Kungl. Maj.ts proposition nr 150-
1
Nr 150.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående
fortsatt giltighet av lagen den 24 mars 1942
(nr 128) örn förbud mot bebyggelse till hinder för försvaret;
given Stockholms slott den 8 mars 1946.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Majit härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den
24 mars 1942 (nr 128) örn förbud mot bebyggelse till hinder för försvaret.
GUSTAR
Herman Zetterberg.
Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 150.
1
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 150.
Förslag
till
Lag
angående fortsatt giltighet ar lagen elen 24 mars 1942 (nr 128) om
förbud mot bebyggelse till hinder för försvaret.
Härigenom förordnas, att lagen den 24 mars 1942 örn förbud mot bebyggelse
till hinder för försvaret,1 vilken enligt lag den 25 maj 1945 (nr 255)
gäller till och med den 30 juni 1946, skall äga fortsatt giltighet lill och med
den 31 december 1947.
1 Senaste lydelse, se SFS 1945: 955.
Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.
3
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsårenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 15 februari 1946.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson, Vougt, Myrdal,
Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.
Efter gemensam beredning med cheferna för försvars-, kommunikationsoch
finansdepartementen anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet
Zetterberg, fråga om fortsatt giltighet av lagen den 24 mars 1942 örn förbud
mot bebyggelse till hinder för försvaret samt anför därvid följande.
I 1 § lagen den 24 mars 1942 (nr 128) örn förbud mot bebyggelse till
hinder för försvaret stadgas, att nybyggnad ej må utan tillstånd företagas
i närheten av befästning eller flygfält, örn genom byggnaden sådan anläggnings
användning för rikets försvar försvåras eller eljest avsevärt men åsamkas
försvaret. Vad sålunda stadgats om nybyggnad skall även gälla väsentlig
om- eller tillbyggnad ävensom — enligt en den 25 maj 1945 företagen
lagändring (nr 255) — anordnande av virkes- eller annat varuupplag
eller materialgård. Har beslut meddelats örn anläggande eller utvidgning
av befästning eller flygfält eller kan avsevärt men uppstå genom bebyggelse,
upplag eller materialgård i närheten av militär anläggning av annat slag,
äger länsstyrelsen förordna, att nu angivna bestämmelser skola äga motsvarande
tillämpning.
Enligt 2 § åligger det byggnadsnämnd vid prövning av fråga örn byggnadslov
att iakttaga vad i 1 § stadgas eller av länsstyrelsen med stöd av
samma paragraf föreskrivits. För ort, där byggnadsnämnd ej finnes, äger
länsstyrelsen enligt andra stycket av 2 § stadga, att nybyggnad eller väsentlig
om- eller tillbyggnad, som ej utföres för försvarsväsendets räkning, ej
må äga rum med mindre länsstyrelsen på ansökan prövat, att hinder som
avses i 1 § ej föreligger däremot. Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande
tillämpning i fråga örn anordnande av upplag eller materialgård i ort, där
vad i stadsplanelagen är föreskrivet för stad ej gäller.
I 3 § föreskrives, att innan beslut meddelas med anledning av ansökan
om byggnadslov eller tillstånd enligt 2 g, byggnadsnämnden eller länsstyrelsen
skall, därest tvekan kan råda huruvida hinder som avses i 1 § föreligger,
inhämta yttrande därom av myndighet, som Konungen bestämmer.
Enligt 4 § äger länsstyrelsen, örn synnerliga skäl därtill äro, medgiva
tillstånd till nybyggnad eller örn- eller tillbyggnad eller anordnande av upplag
eller materialgård, oaktat därav kan uppkomma men som avses i 1 §.
Underrättelse örn sådant tillstånd skall ofördröjligen tillställas myndighet
som har att avgiva yttrande enligt 3 §. Finner byggnadsnämnd vid prövning
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 150.
av fråga om byggnadslov, att synnerliga skäl därtill äro, oaktat men som
nyss sagts kan uppkomma, skall nämnden överlämna handlingarna till länsstyrelsen
för prövning, huruvida tillstånd må medgivas.
