Kungl. Majlis proposition nr 146.
1
Nr 146.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående bestridande
av vissa hyreskostnader: given Stockholms
slott den 1 mars 1946.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, örn vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Allan Vougt.
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Majit Konungen i statsrådet ä Stockholms
slott den 1 mars 1946.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson, Vougt,
Mvrdal, Zetterberg, Sträng, Ericsson, Mossberg.
Efter gemensam beredning med cheferna för social- och finansdepartementen
samt statsråden Sköld och Ericsson i egenskap av särskilt förordnade
föredragande av vissa försvarsärenden respektive ärenden rörande
byggnadstillstånd anmäler chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Vougt,
fråga om bestridandet av vissa hyreskostnader och anför därvid följande.
I skrivelse den 16 december 1943 underställde flygförvaltningen Kungl.
Maj:ts prövning frågan örn godkännande av ett mellan flygförvaltningeu
Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 146.
478 46
2 Kungl. Majus proposition nr 146.
å ena och Ronneby stads drätselkammare å andra sidan under förbehåll
av Kungl. Maj:ts godkännande slutet avtal, dagtecknat den 14 september
och den 14 oktober 1943, rörande stadens medverkan vid anskaffandet av
bostäder för personalen vid den flygflottilj — Blekinge flygflottilj — som
skulle förläggas till Bredåkra invid Ronneby. Ifrågavarande avtal innehöll i
huvudsak följande. Staden iklädde sig garanti för att tillhopa 189 lägenheter
skulle finnas tillgängliga vid angivna tidpunkter för tillgodoseende av
bostadsbehovet för personalen vid Blekinge flygflottilj. Därjämte förband sig
staden att, örn behov av ytterligare bostäder för personalen uppkomme, medverka
till fyllande av detta behov. Därest nybyggnad krävdes för bostadsbehovets
fyllande, skulle nybyggnaderna uppföras i enlighet med av statens
byggnadslånebyrå i samråd med flygförvaltningen lämnade anvisningar och
betinga de hyror byrån prövade skäliga med hänsyn till gällande bestämmelser
örn tertiär- och tilläggslån. Under förutsättning att lägenheterna
vore färdigställda å vissa angivna tider garanterade flygförvaltningen, att
fastighetsägarna under en tid av sex år, räknat från vissa angivna tillträdesdagar,
skulle erhålla de hyresbelopp som fastställts för lägenheterna.
Flygförvaltningen hemställde — under framhållande att stor bostadsbrist
rådde såväl i det intill flottilj området belägna Kallinge samhälle som inom
Ronneby stad och att därför för flottiljens personal erforderliga nybyggnader
måste uppföras — att Kungl. Majit måtte godkänna avtalet.
I avgivet yttrande framhöll försvarets bostadsanskaffningsnämnd, att antalet
lägenheter, som enligt avtalet skulle anskaffas av staden, i huvudsak
överensstämde med det bostadsbehov, som nämnden i annat sammanhang
beräknat erforderligt men som förutsatts skola fyllas genom bostadsproduktion
i annan ordning än genom statens försorg. På given anledning anförde
flygförvaltningen i förnyat yttrande, att någon risk icke syntes föreligga, att
de till uppförande ifrågasatta lägenheterna skulle komma att stå outhyrda
under den period, hyresgarantien omfattade. Härefter underställdes frågan
örn godkännande av avtalet riksdagens prövning i propositionen 1944:77.
Vid anmälan av nämnda proposition anförde min företrädare i ämbetet,
att han i och för sig icke funnit tillfredsställande, att statsverket iklädde
sig en hyresgaranti av det i avtalet angivna innehållet. Då å andra sidan
statsverket ernådde obestridliga fördelar genom avtalet, i det att bostadsbehovet
för den del av personalen, för vilken bostäder icke behövde beredas
i omedelbar anslutning till flottiljområdet, därigenom kunde tillgodoses utan
att statsmakterna direkt engagerade sig för bostadsbyggande, och då någon
risk att lägenheterna skulle komma att stå outhyrda eller uthyras till andra
än flygvapnets personal icke syntes föreligga, förklarade sig föredragande
departementschefen icke vilja motsätta sig, att avtal slötes i överensstämmelse
med flygförvaltningens förslag. Därvid förutsattes emellertid, att ämbetsverket
sökte tillse, att lägenheterna disponerades på sådant sätt, att statsverket
icke åsamkades hyreskostnader.
