Kungl. Maj.ts proposition nr 140.
1
Nr 140.
Kungl. Mcijits proposition till riksdagen angående anslag till
uppförande au byggnader för konserveringsforskning
m. m.; ginea Stockholms slott den 1 mars 1946.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Gunnar Myrdal.
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
1 mars 1946.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson, Vougt,
Myrdal, Zetterberg, Sträng, Ericsson, Mossberg.
Efter gemensam beredning med cheferna för social-, finans-, ecklesiastik-,
jordbruks- och folkhushållningsdepartementen samt med statsrådet Sträng
anför chefen för handelsdepartementet, statsrådet Myrdal, följande.
I årets statsverksproposition (kapitalbudgeten, bil. 9, punkt 2) har Kungl.
Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till
Uppförande av byggnader för institutet för konserveringsforskning för budgetåret
1946/47 beräkna ett investeringsanslag av 500 000 kronor. Jag torde
nu ånyo få anmäla detta ärende.
Den med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 31 augusti 1940 tillkallade
utredningen rörande den tekniskt-vetenskapliga forskningens ordBihnng
till riksdagens protokoll 1940. 1 samt. Nr 140.
1
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 140.
namie — bestående av f. d. generaldirektören C. G. O. Malm, tillika ordförande,
kommerserådet P. A. H. Carlborg, professorn emeritus II. Kreuger,
fil. doktorn, ledamoten av riksdagens första kammare H. Nordenson, professorn
T. Svedberg, verkställande direktören i ingenjörsvetenskapsakadernien,
professorn E. Velander samt direktören S. Alson Westerberg — har
tidigare avgivit sex betänkanden, vilka varit föremål för statsmakternas behandling.
Jag torde härutinnan få hänvisa till propositionerna nr 282, 283
och 284 lill 1942 års riksdag samt nr 201, 245 och 333 till 1943 års riksdag
ävensom riksdagsskrivelserna 399, 398 och 397 för år 1942 respektive 327,
328 och 480 för år 1943. Utredningen har därjämte — bortsett från vissa
gemensamt med 1940 års sakkunniga för den högre tekniska undervisningen
avgivna förslag — den 20 maj 1944 framlagt förslag om inrättande av en
statens lagringsforskningskommitté. Detta förslag är redovisat i propositionen
nr 62 till 1945 års riksdag angående inrättande av ett forskningsråd
på jordbrukets område m. m. (r. skr. 267).
Med skrivelse den 12 februari 1945 har utredningen överlämnat ett med
nr VII betecknat betänkande med förslag till åtgärder för livsmedelsforskningens
ordnande (SOU 1945:6). Utredningen har vidare med skrivelse den
15 september 1945 överlämnat ett med nr VIII betecknat betänkande med
utredning om silikatkemisk forskning och läderforskning m. m., utgörande
utredningens slutbetänkande (SOU 1945:40). Enär utredningen i sistnämnda
betänkande icke ansett sig böra göra några direkta framställningar till
statsmakterna örn vidtagande av organisatoriska åtgärder eller örn anvisande
av anslag, saknar jag anledning att i detta sammanhang ytterligare anmäla
detsamma.
Utredningen föreslår i sitt betänkande nr VII inrättandet av ett särskilt
institut för konserveringsforskning, benämnt Institutet för konserveringsforskning.
Enligt förslaget skall institutet organiseras såsom ett enskilt företag
men drivas under administrativ och ekonomisk samverkan mellan staten
och näringslivet. Institutet avses enligt förslaget att förläggas till Göteborg
i anslutning till Chalmers tekniska högskolas institutioner för kemi och
fysik samt Svenska textilforskningsinstitutet. Enligt ett upprättat förslag
till avtal mellan, å ena sidan, Kungl. Maj:t och kronan, samt å andra sidan,
en stiftelse, Svensk konserveringsforskning, avsedd att bildas av för dylik
forskning intresserade organisationer och företag, skola kostnaderna för
uppförande och inredning av byggnader för ifrågavarande institut, vilka
kostnader beräknats till 1 250 000 kronor, betalas av statsmedel. Kostnaderna
för utrustning ha beräknats till 470 000 kronor, varav 256 000 kronor äro
avsedda att bestridas av statsverket och 214 000 kronor av stiftelsen. Årskostnaderna
för institutet vid full drift beräknas till 420 000 kronor. Därav
skulle enligt förslaget 260 000 kronor utgå av statsmedel och 135 000 kronor
i form av årsbidrag från stiftelsen. Återstoden, 25 000 kronor, beräknas inflyta
såsom inkomster av särskilda uppdrag och tjänster m. m. och av institutets
eventuella patent. Kostnaderna för underhåll av byggnader och tomt skulle
ej ingå i nämnda årskostnad. Det har förutsatts att dessa kostnader skulle
Kungl. Maj.ts proposition nr 140.
3
bestridas av statsmedel över statens allmänna fastighetsfond. Utredningen
hemställer örn Kungl. Maj:ts godkännande av berörda avtalsförslag och av
ett jämväl upprättat förslag till stadgar för institutet samt örn anvisande
av dels ett investeringsanslag å 500 000 kronor till påbörjande av institutsbyggnadernas
uppförande dels ock ett förslagsanslag å 20 000 kronor till
bidrag lill avlöningar och omkostnader för institutet.
Över betänkandet ha, efter remiss, yttranden avgivits av överbefälhavaren,
medicinalstyrelsen, styrelsen för statens institut för folkhälsan, byggnadsstyrelsen,
statskontoret, lantbruksstyrelsen, kommerskollegium, statens livsmedelskommission,
kanslern för rikets universitet efter hörande av vederbörande
myndigheter vid universiteten i Uppsala och Lund samt Stockholms
högskola, styrelsen för tekniska högskolan i Stockholm efter hörande av
högskolans lärarkollegium, styrelsen för Chalmers tekniska högskola efter
hörande av högskolans lärarkollegium, styrelsen för lantbrukshögskoian efter
hörande av högskolans lärarkollegium, styrelsen för Alnarps lantbruks-,
mejeri- och trädgardsinstitut, svenska hydrografisk-biologiska kommissionen,
lantbruksakademien, ingenjörsvetenskapsakademien samt hemmens forskningsinstitut.
Vidare ha styrelsen för svenska landstingsförbundet, svenska
teknologföreningen, Sveriges industriförbund, Sveriges lantbruksförbund,
landsorganisationen i Sverige, Sveriges husmodersföreningars riksförbund
och tekniska samfundet i Göteborg yttrat sig i ärendet. Kollegium har överlämnat
yttranden fran kooperativa förbundet, Sveriges kemiska industrikontor,
svenska konservfabrikernas förening, svenska köttkonservfabrikernas
förening. Stockholms handelskammare, Skånes handelskammare och
handelskammaren i Göteborg.
Hittillsvarande livsmedelsforskning i Sverige m. m.
Beträffande den nuvarande livsmedelsforskningen i Sverigg
ma erinras örn att viss livsmedelsforskning bedrives vid universiteten
och högskolorna. Dessutom finnas vissa andra offentliga organ, som helt
eller delvis tillkommit för att tjäna forskningen på det livsmedelsindustriella
området. Bland dessa märkas statens mejeriförsök, statens trädgårdsförsök,
fiskeritekniska avdelningen vid svenska hydrografisk-biologiska kommissionens
havsfiskelaboratorium i Lysekil, Sveriges utsädesförening och .statens
institut för folkhälsan. Vidare bedrives forskning inom vissa induslrilaboratorier.
För närmare kännedom örn den forskning som bedrives vid dessa anstalter
och laboratorier torde få hänvisas till sidorna 31—43 i betänkandet.
För vissa på senare tid framförda förslag och ö ns
k e m å 1 rörande livsmedelsforskningens or d n ande lämnas
en redogörelse på sidorna 52—60 i betänkandet.
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 140.
Allmänna synpunkter beträffande livsmedelsforskningen
och dess ordnande.
Utredningen.
I fråga om betydelsen och behovet av utvidgad livsmedelsforskning
anför utredningen lill en början följande.
Det torde icke här särskilt behöva framhållas, vilken viktig post födan
utgör på svenska folkets budget. Livsmedelskostnadernas relativa andel i hushållsbudgeten
ha visserligen ganska snabbt avtagit med den höjning av den
allmänna levnadsstandarden, som skett under 1900-talet, men alltjämt utgöra
dessa kostnader i regel den ojämförligt största av hushållens utgiftsposter.
För städer och industriorter utgjorde kostnaderna för födo- och njutningsämnen
år 1932/33 i genomsnitt 35,2 procent av årsutgifterna för arbetares
och lägre tjänstemäns hushåll och 24,0 procent för medelklasshushåll.
En undersökning av landsbygdsförhållandena för år 1933/34 visar, att utgifterna
för födo- och njutningsämnen för landsbygdens sämre ställda folklager
spelade en ännu större roll. Dessa utgifter uppgingo i genomsnitt för lantoch
skogsarbetare till 51,0 procent och för mindre jordbrukare till 45,0 procent
av årsbudgeten (Statistisk årsbok 1944, s. 223). För det normalhushåll,
som lägges till grund för socialstyrelsens levnadskostnadsindex, beräknar
man för år 1944 att 39,6 procent av en årsinkomst om 5 000 kronor åtgå
till födo- och njutningsämnen. De förbättringar i produktionsbetingelserna,
som man genom framgångsrik teknisk forskning åstadkommer, skulle sålunda
kunna medföra direkta lättnader i försörjningsbördan för den stora konsumentkretsen.
I sammanhanget bör särskilt understrykas, att livsmedelskostnaderna
relativt sett ha den största betydelsen för de sämst ställda i samhället,
varför det ur sociala synpunkter är särskilt värdefullt om staten och
näringslivet öka sina insatser för framstegsarbetet inom livsmedelsproduktionen.
Större delen av livsmedelskonsumtionen tillgodoses genom inhemsk produktion
och livsmedelsproduktionen utgör — betraktad som en enhet —
den ur ekonomisk synpunkt ojämförligt viktigaste produktionsgrenen för
konsumtionsvaror. Av den totala årskonsumtionen av livsmedel, vilken för
år 1939 kan uppskattas till ungefär 2,2 miljarder kronor, utgöres dock en
betydande del av kostnader dels för importvaror, dels för råmaterial från
åkerbruket, boskapsskötseln och fisket, varför den svenska livsmedelsindustriens
förädlingsarbete endast är att betrakta som en del av produktionsapparaten
för landets livsmedelsförsörjning. Av salutillverkningsvärdet för
den svenska livsmedelsindustrien, vilket år 1939 uppgick till 1 626,6 milj.
kronor, utgjorde industriens egentliga förädlingsvärde för samma år enligt
uppskattning 315 milj. kronor. Detta betyder dock att livsmedelsindustrien,
mätt efter förädlingsvärdet, är den tredje i ordningen av våra industrigrenar.
Av undersökningar, som verkställts, och uttalanden, som gjorts från skilda
håll, framstår tydligt, fortsätter utredningen, att den svenska livsmedelsindustrien
som helhet betraktad i många hänseenden står på en jämförelsevis
låg teknisk nivå, ehuru betydelsefulla undantag från denna klassificering
dock finnas. För den stora delen av livsmedelsindustrien, vars företagsenheter
vore små, lönade det sig icke att hålla dyrbar teknisk ledarpersonal.
Företagen leddes mycket ofta av samma person, som skötte inköp och försäljning,
drift och bokföring och det vore orimligt att därvid förutsätta särskilt
Kungl. Maj:ts proposition nr 140.
5.
betydande kunskaper i teknik hos ledaren. Mången gång komnie driften därför
att ledas endast efter nedärvda principer, ibland kombinerat med en
konservativ, traditionsbunden utvecklingsmotvilja under iakttagande av hemlighetsfullhet
rörande de egna förfaringssätten i övertygelsen om dessas ojämförliga
förträfflighet. I en sådan miljö trivdes icke vetenskaplig objektivitet
och teknisk framåtanda. Å andra sidan förelåge på livsmedelsområdet rikare
förutsättningar än på tekniskt-vetenskapligt högtstående industriområden till
värdeskapande framstegsarbete, ty en låg industriell nivå läte lättare och med
mindre kostnader lyfta sig till en högre än en hög nivå till en ännu högre.
Det borde därför vara särskilt tacksamt att genomföra åtgärder för befrämjande
av ett tekniskt-vetenskapligt forskningsarbete till livsmedelsindustriens
fromma, om blott de lämpliga medlen härför anvisades och tillämpades.
Härtill komme att värdet av en allmän höjning av livsmedelsindustriens
tekniskt-ekonomiska nivå ur nationalekonomisk synpunkt bleve större än
inom nästan alla andra industrigrupper på grund av livsmedelsindustriens
stora omfattning. Utredningen anför vidare härutinnan:
I det nuvarande konjunkturläget skulle, eftersom salutillverkningarnas
värde för livsmedelsindustrien numera överstiger två miljarder kronor varje
åtgärd, som med 1 procent reducerade kostnaderna för denna industrigrupps
tillverkningar betyda en årlig besparing av inemot 20 milj. kronor, vilket utgör
räntan på ett kapital örn cirka en halv miljard kronor. Detta ger ett begrepp
örn vilka betydande kapital, som med fördel kunna nedläggas på en effektivisering
av livsmedelsproduktionen inom vårt land genom driftförbättring,
stödd av tekniskt framstegsarbete och forskning även om resultaten skulle
innebära procentuellt sett blygsamma förbättringar.
Om gränsen för det belopp, som bör utges för tekniskt forskningsarbete
kunna meningarna vara delade. Det har sagts, att det för försäljningspropaganda
kan vara lönande att anslå intill 2 procent av fabrikatens saluvärde.
Även om man utgåve endast en tiondel så mycket för tekniskt forskningsarbete,
så skulle detta motsvara en forskningskostnad för livsmedelsindustrien
av 4 milj. kronor örn året. Det är mer än sannolikt, att inom
denna industri för forskningsändamål utges endast en liten del av detta
belopp och med ännu obetydligare belopp bidrar staten direkt till livsmedelsindustriella
forskningsarbeten.
Ett exempel på värdet av uthållig målforskning på ett område, som ligger
det livsmedelsindustriella nära, utgör forskningsverksamheten vid Sveriges
utsädesförening i Svalöv. Från den tid, da försök där igångsättas att frambringa
ett utsäde med en ny egenskap, till dess en utsädesprodukt av önskad
beskaffenhet kan erhållas, förflyter i regel minst femton år. Vid urvalet av
förädlingsmaterial och dess förädling genom odling måste arbetas med så
stor säkerhet att endast några få av 1 000 prov kunna föras till vidare förädlingsförsök.
Trots en sådan utpräglad övervikt för de negativa resultaten ha
de fåtaliga positiva medfört en nytta för det svenska jordbruket, som uppskattats
före kriget ha motsvarat en stegring av skördens värde med 100 milj.
kronor per år. Det finns grundad anledning att tro att liknande ekonomiska
framsteg genom uthållig forskning kunna göras även framdeles och även inom
andra delar av livsmedelsområdet.
Utredningen yttrar i fortsättningen i huvudsak:
Vårt nordliga klimat och landets odlingsbetingelser i övrigt göra det nödvändigt
för oss att importera åtskilliga födoämnen, som icke lämpligen kunna
G
Kungl. Maj:ts proposition nr 140.
frambringas i vårt land. A andra sidan är det känt, att frukter, bär och
grönsaker, som odlas i ett nordligt klimat, ofta äro mera smakliga och
lättsmälta än sådana som framdrivas under en hetare sol. Det borde därför
finnas vissa förutsättningar för Sverige att uppträda som säljare på världsmarknaden
av högkvalificerade specialiteter inom livsmedelsproduktionen.
Detta förutsätter en långt gående förädling, som ekonomiskt motiverar varans
försändande till främmande land och gör det möjligt för svenska produkter
att hävda sig i konkurrensen, och förutsätter sålunda, att vi lära oss tillämpa
den moderna konserveringsteknikens metoder.
Vad beträffar vegetabiliska produkter är det känt, att sortvalet och även
i någon mån odlingsbetingelserna ha utomordentlig betydelse för den färdiga
varans kvalitet, det må nu gälla hermetiskt inlagda, djupfrusna, torkade eller
på annat sätt konserverade produkter. För att klarlägga dessa sammanhang
krävs ett omfattande, systematiskt, delvis rent empiriskt forskningsarbete.
Det vore uppenbarligen oekonomiskt, örn varje konservfabrikant, eventuellt
i samarbete med ett antal trädgårdsodlare, skulle söka sig fram till lämpliga
sorter. Större effektivitet och lägre kostnader bör kunna nås genom ett
samlande grepp, som gör det möjligt att lägga upp ett program i stort för att
experimentera fram svenska specialiteter och tillgodogöra de framkommande
rönen till förmån för odlingen och industrien.
Krigets brist på tenn har medfört en akut svårighet att tillgodose behovet
av förtent plåt till konservburkar. Man har därför börjat experimentera med
andra typer av emballage, baserade på impregnerat papper, cellulosaacetat
och laminater, framställda av speciella papperssorter, sammanbakade med
konsthartser och eventuellt kombinerade med tunna metallfolier, t. ex. av
aluminium. Det bör vara en stor uppgift för ett konserveringsinstitut att
söka komma vidare på denna väg, så mycket mer som utgångsmaterialen
för dessa nya emballagetyper med stor fördel böra kunna framställas såsom
svenska industriprodukter. För ett dylikt framstegsarbete, som måste ske i
intimt samarbete med Svenska träforskningsinstitutet, är tillgången till ett
centralt institut för experimentell konserveringsforskning en nödvändig förutsättning.
Ur en annan synpunkt än de förut angivna kan erinras om, att det allmännas
inköp av livsmedel för militärväsendet, för sjukvård, fattigvård och
fångvård f. n. uppgår till minst två hundra miljoner kronor årligen. Utom de
allmänna samhällsvårdande synpunkterna representerar staten sålunda i
livsmedelsforskningen även ett starkt avnämarintresse. Staten bör sålunda
ha ett betydande ekonomiskt intresse av att genom forskningsarbete förbättra
metoderna och minska förlusterna genom lagring och transport samt
klargöra förutsättningarna för den kombination av prisbillighet och tillräckligt
hög kvalitet, som är väsentlig vid stora upphandlingar.
Särskilt de nu rådande förhållandena, som ur beredskapssynpunkt föranlett
extraordinära statliga och enskilda åtgärder för lagring av livsmedel,
ge de mest uppenbara bevis för att god kunskap om säkra metoder för konservering
oell lagring av alla slag av livsmedel är av synnerligen stor betydelse
ur synpunkten att motverka värdeminskning och svinn både för det
allmänna och den enskilde. Det är dock ej endast under krisförhållanden,
som frågan om bevaring av livsmedel är av stor vikt. Den svenska råvaruproduktionens
säsongbetonade karaktär — detta gäller såväl jordbruksproduktionen
som fisket — gör denna fråga betydelsefull för vårt land även
under normala tider.
Såsom arbetsställe äro köken i anstalter, i gemensamma inrättningar och i
de många hemmen landet runt tillsammantagna av större omfattning än varje
Kungl. Maj.ts proposition nr 140.
7
enskild industrigren. Där utföras årligen mellan 100 och 200 milj. dagsverken,
vilka till stor del åtgå för beredning av mat enligt metoder, som i
många fall äro föråldrade och opraktiska. Såväl med hänsyn till önskvärdheten
att bereda husmödrarna arbetslättnad, som på grund av den tilltagande
och, så vitt man nu kan bedöma, icke inom överskådlig tid övergående
bristen på lejd arbetskraft för hemhjälp, är det av stor betydelse att genom
längre driven industriell förädling förenkla arbetsproceduren i hemmen. Ju
mer man genom stordrift kan rationalisera livsmedelsråvarornas förädling,
desto mer kan man avlasta köken från manuellt arbete. Detta förutsätter lagring
och distribution av färdiglagad mat eller delvis färdigberedda råvaror.
Genomförandet av en sådan tanke, som kan bli en kraftig hävstång för höjandet
av hemmens levnadsstandard, förutsätter en helt ny utveckling av konserveringstekniken
fram till en punkt, då man med rätta kan säga, att konserverna
äro ej blott bekvämare utan även bättre och billigare än den hantverksmässigt
och ofta amatörmässigt tillagade föda, som nu dominerar i
kosthållet. En sådan utveckling kan förverkligas endast på basis av teknisktvetenskapligt
forskningsarbete, centralt bedrivet och frikostigt understött av
staten såsom talesman för den breda konsumentkretsen, husmödrarna.
Utredningen framhåller, att med de i det föregående framförda synpunkterna
hade emellertid icke den mest väsentliga motiveringen för en statsunderstödd
livsmedelsforskning berörts, nämligen födans betydelse för människans
välbefinnande. Födan hade en grundläggande betydelse för hälsotillstånd,
arbetsförmåga och arbetsglädje, och mycket stora summor nedlades
årligen inom sjukvården på att reparera skador, som kanske utan väsentlig
kostnadsökning skulle lia kunnat undvikas, om mathållningen organiserats
efter moderna näringsfysiologiska principer. Av särskild betydelse bleve
frågan örn vad som vore nödvändigt och vad som kunde undvaras såväl
av födans grundbeståndsdelar, kolhydrat, fett, äggvita, som av skyddsämnena,
vitaminer, mineralbeståndsdelar etc., då landet i ett avspärrningsläge
vore hänvisat till att så långt som möjligt söka reda sig med det kosthåll
den egna jordens produkter möjliggjorde. Alt försöka åstadkomma en
lämplig diet genom propaganda bland de hundratusentals husmödrarna och
genom undervisning i skolköken vore enligt utredningens mening en föga
effektiv och utomordentligt långsam utväg. Utvecklingen kunde i hög grad
påskyndas, örn man vid sidan av denna propaganda och undervisning kunde
uppamma en högkvalificerad livsmedelsindustri, som direkt kunde påverkas
att utnyttja de rön, som framkomme genom central forskning. För att underlätta
forskningsrönens snabba och rätta tillgodogörande inom näringslivet
syntes det enligt utredningens förmenande vara i hög grad önskvärt att
organisera den centrala forskningen i samverkan mellan å ena sidan staten
och å den andra näringslivets företag och organisationer. Vad det skulle innebära
i form av ökad effektivitet och inbesparade omkostnader, ifall nian genom
förbättring av dieten kunde höja arbetsinsatsen och hälsotillståndet i
vårt land, läte sig knappast, anför utredningen slutligen, beräknas i pengar,
men det stöde utom allt tvivel, att den vinst, landet på detta sätt kunde inkassera
av en centraliserad statsunderstödd livsmedelsforskning, skulle vara
ännu mycket större än de i det föregående omnämnda fördelarna.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 140.
