Kungl. Maj.ts proposition nr 159.
1
Kr 159.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
fortsatt giltighet av lagen den 22 juni 1945 (nr 384-)
med särskilda bestämmelser angående gäldande av ersättning
enligt allmänna förfogandelagen m. fl. lagar;
given Stockholms slott den 8 mars 1946.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Majit härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga
härvid fogat förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen den 22 juni
1945 (nr 384) med särskilda bestämmelser angående gäldande av ersättning
enligt allmänna förfogandelagen m. fl. lagar.
GUSTAF.
Ernst Wigforss.
Bihang till riksdagens protokoll 19A6. 1 sami. Nr 159.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 159.
Förslag
till
Lag
om fortsatt giltighet av lagen den 22 juni 1945 (nr 384) med särskilda
bestämmelser angående gäldande av ersättning enligt
allmänna förfogandelagen m. fl. lagar.
Härigenom förordnas, att lagen den 22 juni 1945 med särskilda bestämmelser
angående gäldande av ersättning enligt allmänna förfogandelagen
m. fl. lagar, vilken gäller till och med den 30 juni 1946, skall äga fortsatt
giltighet efter sistnämnda dag.
Kungl. Maj.ts proposition nr 159.
3
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 22 februari
1946.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Quensel, Erlander, Danielson, Vougt, Zetterberg,
Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.
Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anför chefen
för finansdepartementet, statsrådet Wigforss.
Genom lagen den 22 juni 1945 (nr 384) med särskilda bestämmelser angående
gäldande av ersättning enligt allmänna förfogandelagen m. fl. lagar
har Konungen bemyndigats att för vissa fall — efter hörande av fullmäktige
i riksbanken — förordna örn uppskov under högst sex månader med
betalning i kontanter av ersättningsbelopp, som det åligger kronan eller kommun
att utgiva. Sådant uppskov må äga rum där ersättningen avser förnödenhet,
som kronan tagit i anspråk jämlikt allmänna förfogandelagen den
22 juni 1939 (nr 293), rekvisitionslagen den 30 juni 1942 (nr 583), beredskapsförfogandelagen
den 30 juni 1942 (nr 584) eller civilförsvarslagen den
15 juli 1944 (nr 536). Enahanda uppskov må föreskrivas jämväl med avseende
å förnödenhet, som myndighet jämlikt civilförsvarslagen tagit i anspråk
för kommuns räkning. Uppskov må vidare, efter prövning i varje särskilt
fall, äga rum i fråga om ersättningsbelopp, som kronan eller kommun eljest
har att gälda enligt någon av nyssnämnda lagar.
Ifrågavarande fullmaktslag, som ersatt äldre lagar i ämnet av den 20 oktober
1939 (nr 734) och den 14 maj 1943 (nr 245), ingår såsom ett led i den
penningpolitiska beredskapslagstiftningen och har motiverats med önskemålet
att förhindra en sådan plötslig ansvällning av köpkraften, som kunde befaras
få ogynnsamma återverkningar på prisutvecklingen. 1945 års lag trädde
i kraft den 1 juli nämnda år och gäller till och med den 30 juni 1946.
Det åt Kungl. Majit lämnade bemyndigandet att utfärda särskilda bestämmelser
om utbetalande av sådana ersättningsbelopp, varom nu är fråga, har
utnyttjats under tiden till och med den 30 juni 1945. De senast gällande bestämmelserna
i detta hänseende äro upptagna i kungörelsen den 14 maj
1943 (nr 246) med förordnande jämlikt nyssnämnda lag den 14 maj 1943
(nr 245), vilken kungörelse ursprungligen gällde för tiden den 1 juli 1943
-—den 30 juni 1944 men sedermera erhöll förlängd giltighet under ytterligare
ett år. 1943 års kungörelse ägde tillämpning å ersättningsbelopp, översti
-
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 159.
gande 1 000 kronor, som kronan hade att gälda för följande slag av förnödenheter,
vilka med äganderätt toges i anspråk jämlikt rekvisitionslagen,
nämligen fartyg, båtar och andra farkoster med erforderlig utrustning samt
motorfordon och motorredskap med tillhörande släpvagnar och redskap. Ersättningsbelopp,
varå nämnda kungörelse ägde tillämpning, skulle av den
myndighet, som hade att utbetala beloppet, insättas å särskilt konto i postgirorörelsen
för den ersättningsberättigades räkning att innestå sex månader
från det beloppet insatts eller, där insättning ej skett inom en månad från
det ersättningsbeslutet meddelades, sex månader från utgången av sagda tid.
Från insättning finge, där den ersättningsberättigade det begärde, undantagas
högst 1 000 kronor. Å ersättningsbelopp skulle gottgöras ränta från den
dag beloppet insatts å postgirokontot eller, där insättning ej skett inom en
månad från det ersättningsbeslutet meddelades, från utgången av sagda tid.
