Kungl. Maj:ts proposition nr 137.
1
Nr 137.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående pension eller
understöd åt vissa i statens tjänst anställda personer
m. fl.; given Stockholms slott den 1 mars 1946.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredraganden under
punkterna l:o—14:o hemställt.
GUSTAF.
John Ericsson.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 1 mars
1946.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson, Vougt,
Myrdal, Zetterberg, Sträng, Ericsson, Mossberg.
Statsrådet Ericsson anmäler uppkomna frågor örn pension eller understöd
åt vissa i statens tjänst anställda personer m. fl. och erinrar därvid till en
början om vad i fråga om grunderna för bestämmande av pensionsbeloppen
anförts vid anmälan inför Kungl. Majit av propositionen nr 72 till innevarande
års riksdag; och anför föredraganden vidare. 1
1 :o.
Kanslibiträdet å Aspelands och Handbörds domsagas kansli Anna Charlotta
Constance Börjeson. Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Börjeson är född den 5 maj 1880 och således inemot 66 år gammal;
att hon under åren 1006—1914 i hemmet utfört renskrivningsarbete för
Aspelands och Handbörds domsagas räkning, varvid arbetstiden uppgått till
i medeltal 7 timmar varje vardag;
Bihang till riksdagens protokoll 19i6. 1 sami. Nr 137.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 137.
att hon därefter med undantag av 31l2 månad varit anställd å nyssnämnda
domsagas kansli såsom biträde med heltidstjänstgöring;
att den tid, varunder hon utfört arbete för statens räkning, sålunda uppgår
till omkring 40 år;
att hon under tiden 1 januari 1941—30 juni 1943 åtnjutit en årslön av i
genomsnitt 2 340 kronor och sedan den 1 juli 1943, då hon i samband med
genomförandet av omorganisationen av domsagoförvaltningen övergått i
statens tjänst, uppbär ett av Kungl. Maj:t bestämt årligt arvode av 2 700 kronor,
varå under budgetåret 1945/46 utgår arvodestillägg av 420 kronor;
att hon beräknas avgå från arvodestjänsten med utgången av mars 1946;
att hon på grund av avgifter, som vederbörande häradshövding jämlikt
kungörelsen den 20 maj 1927 (nr 179) med vissa föreskrifter angående de
vid domsagornas kanslier anställda icke rättsbildade biträden inbetalat till
pensionsstyrelsen för beredande av pensionsförsäkring åt henne, är berättigad
till pension som, därest den uttages från och med den 1 april 1946, kommer
att uppgå till 262 kronor 24 öre för år;
samt att hon äger en förmögenhet av omkring 5 500 kronor.
Enär Börjeson den 1 juli 1943 uppnått 63 års ålder, har hon icke vid
genomförandet från och med nämnda dag av den nya domsagoorganisationen
kunnat erhålla pensionsberättigande befattning i statens tjänst. I propositionen
1943:198 (s. 43) angående vissa anslag till hovrätterna, häradsrätterna
och vattendomstolarna uttalade föredragande departementschefen,
att de icke rättsbildade domsagobiträden, som vid genomförandet av den
nya domsagoorganisationen på grund av hög ålder icke kunde vinna pensionsberättigande
anställning i statens tjänst, borde kunna beredas fortsatt
anställning i arvodestjänst under en övergångstid av fem år. Absolut avgångsskyldighet
borde dock inträda vid uppnådda 67 år. Beträffande pensioneringen
av här avsedda domsagobiträden uttalade föredragande departementschefen
i förenämnda proposition, att denna fråga syntes böra underställas riksdagen
i varje särskilt fall.
Häradshövdingen i Aspelands och Handbörds domsaga T. Dufwa bär hos
Kungl. Maj:t hemställt, att Börjeson måtte erhålla högsta möjliga pension,
varjämte Börjeson i en till Kungl. Maj :t ställd ansökning anhållit, att pension
måtte tillerkännas henne från och med den 1 april 1946.
Göta hovrätt har tillstyrkt, att pension utverkas åt Börjeson och därvid
anfört i huvudsak följande.
Enligt de grunder, som kommit till tillämpning i vissa av riksdagen år
1941 och 1942 avgjorda ärenden skulle Börjeson få en tillskottspension av
endast 188 kronor örn året, lika med skillnaden mellan 450 kronor och det
pensionsbelopp å 262 kronor, som skulle utfalla på grund av de utav häradshövdingarna
erlagda pensionsavgifterna. Enligt hovrättens uppfattning
vore den totala pension, som Börjeson enligt dessa beräkningsgrunder skulle
komma att uppbära, orimligt låg i betraktande av hennes långvariga och väl
vitsordade tjänstgöring i domsagan. Hovrätten ville särskilt framhålla, att
hon i olikhet mot vad som gällde i de förut omnämnda fallen sedan den 1
Kungl. Maj.ts proposition nr 137.
