Kungl. Maj.ts proposition nr 145.

1

Nr 145.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående bidrag till driften
av anstalter för bildbara sinnesslöa m. m.; given
Stockholms slott den 1 mars 1946.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 1 mars
1946.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson, Vougt,
Myrdal, Zetterberg, Sträng, Ericsson, Mossberg.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen
för socialdepartementet, statsrådet Möller:

I årets statsverksproposition (femte huvudtiteln, punkterna 136 och 140)
har Kungl. Majit på min hemställan föreslagit riksdagen att, i avbidan på
särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1946/47 beräkna

dels till Bidrag till driften av anstalter för bildbara sinnesslöa ett förslagsanslag
av 3 800 000 kronor,

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 145.

1

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

dels ock till Bidrag till epileptikeranstalter ett förslagsanslag av 550 000
kronor.

Jag anhåller nu att till fortsatt behandling få upptaga hithörande spörsmål.
.

Inledning.

Vid 1945 års riksdag godkändes vissa av Kungl. Majit föreslagna ändringar
i grunderna för statsbidrag till driften av anstalter för bildbara sinnesslöa
samt för fallandesjuka (propositionen nr 285, riksdagens skrivelse nr 433).
De nya grunderna, som trätt i kraft den 1 juli 1945, innebära, att staten bestrider
huvudparten av anstalternas löpande vårdkostnader, däri inbegripet
kostnaderna för avlöning åt föreståndare och vissa lärare vid statsunderstödda
skolor och med dem samorganiserade arbetshem för bildbara sinnesslöa
och epileptiker. I sistnämnda avseende bestämdes statsbidraget — i paritet
med staten genomsnittligt åvilande andel i övriga driftkostnaders bestridande
— till 75 procent av löneutgifterna. I anledning av två vid nämnda
riksdag väckta likalydande motioner (I: 389 och II: 597) — vari hemställdes,
att riksdagen måtte besluta, att staten skulle påtaga sig hela kostnaden för
ifrågavarande lärarlöner — anhöll emellertid riksdagen i sin förenämnda
skrivelse nr 433 örn förslag till ändrade grunder från och med den 1 juli
1946 för statsbidrag till driften av anstalter för bildbara sinnesslöa samt för
fallandesjuka. Till motivering härför anförde riksdagen följande.

1944 års riksdag beslöt, att statsbidrag till uppförande eller inrättande av
anstalter för bildbara sinnesslöa skulle utgå med tre fjärdedelar av kostnaderna.
Beträffande avlönings- och andra driftkostnader innebär Kungl. Majits
förevarande förslag, att bidrag skola utgå jämväl till dessa utgifter med 75
procent av deras verkliga eller beräknade belopp. I motionerna föreslås den
avvikelsen från Kungl. Majits förslag, att hela kostnaden för löner åt föreståndare
och lärare skall bestridas av statsmedel.

Ett genomförande av motionärernas förslag skulle kräva åtgärder, vilka
ej uppmärksammats i motionerna. Sålunda bör statsbidraget, därest det
skall i princip utgå med hela lönebeloppet, i analogi med statsbidragen till
avlöningar inom folkskoleväsendet minskas med ett belopp motsvarande hyressättning
för den ifrågavarande personalens tjänstebostäder. Storleken av
en sådan bostadsersättning kan icke bestämmas utan ställningstagande till
frågan örn beskaffenheten av de bostäder, som personalen må kunna göra
anspråk på. En boställsordning motsvarande den för folk- och småskolor
gällande örn landstingens skyldigheter i nämnda hänseende gentemot befattningshavarna
synes utgöra en oundgänglig konsekvens. Därtill kommer, att
särskilda bestämmelser skulle erfordras beträffande viss icke ordinarie lärarpersonal.
Skulle staten åtaga sig hela kostnaden för lärarnas avlönande
synes nödvändigt att lägga avgörandet örn anställande av vikarier och annan
extra eller tillfällig lärarpersonal i händerna på en statlig myndighet.

Riksdagen har funnit övervägande skäl tala för att staten påtager sig hela
kostnaden för föreståndarnas och lärarpersonalens avlönande. Emellertid
torde det med hänsyn till vad ovan anförts icke vara möjligt att genomföra
en sådan ordning redan från och med den 1 juli 1945. Då sålunda ett uppskov
är nödvändigt, har riksdagen godtagit Kungl. Majits förslag för nästa
budgetår. Riksdagen vill emellertid hos Kungl. Majit hemställa om de för -

Kungl. Maj.ts proposition nr 145.

3

slag till nästa riksdag, som påkallas därav att staten från och med budgetåret
1946/47 övertager hela den ifrågavarande kostnaden.

I anledning av riksdagens hemställan uppdrog Kungl. Majit genom beslut
den 29 juni 1945 åt 1941 års lärarlönesakkunniga att med beaktande av
vad riksdagen i förenämnda skrivelse anfört verkställa utredning och till
Kungl. Majit inkomma med förslag till de ändrade bestämmelser, som erfordrades,
därest staten från och med budgetåret 1946/47 komme att övertaga
hela kostnaden för avlönande av de föreståndare och lärare, som avses
i gällande avlöningsreglemente för de statsunderstödda skolorna för bildbara
sinnesslöa m. fl.

Till åtlydnad av uppdraget ha förenämnda sakkunniga i skrivelse den 28
januari 1946 inkommit med förslag i ämnet, vilket därefter undergått remissbehandling.
Innan jag övergår till att lämna en redogörelse för förslaget och
däröver avgivna yttranden torde jag få lämna en översikt över gällande statsbidragsgrunder
på förevarande område.

Gällande bestämmelser.

Gällande statsbidragsgrunder återfinnas i två kungörelser av den 29 juni
1945, den ena (nr 532) avseende statsbidrag till driftkostnader — frånsett
lärarlöner — vid anstalter för bildbara sinnesslöa och vid epileptikeranstalter
och den andra (nr 533) avseende statsbidrag till avlöning åt föreståndare
och vissa lärare vid statsunderstödda skolor och med dem samorganiserade
arbetshem för bildbara sinnesslöa och epileptiker.

Statsbidrag till driftkostnaderna utgår till centralanstalt, som
avses i lagen den 30 juni 1944 (nr 477) örn undervisning och vård av bildbara
sinnesslöa, till annan anstalt för undervisning och vård av sådana sinnesslöa
samt till epileptikeranstalt. Centralanstalt ävensom annan i kungörelsen
532/1945 avsedd anstalt, vilken är anordnad och understödd av landsting
eller stad, som ej deltager i landsting, samt ställd under inseende av en utav
landstinget eller staden utsedd styrelse, benämnes kommunal anstalt. Annan
anstalt benämnes enskild anstalt.

Till kommunal anstalt, som enligt kungörelsen den 22 december 1944 (nr
821) angående tillämpningen av lagen om undervisning och vård av bildbara
sinnesslöa står under skolöverstyrelsens överinseende,
utgår statsbidrag med följande belopp, nämligen:

för upptagningshenr 400 kronor för vart och ett av det antal barn, som i
medeltal för dag under halvåret varit omhändertaget å hemmet;

för skolhem 400 kronor för vart och ett av det antal barn, som i medeltal
för dag under lästenninen å anstalten eller på dess bekostnad åtnjutit underhåll
;

för externatskola eller externatplatser 3U av styrkta verkliga kostnaden,
dock högst 100 kronor, för vart och ett av det antal barn, som i medeltal
flir dag under lästerminen åtnjutit undervisning;

för arbetshem 400 kronor för var och en av det antal sinnesslöa, som i
medeltal för dag under halvåret varit inlaget å hemmet, samt styrkta verk -

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 145.

liga kostnaden, dock högst 90 kronor, för envar av det antal, som i medeltal
för dag under halvåret utackorderats i kontrollerad familjevård, ansluten till
anstalten.

Till enskild anstalt, som är samorganiserad med kommunal anstalt av förut
angiven natur eller eljest jämlikt reglementet för statsunderstödda skolor
för bildbara sinnesslöa den 22 december 1944 (nr 822) står under skolöverstyrelsens
överinseende, utgår statsbidrag med högst de belopp, som i det
föregående angivits.

Statsbidrag utgår icke för flera å anstalt samtidigt vårdade än det antal,
för vilket anstalten blivit godkänd, ej heller, vad angår enskild anstalt, för
sinnesslö, för vilken vårdavgiften under halvåret överstigit belopp, som fastställts
av skolöverstyrelsen. Statsbidrag utbetalas halvårsvis i efterskott.