Finnes på grund av lagen tillstånd till nybyggnad eller örn- eller tillbyggnad
eller anordnande av upplag eller materialgård icke kunna meddelas,
och föranledes därav, att sökanden under den tid hindret varar får vidkännas
kostnad utan motsvarande nytta av fastigheten eller att han går miste örn
avkastning å nedlagt kapital, är han enligt 5 § berättigad till skälig gottgörelse
av kronan, örn det intrång som åsamkas honom ej är att anse såsom
ringa. Ersättningen bestämmes av riksvärderingsnämnden.
I lagen upptagas vidare bestämmelser om rätt för länsstyrelse att medgiva
undantag från förbudet i 1 §, örn framställande av anspråk på ersättning
samt om straff för överträdelse av lagens bestämmelser m. m.
1942 års lag, som ursprungligen gällde till och med den 30 juni 1943, har
erhållit förlängd giltighet till och med den 30 juni 1946 genom lagar den
17 juni 1943 (nr 394), den 31 mars 1944 (nr 135) och den 25 maj 1945
(nr 255).
Bestämmelser angående tillämpning av lagen ha meddelats genom kungörelse
den 24 mars 1942 (nr 17 1), ändrad genom kungörelse den
29 oktober 1943 (nr 757). Genom dessa bestämmelser ålades länsstyrelserna
att skyndsamt i samråd med chefen för försvarsstaben taga i övervägande
för vilka områden förordnande borde meddelas enligt 2 § andra stycket i
lagen. Yttrande som avses i 3 § skall inhämtas från chefen för försvarsstaben
eller annan militär myndighet som denne bestämmer. Chefen för försvarsstaben
eller, efter uppdrag av honom, annan militär myndighet skall
vidare på framställning av byggnadsnämnd, i den mån så kan ske, lämna
upplysningar angående områden, beträffande vilka yttrande bör inhämtas
från militär myndighet innan ansökan örn byggnadslov prövas, så ock de
uppgifter som eljest lämpligen kunna meddelas till ledning för byggnadsnämndens
prövning.
I propositionen nr 121 till 1944 års riksdag angående fortsatt giltighet av
1942 års lag har redogjorts för vissa från försvarsstaben inhämtade uppgifter
rörande förfarandet vid tillämpningen av lagen. Beträffande denna redogörelse
torde jag få hänvisa till nämnda proposition.
Kungl. Maj:t har den 8 juni 1945 anmodat chefen för försvarsstaben att
avgiva utlåtande bland annat angående möjligheten att i samband med avveckling
av den förstärkta försvarsberedskapen begränsa tillämpningen av
lagen samt beträffande frågan i vad mån behov av att förlänga giltigheten
av lagen för tid efter den 30 juni 1946 kunde beräknas komma att föreligga.
Med anledning härav har chefen för försvarsstaben, efter det cheferna för
armén, marinen och flygvapnet, samtliga militärbefälhavare samt befästningsinspektionen
och arméns fortifikationsavdelning beretts tillfälle att yttra
sig, i skrivelse den 11 augusti 1945 framhållit, att det från försvarssynpunkt
vore önskvärt att även under fred kunna förhindra, att nyttan av
försvarsanordningar, stim ofta för mycket betydande kostnader blivit utförda,
framdeles äventyrades. Det måste dessutom förutsättas, att även under
en fredsperiod nya befästningar (flygfält) befunnes önskvärda. I fråga örn
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 150.
bebyggelse i närheten av flygfält vore det vidare uppenbart, att det även från
civil synpunkt vore nödvändigt med byggnadskontroll för att tillgodose erforderlig
flygsäkerhet. Det skydd, som lagen avsåge att giva, erfordrades
därför även efter den 30 juni 1946. En avsevärd begränsning av lagens tilllämpning
komme emellertid att genomföras.
