motsvarande
klass i hemortens kommunala mellanskola, örn där funnes sjuårig
folkskola, skulle bero av kommunens understöd. Skillnaden mellan landsbygdsbarnens
och skolortsbarnens villkor bleve säkerligen i många fall väsentlig och
på skilda orter starkt varierande. Det skulle till och med kunna inträffa, att
elever i en och samma klass kunde bli olika lottade, om de övergått till högre
skola vid olika ålder. Konsekvensen synes fordra, att antingen de resande och
inackorderade lärjungarna i skolpliktsålder av staten finge det grundbelopp,
som avser att utjämna merkostnad på grund av avlägsen hemort, men däremot
av kommunen det tilläggsunderstöd, som betingas av ekonomiska behov,
eller att staten understödde dem alla i enlighet med reglerna för understöd
åt barn över skolpliktsåldern. Överstyrelsen våll för sin del obetingat förorda
det senare alternativet. De kommunala understöd, som utgå enligt den av utredningen
åberopade § 49 folkskolestadgan, äro icke att jämföra med de föreslagna
statsunderstöden, då de dels utgå utan någon hänsyn till studiebegåvning,
dels ofta bestå endast i tilldelning av skor eller andra klädespersedlar.
Överstyrelsen erinrar i detta sammanhang därom, att kommuns rätt att tilldela
understöd i stipendieform icke är obestridlig och för närvarande föremål
för utredning. Vid tilldelningen av statsstipendierna bör emellertid skälig hänsyn
tagas till i vad män kommunala understöd utgå till en lärjunge eller icke,
i överensstämmelse med den föreskrift, som nu gäller beträffande landsbygdsstipendierna.

Även länsstyrelsen i Linlcöping påpekar, att det synes mindre konsekvent,
att inskränkningen gäller endast lärjungar å skolorter.

Skolortsbestäm melsén.

Skolutredningen. I överensstämmelse med av 1945 års riksdag
gjort uttalande har skolutredningen föreslagit, att avståndet från lärjunges
hemort till skolorten skall vara minst 5 kilometer, för att rätt till grundstipendium
skall inträda för dagligen resande lärjunge.

15

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 183.

R e missyttranden. Studielånenämnden anser naturligt, att som konsekvens
härav den lärjunge, som bor på kortare avstånd från skolorten, även
örn han icke tillhör skolorten, skall räknas som »skolortslärjunge» med ratt
till stipendium upp till 540 kronor men ej till grundstipendium.

Svårigheten att bestämma vad som menas med skolorten påpekas i åtskilliga
remissyttranden och önskemål framställas örn närmare precisering av
begreppet. Härom yttrar exempelvis studielånenämnden:

Nämnden har för sin del tolkat ortsbestämmelsen så, att avståndet räknats
från lärjungens hem till det samhälle, i vilket den högre läroanstalten ligger.
Även örn nämnden i tveksamma fall tagit all hänsyn till omständigheterna, är
dock nämnden medveten örn att nämndens tolkning i vissa fall kan medföra
icke önskvärda konsekvenser med hänsyn till att skolorternas arealer är så
högst olika och på så olika sätt avgränsade, vilket särskilt framträder, där
skolorten utgör en av kommunerna inom ett större bebyggelseområde. Sedan
även andra lärjungar än »landsbygdslärjungar» få möjligheter till stipendier,
minskas dock de olägenheter och svårigheter, som uppdelningen av lärjungarna
på två hemortskategorier innebär.

Skolöverstyrelsen yttrar i samma fråga:

Från flera håll har i remissyttrandena framhållits önskvärdheten av att uttrycket
»skoport», när det är fråga örn 5-kilometersavståndet, utbyttes mot
»skolan». Det blir nämligen i verkligheten orättvist, att de barn, som inomen
vidsträckt kommun, »skolort» — t. ex. en stad, som inkorporerat ett omfattande
landsbygdsområde — ha lika lång eller längre väg att färdas än barn
från en skolan närmare belägen .grannkommun, icke få samma ersättning som
de senare. Denna synpunkt finner överstyrelsen värd beaktande. Bestämmelsen
borde dessutom utformas så, att 5-kilometersavstånd icke uppställdes som
oeftergivlig avståndsgräns för rätt till resestipendier och ersättning för frukostmål.
För den stipendieutdelande myndigheten borde stå öppet att med hänsyn
till förekommande omständigheter modifiera detta villkor.

Skolöverstyrelsen föreslår slutligen, att uttrycket »skolorten» förändras till
»vederbörlig skola». Samma förslag göres av överstyrelsen för yrkesutbildning
och länsstyrelsen i Härnösand.

Be h o v s p r ö v Jlin g e n m. m.

I fråga örn behovsprövningen med flera frågor, som icke närmare berörts av
skolutredningen, har studielånenämnden anfört följande.

Till grund för behovsprövningen bör läggas målsmannens, respektive föräldrarnas
till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbara belopp.
Förmögenhet i form av kapital, fastighet och dylikt liksom skuld av mera betydande
storlek bör därjämte inverka på stipendiebeioppen och därvid bör hänsyn
också tagas till barnantalet. Skatteuppgifterna böra bestyrkas genom företeende
av kronodebetsedel för den kommunala myndighet eller de kommunala
förtroendemän, som bestyrka riktigheten av de i ansökningen lämnade uppgifterna.
Av praktiska skäl synes det däremot mindre lämpligt, att avskrift
av kronodebetsedel skall åtfölja varje ansökan örn stipendium. Resekostnad
bör icke beräknas för längre resor än till närmaste ort med sådan skola, som
lärjungen bevistar för sin utbildning. Skolutredningens förslag, att antalet enkla

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

resor ej bör överstiga tio, tillstyrkes av nämnden. Högsta kostnad för frukostmål
bör efter erfarenhet fastställas av nämnden för varje skolor!; i allmänhet
synes icke högre belopp än 200 kronor per läsår vara erforderligt. I fråga örn
stipendium för nu angivna kostnader liksom för andra kostnader för lärjunges
skolgång bör fastslås, att stipendium icke kan utgå med högre belopp än de
verkliga kostnaderna.

Stipendieb er ätt i gade skolor.

Skolutredningen. I fråga örn de skolor, vilkas lärjungar skola vara
berättigade att erhålla stipendium, har skolutredningen föreslagit, att utöver
nu stipendieberättigade skolors elever jämväl lärjungarna i folkskolans
icke obligatoriska högre avdelningar skulle få rätt att söka och erhålla stipendium
på enahanda villkor som övriga högre skolors lärjungar.

Remissyttranden. I den mån förslaget berörts i yttrandena har det
icke givit anledning till erinran. Endast statskontoret har avstyrkt utvidgningen
av stipendieverksamheten under anförande, att enligt ämbetsverkets
mening det torde få anses såsom en kommunal angelägenhet att sätta kommunens
ungdom i stånd att genomgå den icke obligatoriska högre avdelning, sorn
vederbörande skoldistrikt i förekommande fall upprättat vid folkskola. Skäl
syntes ej heller föreligga att med statsstipendium understödja lärjunges genomgång
av dylik avdelning å annan ort än hemorten.

Kostnadsberäkningar.

Skolutredningen. Utredningen betonar, att de verkliga kostnaderna
icke med någon grad av säkerhet kunna på förhand beräknas. Tillräcklig
erfarenhet saknades örn frekvensen sökande och örn huru många av de sökande
som med hänsyn till studielämplighet och behov kunde väntas bli
stipendiater. Skolutredningens beräkning av kostnaderna kunde därför ej
bli annat än en ungefärlig förhandsberäkning. Beträffande kostnadsberäkningarna
inhämtas i huvudsak följande.