Beträffande under medicinalstyrelsens överinseende
stående anstalter för bildbara sinnesslöa gäller, att till sådant kommunalt arbetshem
för dylika sinnesslöa, som icke är samorganiserat med skolhem eller
externatskola, utgår statsbidrag med dels 400 kronor för var och en av det
antal sinnesslöa, som i medeltal för dag under halvåret varit intaget å hemmet,
dels ock styrkta verkliga kostnaden, dock högst 90 kronor, för envar av
det antal, som i medeltal för dag under halvåret utackorderats i kontrollerad
familjevård, ansluten till hemmet.

Till enskilt arbetshem av motsvarande slag utgår statsbidrag med högst
förenämnda belopp.

Statsbidrag utgår allenast till anstalt, som blivit av medicinalstyrelsen godkänd,
och utbetalas icke förrän anstalt genom styrelsens försorg avsynats och
befunnits vara inrättad i överensstämmelse med godkänd plan och beskrivning.
Utbetalningen av statsbidrag sker halvårsvis i efterskott.

Till epileptikeranstalter utgå statsbidrag med högst följande belopp, nämligen: för

skolhem, inklusive vårdavdelning, med 450 kronor för vart och ett av
det antal barn, som i medeltal för dag under lästerminen å anstalten eller på
dess bekostnad åtnjutit underhåll; samt

för arbetshem med 450 kronor för var och en av det antal fallandesjuka,
som i medeltal för dag varit intaget å anstalten, samt med styrkta verkliga
kostnaden, dock högst 150 kronor, för envar av det antal, som i medeltal för
dag under halvåret utackorderats i kontrollerad familjevård, ansluten till
arbetshemmet.

I övrigt gälla i tillämpliga delar de föreskrifter för statsbidrags utgående
och utbetalning, som äro meddelade i fråga om de förenämnda, under medicinalstyrelsens
överinseende stående anstalterna för bildbara sinnesslöa.

Statsbidrag enligt kungörelsen nr 533/1945 utgår till bestridande av kostnaderna
för avlöning åt föreståndare och vissa lärare vid statsunderstödda
skolor och med dem samorganiserade arbetshem för bildbara sinnesslöa
och epileptiker, d. v. s. de befattningshavare, som avses i avlöningsreglementet
den 22 juni 1945 (nr 512) för berörda skolor och arbetshem. Bidraget,
som utgår med 75 procent av huvudmannens kostnader för befattningsha -

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

5

varén jämlikt nämnda avlöningsreglemente tillkommande löneförmåner ävensom
av kostnader för kristillägg och, i förekommande fall, provisoriskt lönetillägg,
utgår för varje kalenderhalvår i efterskott.

1941 års lärarlönesakkunnigas förslag.

De sakkunniga anföra inledningsvis, att, såvitt av riksdagens förenämnda
skrivelse nr 433/1945 framginge, riksdagens mening synes ha varit, att statsbidraget
till avlönande av föreståndare och vissa lärare vid de statsunderstödda
skolorna för bildbara sinnesslöa borde konstrueras på i huvudsak
samma sätt, som skett i fråga om statsbidraget till avlönande av folkskolans
lärare. De sakkunniga erinra om att reglerna för sistnämnda statsbidrag i
korthet innebära, att staten bidrager med ett belopp, motsvarande hela
avlöningen minskad med det i författning fastställda hyresavdraget
för lagenlig tjänstebostad jämte bränsle åt läraren. Kommunens bidrag bestode
i att den antingen tillhandahölle tjänstebostad med bränsle eller ock
av egna medel till läraren utbetalade, utöver statsbidraget, ett belopp, motsvarande
det hyresavdrag, som läraren enligt avlöningsreglementet skulle
lia varit skyldig vidkännas, därest tjänstebostad tillhandahållits honom. I
ett så konstruerat system -—■ anmärka de sakkunniga — erfordrades också
regler rörande bland annat den bostadsstandard, lärare borde vara berättigad
att kräva för det fastställda hyresavdraget, och dessa regler borde lämpligen
intagas i en boställsordning.

För att riktigare kunna bedöma lämpligheten och möjligheterna av att
även beträffande sinnesslöskolorna knyta statsbidraget på visst sätt till tjänstebostäderna
och till ersättningarna för dessa ha de sakkunniga låtit verkställa
en undersökning rörande de befintliga tjänstebostäderna vid sinnesslöskolorna.
Resultatet av denna undersökning framgår av bifogade sammanställning,
utvisande antalet befattningshavare (ej slöjdlärare) med tjänstebostad
vid de statsunderstödda skolor för bildbara sinnesslöa m. fl., vid vilka
tjänstebostäder finnas. (Bilaga.)

De sakkunniga framhålla, att undersökningen givit vid handen, att familjebostäder
mera sällan tillhandahållas vid sinnesslöskolorna. I stort sett
vore det endast föreståndarna vid de större anstalterna, som försetts med
sådana bostäder. Vanligen syntes såväl föreståndare som lärare erhålla endast
ett möblerat runi eller en dublett. Enligt vad de sakkunniga inhämtat,
bleve det för övrigt allt vanligare, att lärarna, där möjlighet därtill förelåge,
själva ordnade sin bostadsfråga genom förhyrande av bostad utanför
internatet.

Fortsättningsvis erinra de sakkunniga om att desamma i ett den 27 december
1945 dagtecknat betänkande framlagt förslag till bland annat ny
boställsordning för folkskolans lärare. Enligt detta förslag skulle tjänstebostädema
för nämnda lärare ersättas genom byresavdrag, som differentierats
icke blott med hänsyn till bostädernas storlek utan även med hänsyn
till deras kvalitet. I sistnämnda hänseende skulle indelningsgrunden bland
annat och framför allt utgöras av bostädernas bekvämligheter. De sakkun -

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

niga hade dock icke framlagt något förslag till hyressättning. Därmed hade
nämligen ansetts böra anstå, till dess ny lönereglering och i samband därmed
ny indelning i ortsgrupper och i hyresgrupper komme att verkställas.
Vidare erinras örn att de sakkunniga i betänkandet tillika uttalat, att statsbidraget
till avlönande av folkskolans lärare enligt de sakkunnigas uppfattning
borde frigöras från beroendet av hyresavdragsbeloppen. Förslag härom
komme senare att framläggas av de sakkunniga.

Då de sakkunniga alltså i annat sammanhang ämnade föreslå en ändrad
konstruktion av statsbidraget till lärarlönema vid folkskolan, vore det enligt
de sakkunnigas mening knappast lämpligt att nu föreslå ett system för
statsbidraget till motsvarande löner vid sinnesslöskolorna, vilket överensstämde
med det för närvarande för folkskolan gällande. Ett sådant förslag
syntes de sakkunniga vara så mycket mindre motiverat, som den verkställda
undersökningen av de befintliga tjänstebostädema knappast utvisade, att
det för sinnesslöskolomas del funnes något egentligt behov av eller över
huvud vore lämpligt med en särskild boställsordning, innehållande bestämda
krav rörande tjänstebostädemas storlek och beskaffenhet i övrigt.

Skulle statsbidraget till avlönande av föreståndare och lärare vid sinnesslöskolorna
konstrueras i huvudsaklig överensstämmelse med principerna för
statsbidraget till avlönande av folkskolans lärare — fortsätta de sakkunniga
— borde därför frågan för sinnesslöskolomas del för närvarande endast givas
en provisorisk lösning. Vid övervägandet härav kunde givetvis tänkas,
att de för folkskolans lärares tjänstebostäder fastställda hyresavdragen ansåges
utgöra ett lämpligt bidrag från huvudmannen till avlönandet av sinnesslöskolornas
föreståndare och lärare. Tänkbart vore då att fastställa
statsbidraget till föreståndares avlöning till ett belopp, motsvarande bruttoavlöningen
minskad med det för ordinarie folkskollärares tjänstebostad i
samma hyresgrupp fastställda hyresavdraget. Statsbidraget till lärares avlöning
kunde i analogi härmed bestämmas till bruttoavlöningen minskad
med hyresavdraget i vederbörande hyresgrupp för tjänstebostad åt »annan
lärare» vid folkskoleväsendet. Emot en sådan lösning talade emellertid enligt
de sakkunnigas uppfattning flera skäl, varav främst det, att tjänstebostäderna
för de nämnda befattningshavarna vid sinnesslöskolorna varken
till storlek eller kvalitet torde överensstämma med de angivna tjänstebostädema
för folkskolans lärare. Å ena sidan bestode nämligen, som i det föregående
framhållits, tjänstebostädema för lärare vid sinnesslöskolorna i regel
av endast ett mm, vilket emellertid oftast torde vara möblerat. Å andra
sidan vore de familjebostäder, som i vissa fall tillhandahölles föreståndare,
i regel väsentligt större än föreskriven tjänstebostad för ordinarie folkskollärare.