3
juli 1943 vore anställd i statens tjänst. Om Börjeson varit några år yngre,
hade hon vunnit pensionsberättigande anställning, antagligen i lönegrad Eo 4,
och på grund av de av Kungl. Maj:t den 30 september 1944 fastställda reglerna
för tjänstårsberäkning fått i stor utsträckning tillgodoräkna sig sin
föregående tjänstgöring i domsagan. Det syntes hovrätten obilligt, att hon på
grund av sin ålder skulle komma i en så väsentligt sämre ställning, som
med tillämpning av förutnämnda grunder för pensionens beräkning skulle
bliva fallet. Det syntes hovrätten rimligt, att Börjeson erhölle ett pensionstillägg
av sådan storlek, att hennes totala pensionsförmåner åtminstone uppginge
till hälften av det pensionsbelopp, som skulle hava utgått, om hon i
stället för arvodestjänst kunnat erhålla biträdestjänst i lönegrad Eo 4. Hovrätten
finge hemställa, att åtgärder vidtoges för att bereda Börjeson en tillläggspension
å 940 kronor, varå rörligt tillägg eller annat tillägg icke borde
utgå.
Om det emellertid av principiella skäl skulle anses uteslutet att bereda
Börjeson en tilläggspension, beräknad efter andra grunder än de år 1941 och
1942 tillämpade, ville hovrätten framhålla, att den enligt dessa grunder beräknade
tilläggspensionen under alla förhållanden borde ökas med det belopp,
som på grund av statsanställningen skulle hava kommit att utgå i pension,
därest Börjeson innehaft pensionsberättigande tjänst i lönegrad Eo 5.
Tilläggspensionen borde med hänsyn till de i förevarande ärende föreliggande
särskilda omständigheterna icke under några förhållanden bestämmas till
lägre belopp än 500 kronor örn året.
Statskontoret har under erinran om 1941 års riksdags beslut i fråga om
pension åt förra kanslibiträdena Göta Holmgren och Olga Holmgren tillstyrkt,
att pensionsförbättring av statsmedel beredes Constance Börjeson. Ämbetsverket
har förordat, att pensionsförbättringen begränsas till att ungefärligen
motsvara det ytterligare pensionsbelopp, som utöver den å de obligatoriska
årsavgifterna grundade pensionen skulle hava tillkommit henne, därest den
frivilliga pensionsförsäkringen för henne gällt under en tid av 30 år och
under sagda tid inbetalats en årlig avgift av 100 kronor intill dess hon uppnådde
65 års ålder. Pensionsförbättringen syntes böra bestämmas till 192
kronor för år, å vilket belopp dyrtidstillägg icke borde utgå.
Sökanden i ärendet tillhör den kategori av icke rättsbildade domsagobiträden,
som vid domsagoreformens genomförande från och med den 1 juli
1943 på grund av hög ålder icke kunnat vinna pensionsberättigande anställning
i statens tjänst men som det oaktat för tiden därefter beretts statlig
anställning mot arvode. Denna kategori biträden innefattar enligt i statsliggaren
intagna uppgifter för närvarande 9 personer. Beträffande nu avsedda
biträden synes mig icke rimligt att tillämpa de grunder för statens
medverkan i pensionshänseende, som iakttagits i de i ärendet åberopade,
före domsagoreformens genomförande inträffade fallen och som föranlett
en statlig pensionsförbättring av allenast mycket blygsamma belopp. Jag
anser mig därför böra förorda, att staten lämnar bidrag till ifrågavarande
befattningshavares pensionering efter något förmånligare grunder än i de
tidigare inträffade fallen.
Vid övervägande av de olika möjligheter, som härvidlag stå till buds, bör
beaktas, alt pensionsförmånerna icke böna bliva alltför gynnsamma i för
-
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 137.
hållande till den åtnjutna avlöningen. Bland annat av detta skäl synes mig
vanskligt att anknyta pensioneringen till pensionsunderlaget för någon viss
lönegrad. Även i övrigt föreligga med hänsyn till de speciella anställningsoch
avlöningsförhållandena för ifrågavarande befattningshavarkategori ävensom
till deras levnadsålder svårigheter att fastslå automatiskt verkande regler
för pensionens beräkning. Jag anser mig därför böra utgå från en mera
fri bedömning av pensionsfrågan i dessa fall.
Beträffande Börjeson finner jag mig böra förorda, att hennes sammanlagda
pension bestämmes till 1 200 kronor för år jämte dyrtids- och kristillägg.