Skolutredningen räknar med att omkring 5 800 inackorderade och omkring
6 100 resande lärjungar skola bil stipendieberättigade. För de inackorderade
skulle då enligt föreslagna principer beräknas ett grundanslag av 5 800 X 500
kronor = 2 900 000 kronor. För tilläggsstipendier enligt behovsprövning torde
man behöva räkna med ungefär 2/3 av antalet 5 800 lärjungar eller i runt tal
3 800 lärjungar. Tilläggsstipendium bör i medeltal räknas till hälften av tillläggsstipendiernas
högstbelopp, 540 kronor. För dessa stipendier skulle då åtgå
3 800 X 270 kronor = 1 026 000 kronor. För dagligen resande lärjungar räknade
skolutredningen år 1944 med en medelkostnad av 100 kronor per år och
lärjunge. I grundanslag till de 6 100 resande lärjungarna borde då räknas med
6 100 X 50 kronor = 305 000 kronor. Tilläggsstipendier enligt behovsprövning
böra tillkomma 2/3 av dessa 6 100 lärjungar eller i runt tal 4 000 lärjungar.
Sättes här medeltalet till 30 kronor, d. v. s. något mer än hälften av tilläggsstipendiet
för resor, blir summan för tilläggsstipendier 120 000 kronor. Sammanlagda
stipendiesumman skulle sålunda uppgå till i runt tal 4 350 000

17

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 183.

kronor. Såsom bidrag till kostnaderna för skäligt antal resor mellan hemorten
och skolorten för inackorderade lärjungar bör beräknas 50 000 kronor. Antalet
resor bör lämpligen begränsas till högst tio enkla resor och resekostnaden
uppgår i regel icke till några större belopp. Så länge bidrag till frukostmål
för resande lärjungar skall utgå från stipendieanslaget, bör en summa beräknas
även för detta ändamål. Med ledning av hittills vunnen erfarenhet
från ansökningar om stipendium torde denna kunna uppskattas till i runt tal
600 000 kronor. För landsbygdsklientelet uppgår sålunda sammanlagda stipendiebehovet
till 5 000 000 kronor.

Beträffande lärjungar från städer och andra samhällen med högre skolor
räknar skolutredningen efter utförlig motivering med omkring 10 000 stipendiater.
Till en början synes det enligt utredningen vara riktigast att utgå från
ett mindre antal och sedan låta erfarenheten från stipendieverksamheten reglera
anslagsbehovet. I anslutning härtill har utredningen som grund för beräkningen
av stipendieanslaget för första budgetåret uppskattat antalet stipendiater
till 5 000. Som genomsnittligt belopp för »stadsstipendierna» synes
man enligt utredningen kunna räkna med 300 kronor. Hela stipendiesumman
för denna kategori lärjungar skulle då till en början bli 1 500 000 kronor för
att sedan stiga till 3 000 000 kronor.

Sammanlagda stipendiebeloppet skulle sålunda enligt skolutredningens approximativa
beräkning stiga till 8 000 000 kronor. För budgetåret 1946/47
föreslår utredningen ett reservationsanslag av 4 500 000 kronor.

Remissyttranden. Beträffande skolutredningens kostnadsberäkningar
har statskontoret anfört följande.

Statskontoret hyser för sin del den övertygelsen, att en medelsanvisning för
nästkommande budgetår å 4,5 miljoner kronor icke medgiver ett genomförande
av det av skolutredningen framlagda förslaget. Konsekvenserna kunna bliva,
att så stor del av anslaget förbrukas till grundstipendier åt bland annat ekonomiskt
välsituerade landsortslärjungar, att mycket begränsade möjligheter
kvarstår att lämna de ekonomiskt minst bärkraftiga eleverna ett rimligt studieunderstöd,
en ordning som icke synes ämbetsverket tillfredsställande. Härtill
kommer, att enligt statskontorets uppfattning vittgående reformer icke böra
genomföras, innan de ekonomiska konsekvenserna av besluten kunna fullt
överblickas.

Av angivna skäl föreslår statskontoret, att man för nästkommande budgetår
inskränker sig till ett mindre vittsyftande program, som verkligen kan genomföras
inom den angivna kostnadsramen. Då en utvidgning av stipendieverksamheten
i första hand bör komma den mest behövande studielämpliga ungdomen
tillgodo, böra enligt ämbetsverkets mening de nu gällande stipendiegrunderna
så ändras, att dels det för närvarande till 800 kronor fastställda
maximibeloppet för studieunderstöd till landsbygdsungdom höjes till 1 000
kronor, dels ock å skolorten boende lärjungar beredes möjlighet att — likaledes
efter bevisprövning — erhålla stipendier å högst 500 kronor, allt räknat för
lärjunge och läsår. Någon förhöjning av bidragen utöver nyssnämnda maximibelopp
torde tills vidare icke böra medgivas.

Bihang till riksdagens protokoll 19i6. 1 sami. Nr 183.

2

18

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

Det av skolutredningen framlagda förslaget till vidgad stipendieverksamhet
bland lärjungarna vid högre läroanstalter innebär den principiella
avvikelsen från nu gällande stipendiesystem, att vissa slag av stipendier
föreslås utgå utan behovsprövning. I syfte att utjämna skillnaden mellan
skolort och icke skolort i vad avser kostnaderna för de ungas skolgång föreslår
nämligen utredningen, att till beloppet bestämda grundstipendier, oavsett
lärjunges behov av ekonomisk studiehjälp, skulle kunna utgå till studielämplig
ungdom, som i sin hemort eller dess närhet icke har tillgång till högre
skola för sin utbildning. Grundstipendierna skulle vidare kunna successivt
påbyggas med stipendier upp till visst högstbelopp med hänsyn till lärjunges
studiehjälpbehov. Stipendiesystemet fullständigas genom behovsprövade
stipendier åt den studerande ungdomen i städer och tätorter med
högre skolor.

Förslaget om grundstipendier liksom i övrigt den principiella uppläggningen
av stipendieverksamheten har vunnit så gott som enhällig anslutning
av i ärendet hörda myndigheter. I likhet med dessa finner även jag utredningens
förslag i stort sett innebära en välgrundad och praktisk lösning av
de båda frågorna att bereda främst landsbygdens ungdom en viss kompensation
för avsaknaden av högre skolor och att underlätta möjligheterna till
högre utbildning för ungdomen från ekonomiskt svagare befolkningslager
på land och i stad. Genom utdelandet av grundstipendier utan behovsprövning
till studerande ungdom från landsbygden och orter utan högre skolor
undanröjes också den i vissa sammanhang påtalade olägenheten med den
nuvarande dyrortsgrupperingen, som ligger däri, att vid uppgörandet av
denna hänsyn icke tagits till de särskilt för landsbygdens och vissa tätorters
befolkning drygare kostnaderna för barnens skolgång utanför hemorten. Med
hänsyn till de fördelar av olika slag, som det nu föreliggande förslaget till
stipendieverksamhet bland de högre skolornas lärjungar innebär, anser jag
mig kunna principelit ansluta mig till förslagets grundlinjer och i huvudsak
tillstyrka dess genomförande.