De sakkunniga vore därför av den uppfattningen, att man vid utformandet
av en provisorisk reglering av det ifrågavarande statsbidraget till sinnesslöskoloma
icke borde eftersträva överensstämmelse med de nuvarande reglerna
för motsvarande statsbidrag till folkskolorna. Lösningen av ispörsmålet
borde sökas efter andra linjer. De sakkunniga bade efter prövning av olika

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

7

möjligheter funnit, att den lämpligaste regleringen vunnes, örn statsbidraget
även i fortsättningen fastställdes till viss procent av lönekostnaderna. Ett dylikt
system tillämpades även vid de högre kommunala skolorna, vid vilka
statsbidraget fastställts till 78 procent av lönekostnaderna. Riksdagens mening
torde dock vara, att istatsbidraget till sinnesslöskoloma bör sättas ej
oväsentligt högre. Vid folkskoleväsendet växlar den procentuella statliga
andelen i lönekostnaderna mellan i regel 70 och 90 procent. De sakkunniga
hyste för egen del tveksamhet, huruvida tillräckliga skäl förelåge för någon
större höjning av det ifrågavarande statsbidraget. Med hänsyn till den ställning,
riksdagen intagit i frågan, ansåge de sakkunniga sig emellertid böra
föreslå, att statsbidraget till avlönande av föreståndare och lärare vid de
statsunderstödda sinnesslöskoloma från och med budgetåret 1946/47 fastställes
till 90 procent av huvudmannens kostnader enligt avlöningsreglementet.

Därest statsbidraget underginge en så betydlig höjning som upp till 90
procent vore emellertid givet, att huvudmännens intresse av sparsamhet i
fråga örn avlöningskostnader måste förutses bliva betydligt mindre. Med
anledning därav hade de sakkunniga ansett sig böra undersöka, huruvida
särskilda bestämmelser kunde förutses bliva erforderliga för vinnande av
garanti för att antalet lärartjänster icke blev större än vad som vore nödvändigt.
I detta sammanhang erinras om, att i 11 § reglementet för statsunderstödda
skolor för bildbara sinnesslöa (SFS 1944: 822) följande stadgas i
fråga om anställande av lärare och inrättande av lärartjänster:

1. Utom föreståndare anställas vid varje skola ordinarie lärare för såväl
teoretisk som praktisk undervisning till det antal som kan anses motsvara
det stadigvarande behovet av lärarkrafter.

2. Extra ordinarie lärare, extra lärare och timlärare anställas i den mån
undervisningens upprätthållande så påfordrar.

3. Ny ordinarie eller extra ordinarie lärartjänst må icke inrättas utan
Kungl. Maj:ts medgivande, dock må extra ordinarie lärartjänst efter medgivande
av inspektören för sinnesslöundervisningen inrättas och bibehållas under
högst tre år.

De sakkunniga framhålla — under erinran om den för folkskoleväsendet
gällande bestämmelsen att, därest icke-ordinarie lärare erfordras, antalet
läraravdelningar för varje läsår skall fastställas av statens vederbörande
folkskolinspektör eller, i vissa fall, skolöverstyrelsen —- som lämpligt, att
en liknande bestämmelse införes beträffande sinnesslöskoloma, dock att det
alltid borde ankomma på skolöverstyrelsen att fatta beslut i fråga örn antalet
läraravdelningar.

Av de sakkunniga anföres slutligen, att de även upptagit frågan, huruvida
det nu ifrågavarande statsbidraget borde på något sätt påverkas av gällande
statsbidrag till uppförande eller inrättande av anstalter för bildbara sinnesslöa
(SFS 1944: 535). Det erinras om att nämnda statsbidrag utgår med högst
4 000 kronor för varje elevplats, dock att detsamma icke må överstiga tre
fjärdedelar av den verkliga kostnaden för erforderliga byggnads- och ändringsarbeten
jämte, vid inköp av byggnad, tre fjärdedelar av köpesumman

8

Kungl. Mains proposition nr 145.

Såvitt de sakkunniga kunde bedöma, kunde detta statsbidrag med hänsyn
till sin storlek knappast bliva något reellt bidrag till lärarbostäder. På grund
härav ha de sakkunniga ansett, att nämnda bidrag icke borde inverka på
frågan om storleken av statsbidraget till lönekostnaderna.

Under åberopande av det anförda ha de sakkunniga föreslagit, att Kungl.
Majit måtte dels föreslå riksdagen besluta, att statsbidraget till avlönande
av föreståndare och lärare vid statsunderstödda skolor för bildbara sinnesslöa
skall från och med budgetåret 1946/47 utgöra 90 procent av huvudmannens
kostnader enligt gällande avlöningsreglemente för de statsunderstödda
skolorna för bildbara sinnesslöa m. fl., dels ock, vid bifall till vad sålunda
föreslagits i fråga örn statsbidragets storlek, i reglementet för ifrågavarande
skolor införa en bestämmelse av innebörd att, därest icke-ordinarie lärare erfordras
vid en skola, skolöverstyrelsen skall för varje läsår fastställa antalet
läraravdelningar vid skolan.

Yttranden över lärarlönesakkunnigas förslag.

över förevarande förslag ha statskontoret och skolöverstyrelsen ävensom
svenska landstingsförbundet och svenska stadsförbundet avgivit yttranden.

Statskontoret erinrar inledningsvis, att ämbetsverket redan i ett den 15
februari 1945 avgivet utlåtande över sinnesslövårdssakkunnigas år 1943 framlagda
förslag rörande statens övertagande av kostnaderna för avlönande av
föreståndare och lärare vid sinnesslöanstalterna (SOU 1943:33) därutinnan
uttalat, att anledning saknades att giva sinnesslöanstalterna en förmånligare
ställning med avseende å rätten till statsunderstöd än folk- och småskolorna.
Något hinder mot att i statsbidragshänseende jämställa dessa båda skolformer
kunde statskontoret icke finna i den omständigheten, att boställsordning
för lärarna vid sinnesslöanstalterna eventuellt icke komme att utfärdas.
Denna uppfattning ansåg sig ämbetsverket alltjämt böra vidhålla. I rådande
läge syntes det dock ligga närmast till hands att bibehålla de nu gällande,
av 1945 års riksdag fastställda statsbidragsgrunderna, intill dess spörsmålet
örn statsbidrag till folk- och småskollärarnas avlöningar blivit löst. Statskontoret
fortsätter:

Därest emellertid en dylik anordning icke godtages, kan statskontoret icke
finna annat än att statsbidraget till avlönande av sinnesslöanstaltemas lärarpersonal,
i anslutning till vad som gäller för folkskolans lärare, bör fastställas
till bruttoavlöningen enligt avlöningsreglemente t den 22 juni 1945 (nr
512) med avdrag av belopp, motsvarande i 38 § folkskolans avlöningsreglemente
för respektive hyresgrupper angivna hyresbelopp. För föreståndare
i 17 och högre lönegrader torde avdrag böra göras med de belopp, som i
nämnda paragraf angivits för en bostad om 3 rum och kök, för föreståndare
i 14 och 15 lönegraderna med hyresbeloppet för en bostad örn 2 rum
och kök samt för lärarna det för 1 rum och kök angivna hyresavdraget. Även
med en dylik anordning bör frågan om ersättning för tjänstebostad liksom
hittills bestämmas enligt avtal mellan huvudmannen för skolan och vederbörande
befattningshavare. Såsom statskontoret tidigare framhållit, torde
nämligen denna ersättningsfråga vara helt oberoende av grunderna för statsbidragets
utgående.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

9

Statskontoret uttalar slutligen, att, därest Kungl. Majit skulle finna, att
statsbidraget i enlighet nied de sakkunnigas förslag borde bestämmas att
utgå med visst procenttal av huvudmannens sammanlagda avlöningskostnader,
statskontoret för sin del i anslutning till det anförda icke kunde förorda
högre procenttal än vad som i genomsnitt gäller för folkskoleväsendets vidkommande.
Då sistnämnda procenttal varierade mellan 70 och 90 %>, torde
statsbidraget böra utgå med högst 80 %.