Å det sammanlagda beloppet bör avdrag göras med ett belopp, motsvarande
den årliga pension av 262 kronor 24 öre, som tillkommer henne
på grund av utav vederbörande häradshövding till pensionsstyrelsens frivilliga
pensionsförsäkring inbetalta obligatoriska avgifter. Pensionen bör utgå
från och med den 1 april 1946. Jag hemställer således, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen medgiva,
att kanslibiträdet å Aspelands och Handbörds domsagas
kansli Anna Charlotta Constance Börjeson må, räknat från
och med den 1 april 1946, under sin återstående livstid från
anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära
en årlig pension av 1 200 kronor; skolande pensionen jämte
därå i förekommande fall belöpande rörliga tilläggsförmåner
minskas med belopp motsvarande den pension, vartill Börjeson
är berättigad på grund av pensionsförsäkring enligt 5 §
kungörelsen den 20 maj 1927, nr 179.
2:o.
Förra kanslibiträdet å Oppunda och Villåttinge domsagas kansli Karola
Ljungdorff. Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Ljungdorff är född den 12 maj 1879 och således inemot 67 år gammal;
att hon varit anställd såsom icke rättsbildat biträde å domsagokansli under
tiden oktober 1904—juli 1910 samt 18 oktober 1911—juli 1945;
att hennes dagliga arbetstid såsom domsagobiträde till utgången av år
1931 i regel uppgått till mellan 9 och 10 timmar och därefter utgjort 7 timmar
till årsskiftet 1939/40, varefter arbetstiden nedgått till 4—51/2 timmar
örn dagen;
att hon under tiden till och med den 1 februari 1941 uppburit fast månadslön,
vilken under tiden 1 mars 1918—31 december 1931 utgått med
200 kronor, därefter intill utgången av år 1939 med 135 kronor samt under
tiden 1 januari 1940—1 februari 1941 med 150 kronor, varjämte hon under
tiden 1 september 1920—31 december 1939 åtnjutit fri bostad om ett rum;
att hon efter den 1 februari 1941 åtnjutit ersättning i form av timpenning till
belopp av lägst 1 krona 25 öre och högst 1 krona 60 öre;
Kungl. Maj.ts proposition nr 137.
5
att hon på grund av sådan försäkring hos pensionsstyrelsen, som ornförmäles
i 5 § kungörelsen den 20 maj 1927 (nr 179) med vissa föreskrifter
angående de vid domsagornas kanslier anställda icke rättsbildade biträden,
sedan den 1 juli 1943 uppbär en årlig pension av 210 kronor;
samt att hennes förmögenhet uppgår till 15 000 kronor.
Häradshövdingen i Oppunda och Villåttinge domsaga A. Drycker har hos
Kungl. Majit hemställt, att Ljungdorff måtte tillerkännas högsta möjliga
pension.
Svea hovrätt har tillstyrkt bifall till framställningen. Hovrätten har därvid
anfört, bland annat, att Ljungdorffs tjänstgöring såsom domsagobiträde
varit lika krävande som den, vilken för närvarande ålåge det i lönegrad
Eo 11 placerade biträdet i Oppunda och Villåttinge domsaga.
Statskontoret har — under hänvisning till 1941 års riksdags beslut i fråga
om pension åt förra kanslibiträdena Göta Holmgren och Olga Holmgren —
tillstyrkt, att Ljungdorff av statsmedel bereddes tillägg till den pension, som
tillkomme henne på grund av den hos pensionsstyrelsen jämlikt kungörelsen
den 20 maj 1927 (nr 179) tagna pensionsförsäkringen. I likhet med vad
som skett i berörda fall borde den ifrågavarande tilläggspensionen fastställas
till att ungefärligen motsvara det ytterligare pensionsbelopp, som skulle ha
tillkommit Ljungdorff, därest anslutningen till pensionsstyrelsens frivilliga
pensionsförsäkring varat 30 år.
Den årliga tilläggspensionen syntes med lämplig avrundning böra bestämmas
till 240 kronor, varå dyrtidstillägg icke borde utgå.
Beträffande frågan örn statens medverkan till pension åt Ljungdorff får
jag åberopa vad jag under nästföregående punkt anfört. Visserligen föreligger
i detta fall den olikheten mot det nyssnämnda ärendet, att vederbörande
befattningshavare under åren närmast före sin avgång avlönats allenast med
timpenning. Med beaktande av den dagliga arbetstidens omfattning synes
mig emellertid nämnda omständighet icke böra utgöra hinder för att pensionsfrågan
för Ljungdorff bedömes efter i huvudsak samma grunder som
förordats i det nästföregående fallet. Pensionsbeloppet synes mig i detta fall
böra bestämmas till 1 008 kronor för år jämte dyrtids- och kristillägg. Pensionen
bör utgå räknat från och med den 1 augusti 1945. I enlighet med det
anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att förra kanslibiträdet å Oppunda och Villåttinge domsagas
kansli Karola Ljungdorff må, räknat från och med
den 1 augusti 1945, under sin återstående livstid från anslaget
till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en
årlig pension av 1 008 kronor; skolande pensionen jämte
därå i förekommande fall belöpande rörliga tilläggsförmåner
minskas med belopp motsvarande den pension, vartill
Ljungdorff är berättigad på grund av pensionsförsäkring enligt
5 § kungörelsen den 20 maj 1927, nr 179.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 137.