Det av skolutredningen föreslagna grundstipendiet till i skolorten inackorderad
lärjunge å 500 kronor anser jag mig kunna godtaga. Däremot synes
mig det föreslagna grundstipendiet för de dagligen resande lärjungarna å
halva resekostnaden efter billigaste färdsätt giva anledning till erinran.
Såsom framhållits i vissa remissyttranden innebär ett grundstipendium å
halva resekostnaden, att de dagligen resande lärjungarna få en avsevärt
lägre kompensation än sina inackorderade kamrater. Rättvisare och mer
i överensstämmelse med principen örn utjämning av kostnaderna för skolgången
mellan olika orters lärjungar synes vara, att hela resekostnaden
utgår som grundstipendium. Jag delar principiellt denna uppfattning. Då
emellertid grundstipendiet å 500 kronor till inackorderad lärjunge i åtskilliga
fall icke helt täcker merkostnaden för skolgång i jämförelse med i skolstaden
boende lärjunges kostnader, synes mig rättvisligen en viss reduce -

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

ring även av resekostnadsstipendiet böra ske. Skäl av praktisk art tala
även för, att alltför små stipendiebelopp icke utdelas. Jag anser rimligt,
att lärjungen själv eller hans målsman får bekosta resor upp till 25 kronor
för termin men tillstyrker, att kostnader därutöver för dagliga resor efter
billigaste färdsätt (månadsbiljetter, skolbiljetter och dylikt) må utgå med
hela beloppet.

Beräkningen av grundstipendiet för frukostmål till halva kostnaden härför
föranleder ingen erinran från min sida. Jag anser mig emellertid böra
framhålla, att därest det av mig i annat sammanhang tillstyrkta förslaget
örn kostnadsfria skolmåltider genomföres, behovet av detta slag av grundstipendier
med tiden kommer att bortfalla. Under den övergångstid, som
väntas förflyta, innan skolmåltider anordnats vid alla högre läroanstalter,
bör det ankomma på den stipendieutdelande myndigheten att beträffande
varje särskild högre skola beakta, huruvida kostnadsfria skolmåltider tillhandahållas
lärjungarna och, därest så skulle vara fallet, icke utdela grundstipendierna
för frukostmål.

Det av skolutredningen föreslagna högstbeloppet å 540 kronor för behovsprövat
stipendium finner jag mig kunna tillstyrka. På skäl, som anförts av
skolöverstyrelsen med flera hörda myndigheter, anser jag mig likaledes böra
förorda, att även de dagligen resande lärjungarna böra kunna erhålla, utöver
nya tillstyrkta grundstipendier, behovsprövat stipendium upp till 540
kronor. Härigenom ställes denna kategori lärjungar i samma ställning som
de övriga kategorierna av lärjungar och stipendiesystemet blir klarare och
enklare i tillämpningen.

En synnerligen viktig och samtidigt svårlöst fråga, som livligt avhandlats
i yttrandena, är frågan om principerna för urvalet av stipendiater. Jag
delar helt skolutredningens ståndpunkt, att som första villkor för erhållande
av stipendium skall gälla, att lärjungen visat god lämplighet för vald
utbildningslinje. För att stipendieverksamheten icke skall medföra en icke
önskvärd ansvällning av de huvudsakligast teoretiskt inriktade högre skolorna
synas mig kraven på studielämplighet böra ställas tämligen höga. Det
bör ankomma på studielånenämnden, som efter vad jag förvissat mig örn
ägnar denna fråga synnerlig uppmärksamhet, att med beaktande av de
synpunkter och förslag, som framkommit i remissyttrandena, och i samråd
med andra på området sakkunniga institutioner, utarbeta och bestämma
de grunder, efter vilka studielämpligheten skall bedömas.

Den beträffande de s. k. landsbygdsstipendierna tillämpade och av skolutredningen
upptagna bestämmelsen, att dagligen resande lärjunges riitt till
grundstipendier skall inträda först, om avståndet från hemorten till skolorten
är minst 5 km, synes mig på skäl, som anförts av flera av de berörda myndigheterna,
böra ändras därhän, att avståndet räknas från bostadsorten till
vederbörande skola. Oklarheten örn vad som i det speciella fallet menas
med skolorten, undanröjes härigenom, och lärjungar i vidsträckta kommu -

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

ner med omfattande landsbygdsområde kunna då bli delaktiga av grundstipendierna
för dagliga resor och frukostmål, enligt förut av mig förordade
grunder.

Föreskriften, att avståndet till skolan skall vara minst 5 km, synes mig
däremot böra bibehållas men bestämmelsen härom givas sådan avfattning,
att möjlighet föreligger för den stipendieutdelande myndigheten att med
hänsyn till omständigheterna modifiera villkoret.

Skolutredningens förslag, att de högsta stipendiebeloppen i enstaka, särskilt
ömmande fall skulle kunna ökas, anser jag välbetänkt, varför jag obetingat
tillstyrker detsamma. Jag har heller ingen erinran att göra mot att
jämväl lärjungar i folkskolans icke obligatoriska högre avdelningar skola få
rätt att söka och erhålla stipendier på enahanda villkor som lärjungar i
andra högre läroanstalter.

Beträffande skolutredningens förslag, att lärjungar i högre skolas klasser,
som äro parallella med den obligatoriska folkskolans klasser, icke skulle
kunna erhålla behovsprövat stipendium, har skolöverstyrelsen gjort invändning
mot, att detsamma begränsats till att avse endast lärjungar med hemvist
på skolorten. Det vore enligt överstyrelsens mening konsekvent, att
bestämmelserna i förevarande hänseende avfattades så, att de avsåge båda
kategorierna lärjungar. Jag ansluter mig till skolutredningens principiella uppfattning
i denna fråga men anser i likhet med skolöverstyrelsen, att principen
bör genomföras för alla sökande. Det torde också vara lämpligt, att
återhållsamhet iakttages med stipendier åt lärjungar i realskolans begynnelseklasser
med hänsyn till den osäkerhet i bedömandet av lärjungarnas
förmåga att med framgång fullfölja studierna till examen, som alltid förefinnes
beträffande nyintagna lärjungar. Jag förordar därför, att behovsprövat
stipendium icke må utgå till lärjungar i klasserna l4 och l5—25 i
nuvarande läroverksorganisation eller motsvarande klasser i andra s. k.
högre skolor. Däremot bör givetvis det utjämnande grundstipendiet utgå
till dem av dessa klassers lärjungar, som äro berättigade att erhålla sådant
stipendium.

Av reservationsanslaget till stipendier för läsåret 1945/46 återstå efter
studielånenämndens utdelning av stipendierna i runt tal 256 000 kronor.
Summan torde komma att stiga till omkring 275 000 kronor därigenom att
stipendier återgå till statsverket på grund av stipendiaternas avgång från
skolorna eller av andra skäl. Skolutredningen har beräknat anslagsbehovet
för budgetåret 1946/47 till 4 500 000 kronor, vilket belopp även studielånenämnden
ansett sig kunna tillstyrka. Beräkningen av erforderligt anslag
erbjuder på grund av flera ovissa faktorer, vilket framhållits av bland andra
skolutredningen och studielånenämnden, stora svårigheter. Jag har emellertid
kommit till den uppfattningen att, även med beaktande av de av mig
föreslagna ändringarna i skolutredningens förslag, ett anslag å 4 500 000
kronor bör kunna tillgodose de behov, för vilka stipendierna äro avsedda.

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

Då av anslaget skola utgå grundstipendier utan behovsprövning, synes anslaget
böra få förslagsanslags natur. Den del av anslaget, som skall utgå
i form av behovsprövade stipendier, torde dock böra begränsas. Jag tillstyrker
därför, att anslaget uppföres som förslagsanslag med den begränsningen,
att av anslaget ett belopp å högst 2 500 000 kronor må utgå till behovsprövade
stipendier. Jag förutsätter härvid, att omförmälda reservation
å i runt tal 275 000 kronor under nästa budgetår skall stå till förfogande
för behovsprövade stipendier utan begränsning till »landsbygdsungdom».