I fortsättningen framlägger utredningen sina allmänna synpunkter
beträffande livsmedelsforskningens ordnande samt
anför därvid bland annat följande.
Livsmedelsforskningen omsluter en ofantlig mängd problem, och en
forskningsverksamhet, som syftade till att föra upp vårt land i täten på alla
hithörande forskningsområden, skulle bli så omfattande, att den redan av
personella skäl, med hänsyn alltså till svårigheterna att inom rimlig tid rekrytera
erforderlig personal, måste anses omöjlig att förverkliga.
Det kan också med visst fog invändas, att vi i Sverige icke nu ha råd att
driva livsmedelsforskning på så bred front, som är nödvändig för att inom
överskådlig tid förverkliga alla skönjbara framtidsmål. Vi måste till övervägande
delen lita till erfarenheter och forskningsresultat, som vinnas utomlands,
särskilt i Amerikas förenta stater, som är det ledande landet inom livsmedelsforskningen
och som årligen nedlägger mycket stora belopp på denna
forskning.
Inom industrien kan man i stor utsträckning direkt överflytta i utlandet
utvecklade processer genom att inköpa patenträttigheter eller genom att anlita
utländsk expertis. Livsmedelstekniken är emellertid i så hög grad beroende
av dietiska vanor, av lokala förhållanden och av råvarornas sammansättning
och förekomst, att allt utländskt kunskapsmaterial på området måste
noggrant granskas, anpassas och kontrolleras med hänsyn till svenska förhållanden,
innan det föres ut i tillämpning. Eli av den svenska livsmedelsforskningens
viktigaste uppgifter är att utföra detta gransknings- och anpassningsarbete,
som i stor utsträckning måste baseras på experimentell
verksamhet.
Vid ett flertal överläggningar med företrädare för näringsgrenar och vetenskapliga
discipliner, som beröras av utredningsarbetet, lia, anför utredningen,
såväl de i det föregående nämnda allmänna synpunkterna som även
olika konkreta förslag till livsmedelsforskningens främjande dryftats. Den
mångsidigaste belysningen hade dessa frågor fått vid ett av utredningen anordnat
diskussionsmöte, till vilket kallats förutom utredningens ledamöter
även de sakkunniga för utredning rörande jordbrukstekniskt forskningsråd,
vissa på livsmedelsområdet verksamma forskare vid universitet, högskolor
och forskningsanstalter samt ett antal för livsmedelsforskning intresserade
industrimän. Med ledning av de synpunkter, som framlagts för utredningen
vid förenämnda överläggningar samt med tillämpande av de allmänna principer
som varit vägledande för utredningens arbete bär utredningen formulerat
följande huvudprinciper för ordnande av 1 i v s mein
e d e 1 s f o r s k n i n g e n.
Den på industriella mål inriktade forskningen inom
de många olika specialområdena av livsmedelsforskningen bör ombesörjas
av industriens branschorganisationer och de enskilda industriföretagen antingen
vid egna laboratorier eller vid de allmänna institutioner, som stå
öppna för forskningsuppdrag på detta område.
Grundforskningen bör i fortsättningen liksom hittills bedrivas vid
universitet och högskolor och vid institut i anknytning till dessa samt i nära
kontakt med målforskningen. Den allmänna naturvetenskapliga grundforskningen
hör därvid främst hemma vid universiteten och Stockholms högskola
med tillhörande institutioner. Grundforskningen med agrara utgångspunkter
Kungl. Maj.ts proposition nr 140.
9
har sitt naturliga hemvist vid lantbrukshögskolan samt vid specialanstalterna
för agrar forskning. Till denna forskningsgrupp kan också räknas sådan
grundforskning på slakteriområdet, som bedrives och även framdeles bör
bedrivas vid veterinärhögskolan. Grundforskningen på det livsmedelstekniska
området bör i första hand äga rum vid de tekniska högskolorna och vid till
dessa anknutna institut. På grund av att livsmedelsindustrien är mycket stor
och differentierad samt spridd över hela landet bör forskning och undervisning
på livsmedelsområdet bedrivas vid båda våra tekniska högskolor.
Vad slutligen statens medverkan till livsmedelsforskningens
ordnande angår, har utredningen utgått från samma huvudprincip,
som tillämpats för dess tidigare avgivna förslag beträffande andra
forskningsområden, nämligen att statens stöd skall avse den grundläggande
forskningen samt sådan annan forskning, som står grundforskningen nära
och är av stort allmänt intresse för landet. Som följd härav bör staten stödja
den grundläggande livsmedelsforskningen vid universiteten och högskolorna
samt vid institut anknutna till dessa. Däremot torde de på direkta industriella
mål inriktade branschinstituten och företagslaboratorierna icke kunna påräkna
ekonomiskt stöd av staten annat än i den mån de efter förslag av
vederbörande forskningsråd eller forskningskommittéer för särskilda undersökningar
av allmänt intresse kunna tilldelas medel av de allmänna forskningsanslagen.
Utredningen ingår härefter på frågan om erforderliga åtgärder
för livsmedelsforskningens främjande samt statens medverkan
därvid. Utredningen erinrar, att livsmedelsforskningen såsom
av det anförda franninge vore av mycket stor betydelse för vårt samhälle
samt att sådan forskning inom vissa begränsade områden (exempelvis sockerindustrien)
bedreves i jämförelsevis tillfredsställande omfattning, medan däremot
forskningsverksamheten inom de flesta grenarna av livsmedelsproduktionen
och livsmedelsförädlingen ännu vore otillräcklig eller helt och hållet
saknades. Vid ett ställningstagande till frågan örn livsmedelsforskningens
ordnande hade man, anför utredningen, att taga hänsyn till dessa förhållanden
ävensom till de allmänna synpunkter beträffade denna forsknings natur,
som av utredningen utvecklats i det föregående. — Vad angår frågan örn
åtgärder för livsmedelsforskning i dess helhet säger sig
utredningen ha utmönstrat tanken på inrättandet av ett centralinstitut för
alla eller för de flesta områden av livsmedelsforskningen, enär forskningsområdets
väldiga omfattning och heterogena beskaffenhet måste bereda stora
svårigheter samt orsaka onödigt stora kostnader, örn denna organisationsform
valdes. Det förhållandet, att mer eller mindre väl utnyttjade forskningsresurser
redan funnes för vissa delar av livsmedelsforskningen talade
också enligt utredningens mening emot tanken på att skapa ett stort institut
för hela detta forskningsfält. Det syntes utredningen förmånligare att
inrikta statens och industriens stöd åt livsmedelsforskningen i törsta hand
på att effektivt utnyttja befintliga forskningsmöjligheter och vid behov
komplettera dessa främst genom alt anslå medel till personal, omkostnader
och utrustning, och i andra hand genom att tillskapa nya forskningsinstitut.
Utredningen bär vidare, ehuru livsmedelsindustriens branscher vore många,
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 140.
icke ansett sig för närvarande böra framlägga förslag till ett samarbetsorgan
för hela livsmedelsområdet utan förklarat sig hålla före att man borde
vänta med att taga ställning till detta spörsmål längre fram, sedan forskningen
inom livsmedelsområdet blivit bättre utvecklad. — Utredningen berör
därefter frågan om utbildningen av livsmedelstekniker
lör forskning och industridrift samt örn forskningsresurserna vid
de tekniska högskolorna. Utredningen anför, att utredningen i en
promemoria till tekniska högskolan i Stockholm understrukit vikten av att
de tekniska högskolornas undervisnings- och forskningsresurser på livsmedelsområdet
förstärktes. Därefter övergår utredningen till att behandla
bransch forsk ningen. Utredningen har därvid, med hänsyn till att
livsmedelsindustrien i regel kunde förutsättas vara i stånd att själv ordna
sin speciella branschforskning, icke ansett att det — med visst undantag,
varom här ej är fråga — för närvarande krävdes några särskilda statsinitiativ
för att få sådan forskning till stånd. — Angående de enskilda industriföretagens
forskningsverksamhet framhåller utredningen,
att den på kort sikt arbetande industriella forskningen vore ett
specifikt företagareintresse, som ofta sysslade med problem av intresse huvudsakligen
för det egna företaget, och att det därför ej torde vara påkallat
att det allmänna ekonomiskt eller på annat sätt deltoge i denna forskningsverksamhet.
Utredningen framhåller slutligen i detta sammanhang, att ett för stora
delar av livsmedelsproduktionen mycket betydelsefullt forskningsfält vore
det, som berörde konserverings- och lagringsfrågor. Detta område vore icke
hänförligt till den egentliga branschforskningen utan innefattade forskning
rörande tekniska förfaranden, som berörde de flesta av livsmedelsindustriens
branscher. Utredningen anför vidare härutinnan bland annat:
Konserverings- och lagringsföretagen företrädas särskilt av fyra intresseorganisationer
med delvis olika inriktning, nämligen Svenska konservfabrikernas
riksförening, Svenska köttkonservfabrikernas förening, Sveriges trädgårdsodlares
riksförbund samt Svenska ägghandelsförbundet, de båda sistnämnda
anslutna till Sveriges lantbruksförbund. Dessa organisationer representera
emellertid icke alla riktningar inom konserveringsindustrien och
därjämte stå även inom organisationernas verksamhetsområden flera av de
största företagen utanför specialorganisationerna. Den övervägande delen
av de egentliga konserveringsföretagen är ansluten till »Kemiska och livsmedelsfabrikanters
förening (KeLiFa)» inom Sveriges industriförbund.
Utom de nämnda konserveringsindustrierna ha också vissa andra industrigrenar
nära sammanhang med och betydande intresse av framstegsarbetet
inom den rena konserveringsindustrien. Bland dylika märkas emballageindustrien,
vidare sådan industri, som framställer maskiner för åstadkommande
av lämpliga lagringsbetingelser (t. ex. kylmaskiner) samt vissa företag
som syssla med livsmedelstransporter (exempelvis rederier, som transportera
varor i specialbyggda lagerrum). Det är sålunda en mångskiftande
grupp av producenter, som ha intressen att bevaka i fråga om den tekniska
utvecklingen på konserveringsområdet.
Även om man ser frågan från råmaterialsynpunkt finner man att kouserveringsindustrien
omfattar en mängd olikartade områden. Somliga företag .syssla
uteslutande med fiskkonservering, andra med konservering av frukt, grön
-
Kungl. Mctj:ts proposition nr 140. 11
saker, kött o. s. v. Företagen äro också i hög grad specialiserade i fråga om
konserveringsmetoder.
Man kan på grund av dessa förhållanden fråga sig, huruvida skäl finnas
att betrakta konserveringsindustrien som ett så enhetligt specialområde, att
den bör samarbeta för gemensam forskning. Härtill kan svaras, att det finnes
stora likheter, särskilt i vad gäller den grundläggande forskningen, mellan
forskningsproblemen inom dessa produktionsområden. Råmaterialen äro
av organiskt ursprung och väsentligen uppbyggda av kolhydrater, tetter och
äggviteämnen, d. v. s. högmolekylära ämnen. För forskningen angående
dylika ämnen av olika slag kan i stor utsträckning enahanda apparatur användas.
Likaså är den högmolekylära forskningen en ur personalsynpunkt
tämligen sammanhängande och från andra discipliner skild specialitet. Med
hänsyn till syftet måste konserveringsforskningen betraktas som ett mer än
de flesta områden ensartat problemkomplex. Man kan nämligen schematisera
definitionen så. att denna forskning går ut på att söka åstadkomma livsmedel,
som vid lämpliga förvaringsbetingelser kunna under erforderlig tid
bibehålla sin lämplighet som människoföda.
Många skäl tala sålunda för att betrakta hela konserveringsindustrien jämte
för denna arbetande emballage- och maskintillverkare som en naturligt
avgränsad företagargrupp och behandla konserveringsforskningen som ett
sammanhängande problem.
Man kan till och med gå ett steg längre och söka att med förädlingsindustriernas
konserveringsforskning sammankoppla forskningen angående lagringen
av råmaterial och sådana livsmedel (exempelvis potatis, rotfrukter),
som levereras från jordbruket direkt till konsumtionen utan att dessförinnan
undergå någon industriell förädling. Sådana lagringsproblem äro utomordentligt
viktiga och forskningen angående dem kommer i viss utsträckning in på
samma områden, som konserveringsindustriens forskningsverksamhet.
De nuvarande resurserna för forskning på konserveringsområdet äro mycket
små. Statens trädgårdsförsök i Alnarp utför vissa arbeten angående konservering
av frukt och havsfiskelaboratoriets fiskeritekniska avdelning i
Lysekil, som dock väsentligen fungerat som ett kontrollaboratorium, har utfört
vissa konserveringsundersökningar, främst beträffande fisk.
Vid de förhandlingar, som utredningen fört med ett stort antal representanter
för berörda delar av näringslivet och för vetenskapliga institutioner,
har det enligt utredningen visat sig, att en dominerande uppfattning inom
dessa kretsar syntes vara att ett institut för forskning angående konserverings-
och lagringsfrågor borde inrättas i samverkan mellan staten och näringslivet
efter liknande principer, som tillämpats för exempelvis Svenska
träforskningsinstitutet och Svenska textilforskningsinstitutet.
Efter dessa allmänna överväganden samt efter förhandlingar med näringslivets
representanter har utredningen ansett sig böra föreslå, att ett centralt
forskningsinstitut, företrädesvis för grundläggande
forskning rörande konservering och lagring av livsmedel
måtte inrättas.
Yttranden.
Utredningens förslag örn inrättande av eli institut för konserveringsforskning
har tillstyrkts av samtliga hörda myndigheter och sammanslutningar.
Matematisk-naturvetenskapliga sektionen av filosofiska fakulteten vid univer
-
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 140.
sitetet i Lund ifrågasätter dock, huruvida icke påbörjandet av det nya institutet
borde anstå tills vidare.
Medicinalstyrelsen anför:
Såsom de sakkunniga påpeka ha livsmedelskostnaderna relativt sett den
största betydelsen för de sämst ställda i samhället, varför det ur sociala synpunkter
är värdefullt med ökade insatser för framstegsarbetet inom livsmedelsproduktionen.
Detta förhållande är ett av många skäl till att forskningsarbetet inom livsmedelstillverkningen
har och än mera kan förväntas få mycket betydelsefulla
socialhygieniska återverkningar. Ur socialhygienisk synpunkt är det
synnerligen betydelsefullt, att ett energiskt forskningsarbete nedlägges med
den uppgiften för ögonen att söka för billigast möjliga pris tillgodose allas
behov av fullvärdiga födoämnen i tillräcklig mängd och detta under ständig
och effektiv kontroll av de färdiga produkternas kvalitet.
Av icke ringa socialhygienisk betydelse är det ävenledes att åt de många
familjer, där hustrun nödgas deltaga i förvärvsarbetet, kunna tillhandahålla
mer eller mindre fullständigt förarbetade livsmedel (mer eller mindre »färdiglagad
mat»), som tack vare forskningens rön kunna framställas, förvaras
och tillhandahållas i hållbart och ur biologiska synpunkter fullvärdigt skick
och till priser, som tack vare ekonomiska beredningsmetoder bliva förhållandevis
låga.
Vad sålunda framhållits utgör blott några exempel bland många på de
utomordentligt stora uppgifter, som en utvidgad och intensifierad livsmedelsforskning
har att fylla i folkhälsans tjänst. Medicinalstyrelsen vill från
dessa synpunkter livligt tillstyrka, att den tekniskt-vetenskapliga livsmedelsforskningen
erhåller kraftigt stöd av statsmedel. Av betydelse jämväl ur folkhälsosynpunkt
äro också de förmåner av olika slag, vilka såsom en följd av
framsteg inom denna forskning komma staten och andra huvudmän tillgodo
i deras egenskap av ägare till anstalter av olika slag, så ock inom försvarsväsendet
o. s. v.
Det synes medicinalstyrelsen som om de sakkunniga med sitt förslag, i
vad det gäller åtgärder avsedda att vidtagas såsom en första utbyggnad, i och
med planen för institutet för konserveringsforskning gjort ett rikligt och
lyckligt val. De stora säsongbetonade variationer i tillförseln av och värdet
hos färska livsmedel av olika slag, vilka variationer på grund av geografiska,
klimatologiska och andra faktorer äro oundvikliga i vårt land, göra det nödvändigt
att i första hand inrikta uppmärksamheten på förbättringar av metoder
och material, avsedda för sådan behandling av livsmedel, att de året
örn kunna tillhandahållas i ett skick, som så litet som möjligt avviker från
de färska varornas egenskaper. Med hänsyn till de otillräckliga forskningsmöjligheterna
inom förevarande område finner medicinalstyrelsen behovet
av ett institut för konserveringsforskning vara både stort och trängande.
Statskontoret finner betydelsen och behovet av utvidgad livsmedelsforskning
vara på övertygande sätt ådagalagda i utredningens förslag. Icke minst
med hänsyn till önskvärdheten att bereda husmödrarna arbetslättnad syntes
det ämbetsverket angeläget att genom längre driven industriell förädling
förenkla arbetsproceduren i hemmen. Såsom elt verksamt medel för
att uppnå detta mål torde det föreslagna institutet för konserveringsforskning
kunna tjäna. Ämbetsverket kunde därför i princip tillstyrka, att ett dylikt
institut inrättades samt att staten därvid verksamt bidroge med ekonomiskt
stöd.
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 140.
Kanslern för rikets universitet tillstyrker, i likhet med den matematisknaturvetenskapliga
sektionen av filosofiska fakulteten vid Uppsala universitet
samt matematisk-naturvetenskapliga avdelningen vid Stockholms högskola,
upprättandet av det föreslagna institutet. Kanslern anför dock, att i ett
par av de till kanslersämbetet avgivna yttrandena framhållits, att tillkomsten
av ett antal vetenskapliga forskningsinstitut under de senaste åren medfört
stark efterfrågan på kvalificerade vetenskapsmän och att det kunde ifrågasättas,
örn utbildningen av forskare förmått hålla jämna steg med denna
snabba utveckling. Kanslern ansåge det därför vanskligt att uttala någon bestämd
mening huruvida institutet med hänsyn härtill lämpligen borde begynna
inom en mindre ram och successivt utbyggas.
Ingenjör svetenskapsakademien yttrar:
Ett institut för konserveringsforskning kommer enligt akademiens uppfattning
att erhålla betydelse ej endast för utvecklingen av den del av livsmedelsindustrien,
som framställer konserver i den hävdvunna meningen,
utan blir i måhända främsta rummet av värde ej blott för all livsmedelsindustri
utan även för folkhushållningen i dess helhet. Institutets verksamhet
kommer, så vitt akademien kan se, att beröra all sådan verksamhet, som
har till ändamål att bevara alla slags livsmedel från förstörelse och att angiva
sätt att vid lagring av sådana undgå dylik skada. Dess verkan kommer
därigenom att sträcka sig även utanför gränserna för den egentliga livsmedelsindustrien
och beröra å ena sidan jordbruksproduktionen och a andra
sidan landets alla hushåll och inrättningar, där mat herodes. Med tanke
på sistnämnda stora grupp av intressen vill akademien här framhålla sm
åsikt, att konserverade födoämnen torde komma att i framtiden få en starkt
stegrad betydelse i samma mån som arbetet i hemmen måste undergå en
rationalisering ej minst på grund av den alltmera kännbara bristen på hemhjälpspersonal.
Institutet bör sålunda ses från en betydligt mycket vidare
synvinkel än att endast vara ett instrument till gagn för landets nuvarande
konservindustri, i det att dess verksamhet komme att beröra all verksamhet,
som bär att skaffa med mat och råmaterialen härför.
Hemmens forskningsinstitut framhåller till en början under hänvisningtill
av socialstyrelsen utförda undersökningar, att konsumtionen av industrikonserver
för närvarande vore tämligen obetydlig i de svenska hemmen.
Den övervägande största delen av de konserver, som konsumerades, producerades
av hemmen själva. I tämligen stor utsträckning vore hemmen även
producenter av råvarorna. Forskningsinstitutet betvivlade dock icke att en
utvidgning av konsumtionen av industrikonserver kunde komma till stånd
i och med att dessa bleve bättre till kvalitet och billigare i pris samt distribuerades
på ett mera tillfredsställande sätt än för närvarande. En sådan
utveckling skulle vara av betydelse för underlättandet av arbetet i manga
hem, där arbetskraften vore bärt ansträngd. En forskning rörande den industriella
konserveringen skulle även, antör forskningsinstitutet vidare, fa
betydelse för möjligheterna att rationalisera konserveringsarbetet i hemmen,
enär konserveringen i hem och industri skedde enligt i stort sett samma principer
— i fortsättningen anför forskningsinstitutet bland annat vissa invändningar
mot utredningens speciella synpuktcr på konservindustrien och dess
uppgifter. Härutinnan yttrar forskningsinstitutet i huvudsak följande.
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 140.