3:o.
Ingenjören John Axel Tuneld. Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Tuneld är född den 13 maj 1872 och således inemot 74 år gammal;
att han under åren 1912—1936 med undantag för tiden november 1924—
augusti 1927 varit bosatt i Leningrad, där han bedrivit industri- och affärsverksamhet;
att
han under åren 1920—1924 på olika sätt verkat för tillvaratagande avsvenska
intressen i Ryssland, i betydande utsträckning med uppoffrande av
egna medel;
att han under tiden juni 1920—sommaren 1924, då Sverige saknade diplomatisk
och konsulär representation i Ryssland, fungerade såsom svenska Petrogradkoloniens
representant inför sov jetmyndigheterna;
att han, sedan svenska beskickningsfastigheten i Petrograd i november 1921
ställts under hans överinseende, anmodades att där utöva synnerligen sträng
bevakning och att han i samförstånd med vederbörande ryska myndigheter
lyckades rädda beskickningsfastigheten med dess inventarier, arkiv och
konstverk undan förstörelse;
att Tuneld i svenska S:ta Katarinaförsamlingen i Petrograd fungerat bland
annat såsom kyrkokanslist, därvid han med vederbörande ryska myndighet
träffade överenskommelse att som grund för svenskt medborgarskaps fastställande
skulle vid passförlust läggas ett prästbetyg från svenska kyrkokansliet
med Tunelds på ryska språket avfattade bekräftelse av det svenska
medborgarskapet;
att Tunelds omkostnader i samband med i det föregående angiven verksamhet
i Ryssland under åren 1920—1924 beräknas ha uppgått till över
50 000 kronor;
att han icke erhållit någon ersättning för dessa utlägg eller för det arbete,
han under nämnda tid utfört;
att han numera på grund av sin ålder är urståndsatt att genom arbete förtjäna
sitt uppehälle samt saknar sparkapital;
samt att han under senaste året från understödsnämnden för rysslandssvenskar
tillfälligtvis uppburit ett understöd av 175 kronor för månad, vilket
avses skola indragas, om Tuneld erhåller pension av statsmedel.
Tuneld har i till Kungl. Maj:t ställda, den 22 juni 1945 och den 7 februari
1946 dagtecknade ansökningar hemställt, dels att statsverket måtte med ett
belopp av 50 000 kronor gottgöra honom för hans kostnader för ifrågavarande
hjälpverksamhet i Ryssland, dels ock att han måtte erhålla en årlig pension
av statsmedel å 3 000 kronor jämte dyrtidstillägg.
Statskontoret har — under framhållande av att Tuneld under åren 1920—
1924 under sin verksamhet i Ryssland utfört ett arbete, som i olika avseenden
torde hava varit av väsentligt gagn för svenska intressen —- anfört att staten
under förhandenvarande omständigheter icke borde undandraga sig att
bereda honom viss ersättning för det arbete och de kostnader han därvid påtagit
sig. Ämbetsverket har förklarat sig icke vilja motsätta sig, att Tuneld
Kungl. Maj.ts proposition nr 137.
7
tillerkännes ett årligt understöd å 2 400 kronor, varmed icke borde följa
några tilläggsförmåner.
För egen del vill jag ansluta mig till förslaget, att Tuneld i någon form erhåller
gottgörelse av statsmedel för sitt arbete och sina kostnader i samband
med tillvaratagandet av svenska intressen i Ryssland under åren 1920—1924.
Rörande formen för dylik gottgörelse biträder jag statskontorets uppfattning,
att ett årligt understöd i detta fall är det lämpligaste. Understödet synes mig,
med beaktande av olika på frågan inverkande omständigheter, böra bestämmas
till 3 000 kronor utan tilläggsförmåner och utgå från och med den 1 juni
1946. Jag förutsätter, att frågan om ersättning av statsmedel till Tuneld för
havda kostnader i samband med ifrågavarande verksamhet skall anses slutligt
reglerad i och med statsmakternas beslut angående det föreslagna understödet.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj;t måtte
föreslå riksdagen medgiva,
att ingenjören John Axel Tuneld må från och med den 1
juni 1946 under sin återstående livstid från anslaget till diverse
pensioner och understöd m. m. uppbära ett årligt understöd
av 3 000 kronor, varå tilläggsförmåner icke skola
utgå.