Skolöverstyrelsen tillstyrker de av de sakkunniga framlagda förslagen och
anför härutinnan följande:

I utlåtande den 5 november 1943 uttalade överstyrelsen, att statsbidraget
till avlöning av lärare inom sinnesslöundervisningen icke borde överstiga 75
procent av lönekostnaderna. Överstyrelsen anser visserligen fortfarande starka
skäl tala härför men vill med hänsyn till vad 1945 års riksdag anfört i frå<
gan tillstyrka den av 1941 års lärarlönesakkunniga föreslagna höjningen av
statsbidraget till avlöning av de föreståndare och lärare, som avses i avlöningsreglementet
för de statsunderstödda skolorna för bildbara sinnesslöa
m. fl., till 90 procent av lönekostnaderna.

I likhet med de sakkunniga finner överstyrelsen lämpligt, att i reglementet
för statsunderstödda skolor för bildbara sinnesslöa (SFS 1944: 822) intages
en bestämmelse av innebörd att, därest icke-ordinarie lärare erfordras
vid skola, överstyrelsen skall för varje läsår fastställa antalet läraravdelningar
vid skolan. Samma befogenhet bör tillkomma överstyrelsen i fråga
örn skolor för epileptiker.

I frågan örn behovet av en boställsordning för befattningshavare vid ifrågavarande
anstalter hänvisar skolöverstyrelsen till ett av inspektören för sinnesslöundervisningen
avgivet yttrande över lärarlönesakkunnigas förslag. I
berörda yttrande uttalar inspektören, att de sakkunnigas motivering för att
frågan örn tjänstebostad icke upptoges till behandling förefölle mindre övertygande.
Det syntes nödvändigt att snarast möjligt få till stånd bestämmelser,
som på ett bättre sätt reglerade befattningshavarnas rättigheter och skyldigheter
härvidlag. Inspektören påkallar därför utredning i frågan och erinrar
i detta sammanhang örn den pågående utredningen om boställsordning
åt befattningshavare vid skyddshem. I avvaktan härå syntes det motiverat,
att provisoriska bestämmelser utfärdades, som redan nu i någon mån reglerade
befattningshavarnas rättigheter och skyldigheter beträffande redan befintliga
eller i samband med nybyggnader vid anstalterna planerade tjänstebostäder.

F*ör egen del uttalar skolöverstyrelsen i sistberörda fråga, att den omständigheten,
att statsbidraget icke gjorts beroende av hyressättning för ifrågavarande
befattningshavares tjänstebostäder, icke syntes böra utgöra hinder för
att en boställsordning utfärdades för dessa befattningshavare. Hänsyn borde
därvid givetvis tagas lill att de flesta anstalterna vöre internat. Skolöverstyrelsen
har därför hemställt, alt utredning av frågan måtte komma till stånd
samt alt, i avvaktan på utredningens resultat, provisoriska bestämmelser utfärdades.

Svenska landstingsförbundets styrelse tillstyrker de sakkunnigas förslag i

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 145.

fråga om höjningen av nu utgående statsbidrag till lärarlönerna. Härutinnan
anför förbundsstyrelsen följande.

Såvitt styrelsen kan finna, äro de motiv bärande, som av de sakkunniga
aförts mot tillämpande av de inom folkskoleväsendet gällande statsbidragsgrunderna
i förevarande fall. Styrelsen anser sig därför icke böra yrka härpå,
och det torde väl knappast lia varit motionärernas till 1945 års riksdag mening,
att så oundgängligen skulle ske. Deras aktion torde få ses mot bakgrunden
av, att Kungl. Maj:t föreslog statsbidraget till hithörande avlöningskostnader
till 75 °/o, under det att i det sakkunnigbetänkande, som låg till
grund för reformen, förordats, att staten skulle bestrida hela denna lönekostnad.
Kan detta syfte i huvudsak nås på andra vägar, synes ur landstingssynpunkt
intet vara att erinra häremot. Sakkunnigas förslag, att statsbidraget
fixeras till 90 % av avlöningskostnaden, innebär en väsentlig förbättring
i jämförelse med nuvarande förhållanden, och styrelsen kan för sin del godtaga
detsamma.

Däremot finner sig förbundsstyrelsen icke kunna tillstyrka de sakkunnigas
förslag att i reglementet för hithörande skolor skulle intagas en bestämmelse
av innebörd att — därest icke-ordinarie lärare erfordrades — skolöverstyrelsen
skulle för varje läsår fastställa antalet läraravdelningar vid vederbörande
skola. Härom yttrar förbundsstyrelsen följande.

Förslaget motiveras med att huvudmännens intresse för sparsamhet i fråga
om avlöningskostnaden »måste förutses bliva betydligt mindre, därest statsbidraget
undergår en så betydlig höjning som upp till 90 %>». Styrelsen kan
icke dela de sakkunnigas farhågor. Sakliga frågor pläga icke av landstingen
avgöras med tanke på örn 10 °/o eller 25 % av kostnaderna slutligt skola
stanna på landstingen. De belopp, det här är fråga om, äro icke av den storleksordningen,
att de influera på landstingets ställningstagande. Enligt styrelsens
mening bör därför en höjning av statsbidraget med föreslagna 15 °/o
icke medföra någon ändring av de nu gällande bestämmelserna rörande inrättande
av icke-ordinarie lärarbefattning vid dessa skolor.

Svenska stadsförbundet har förklarat sig icke ha något att erinra mot sakkunnigförslaget.

Departementschefen.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår har 1945 års riksdag godkänt
av Kungl. Majit i propositionen nr 285 förordade ändrade grunder för
statsbidrag till driften av anstalter för bildbara sinnesslöa samt för fallandesjuka,
innebärande bland annat att huvudmännen för berörda anstalter
från och med den 1 juli 1945 berättigats att erhålla statsbidrag med 75 procent
jämväl å sådana driftkostnader, som utgöras av avlöningar åt föreståndare
och vissa lärare vid statsunderstödda skolor och med dem samorganiserade
arbetshem för bildbara sinnesslöa och epileptiker. I den skrivelse (nr
433), varigenom riksdagen anmälde sitt berörda beslut, har emellertid riksdagen
tillika — i principiell anslutning till en motionsvis gjord hemställan,
att staten skulle påtaga sig hela kostnaden för dessa befattningshavares löner
— anhållit om förslag till ändrade grunder från och med den 1 juli 1946 för
statsbidragen till driften av ifrågavarande anstalter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

11

I det förslag i ämnet, som nu framlagts av 1941 års lärarlönesakkunniga,
ha de sakkunniga utgått från att riksdagen avsett, att statsbidraget till berörda
föreståndar- och lärarlöner borde konstrueras på i huvudsak samma
sätt som skett i fråga om statsbidragen till avlöningar inom folkskoleväsendet,
d. v. s. att staten bidrager med ett hela avlöningen motsvarande belopp,
minskat med författningsenligt hyresavdrag för vederbörande lärares tjänstebostad.
Ett dylikt system för statens bidrag till motsvarande avlöningar inom
sinnesslö- och epileptikervården ha de sakkunniga emellertid icke funnit
sig kunna förorda, och såsom skäl härför har av de sakkunniga anförts dels
att frågan om statsbidrag till folkskolans lärare vore föremål för de sakkunnigas
fortsatta överväganden och dels att en dylik reglering för sinnesslölärarnas
vidkommande förutsatte tillkomsten av en boställsordning, varav, enligt
vad en av de sakkunniga verkställd undersökning syntes giva vid handen,
något egentligt behov knappast förelåge och som icke heller vöre av
lämplighetsskäl påkallad. Med hänsyn härtill ha de sakkunniga endast ansett
sig kunna förorda en provisorisk lösning av frågan om statens bidrag
till avlönande av hithörande lärarpersonal. Mot utformandet av en dylik provisorisk
reglering i nära överensstämmelse med de nuvarande reglerna för
statsbidragen till folkskoleväsendet ha de sakkunniga emellertid funnit flera
skäl tala, därav främst föreliggande olikheter i bostadsstandard de båda lärarkategorierna
emellan. En lämplig reglering har däremot av de sakkunniga
ansetts kunna vinnas på grundval av nu gällande ordning. I enlighet härmed
föreslå de sakkunniga, att statsbidraget till föreståndar- och lärarlönerna vid
de ifrågavarande sinnesslöanstalterna jämväl i fortsättningen fastställes till
viss procent av lönekostnaderna men att bidraget från och med budgetåret
1946/47 höjes till 90 procent av lönerna. Med en dylik höjning av statsbidraget
borde emellertid förenas en viss kontroll från statens sida i syfte att förhindra
att lönekostnaderna onödigtvis stegrades.