Av största betydelse är sådan livsmedelsforskning som har till ändamål att
förbättra näringsvärdet hos den industriellt beredda födan. Men då användningen
av konserver alltid kommer att vara av mindre betydelse ur folknäringssynpunkt
än färskkonsumtionen, får forskningen icke inrikta sig på
konserveringen såsom ett självändamål utan måste i minst lika hög grad beakta
de möjligheter som kunna öppnas för ökad färskkonsumtion. Såsom
exempel på hur en ensidigt inriktad »konserveringsforskning» kan kollidera
med den ur näringssynpunkt mest önskvärda forskningen kan nämnas betänkandets
förslag om att odlingsforskning skall bedrivas för att få fram
sådana vegetabiliska produkter som äro lämpade för konservering. Ur näringssynpunkt
är det primära önskemålet oftast att få fram sådana produkter,
som äro lämpade för färsk lagring. Betydande vinster synas vara att
hämta ur kostförbättringssynpunkt örn man kan erhålla t. ex. mer lagringsdugliga
äpplesorter, rotfrukter, kålsorter, lök etc. Endast när det gäller en
begränsad grupp varor är det sannolikt att konserveringstekniken kan komma
så långt, att konservering kan ställa sig fördelaktigare än färsklagring ur såväl
ekonomisk som näringsfvsiologisk synpunkt.
Synpunkter såsom de nu framförda äro emellertid helt främmande för
utredningen. I utredningens betänkande framställes den industriella konserveringen
som en kungsväg fram emot allmän kostförbättring.
Gentemot utredningens synpunkter på den industriella matberedningen
kari invändas att det i flertalet fall är tvivelaktigt om man kan uppnå ett
bättre resultat genom industriell än genom hantverksmässig matlagning. Att
den industriellt beredda maten skulle generellt taget få ett större näringsoch
kulinariskt värde än den hantverksmässigt tillagade är osannolikt. Det
är givet att en forskning kan komma att i avsevärd grad förbättra den industriella
beredningen av födan, men detsamma gäller även för beredningen
i hemmen.
Utredningens tilltro till konservindustriens möjligheter går så långt, att
denna industri anses kunna säkra en fullgod näringsstandard på ett effektivare
sätt än upplysningsverksamhet rörande näringsfrågor bland konsumenterna.
Mot bakgrunden av livsmedelsindustrins verkliga roll såsom leverantör
av konserver och färdiglagad mat måste den av utredningen gjorda nedvärdering
av utbildning och upplysning av dem som inom hemmen lia hand
örn kostens planering och födoämnenas bearbetning, te sig verklighetsfrämmande.
I detta sammanhang bör även påpekas att frågan örn betydelsen av
de förändringar som födoämnena undergå i och med att de utsättas för inbehandling
är i stort sett outforskat. Ingående undersökningar med
såväl kemiska som biologiska metoder samt genom försök med människor
måste göras för att utröna värdet av de »vitaminerade» eller »mineralerade»
födoämnena samt för att utreda betydelsen över huvud taget av de ingrepp
som företagas under födoämnenas väg från producent till konsument.
Forskningsinstitutet säger sig lia framlagt angivna synpunkter för att betona
att i och med förslaget örn inrättande av ett institut för konserveringsforskning
vore icke det sista och icke det viktigaste ordet sagt i fråga om
vad som i nuvarande läge syntes böra göras på livsmedelsforskningens område
i vårt land. Den förstärkning av grundforskningen på livsmedelsområdet
som utredningen även föresloge genom utökning av undervisnings- och forskningsresurser
i ämnet vid de tekniska högskolorna vore därför ur många
synpunkter den kanske viktigaste reformen. En översyn övei'' behovet av utvidgade
forskningsresurser vid övriga vetenskapliga institutioner i landet
syntes emellertid även vara i hög grad behövlig. En intensifiering av sam
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 140.
15
arbetet mellan den forskning som gällde produktion av livsmedel och den
näringsfysiologiska forskningen vore önskvärd. Fördjupade och systematiska
studier borde göras av de breda folklagrens livsmedelskonsumtion och
livsmedelsbudget med avsikt att åstadkomma en höjning av koststandarden
med hänsynstagande till samtliga relevanta faktorer: näringssynpunkt, ekonomisk
synpunkt, arbetsynpunkt, kulinarisk synpunkt och hemmets trevnadssynpunkt.
Vad den näringshygieniska forskningen beträffade samt vad
anginge den allmänna samplaneringen av livsmedelsproduktion och livsmedelskonsumtion
torde statens institut för folkhälsan ha betydande utvecklingsmöjligheter.
Forskningsinstitutet ville även peka på behovet av undervisning
i näringshygien för läkare, för sköterskor i sjuk- och hälsovårdens
tjänst, för näringsassistenter vid olika typer av storhushåll, för hushållslärarinnor
m. fl. Professurer i näringshygien vid universitet och högskolor, som
vi nu icke ägde i vårt land, syntes forskningsinstitutet i hög grad angelägna.
Med hänvisning till det anförda ville forskningsinstitutet, under framhållande
av vikten av att hela frågan om vårt lands livsmedelsforskning upptoges
till prövning, emellertid tillstyrka förslaget om statsbidrag till ett institut
för konservforskning.
Sveriges husmoderföreningars riksförbund instämmer i de synpunkter,
som hemmens forskningsinstitut framlagt.
Styrelsen för svenska landstingsförbundet anför, att den erfarenhet, styrelsen
hade på förevarande område, hade styrelsen förvärvat genom den centralupphandling
av livsmedel, i första hand konserver, som förbundet ombesörjt
för landstingens sjukvårdsinrättningar. Därvid hade kunnat konstateras
att icke oväsentliga brister vidlådde den nuvarande ordningen. Så vore
exempelvis de förpackningar örn ett eller i vissa fall två kilogram, i vilka
konserver nu vanligen tillhandahölles, alltför små för sjukhusens vidkommande.
Det kunde nämligen icke vara rationellt, att flera tiotal burkar skulle
behöva öppnas, för att man skulle få tillräckligt med ingredienser för en måltid
å sjukhusen. Försök att under hand få till stånd större förpackningar
hade strandat, varvid i första hand tekniska skäl åberopats. Även i andra
hänseenden förefunnes behov att komma fram till en bättre och mera rationell
organisation. En utvidgad forskning på detta område, som jämväl toge
hänsyn till storförbrukarnas speciella intressen, tedde sig sålunda även enligt
styrelsens mening starkt av behovet påkallad.
Landsorganisationen i Sverige finner utredningens förslag välgrundat och
tillstyrker detsamma. Landsorganisationen tillägger, att från de särskilda synpunkter
organisationen kunde lia alt anlägga på frågan örn konserveringsforskningen
framstode speciellt den betydelse en organiserad sådan verksamhet
måste äga för konserveringsindustriens produktivitet och därmed
för företagens bärkraft i lönehänseende. Konserveringsmetodernas förbättring
torde också lia betydelse för strävandena att utjämna de nu inom råvaruproduktionen,
speciell! inom fniktkonserveringen, förekommande säsongfluktuationerna
och att skapa bättre betingelser för en kontinuerlig sysselsättning
av arbetskraften.
16
Kungl. Maj.ts proposition nr 140.
Departements
chefen.
Matematisk-naturvetenskapliga sektionen av filosofiska fakulteten vid
Lunds universitet anför:
Sektionen kan icke underlåta att peka på vissa allvarliga svårigheter, som
för närvarande möta upprättande av nya forskningsinstitut, på grund av den
hausse i forskning, som länge rått och ännu råder. Tillgång till skickliga
forskare, med förmåga av självständigt initiativ, är en oundgänglig förutsättning
för framgången av varje forskningsinstituts verksamhet. Men för
tillfället torde sådana forskare med någon erfarenhet icke kunna uppdrivas
för statens räkning. Örn sådana finnas, engageras de av industrien för helt
andra löner än de staten kan erbjuda. Apparater och instrument kunna heller
icke anskaffas, och ett nytt institut, för tillfället också dyrt att bygga,
riskerar att få börja sin verksamhet med tomma laboratorier.
Det synes därför sektionen som örn påbörjandet av det nya institutet borde
anstå tills vidare. Under tiden kunde också den utredning, som igångsatts
angående åtgärder till understöd av universitetens forskning, hinna bli färdig,
varefter en bättre överblick över den samlade naturvetenskapliga forskningens
behov bleve möjlig och en förnuftig avvägning kunde göras av stödåtgärderna
å ena sidan åt rent naturvetenskaplig å andra sidan åt teknisk
forskning. Dessa båda slag av forskning hilda i själva verket tillsamman en
helhet och böra tillgodoses i ett sammanhang.
Livsmedelsindustrien intager i vårt lands näringsliv en viktig plats. Räknat
efter förädlingsvärdet är denna industri den tredje i ordningen av våra industrigrenar.
Till belysning av livsmedelsindustriens betydelse för vårt folk
har utredningen understrukit näringsmedlens betydelse för hälsotillstånd och
arbetsförmåga. Mycket stora summor nedläggas årligen för att bota sjukdomar,
som måhända kunnat undvikas, örn mathållningen ordnats efter
moderna näringsfysiologiska principer. Det må även erinras om att livsmedelskostnaderna
utgöra en viktig utgiftspost i de särskilda hushållens ekonomi.
Sålunda kan nämnas, att för det normalhushåll, som ligger till grund
för socialstyrelsens levnadskostnadsindex, åtgick enligt beräkningar avseende
år 1944 nära 40 procent av en årsinkomst om 5 000 kronor till födo- och njutningsämnen.
I tekniskt avseende står den svenska livsmedelsindustrien som helhet betraktad
icke på den nivå, som industriens omfattning och betydelse kunnat
giva anledning att förvänta. Skälet härtill torde främst vara att livsmedelsindustrien
till övervägande del består av små företagsenheter, som varken kunna
hålla mera kvalificerad teknisk personal eller anskaffa dyrbarare utrustning.
Även örn vissa företag på livsmedelsområdet nedlagt ett omfattande
arbete och icke obetydliga kostnader på tekniskt-vetenskaplig forskning, så
måste dock sägas att den nuvarande livsmedelsforskningen i vårt land icke är
tillfredsställande ordnad.
I likhet med utredningen anser jag det vara en angelägenhet av stor vikt
att en centraliserad forskning på livsmedelsområdet kommer till stånd. Det
kan icke antagas, att företagen inom livsmedelsbranschen skulle ensamma bekosta
en i större skala bedriven forskningsverksamhet utan direkt inriktning
på resultat, som kunna förbehållas vederbörande företag. Jag förordar därför
Kungl. Maj:ts proposition nr 140.
17
i likhet med utredningen att åtgärder vidtagas från statens sida för att främja
en intensifiering av forskningen på livsmedelsområdet. Åtgärderna böra —
liksom tidigare varit fallet beträffande forskning å andra områden för industriell
produktion — taga sikte på en samverkan mellan staten och de på
området verksamma industrierna.
Vid övervägande av frågan vilka åtgärder, som närmast böra vidtagas,
har utredningen till en början avvisat tanken att inrätta ett centralinstitut
för livsmedelsforskningen i dess helhet eller för de flesta av dess grenar.
Forskningsområdets väldiga omfattning och heterogena beskaffenhet skulle
nämligen enligt utredningens mening bereda stora svårigheter samt orsaka
onödigt stora kostnader. Utredningen har i stället föreslagit inrättandet av
ett centralt forskningsinstitut avsett företrädesvis för grundläggande forskning
rörande konservering och lagring av livsmedel. Detta utredningens förslag,
som vunnit gillande i praktiskt taget samtliga yttranden, synes mig innebära
en lycklig lösning av förevarande forskningsproblem.
Jag övergår nu till en redogörelse för vad utredningen föreslagit rörande
det ifrågasatta institutets organisation och därmed sammanhängande frågor
samt vad yttrandena härom innehålla.
Konserveringsforskningsinstitutets verksamhetsområde
och personal.
Utredningen.
I fråga om institutets syfte och arbetsuppgifter anför
utredningen följande.
Institutets syfte bör vara att studera och förbättra alla slags metoder för
bevaring av livsmedel. Man bör därvid icke uppfatta begreppet konservering
såsom blott och bart att skydda en vara från förstöring till dess den kan tillredas
och konsumeras. Man bör även sätta som konserveringsindus lidens mål
att åstadkomma närande och välsmakande färdiglagade livsmedel, som äro
så beredda och emballerade, att de kunna transporteras med lätthet och lagras
längre tid utan förstöring. Del slutliga tillredandet bör vara så enkelt som
möjligt. Härigenom kan konservindustrien fylla en utomordentligt viktig
uppgift att rationalisera själva matlagningen. Institutet mäste därför hålla
god kontakt med matlagningstekniken, såväl storkökens och matlagningsfabrikernas
som de enskilda hemmens. Detta kräves både med hänsyn till att
konservering av livsmedel skall ge produkter, som med ändamålsenliga matlagningsmetoder
skola kunna beredas till smakliga och ur näringsfysiologisk
synpunkt tillfredsställande maträtter, och med hänsyn till den moderna och
i snabb utveckling stadda gren av konserveringstekniken, som avser att framställa
färdiga eller i det närmaste färdiga rätter för att på så sätt minska och
förenkla den hantverksmässiga matberedningen i de enskilda köken.
Den konserveringstekniska forskningen kommer i vad det gäller problemen
beträffande mer eller mindre färdiglagade maträtter att bli ett slags mellanled
mellan producenten av råvaror för matlagningen och konsumenten av
livsmedel. Till råvaruproducenterna får man i sådana spörsmål räkna såväl
Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 140. 2
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 140.
jordbruk, trädgårdsskötsel, boskapsskötsel, jakt och fiske, som de livsmedelsindustrier,
vilka omedelbart sammanhänga därmed, exempelvis slakterier,
mejerier, kvarnar och råvarutorkerier. Till konsumentgruppen räknas ej blott
hemmen utan även de specialister, som svara för mathållningen vid restauranger
och anstalter och framför allt inom försvarsväsendet. Konsumenternas
önskemål komma kanske att i mångå fall utformas och framföras av
mellanhänder, såsom detaljhandlare och grossister i livsmedelsbranschen,
varför en god kontakt erfordras även med handelns organisationer.
Institutet bör äga anknytning till näringsfysiologi och genetik. Det torde
däremot icke vara behövligt att inom institutets egen verksamhet inrymma
de nämnda forskningsområdena, utan det torde få anses tillfyllest att de därmed
sammanhängande synpunkterna för konserveringsforskningens del tillgodoses
genom samarbete med utomstående sakkunniga. Intimt samarbete
kräves också med dem som studera råvaruproducenternas lagringsproblem.
Överhuvud taget kan man säga att institutets verksamhetsområde grenar ut
sig inom så mångå vitt skilda discipliner, att man icke gärna kan inrymma
specialister på alla gränsområden i institutet utan måste för sådan expertis
räkna med samarbete med utanför stående. Sålunda bör, utom med de förut
nämnda intressentgrupperna, kontakt uppehållas med de forskningsråd och
iorskningskommittéer på teknikens, jordbrukets och medicinens områden,
vilka inrättats eller kunna komma att inrättas, vidare med statens institut
för folkhälsan, fackskolan för huslig ekonomi, husmödrarnas forskningsinstitut
m. fl. organisationer och institutioner.
Institutet bör även medverka till utbildningen av drifttekniker och forskare
på området tor konservering och lagring av livsmedel samt sprida kunskap
örn nya rön inom sitt verksamhetsfält, antingen dessa rön gjorts vid institutet
eller annorstädes. Med hänsyn till att utbildningen på konserveringsteknikens
område hittills varit helt försummad här i landet böra stora fördelar för
näringslivet och för samhället i dess helhet kunna vinnas genom studiekurser,
föredrag, examensarbeten o. s. v. förlagda till institutet! Särskilt torde ett
stort behov föreligga av fortbildningskurser för konservindustriens personal.
Upplysning beträffande nya rön på lagrings- och konserveringsområdet bör
ordnas i form av dokumentationstjänst, som effektivt sprider kunskaper till
de till institutets verksamhet anknutna företagen och organisationerna och
till allmänheten. Däremot torde institutet icke böra i allmänhet åtaga sig
sadan speciell rådgivning och projektering åt näringslivet som t. ex. en konsulterande
ingenjör utövar.
Forskningsuppdrag från utomstående böra kunna emottagas av institutet
under förutsättning, att de icke inkräkta på institutets! allmänna forskningsverksamhet.
Aven kontroll- och provningsuppdrag böra i begränsad omfattning
få utföras av institutet, elium endast i den mån intrång icke genom
sadan verksamhet sker på provningsanstalters eller andra kontrollinstitutioners
arbetsfält och i den mån forskningsverksamheten icke därigenom hindras.
Uppdragen utifrån, antingen de avse forskning, kontroll eller provning
bora helt bekostas av uppdragsgivarna. Ersättningen beräknas så, att den
tacker institutets samtliga självkostnader för uppdragets fullgörande. Det har
i vissa fall hänt att forskningsinstitutioner givit dylika betalade uppdrag förtursrätt
före den på längre sikt ställda forskningsverksamheten, med resultat
att institutionerna så småningom urartat till rena driftkontroll- och provningslaboratorier.
På grund av sådana iakttagelser har utredningen ansett
det angeläget att särskilt understryka, att fullgörandet av dvlika specialuppdrag
måste betraktas som en andrahandsuppgift.
Kungl. Maj:ts proposition nr HO. 19
Utredningen sammanfattar institutets arbetsuppgifter i följande
huvudpunkter.
Institutets huvuduppgifter böra vara
att bedriva tekniskt-vetenskaplig forskning rörande frågor, som avse konservering
och lagring av livsmedel, däri inbegripet såväl frågor rörande råvaror
och halvfabrikat som rörande färdiga maträtter, att utarbeta förfaringssätt
för utnyttjande eller begränsning av det avfall, som uppstår i samband
med beredning av livsmedel, att upprätthålla livlig växelverkan med företag
och anläggningar, som beröras av institutets arbeten, lämna industriföretag
och andra intressenter upplysningar i drifts-, tillverknings- och kvalitetsfrågor,
från industriföretagen och andra mottaga och bearbeta forskningsuppslag
samt anordna konferenser och föredrag för teknisk industripersonal och
konsumenter, bland dem även matlagningspersonal och husmödrar, att medverka
vid utbildning av teknisk personal för forskning och industridrift på
områden, som beröra institutets verksamhet, samt att effektivt utnyttja litteratur
och utanför institutet erhållbar kunskap samt sprida kännedom härom
till intresserade.
Forskningsuppgifterna skulle huvudsakligen komma att avse hermetisk förvaring
efter termisk sterilisering, bakteriostatisk-kemisk stabilisering av livsmedel
(saltning och annan kemikaliebehandling, rökning etc.), torkning med
eller utan vakuum, frysning av livsmedel, lagring i köld, i värme, i gasatmosfär,
under bestrålning etc., emballage för konserver, tillredning av matvaror
för konservering, matlagning med konserverade livsmedel och utnyttjande
och begränsning av avfall, som uppstår vid konservberedning.
Utredningen framhåller, att ett forskningsinstitut, som med utsikt till framgång
skall bearbeta förut skisserade verksamhetsområden, måste utrustas
med fackmän av olika slag. Enligt utredningen måste vid institutet finnas
tekniskt-naturvetenskapliga biokemister, mikrobiologer och fysikaliska kemister
liksom också personal för mikroskopi och fotografi, spektrografi, vitaminkemi,
kemiska analysarbeten m. m., där måste finnas drifttekniskt inriktad
personal för konserverings-, lagrings- och emballageundersökningar,
där måste finnas personal för undersökningar angående tillredning av livsmedel
för konservering och angående tillredning av lämpliga maträtter av olika
konserver och där måste slutligen finnas personal för upplysningsverksamhet
och annan kontakt med näringslivet och konsumenterna samt för administrativa
uppgifter. I anslutning härtill framlägger utredningen följande
person a lförteckni ng för institutet:
Årskostnad
kronor
1 föreståndare .............................................. 14 000
1 laboratoriechef (biokemist) ................................ 10 800
1 laboratoriechef (mikrobiolog) .............................. 10 800
1 laboratoriechef (fysikalisk kemist) .......................... 10 800
1 driftsingenjör ............................................ 10 800
1 teknisk kemist (analytiker) .................................. 9 000
1 dokumentationsingenjör .................................... 9 000
1 matlagningskonsulent ...................................... 7 000
8 assistenter ................................................ 48 000
1 kansliskrivare och redogörare .............................. 5 000
20
Kungl. Majlis proposition nr 140.
Årskostnad
kronor
1 verkmästare ...... 4 400
1 förrådsmästare och maskinist................................ 4 200
1 finmekaniker och instrumentmakare ........................ 4 200
1 vaktmästare .............................................. 3 600
1 assistent å matutprovningsavdelningen........................ 3 600
7 laboratoriebiträden ........................................ 21000
2 kontorsbiträden .......................................... 6 000
Summa kronor 182 200.
Det må här anmärkas, att personalförteckningen, enligt vad utredningen
upplyst, rätteligen bör upptaga 9 (ej 8) assistenter till en årskostnad av
54 000 kronor och 6 (ej 7) laboi-atoriebiträden till en årskostnad av IS 000
kronor, därvid slutsumman kommer att uppgå till 185 200 kronor.
Med utgångspunkt från vad utredningen anfört om institutets verksamhetsområde
har utredningen funnit den lämpligaste organisationsformen vara att
indela institutet i fyra huvudavdelningar, nämligen allmänna avdelningen,
forskningsavdelningen, tekniska avdelningen och matutprovningsavdelningen.
Indelningen av ett forskningsinstitut borde enligt utredningens mening icke
göras alltför fast utan institutets ledning borde i erforderlig utsträckning kunna
omflytta personalen — särskilt den lägre — alltefter variationerna i arbetsmängd
vid de olika avdelningarna. De olika avdelningarna borde ej heller
fungera som var för sig arbetande enheter utan som delar i det stora forskningslag,
som institutet borde utgöra. Detta vore så mycket nödvändigare
som undersökningarna till stor del kunde väntas bli av sådan beskaffenhet
att de måste bedrivas gemensamt av flera avdelningar eller allt efter undersökningsstadiet
i tur och ordning av den ena avdelningen efter den andra. Av
dessa och andra skäl borde verksamheten vid institutet sammanhållas under
enhetlig ledning av en föreståndare. Utredningen anför vidare beträffande
föreståndarens arbetsuppgifter.