II. Stipendier för studier vid brevskolor
(korrespondensinstitut).

För budgetåret 1945/46 är uppfört ett reservationsanslag å 135 000 kronor
till stipendier för studier genom korrespondens och vid enskilda realskolor
med kombinerad undervisning.

Av anslaget återstå, enligt vad jag inhämtat från studielånenämnden, i
runt tal 2 000 kronor.

Studielånenämnden har nu föreslagit, att anslaget för budgetåret 1946/47
måtte upptagas med 175 000 kronor. Beloppet understiger med 50 000 kronor
det av skolutredningen år 1944 i dess betänkande angående stipendier
m. m. för andra året beräknade anslaget. Då emellertid de av mig tillstyrkta
nya grunderna för utgående av stipendier till landsbygdens ungdom
böra kunna medföra en viss begränsning särskilt av korrespondensinstitutens
realskolor på landsbygden, anser jag det av studielånenämnden föreslagna
beloppet lämpligt. Jag tillstyrker därför, att ifrågavarande reservationsanslag
för nästa budgetår uppföres med 175 000 kronor.

III. Anslag till studielånenämndens verksamhet.

För budgetåret 1945/46 har upptagits ett anslag till studielånenämnden
å 25 000 kronor. Då detta anslag på grund av betydligt ökad omfattning
av nämndens verksamhet visat sig vara otillräckligt, har 1946 års riksdag
på tilläggsstat anvisat ytterligare 10 000 kronor.

I skrivelse den 6 december 1945 har nu studielånenämnden anfört bland
annat följande.

Arbetet i nämnden har högst avsevärt ökats genom tillkomsten av ansökningar
örn s. k. landsbygdsstipendier och stipendier för korrespondensstudier,
vilka tillsammans uppgått till 8 900 (respektive 7 460 och 1 440). Intill
den 1 december hade dessutom inkommit 1 506 ansökningar om studielån,
varjämte ett stort antal ärenden, som rcmissledes underställts nämnden,
främst frågor rörande understöd ur allmänna arvsfonden, behandlats av
nämnden. Det kan med säkerhet antagas, att antalet ansökningar nästa budgetår
skall bli större, då möjligheterna att erhålla stipendier blivit allmän -

Departe mentschefen.

22

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

nare kända. Nämndens arbete kommer därför säkerligen att bli än mer omfattande
än i år. Redan hittills vunnen erfarenhet har visat, att det för
nämndens kanslipersonal anvisade anslaget icke medgiver anställande av
tillräcklig arbetskraft. Det arbete, som bör åvila kansliet, är nämligen numera
av den omfattning, att det icke kan medhinnas av den deltidsanställda
personal, som anslaget nu medgiver att anställa. Det blir därför i framtiden
med visshet nödvändigt att anställa personal, som helt kan ägna sig åt
nämnden. Erfarenheten hittills ger emellertid icke säker grund att beräkna
personalens storlek. Nämnden är därför icke för det närvarande beredd att
föreslå personalstat utan finner det lämpligast att därmed får anstå, till dess
ytterligare erfarenhet vunnits. I likhet med vad som föregående år varit
fallet, anser nämnden därför, att det för kanslipersonal beräknade delanslaget
nästa budgetår bör upptagas med ett totalbelopp, varur arvoden och
avlöningar efter behov av arbetskrafter för arbetets behöriga utförande
kunna utgå. Nämnden har beräknat sådant totalbelopp till 16 000 kronor,
vilket skulle medgiva anställande av en eller två sekreterare med arvoden,
motsvarande tillhopa i huvudsak de avlöningsförmåner, som tillkomma en
extra ordinarie tjänsteman i 21 lönegraden, samt kanslibiträden. I anslag
för tryckning av nämndens cirkulär m. m., andra expenser och ersättning
åt ledamöter för mistade löneförmåner beräknar nämnden 12 000 kronor.
Nämndarbetets art och omfattning torde nödvändiggöra, att någon ledighet
från annat arbete beredes nämndledamot. Detta gäller främst ordföranden,
som har ledningen och främsta ansvaret för nämndens verksamhet och som
dagligen måste ägna vissa timmar åt nämndarbetet, såsom planerande och
övervakande av arbetet på expeditionen, förberedande av nämndens sammanträden,
mottagning av allmänheten, avgörande av frågor, som nämnden
överlåtit åt ordföranden att efter nämndens principbeslut besvara m. m.

Nämnden hemställer om ett anslag å 40 000 kronor. Nämnden framhåller
emellertid, att den gjorda anslagsberäkningen förutsatte, att nämnden
nästa budgetår skulle få i huvudsak samma uppgifter som budgetåret
1945/46. Skulle nya uppgifter tillkomma, borde mot ökningen i arbetet
svarande kostnader läggas till det beräknade anslaget.

Sedermera har nämnden, under framhållande, att utvidgningen av stipendieverksamheten,
som komme att bli en följd av ett bifall till förslaget
om stipendier jämväl åt skolorternas ungdom, komme att medföra betydligt
ökat arbete för nämnden, hemställt om ett anslag å 50 000 kronor. Då med
anslaget skola bestridas till storleken på förhand så ovissa kostnader som
ersättning åt nämndledamöter för mistade löneförmåner, tryckning av ansökningsblanketter,
stipendiecirkulär m. m., föreslår nämnden tillika, att
anslaget måtte erhålla förslagsanslags karaktär.

Jag förutsätter, att studielånenämnden även i fortsättningen skall handhava
stipendieutdelningen. Det är givet, att omfattningen av nämndens
verksamhet därigenom kommer att väsentligt ökas och att behov uppstår
av ett mera fast organiserat kansli. Säkra hållpunkter för en bedömning av
personalbehovet föreligga emellertid icke. Med hänsyn härtill synes det
nödvändigt, att det för nästa budgetår erforderliga anslaget anvisas i form

23

Kungl. Marits proposition nr 183.

av ett förslagsanslag, varvid det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att meddela
bestämmelser rörande anslagets disposition. Jag förutsätter, att anslaget
icke utan Kungl. Maj:ts medgivande må överskridas. Den ökade verksamheten
lärer även påkalla en omprövning av ledamöternas arvoden. Det
torde få ankomma på Kungl. Majit att meddela bestämmelser även i nämnda
hänseende.

Därest i enlighet med vad jag förordat ifrågavarande anslag erhåller förslagsanslags
natur, torde detsamma böra för nästa budgetår uppföras med
ett belopp av 50 000 kronor.

IV. Stipendier vid folkhögskolorna, folkliga musikskolan
i Arvika och yrkesundervisningen.

För dessa ändamål ha för innevarande budgetår anvisats följande anslag:

Folkhögskolorna................................... kronor 1 000 000

Folkliga musikskolan i Arvika....................... » 1 500

Kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning » 1 500 000

Centrala verkstadsskolor ........................... » 1 200 000

Verkstadsskolor för viss arbetslös ungdom............. » 100 000

Flygmekanikerskolan i Mölndal .................... » 140 000.

Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 15 september 1930 gälla beträffande stipendier
vid folkliga musikskolan i Arvika i tillämpliga delar föreskrifterna
rörande elevstipendier vid folkhögskolor, dock med iakttagande av att stipendiebeloppen
må begränsas inom ramen för det beviljade anslaget.

I 1945 års åttonde huvudtitel, sid. 436 ff. och 506 ff., lämnas utförliga
redogörelser för stipendiefrågans tidigare utveckling samt för av skolöverstyrelsen
respektive överstyrelsen för yrkesutbildning verkställda undersökningar
rörande elevernas utgifter och stipendiebehov. Då några förändringar i
angivna hänseenden sedan dess icke inträffat, torde jag få hänvisa till nämnda
redogörelser.