Riksdagen (skrivelse nr 54) fann mot avtalet icke kunna riktas annan
erinran än att bestämmelsen om hyresgarantien syntes mindre tillfredsställande
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 146.
Da, emellertid en ändring därutinnan icke syntes vara att påräkna och
statsverket genom avtalet ernådde vissa fördelar, fann sig riksdagen böra
godkänna avtalet.
Sedan på given anledning från flygförvaltningen inhämtats, dels att
representanter för vederbörande kommunala organ i Ronneby stad förklarat
hinder icke föreligga för ämbetsverket att, därest ifrågavarande lägenheter
icke bleve uthyrda till befattningshavare vid flottiljen, av fastighetsägarna
förhyra ifrågakommande lägenheter för att i sin tur uthyra dessa i allmänna
marknaden, dels ock att staden vore villig att i dylikt fall medverka vid
utväljande av hyresgäster och i övrigt biträda vid lägenheternas uthyrande,
fann Kungl. Majit genom beslut den 3 mars 1944 gott godkänna avtalet.
I skrivelse den 13 februari 1946 har flygförvaltningen meddelat, att Ronneby
stad hos ämbetsverket framställt anspråk på ersättning för hyror m. m. för
lägenheter, som färdigställts i enlighet med avtalet men som icke kunnat
uthyras. Flygförvaltningen, som — utan att taga definitiv ställning till
riktigheten av det av staden fordrade beloppet i och för sig — intill den
13 februari 1946 av omhänderhavande medel till staden ä conto utbetalat
33 100 kronor och som förklarat sig ämna upptaga förhandlingar med staden
rörande storleken av det belopp som staden enligt avtalet kunde anses berättigad
erhålla, har hemställt, att Kungl. Majit måtte ställa för kostnadernas
bestridande erforderligt belopp till förfogande.
I enlighet med 1942 års försvarsbeslut förordnade Kungl. Majit genom
beslut den 30 juni 1942, att en ny flygflottilj — Blekinge flygflottilj — skulle
uppsättas och förläggas till Bredåkra invid Ronneby. Sedan av flygförvaltningen
verkställda undersökningar rörande möjligheterna att bereda bostäder
i orten för den vid flottiljen anställda personalen givit vid handen, att stor
bostadsbrist rådde såväl i det intill flottiljområdet belägna Kallinge samhälle
som inom Ronneby stad, ansåg ämbetsverket nödvändigt vidtaga åtgärder
för bostadsbehovets tillgodoseende. Med hänsyn till de av riksdagen godkända
riktlinjerna för bostadsanskaffning för försvarets personal — vilka
i huvudsak innebära, att bostadsbehovet främst bör tillgodoses genom kommunal
eller enskild byggnadsverksamhet och att endast för det fall att svårigheter
härför möta staten bör mera direkt engagera sig i bostadsbyggande—
inledde flygförvaltningen förhandlingar bland annat med Ronneby stad i syfte
att erhålla kommunal medverkan vid uppförandet av erforderliga bostäder.
Förhandlingarna resulterade i det i det föregående berörda avtalet.
Enligt detta avtal har staden utfäst sig att medverka till byggande av tillhopa
189 lägenheter. Enligt vad jag under hand inhämtat har flertalet av
dessa lägenheter färdigställts; hyresgaranti inträder emellertid för vissa lägenheter
först vid en senare tidpunkt.
Vid tidpunkten för avtalets godkännande uttalades, att någon risk icke
syntes föreligga, att lägenheterna skulle komma att stå outhyrda. Emellertid
har bostadsläget i Ronneby utvecklat sig i sådan riktning, att tillgången
på lägenheter blivit större iin efterfrågan. En del av de av kronan gäran
-
Departements
chefen.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 146.
terade lägenheterna stå därför outhyrda. I medio av december 1945 var
detta fallet med 19 lägenheter.