Föreståndaren skall svara för att arbetet inom institutets olika avdelningar
bedrives effektivt och enligt de huvudlinjer, som angivits i för verksamheten
fastställt program. Han skall företräda institutet utåt och i sådant
avseende skapa och upprätthålla förbindelser med av institutets verksamhet
berörda delar av näringslivet samt med offentliga myndigheter och institutioner,
anordna konferenser och informationsmöten med för institutets
verksamhet intresserade grupper och enskilda, göra sig underrättad om de
frågor, som näringslivet önskar besvarade genom forskning eller annorledes,
samt själv ta initiativ till undersökningar. Han skall genom resor i in- och
utlandet hålla kontakt både med näringsidkare och med den forskning, som
bedrives på annat håll. Slutligen skall han sörja för att institutet utifrån
erhåller nyhetsmaterial om rationaliserings- och forskningsarbetet inom sitt
verksamhetsfält samt tillse att detta material på lämpligt sätt blir bekantgjort
ej blott för institutets personal utan även för näringslivets folk.
Föreståndaren skall i samråd med sina medarbetare årligen uppgöra förslag
till stat och forskningsprogram för institutet samt vara föredragande
i institutets styrelse. Han skall ansvara för ekonomien och bokföringen samt
ordningen i institutet och verka för gott samarbete mellan institutets per
-
Kungl Maj:ts proposition nr 140.
21
sonal för uppnående av det gemensamma syfte, för vilket institutet är inrättat.
Han skall utöva granskning av institutets arbetsresultat innan de i
form av publikationer och patentansökningar lämna institutet. Med utomstående
uppdragsgivare (industriföretag eller andra) skall han upprätta avtal,
då enskilt forskningsarbete efter av styrelsen därom fattat beslut skall
utföras. Inför styrelsen skall föreståndaren vara ansvarig för att institutets
byggnad och utrustning utnyttjas för avsett ändamål och framlägga förslag
till de ändringar och kompletteringar, som kunna visa sig påkallade.
Vad beträffar föreståndarens kvalifikationer bör han äga högre naturvetenskaplig
eller teknisk utbildning samt förmåga att leda forskningsarbete
och bedöma i samband med verksamheten stående frågor. Han skall dessutom
kunna uppträda med nödig auktoritet såväl gentemot personalen som
vid förhandlingar med utomstående intressenter.
Av det föregående framgår att föreståndarebefattningen är mycket krävande.
Med hänsyn till den stora betydelsen för institutets framgång att en
lämplig innehavare av denna befattning erhålles, måste den betalas väl. I
analogi med vad som ofta tillämpas för ledarna av forskningsinstitut av
den storleksordning det här är fråga om synes det också motiverat att föreståndaren
förlänas professors titel. Utredningen har dock icke velat utan
vidare sammankoppla befattningen som föreståndare med professorstitel
utan ansett att frågan om titulaturen bör prövas från fall till fall med hänsyn
till befattningshavarnas kvalifikationer.
Vid den närmare behandlingen av institutets olika huvudavdelningar och
deras personal anför utredningen rörande allmänna avdelningen
följande.
För att föreståndaren skall kunna fylla de i det föregående angivna mångahanda
uppgifterna i fråga örn ledningen av institutets arbete samt kontakten
med näringsliv, konsumenter och myndigheter måste han ha tillgång
till kvalificerade medhjälpare för sådana uppgifter. Dessa föreslås samlade
i en särskild avdelning med kansli för administrativa och kamerala frågor,
bibliotek och upplysningstjänst m. m.
I första hand behöver föreståndaren en assistent, som kan biträda honom
med administrativa ärenden samt framförallt beträffande kontakten med
råvaruproducentema. För detta ändamål torde han få företaga resor i rätt
stor utsträckning. Vid institutet erfordras vidare en välkvalificerad dokumentationsingenjör
med uppgift att sköta tidskrifter och boksamling
och framför allt att gå institutets och näringslivets forskare tillhanda
med specialstudier i litteraturen. Han skall under föreståndarens överinseende
ombesörja en regelmässig upplysningstjänst åt näringslivet och andra
intressenter angående framstegsarbetet vid institutet och på andra håll inom
institutets verksamhetsområde. Han skall vidare hålla kontakt med övriga
dokumentationsorgan i landet samt deltaga i den allmänna dokumentation,
som kan komma att inrättas. För de kamerala ärendena erfordras en kansliskrivare,
som tillika skall tjänstgöra som redogörare. Utöver de nämnda
erfordras på föreståndarens avdelning kontors- och vaktpersonal
för hela institutets behov.
Angående forskningsav del ningen yttrar utredningen bland annat:
Forskningsavdelningen bör svara för den grundläggande långtidsforskningen
och lia tillgång till en laboratorieavdelning med tre specialriktningar,
nämligen för biokemi, mikrobiologi och fysikalisk kemi. Dessa discip
-
22
Kungl. Majlis proposition nr 140.
liner täcka huvuddelen av det vetenskapliga forskningsområde, som kommer
i fråga vid studiet av livsmedelskonservering och lagring. Däremot torde
det icke vara nödvändigt att även utrusta institutet med djurstallar och laboratorium
för biologiska vitaminundersökingar. Sådana djurstallar och laboratorier
äro dyrbara i drift och kräva stort utrymme, varför det torde vara
lämpligare att låta utföra erforderliga undersökningar av detta slag vid utomstående
speciallaboratorier. Erfarenheter från liknande institut, som på senare
tid inrättats i Amerikas förenta stater, tala också för att verksamheten
utan större olägenheter kan bedrivas även utan särskilda anordningar för
sådana undersökningar.
Forskningsavdelningen föreslås bestå av huvudlaboratorier för biokemi,
mikrobiologi och fysikalisk kemi med därtill hörande hjälplaboratorier. Inom
avdelningen skall bedrivas tekniskt-vetenskaplig grundforskning med
mera avlägsna eller indirekta tekniskt-ekonomiska mål. Denna grundforskning
får dock icke betraktas som en isolerad verksamhetsgren inom institutet
utan som förut framhållits hör en livlig kontakt råda med sidoordnade
avdelningar, den tekniska avdelningen, matutprovningsavdelningen och föreståndarens
avdelning. Detta kommer även till uttryck i den plan för institutets
byggnad och utrustning, som framlägges i de följande avsnitten
av betänkandet. Enligt denna plan förutsättes, att de utrymmen och resurser
för konservering, lagring, emballering, matulprovning, dokumentation
o. s. v., som de övriga avdelningarna vid institutet förfoga över, även skola
i samarbete med dessa avdelningar utnyttjas av forskningsavdelningen. Exempelvis
kan preparering av livsmedelsprov behöva ske genom rökning, saltning,
torkning, hermetisk inpackning, frysning eller lagring på skilda sätt
och dessa beredningar måste utföras av den tekniska avdelningen. De till
sistnämnda avdelning hänförda verkstadsresurserna och analyslaboratoriet
äro vidare sådana för institutet gemensamma serviceorgan, som måste stå
även till forskningsavdelningens tjänst.
Det ämnesområde, som skall behandlas av forskningsavdelningen, är synnerligen
stort och skiftande och omfattar hela den mångfald grundläggande
problem inom de biokemiska och mikrobiologiska områdena, som man kan
vänta, att institutet stöter på under sitt arbete. Avdelningens undersökningar
kunna exempelvis avse frågor angående stabiliteten hos de viktigaste i födan
ingående ämnena (äggvita, fett, kolhydrat etc.) ävensom angående naturen
av de kemiska processer, som inträda vid dessa ämnens nedbrytning genom
inverkan av mikroorganismer eller av dessa avsöndrade enzym, det må nu
gälla förändringar som inträda under konserveringen, förstörelseprocesser
vid konservernas förvaring eller omvandlingar i samband med matsmältningsprocessen.
Å andra sidan behöver man studera livsbetingelserna för de
i n i k r o o r g a n is m e r, som spela en väsentlig roll inom konserveringstekniken,
varvid uppmärksamheten framför allt måste inriktas på de negativa faktorerna,
t. ex. temperaturens inflytande både vid sterilisering genom upphettning
och vid konservering genom nedkylning, vattenhaltens inverkan vid
mer eller mindre fullständig dehydrering och betydelsen av antibiotiska
ämnen.
Av utomordentlig betydelse är att klarlägga den vetenskapliga bakgrunden
till sådana fenomen som smak och lukt och framför allt att på fysikalisk-kemisk
väg söka fastställa objektiva mått för kvalitetsbedömning i dessa
hänseenden.
Det fysikalisk-kemiska laboratoriet torde utom för egna forskningsuppgifter
komma att anlitas för att granska tidigare mätmetoder och utarbeta
nya sådana för bestämning av de i födan ingående väsentliga beståndsdelarna.
Särskilda problem uppkomma vid bestämning av sådana i mycket
Kungl. Maj:ts proposition nr 140-
23
små kvantiteter förekommande och ofta ömtåliga ämnen som vitaminer och
enzymer å ena sidan och å den andra mineraliska beståndsdelar och spårelement.
En annan arbetsuppgift för denna avdelning är att klargöra förhållandena
vid värmetransmission, t. ex. vid autoklavering av hermetiska
konserver vid vakuumtorkning och vid djupfrysning. Genom emballageforskningen
införas grundläggande problem beträffande korrosion och korrosionsskydd.
Vid arbeten av så mångahanda art, som förut angivits, uppkommer ett
oavvisligt behov av en motsvarande mångsidighet i naturvetenskapligt vetande
hos forskarstaben. Utredningen har fördenskull tänkt sig att verksamheten
helst bör ordnas som en forskningsgrupp, där under föreståndarens
ledning kvalificerade forskare på de biokemiska, mikrobiologiska och
fysikalisk-kemiska områdena samverka och komplettera varandra. Högre
matematisk skolning är av behovet påkallad för åtminstone någon av de
ledande forskarna.
Av stor betydelse är att för arbetet vid avdelningen anställas assistenter
med goda kvalifikationer. Det är av vikt att assistenterna utväljas så att
deras särskilda kunskapsförråd komplettera forskarlaget med nya sidor av
nyttig kunskap.
Grundläggande kvalifikationsfordran för hela forskarpersonalen bör vara
god allmänt naturvetenskaplig, kemisk, fysikalisk eller biologisk utbildning.
Lämplig personal torde därför i första hand vara att söka bland yngre akademiker
eller högskoleingenjörer med intresse för forskning av den inriktning,
det här är fråga om.
För att svara för de berörda forskningsuppgifterna föreslår utredningen
följande personal. Vid biokemiska laboratoriet: laboratoriechef (biokemist)
, två assistenter (biokemister, varav en vitaminkemist) och
laboratoriebiträde, vid mikrobiologiska laboratoriet: laboratoriechef
(mikrobiolog), en assistent (mikrobiolog) och laboratoriebiträde,
samt vid fysikalisk-kemiska laboratoriet: laboratoriechef
(fysikalisk kemist med mätteknik skolning), två assistenter (för elektrokemiska
respektive optiska och fotografiska arbeten) samt laboratoriebiträde.
Beträffande tekniska avdelningen anför utredningen följande.
Tekniska avdelningen skall ha att utföra försöksverksamhet dels på institutets
eget initiativ med eller utan samband med arbeten vid forskningsavdelningen
och andra avdelningar vid institutet, dels — i den mån den
mera allmänt inriktade forskningsverksamheten icke därigenom hindras —
enligt uppdrag av de till stiftelsen anslutna företagen eller av offentliga myndigheter
och institutioner. Avdelningen skall kunna pröva såväl teknisktindustriella
tillverkningsmetoder som maskiner och apparater i både förminskad
och hel industriskala. Vid avdelningens verkstäder skola provapparater
och instrument kunna uppbyggas. Alla erforderliga miljöer för studier
av lagring i lagerhus skola kunna skapas med avdelningens resurser, varjämte
begränsat utrymme även skall finnas för utomhuslagring. Emballage,
såväl av bleckplåt som av andra material, skall kunna bli föremål för undersökningar
beträffande inre och yttre korrosion, täthet mot fukt, vattenbeständighet
och mekanisk hållfasthet.
Området för sådana undersökningar, som avse tekniska tillämpningar
vid lagring och konservering av livsmedel, är synnerligen mångskiftande och
vittförgrenat. Några få exempel på, vad som i detta hänseende under senare
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 140.
år studerats i utlandet, men som icke kunnat bli föremål tor tillräcklig prövning
i Sverige, må här nämnas.
Teknologien vid infrysning av livsmedel och lagring i köld med sikte på
härför lämpad apparatur (kylmaskiner), termodynamiken därvid, kylmedia,
tidsfaktorn och temperaturen vid olika slag av frysning och upptining samt
frågan örn emballering och transport av frusna livsmedel. Kylning, frysning
och mogning av kött i olika gaser under bestrålning med olika slag
av lampor, isning och frysning av lisk, kyllagring av smör samt kyl- och
gaslagring av ägg, allt nied utgångspunkt från för varje varuslag skiftande
specifika synpunkter, både kvantitativa och kvalitativa. Mognadsprocesserna
vid lagring av olika slag av frukt, såsom äpplen, päron, plommon etc., ävensom
grönsaker, såsom potatis, kål, tomater, lök, sparris, bönor etc., för vilka
varuslag mycket olika lagringsvillkor gälla. Blancheringstid och blanclieringsförfarande
för hermetisk konservering av olika slag av grönsaker. Till
och med för olika sorter inom ett visst slag av frukt eller grönsaker råda
olika villkor för odling, lagring och mognad samt med avseende på hållbarhet
vid frysning och torkning, vilket ställer stora anspråk på undersökningsarbetets
omfattning. Undersökningar örn torkningens rätta anpassning för
olika slag av livsmedel och örn torkade varors ändamålsenliga förpackning
i syfte att skydda dem mot atmosfäriskt angrepp och mot insekter. Studium
av rökning och kemikaliebehandling av livsmedel för utrönande av de olika
varuslagens beteende vid behandlingssätt av dessa slag.
Utredningen framhåller, att den tekniska avdelningen utgjorde inom institutet
en teknisk-industriell försöksstation med kontrollorgan av vitt skilda
slag. Avdelningens ledande forskare och dessas assistenter borde därför vara
ingenjörer med god utbildning. Direkt under institutets föreståndare borde
avdelningens försöksverksamhet ledas av en driftsingenjör. 1 övrigt
föreslår utredningen följande personal.
1. Varumottagning, centralförråd, kylmaskineri och fläktar samt pannrum
och ledningar av olika slag inom byggnaden skötas av en förrådsmästare
och maskinist. Denne skall dessutom tillse underhållet av institutets
byggnader och dess fasta inredning. 2. Beredning av provmaterial, rökeri,
sälten, torkeri samt autoklavering, handhavas av en assistent med
ett laboratoriebiträde. 3. Analyslaboratoriet förestås av en te kn
i s k kemist med ett laboratoriebiträde. 4. Avdelningen för lagringsförsök
omhänderhas av en assistent med ett laboratoriebiträde.
5. Vid laboratoriet för emballageundersökningar tjänstgör en assistent.
6. Verkstaden förestås av en verkmästare, som till sitt förfogande
har en finmekaniker och instrumentmakare samt i mån
av behov verkstadsarbetare för grövre arbeten och apparatmontage.
Vad härefter angår matutprovningsavdelningen yttrar utredningen
följande.
Matutprovningsavdelningen skall utgöra en vetenskapligt inriktad köksavdelning.
Där skall utprovas på olika sätt konserverade och lagrade matvarors
lämplighet för sitt ändamål ur varjehanda kvalitetssynpunkter, såsom
med hänsyn till näringsvärde, smak och utseende. I samarbete med i första
hand institutets andra avdelningar skola utredas erforderliga förbättringar
av konserverade och lagrade livsmedel. I och med att konservindustrien mer
och mer övergår till att producera färdiglagad mat bör matutprovningsavdelningen
kunna tillhandagå med undersökningar av metoder att tillreda
livsmedel för konservering. Samarbete bör därför eftersträvas med experter
Kungl. Maj:ts proposition nr 140.
25
på kulinariska frågor och födoämneshygien inom statens institut för folkhälsan,
husmödrarnas forskningsinstitut, fackskolan för huslig ekonomi och
andra institutioner, som syssla med kontroll och tillredning av matvaror. En
viktig uppgift för matutprovningsavdelningen skall sålunda vara att studera
livsmedlen ur konsumentsynpunkt. Vid avdelningen skola vidare anordnas
kurser och demonstrationer för att lära konsumentkretsen rationella metoder
för bevaring av livsmedel och för tillredning av konserverade matvaror.
För att skapa en vidare krets än avdelningens egen fåtaliga personal
för de praktiska avgöranden och omdömen, som erfordras för att konsumentuppfattningarna
skola kunna komma till tals under experimentarbetet,
erfordras servering av provmåltider. Sådana kunna anordnas förutom för
institutets egen personal även för deltagare i institutets kurser och demonstrationer
eller för särskilt utvalda smakråd.
Matutprovningsavdelningen torde vara av särskilt intresse för många av
det allmännas verk och inrättningar, såsom försvarsväsendets intendentur,
sjukhusen och försörjningsanstalterna.
Utredningen uttalar som sin mening, att matutprovningsavdelningen borde
förestås av en matlagning skonsulent, som borde äga högre lärarinnekompentens
inom matlagningsfacket ävensom besitta goda näringsfysiologiska
kunskaper. Hon borde vidare vara kvalificerad alf uppehålla kontakt
med konsumentkretsarna, såväl statliga och kommunala institutioners samt
enskilda restaurangers storkök som den stora mängden av husmödrar, både
genom överläggningar med konsumenternas organisationer och genom att
anordna och leda upplysningskurser för sådana som utöva matlagning. Till
konsulenternas hjälp erfordrades en assistent med näringsfysiologiska
kunskaper minst motsvarande skolkökslärarinnekompetens.
Utredningen framhåller slutligen i detta sammanhang, att utöver de i det
föregående angivna avdelningarna även erfordrades laboratorier för
särskilda undersökningar. Utredningen anför härom följande.
Mången gång kunna sådana problem uppkomma inom ett enskilt företag,
vilka icke kunna lösas med företagets egna resurser. Särskilt beträffande småföretag
eller grupper av sådana, som sakna egna laboratorier, kunna ofta
uppstå trängande behov av att mer eller mindre tillfälligt få disponera laboratorieplats
för fabrikationstekniska undersökningar. Även statliga eller
kommunala myndigheter och organisationer kunna vara i behov av plats för
särskilda provningar eller andra undersökningar. I dylika fall bör institutet
ha möjlighet att mot ersättning upplåta forskarrum enligt liknande grunder
sorn tillämpas för ingenjörsvetenskapsakademiens bränsletekniska lörsöksstation.
Institutets forskningsmiljö och mångkunniga specialstab kunna därvid
vara till stöd och hjälp åt den enskilde forskaren samtidigt som dessa
forskarrum ge bättre möjligheter till det skydd mot insyn, vilket av konkurrenshänsyn
måhända önskas, än örn arbetena bedreves i de allmänna
laboratorierna.
Forskarrummen böra i första hand få disponeras av sådana företag, som
ekonomiskt stödja institutets allmänna forskningsverksamhet, samt av offentliga
myndigheter och institutioner. I mån av tillgång böra också sådana
forskarrum kunna ställas till förfogande för personer som där önska utföra
examensarbeten eller forskningsarbeten för licentiatexamen eller doktorsgrad.
26
Kungl. Maj.ts proposition nr 140.
Yttranden.
Frågan om institutets verksamhetsområde och personal har särskilt berörts
endast i ett fåtal yttranden.
Styrelsen för statens institut för folkhälsan framhåller, att det enligt
styrelsens mening vore uppenbart att matutprovningsavdelningen, organiserad
såsom utredningen föreslagit, icke ägde erforderlig kompetens för att
värdesätta födoämnen med hänsyn till deras näringsvärde. Det torde vidare
bliva nödvändigt tillse att vid avdelningen vunna erfarenheter icke utnyttjades
i propaganda och reklam på ett sätt, som icke stöde i god överensstämmelse
med den näringshygieniska vetenskapens uppfattning. Styrelsen ifrågasatte
därför i första hand att avdelningens verksamhet väsentligen inskränktes
till rent praktiska iakttagelser beträffande livsmedlens tillverkning, smak,
utseende m. m. eller att den förstärktes med erforderlig hygienisk sakkunskap.
Statskontoret erinrar om vikten av att den assistent, som skulle biträda föreståndaren
med administrativa ärenden besutte erforderliga juridiska och administrativa
kvalifikationer med hänsyn till den övriga personalens alldeles
övervägande tekniska inriktning. Anledning funnes till farhågor att även för
denna assistenttjänst skulle avses en befattningshavare med i främsta rummet
teknisk utbildning.
Kommerskollegium anför, att det måste betraktas såsom en viss brist att
ej biologiska vitaminundersökningar skulle kunna företagas vid det föreslagna
institutet utan, såsom utredningen antytt, härför måste anlitas utomstående
speciallaboratorier.
Styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut framhåller
beträffande det föreslagna institutets arbetsprogram, att det nya institutet i
vissa fall tillagts arbetsuppgifter, som redan i viss mån vöre föremål för bearbetning
vid andra institutioner, exempelvis lagringsforskning, smakutprovning
m. m. Sålunda hade statens trädgårdsförsök till uppgift att utreda lagringsspörsmål
rörande färska trädgårdsprodukter samt utföra smakbedömningar
rörande produkter, odlade under olika betingelser samt av olika sorter.