De närmare grunder, efter vilka ränta skulle utgå, bestämdes av riksbanken.
I skrivelse den 31 januari 1946 ha fullmäktige i riksbanken anfört, att det
syntes ur beredskapssynpunkt lämpligt att — om sådana förhållanden skulle
inträffa att ersättning i större utsträckning ånyo skulle utgå för rekvisitioner
enligt allmänna förfogandelagen, rekvisitionslagen, beredskapsförfogandelagen
eller civilförsvarslagen — Kungl. Majit ägde utfärda förordnande av innebörd
som avses i lagen den 22 juni 1945, nr 384. Av praktiska skäl borde
med hänsyn härtill antingen lagen förlängas att gälla från och med den 1 juli
1946 så länge allmänna förfogandelagen och övriga huvudförfattningar ägde
tillämpning — d. v. s. formellt utan tidsbegränsning — eller däri intagna bestämmelser
inarbetas i ifrågavarande huvudförfattningar. Det ville synas
som om den första utvägen skulle innebära den enklaste och ur teknisk synpunkt
lämpligaste lösningen. Någon anledning att som hittills begränsa förlängningen
att avse endast ett år syntes ej föreligga.
Fullmäktige i riksgäldskontoret ha i infordrat utlåtande den 14 februari
1946 meddelat, att fullmäktige icke hade något att erinra mot att bankofullmäktiges
framställning bifölles.
Departements- Såsom fullmäktige i riksbanken anfört torde det ur beredskapssynpunkt
chefen. vara lämpligt att — om sådana förhållanden skulle inträffa att ersättning i
större utsträckning ånyo skulle utgå för rekvisitioner enligt allmänna förfogandelagen,
rekvisitionslagen, beredskapsförfogandelagen eller civilförsvarslagen
— Kungl. Majit äger utfärda förordnande av sådant innehåll, som
avses i lagen den 22 juni 1945, nr 384.
Av förstnämnda fyra lagar gälla rekvisitionslagen och beredskapsförfogandelagen
utan tidsbegränsning. Beträffande allmänna förfogandelagen,
som gäller till och med den 30 juni 1946, har genom propositionen nr 69
till innevarande års riksdag föreslagits, att lagen skall erhålla fortsatt giltighet
för tiden den 1 juli 1946—den 30 juni 1947. Giltighetstiden för civilförsvarslagen
utgår den 30 juni 1949.
Kungl. Maj:ts proposition nr 159.
5
Ehuru sålunda giltighetstiden för allmänna förfogandelagen och civilförsvarslagen
är begränsad, torde det i allt fall vara lämpligt att lagen den 22
juni 1945, nr 384, förlänges att gälla tills vidare. Därest någon av nyssnämnda
fyra lagar upphör att gälla, kommer det bemyndigande för Kungl. Majit,
som innefattas i lagen den 22 juni 1945, nr 384, att automatiskt förfalla till
den del bemyndigandet är knutet till den sålunda upphävda lagen.
Föredragande departementschefen hemställer härefter, att lagrådets utlåtande
över ett inom finansdepartementet upprättat förslag till lag om fortsatt
giltighet av lagen den 22 juni 1955 (nr 385) med särskilda bestämmelser
angående gäldande av ersättning enligt allmänna förfogandelagen m. fl. lagar,
av den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen
omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Majit Konungen.
Ur protokollet:
Sven Bucht.
'' Bilagan, som är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här uteslutits.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 159.
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj-.ts lagråd den 5 mars
1956.
Närvarande:
regeringsrådet Kellberg,
justitieråden Guldberg,
Ekberg,
Santesson.
Enligt lagrådet den 1 mars 1946 tillhandakommet utdrag av protokoll över
finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 22 februari
1946, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i
§ 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat förslag
till lag om fortsatt giltighet av lagen den 22 juni 1945 (nr 384) med särskilda
bestämmelser angående gäldande av ersättning enligt allmänna förfogandelagen
m. fl. lagar.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
t. f. byråchefen i finansdepartementet hovrättsrådet H. V. Nitelius.
Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.
Ur protokollet:
Bertil Crona.
Kungl. Maj:ts proposition nr 159.
7
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 8 mars
1946.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson, Vougt,
Myrdal, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.
Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anmäler
chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, lagrådets den 4 mars
1946 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 22 februari 1946 remitterade
förslaget till lag örn fortsatt giltighet av lagen den 22 juni 1945 (nr 384)
med särskilda bestämmelser angående gäldande av ersättning enligt allmänna
förfogandelagen m. fl. lagar, därvid föredraganden hemställer, att förslaget,
som av lagrådet lämnats utan erinran, måtte jämlikt § 87 regeringsformen
genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga till
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
W. Dickson.