Rimpi. Maj.ts proposition nr 152-
1
Nr 152.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
fortsatt giltighet av lagen den 26 april 1940 (nr 272)
med särskilda bestämmelser angående domstolarna
och rättegången vid krig eller krigsfara m. m.; given
Stockholms slott den 8 mars 1946.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Majit härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till lag örn fortsatt giltighet av lagen den 26 april
1940 (nr 272) med särskilda bestämmelser angående domstolarna och rättegången
vid krig eller krigsfara m. m.
GUSTAF.
Herman Zetterberg.
Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 152.
1
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 152.
Förslag
till
Lag
örn fortsatt giltighet av lagen den 26 april 1940 (nr 272) nied särskilda
1 bestämmelser afgående domstolarna och rättegången vid krig eller
krigsfara m. m. ,
Härigenom förordnas, att lagen den 26 april 1940 med särskilda bestämmelser
angående domstolarna och rättegången vid krig eller krigsfara m. m.\
vilken enligt lag den 1 juni 1945 (nr 298) gäller till och med den 30 juni
1946, skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1947.
1 Senaste lydelse av 10 §, se SFS 1944 : 394.
Kungl. Maj:ts proposition nr 152.
3
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 22 februari 1956.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Quensel, Erlander, Danielson, Vougt, Zetterberg,
Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.
Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, anmäler fråga örn
fortsatt giltighet av lagen den 26 april 1950 (nr 272) med särskilda bestämmelser
angående domstolarna och rättegången vid krig eller krigsfara m. m.
samt anför därvid följande.
Denna lag avser att vid krig eller krigsfara eller eljest under utomordentliga,
av krig föranledda förhållanden bereda möjlighet att på rättegångsväsendets
område anpassa såväl organisation som förfarande efter lägets särskilda
krav. I likhet med ett flertal andra författningar av beredskapslagstiftnings
karaktär är lagen så uppbyggd, att dess centrala bestämmelser skola äga tilllämpning
först sedan Kungl. Maj:t förordnat därom. I 1 § stadgas nämligen,
såvitt nu är i fråga, att Konungen, när riksdagen ej är samlad, äger förordna
att bestämmelserna i 2—12 §§ skola tillämpas, samt att, under tid då riksdagen
är samlad, Konungen med riksdagens samtycke äger meddela sådant
förordnande. Genom kungörelse den 10 maj 1940 (nr 312) meddelade Kungl.
Maj :t med sådant samtycke förordnande om bestämmelsernas tillämpning.
Lagen, som från början erhöll begränsad giltighetstid, har varje år förlängts
och äger för närvarande jämlikt lagen den 1 juni 1945 (nr 298) giltighet
till och med den 30 juni 1946.
Jämlikt 2 § i lagen må bestämmelser meddelas om ändrade sammanträdestider
och sammanträdesplatser för domstolarna, om överflyttning av domstols-
eller domarbestyr, domares tjänstgöring i annan domarbefattning
o. s. v. 3 § avser jämkningar med avseende å nämndemäns tjänstgöring m. m.
I 4—8 §§ givas bl. a. regler för det fall att part av sådana särskilda förhållanden
som avses med lagen, t. ex. inkallelse i militärtjänstgöring, är eller kan
antagas vara förhindrad att inställa sig vid domstol eller eljest utföra sin
talan eller att fullgöra åligganden i rättegång. Jämlikt 9 och 10 §§ kunna
bestämmelser meddelas örn förlängning av den tid, inom vilken rannsakning
med häktad skall äga rum, resp. av fullföljdstiden vid klagan hos domstolar,
överexekutorer m. m. 1118 första stycket stadgas, att örn någon är skyldig
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 152.
Departements
chefen.
att för bevakande av sin enskilda rätt inom viss i lag eller författning föreskriven
tid instämma talan eller påkalla prövning i annan ordning eller inför
domstol eller domare vidtaga annan åtgärd och han på grund av förhållanden,
som avses med lagen, finnes hava varit ur stånd att inom den föreskrivna
tiden vidtaga åtgärden, skall vad i lagen den 22 juni 1939 örn särskilda
rättsmedel är stadgat angående återställande av försutten tid tillämpas, även
om åtgärden icke är av beskaffenhet som där sägs. Vad sålunda sagts skall
äga motsvarande tillämpning beträffande ansökan om resning och besvär
över domvilla. Enligt 11 § andra stycket skall i fråga om återställande av
försutten tid enligt första stycket i paragrafen eller lagen den 22 juni 1939 vad
i 11 § sistnämnda lag är föreskrivet därom, att ansökan skall göras sist inom
ett år från den dag då tiden utgick, ej äga tillämpning, örn sökanden på grund
av förhållanden, varpå förevarande lag har avseende, finnes hava varit ur
stånd att inom sagda tid göra sådan ansökan. 12 § upptager särskilda regler
om delgivning med den som fullgör tjänstgöring vid krigsmakten.