Av föreliggande utredning framgår, att en livlig enskild bostadsbyggnadsverksamhet
i staden mot förmodan kommit igång. Jämsides med den genom
stadens försorg igångsatta bebyggelsen har sålunda på privat initiativ färdigställts
ett ej obetydligt antal lägenheter. Mot slutet av år 1945 voro 32 av
sistnämnda lägenheter förhyrda av personal ur flygflottiljen.
En bidragande orsak till att en del av personalen föredragit att hyra
dessa senare lägenheter torde vara, att hyrorna för de civila lägenheterna
ansetts gynnsammare än de statsgaranterade lägenheternas. Då detta med
hänsyn till avtalets bestämmelser rörande hyressättningen för de statsgaranterade
lägenheterna synts egendomligt, har jag under hand anmodat statens
byggnadslånebyrå att i samråd med flygförvaltningen föranstalta om en
undersökning härutinnan. Enligt vad jag erfarit har därvid framkommit, att
en viss skillnad föreligger i fråga örn det utöver grundhyran utgående bränsletillägget
det s. k. kristillägget. Detta tillägg, som icke bestämmes av
kyggnadslånebyrån, synes för de statsgaranterade lägenheterna vara relativt
sett högre än för de civila. Frågan örn kristilläggets storlek torde emellertid
för närvarande vara föremål för prövning av vederbörlig hyresnämnd. Vidare
har statens hyresråd genom utslag den 20 februari 1946 meddelat beslut
örn sänkning av grundhyran för vissa av ifrågavarande lägenheter.
Här må framhållas, att det icke synes böra ifrågakomma att ålägga personalen
att förhyra de statsgaranterade lägenheterna; en liyressättning enligt
för tjänstebostäder nu tillämpade normer torde för övrigt giva lägre hyror
än de som tillämpas på öppna marknaden. Det vill därför synas som örn
den enda framkomliga vägen är att söka verka för att flottiljens personal
i större utsträckning använder sig av de statsgaranterade lägenheterna. Det
förtjänar framhållas, att uthyrningen redan nu bedrives under ledning av
flottilj chefen och att denna verksamhet även avser uthyrning till i cke-militär
personal. Örn — vilket förefaller sannolikt — kristilläggen för bränsle
reduceras, torde de statsgaranterade lägenheterna kunna bättre hävda sig i
konkurrensen med övriga lägenheter.
Enligt vad jag inhämtat har vid behandling av ansökningar örn byggnadstillstånd
för bostadsbyggnader i Ronneby med omnejd den föreliggande
situationen ägnats vederbörlig uppmärksamhet.
Av vad nu anförts torde framgå, att åtgärder vidtagits för att i fortsättningen
i möjligaste mån begränsa statsverkets utgifter på grund av den
lämnade hyresgarantien. Det är emellertid att förvänta, att vissa kostnader
för den närmaste framtiden komma att uppstå på grund av det ingångna
avtalet. Storleken av dessa är det uppenbarligen omöjligt att för närvarande
bedöma. Icke heller är det, såsom också flygförvaltningen framhållit, möjligt
att nu precisera det belopp som kronan har att till staden utgiva
såsom ersättning för hittills outhyrda lägenheter. Kronans skyldighet att
svara för här avsedda kostnader är emellertid i princip fastställd genom
avtalet. Det har vid sådant förhållande synts mig lämpligt, att ärendet
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 146.
redan nu anmäles för riksdagen ock att i samband därmed utverkas riksdagens
bemyndigande för Kungl. Maj :t att, lämpligen genom anlitande av
anslaget till oförutsedda utgifter, gälda på grund av kyresgarantien ofrånkomliga,
på innevarande budgetår belöpande kostnader.
Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att för gäldandet av i det föregående avsedda kostnader må
tagas i anspråk det å riksstaten för budgetåret 1945/46 uppförda
förslagsanslaget till oförutsedda utgifter.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda kemställan förordnar Hans Majit Konungen,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Erland Kode.