Chefen för försvarsstaben har vidare i skrivelse den 11 februari 1946 meddelat
att i anslutning till anbefalld avveckling av befästningsverksamheten
översyn i försvarsstaben ägt rum beträffande de områden, för vilka förordnande
enligt 2 § andra stycket i 1942 års lag tidigare begärts. Denna översyn
hade lett till en nedskärning av antalet berörda kommuner med inemot
hälften. Någon ytterligare nedskärning torde knappast kunna göras.
Vid skrivelsen fanns fogad följande uppställning för varje län rörande
såväl antalet kommuner, beträffande vilka förordnande jämlikt 2 § andra
stycket i lagen begärts under 1943 och 1944, som antalet kommuner, beträffande
vilka sådant förordnande alltjämt ansåges erforderligt.
Län |
Antal kom-muner för |
ökning av |
Antal kom-muner för |
Föränd-ringar |
28 |
23 |
—5 |
||
84 |
59 |
—25 |
||
23 |
13 |
—10 |
||
54 |
+ 12 = 66 |
24 |
-42 |
|
32 |
+ 2 = 34 |
10 |
—24 |
|
26 |
13 |
—13 |
||
13 |
0 |
—13 |
||
r 24 |
17 |
—7 |
||
21 |
8 |
—13 |
||
50 |
41 |
—9 |
||
6 |
0 |
-6 |
||
92 |
50 |
-42 |
||
19 |
21 |
+ 2 |
||
68 |
+3 = 71 |
47 |
—24 |
|
52 |
38 |
—14 |
||
33 |
13 |
—20 |
||
39 |
21 |
—18 |
||
49 |
+ 1 = 50 |
12 |
-38 |
|
13 |
14 |
+ 1 |
||
25 |
15 |
—10 |
||
20 |
11 |
-9 |
||
32 |
+ 13.= 45 |
2 |
—43 |
|
21 |
7 |
-14 |
||
Östergötlands....................... |
47 |
15 |
—32 |
|
Summa 1 |
871 |
S:a ökning 31 |
=474 |
-431 +3 |
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 150.
Riksvärderingsnämnden har hittills behandlat sju ansökningar örn gottgörelse
av allmänna medel på grund av intrång genom lagens bestämmelser.
Ersättning har därvid tillerkänts sökanden i två fall.
I förenämnda skrivelse den 11 februari 1946 från chefen för försvarsstaben
framhålles vidare, att tillämpningen av 1942 års lag från militär synpunkt
givit åsyftat resultat. Bestämmelserna i lagen hade upptagits i stadsplaneutredningens
förslag till byggnadslag, vilket av överbefälhavaren för
rikets stridskrafter i huvudsak tillstyrkts. Därest byggnadslagen icke skulle
bliva av riksdagen antagen i sådan tid, att den kunde träda i kraft den 1
juli 1946, erfordrades ytterligare prolongation av 1942 års lag.
Stadsplaneutredningen har i sitt nyss berörda, den 22 maj 1945 avgivna
betänkande med förslag till byggnadslag m. m. (SOU 1945: 15) uttalat, att
behov funnes av föreskrifter örn att försvarets och luftfartens intressen
skulle beaktas såväl vid planläggning som vid byggande. Bestämmelserna
i vad avsage byggande borde utformas i huvudsaklig överensstämmelse med
stadgande^ i 1942 års lag. Utredningen har i enlighet härmed i sitt förslag
till byggnadslag upptagit föreskrift om ett allmänt förbud mot byggande
till men för försvaret eller luftfarten. Utredningen framhåller, att detta förbud
erhölle betydelse ej blott inom sådana i närheten av befästningar och
flygplatser belägna områden, där planläggning icke skett, utan även inom
planlagda områden, därest planen — exempelvis på den grund att ifrågavarande
anläggning tillkommit först efter planens fastställande — utformats
utan erforderligt beaktande av ifrågavarande intressen. För skada, som uppkomme
gerning sådant förbud, borde givetvis, i anslutning till vad redan
nu gällde, utgå ersättning. Skadeersättning medgåves enligt 1942 års lag
blott i mycket begränsad omfattning. Begränsningen av ersättningsrätten betingades
i väsentlig mån av lagens tillfälliga och krisbetonade karaktär. I en
lagstiftning av permanent natur torde rätten till ersättning böra i viss mån
utvidgas. Utredningen ville föreslå, att ersättningsrätten anknötes till de i 28 §
nuvarande stadsplanelagen angivna förutsättningarna för stads skyldighet att
lösa mark. Ersättning borde alltså utgå för liden skada, därest bvggnadsrätten
på grund av hänsynen till försvarets eller luftfartens intressen inskränkts
samt marken till följd därav kunde av ägaren utnyttjas allenast på sätt som
stöde i uppenbart missförhållande till markens värde. I vissa fall borde
dessutom markägaren kunna påfordra inlösen av marken. Utom till markagaren
borde rimligen i viss utsträckning ersättning utgå även till nyltjanderättshavare.