I dessa avseenden vore emellertid statens trädgårdsförsök icke utrustade på ett
tillfredsställande sätt vare sig i fråga om lokaler eller personal. En komplettering
av denna äldre institution syntes vara en nödvändig förutsättning för att
det nya institutet skulle kunna utgå från en tillräckligt känd råvara av olika
trädgårdsprodukter. Detta gällde all slags konservering av dylika produkter,
men torde bli särskilt framträdande då fråga bleve örn fryskonservering, för
vilken endast speciella sorter, odlade under vissa betingelser syntes kunna
lämna tillfredsställande resultat. Det är, framhåller styrelsen, i första hand
ett ravaruproblem och i andra hand ett tekniskt problem att genom konservering
bibehålla råvarans kvalitet. —■ Styrelsen erinrar vidare, att bland de
forskningsområden, som skulle vara företrädda av den vid institutet anställda
personalen, saknades näringsfysiologien. Styrelsen ansåge det vara mycket
betydelsefullt att konserverings- och lagringsproblem bearbetades även
ur näringsfysiologisk synpunkt, varför den vetenskapliga personalen vid institutet
borde kompletteras med representant för näringsfysiologien.
27
Kungl. Maj:ts proposition nr 140.
Lantbruksakademien, som jämväl ingår på frågan örn näringsfysiologiens
plats vid det föreslagna institutet, framför härutinnan liknande synpunkter
som styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut.
Sveriges industriförbund framhåller, att vid uppräkningen av de konserveringsmetoder,
som skulle göras till töremål för forskning, hade icke konserveringsmedlet
socker omnämnts av utredningen, oaktat detta vore ett av våra
viktigaste konserveringsmedel. Hermetisk förvaring angåves såsom en forskningsuppgift
men endast sådan förvaring efter termisk sterilisering. För förbundet
hade framhållits, att även andra steriliseringsmetoder borde undersökas,
såsom sterilisering genom elektromagnetisk strålning, ultraljud, elektrisk
ström, nya kemiska sterilisationsmedel etc., varigenom man skulle kunna
åstadkomma en produkt, som till sina egenskaper mera överensstämde med
den färska råvaran än som vore fallet vid termisk sterilisering. En mycket
viktig forskningsuppgift, som syntes böra särskilt framhävas, vore utprovandet
av den lämpligaste råvaran för olika konserver.
Utredningens förslag rörande institutets verksamhetsområde och personal-Depar/em*»/»-har i stort sett vunnit anslutning i de avgivna yttrandena och torde kunna godtagas.
De i yttrandena framställda önskemålen om en utvidgning av institutets
verksamhet torde i vidsträckt omfattning kunna tillgodoses genom samarbete
med utomstående sakkunniga och då icke minst med statens institut för folkhälsan.
Genom samarbete torde också frågor om den bästa formen för handhavande
av uppgifter, vilka över spänna flera institutioners arbetsområden,
kunna finna sin lösning.
Styrelsen för statens institut för folkhälsan har itragasatt om matutprovningsavdelningen,
organiserad såsom utredningen föreslagit, skulle äga eiforderlig
kompetens för att värdesätta födoämnen med hänsyn till deras näringsvärde.
Avdelningens kompetens blir givetvis ytterst avhängig av de personer
som knytas till densamma. Erfordras särskild sakkunskap i vissa
frågor kan avdelningen helt visst påräkna biträde fran institutet för folkhälsan.
Skulle behov av ytterligare biträde sedermera uppkomma kan möjligen
då upptagas frågan örn att vid institutet anställa en vetenskapsman
på det näringsfysiologiska området.
I anledning av vad statskontoret yttrat ma framhållas, att det uppenbarligen
är angeläget att den assistent, som skall biträda föreståndaren med
administrativa ärenden, besitter nödiga juridiska och administrativa kunskaper.
Industriförbundets önskemål synas vara tillgodosedda redan i det
av utredningen angivna forskningsprogrammet.
Förläggningsort, lokalbehov och utrustning.
Utredningen.
Beträffande förläggningen av institutet anför utredningen, att behovet
av forskning på konserveringsområdet mest energiskt framhållits av
målsmän för den industri, som producerade konserver av fisk, och att ett
utkast till ett institut för konserveringsforskning, förlagt lill Göteborg, redan
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 140.
år 1939 uppgjorts under medverkan av talesmän för denna industri. Utredningen
erinrar därvid, att ett visst tekniskt kontroll- och i mindre grad även
forskningsarbete för närvarande bedreves vid det under svenska hydrografiskbiologiska
kommissionen hörande havsfiskelaboratoriets fiskeritekniska avdelning
i Lysekil. Detta laboratorium hade i viss mindre omfattning även
sysslat med frågor, som rörde konservering av kött, frukt och grönsaker. Av
svenska hydrografisk-biologiska kommissionens ledamot professor Abramson
hade utredningen emottagit en promemoria rörande konserveringsforskning,
vars innehåll tillgodogjorts i utredningens förslag. Beträffande förläggningsplatsen
förordades i denna promemoria Göteborg. Förläggnings!''rågan hade
även varit föremål för ingående diskussion vid en överläggning i Göteborg
mellan utredningen och representanter från olika delar av landet för företag
och organisationer inom konserveringsindustrien. Därvid uppnåddes enighet
om, att Göteborg vore den lämpligaste förläggningsorten för ett konserveringsforskningsinstitut,
som avsåge alla i Sverige ifrågakommande råvaruområden.
Från en del håll hade dock till utredningen framförts förslag till andra förläggningsorter
för ett institut för konserveringsforskning. Bland de andra
orter än Göteborg som med mer eller mindre eftertryck nämnts och som
varit föremål för utredningens överväganden nämner utredningen Lysekil,
Lund (eller annan ort i Skåne), Ultuna (eller Uppsala) samt Stockholm.
Beträffande utredningens redogörelse för de olika skälen för eller emot de
föreslagna förläggningsorterna torde jag få hänvisa till betänkandet s. 80—84.
Här må endast nämnas att utredningen, som för egen del förordar Göteborg
såsom förläggningsort för institutet, säger sig ha varit fullt på det klara med
att ur olika specialsynpunkter skäl kunde anföras för än den ena än den andra
förläggningsorten, men, såvitt utredningen funnit, gåve en summering av
skäl och motskäl till klart utslag, att Göteborg vore den ur de flesta och viktigaste
synpunkterna lämpligaste platsen för det tillämnade institutet för konserveringsforskning.
Såsom tomt för det planerade institutet för konserveringsforskning föreslår
utredningen ett område invid Karl Gustavsgatan omedelbart nordväst om
byggnaden för Chalmers tekniska högskolas institutioner för kemi, fysik och
angränsande discipliner. Ifrågavarande tomtplats vöre lämplig ur många
synpunkter. Genom närbelägenheten till högskolans institutioner underlättades
användningen av institutets resurser för undervisningsändamål. Ur forskningssynpunkt
erbjöde läget de bästa möjligheter till samarbete mellan institutet
och högskolan. Med den tillämnade förläggningsplatsen komme institutet
vidare att ligga på endast några tiotal meters avstånd från Svenska textilforskningsinstitutet.
Detta vore av stort värde med hänsyn till att institutet för
konserveringsforskning därigenom utan större olägenheter kunde etablera
samarbete med textilforskningsinstitutet för att utföra vissa fysikalisk-kemiska
undersökningar med dess dyrbara och fullständiga utrustning. Dessa
samarbetsmöjligheter, som vunnes genom att den föreslagna tomtplatsen valdes,
måse anses vara av väsentligt mycket större betydelse än den jämförelse
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 110.
29
vis obetydliga fördel genom förbilligad råmaterialtillförsel, som kunde vinnas
genom att lägga institutet i närheten av hamnen och dess järnvägsspår.
Utredningen, som i fortsättningen kommer in på frågan örn institutets
lokalbehov och b yggnadskost naderna för detsamma, uppgiver
sig för utarbetande av byggnadsritningar för institutet, efter anvisning
av byggnadsstyrelsen, ha anlitat arkitekten professor M. Wernstedt i Göteborg.
Denne hade vid uppgörandet av förslagsritningarna utom med ledamöter
av utredningen och dess expert i dessa spörsmål, överingenjören H.
Brahmer, samrått även med tekniker inom konservindustrien och annan
specialexpertis.
Utredningen framhåller, att forskningsverksamheten, såsom visats i den
tidigare redogörelsen för institutets verksamhetsområde och personal, naturligt
kunde uppdelas i två huvuddelar, dels laboratoriearbete av vanligt slag,
dels försök i halvindustriell skala. Utredningen föreslår i anledning därav och
med hänsyn till terrängförhållandena, att institutet utföres i två huvuddelar,
dels en huvudbyggnad för vetenskapliga och tekniska laboratoriearbeten,
matutprovning, dokumentation, undervisning och administration, dels en flygelbyggnad
utförd som en hall i anslutning till huvudbyggnaden och avsedd
för den industriella försöksverksamheten i större skala.
I fråga om institutsbyggnadens utförande anför utredningen vidare:
Huvudbyggnaden utföres i två huvudvåningar med delvis inredda källarutrymmen
och med delvis påbyggd vindsvåning. Denna byggnad har givits
ett särpräglat utseende med stor bredd och dubbelt korridorsystem samt
takljus i övre huvudvåningen. Genom denna planlösning har i nedre huvudvåningen
kunnat samlas ett kämparti av temperaturisolerade rum för
lagringsförsök, vilket medför fördelar ur såväl kostnads- som driftsynpunkt.
Takljussystemet i de överliggande rummen anses ur arbetssynpunkt medföra
övervägande fördelar även örn vissa olägenheter måhända kunna vidlåda
systemet ur byggnadsteknisk synpunkt. Även önskemålet att spara tomtutrymme
talar för den valda byggnadstypen. Byggnadens rumsindelning mellan
huvudkorridorema och ytterväggarna göres med enkla mellanväggar,
som lätt kunna flyttas så att lokaltillgången kan avpassas efter varierande
behov. Möjlighet att utvidga byggnaden för framtida behov är förutsedd och
en utvidgning kan genomföras i första hand genom ytterligare utbyggnad
av vindsvåningen och i andra hand genom förlängning av byggnaden mot
norr.
Flygelbyggnaden tänkes utförd som en enkel och billig hallbyggnad närmast
avsedd för fabrikstekniska försök och apparatprovning samt för vissa
verkstadsarbeten.
Hela byggnadsvolymen blir enligt förslaget 10 730 m3, varav huvudbyggnaden
9 120 och flygelbyggnaden 1 610 m3. Arbetsutrymmet i institutet blir
1 825 lii3 golvyta. Häri lia icke inräknats korridorer, trappor, hissar, klädmal,
värmecentral nied pannverkstad, toaletter och skrubbar. Arbetsutrymmet
fördelar sig med 327 lii2 på föreståndarens avdelning, 425 m2 på forskningsavdelningen,
820 ni" på tekniska avdelningen, 106 m2 på matutprovningsavdelningen
oell 147 nr på laboratorier för särskilda undersökningar.
B yggnadskost naderna lia beräknats till 1 250 000 kronor, varav
100 000 för sådana utrymmen, som enligt utredningens förslag skulle uthyras
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 140.
till utomstående för särskilda undersökningar. Beloppets uppdelning på olika
slag av arbeten framgår av följande uppställning:
Beräknad kostnad
kronor
Lokaler för institutets egen verksamhet.
Egentliga byggnadskostnader .................... 590 000
Yttre arbeten, planering, vägar .................. 43 000
Sanitär installation och tryckluft ................ 76 000
Yttre gas-, vatten- och avloppsledningar .......... 17 000
Värmeledning .................................. 59 000
Ånganläggning ................................ 35 000
Dragskåp, fasta laboratoriebord.................. 60 000
Ventilation .................................... 65 000
Elektrisk anläggning .......................... 60 000
Hiss .......................................... 13 000
Ritningar, kontroll, arvoden, oförutsett........... 130 000 i 150 000
Lokaler, avsedda att uthyras till utomstående
för särskilda undersökningar.
Forskarelaboratorier m. m. i vindsvåningen ...... 60 000
Andel i försökshallen .......................... 40 000 100 000
Summa kronor 1 250 000.
Utredningen framhåller, att i byggnadskostnaderna utom egentliga byggnadskostnader
även medräknats dels yttre arbeten (planering, vägar, yttre
ledningar för gas, vatten och avlopp), dels sådan installation samt väggeller
golvfast inredning, som kunde hänföras till fast standardinredning för
en laboratoriebyggnad av detta slag. Till denna installation och inredning
hade hänförts värme, ventilation, gas, vatten, avlopp, ånga, belysning, kraft,
dragskåp, fasta laboratoriebord och -bänkar, hiss etc.
Utredningen anför vidare beträffande byggnadskostnaderna:
Byggnadskostnaderna beräknas som synes bli betydande; detta sammanhänger
utom med den relativt stora byggnadsvolymen även med det förhållandet,
att det stora kämpartiet för lagringsförsök måste utföras som ett
system av många små, täta celler med fullgod temperaturisolering såväl
utåt som mellan de skilda cellerna för att i dessa kunna uppehålla olika
betingelser i fråga örn temperatur, fuktighet m. m. Med hänsyn till att
byggnadskostnaderna blivit större än utredningen i ett tidigare skede kalkylerat
med har frågan om att reducera byggnadskostnaderna varit föremål
för särskilda överväganden inom utredningen. Det har därvid befunnits
att byggnadsvolymen icke gärna kan minskas på grund av att institutets
program måste göras så mångsidigt och ej lämpligen kan modifieras för
att minska utrymmesbehovet. Föreståndare- och forskningsavdelningama,
som utgöra institutets kärna, ha sålunda redan från början planerats synnerligen
återhållsamt, så att de ej utan mycket stora olägenheter kunna beskäras.
Att helt eller delvis låta anstå med utförandet av den tekniska avdelningen
skulle också vara olämpligt, eftersom denna avdelning med hänsyn
till den hittillsvarande bristen på industrilaboratorier inom livsmedelsindustrien
bör ha särskilt stora möjligheter att åstadkomma resultat av eko
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 140.
31
nomiskt värde för produktionen och konsumtionen. Det förslag till ekonomisk
uppgörelse mellan stat och näringsliv, som av utredningen framlägges,
utgår också ifrån, att näringslivet skall bekosta utrustning och drift av den
tekniska avdelningen. Inom den tekniska avdelningen skall vidare utföras
den lagringsforskning, som är av utomordentlig betydelse för de stora allmänna
konsumentintressena i försvars- och sjukvårdsväsendet.
Utredningen har även övervägt att skjuta på framtiden utförandet av
vindsvåningen med de däri inredda rummen för särskilda undersökningar
och stannat vid det framlagda förslaget att utföra endast ungefär en tredjedel
av den vindsvåning, som byggnaden kan omfatta vid full utbyggnad.
Ytterligare nedprutning av dessa utrymmen vill utredningen bestämt avråda
ifrån, enär dessa forskarrum ha en mycket betydelsefull uppgift att fylla
Stort intresse har redan visats från representanter för näringslivet för att
få hyra arbetsplatser i denna del av byggnaden.
Utredningen anför vidare, att enär byggnadsarbetena torde kräva 1 V2 å
2 år syntes det vara till fyllest om för ett första budgetår 500 000 kronor
ställdes till förfogande till arbetenas påbörjande.
Vad härefter angår utrustningen hänför utredningen till densamma
möbler, lösa laboratoriebord, instrument och apparater samt sådana installationer,
som icke kunde räknas till standardutrustning för organisk-kemiska
laboratorier. Utredningen framhåller därvid, att utrustningen borde, där så
utan olägenhet för utnyttjandet kunde ske, såväl i fråga örn sammanhanget
som uppställning göras sådan, att den lätt kunde anpassas till ändrade
uppgifter. Enligt det av utredningen uppgjorda förslaget till utrustningslista
för institutet beräknas utrustningskostnaderna till 470 000 kronor eller till
36,8 procent av byggnadskostnaderna. Denna jämförelsevis höga utrustningskostnad
förklarar utredningen bero bland annat därpå, att den inkluderade en
dyrbar utrustning för kylförsök, ävensom apparatur för försök i halv industriell
skala. Utrustningslistan har av utredningen indelats i två huvuddelar.
Den ena delen, kostnadsberäknad till 256 000 kronor och omfattande sådan
utrustning, som enligt utredningens förslag skall bekostas av staten, har följande
utseende.
Uppskattad kostnad
kronor
Polarimeter ........................................ 2 000
Refraktometer ..................................... 1 000
Pulfrich fotometer .................................. 2 700
Spektograf .......................................... 6 000
Spektrofotometer .................................. 7 000
Mikroskop.......................................... 15 000
Fotografisk utrustning .............................. 2 000
Diverse elektriska mätinstrument, batterier m. m......... 10 000
Rörpotentiometer för mätning av pH.................. 3 000
Apparatur för ledningsförmåga........................ 500
Apparatur för elektrodialys .......................... 200
Vågar ................ 7 000
Termostatuppsättning för biokemi och fysikalisk kemi . . 400
Termostater för mikrobiologi ........................ 5 000
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 140.
Uppskattad kostnad
kronor
Diverse apparatur för mikrobiologi .................. 5 000
Vakuumpump .................... • • • ............... 1 500
Autoklaver, mindre (delvis för mikrobiologi) ............ 15 000
Torkskåp, ugnar.................................... 5 000
Analysutrustning, stativ, muffar, brännare etc........... 5 000
Kylskåp............................................ ^ OM
Likriktare . ........................................ 0 500
Spänningsregulator för växelström...................... 7 500
Vattendestillationsapparat ............................ 5 000
Lokaltelefon och ur .................................. 22 000
Klimatiserings- och gasanläggning .................... 20 000
Böcker, tidskrifter .................................. 25 000
Film- och skioptikonutrustning........................ 2 500
Kontorsutrustning, räknemaskiner .................... 8 000
Möbler och lös inredning ............................ 40 000
Linoleummattor m. ................................ 19 000 251 800
Diverse oförutsett 4 200
Kronor 256 000.
Till den andra delen av utrustningslistan har utredningen hänfört sådant,
som hörde till försöksverksamheten vid den tekniska avdelningen och vid
matutprovningsavdelningen. Kostnaderna för denna del ha av utredningen
uppskattats till 214 000 kronor. I fråga om dessa kostnader, vilka enligt utredningens
förslag icke skola bestridas av staten, torde jag beträffande den närmare
kostnadsberäkningen få hänvisa till betänkandet s. 140. Utredningen anför
vidare i fråga örn utrustningen:
I utrustningen ha icke medräknats kostnader för anskaffning av sådana
förbrukningsartiklar som råvaror, kemikalier, kemiskt glas och liknande
forskningsmaterial, utan det förutsattes, att erforderliga belopp för dylikt
medräknas i de årliga omkostnadsstaterna för institutet.
Övervägande delen av utrustningen kan tillverkas i Sverige och torde därför
utan större svårigheter kunna anskaffas, men beträffande optiska instrument
och en del annan utrustning, som måste importeras, kunna självfallet
krigsförhållandena föranleda svårigheter. Då emellertid upprättandet av
erforderliga arbetsritningar och anbudshandlingar samt uppförandet av
byggnaderna beräknas ta en sammanlagd tid av lV2 å 2 år, kan mycket
hinna förändras i fråga om importmöjligheterna, innan institutet kan börja
sin verksamhet. Hela utrustningen torde ej heller behöva skaffas omedelbart
vid verksamhetens start. Då man nämligen med hänsyn till personalrekryteringen
måste räkna med att det tar någon tid innan institutets forskningsmöjligheter
kunna bli fullt utnyttjade, kan man nöja sig med att anskaffa
utrustningen efter hand som institutets personal och verksamhet hinner
utbyggas.
Slutligen framhåller utredningen, att den föreslagna utrustningslistan icke
borde betraktas som definitiv, utan borde revideras i samband med upprättandet
av byggnadsritningar och uppförandet av byggnaderna. Man måste också
räkna med att utrustningen behövde kompletteras och ändras allt eftersom
33
Kungl. Mcij:ts proposition nr 140.
nya behov uppkomme eller den tekniska utvecklingen nödvändiggjorde moderniseringar.
För detta ändamål borde i institutets stat årligen upptas ett
belopp för tekniska inventarier och maskiner.
Yttranden.
Utredningens förslag beträffande institutets förläggning har tillstyrkts eller
lämnats utan erinran i praktiskt taget samtliga yttranden.
Styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgdrdsinstitut har dock,
utan att taga direkt ståndpunkt till förslaget, framhållit, att det ur trädgårdsodlingens
synpunkt icke rådde något tvivel örn, att en förläggning av institutet
till Skåne med anknytning till statens trädgårdsförsök vid Alnarp samt
till de kemiska och medicinskt-kemiska institutionerna i Lund vore betydligt
fördelaktigare.
Byggnadsstyrelsen yttrar:
Den föreslagna nybyggnaden är avsedd att förläggas på ett markområde,
som Göteborgs stad beslutat överlåta till statsverket för att tilläggas Chalmers
tekniska högskolas nuvarande område i stadsdelen Johanneberg, men
vars gränser enligt vad av handlingarna framgar ännu icke äro fastställda.
Under den relativt korta tid högskolan utbyggts inom sitt nya område har
det visat sig, att detta varit synnerligen knappt tillmätt med hänsyn tdl de
institutioner, som redan nu planerats tillkomma vid högskolan.
Samtidigt som konservforskningsinstitutet föreslås förlagt nära intill byggnaden
för kemi- och fysikinstitutionerna framlägger högskolan själv förslag
om utvidgning av denna byggnad mot det nu föreslagna institutet för att bereda
ökat lokalutrymme åt institutionen för silikatkemisk forskning.
Med hänsyn till det för byggnaden föreslagna läget i mycket kuperad terräng
och med gränslinjer och andra byggnader nära intill den planerade
byggnaden synes det styrelsen tveksamt, huruvida den i § 3 av utredningens
förslag till avtal mellan Kungl. Majit och stiftelsen »Svensk konserveringsforskning»
införda bestämmelsen, att Kungl. Majit såvitt möjligt skall halla
byggnadstomt i anslutning till institutet reserverad för framdeles erforderlig
utvidgning, kan anses möjlig att uppfylla.