4:o.
Chefen för rulldetaljen inom försvarets kommandoexpedition, majoren
i reserven Sture Henning Waldemar Holmström. Av handlingarna i ärendet
inhämtas,
att Holmström är född den 24 maj 1882 och sålunda inemot 64 år gammal;
att han efter genomgången officerskurs utnämndes till underlöjtnant den
31 december 1905 och sedermera befordrades till kapten på reservstat från
och med den 1 januari 1919;
att han efter den 24 maj 1932 uppnådd pensionsålder avgått med pension
från sistnämnda beställning;
att han redan dessförinnan alltsedan den 14 september 1921 innehade
anställning inom försvarsdepartementet vid dåvarande lantförsvarets kommandoexpedition,
vilken anställning sedan dess fortvarit;
att han, som numera är major i Västerbottens regementes reserv, tjänstgör
såsom chef för den s. k. rulldetaljen inom försvarets kommandoexpedition;
samt att han kan väntas lämna sin sistnämnda anställning tidigast med
utgången av mars 1946.
Hos Kungl. Majit har Holmström — som redan år 1932 gjorde en ansökning
i sin pensionsfråga, vilken icke för det dåvarande föranledde någon
Kungl. Majits åtgärd — anhållit örn åtgärd i syfte att han måtte vid avgången
från befattningen inom försvarsdepartementet åtnjuta pensionsförmåner,
som skäligen svara mot hans tjänstgöringstid inom försvarsväsendet.
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 137.
Statskontoret har tillstyrkt, att av riksdagen utverkas tilläggspension åt
Holmström å 2 736 kronor jämte dvrtids- och kristillägg och därvid anfört:
Tjänstgöring i arvodesbefattning vid försvarsväsendet har i princip ansetts
icke böra föranleda beviljande av särskild pension. Statsmakterna lia dock i
vissa fall medgivit att särskild pension finge utgå till innehavare av sådan
arvodesbefattning. I angivna fall har arvodesbefattningen innehafts antingen
av officer, som i förtid avgått från aktiv stat med sjukpension eller annan
mindre kassapension, eller ock av reservofficer. I flertalet fall har arvodesbefattningen
uppehållits under en längre följd av år.
Statskontoret har i utlåtande över en tidigare framställning om tilläggspension
åt Holmström förklarat, att med hänsyn till de alldeles särskilda
förhållanden, som beträffande honom vöre för handen, det förefölle ämbetsverket
billigt att sådan pension bereddes honom. Ämbetsverket har därvid
ansett tilläggspensionen böra avvägas så att densamma tillhopa med Holmströms
reservstatspension i det närmaste uppginge till dåvarande kaptenspension
4 512 kronor. I betraktande av den långa tid Holmström uppehållit
ifrågavarande arvodesbefattning vid lantförsvarets kommandoexpedition vill
statskontoret nu föreslå, att tilläggspensionen bestämmes till sådant belopp
att summan av pensionerna uppgår till 4 512 kronor. Holmströms reservstatspension
utgör för närvarande efter omräkning enligt kungörelsen 1944:
736 kronor 1 776:— för år, vartill kommer dyrtidstillägg och kristillägg.
Tilläggspensionen skulle alltså bliva (4 512 — 1 776 —) 2 736 kronor för år,
med vilket belopp skulle följa samma tilläggsförmåner. Å tilläggspensionen
jämte reservstatspensionen torde Holmström bliva berättigad efter den 1 juli
1946 åtnjuta i propositionen nr 5 till 1946 års riksdag avsedd pensionsförbättring.
Med hänsyn till föreliggande särskilda omständigheter finner jag mig böra
förorda, att tilläggspension utverkas åt Holmström i enlighet med statskontorets
förslag. Tilläggspensionen synes böra bestridas från anslaget till diverse
pensioner och understöd m. m. Jag hemställer fördenskull, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att chefen för rulldetaljen inom försvarets kommandoexpedition,
majoren i reserven Sture Henning Waldemar Holmström
må från och med månaden näst efter den, varunder
han lämnar sin anställning, under sin återstående livstid från
anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära
en årlig tilläggspension av 2 736 kronor.
5:o.
Materielförvaltarcn vid länsarbetsnämnden i Västerås Bertil Gustaf Werner
Hollander. Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Hollander är född den 8 december 1891 och således 54 år gammal;
att han under tiden 1 juli—30 november 1917, 19 januari 1918—1 juni
1920 och 1 januari 1921—31 oktober 1924 varit anställd inom domänverket
såsom tillsynsman och kronojägare i Norrbottens län;
Kungl. Maj.ts proposition nr 137.