Gällande grunder m. m.

Vid 1945 års riksdag (skrivelse nr 8, punkterna 182 och 212) beslöts i enlighet
med Kungl. Maj:ts förslag, att stipendierna vid folkhögskolorna och
yrkesundervisningsanstalterna skulle från och med budgetåret 1945/46 utgå
med högst 75 kronor för elev av tredje behovsgraden, med högst 50 kronor
för elev av andra behovsgraden och med högst 25 kronor för elev av första
behovsgraden, allt per månad räknat. Dessförinnan hade stipendierna, enligt
beslut av 1938 års riksdag, varit fastställda till 45, 25 respektive 15 kronor
per elev och månad. Kungl. Maj:ts förslag till 1945 års riksdag anslöt sig i
huvudsak till vad skolöverstyrelsen förordat beträffande folkhögskolestipendierna.
Överstyrelsen för yrkesutbildning hade i fråga örn stipendierna vid
yrkesundervisningen föreslagit en uppdelning av dessa i grundbelopp och ett

24

Kungl. Majlis proposition nr 183.

eller flera tillägg, differentiering av stipendierna efter dyrort samt en så väsentlig
höjning av stipendierna, att högsta stipendiebeloppet skulle komma
att utgå med 90 kronor per elev och månad. Föredragande departementschefen
fann emellertid synnerligen angeläget, att alltjämt samma principer tilllämpades
vid yrkesundervisningsanstalterna som vid folkhögskolorna och lantmanna-
och lanthushållsskolorna samt ansåg det icke påkallat att förorda
någon ändring i det dittills tillämpade systemet med fördelning av de stipendieberättigade
eleverna i tre behovsgrader och med flera differentierade belopp
för varje behovsgrad.

Riksdagen uttalade samtidigt, att riksdagen fann åtskilliga skäl tala för
principen att helt obemedlade elever borde kunna få alla sina kostnader täckta
genom stipendier — helt eller till väsentlig del av statsmedel. Riksdagen hade
dock icke funnit sig böra i ifrågavarande sammanhang taga ställning till denna
fråga, utan ansåge sig för det dåvarande böra godtaga de av skolöverstyrelsen
föreslagna stipendiegrunderna att gälla för budgetåret 1945/46.

Enligt de anvisningar, som skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning
efter samråd med varandra och med lantbruksstyrelsen utfärdat
rörande tillämpningen av kungörelserna den 29 juni 1945 angående stipendier
åt elever vid folkhögskolor (nr 569) respektive stipendier åt elever vid statsunderstödda
kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning (nr
572), sker utdelningen av förevarande stipendier efter i huvudsak följande
grunder.

Vid prövning av elevernas stipendiebehov tages i första hand hänsyn till
föräldrarnas beskattningsbara belopp för statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
varjämte beaktas övriga faktorer, som kunna inverka på elevens ekonomiska
förhållanden under kurs vistelsen.

Vid förstahandsprövningen utgår överstyrelsen från nedanstående skala.
Det belopp, som erhålles härvid, kallas grundbelopp.

Föräldrarnas senast
upptagna beskattningsbara
belopp
kronor

Beräknat grundbelopp
per
månad
kronor

0...................................... 75

1— 200 ............................... 70

201— 400 ............................... 65

401— 600 ............................... 60

601— 800 ............................... 55

801—1 000 ............................... 50

1 001—1 200 ............................... 45

1 201—1 400 ............................... 40

1 401—1 600 ............................... 35

1 601—1 800 ............................... 30 1

1 801—2 000 ............................... 25

2 001—2 200 ............................... 20

2 201—2 400 ............................... 15

2 401—2 700 ............................... 10

2 701—3 000 ............................... 5

25

Kungl. Maj:ts -proposition nr 183.

Om hemmets ekonomiska förhållanden och därmed taxeringsunderlaget undergått
väsentlig förändring på grund av faderns eller moderns frånfälle, arbetslöshet
eller av annan anledning, tages vid bestämmandet av grundbeloppet
skälig hänsyn till de ändrade förhållandena.

Därest den stipendiesökande elevens ekonomiska förhållanden före kursvistelsen
varit helt skilda från hemmets (t. ex. den sökande varit boende utom
hemmet och ej erhållit understöd därifrån), bestämmes grundbeloppet med
hänsyn till det bidrag, som sökanden skäligen kan antagas erhålla från hemmet
under kursvistelsen, samt de egna medel han på grund av föregående
arbetsanställning bör kunna disponera för sin utbildning.

Å grundbeloppet vidtagas, såsom ovan nämnts, jämkningar, som i förekommande
fall kunna visa sig behövliga på grund av förekomsten av skulder,
utgifter på grund av sjukdom, dödsfall och dylikt inom den sökandes familj,
ägandet av fastighet eller förmögenhet i annan form, ävensom andra förhållanden,
vilka påverka hemmets eller elevens ekonomi eller kunna inverka på
kostnaderna för elevens kursvistelse, t. ex. kostnader för resor till skolan, förmånen
att under kursvistelsen kunna bo i sitt hem och där intaga sina måltider
m. m. Beträffande inverkan av föräldrarnas förmögenhet må nämnas, att
hänsyn därvid i viss utsträckning tages till förekomsten av barn under
16 år.

Föreslagen höjning av stipendierna.

Under hänvisning till 1945 års riksdags förutnämnda uttalanden samt till
det ytterligare uttalande i frågan, som riksdagen gjorde vid behandlingen av
proposition nr 74 angående studiehjälp åt landsbygdens ungdom och beträffande
vars innehåll jag torde få hänvisa till den föregående framställningen,
ha skolöverstyrelsen och överstyrelsen jör yrkesutbildning föreslagit en ytterligare
höjning av stipendiebeloppen, varigenom stipendium i högsta behovsgraden
skulle kunna utgå med högst 90 kronor per elev och månad. Förslaget
har utformats i anslutning till den av riksdagen beslutade höjningen av stipendiebeloppet
till inackordering åt landsbygdsungdom från av Kungl. Maj:t
föreslagna 675 kronor till 800 kronor för läsår, motsvarande omkring 90 kronor
för läsmånad.

Statskontoret har avstyrkt den föreslagna höjningen. Ämbetsverket framhåller,
att det icke torde vara uteslutet, att de för närvarande höga levnadskostnaderna
under den närmaste framtiden kunde komma att i någon män
nedgå. Under sådana förhållanden förefölle det föga tillrådligt att låta nuvarande
höga prisnivå bestämma stipendiebeloppen för läsåret 1946/47.

I fråga örn folkhögskolestipendierna har statskontoret vidare framhållit, att
någon direkt jämförelse mellan ifrågavarande stipendier och det högsta understödsbelopp,
800 kronor för år eller omkring 90 kronor för månad, som enligt
beslut av innevarande års riksdag må utgå till ungdom från landsbygden för
studier vid högre läroanstalter, icke syntes rättvisande, då folkhögskolorna i
allmänhet vore belägna inom lägre dyrorter än ifrågakommande högre läroanstalter.

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.
Anslagsberäkningar.

Folkhögskolorna. Skolöverstyrelsen har anfört följande.