Byggnadsstyrelsen vill ifrågasätta, örn sådana forskningsinstitut soni det
föreliggande hava så nära anknytning till högskolans undervisning, att de
med nödvändighet måste förläggas inom högskolans egentliga område. Aven
med hänsyn till en eventuell framtida utvidgning av livsmedelsforskningen
synes den föreslagna förläggningen betänklig. Styrelsen vill i detta sammanhang
erinra örn, att vid tekniska högskolan i Stockholm hava sådana institutioner
på ett undantag när icke förlagts till högskolans område. Det oaktat
har detta likväl visat sig så knappt att reservmark endast står till förfogande
i mycket ringa omfattning trots en löreslagen ganska avsevärd utvidgning i
nu föreliggande generalplansutredning.
Med hänsyn till vad förut anförts kunde byggnadsstyrelsen för sin del
icke tillråda en förläggning av förevarande forskningsinstitut intill Chalmers
tekniska högskolas institutionsbyggnad för kemi och fysik. Vad beträffar
anläggningens utformning saknade byggnadsstyrelsen i föreliggande fall
möjlighet att ingå på en prövning av skäligheten rörande storleken av byggnadsprogrammet,
då jämförliga anläggningar saknades inom landet. Styrel
Biliang
till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 140. 3
34
Kungl. Maj:ts proposition nr 140.
Departements
chefen.
sen ville dock fästa uppmärksamheten på att den administrativa avdelningen
hade givits ett rumsdjup av sex meter, vilket syntes väl stort. En minskning
av bredden på denna del av byggnaden torde utan olägenhet kunna genomföras.
Mot de på grundval av de föreliggande ritningarna till 1 250 000
kronor beräknade kostnaderna förelåge ingen erinran från styrelsens sida.
Jag tillstyrker utredningens förslag att institutet förlägges till Göteborg.
Likaså förordar jag — med beaktande bland annat därav, att styrelsen för
Chalmers tekniska högskola icke anmält avvikande mening — att nybyggnaderna
uppföras å den föreslagna platsen intill högskolans institutionsbyggnad
för kemi och fysik.
De av professor Wernstedt uppgjorda ritningarna torde få tjäna till ledning
vid utarbetandet av slutliga huvudritningar till byggnaderna. Därvid
bör beaktas vad byggnadsstyrelsen anfört i fråga om den administrativa avdelningens
lokaler. Jag förutsätter, att de definitiva huvudritningarna komma
att fastställas av Kungl. Maj:t. Utredningens beräkning av byggnadskostnaderna
torde kunna godtagas.
Utredningens förslag i fråga om engångsutgifter för utrustning finner jag
mig likaledes kunna biträda. Jag förutsätter emellertid, att statens skyldighet
att bestrida sådana utgifter icke skall avse andra föremål än de, som
upptagits i den nyss återgivna utrustningslistan.
Institutets finansiering och organisation.
Utredningen.
Utredningen erinrar, att utredningen framfört vissa allmänna synpunkter i
fråga örn den yttre organisationen av institutet. Bland annat hade framhållits,
att institutet borde drivas i nära anknytning till Chalmers tekniska högskola
för att säkerställa ett ur såväl undervisnings- som forskningssynpunkt värdefullt
samarbete mellan dessa båda institutioner. Likaså hade visats betydelsen
av att institutet arbetade i nära samverkan med näringslivet. För att nå ett sådant
resultat hade efter förslag av utredningen tidigare för trä-, textil- samt
järn- och metallforskningen beslutats inrättande av forskningsinstitut, som
skulle drivas av staten och näringslivet gemensamt. Samma organisationsmodell
syntes enligt utredningens mening även vara den fördelaktigaste för institutet
för konserveringsforskning. Genom att organisatoriskt och ekonomiskt
koppla in näringslivet kunde man få dettas sakkunskap och intresse med i arbetet
och härigenom bleve också forskningsresultaten på snabbaste och effektivaste
sätt tillgodogjorda inom näringslivet. Genom statens medverkan kunde
vidare verksamheten inriktas på sådan grundforskning och målforskning på
längre sikt, som ej brukade ägnas tillräcklig uppmärksamhet vid av näringslivet
ensamt bedriven forskning. För att ordna avsedd medverkan från näringslivets
sida hade utredningen trätt i förhandlingar med en delegation från näringslivet
utsedd av intressenter inom livsmedelsproduktionen. Som resultat av
förhandlingarna hade uppgjorts ett förslag till avtal mellan Kungl.
Kungl. Maj:ts proposition nr 140.
35
Majit och en planerad stiftelse »Svensk konserveringsforskning» angående
ordnande av forskning m. m. rörande konservering av livsmedel samt ett
förslag till stadgar för Institutet för konserveringsforskning.
Avtalsförslaget samt förslaget till stadgar, vilka båda bilagts betänkandet,
torde såsom bilagor (Bilagor A och B) få fogas till statsrådsprotokollet.
Utredningen erinrar i samband härmed, att de stiftelser, som under utredningens
medverkan tidigare kommit till stånd för andra forskningsområden,
huvudsakligen bildats av vissa befintliga stora intresseorganisationer
inom näringslivet. Inom konserveringsområdet saknades organisationer, som
vore så representativa för hela området, att de vore lämpliga att bilda den
erforderliga forskningsstiftelsen. För den skull hade det varit nödvändigt
att här gå fram efter en annan linje och söka få till stånd en stiftelse i vilken
inginge såväl organisationer som företag på området.
Jag torde i detta sammanhang få anmäla, att enligt en den 20 juni 1945
dagtecknad, till chefen för handelsdepartementet ställd skrivelse ha representanter
för näringslivet vid sammanträde den 15 mars 1945 bildat stiftelsen
Svensk konserveringsforskning. Enligt uppgift i samma skrivelse har
det av utredningen förutsatta årliga minimibidraget från näringslivet, 135 000
kronor, garanterats.
I anslutning till avtalsförslaget anför utredningen till en början
följande.
Någon fast och naturlig gräns mellan grundforskning och industriell
målforskning finnes icke för det område, det här är fråga om. Vid uppdelningen
av kostnaderna mellan staten och näringslivet har utredningen i det
framlagda förslaget dock utgått ifrån, att staten skall bekosta grundforskning
och väsentligen svara för administration samt kontakt- och upplysningsverksamhet
under det att näringslivet skall bestrida kostnaderna för
målforskning. Med hänvisning till vad som förut sagts örn svårigheterna att
dra en’ bestämd gräns mellan grund- och målforskning är det dock uppenbart
att denna uppdelning endast kan grundas på en approximativ uppskattning.
De enligt avtalet på staten fallande kostnaderna bli betydande, men såsom
tidigare anförts, finnes det mycket talande skäl för att staten alldeles
särskilt bör understödja här ifrågavarande forskning. Således måste
det med hänsyn till livsmedelskonsumtionens stora betydelse för särskilt
de lägre inkomsttagarnas ekonomi och för hela folkets hälsa vara ett mycket
stort samhällsintresse att produktionens standard höjes. Staten har jämväl,
som den .största avnämaren av konserverade livsmedel, stora intressen av
att produktionen utvecklas mot bättre kvaliteter och större prisbillighet.
Det förhållandet, att en framgångsrik konservindustri är ägnad att verka
stimulerande på sådana, på en mångfald småproducenter uppdelade näringsgrenar
som jordbruk, trädgårdsskötsel, boskapsskötsel och fiske, bör
också bidra till att göra det angeläget för statsmakterna att främja den
tekniska forskningen på konservindustriens område.
Örn konserveringsforskningen skall drivas tillräckligt allsidigt och effektivt,
blir den jämförelsevis dyrbar. Med hänsyn härtill och emedan, såsom
ovan nä amts, det produktionsområde, som beröres av denna forskning, är
uppdelat på ett flertal organisationer och en mängd, delvis mycket små
företag, har det hittills icke visat sig möjligt att få till stånd erforderlig
36
Kungl. Maj:ts proposition nr 140.
grandforskning och mera långsiktig målforskning. Utredningen är övertygad
örn, att detta icke heller inom en överskådlig framtid går att åstadkomma
utan att staten lämnar sitt stöd i den omfattning, som förutsättes
i detta förslag till avtal.
Avtalsförslaget har undertecknats för Kungl. Majit och kronan under förutsättning
av Kungl. Majits godkännande av ordföranden i utredningen samt
för stiftelsen av därtill bemyndigade representanter för denna.
I fråga om engångskostnaderna, anför utredningen vidare, skulle
staten enligt avtalsförslaget tillhandahålla tomt och bekosta uppförandet av
byggnaderna inklusive fast inredning. Byggnadskostnaderna ha, såsom tidigare
omnämnts, beräknats till 1 250 000 kronor, varav 100 000 kronor för vissa
lokaler, som beräknats bli uthyrda till stiftelsen eller till andra intressenter.
Enligt avtalsförslaget skulle kostnaderna för institutets utrustning (470 000
kronor), såsom jämväl tidigare berörts, delas mellan staten och stiftelsen. Statens
andel beräknas till 256 000 kronor och innefattar huvudsakligen utrustning
för forskningslaboratorierna och analyslaboratoriet ävensom för
administrativa uppgifter, dokumentation och undervisning, medan stiftelsens
andel, 214 000 kronor, främst innefattar utrustning för den tekniska avdelningen
och matutprovningsavdelningen.
Även årskostnaderna, vilka vid full drift av institutet beräknats
uppgå till 420 000 kronor, skulle, såsom framgår av avtalsförslaget, bliva
uppdelade mellan staten och stiftelsen. Utredningen framhåller i anslutning
härtill, att det icke vore möjligt att på detta förberedande stadium med
anspråk på absolut noggrannhet framlägga ett detaljförslag till driftkostnadsstat
för verksamheten, eftersom det toge viss tid, innan institutets
byggnads- och utrustningsfråga hunne ordnas och verksamheten kunde
komma igång, samt förhållandena i rådande tidsläge snabbt kunde ändras.
Utredningen betonar därvid, att av utredningen framlagt förslag till
stat därför endast vore att betrakta såsom en ram, inom vilken institutets
styrelse med beaktande av nytillkomna faktorer hade att år från år under institutets
verksamhetstid ordna arbetet. Det förhållandet, att inom landet hittills
saknats utslagsgivande erfarenhet av sådan verksamhet, det här vöre
fråga om, vöre också ägnat att framhäva betydelsen av att institutets ledning
lämnades en betydande frihet vid planläggningen och ledandet av arbetet.
Statförslaget har följande innehåll:
Inkomster.
Statsanslag:
Till avlöningar och arvoden
Till omkostnader ........
Kronor Kronor
200 000
60 000 260 00(
260 000
Andra inkomster:
Årsanslag av stiftelsen svensk konserveringsforskning.. 135 000
Inkomster för patent, tjänster och särskilda upp -
drag m. m.
25 000 160 000
Summa kronor 420 000.
Kungl. Maj:ts proposition nr 140. 37
Utgifter.
Avlöningar och arvoden: Kronor Kronor
1. Arvoden åt av Kungl. Maj:t förordnade styrelseledamöter
.................................... 1 500
2. Avlöningar åt personal enligt personalförteckning .. 182 200
3. Rörligt tillägg ................................ 52 600
4. Pensioneringskostnader ........................ 20 000
5. Avlöningar åt tillfällig förstärkning av personalen . . 20 000 276 300
Omkostnader:
1. Sjukvård m. m............................... 2 000
2. Reseersättningar................................ 10 000
3. Uppvärmning m. m........................... 8 000
4. övriga expenser ........ 22 000
5. Publikationstryck ............................ 4 000
6. övriga utgifter................................ 75 000 121 ooo
Extra utgifter: 22 700 22 700
Summa kronor 420 000.
Kronor
Av posten övriga expenser beräknas till vatten, gas
och elektrisk ström............................ 12 000
diverse expenser .................................. 10 000
Av posten övriga utgifter beräknas till råvaror,
kemikalier och övrig forskningsmateriel.......... 35 000
tekniska inventarier och maskiner.................. 25 000
böcker, tidskrifter och annan biblioteksmateriel...... 5 000
frakter m. m..................................... 10 000
Såsom framgår av statförslaget skall vid full drift av institutet årskostnaderna
täckas till 260 000 kronor med statsanslag och till 135 000 kronor av
stiftelsen samt i övrigt av särskilda inkomster.
Beträffande statförslagets inkomstsida framhåller utredningen i huvudsak
följande.
För att göra institutets verksamhet mindre beroende av penningsvärdets
fluktuationer, har statens åtagande beträffande driften angivits i vissa bestämda
realprestationer och icke i fixerade årliga penningbidrag. Staten
skulle sålunda beträffande vissa i avtalet närmare angivna befattningar
lämna bidrag till avlöning inklusive tillägg enligt de grunder för rörligt
tillägg och kristillägg, som gälla för statens nyreglerade verk. Erforderliga
kostnader för pensionering av med statsmedel avlönad personal skulle likaledes
betalas med statsmedel. Även statens bidrag till omkostnaderna för
driften skall vid avsevärda ändringar i penningvärdet justeras så, att det
motsvarar det i förslaget avsedda realvärdet.
Statens bidragsskyldighet har i avtalet beräknats under antagande av
full drift av institutet. I den mån driftpersonalen ej nått den angivna omfattningen
och/eller omkostnaderna bli mindre än beräknat, skall statens
bidrag minskas i förhållande härtill.
Vad angår statförslagets utgiftssida anför utredningen till en början,
alt bland utgifterna icke medräknats underhåll av byggnaderna och skötsel
38
Kungl. Maj:ts proposition nr 140.
av tomten, utan hade det förutsatts, att detta skulle ombesörjas av byggnadsstyrelsen
och alt kostnaderna därför skulle påföras statens allmänna fastigbetsfond,
byggnadsstyrelsens delfond. Ej heller hade i statförslaget medräknats
avlöningar och omkostnader för den undervisning för högskolestuderande,
som skulle bedrivas inom institutets lokaler, utan borde dessa kostnader
närmast åvila Chalmers tekniska högskola och upptagas i dess stat.
Av årsutgifterna under rubriken avlöningar och arvoden skall staten enligt
avtalsförslaget betala dels arvoden åt de av Kungl. Majit förordnade
styrelseledamöterna dels grundlöner, avseende ett belopp av 143 800 kronor,
samt lönetillägg och kostnader för pensionering åt tjugofem av de å personalförteckningen
upptagna trettioen befattningshavarna. Utredningen anför vidare
beträffande de under nämnda rubrik upptagna årsutgifterna löljande:
Av årsutgifterna för institutet beräknas 276 300 kronor komma under
rubriken »Avlöningar och arvoden». Som första delpost under denna rubrik
har upptagits ett belopp av 1 500 kronor till arvoden åt de styrelseledamöter
som utses av Kungl. Majit. Eventuella arvoden åt sådana ledamöter, som
utses av näringslivet, ha icke upptagits i statförslaget, utan förutsatts skola
betalas direkt av vederbörande organ för näringslivet.
Avlöningarna åt personal enligt personalförteckningen äro grundlöner på
vilka skall utgå rörligt tillägg enligt de grunder för rörligt tillägg och kristillägg,
som gälla för tjänstemän vid statens nyreglerade verk. Lönerna ha
avpassats efter den löneskala, som gäller för motsvarande befattningar i
statstjänst. Statstjänsten medför emellertid vissa fördelar för den anställde,
som detta halvstatliga institut icke kan erbjuda. Vidare måste de ledande
befattningarna inom institutet rekryteras bland personer nied sådana kvalifikationer,
som göra dem eftersökta även av det enskilda näringslivet.
Dessa omständigheter medföra, att de föreslagna lönerna måste anses vara i
lägsta laget för att vid institutet kunna anställa och behålla verkligt skickliga
och initiativrika tekniker och vetenskapsmän. Utredningen har emellertid
icke ansett sig böra räkna med högre grundlöner än som skett och vill i stället
föreslå, att personalens löner, i likhet med vad fallet är vid Svenska träforskningsinstitutet
och Svenska textilforskningsinstitutet, icke skola behöva betraktas
som fixerade till de i personalplanen angivna beloppen. Dessa belopp
böra visserligen anses normerande för beräkningen av erforderliga statsanslag,-men det bör stå institutets ledning fritt att bevilja särskilda lönetillägg, i den
mån medel därför erhållas från näringslivet eller stå till förfogande i annan
ordning. En sådan möjlighet till individuell lönesättning kan i vissa fall vara
nödvändig för att kunna anställa befattningshavare med tillräcklig kompetens.
Pensioneringskostnaderna lia uppskattats till 20 000 kronor. Pension har
beräknats utgå endast i de fall. då styrelsen finner detta skäligt. Utredningen
har funnit det ur de flesta synpunkter förmånligast, att pensionering
sker hos Svenska personalpensionskassan (SPP) enligt dennas normalplan.
Bland fördelarna med pensionering i SPP i jämförelse med i statens pensionsanstalt
må främst nämnas, att denna pensioneringsform är ägnad att
underlätta utbyte av personal mellan institutet och näringslivet, eftersom
personalen hos industriföretagen numera allmänt brukar pensioneras i SPP.
Denna möjlighet till övergång mellan institutet och näringslivet är så mycket
viktigare, som institutets verksamhet enligt avtalsförslaget, skall regleras
genom ett avtal, som kan utlöpa under år 1956. Skulle verksamheten då väsentligt
omläggas är det av värde att den pensionerade personalen kan flytta
med sig sin pension, örn den erhåller anställning inom näringslivet. En annan
Kungl. Maj:ts proposition nr 140.
39
fördel är att SPP vid förtidsavgång ur tjänst lämnar pension på såväl befattningshavarens
som arbetsgivarens insatser, medan däremot statens pensionsanstalt
lämnar uppskjuten pension, beräknad endast på befattningshavarens
egen insats. Som nackdel för personalen vid pensionering i SPP må nämnas,
att befattningshavarnas avgifter i allmänhet äro något högre i SPP än i statens
pensionsanstalt.
Lönestaten upptar slutligen 20 000 kronor till avlöningar åt tillfällig personal
utanför personalförteckningen och arvoden åt särskilt anlitade sakkunniga.
Storleken av denna utgiftspost torde i verkligheten variera i hög
grad från år till år beroende på bland annat sådana faktorer som fluktuationer
i mängden av betalade uppdrag till institutet. Därest institutet blir
mycket anlitat för sådana uppdrag kommer den beräknade utgiftsposten
20 000 kronor säkert att behöva höjas avsevärt, men samtidigt stiger också
inkomsten av sådana uppdrag.
I fråga om omkostnadsstaten yttrar utredningen:
Omkostnadsstaten har uppskattats till 121 000 kronor, motsvarande 43,8
procent av avlöningsstaten. Det är synnerligen vanskligt att i detta fall på
förhand prestera en beräkning av omkostnaderna. En jämförelse med vissa
andra organisk-kemiska laboratorier tyder dock på att ovannämnda, genom
uppskattning av detaljposterna härledda belopp skulle vara riktigt avvägt.
I förhållande till avlöningskostnaderna uppgingo sålunda för budgetåret 1942/
43 omkostnaderna för statens institut för folkhälsan till 47 procent, för havsfiskelaboratoriet
till 30 procent, för statens rättskemiska laboratorium till
37 procent, för statens veterinärbakteriologiska anstalt till 55 procent och för
statens lantbrukskemiska kontrollanstalt till 33 procent.
Omkostnaderna ha uppskattats för en verksamhet av sådan omfattning,
som ungefär motsvarar personalplanen vid full drift. Beträffande den i omkostnadsstaten
ingående delposten 75 000 kronor till »övriga utgifter» må
framhållas, att i denna post ingå bland annat 35 000 kronor till råvaror,
kemikalier, glas och andra förbrukningsartiklar samt 25 000 kronor till tekniska
inventarier och maskiner. Det förstnämnda beloppet (35 000 kronor
per år) måste redan under utrustningstiden bringas upp till denna storlek,
eftersom då ett visst förråd av kemikalier, glas m. m. måste uppläggas och
dylika förbrukningsvaror icke medräknats i utrustningskostnaderna. Sedan
driften kommit i gång för fullt torde likaledes kostnaderna för sådana ändamål
bli betydande, bland annat emedan institutet ej endast skall utföra
undersökningar i laboratorieskala utan även i mer materialkrävande halvindustriell
skala. Med beloppet (25 000 kronor) till tekniska inventarier och
maskiner skall bland annat finansieras uppbyggandet av mer eller mindre
tillfällig apparatur för olika försök inom institutet. Däremot torde beloppet
icke i högre grad förslå till nyanskaffning av dyrbarare apparater och maskiner
för komplettering eller omläggning av institutets utrustning, varför man
torde böra räkna med att medel för sådana ändamål utverkas från fall till fall.
Vid sidan av avlönings- och omko s t n a ds s ta te r na har, fortsätter utredningen,
upptagits ett belopp av 22 700 kronor till extra utgifter. Denna utgiftspost,
som förutsatts utgå av anslag från näringslivet, skulle användas lill sådana
utgifter lill vilka medel icke funnes disponibla under andra rubriker. I första
hand .skulle från beloppet till extra utgifter betalas eventuella avlöningstillägg
utöver de löner, som beräknats i avlöningsstaten.
Stålens och näringslivets (stiftelsens) åligganden i ekonomiskt hänseende
har av utredningen sammanfattats sålunda:
40
Kungl. Maj:ts proposition nr 140.
Engångskostnader kronor |
Årskostnader kronor |
|
1 506 000 1 |
260 000 2 |
|
Näringslivet....................................... |
214 000 |
135 000 3 |
I anslutning till förslaget till stadgar anför utredningen beträffande
institutets inre organisation till en början följande.
Enligt § 3 skall Kungl. Majit förordna ordförande och fem andra ledamöter
samt stiftelsen »Svensk konserveringsforskning» fem ledamöter i styrelsen.