9
att han den 23 oktober 1933 anställdes hos statens arbetslöshetskommission,
sedermera statens arbetsmarknadskommission;
att han sedan den 19 maj 1942 är anställd såsom materielförvaltare vid
länsarbetsnämnden i Västerås;
att han, som alltsedan den 15 februari 1945 åtnjuter tjänstledighet på
grund av sjukdom, enligt läkarintyg är för framtiden fullständigt arbetsoförmögen;
att
han kommer att entledigas med utgången av juni 1946;
att han vid sistnämnda tidpunkt kan räkna sig till godo en anställningstid
av 19 år 3 månader 21 dagar i statens tjänst;
samt att hans avlöningsförmåner sedan den 19 maj 1942 utgått med 6 000
kronor örn året i ett för allt.
Hos Kungl. Maj:t har statens arbetsmarknadskommission, i anledning av
en av Hollander hos kommissionen gjord ansökning, gjort framställning
örn utverkande av pension åt Hollander.
Statskontoret har förklarat sig icke ha något att erinra mot att Hollander
erhåller pension och därvid anfört följande.
Då pensionen avses skola utgå från och med den 1 juli 1946 torde den
böra beräknas på följande sätt. Hollanders arvode 6 000 kronor motsvarar
en lön å 4 580 kronor jämte rörligt tillägg och kristillägg, vilket belopp
närmast utgör slutlöneklass å F-ort i lönegrad Eo 11. Med utgångspunkt från
pensionsunderlaget i denna lönegrad, 2 760 kronor, skulle pensionen till
Hollander med hänsyn tagen jämväl till att det är fråga örn sjukpensionering
bliva (75 #/o av 2 760 = 2 070; 2 070 — 10 °/o därav =) 1 872 kronor för år
med rätt att därå åtnjuta rörligt tillägg och kristillägg.
Med biträdande av statskontorets förslag hemställer jag, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen medgiva,
att materielförvaltaren vid länsarbetsnämnden i Västerås
Bertil Gustaf Werner Hollander må från och med den 1 juli
1946 under sin återstående livstid från anslaget till diverse
pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension av
1 872 kronor.
6:o.
Arbetschefen vid väg- och vattenbyggnadsstyrelsens hamnarbeten S. L.
Segerfors. Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Segerfors är född den 22 augusti 1883 och således 62 år gammal;
att han varit anställd i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens tjänst sedan den
1 maj 1915, till en början såsom biträdande ingenjör och sedan augusti 1916
såsom arbetschef vid styrelsens hamnarbeten;
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 137.
att hans avlöning från och med den 1 juli 1939 utgått med arvode, motsvarande
lön enligt 32 löneklassen å E-ort (Kalmar) jämte därå belöpande
rörligt tillägg och, sedan den 1 januari 1941, jämväl kristillägg;
samt att han beräknas skola avgå från tjänsten vid utgången av augusti
1946, då han uppnått 63 års ålder.
Väg- och vattenbgggnadsstyrelsen har, i anledning av en av Segerfors hos
styrelsen gjord ansökning, hemställt att Segerfors måtte från och med den
1 september 1946 tillerkännas pension med ett i förhållande till hans anställningstid
i statstjänst, tjänsteställning och löneförmåner skäligt belopp.
Även statskontoret har tillstyrkt att Segerfors erhåller pension och därvid
anfört:
Segerfors har sedan 1 juli 1939 uppburit arvode med belopp motsvarande
avlöning enligt 32 löneklassen i civila icke-ordinariereglementets löneplan Eo.
Då sagda löneklass utgör slutlöneklassen för 30 lönegraden i samma löneplan,
bör storleken av pensionen bestämmas av det pensionsunderlag, som gäller
för extra ordinarie befattning i samma lönegrad, eller 7 680 kronor. Då Segerfors
räknar mer än trettio tjänstår men ej bidragit till pensioneringen, blir
pensionen alltså (7 680 — 768=) 6 912 kronor. Statskontoret får föreslå, att
pensionen för Segerfors bestämmes till sistnämnda belopp, varmed bör följa
rätt till rörligt tillägg och kristillägg.
Jag ansluter mig till statskontorets förslag och hemställer, att Kungl. Majit
mätte föreslå riksdagen medgiva,
att arbetschefen vid väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
hamnarbeten S. L. Segerfors må från och med månaden näst
efter den, varunder han lämnar sin anställning, dock tidigast
från och med den 1 september 1946, under sin återstående
livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd m.
m. uppbära en årlig pension av 6 912 kronor. 7
7 :o.