Den sålunda ifrågasatta regleringen av statsbidraget till lärarlönerna har
tillstyrkts eller lämnats utan erinran av skolöverstyrelsen samt av svenska
landstingsförbundet och svenska stadsförbundet, varemot statskontoret tillkännagivit
en från de sakkunniga avvikande mening. Enligt statskontoret
bör någon ändring av nu gällande statsbidragsgrunder icke ifrågasättas, innan
frågan örn statsbidragen till folkskollärarlönema bragts till lösning.
Sakligt sett hävdar statskontoret emellertid — i motsats till de sakkunniga
— alt statsbidraget till lärarlönerna bör regleras i analogi med reglerna för
statsbidragen till folkskoleväsendet. Det enligt statskontorets mening av frågan
örn reglerna för statsbidragets utgående helt oberoende spörsmålet om
ersättning för tjänstebostad borde dock liksom hittills bestämmas enligt avtal
mellan huvudmannen för skolan och vederbörande befattningshavare.
Romme emellertid en höjning av nu utgående statsbidrag att övervägas på
grundval av de sakkunnigas förslag, bar statskontoret ansett sig icke kunna
förorda högre bidragsprocent än 80.

För egen del bar jag icke kunnat värja mig för intrycket, att de bestämmelser
rörande statens andel i bestridandet av ifrågavarande lärarlöner vid

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

sinnesslö- och epileptikeranstalterna, som genomfördes i enlighet med 1945
års riksdags beslut, tills vidare borde lämnas orubbade i avvaktan på slutförandet
av nu pågående utredning om statens bidrag till lärarlönema inom
folkskoleväsendet. Med hänsyn till vad riksdagen i ämnet anfört finner jag
mig likväl böra föreslå en provisorisk reglering av den föreliggande frågan.
Hur en sådan reglering skall åvägabringas kan givetvis vara föremål för delade
meningar. De skäl som av de sakkunniga anförts mot att därvidlag
tillämpa de inom folkskoleväsendet gällande grunderna finner jag emellertid
bärande. I likhet med de sakkunniga håller jag före, att den lämpligaste
regleringen vinnes genom en höjning av den procentuella statliga andelen
av lönekostnaderna. Under beaktande bl. a. av att statens andel i lönekostnaderna
vid folkskoleväsendet växlar mellan 70 och 90 procent, synes denna
höjning icke lämpligen böra göras större än att statsbidragsprocenten uppgår
till 85. Sistnämnda procenttal, som ligger mitt emellan det av de sakkunniga
föreslagna och det av statskontoret förordade, bör gälla från och
med den 1 juli 1946. I anslutning härtill finner jag mig även böra förorda,
att i reglementet för statsunderstödda skolor för bildbara sinnesslöa intages
en bestämmelse av innebörd att, därest icke-ordinarie lärare erfordras vid
viss skola, skolöverstyrelsen skall för varje läsår fastställa antalet läraravdelningar
vid skolan. En motsvarande befogenhet bör tillkomma överstyrelsen
i fråga om skolor för epileptiker. Frågan örn en särskild boställsordning
för de ifrågavarande personalgrupperna synes icke böra avgöras i nu förevarande
sammanhang.

Medelsbehovet för budgetåret 1946(47.

För innevarande budgetår ha såsom förslagsanslag anvisats dels till Bidrag
till driften av anstalter för bildbara sinnesslöa 2 800 000 kronor dels ock till
Bidrag till epileptikeranstalter 450 000 kronor. Från det förstnämnda anslaget
bestridas kostnaderna för två särskilda utgiftsändamål, för vilka medel anvisats
under ett antal budgetår, nämligen bidrag till dels allmänna svenska
föreningen för vården av sinnesslöa och fallandesjuka för anordnande av en
utbildningskurs för vårdpersonal vid sinnesslöanstalterna, dels ock föreningen
för sinnesslöa barns vård för uppehållande av verksamheten vid föreningens
seminarium Slagsta för utbildande av lärarinnor vid skolor för sinnesslöa
barns vård. Ifrågavarande bidrag utgå med 3 600 respektive 50 000 kronor.
Vartdera förslagsanslaget har ställts till medicinalstyrelsens och skolöverstyrelsens
förfogande.

I fråga örn beräkningen av medelsbehovet under anslaget till bidrag till
driften av anstalter för hildha ra sinnesslöa föreligga
framställningar från medicinalstyrelsen och skolöverstyrelsen.

I skrivelse den 31 augusti 1945 har medicinalstyrelsen inledningsvis anmält,
att anslaget torde komma att tagas i anspråk sålunda, att av skolöverstyrelsen
utbetalas bidrag för samtliga 1 850 skolelever och ungefär
hälften av de 2 400 arbetshemselevema samt av medicinalstyrelsen för de
återstående 1 200 arbetshemselevema inom sinnesslövården. Jämväl för nästa
budgetår torde bidrag för de båda nyssnämnda särskilda utgiftsändamålen

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

13

böra beviljas. Det bidrag, som utgått till seminariet vid Slagsta, torde därvid
böra utanordnas av skolöverstyrelsen, varemot bidraget för anordnande av
utbildningskurs för vårdpersonal borde utanordnas av medicinalstyrelsen.

Rörande anslagsbehovet för medicinalstyrelsens vidkommande för nästa
budgetår anför styrelsen, att belastningen på anslaget för budgetåret 1944/45
uppgick till 1 701 249 kronor. Av detta belopp hade omkring 1 200 bidrag örn
350 kronor för året eller 420 000 kronor utbetalats för arbetshemselever, som
vistades vid sådana arbetshem, som även i fortsättningen skulle stå under
medicinalstyrelsens överinseende. Familjevård hade vid dessa anstalter endast
varit anordnad i obetydlig utsträckning, svarande mot sammanlagt omkring
1 500 kronor om året. Härtill komme det belopp örn 3 600 kronor, som enligt
vad som anförts borde anvisas som bidrag till anordnande av en utbildningskurs
för vårdpersonal vid sinnesslöanstaltema. Sammanlagt skulle alltså böra
för medicinalstyrelsens vidkommande föreligga ett anslagsbehov för ändamålet
av (420 000 + 1 500 + 3 600) 425 100 kronor eller i avrundat tal 425 000
kronor.

I skrivelse den 31 augusti 1945 har skolöverstyrelsen gjort framställning
rörande medelsbehovet för ifrågavarande ändamål i avseende å de under
överstyrelsens inseende stående anstalterna. Överstyrelsen har därvid utgått
från oförändrade grunder jämväl i vad anginge bidragen till lärarpersonalens
löner.

I sistnämnda hänseende har medelsbehovet uppskattats till 900 000 kronor
eller samma belopp som beräknats för ändamålet i propositionen nr 285 till
1945 års riksdag.

I fråga om statsbidragen till övriga driftkostnader erinrar överstyrelsen om
den förenämnda belastningssiffran å anslaget under budgetåret 1944/45,
1 701 249 kronor, samt fortsätter.

Statsbidrag utgick under nämnda budgetår med 450 kronor för intern skolelev,
225 kronor för extern skolelev, 350 kronor för arbetshemselev och högst
180 kronor för i familjevård utackorderad arbetshemselev. Till externa skolelever
och utackorderade familjevårdselever hade endast en obetydlig del av
anslaget utbetalats, approximativt beräknad till drygt 6 000 kronor, varför
den återstående belastningen på anslaget kunde beräknas till 1 695 000 kronor.
Den ungefärliga beläggningen vid ifrågavarande anstalter var ca 1 850 skolelever
och 2 400 arbetshemselever. Av dessa voro samtliga skolelever och hälften
av arbetshemselevema intagna på anstalter, som numera sorterade under
överstyrelsen. Bidraget till dessa motsvarade alltså av belastningssumman
under budgetåret 1944/45 (1 850''450=) 832 500 + (1 200 ■ 350=) 420 000
-j- 6 000 = 1 258 500 kronor.