Styrelsen bör vara så sammansatt att den inrymmer — utom administrativ
erfarenhet — företrädare för den livsmedelstekniska och den angränsande
agrara grundforskningen, för konsumentintressena och för de viktigaste av
de berörda produktionsområdena. Härvid förutsättes att stiftelsens representanter
i styrelsen komma att företräda olika av institutet behandlade delar
av livsmedelsproduktionen.
Genom de statliga representanterna bör styrelsen tillföras kontakt med
grundforskningen och konsumtionen. Förslagsvis kunna de statliga ledamöterna
representera statens tekniska forskningsråd, Chalmers tekniska
högskola, det allmännas betydande avnämareintresse i fråga om konserver
framför allt inom försvarsväsendet, varjämte i styrelsen bör insättas en representant
för husmödrarna.
Styrelsens ordförande och ledamöter skola stadgeenligt utses för högst
tre år, men de böra givetvis kunna omväljas.
Styrelsen skall leda institutets verksamhet och därvid bland annat tillse,
att erforderligt samarbete med näringslivet (producenterna av råvaror och
av förädlade varor), konsumenterna och den högre tekniska undervisningen
kommer till stånd och att gällande bestämmelser för verksamheten följas.
I övrigt hänvisas till stadgarnas specifikation av styrelsens åligganden.
Rörande äganderätten till forskningsresultat, patentering
och därmed sammanhängande frågor, behandlade
i stadgeförslagets § 8, uttalar utredningen:
Eftersom institutets forskningsverksamhet enligt allmänt forskningsprogram
väsentligen skall avse grundläggande frågor, torde patentering av forskningsresultat
i regel icke behöva eller kunna ske. Då emellertid erfarenheten
från nästan all verksamhet av detta slag visar, att patentering en och annan
gång blir aktuell, har utredningen ansett det lämpligt, att institutet redan
från början har klara bestämmelser för hur i så fall bör förfaras.
I det fall, då forskningen enligt allmänt program kan föranleda uttagande
av patent, bör patentering ske genom försorg av institutets styrelse. Härigenom
möjliggör man ett ekonomiskt utnyttjande av resultaten i förhållande
till utlandet och förhindrar, att det inom landet blir en kapplöpning för
patentering av institutets på allmänt program utförda forskningsarbeten.
Det vore olyckligt om det företag (eller den enskilda person), som först erhåller
kännedom om något vid institutet framkommande forskningsresultat,
skulle bli i tillfälle att ekonomiskt utnyttja detta gentemot övriga industrier,
av vilka många kanske i högre grad understött forskningen finansiellt.
1 Exklusive tomtvärde.
2 » underhåll av tomt och byggnad.
3 > beräknade inkomster av uppdrag m. m. (ca 25 000 kr/år).
Kungl. Maj.ts proposition nr 110.
41
Licens för utövande av dylika av institutet uttagna patent synes böra
medges samtliga de inhemska industriföretag, som medverka till institutets
verksamhet, mot en licensavgift, som blott avser att täcka de institutet
åsamkade kostnaderna för patentets uttagande och upprätthållande. Styrelsen
bör emellertid vara berättigad att i de fall den så anser önskvärt i dessa
kostnader jämväl inräkna ersättning till den eller de forskare, som särskilt
medverkat till uppnående av de forskningsresultat, på vilka patentet grundas.
Möjligheten för forskarna att på denna väg bli ekonomiskt delaktiga i forskningsresultatens
praktiska utnyttjande torde kunna utgöra en viktig stimulans
i arbetet. Utredningen vill dock understryka, att forskningsresultaten
ej sällan framkomma genom samarbete mellan ett antal forskare, varför
det understundom kan visa sig vara vanskligt att rättvist fördela dylika ersättningar.
Till utlandet samt till sådana inhemska intressenter, vilka icke genom
stiftelsen ekonomiskt stödja institutets allmänna forskningsverksamhet, kunna
licenser på av institutet uttagna patent försäljas enligt vanliga affärsmässiga
grunder, varvid eventuella licensinkomster kunna nyttjas för institutets
forskning. Näringslivets representanter i styrelsen lia därvid möjlighet att
övervaka, att sådan licensförsäljning icke sker i strid mot det svenska näringslivets
intressen.
I fråga örn bestämmelserna rörande sådana forskningsresultat, som uppnåtts
vid undersökningar på uppdrag och bekostnad av enskilda uppdragsgivare,
må anföras följande. Örn en dylik uppdragsgivare för längre tid
skulle tillförsäkras resultaten av de av honom bekostade undersökningarna,
skulle detta kunna hämma institutets allmänna forskningsverksamhet, emedan
personalen då vore tvungen att hela tiden betrakta dessa undersökningar
som konfidentiella och icke ens finge utan uppdragsgivarens medgivande
begagna de gjorda rönen i det fortsatta allmänna forskningsarbetet.
Ej heller skulle institutet utan särskilt tillstånd av uppdragsgivaren
kunna åtaga sig nya uppdrag åt andra beträffande samma eller liknande
problem. Allt eftersom dylika konfidentiella forskningsresultat anhopades
inom institutet, skulle dettas verksamhetsområde alltmer inskränkas av
sekretesshänsyn. Ett företag skulle också kunna för lång tid utestänga de
andra från att anlita institutet inom ett aktuellt forskningsområde endast
genom att ge institutet ett uppdrag inom området i fråga. Med hänsyn till
dessa omständigheter är det viktigt, att äganderätten till forskningsresultat
endast förbehålles uppdragsgivare så lång tid, som behöves för att han skall
hinna vidtaga nödiga åtgärder för resultatens eventuella patentering. Ett
år torde räcka i vanliga fall, men det kan dock förekomma, att forskningsresultat
behöva ytterligare prövas och utvecklas under längre tid, innan det
kan utrönas, örn de äro värda patentering.
På grund härav lia bestämmelserna utformats så, att resultaten må förbehållas
uppdragsgivare, örn denne så önskar, dock högst under ett år efter
det arbetet avslutats, såvida icke styrelsen på särskild framställning medger
förlängning av tiden.
Utredningen anför i övrigt i fråga örn stadgeförslaget:
Jämlikt § 9 kan Chalmers tekniska högskola beredas möjlighet alt draga
nytta av institutets forskarpersonal för undervisning i konserveringsteknik
vid högskolan. Liknande bestämmelser finnas förut för vissa andra jämförbara
institutioner, såsom statens väginstitut, statens geotekniska institut,
Svenska träforskningsinstitutet och Svenska texlilforskningsinstitutet.
Upplösningsbestämmelserna i 8 13 böra självfallet endast tillämpas örn
42
Kungl. Maj:ts proposition ni 140.
institutets verksamhet definitivt skall upphöra, men däremot icke om den
av någon orsak temporärt nedlägges.
Framhållas bör, att till institutets tillgångar icke skola räknas byggnad
och fast inredning, vilka tillhöra staten. De tillgångar, som institutet i första
hand kan komma att få, äro sådan utrustning som ej är hänförlig till fast
inredning, vidare patenträttigheter för av institutet uppnådda forskningsresultat
och eventuella donationer till institutet.
Utredningen erinrar i detta sammanhang örn att, såsom förut anförts, uppförande
och inredning av institutsbyggnad, anskaffande av utrustning och
anställande av personal torde taga minst 1 V2 å 2 år. Emellertid komme,
anför utredningen, vissa driftkostnader att uppstå redan före och under
byggnadstiden på grund av att styrelsen och viss personal måste arbeta med
byggnads- och utrustningsspörsmål, med personalfrågor och med andra förberedelseåtgärder.
Under förutsättning att kostnaderna för Chalmers tekniska
högskolas byggnadskommitté, till vilken — såsom skett beträffande Svenska
textilforskningsinstitutet — ledningen av byggnadsarbetena borde överlämnas,
ävensom kostnaderna för arkitekt och annan särskilt tillkallad expertis bestredes
från byggnadsanslaget, kunde statsanslaget till driftkostnader för första
budgetåret begränsas till 20 000 kronor.
Yttranden.
Utredningens förslag i fråga om institutets ''finansiering och organisation
har upptagits till behandling av några av de hörda myndigheterna och sammanslutningarna,
vilka därvid i huvudsak biträtt detsamma. Framställningar
ha emellertid gjorts om jämkningar i förslaget.
Överbefälhavaren framhåller, att med hänsyn till de mycket stora intressen,
som försvarsväsendet hade att bevaka i fråga om konserveringsforskningen,
och de rent speciella synpunkter, som ofta måste ställas på arbetsuppgifterna,
försvarsväsendet under alla förhållanden borde vara representerat i institutets
styrelse. — I institutets stadgar borde införas en bestämmelse örn att staten
hade rätt att förvärva licens för patent på enahanda villkor som de svenska
företag, som vore anslutna till stiftelsen »Svensk konserveringsforskning».
Statskontoret erinrar, att utredningen, som själv funnit, att de på staten
fallande kostnaderna för konserveringsinstitutet skulle bli betydande, emellertid
själv ansett mycket talande skäl föreligga för att staten alldeles särskilt
borde understödja här ifrågavarande forskning. Utan att underskatta
konserveringsforskningens stora betydelse för folkhushållet torde man likväl
enligt statskontorets uppfattning icke böra glömma det stora ekonomiska
intresse, som denna forskning måste anses ha även för berörda företag och
organisationer inom livsmedelsindustrien. Det torde därför icke vara orimligt
kräva, att den stiftelse, som kunde komma att bildas av intressenter inom
nämnda industri, i ungefär lika mån som staten medverkade till konserveringsinstitutets
finansiering. Statskontoret ansåge därför, att en blivande uppgörelse
mellan staten och den planerade stiftelsen »Svensk konserverings
-
43
Kungl. Maj:ts proposition nr 140.
forskning» måtte grundas på en jämnare avvägning av kostnadernas inbördes
fördelning än den, som kommit lill uttryck i det preliminära avtalsförslaget.
— 1 fråga om det nya forskningsinstitutets personalorganisation hade statskontoret
uppmärksammat, att statens bidrag till föreståndarens avlöning enligt
förslaget skulle utgå med 14 000 kronor jämte rörligt tillägg och kristillägg
härå. Den av staten garanterade grundlönen till föreståndaren för svenska
textilforskningsinstitutet vore däremot begränsad till 12 000 kronor. Anledning
att bestämma statsbidraget högre i förstnämnda fall syntes icke föreligga.
Lantbruksstyrelsen framhåller, att de föreslagna lönerna för vissa befattningshavare
enligt styrelsens mening beräknats alltför snävt. I fråga om assistenten
å matutprovningsavdelningen, vilken befattningshavare enligt förslaget
skulle hava näringsfysiologiska kunskaper minst motsvarande skolkökslärarinnekompetens,
samt i fråga örn laboratoriebiträdena syntes lönerna till och
med orimligt låga. Även om det vore förutsatt, att viss löneförhöjning skulle
kunna åstadkommas genom bidrag från näringslivet, torde denna möjlighet
knappast komma i fråga för andra än de högre befattningshavarna. Det torde
med hänsyn härtill kunna komma att möta svårigheter att erhålla väl kvalificerade
innehavare särskilt av nämnda tjänster.
Lantbruksakademien anför liknande synpunkter.
Kommerskollegium yttrar, att formerna för den blivande personalens anställning
och pensionering syntes vara avsedda att överensstämma med dem,
som tillämpades inom det privata näringslivet. Löneskalan hade däremot avpassats
efter den, som gällde för motsvarande statstjänstemän. Det torde
under sådana förhållanden kunna visa sig svårt att erhålla kvalificerade
personer till vissa tjänster, i all synnerhet som bristen på fackutbildade krafter
inom livsmedelsforskningens område vore mycket framtx-ädande.
Statens livsmedelskommission framhåller angelägenheten av att kommissionen
eller det statliga organ, som sedermera i kommissionens ställe kunde
komma att handha den statliga lagringsverksamheten av livsmedel, bleve
representerat i styrelsen. Det organ som handhade berörda lagringsverksamhet
hade nämligen så stora intressen att bevaka på förevarande område,
att det enligt kommissionens mening syntes riktigt, att nämnda organ bleve
representerat i styrelsen.
Styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgård sinstitut ifrågasätter,
örn icke i styrelsen för det nya institutet borde beredas plats för någon person,
som kunde representera trädgårdsodlingen och den inom denna bedrivna
försöksverksamheten, emedan resultatet vid konservering av trädgårdsprodukter
vore oerhört starkt beroende av råvarans beskaffenhet.
Svenska teknolog föreningen framhåller, att det nied hänsyn lill att föreståndarens
för institutet arbete bleve i hög grad krävande syntes ligga stor
väkt uppå, att sådan vidsynthet finge göra sig gällande vid bestämmandet av
institutsföreståndarens ekonomiska villkor att till föreståndare kunde förvärvas
en person med högsta tekniska kvalifikationer.
44
Departementschefen.
Kungl. Maj:ts proposition nr liO.
Regleringen av samarbetet mellan staten och det enskilda näringslivet på
nu ifrågavarande forskningsområde har i utredningens betänkande utformats
efter modell av vad därutinnan tidigare beslutats rörande de också av utredningen
föreslagna instituten för trä-, textil- samt järn- och metallforskning.
Efter förhandlingar med utredningen ha representanter för näringslivet bildat
stiftelsen Svensk konserveringsforskning med uppgift att i samarbete med
staten driva ett institut för forskning på konserveringsområdet, varjämte ett
preliminärt avtal upprättats angående statens och stiftelsens inbördes skyldigheter
med avseende å detta samarbete. Jämväl i fråga örn den närmare avvägningen
av dessa skyldigheter har utredningen i flera väsentliga stycken
följt de principer, som legat till grund för vad tidigare föreslagits och beslutats
beträffande de redan inrättade forskningsinstituten.
Enligt utredningens förslag skall staten tillhandahålla tomt och bekosta
byggnaderna jämte fast inredning, medan kostnaderna för övrig utrustning
skola, liksom årskostnaderna, delas mellan staten och stiftelsen. Det förslag
till reglering av förhållandet mellan staten och stiftelsen, varom enighet sålunda
åstadkommits mellan utredningen och stiftelsens representanter, har i
de flesta av de över utredningens betänkande avgivna yttrandena tillstyrkts
eller lämnats utan erinran. Jag finner också för egen del förslaget utgöra en
ur alla synpunkter skälig och rimlig avvägning. Statskontorets förslag om
ändrad fördelning av kostnaderna mellan staten och stiftelsen finner jag sålunda
icke anledning biträda. Ej heller torde skäl föreligga till ändring av de
av utredningen föreslagna lönebeloppen, särskilt som det står stiftelsen fritt
att av egna medel utbetala tillägg till lönerna, därest så skulle befinnas erforderligt.
Även förslaget till stadgar för institutet bör enligt min mening kunna i huvudsak
godtagas. Önskemålen rörande representation i styrelsen för olika
intressegrupper torde få upptagas till övervägande då i sinom tid styrelseledamöter
skola utses, överbefälhavarens förslag att i stadgarna skulle införas
en bestämmelse om rätt för staten att förvärva licens för patent på enahanda
villkor som till stiftelsen anslutna företag bör enligt min mening beaktas.
Förhållandet mellan Institutet för konserveringsforskning och
havsfiskelaboratoriets i Lysekil fiskeritekniska avdelning.
Utredningen.
Utredningen erinrar, att enligt de föreskrifter, som utfärdats för svenska
hydrografisk-biologiska kommissionens havsfiskelaboratorium i Lysekil, huvuduppgiften
för laboratoriets fiskeritekniska avdelning vore att bedriva vetenskaplig
forskning beträffande grundläggande problem och tillämpningsfrågor
huvudsakligen på fiskkonservindustriens och fiskredskapsimpregneringens
områden samt att ställa resultaten till allmänt förfogande. Vid
en undersökning som utredningen låtit verkställa vid avdelningen hade emel
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 140.
45
lertid synts framgå, att egentlig fiskeriteknisk forskning förekommit i mycket
ringa utsträckning och att arbetet i övervägande grad kommit att omfatta
provningsverksamhet och, till en mindre del, rådgivning. Ehuru dessa verksamhetsgrenar
i och för sig vore gagnande för näringslivet, tåge de dock vid
sidan av den forskning, som enligt föreskrifterna skulle vara avdelningens
huvuduppgift.
Det syntes uppenbart, anför utredningen vidare, att det ifrågasatta institutet
för konserveringsforskning framför allt måste inriktas på forskning och
framstegsarbete och att dess planläggning, konstruktion och arbetsorganisation
måste utformas i enlighet därmed. Beträffande frågan om inordnande
i forskningsinstitutet av sådan kontrollverksamhet, som bedrivits vid Lysekilslaboratoriets
fiskeritekniska avdelning, kunde sägas att en kombinerad
anstalt för å ena sidan forskning samt å andra sidan kontroll och provning
gåve en sämre effekt i fråga om forskningen än en renodlad forskningsanstalt.
Härpå utgjorde just den fiskeritekniska avdelningen ett belysande
exempel. Vidare borde framhållas, att institutets verksamhet skulle avse
forskning beträffande konservering icke endast av fisk utan även av kött,
frukt, grönsaker m. m. Därest det inom institutet anordnades driftkontroll
för fiskprodukter, bleve det oundvikligt, att man även ordnade sådan kontroll
för produkter av andra råvaror. I så fall kunde befaras, att kontrollarbetet
skulle inkräkta på forskningsverksamheten i så hög grad att förhållandena
bleve likartade med dem, som nu rådde vid Lysekilslaboratoriet.
Med hänsyn härtill ansåge sig utredningen kunna draga den slutsatsen, att
den fiskeritekniska kontrollverksamhet, som för närvarande bedreves i Lysekil,
ej borde inordnas inom forskningsinstitutet.
Den fiskeritekniska avdelningen borde, framhåller utredningen, behållas
och arbeta på liknande sätt som för närvarande, åtminstone tills forskningsinstitutet
blivit färdigulrustat och verksamheten där hunnit komma i full
gång. Därefter komme emellertid något behov av avdelningen i vad gällde
fiskeriteknisk forskning uppenbarligen icke att föreligga. Beträffande den
kontrollerande verksamheten kunde emellertid enligt utredningens uppfattning
förhållandet ställa sig annorlunda, i den mån kontrollen kunde anordnas
som direkt driftkontroll för industri.
Utredningen behandlar härefter frågan örn behovet av sådan driftkontroll.
Därvid framhåller utredningen, att det i framtiden för större industriföretag
bleve nära nog nödvändigt att inrätta laboratorier för driftkontroll
vid de egna verken. För mindre företag åter vore det enligt utredningens
uppfattning önskvärt att till förfogande stöde ett självständigt kontrollaboratorium,
sorn läge väl till och leddes på ett förtroendegivande sätt. För närvarande
syntes den fiskeritekniska avdelningen ej uppbära inkomster för
konlrollanalyser och prov. Örn avdelningen skulle bibehållas som ett driftkontrollaboratorium,
skulle det emellertid vara ganska naturligt, örn kostnaderna
för kontrollverksamheten i likhet med vad fallet vore vid annan
industridrift bures av de företag, som begagnade sig av laboratoriet. Vid sammanträden
som av utredningen hållits med representanter för konserv
-
46
Statsutskottets utlåtande nr HO.
industri och fiskare, hade framhållits att det även i fortsättningen borde finnas
ett laboratorium för driftkontroll i Lysekil, eftersom ett stort antal konservföretag,
många av mindre omfattning, vore förlagda där eller i trakten
däromkring. Alternativt kunde ifrågasättas att förlägga ett dylikt laboratorium
till Göteborg. Örn detta skulle befinnas önskvärt, funnes möjlighet att
i anslutning till de i utredningens förslag upptagna forskarrummen i vindsvåningen
i institutsbyggnaden anordna ytterligare ett antal rum, vilka kunde
upplåtas till ett laboratorium för driftkontroll. Ett sådant laboratorium
borde dock, såsom utredningen tidigare antytt, icke tillhöra institutets organisation
utan arbeta med egen ledning och egen ekonomi. Laboratoriet skulle
bliva att betrakta som hyresgäst. Den erforderliga tillbyggnaden skulle kunna
ske för en förhållandevis ringa kostnad. Denna vore icke inräknad i den av
utredningen angivna byggnadskostnaden för institutet.
För att bedöma behovet av ett driftkontrollaboratorium och frågan örn laboratoriet
borde förläggas till Göteborg eller Lysekil erfordrades dock enligt
utredningens mening ytterligare undersökningar, vilka borde anförtros åt
hydrografisk-biologiska kommissionen. Emellertid syntes dessa spörsmål, såvitt
utredningen kunde finna, ej vara av avgörande betydelse för frågan om
inrättandet av ett institut för konserveringsforskning. Därest det skulle anses
lämpligt att förlägga driftkontrollaboratoriet till Göteborg, kunde vid en
senare tidpunkt, dock innan arbetet med institutbyggnadens uppförande fortskridit
alltför långt, beslut fattas om tillbyggnad av vindsvåningen utan att
onödiga extrakostnader och särskild försening av byggnadsarbetet skulle behöva
uppstå.
Yttranden.
Förhållandet mellan det föreslagna institutet och havsfiskelaboraloriets
fiskeritekniska avdelning har upptagits till behandling i yttrandena från
statskontoret, lantbruksstyrelsen samt svenska hydrografisk-biologiska kommissionen.
Statskontoret uttalar, att därest ett institut för konserveringsforskning komme
till stånd, anledning icke torde föreligga att bibehålla det nuvarande
havsfiskelaboratoriets i Lysekil fiskeritekniska avdelning. Ett laboratorium
med den begränsade uppgiften att utföra analyser och prov för konservindustrien
borde enligt ämbetsverkets mening icke drivas på statens bekostnad.
Lantbruksstyrelsen yttrar, att det icke kunde anses försvarligt att, om ett
forskningsinstitut i Göteborg bomme lill stånd, bibehålla den fiskeritekniska
avdelningen vid laboratoriet i Lysekil. Det mest rationella vore enligt styrelsens
uppfattning att vid institutets organisation begagna sig av den personal
och apparatur, som nu funnes vid denna avdelning. Styrelsen förordade
därför, att avdelningen inordnades i det nya institutet.