Byggnadskamreraren vid väg- och vattenbyggnadsstyrelsens hamnarbeten
Robert Hultengren. Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Hultengren är född den 2 januari 1882 och således 64 år gammal;
att han, efter att från och med den 9 maj 1919 ha varit anställd såsom
platsledare och redogörare vid skogssällskapets statsarbeten, den 16 september
1920 övergått i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens tjänst, därvid han
tjänstgjort till en början såsom platsledare vid styrelsens hamnarbeten samt
alltsedan den 1 juli 1924 såsom byggnadskamrerare vid samma arbeten;
att han, som för närvarande är stationerad i Sundsvall, sedan den 1 juli
1939 åtnjuter arvode motsvarande lön enligt 19 lönegraden 22 löneklassen
civila icke-ordinariereglementet jämte därå belöpande rörligt tillägg och kristillägg;
samt
att han avses skola avgå från sin tjänst med utgången av år 1946.
Kungl. Maj.ts proposition nr 137.
11
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har hemställt om utverkande av pension
åt Hultengren från och med den 1 januari 1947 med ett i förhållande till
hans anställningstid i statstjänst, tjänsteställning och löneförmåner skäligt
belopp.
Statskontoret har tillstyrkt, att pension utverkas åt Hultengren till ett belopp
av 3 756 kronor för år samt därvid anfört huvudsakligen följande.
Hultengrens avlöning har sedan den 1 juli 1939 utgått i form av arvode
motsvarande lön enligt 22 löneklassen i civila icke-ordinariereglementet jämte
därå utgående tillägg. Sagda löneklass utgör slutlöneklassen för 19 lönegraden
i löneplan Eo, för vilken lönegrad pensionsunderlaget utgör 4 500
kronor. Då Hultengren vid utgången av december 1946 torde räkna en sammanlagd
anställningstid av 27 år 7 månader 23 dagar, skulle pensionen —
med beaktande jämväl av att han ej erlagt pensionsavgifter — bliva (4 500
— 0/i2o X 4 500 = 4 162: 50; 4 162: 50 — 416: 25 ==) 3 746 kronor eller, efter
vederbörlig avrundning, 3 756 kronor för år. Med pensionen bör följa rätt
till rörligt tillägg och kristillägg.
Även jag vill förorda, att Hultengren erhåller pension av statsmedel. Mot
den av statskontoret föreslagna beräkningen av pensionen har jag intet att
erinra. Jag hemställer därför, att Kungl. Majit matte föreslå riksdagen medgiva,
att byggnadskamreraren vid väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
hamnarbeten Robert Hultengren må från och med
månaden näst efter den, varunder han lämnar sin anställning,
dock tidigast från och med den 1 januari 1947, under sin
återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och
understöd m. m. uppbära en årlig pension av 3 756 kronor.
8:o.
Kontorsskrivaren vid vägförvallningen i Värmlands län Olof Näsström.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Näsström är född den 16 maj 1881 och sålunda inemot 65 år gammal;
att
han under tiden 31 juli 1921—30 april 1938 var anställd vid statens arbetslöshetskommission
såsom redogörare, överredogörare och materialinspektör;
att
han under tiden 1 maj 1938—14 februari 1944 var anställd såsom kassör
vid väg- och vattenbyggnadsstyrelsens beredskapsarbeten;
att han sedan den 16 februari 1944 innehar befattning såsom kontorsskrivare
vid vägförvaltningen i Värmlands län, från vilken anställning han beräknas
avgå med utgången av maj 1946;
saint att han sedan den 10 juni 1942 åtnjuter arvode motsvarande lön
enligt 17 löneklassen jämte rörligt tillägg och kristillägg.
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 137.
Näsström har hos Kungl. Majit gjort ansökning om pension.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har tillstyrkt pension åt Näsström från
och med den 1 juni 1946 med ett i förhållande till hans anställningstid i statstjänst,
tjänsteställning och löneförmåner skäligt belopp.
Statskontoret har ävenledes tillstyrkt, att Näsström erhåller pension och
beträffande pensionsbeloppet anfört:
Näsström har sedan den 10 juni 1942 uppburit årligt arvode motsvarande
lön jämte tilläggsförmåner enligt 17 löneklassen å F-ort av civila icke-ordinariereglementet.
Enligt den före den 1 juli 1939 för extra ordinarie befattningshavare
vid nyreglerade verk gällande löneplanen utgjorde 17 löneklassen
slutlöneklassen för 14 lönegraden. Pensionsunderlaget för extra ordinarie
befattningshavare i samma lönegrad är enligt civila tjänstepensionsreglementet
2 640 kronor. Med detta pensionsunderlag såsom utgångspunkt skulle pensionen
för Näsström, som kan räkna 24 tjänstår, närmast bliva (24/30 X
2 640 =) 2 112 kronor, vilket belopp på grund av att Näsström ej erlagt
pensionsavgifter bör minskas med 10 procent till (2 112 — 211:20—) 1900
kronor eller efter sedvanlig avrundning 1 908 kronor. Statskontoret föreslår
att pensionen åt Näsström bestämmes till 1 908 kronor för år.