Med tillämpning av bestämmelserna i kungörelsen den 29 juni 1945 (nr
532) angående statsbidrag till driftkostnader viel anstalter för bildbara sinnesslöa
och epileptikeranstalter skulle ifrågavarande driftbidrag för de under
överstyrelsens överinseende stående anstalterna komma att, därest platsantalet
vid anstalterna icke ökades, uppgå till (1 850 + 1 200 =) 3 050''800 + 6 000
= 2 446 000 kronor. Enligt vad inspektören för sinnesslöundervisningen meddelat
kunde antalet platser vid ifrågavarande anstalter i allmänhet icke beräknas
komma att öka under budgetåret 1946/47. 1 vissa fall torde dock
mindre ökningar av platsantalet kunna förväntas, och med hänsyn härtill
syntes nyssnämnda bidragsbelopp böra ökas till 2 460 000 kronor.

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 145.

Överstyrelsen erinrar därefter om att föreningen för sinnesslöa barns vård
under ett flertal år på särskild ansökan tilldelats ett anslag av 50 000 kronor
för uppehållande av verksamheten vid det av föreningen upprättade seminariet
för utbildande av lärarinnor vid skolor för sinnesslöa barn. Detta bidrag hade
utgått av förslagsanslaget till bidrag till driften av anstalter för bildbara sinnesslöa.
Överstyrelsen förmodade, att ansökan om bidrag för nyssnämnda ändamål
komme att ingivas även för budgetåret 1946/47. Ett bifall till sådan
framställning förutsatte, att anslaget komme att belastas med ytterligare

50 000 kronor.

Det sammanlagda medelsbehovet för överstyrelsens vidkommande skulle sålunda
enligt överstyrelsens beräkningar — under sist angivna förutsättning —
uppgå till (900 000 + 2 460 000 + 50 000=) 3 410 000 kronor. Ett bifall till
lärarlönesakkunnigas förslag örn höjning av statsbidragsprocenten till lärarlönerna
från 75 till 90 procent föranleder dock — enligt vad skolöverstyrelsen
uppgivit i sitt utlåtande över berörda förslag — att angivna belopp av 900 000
kronor måste höjas med 180 000 kronor eller sålunda till 1 080 000 kronor.
Av sistnämnda belopp utgör dock — enligt vad jag under hand inhämtat —
omkring 25 000 kronor beräknat bidrag till avlöning åt föreståndare och
lärare vid en epileptikeranstalt.

I delta sammanhang torde jag få anmäla en av styrelsen för föreningen Söderhager
skolhem u. p. a. den 23 april 1945 gjord framställning, däri styrelsen
anhållit örn ett engångsanslag å 20 000 kronor till täckande av vissa med dess
verksamhet uppkomna utgifter.

Nämnda förening driver sedan slutet av år 1938 det i Huddinge socken av
Stockholms län belägna skol- och arbetshemmet Söderhaga. Hemmet är
avsett för undervisning och vård av efterblivna psykopatiska flickor och har

51 av medicinalstyrelsen godkända vårdplatser, därav 37 å skolhemmet och
14 å arbetshemmet. Till driften av verksamheten, som bedrives i tre av dess
föreståndarinna ägda och av föreningen förhyrda fastigheter, utgår bidrag
från förevarande anslag till bidrag till driften av anstalter för bildbara sinnesslöa.

Till stöd för framställningen har anförts i huvudsak följande.

Genom krigsförhållandena och andra ogynnsamma omständigheter hade
anstaltsverksamheten belastats med utgifter, som nu blivit den övermäktiga.
Sålunda hade ett skyddsrum måst inrättas till en kostnad av 9 000 kronor.
Med anledning av en under våren 1944 inträffad dysenteriepidemi med 27
sjukdomsfall och därav föranledd undersökning av dricksvattnet hade föreningen
av Huddinge hälsovårdsnämnd ålagts att anskaffa mer hygieniskt tillfredsställande
hushållsvatten. Borrandet av ny brunn och därmed förenade
ledningsarbeten hade blivit mycket dyrbart. De slutliga kostnaderna torde
komma att uppgå till minst 12 000 kronor.

Skyddsrummet och den nya brunnen hade tillkommit för att öka elevernas
säkerhet och välbefinnande. Då fastigheterna icke kunde belånas högre
än redan skett och till föreståndarinnan utgående hyres- och lönebelopp ej
räckt till för bestridande av förenämnda nödvändiga utgifter, hade föreningen
måst gälda desamma, varigenom ett underskott uppkommit i rörelsen,

Kungl. Maj.ts proposition nr 145.

15

vilket äventyrade hemmets bestånd. Fråga hade därför uppstått, huruvida
hemmet borde nedläggas eller försäljas. Den enda tänkbara köparen, nämligen
föreningen för sinnesslöa barns vård, hade emellertid förklarat sig sakna
medel för inköp av hemmet.

Alldenstund hemmet — vilket alltid varit fullbelagt —- fyllde en mycket
viktig uppgift, skulle dess nedläggande vara till stort förfång för sinnesslövården.
Det skulle även vara i det närmaste omöjligt att finna lämplig placering
för hemmets 51 elever. För att förhindra hemmets nedläggande erfordrades
ett engångsbelopp av 20 000 kronor, helst i form av ett anslag
utan återbetalningsskyldighet.

Över framställningen lia utlåtanden avgivits av medicinalstyrelsen, av skolöverstyrelsen
efter hörande av inspektören för sinnesslöundervisningen samt
av statskontoret.

Medicinalstyrelsen har i anledning av ärendet låtit verkställa särskild
granskning av de ekonomiska förhållandena vid hemmet samt överlämnat
en över granskningen upprättad redogörelse. Av densamma framgår, bland
annat, att föreningens räkenskaper per den 31 december 1944 utvisade ett
avsevärt underskott, vid granskningen beräknat till 27 500 kronor, samt att
till täckande därav förelåge ett omedelbart behov av minst 20 000 kronor.
I redogörelsen uppgives vidare, att den uppkomna medelsbrislen förorsakats
framför allt av utgifter för inrättande av skyddsrum och för brunnsborrning
men även i viss mån av höga driftkostnader till följd av osedvanligt hög
vårdstandard vid hemmet. Därvid framhålles emellertid, att det av föreningen
begärda beloppet å 20 000 kronor vore avsett att täcka endast den
del av bristen, som uppkommit till följd av nämnda engångsutgifter.

I anslutning härtill framhåller medicinalstyrelsen, att driftkostnaderna vid
ifrågavarande anstalt med hänsyn till dess speciella vårdklientel — psykopatiska
imbecilla flickor — med nödvändighet bomme alt ligga högre än
vid anstalter, som omhändertoge okomplicerade sinnesslöa. Anstalten vore
synnerligen välskött och hade genom att vårda ett specialklientel, som eljest
skulle vara ytterst svårplacerat, en viktig uppgift att fylla inom sinnesslövården.
På grund härav och då det begärda statsbidraget avsåge att täcka
förluster, förorsakade av tillfälliga utgifter som ej kunde anses ingå i den
normala driftbudgeten, ville styrelsen tillstyrka den gjorda framställningen.

Skolöverstyrelsen har tillstyrkt framställningen och därvid anfört följande.

Genom införandet av obligatorisk skolplikt för bildbara sinnesslöa barn och
statens övertagande av en stor del av kostnaderna för sinnesslöundervisningen
har staten iklätt sig större ansvar än tidigare för de anstalter, som handhava
de sinnesslöa barnens undervisning och vård. Den tidpunkt, vid vilken
organisationen av undervisningen i hela dess omfattning skall vara genomförd,
har ännu icke fastställts, huvudsakligen på grund därav att det under
rådande kristid skulle vara omöjligt alt inom rimlig lid anskaffa för ändamålet
erforderliga lokaler. Det förutsättes dock, att redan existerande
anstalter, såväl landstingens och de landstingsfria städernas anstalter som
de privata sinnesslöanstalterna, skola vara i gång i så stor utsträckning som
möjligt. Det förhållandet, att staten för närvarande endast i begränsad utsträckning
kan lämna bidrag lill erforderliga nybyggnader för sinnesslöundervisningen
vid centralanstalterna, synes därför icke kunna tagas till in -

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

täkt för att staten skulle ställa sig likgiltig för de enskilda anstalter, vilka
i stor utsträckning ombesörja undervisning och vård av de sinnesslöa barnen.
Snarare synes det angeläget, att intill dess den statsunderstödda sinnesslöundervisningen
hunnit utbyggas, betingelserna för de enskilda anstalternas
verksamhet på lämpligt sätt befordras.