I hydrografisk-biologiska kommissionens yttrande föreslås, att den fiskeritekniska
avdelningen på lämpligt sätt överföres till det nya institutet för kon
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 140.
47
serveringsforskning. Vidare förordar kommissionen, att avdelningens inventarier
i den mån de icke erfordras för kommissionens övriga forskningsverksamhet
samtidigt övertagas av institutet samt att åtgärder vidtagas för
att bereda avdelningens personal anställning vid institutet. Kommissionen
förklarar sig därjämte vilja framhålla angelägenheten av att frågan om avdelningens
framtida ställning och avveckling avgöres samtidigt med att beslut
fattas om upprättandet av ett konserveringsforskningsinstitut.
På min anmodan ha därefter professorn E. Abramson och överingenjören
H. Brahmier efter verkställd utredning avgivit ett yttrande i frågan.
Utredningsmännen anföra, att det område, inom vilket den fiskeritekniska
avdelningen vid havsfiskelaboratoriet hade att bedriva forskning, till stor
del folie inom konserveringsforskningsinstitutets arbetsfält. I vad avdelningens
verksamhet avsåge frågor rörande impregnering av fiskredskap vore
den emellertid av textilteknisk natur och borde därför överföras till det nyupprättade
institutet för textilforskning i Göteborg. Beträffande avdelningens
verksamhet av driftkontrollnatur anföra utredningsmännen, att det icke
kunde anses rimligt, att staten, såsom nu skedde, utan ersättning utförde
kemiskt kontrollarbete. Den rätta ordningen vore den, som gällde för varje
annan industri, nämligen att företagen själva ombesörjde utförandet av erforderliga
kontrollanalyser antingen, då fråga vore om större företag, vid
egna driftkontrollaboratorier eller, då det gällde företag av mindre omfattning,
genom anlitande av handelskemister, apotek eller andra befintliga kemiska
kontrollaboratorier. Det kunde jämväl tänkas vara lämpligt att ett
antal företag särskilt inom fiskkonservindustrien i Bohuslän sammanslöte sig
för att upprätta eget kontrollaboratorium. Utredningsmännens yttrande utmynnar
i förslag, att den fiskeritekniska avdelningen vid havsfiskelaboratoriet
nedlägges, så snart dess forskningsuppgifter kunna omhändertagas av
det tilltänkta institutet för konserveringsforskning och av textilforskningsinstitutet.
I samband därmed föreslås vissa anordningar i frågor berörande
avdelningens personal. Slutligen föreslå utredningsmännen, att den driftkontrollverksamhet,
som avdelningen kommit att utöva vid sidan av sin egentliga
uppgift, övertages av näringsidkarna inom konservindustrien.
Frågan om förändring i organisationen av havsfiskelaboratoriet i Lysekil Departements
chefen
i
anledning av det nya institutets tillkomst torde i sinom tid få anmälas efter
beredning inom jordbruksdepartementet. I samband härmed bör även
övervägas — för den händelse fiskeritekniska avdelningen vid havsfiskelaboratoriet
i Lysekil nedlägges — i vad mån personalen å avdelningen bör överföras
till det nya institutet. Någon ändring i de uppgjorda byggnadsplanerna
för institutet synes, såvitt nu kan bedömas, icke behöva ske.
48
Kungl. Maj:ts proposition nr 1-10.
Hemställan.
I enlighet med vad jag i det föregående tillstyrkt lärer beslut nu böra fattas
beträffande det preliminärt träffade avtalet samt örn anslag till uppförande
av institutionsbyggnaderna och till driftkostnader under nästkommande budgetår.
För bestridande av byggnadskostnader, vilka beräknats totalt uppgå till
1 250 000 kronor, erfordras för nämnda budgetår ett anslag av 500 000 kronor
eller samma belopp som beräknats i riksstatsförslaget. Återstoden torde böra
anvisas å riksstaten för budgetåret 1947/48. För driftkostnader erfordras för
budgetåret 1946/47 ett belopp av 20 000 kronor.
Under åberopande av vad jag sålunda och i tidigare sammanhang anfört
och förordat hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att
dels godkänna vid statsrådsprotokollet fogat avtal med
stiftelsen Svensk konserveringsforskning;
dels bemyndiga Kungl. Maj:t att, i den mån så befinnes
påkallat och lämpligt, överenskomma med stiftelsen om
jämkningar i förenämnda avtal;
dels till Uppförande av byggnader för institutet för konserveringsforskning
å kapitalbudgeten, statens allmänna fastighetsfond,
för budgetåret 1946/47 anvisa ett investeringsan
slag
av .............................. kronor 500 000;
dels ock till Bidrag till institutet för konserveringsforskning
under tionde huvudtiteln för budgetåret 1946/47 anvisa ett
anslag av .............................. kronor 20 000.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall samt
förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
J.-G. Nilsson.
Kungl. Maj:ts proposition nr 140.
49
Bilaga A.
Förslag till avtal mellan Kungl. Majit och stiftelsen »Svensk kon
serveringsforskning»
angående ordnande av forskning m. m.
rörande konservering av livsmedel.
§ 1.
Stiftelsen »Svensk konserveringsforskning», i det följande kallad stiftelsen,
åtager sig att under de villkor, som nedan angivas, medverka till inrättande
och drivande av ett forskningsinstitut, benämnt »Institutet för konserveringsforskning».
Institutets syfte skall vara att i samarbete med Chalmers tekniska
högskola och under samverkan med andra vetenskapliga institutioner bedriva
tekniskt-vetenskaplig forskning rörande olika former för konservering och
lagring av livsmedel samt därmed nära sammanhängande frågor angående
tillredning, emballering och dylikt, att följa utvecklingen inom motsvarande
forskningsområden, att vid behov verkställa prövning av vid institutet framställda
produkter samt successivt lämna upplysning om de resultat, som vid
verksamheten framkomma, ävensom att deltaga i den allmänna dokumentationen
och medverka vid utbildning av teknisk personal för industridrift
på områden, som beröra institutets verksamhet.
§ 2.
Institutets verksamhet regleras av detta avtal samt genom bilagda stadgar
för Institutet för konserveringsforskning, vilka för att vara gällande skola
fastställas av Kungl. Majit, ävensom genom arbetsordning och de kompletterande
föreskrifter i övrigt, vilka utfärdas av institutets styrelse.
§ 3.
Kungl. Majit förbinder Sig att uppföra för institutet erforderliga byggnader
invid Chalmers tekniska högskola i Göteborg i huvudsaklig överensstämmelse
med bilagda ritningar, arbetsbeskrivning och rumsförteckning, innehållande
1)
rum för chefsavdelning, föreläsningssal och bibliotek m. m.;
2) laboratorier för biokemi, fysikalisk kemi och mikrobiologi, lokaler för
värmelagring, kyllagring och gaslagring samt gemensamt analytiskt och kontrollaboratorium;
3)
laboratorier för tekniska försök med beredning av provmaterial, lagring,
emballage av plåt och annat material, lacker och dylikt;
4) försökshall, pannrum, verkstad, smedja, rum för kyl- och fläktmaskiner
m. m.;
5) rum för matutprovningsavdelning.
Byggnaderna skola vara utrustade med erforderliga ledningar och installationer
för värme, kyla, kraft och belysning, ventilation, gas, vatten, avlopp,
hiss, dragskåp ävensom övrig fast inredning.
Det förutsättes, att Kungl. Majit såvitt möjligt håller byggnadstomt i anslutning
till institutet reserverad för framdeles erforderlig utvidgning.
Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 140.
4
50
Kungl. Maj:ts proposition nr 140.
§ 4.
Byggnaderna ägas av statsverket och skola under den tid avtalet gäller
kostnadsfritt disponeras av institutet. Föreläsningssalen med förberedelserum
skall utom för institutets verksamhet kunna utan ersättning användas
för undervisning i konserveringsteknik såväl för studerande vid Chalmers
tekniska högskola som för annan teknisk personal på områden, som beröra
institutets verksamhet.
§ 5.
Den för institutet erforderliga utrustningen med instrument och apparater,
verkstadsmaskiner och dylikt, flyttbara laboratoriebord, kontorsmöbler och
kontorsmaskiner samt andra nödvändiga inventarier bekostas av staten med
undantag för viss utrustning, som är förtecknad i bilaga och skall bekostas
av stiftelsen. Kostnaden för sistnämnda utrustning beräknas uppgå till
214 000 kronor.
§ 6.
Kungl. Majit förbinder Sig att bestrida kostnaderna för underhåll av byggnaderna
ävensom för skötsel av vägar, gräsmattor, planteringar och dylikt.
Kungl. Majit förbinder Sig vidare att genom årliga anslag bidraga till kostnaderna
för den vid institutet bedrivna verksamheten enligt följande grunder
vid full utbyggnad av organisationen.
a) Till avlöning av följande å den för institutet uppgjorda personalstaten
upptagna tjänster:
Antal Grundlöner
kronor
1 föreståndare för institutet................................. 14 000
1 assistent för kontaktverksamhet............................ 6 000
1 dokumentationsingenjör................................... 9 000
1 kansliskrivare och redogörare............................. 5 000
1 laboratoriechef, föreståndare för biokemiska laboratoriet...... 10 800
1 » . » » mikrobiologiska laboratoriet.. 10 800
1 » , » » fysikalisk-kemiska laboratoriet 10 800
5 assistenter för dessa laboratorier.......................... 30 000
5 laboratoriebiträden ....................................... 15 000
2 kontorsbiträden.......................................... 6 000
1 vaktmästare.............................................. 3 600
1 matlagningskonsulent..................................... 7 000
1 assistent för matutprovningen............................. 3 000
1 verkmästare.............................................. 4 400
1 finmekaniker............................................. 4 200
1 förrådsmästare och maskinist.............................. 4 200
Summa kronor 143 800.
b) Till omkostnader femtio (50) procent av det å institutets omkostnadsstat
upptagna beloppet, dock vid oförändrat penningvärde och vid full utbyggnad
av verksamheten högst 60 000 kronor.
Dessutom förbinder Sig Kungl. Majit att betala de arvoden, som enligt av
Kungl. Majit fastställda grunder skola utgå till statens representanter i institutets
styrelse.
Kungl. Maj:ts proposition nr 140.
51
Ovan angivna lönebidrag skola justeras i enlighet med de grunder för rörligt
tillägg och kristillägg, som gälla för tjänstemän vid statens nyreglerade
verk.
Bidragen till personalkostnader skola förutom lönebidragen jämväl omfatta
de kostnader, som förorsakas institutet genom anslutning till Svenska
Personal-Pensionskassan för de av ovan angivna befattningshavare, till vilka
enligt bedömande av institutets styrelse egen pension respektive familjepension
bör utgå. Bidragen till pensionskostnader skola härvid beräknas på de
grundbelopp, som motsvara de angivna statliga lönebidragen.
Anslaget till omkostnader skall, därest under avtalets giltighetstid den allmänna
prisnivån avsevärt ändras, justeras på så sätt att det kommer att
motsvara det realvärde, som uttryckt i nuvarande dagspriser angivits i ovannämnda
omkostnadsstat.
Så länge institutets organisation inom de områden, varå de här ovan förtecknade
tjänstemännen äro avsedda att verka, icke uppnått den förutsatta
omfattningen, inträder statens bidragsskyldighet endast i den mån motsvarande
kostnader uppstått.
Byggnadernas underhåll samt skötsel av vägar, planteringar o. s. v. skola
bestridas av statens fastighetsfond.
I den mån, på grund av förestående bestämmelser, jämkningar erfordras
av de ovan angivna bidragsbeloppen, har institutets styrelse att före utgången
av maj månad avgiva förslag till Kungl. Maj:t, som därefter fastställer
bidragen för budgetåret i fråga.
§ 7-
Stiftelsen förbinder sig att till institutets verksamhet lämna ett bidrag, som
när organisationen är utbyggd enligt personalplanen uppgår till minst 135 000
kronor. Så länge den del av organisationen, till vilken lönebidrag icke utgår
av statsmedel, endast är delvis utbyggd, utgår stiftelsens bidrag med ett i
motsvarande mån reducerat belopp.
§ 8.
Stiftelsen skall vara så uppbyggd, att varje svenskt företag eller annan
svensk organisation inom de områden, de ursprungliga stiftarna representera,
eller inom närstående områden, har möjlighet att ingå i stiftelsen och
efter samma grunder som stiftarna få del i institutets verksamhet.
8 9-
Kungl. Majit må, örn och i den mån Kungl. Majit så skulle finna lämpligt,
genom tillbyggnad av institutets byggnader inrätta laboratorium för kontroll-
och provningsverksamhet beträffande konservering. Ifrågavarande
verksamhet skall därvid bedrivas ekonomiskt oell administrativt fristående
från det egentliga forskningsinstitutet och dess verksamhet.
8 10.
Föreliggande avtal skall gälla till utgången av juni månad 1956. Skulle
stiftelsen brista i uppfyllande av sina förpliktelser, är Kungl. Majit berättigad
att dessförinnan uppsäga avtalet med ett års varsel.
52
Kungl. Maj:ts proposition nr 140.
Därest avtalet icke senast ett år före avtalstidens utgång uppsäges från
endera partens sida, skall det anses förlängt för ytterligare fem år.
§ 11.
Föreliggande avtal träder i kraft under förutsättning att det av Kungl.
Maj:t godkännes genom beslut, meddelat före den 1 september 1946.
Stockholm den 28 februari 1946.
För För
Kungl. Maj:t Stiftelsen »Svensk konserverings
och
Kronan forskning»
Under förutsättning av Kungl.
Maj:ts godkännande.
G. Malm. C. Bert. Lilja.
Knut Laurin. Hj. Degerstedt.
Kungl. Maj:ts proposition nr 140.
53
Bilaga B.
Förslag till stadgar för Institutet för konserveringsforskning.
Institutet för konserveringsforskning har till ändamål att i samarbete med
Chalmers tekniska högskola och under samverkan med andra vetenskapliga
institutioner bedriva tekniskt-vetenskaplig forskning rörande olika former för
konservering och lagring av livsmedel samt därmed nära sammanhängande
frågor angående tillredning, emballering och dylikt, att följa utvecklingen
inom motsvarande forskningsområden, att vid behov verkställa prövning av
vid institutet framställda produkter samt successivt lämna upplysning om
de resultat, som framkomma vid verksamheten, ävensom att deltaga i den
allmänna dokumentationen och medverka vid utbildning av teknisk personal
för industridrift på områden, som beröra institutets verksamhet.
8 2.
Institutets verksamhet regleras genom avtal av den 28 februari 1946 mellan
Kungl. Maj:t och stiftelsen »Svensk konserveringsforskning» angående ordnande
av forskning m. m. rörande konservering av livsmedel, genom dessa
stadgar ävensom genom de föreskrifter, som utfärdas av institutets styrelse.
§ 3.
Institutets angelägenheter handhavas av en styrelse, vilken består av ordförande
och tio ledamöter. Kungl. Majit förordnar ordförande och fem ledamöter.
Fem ledamöter utses av stiftelsen »Svensk konserveringsforskning».
Styrelsens ordförande och ledamöter utses för en tid av högst tre år.
§ 4.
På styrelsen ankommer:
att tillse, att verksamheten vid institutet utövas enligt de riktlinjer, samt
motsvarar de ändamål, som angivits i ovannämnda avtal mellan Kungl. Majit
och stiftelsen »Svensk konserveringsforskning»;
att fastställa arbetsordning ävensom de föreskrifter i övrigt, som erfordras
för reglerande av institutets verksamhet utöver vad som framgår av dessa
stadgar;
att utse föreståndare för institutet samt på förslag av denne tillsätta den
övriga vid institutet fast anställda personalen;
att fastställa löner och anställningsvillkor för denna personal;
att årligen inom tid, som i motsvarande fall gäller för statliga verk, till
Kungl. Majit avgiva förslag till beräkning av de statsanslag, som enligt
nämnda avtal skola utgå under nästkommande budgetår;
att årligen före utgången av september månad till Kungl. Maj :t och stiftelsen
»Svensk konserveringsforskning» avlämna redogörelse för institutets
verksamhet under det sistförflutna budgetåret;
att under juni månad värjo år uppgöra och fastställa en stat för del kommande
budgetåret;
54
Kungl. Maj:ts proposition nr 140.
att fastställa arbetsprogram för forskningsverksamheten och anvisa medel
för verksamhetens bedrivande
samt att i övrigt vidtaga de åtgärder, som enligt dessa stadgar eller eljest
ankomma på styrelsen.
§ o.
Styrelsen sammanträder på ordförandens kallelse så ofta ärendena det påfordra.
Styrelsen är beslutmässig då minst fem ledamöter äro närvarande.
Vid omröstning gäller enkel röstövervikt; vid lika röstetal är ordförandens
röst utslagsgivande. Vid styrelsens sammanträden föres protokoll.
§ 6.
Institutets föreståndare skall leda och övervaka forskningsarbetet och själv
deltaga däri. Det åligger föreståndaren att vara föredragande inför styrelsen
och verkställa eller låta verkställa styrelsens beslut samt att tillse, att institutets
egendom väl vårdas och underhålles och att de av styrelsen för verksamheten
anvisade medlen komma till avsedd användning.
§ 7.
De forskningsarbeten, som bedrivas vid institutet, utföras dels enligt ett allmänt
forskningsprogram, vilket fastställes av styrelsen, dels, i den utsträckning
och pä de villkor styrelsen bestämmer, på föranstaltande av särskilda
upp dragsgivare.
I den mån styrelsen finner erforderligt må den vid föreståndarens sida
tillsätta tekniska kommittéer för att deltaga i uppgörandet av forskningsprogrammen
och följa dessas genomförande samt medverka till resultatens
tillgodogörande.
§ 8.
De resultat, som framkomma vid forskningsarbetena enligt det allmänna
forskningsprogrammet eller eljest vid forskning, som utföres för institutets
egen räkning, skola, såvitt icke efter styrelsens bedömande särskilda hinder
häremot föreligga, ställas till allmän disposition och, örn så befinnes lämpligt,
publiceras. Därest dessa forskningsresultat kunna föranleda uttagande
av patent, bör institutets styrelse snarast möjligt träffa anstalter härför.
Licens för utövande av sålunda erhållet patent må på lika villkor förvärvas
av sådana svenska företag, som äro anslutna till stiftelsen »Svensk konserveringsforskning»
och därigenom understödja institutets forskningsverksamhet,
mot avgifter, som sammanlagt svara mot institutets kostnader för
patentets uttagande och upprätthållande, inberäkna! den ersättning, som efter
styrelsens prövning i särskilda fall kan anses böra utgå till vederbörande
forskare. Beträffande andra inhemska företag ävensom företag i utlandet
må institutets styrelse betinga sig sådan gottgörelse för patentets utnyttjande,
som styrelsen finner av omständigheterna påkallad. Inkomster, som härigenom
tillföras institutet, äger styrelsen taga i anspråk för den allmänna
forskningsverksamheten.
Resultaten av en på föranstaltande av enskild uppdragsgivare utförd undersökning
må förbehållas uppdragsgivaren, om denne så önskar, dock högst
under ett år efter det arbetet avslutats, såvida icke styrelsen på särskild
framställning medger förlängning av nämnda frist. Har undersökningen givit
sådana resultat, att de kunna bli föremål för patentering, skall uppdragsgivaren,
örn han vill söka patent, göra detta, medan resultaten äro förbe
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 140.
55
hållna honom, vid äventyr att desamma eljest disponeras av institutet. Efter
utgången av fristen skall institutet äga disponera över ifrågavarande forskningsresultat
på samma sätt som över de resultat, vilka framkommit vid
forskning enligt det allmänna forskningsprogrammet.
§ 9.
Befattningshavare vid institutet äro skyldiga att — efter hemställan fran
rektor vid Chalmers tekniska högskola och i den mån efter styrelsens bedömande
så kan ske utan hinder för arbetet i övrigt vid institutet — genom
föreläsningar samt handledning av studiearbeten medverka till utbildningen
av studerande vid nämnda högskola inom området för institutets verksamhet.
För fullgörande av sådant uppdrag skall utgå av högskolan enligt gällande
grunder bekostat arvode.
§ 10.
Studerande vid teknisk högskola, som medgivits att utföra examensarbete
eller annat studiearbete på hithörande område, samt andra personer, som bedriva
specialstudier på området, böra beredas tillfälle att utföra erforderliga
studie- eller forskningsarbeten vid institutet, varvid lokaler och apparatur
skola ställas till förfogande, i den mån upplåtelse enligt bedömande av föreståndaren
för institutet kan ske utan olägenhet för övng vid institutet bedriven
verksamhet.
Forskare och studerande, varom i denna paragraf nämnts, skola ställa sig
till efterrättelse för institutets personal gällande ordningsregler ävensom de
särskilda anvisningar, som föreståndaren för institutet kan utfärda.
§ 11.
Räkenskaper för institutets verksamhet skola för varje budgetår upprättas
före utgången av påföljande augusti månad.
§ 12.
Revision av räkenskaperna utövas av tvenne revisorer, av vilka den ene
utses av Kungl. Majit och den andre av stiftelsen »Svensk konserveringsforskning».
Av revisionsberättelsen skall ett exemplar ingivas till Kungl.
Majit och ett till nämnda stiftelse.
§ 13.
Skulle institutet upphöra med sin verksamhet, skola dess tillgångar, i den
mån de icke genom donationsföreskrifter disponerats på annat sätt, överlämnas
till Chalmers tekniska högskola eller annan institution, som efter förslag
av styrelsen bestämmes av Kungl. Majit, för att förvaltas såsom en fond,
vars avkastning skall nyttjas för främjande av forskning på det konserveringstekniska
området ävensom för utbildning av tekniker och forskare på
detta område.
§ 14.
Ändring av dessa stadgar må endast ske efter överenskommelse mellan
Kungl. Majit och stiftelsen »Svensk konserveringsforskning».