AXr,. Förevarande lag den 24 mars 1942 om förbud mot bebyggelse till hinder för
torsvaret avser att trygga befästningars, flygfälts och andra militära anläggningars
användbarhet under krig. För alt icke värdet av de under den förstärkta^
försvarsberedskapen med stora kostnader utförda anläggningarna
skall gå förlorat genom en bebyggelse, som minskar anläggningarnas effektivitet,
föreligger alltjämt behov av förbud mot dylik bebyggelse. Stadsplaneutredningen
har också i sitt förslag till byggnadslag upptagit bestämmelser
Kungl. Maj:ts proposition nr 150.
7
av permanent natur om förbud mot bebyggelse till hinder för försvaret och
luftfarten i huvudsaklig överensstämmelse med stadgandena i 1942 års lag.
Utredningens förslag till byggnadslag med flera författningar är för närvarande
föremål för granskning inom justitiedepartementet på grundval av de
däröver avgivna yttrandena. Med hänsyn till ärendets omfattning kan förslaget
icke hinna slutligt prövas av statsmakterna, innan giltighetstiden för
1942 års lag utgår. För att icke skyddet för de militära anläggningarna skall
upphöra, innan statsmakterna hinna taga ställning till stadsplaneutredningens
förslag i förevarande hänseende, torde giltighetstiden för 1942 års lag
böra förlängas. Då en eventuell ny lagstiftning icke lärer kunna träda i kraft
förrän tidigast den 1 januari 1948, synes giltighetstiden för 1942 års lag böra
förlängas till och med den 31 december 1947.
I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats förslag
till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 24- mars 1942 (nr 128) om
förbud mot bebyggelse till hinder för försvaret.
Föredraganden hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över lagförslaget,
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar,1 måtte för det i § 87
regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Maj:t Konungen.
Ur protokollet:
Bertil Crona.
1 Denna bilaga, vilken är lika lydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här
uteslutits.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 150.
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 5 mars
194-6.
Närvarande:
regeringsrådet Kellberg,
justitieråden Guldberg,
Ekberg,
Santesson.
Enligt lagrådet den 28 februari 1946 tillhandakommet utdrag av protokoll
över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i
statsrådet den 15 februari 1946, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets
utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas
över upprättat förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den
24 mars 1942 (nr 128) örn förbud mot bebyggelse till hinder för försvaret.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
revisionssekreteraren T. A. Bexelius.
Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.
Ur protokollet:
Bertil Crona.
Kungl. Maj:ts proposition nr 150.
9
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 8 mars 1946.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson, Vougt,
Myrdal, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.
Efter gemensam beredning med cheferna för försvars-, kommunikationsoch
finansdepartementen anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet
Zetterberg, lagrådets den 5 mars 1946 avgivna utlåtande över det till lagrådet
den 15 februari 1946 remitterade förslaget till lag angående fortsatt
giltighet av lagen den 24 mars 1942 (nr 128) örn förbud mot begynnelse till
hinder för försvaret; därvid föredraganden hemställer, att förslaget, som av
lagrådet lämnats utan erinran, måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom
proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.
Ur'' protokollet:
Thore Wisén.
Bihang till riksdagens protokoll 19i6. 1 sami. Nr 150.
2