Söderhaga skolhem för psykopatiska imbecilla flickor fyller en viktig
uppgift såsom specialanstalt för hela landet. Nedläggande av verksamheten
vid hemmet skulle betyda ett allvarligt avbräck för sinnesslöundervisningen,
då andra lämpliga placeringsmöjligheter av denna kategori sinnesslöa saknas.
Med hänsyn härtill och då beloppet måste anses relativt ringa i jämförelse
med vad det skulle kosta statsverket att på annat sätt lösa här ifrågavarande
uppfostringsuppgift, får överstyrelsen tillstyrka bifall till framställningen.
Då det synes överstyrelsen nödvändigt, att anstaltsstyrelsen för framtiden
söker nedbringa kostnaderna för anstaltens drift, vill överstyrelsen ifrågasätta,
huruvida icke bifall till framställningen borde åtföljas av ett åläggande
från Kungl. Maj:ts sida om vidtagande av erforderliga sparsamhetsåtgärder
i nämnda syfte.

Statskontoret har förklarat sig icke vilja motsätta sig, att ett belopp å
20 000 kronor ställes till föreningens förfogande för täckande av omförmälda
underskott. Ämbetsverket förklarar sig dock dela skolöverstyfelsens uppfattning,
att åtgärder böra vidtagas i syfte att nedbringa de årliga kostnaderna
för hemmets drift.

Statskontoret föreslår att ifrågavarande ekonomiska bistånd lämnas föreningen
i form av ett lån, gällande på vissa villkor och med viss tidsbegränsning.
Såsom säkerhet för lånet borde enligt statskontorets mening lämnas inteckningar
å lånebeloppet i de av föreningen brukade, av hemmets föreståndarinna
ägda fastigheterna.

Jag övergår härefter till frågan om medelsbehovet för nästa budgetår under
anslaget till bidrag till epileptikeranstalter.

Till en början torde därvid erinras om att vid sidan av ordinarie statsbidrag
från anslaget, på grund av särskilt medgivande av riksdagen, under
en följd av budgetår ett extra statsbidrag har utgått till svenska diakonanstalten
för en vid Berga vårdhem för fallandesjuka män anordnad klinisk
undersökningsavdelning. Sistnämnda extra bidrag har tidigare utgått med
8 000 kronor men för innevarande budgetår i enlighet med 1945 års riksdags
beslut höjts till 15 000 kronor under villkor, bland andra, att vid densamma
mottagas patienter även från andra epileptikeranstalter enligt anvisningar,
som inspektören för sinnesslövården må meddela.

I skrivelse den 31 augusti 1945 med anslagsberäkning för nästa budgetår
har medicinalstyrelsen uttalat, att någon större utbyggnad av anstaltsorganisationen
för epileptikervården icke — såvitt styrelsen hade sig bekant —
vore avsedd att komma till stånd under innevarande eller nästkommande
budgetår. På grund därav torde, framhåller styrelsen, anslaget för budgetåret
1946/47 kunna beräknas med den senaste belastningssiffran som utgångspunkt.
Under budgetåret 1944/45 — då belastningen å anslaget uppgått
till 321 396 kronor — hade statsbidrag utgått med högst 250 kronor
för var och en av det antal patienter, som i medeltal för dag under halvåret

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

17

varit intaget å uppfostringsanstalt eller arbetshem för fallandesjuka. Nuvarande
statsbidrag utginge med 80 °/o högre belopp än de förenämnda. Från
den nyssnämnda belastningssiffran borde 8 000 kronor frånräknas, motsvarande
det särskilda statsbidraget till Berga vårdhem, och det återstående beloppet
313 396 kronor ökas med 80 % till 564 113 kronor. Till denna summa
borde slutligen läggas det av 1945 års riksdag beslutade statsbidraget å
15 000 kronor till sistnämnda vårdhem. — I enlighet härmed har styrelsen
uppskattat medelsbehovet för nästa budgetår till (564 113 + 15 000) 579 113
kronor eller i avrundat tal 570 000 kronor.

Departementschefen.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att medelsbehovet för nästa budgetår
till bidrag till driften av anstalter för hildha ra sinnesslöa
av de anslagsdisponerande myndigheterna — vid tillämpning av
oförändrade bidragsgrunder —- beräknats till sammanlagt 3 835 000 kronor,
varav 900 000 kronor skulle belöpa å bidragen till lärarpersonalens löner
och 2 935 000 kronor å övriga driftkostnader. Mot denna uppskattning synes
i och för sig intet vara att erinra. Vid bifall till den av mig i det föregående
förordade höjningen av statsbidraget till lärarlönerna föranledes emellertid
ett ytterligare behov av lönebidrag till ett belopp av omkring 100 000 kronor.
Med hänsyn till att bidragen utgå halvårsvis i efterskott och sålunda
de från och med den 1 juli 1946 förordade höjda lönebidragen komma att,
i den mån de avse senare hälften av budgetåret, belasta först därpå följande
budgetår torde emellertid vara tillräckligt att för budgetåret 1946/47 upptaga
anslaget till (V2 X 900 000 + "4X 1 000 000 + 2 935 000) 3 885 000, vilket
belopp, med hänsyn jämväl till vad jag i det följande vill föreslå, torde böra
avrundas uppåt till 3 900000 kronor. Härvid har jag räknat med att från
anslaget skall få utgå bidrag med samma belopp som för innevarande budgetår
till dels föreningen för sinnesslöa barns vård för uppehållande av
verksamheten vid föreningens seminarium för utbildande av lärarinnor vid
skolor för sinnesslöa barn, dels ock allmänna svenska föreningen för vården
av sinnesslöa och fallandesjuka för anordnande av en utbildningskurs för
vårdpersonal vid sinnesslöanstalterna.

Vad härefter angår den av föreningen Söderhaga skolhem u. p. a. gjorda
framställningen örn statsanslag å 20 000 kronor för täckandet av vissa med
dess verksamhet uppkomna utgifter, framgår av utredningen i ärendet att
nämnda utgifter, som förorsakats av en skyddsrumsanläggning och anordnandet
av en ny brunn, kommit att medföra ett underskott i föreningens
driftbudget, vilket synes äventyra fortbeståndet av den av föreningen bedrivna
anstaltsverksamheten till förmån för psykopatiska imbecilla flickor.
Av skolöverstyrelsen och medicinalstyrelsen har vitsordats, att anstalten fyller
en viktig uppgift såsom specialanstalt för hela landet och att ett nedläggande
av dess verksamhet skulle betyda ett allvarligt avbräck för sinnesslöundervisningen,
alldenstund andra lämpliga placeringsmöjligheter icke stå

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 144. 2

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

till buds för denna kategori sinnesslöa. Med hänsyn härtill och då det av
föreningen begärda beloppet är förhållandevis ringa vill jag i likhet nied de
i ärendet hörda myndigheterna ej motsätta mig att medel i begärd omfattning
ställas till föreningens förfogande. Övervägande skäl synas mig tala
fÖT att beloppet utlämnas som ett extra driftkostnadsbidrag utan återbetalningsskyldighet.
Jag förordar därför, att riksdagens bemyndigande utverkas
för Kungl. Majit att till föreningen med anlitande av förevarande anslag
utgiva ett engångsbidrag å 20 000 kronor till täckande av det å föreningens
rörelse uppkomna underskottet, därvid å Kungl. Majit torde få ankomma
att, med beaktande av vad skolöverstyrelsen anfört i ärendet, fastställa närmare
villkor för bidragets åtnjutande.