Vissa svårigheter föreligga att beräkna anslagets storlek. Då inkallelserna
till förstärkt försvarsberedskap numera upphört, torde elevantalet vid folkhögskolorna
komma att okas. Även de höjda stipendiebeloppen torde medverka
härtill. I syfte att underlätta genomgång av folkhögskolekurs lära några
landsting överväga slopandet av undervisningsavgift, och i de fall så sker,
torde ökat elevantal vara att beräkna. Vidare kan omfattningen av och anslutningen
till de av 1945 års riksdag beslutade fortsättningskurserna nu icke
med säkerhet bedömas. En höjning av högsta stipendiebeloppet från 75 till
90 kronor, d. v. s. med 20 procent av nu utgående högsta belopp, torde medföra,
att antalet helt obemedlade elever i särskilt hög grad kommer att ökas,
enär ekonomiska svårigheter tidigare ofta hindrat sådana elever att bevista
folkhögskola. Enligt överstyrelsens mening synas därför starka skäl tala för att
anslaget uppräknas med 30 procent.

Skolöverstyrelsen har i anledning härav föreslagit en höjning av förslagsanslaget
till stipendier åt elever vid folkhögskolor med 300 000 kronor till
1 300 000 kronor.

Musikskolan i Arvika. Skolöverstyrelsen, som förutsatt, att
samma grunder alltjämt skola tillämpas för musikskolans stipendier som för
folkhögskolornas, har beräknat det erforderliga anslaget för nästa budgetår
till stipendier vid folkliga musikskolan i Arvika till 3 600 kronor, innebärande
en höjning med 2 100 kronor.

Yrkesundervisningen. Överstyrelsen jin yrkesutbildning har i likhet
med skolöverstyrelsen funnit vissa svårigheter föreligga att i anslutning
till den föreslagna höjningen av stipendiebeloppens storlek beräkna anslagens
storlek. Ändrade stipendiegrunder kunde förvisso inverka på stipendiaternas
antal1. Likaså torde ett eventuellt försämrat konjunkturläge komma att dels
öka stipendiaternas antal, dels höja de utgående stipendiebeloppen. De beräkningar
angående medelsbehovet, som överstyrelsen verkställt, hade skett
utan hänsynstagande till nyssnämnda förhållanden.

Överstyrelsen har — med hänsyn även till den ökning av antalet stipendier,
som kan förutses på grund av ökningen av elevantalet — beräknat anslagsbehovet
till stipendier vid kommunala och enskilda anstalter
för yrkesundervisning till 1 800 000 kronor eller 300 000
kronor mer än anslaget för innevarande budgetår är uppfört med.

Vid centrala verkstadsskolor, verkstadsskolor för viss arbetslös ungdom och
flygmekanikerskolan i Mölndal har överstyrelsen räknat med ett genomsnittligt
månadsstipendium av 75 kronor per stipendiat. Kurstiden är i regel 11
månader per år. Av det för budgetåret 1946/47 beräknade elevantalet vid
centrala verkstadsskolor, cirka 2 400, har överstyrelsen uppskattat
antalet stipendiater till cirka 2 000. Stipendieanslaget för sistnämnda
skolor skulle alltså böra beräknas till (75 X H X 2 000 —) 1 650 000 kroiwr.
Vid verkstadsskolor för viss arbetslös ungdom har
beräknats ett elevantal av 65 elever. Med utgångspunkt från antagandet, att
60 av dessa elever skulle vara stipendieberättigade, bomme kostnaden för

Kungl. Maj:ts proposition nr 183. 27

dessa stipendier att uppgå till (75 X H X 60 =) 49 500 kronor eller, avrundat,
50 000 kronor.

Vid flyg mekanikersko Ian i Mölndal har överstyrelsen icke
beräknat någon nämnvärd förändring av elevantalet för budgetåret 1946/47.
Av det beräknade elevantalet 200 ha cirka 180 elever antagits komma i åtnjutande
av stipendier. På grundval av ovanstående beräkningsförfarande syntes
kunna förutsättas ett anslagsbehov av (75 X 11 X 180 =) 148 500 kronor
eller i runt tal 150 000 kronor.

Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund har anhållit, att maximibeloppet
för nu ifrågavarande stipendier måtte fastställas till 100 kronor samt att
vissa ändrade grunder måtte tillämpas vid stipendiernas fördelning. I sistnämnda
hänseende anföres bland annat följande.

Det är vår bestämda uppfattning, att högsta stipendiet bör tilldelas ett
långt större antal elever, än som hittills varit fallet. Vi anse sålunda., att i första
hand alla de elever, som äro att hänföra till de s. k. andra och tredje behovsgradema,
böra komma i åtnjutande av maximibeloppet. Om föräldrarnas beskattningsbara
inkomst stannar vid 750 kronor, torde denna inte, utom i de
fall den bland annat grundar sig på innehav av förmögenhet av viss storleksordning,
vara ägnad att ställa eleven i en så fördelaktig ekonomisk ställning
under vistelsen vid folkhögskola eller yrkesutbildningsanstalt, att det av denna
anledning finnes något rimligt skäl att utdela reducerat stipendium.

I detta sammanhang kan man också ifrågasätta lämpligheten utav att binda
stipendieberäkningen vid föräldrarnas beskattningsbara belopp till statlig inkomst-
och förmögenhetsskatt. Särskilt folkhögskoleeleverna rekryteras ofta
ur årsklasser, som redan ha egen inkomst. I dessa fall spelar föräldrarnas ekonomiska
ställning ingen avgörande roll, såvida den inte antingen är så svag,
att vederbörande elev med en del av sin arbetsinkomst bidragit till deras försörjning,
eller den är så god, att bidrag från föräldrarnas sida till skolvistelsen
direkt kunna anses vara motiverade. Större hänsynstagande till ungdomarnas
egen ekonomi är därför att rekommendera vid stipendiegivningen. I

I anledning av motionsvis gjorda yrkanden (1:126 och II: 209) om utredning
angående mindre utbildningslån till medellös ungdom, som önskar genomgå
kommunal eller enskild anstalt för yrkesutbildning eller folkhögskola,
anförde 1942 års riksdag i skrivelse nr 444 följande.

Motionärerna avse att vid sidan av stipendieformen skulle tillskapas möjlighet
att utdela mindre utbildningslån till medellös ungdom, som önskar genomgå
kommunal eller enskild anstalt för yrkesundervisning eller folkhögskola.
Det sålunda väckta spörsmålet har givetvis sin egentliga betydelse vid de
kommunala eller enskilda anstalterna för yrkesundervisning, medan för folkhögskolornas
del behovet av en särskild form av utbildningslån icke torde
vara särskilt framträdande. Riksdagen finner sig böra erinra, att en förmånlig
form av avbetalningslån för studieändamål redan finnes, nämligen riksbankens
s. k. B-lån, vilka äro amorteringsfria under högst 4 år, under vilken
tid endast ränta behöver erläggas. Det synes emellertid icke uteslutet, att för
underlättande av utbildningsmöjligheterna vid ifrågavarande skolor behov kan
visa sig föreligga av andra låneformer vid sidan av den nyss angivna. Riksdagen
har fördenskull intet att erinra mot att den i motionerna väckta frågan
göres till föremål för närmare övervägande. Enligt riksdagens mening bör vid
en eventuell utredning i första hand beaktas, i vad man genom förhöjning av

28

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 183.

nu utgående stipendiebelopp det av motionärerna avsedda syftet kan vinnas.
Därest vid sidan av denna understödsform en särskild form av utbildningslån
finnes böra komma till stånd, synes densamma närmast böra ifrågakomma
för underlättande av studier, som kräva icke alltför kort tid, samt till förmån
för ungdom, som redan under någon tids vistelse vid vederbörande läroanstalt
visat sig äga förmåga att med intresse och framgång bedriva studier av
här ifrågavarande slag.