Ifrågavarande lag har haft sin största betydelse i så måtto att medelst densamma
kunnat förebyggas att den, som på grund av militärinkallelse eller
liknande förhållanden blivit ur stånd att i rättegång bevaka sina intressen, i
anledning av uteblivande eller annan dylik försummelse kommit att gå förlustig
sin rätt. Då efter krigets slut beredskapen kunde inskränkas och följaktligen
kretsen av dem, som av inkallelser kunde hindras att iakttaga sina
åligganden i rättegång, avsevärt begränsades, fann jag erforderligt undersöka
huruvida ej det genom kungörelsen den 10 maj 1940 meddelade förordnandet
om tillämpning av lagens centrala bestämmelser kunde återkallas. Härvid
befanns emellertid, att om också beträffande flertalet av dessa bestämmelser
något behov av deras tillämpning knappast längre syntes föreligga, i allt fall
den i 11 § öppnade möjligheten att vinna förlängning av vissa legala frister
fortfarande måste anses vara av värde med tanke på talrika rättsägare i främmande
länder, till vilka normala postförbindelser och kommunikationer i
övrigt ännu ej kunnat återställas.
Då lagen sålunda alltjämt äger viss betydelse, torde den böra erhålla fortsatt
giltighet, förslagsvis till och med den 30 juni 1947.
Vid tillkomsten av lagen torde ha förutsatts, att 2—12 §§ i lagen skulle
odelade sättas i kraft på en gång, låt vara att även dessa paragrafer själva till
stor del äro allenast fullmaktsbestämmelser. Emellertid kan jag icke finna
något absolut hinder föreligga att, då de olika paragraferna behandla fristående
ämnen, i samband med en avveckling inskränka förordnandet örn lagens
tillämpning till att avse allenast den eller de punkter, där det alltjämt är
påkallat att hålla möjligheten öppen att åberopa lagen. Såsom jag förut antytt
torde numera endast i fråga om 11 § föreligga något egentligt behov av
fortsatt tillämpning. Med hänsyn härtill är det min avsikt att vid lämplig tidpunkt
föreslå, att det genom kungörelsen den 10 maj 1940 meddelade förordnandet
om tillämpning av 2—12 §§ i lagen inskränkes att avse allenast
11 §■
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 152.
Föredraganden hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över ett inom
justitiedepartementet upprättat förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen
den 26 april 19W (nr 272) med särskilda bestämmelser angående domstolarna
och rättegången vid krig eller krigsfara m. m., av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar1, måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda
ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Maj:t Konungen.
Ur protokollet:
Stefan Stiernstedt.
1 Denna bilaga hvilken är lika lydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här
uteslutits.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 152.
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 7 mars
1946.
Närvarande:
regeringsrådet Kellberg,
justitieråden Guldberg,
Ekberg,
Santesson.
Enligt lagrådet den 4 mars 1946 tillhandakommet utdrag av protokoll över
justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet
den 22 februari 1946, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande
skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över
upprättat förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen den 26 april 1940 (nr
272) med särskilda bestämmelser angående domstolarna och rättegången
vid krig eller krigsfara m. m.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet H. K. H. Holmgren.
Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.
Ur protokollet:
Bertil Crona.
Kungl Maj:ts proposition nr 152-
7
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 8 mars 1946.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson, Vougt,
Myrdal, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.
Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, anmäler lagrådets
den 7 mars 1946 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 22 februari 1946
remitterade förslaget till lag örn fortsatt giltighet av lagen den 26 april 1940
(nr 272) med särskilda bestämmelser angående domstolarna och rättegången
vid krig eller krigsfara m. m.
Med förmälan, att förslaget av lagrådet lämnats utan erinran, hemställer
föredraganden, att förslaget måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition
föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Thore Wisén.