Anslaget till bidrag till epileptikeranstalter har av medicinalstyrelsen
beräknats till 570 000 kronor, avseende bidragen till de egentliga
driftkostnaderna. Styrelsen har därvid räknat med att för en klinisk undersökningsavdelning
vid Berga vårdhem skall utgå ett extra bidrag av samma
storlek, som beviljats för innevarande budgetår eller högst 15 000 kronor.
Mot styrelsens beräkning har jag icke annat att erinra än att beloppet
570 000 kronor bör ökas med omkring 21 500 kronor, motsvarande statens
bidrag under nästa budgetår för bidrag till lärarlöner vid en anstalt av här
avsett slag. Anslagsbehovet kan sålunda uppskattas till (570 000 + 21 500)
591 500 kronor eller i avrundat tal 590 000 kronor, vilket belopp jag sålunda
förordar till anvisande för nästa budgetår. Sedvanligt bemyndigande torde
böra utverkas av riksdagen om medgivande att utgiva förenämnda extra
statsbidrag, numera å 15 000 kronor, till undersökningsavdelningen vid Berga
vårdhem.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen att

I. godkänna de ändrade grunder för statsbidrag till driften
av anstalter för bildbara sinnesslöa samt för fallandesjuka,
som av mig förordats, att tillämpas från och med den
1 juli 1946;

II. medgiva, att till föreningen Söderhaga skolhem u. p. a.
må — utan hinder av gällande bestämmelser om statsbidrag
till driften av anstalter för bildbara sinnesslöa —- utgå ett
engångsbidrag med 20 000 kronor för täckande av uppkommet
driftunderskott, på villkor som av Kungl. Maj :t må föreskrivas; III.

medgiva, att till svenska diakonanstalten må — utan
hinder av gällande bestämmelser om statsbidrag till epileptikeranstalter
— för tiden från och med den 1 juli 1946 till
och med den 30 juni 1947 utgå ett extra statsbidrag med
högst 15 000 kronor för en vid Berga vårdhem för fallandesjuka
män anordnad klinisk undersökningsavdelning, på villkor,
bland andra, att vid densamma mottagas patienter även

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

19

från andra epileptikeranstalter enligt anvisningar, som inspektören
för sinnesslövården må meddela;

IV. å driftbudgeten under femte huvudtiteln för budgetåret
1946/47 anvisa

dels till Bidrag till driften av anstalter för bildbara sinnesslöa
ett förslagsanslag av .............. kronor 3 900 000;

dels ock till Bidrag till epileptikeranstalter ett förslagsanslag
av ................................ kronor 590 000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att
till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse,
bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Stig Hammar.

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

Antalet befattningshavare (slöjdlärare ej inbegripna) nied tjänstebo vilka

tjänste -

Anstalter

Antalet befatt-ningshavare med
tjänstebostad

Antalet befatt-ningshavare utan
tjänstebostad

Före-

ståndare

Lärare

Före-

ståndare

Lärare

Stockholms läns sinnesslöanstalt, Hammarby, Upplands

Väsby ............................................

1

5

—

1

Uppsala läns sinnesslöanstalt, Rickomberga, Uppsala ..

1

—

—

5

Södermanlands läns sinnesslöanstalt, Löt, Malmby ____

1

1 6

—

—

Östergötlands läns sinnesslöanstalt, Storängen, Söderköping

1

7

—

i

Smålandslänens sinnesslöanstalt, Nannylund, Eksjö ....

1

—

—

9

Blekinge och Gotlands läns sinnesslöanstalt, Ekhagen,

Karlshamn ........................................

1

1 5

Kristianstads läns sinnesslöanstalt, Fridhem, Hässleholm

1

7

—

—

Malmöhus läns sinnesslöanstalt, Möllevångshem, Lund ..

1

6

—

—

Hallands läns sinnesslöanstalt, Hallagården, Heberg ....

1

4

_

_

Göteborgs stads och Göteborgs och Bohus läns sinnesslö-

anstalt, Stretered, Kållered..........................

1

—

—

10

Skaraborgs och Älvsborgs läns sinnesslöanstalt, Johan-

nesberg, Mariestad..................................

1

1 16

—

—

| Värmlands läns sinnesslöanstalt, Ulleberg, Karlstad ....

1

—

—

6

Örebro läns sinnesslöanstalt, Askersund................

1

_

—

4

Västmanlands läns sinnesslöanstalt, Sofielund, Ströms-

holm..............................................

1

6

—

—

Kopparbergs läns sinnesslöanstalt, Haggården, Hedemora

1

6

—

—

Gävleborgs läns sinnesslöanstalt, Höghammar, Bollnäs ..

1

1

5

Västernorrlands läns sinnesslöanstalt, Bodaborg, Viskan

1

4

2

Jämtlands läns sinnesslöanstalt, Furuhagen, Bräcke ....
Västerbottens läns sinnesslöanstalt, Brogården, Umeå ..

1

3

—

1

1

—

—

2 8

Norrbottens läns sinnesslöanstalt, Tallheden, Råneå ....

1

_

—

4

Slagsta skol- och arbetshem, Fittja....................

1

9

—

1

Skolhemmet Hammarbo, Tungelsta....................

1

1 3

—

—

Margaretahemmet, skol- och arbetshem, Knivsta........

1

4

—

—

Skol- och arbetshemmet Söderhaga, Drevviken ........

1

4

—

—

Skolhemmet Charlottendal, Gnesta ....................

1

1

—

1

Skol- och arbetshemmet Sävstaholm, Vingåker ........

1 1

1 4

—

1 1

Malmö stads sinnesslöanstalt, Håkanstorp, Malmö......

1

2

—

1

Betaniahemmet, skol- och arbetshem, Askim ..........

>{

8 (därav
2 i Gbg)

} -

—

1 Enligt inspektören för sinnesslöundervisningen. 2 Fr. o. m. läsåret 1946/47 9.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

21

Bilaga.

stad vid de statsunderstödda skolor för bildbara sinnesslöa m. fl., vid
bostäder finnas.

Hyresavdrag för tjänstebostad
per månad kronor

Anmärkningar

Föreståndare

Lärare

Hyresavdraget ännu ej fastställt

40: —

—

—

50:-

För föreståndaren har hyresavdrag ännu ej fastställts, för lä-rare fr. o. m. ''/7 1945

75:-

60: —

Avdragsbeloppen inkludera tvätt och städning

80: —

Föreståndarinnan betalar 140: — per mån. varav 60: — för
kost; 80:— inkluderar tvätt

Tjänstebostad finnes men användes ej då den är olämplig;
skall tagas i bruk för annat ändamål. Enligt inspektören
är bostaden användbar. Föreståndarinnan gift och bor
utanför anstalten

95: 68

59:80

Föreståndaren 80: — ökat med dyrtidstillägg 19''6 %

Lärare 50:— > » » 19’ 6 %

58:33

50:-

Avdragsbeloppen inkludera städning och tvätt. Förestånda-rens ena rum mäste ofta användas för anstaltens räkning,
därav den låga beräkningen

—

—

Hyresavdragen ännu ej fastställda

83:33

—

Förslag örn höjning av hyran är under utredning

162:50

59:80

91:67

—

Avdraget inkluderar städning och kost. Senaste värderingen
gjord 1939

91:67

—

Avdraget inkluderar kost

70:-

45: —

Avdrag fr. o. m. */» 1945. Föreståndaren betalar för två rum
varav det ena till stor del utgör representationsrum

—

—

Avdrag ännu ej fastställt

95: 70

59:80

Tjänstebostad för föreståndaren finnes, så länge den nuvarande
föreståndaren är i tjänst

Föreståndarinnan: 80:— ökat med dyrtidstillägg 19’6 %
Lärarinna: 50:— > > > 19''6 %

37: —

37: —

—

40:—

Avdrag för föreståndaren ännu ej fastställt

—

—

Avdrag ej fastställt. Bostaden utgöres endast av ett mindre
sovrum

38:15

—

38:15

38: 15

Föreståndarinnan och lärarinnorna 35: — för vardera ökat
med 9 % dyrtidstillägg

1 38:15

1 38: 15

35:--h 9 % dyrtidstillägg

25: —

/ 25: — 1

\ 50: — J

Det högre beloppet avser en gift lärarinna

—

35: —

Föreståndarinnan äger fastigheten och betalar därför ej hyra

40: 15 f. oinöbl.

40: 15 f. omöbl.

För den andra lärarinnans rakning förhyr styrelsen utom an-

43: 15 > möhl.

43:15 » möhl.

stalten ett möblerat rum för 40: — per mån.

1 38:15

1 38: 15

Föreståndaren och lärarinnorna 35: —, vardera ökat med 9 %
dyrtidstillägg 1

32: —

25: —

Beloppen äro grundbelopp, varå utgå dyrtids- och kristillägg
med ej angiven summa

| 50: —

Det högre beloppet är för Göteborgslärarna. Beloppen inklude-

t 55: —

ra tvätt samt för Göteborgslärarna dessutom städning. Av-drag för föreståndarinnan är ännu ej fastställt