Sedan skolöverstyrelsen anbefallts att verkställa den av riksdagen begärda
utredningen, har överstyrelsen i skrivelse den 2 mars 1945 — under framhållande
att överstyrelsen behandlat ärendet endast i vad avsåge utbildningslån
åt ungdom för genomgång av folkhögskola — framlagt sina synpunkter på
den väckta frågan. Efter att ha erinrat om att genom den av Kungl. Majit
vid 1945 års riksdag föreslagna höjningen av förevarande stipendier sådana
åtgärder redan vidtagits, som enligt riksdagens skrivelse i första hand vid en
utredning borde beaktas, har överstyrelsen beträffande frågan om särskilda
lånemöjligheter anfört i huvudsak följande.

I de fall, då lån ändock måste upptagas för genomgående av folkhögskolekurs,
torde i flertalet fall möjligheter till mindre sådana lån förefinnas utan
att särskilda statliga åtgärder för ändamålet behöva vidtagas. Folkhögskolornas
elevförbund — sammanslutningar av äldre elever vid skolorna — bruka
som en av sina uppgifter sätta åstadkommandet av lånefonder för skolornas
elever, vid flertalet folkhögskolor torde sådana fonder finnas. Anordnande av
lånemöjligheter enligt motionärernas förslag skulle vid genomförandet möta
betydande svårigheter. Från folkhögskolornas representanter har icke någon
gång frågan örn understöd av statsmedel för att möjliggöra lån till medellösa
elever förts fram.

Under nuvarande förhållanden anser icke överstyrelsen åtgärder för anordnande
av utbildningslån till medellös ungdom, som önskar genomgå folkhögskola,
motiverade. Frågan om sådana utbildningslån torde komma i ett delvis
annat läge, örn vid folkhögskolorna tredje årskurser, avsedda att förbereda
till inträde vid socialinstitut, inrättas. För den ungdom, som kommer
att bevista sådana tredje årskurser, blir det dels fråga örn längre tids studier,
dels fråga om studier som torde kunna beräknas giva eleverna bättre utkomstmöjligheter.
Det torde kunna ifrågasättas, om ej den lämpligaste formen för
studielån åt medellösa elever vid tredje årskurs vid folkhögskola vore de
räntefria studielån, som nu utlämnas från allmänna studielånefonden. I avvaktan
på erfarenheter från den försöksvis anordnade tredje årskurs, som
ifrågasatts, är överstyrelsen icke för närvarande beredd att yttra sig om, huruvida.
särskilda lånemöjligheter kunna befinnas önskvärda för medellösa elever
vid tredje årskurs vid folkhögskola och örn den lämpligaste formen för dessa
lånemöjligheter, om de befinnas vara önskvärda. I

I detta sammanhang torde jag få anmäla en framställning från överstyrelsen
för yrkesutbildning, innebärande, dels att i anstalter, vilka stå under överstyrelsens
inseende, skall, i den mån så kan ske utan förfång för svenska inträdessökande,
kunna intagas ungdom från de övriga nordiska länderna, dels ock
att i samband därmed stipendier skola få utgå till ifrågavarande elever enligt
samma grunder som för svenska elever. Överstyrelsen har anfört bland annat
följande.

29

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 183.

Överstyrelsen vill i detta sammanhang erinra örn, att genom ämbetsskrivelser
den 5 mars 1943 respektive den 24 mars 1944 medgavs att vid de
statsunderstödda skolorna för yrkesundervisning under vissa villkor, bland
annat att plats kunde beredas utan förfång för svenska inträdessökande, finge
såsom ordinarie elever emottagas norska och danska flyktingar, i båda fallen
till1 ett antal av högst ett hundra. I viss omfattning har på grund av nämnda
medgivande danska och norska flyktingar beretts yrkesutbildning. Det får
emellertid anses vara av betydelse för nordiskt samarbete, att framtida möjligheter
i viss omfattning hållas öppna för ungdom såväl från Danmark och
Norge som från övriga nordiska länder att som elever kunna intagas i de
svenska yrkesskolorna.

Därest dylika möjligheter beredas ungdom från våra grannländer att vinna
inträde i de svenska yrkesskolorna, synes det även skäligt att stipendier efter
samma grunder som för svenska elever få utgå. Ehuru direkt föreskrift örn att
svenskt medborgarskap erfordras för erhållande av stipendium icke finnes i
Kungl. Maj:ts kungörelse den 29 juni 1945 angående stipendier åt elever vid
statsunderstödda kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning
(nr 572), har överstyrelsen utgått från, att detta får anses vara ett förutsatt
villkor.

Statskontoret har i yttrande över nämnda framställning framhållit, bland
annat, att åtgärder av ifrågavarande slag icke borde planeras på så sätt, att
de kunde medföra något förfång för utbildningen av svenska medborgare.
Statskontoret har även erinrat om önskvärdheten av reciprocitet vid beviljande
av förmåner av nämnda slag.

Som av den föregående redogörelsen framgår, ha skolöverstyrelsen och överstyrelsen
för yrkesutbildning i anslutning till 1945 års riksdags ställningstagande
till förevarande och andra stipendiefrågor föreslagit en höjning för
nästa budgetår av stipendierna vid folkhögskolorna och yrkesundervisningsanstalterna,
varigenom maximibeloppet för dessa stipendier skulle utgå med
90 kronor för elev och månad mot 75 kronor för innevarande budgetår. Förslaget
skiljer sig från vad jag i det föregående förordat beträffande stipendier
åt elever vid vissa högre läroanstalter främst i två hänseenden, nämligen
dels däri, att någon ändring av st ipendi egran derna i riktning mot grundbelopp
och tillägg icke ifrågasatts, och dels däri, att stipendierna föreslagits
skola utgå med ett lägre maximibelopp för månad räknat än nyssnämnda
stipendier.

Vad beträffar uppdelningen av stipendierna i grundbelopp och tillägg må
framhållas, att denna anordning främst motiverats av den beträffande ifrågavarande
läroanstalter framträdande motsättningen mellan begreppen skolort
och icke skolort. Då detta förhållande icke med samma styrka gör sig gällande
i fråga örn folkhögskolorna och yrkesskolorna, finnes, såvitt jag nu kan
bedöma saken, ingen anledning att för ifrågavarande stipendiers vidkommande
för närvarande förorda införandet av samma system. Jag ämnar emellertid
ägna detta spörsmål fortsatt uppmärksamhet och får måhända anledning att
till ett kommande budgetår återkomma till denna fråga.

Vad därefter angår stipendiebeloppens storlek vill jag erinra, att vid folkhögskolorna
i regel och vid yrkesskolorna i stor utsträckning råder internat -

Departe mentschefen.

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

system, vilket möjliggör relativt låga inackorderingskostnader. Kurserna
äro dessutom vid folkhögskolorna och i viss utsträckning även vid yrkesskolorna
relativt korta. Vid yrkesskolorna tillkommer därjämte möjligheten
för eleverna att i viss omfattning få arbetspremier. Då på grund av
dessa omständigheter kostnaderna för eleverna vid folkhögskolorna och yrkesskolorna
på det hela taget ställa sig relativt lägre än vid de högre läroanstalterna,
synes det enligt mitt förmenande också motiverat, att stipendierna vid
de förra anstalterna sättas lägre än vid de senare. Jag vill understryka, att jag
kommit till denna slutsats med hänsyn till det faktiska läget och icke såsom
följd av ett underskattande av den praktiska utbildningens betydelse. Då med
ett maximibelopp av 90 kronor det av riksdagen anförda önskemålet, att helt
obemedlade elever borde kunna få alla sina kostnader täckta genom stipendier,
torde bli i huvudsak tillgodosett, har jag ansett mig kunna ansluta mig
till förslaget i detta avseende. Jag förordar alltså, att maximibeloppet i högsta
behovsgraden sättes till 90 kronor, motsvarande en höjning med 20 procent,
samt att i anslutning därtill stipendierna även i näst högsta och lägsta behovsgraderna
i motsvarande mån höjas, alltså i den förra behovsgraden från 50
till 60 kronor och i den senare behovsgraden från 25 till 30 kronor.

Det torde jämväl i fortsättningen få ankomma på skolöverstyrelsen respektive
överstyrelsen för yrkesutbildning att fastställa de närmare grunderna för
stipendieutdelningen. Jag förutsätter därvid, att någon skärpning av de
nu tillämpade fördelningsgrunderna icke kommer till stånd, utan att i anslutning
till mitt förslag en effektiv förbättring av stipendieförmånerna i olika
behovsgrader kommer de behövande eleverna till godo.

Mot myndigheternas anslagsberäkningar har jag icke funnit anledning till
annan erinran, än att förslagsanslaget till stipendier åt elever vid verkstadsskolor
för viss arbetslös ungdom med hänsyn till, att jag icke för nästa
budgetår ifrågasatt avveckling av verkstadsskolan i Lysekil, torde böra uppföras
med 100 000 kronor.

I samband med min anmälan av frågan örn statsbidrag till1 yrkesutbildning
av sjöfolk av manskapsgrad m. m. (propositionen nr 8 till innevarande års
riksdag) har jag förordat, att stipendier till elever vid sjömansskolor skola
utgå enligt samma grunder som vid annan yrkesutbildning, ävensom att sjöman
därjämte skall kunna erhålla nedsättning till hälften av sina resekostnader
till och från kursorten. I enlighet härmed torde stipendiebeloppen
även i dessa fall böra bestämmas i enlighet med vad jag i det föregående förordat.
För ändamålet torde det i riksstatsförslaget med beräknat belopp upptagna
förslagsanslaget till stipendier åt elever vid sjömansskolor för nästa
budgetår böra uppföras med det beräknade beloppet, 50 000 kronor.

I betraktande av den av mig förordade höjningen av folkhögskolestipendierna
och med hänsyn till vad skolöverstyrelsen anfört rörande behovet av
särskilda utbildningslån till medellösa elever vid folkhögskolorna är jag icke
beredd att för närvarande förorda någon ytterligare åtgärd i anledning av
vad riksdagen i skrivelsen 1942: 444 anfört.

31

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 183.

Såsom av punkten 292 i årets åttonde huvudtitel framgår, har det alltsedan
år 1935 i viss begränsad omfattning varit möjligt för svensk ungdom
att bibehålla stipendium vid studier vid folkhögskola i något annat av de
nordiska länderna. Ehuru tidigare räknats med en viss reciprocitet härvidlag,
har jag för nästa budgetår på grund av de för närvarande rådande särskilda
förhållandena ansett mig böra tillstyrka, att ett antal svenska folkhögskolestipendier
ställes till förfogande för sådana elever från ifrågavarande länder,
vilka studera vid svenska folkhögskolor. Beträffande grunderna för fördelningen
av stipendierna vid detta utbyte av folkhögskoleelever torde jag få
hänvisa till nämnda punkt i huvudtiteln. Kostnaderna för ifrågavarande stipendier,
vilka, som jag i anförda sammanhang framhållit, böra bestridas från
förevarande stipendieanslag vid folkhögskolorna, torde icke behöva föranleda
någon uppräkning av det för nästa budgetår beräknade anslaget.

Beträffande yrkesutbildningen har Kungl. Majit genom särskilda beslut den
5 mars 1943 och den 24 mars 1944 förklarat hinder icke möta för de statsunderstödda
skolorna för yrkesundervisning att såsom elever mottaga danska
och norska flyktingar till ett antal av högst etthundra av vardera gruppen,
dock endast i den mån plats kunde beredas dem utan förfång för svenska inträdessökande
samt utan att statsverket därigenom åsamkades ökade kostnader
för inrättandet av nya läraravdeLningar. Överstyrelsen för yrkesutbildning
har nu framhållit, att möjligheter även framdeles borde finnas för mottagande
i svenska yrkesskolor av ungdom ej blott från Danmark och Norge
utan även från övriga nordiska länder, samt föreslagit, att stipendier därvid
skulle kunna utgå efter samma grunder som för svenska elever. Jag ansluter
mig till tanken att visst utrymme vid svenska yrkesskolor beredes åt ungdom
från övriga nordiska länder och att stipendier härför ställas till förfogande.
Dessa torde få utgå enligt grunder, som fastställas av Kungl.
Majit, dock med högst 90 kronor för månad. Ehuru även i detta fall i
princip synes böra förutsättas ömsesidighet, tala emellertid enahanda skäl
som beträffande folkhögskolorna för att ej för närvarande uppställa sådana
krav. Jag tillstyrker därför, att för nästa budgetår ett visst antal, förslagsvis
högst etthundra, svenska yrkesskolstipendier ställes till förfogande för
elever från övriga nordiska länder. Samtidigt torde även ett visst antal,
förslagsvis högst trettio, stipendier böra avses för svenska ungdomar, som
önska studera vid yrkesskola i något av ifrågavarande länder. Det torde
få ankomma på Kungl. Majit att utfärda de ytterligare föreskrifter rörande
nu angivna stipendier, som kunna befinnas erforderliga. Kostnaderna torde
böra bestridas från vederbörande stipendieanslag.

V. Hemställan.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört hemställer jag, att
Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

1. medgiva, att stipendier åt lärjungar vid förutnämnda
läroanstalter må utgå i huvudsaklig överensstämmelse med
av mig i det föregående förordade grunder;

32

Kungl. Marits ''proposition nr 183.

2. till Stipendier åt lärjungar vid högre läroanstalter för
budgetåret 1946/47 anvisa ett förslagsanslag

av.................................kronor 4 500 000,

varav högst 2 500 000 kronor må användas till behovsprövade
stipendier;

3. till Stipendier för studier genom korrespondens och vid
enskilda realskolor med kombinerad undervisning för budgetåret
1946/47 anvisa ett reservationsanslag

av ..................................kronor 175 000;

4. till Statens studielån: Studielånenämnden för budgetåret
1946/47 anvisa ett förslagsanslag av . . kronor 50 000;

5. till Folkhögskolor: Stipendier åt elever för budgetåret
1946/47 anvisa ett förslagsanslag av ... . kronor 1 300 000;

6. till Kommunala och enskilda anstalter för yrkesunder visning:

Stipendier åt elever vid kommunala och enskilda
anstalter för yrkesundervisning för budgetåret 1946/47 anvisa
ett förslagsanslag av..............kronor 1 800 000;

7. till Kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning:
Stipendier åt elever vid centrala verkstadsskolor för
budgetåret 1946/47 anvisa ett förslagsanslag

av.................................kronor 1 650 000;

8. till Kommunala och enskilda anstalter för yrkesunder visning:

Stipendier åt elever vid verkstadsskolor för viss arbetslös
ungdom för budgetåret 1946/47 anvisa ett förslagsanslag
av............................kronor 100 000;

9. till Kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning:
Stipendier åt elever vid flygmekanikerskoUtn i Mölndal
för budgetåret 1946/47 anvisa ett förslagsanslag

av.................................. kronor 150 000;

10. till Kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning:
Stipendier åt elever vid sjömansskolor för budgetåret
1946/47 anvisa ett förslagsanslag av . . kronor 50000;

11. till Folkliga musikskolan i Arvika: Stipendier för budgetåret
1946/47 anvisa ett anslag av......kronor 3 600.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj:ts Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid
detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gösta Sandberg.

Stockholm 1946 Ivar Haeggströms Boktryckeri A. B.

400960