Jag har icke funnit anledning till erinran mot det av statskontoret föreslagna
beloppet, å vilket böra beräknas dyrtids- och kristillägg, varför jag
hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att kontorsskrivaren vid vägförvaltningen i Värmlands län
Olof Näsström må, räknat från och med den 1 juni 1946,
under sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner
och understöd m. m. uppbära en årlig pension av 1 908
kronor.
9:o.
Förre vägarbetaren vid vägförvaltningen i Gotlands län Karl Niklas Kristian
Edman. Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Edman är född den 29 november 1884 och således 61 år gammal;
att han under tiden 29 november 1902—31 oktober 1905 eller alltså under
2 år 11 månader varit anställd vid Gotlands infanteriregemente;
att han under åren 1927—1932 under sammanlagt 4 år 6 månader innehaft
anställning såsom grovarbetare hos aktiebolaget Vägförbättringar i
Stockholm;
att han under åren 1933—1943 under sammanlagt 8 år 3 månader 24
dagar innehaft anställning såsom grovarbetare hos Gotlands södra vägdistrikt;
samt
att han från och med den 1 april 1944 anställts såsom grovarbetare
vid vägförvaltningen i Gotlands län, där han intill utgången av november
1944 tjänstgjort 5 dagar.
Kungl. Maj.ts proposition nr 137.
13
Med anledning av en av Edman gjord ansökan om pension enligt 1942
års tjänstepensionsreglemente för arbetare fann statens pensionsanstalt genom
beslut den 3 januari 1945 sig förhindrad förklara honom berättigad
till pension enligt nämnda reglemente, enär han icke innehaft sådan arbetaranställning
i statens tjänst, som kunde anses ha utgjort hans huvudsakliga
sysselsättning och förvärvskälla, och reglementet med hänsyn härtill
icke ägt tillämpning å honom.
Edman har hos Kungl. Maj:t anhållit att komma i åtnjutande av pension.
Väg- och vattenbgggnadsstgrelsen har i ärendet anfört följande:
Under förutsättning att Edman före fyllda 60 år vid vägförvaltningen i
Gotlands län innehaft sådan arbetaranställning, som utgjort hans huvudsakliga
sysselsättning och förvärvskälla, d. v. s. en anställning som icke
varit alltför kortvarig, hade han vid uppnådd pensionsålder ägt uppbära
pension enligt 1942 års tjänstepensionsreglemente för arbetare. Efter fyllda
60 år kan Edman beredas pension enligt kungörelsen den 22 juni 1944 (nr
502) med föreskrifter angående pensionering av vissa f. d. arbetare vid
vägväsendet, varvid dock fordras att han efter nämnda ålder vinner mera
stadigvarande anställning vid vägförvaltningen. Enär Edman beretts möjlighet
erhålla anställning vid vägförvaltningen men ej antagit detta erbjudande,
anser sig styrelsen ej kunna förorda bifall till framställningen.
Statens pensionsanstalt har på av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anförda
skäl funnit sig icke kunna tillstyrka, att framställning till riksdagen
göres örn pension åt Edman.
Jämväl statskontoret har avstyrkt framställningen.
Enligt vad av handlingarna framgår har Edman icke emottagit det erbjudande
om anställning vid vägförvaltning —- enligt praxis avseende en
tid av minst 3 månader — som skulle ha utgjort förutsättning för att han
skulle kunna tillerkännas pension enligt kungörelsen 1944: 502. Anledningen
härtill har uppgivits vara, att Edmans arbetskraft erfordras för skötseln
av ett honom tillhörigt jordbruk, vilket han på grund av bristande arbetshjälp
är nödsakad sköta ensam. Nämnda omständighet synes mig icke skäligen
böra föranleda, att Edman går miste om den pension, till vilken han
på grund av sin anställningstid inom vägväsendet eljest skulle kunna bliva
berättigad. Jag anser mig böra förorda, att Edman tillerkännes pension
med lägsta enligt kungörelsen 1944: 502 utgående belopp, eller 708 kronor
utan tilläggsförmåner därå. Pensionen synes böra utgå från och med den
1 maj 1945. Jag hemställer fördenskull, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
medgiva,
att förre vägarbetaren vid vägförvaltningen i Gotlands län
Karl Niklas Kristian Edman må, räknat från och med den
1 maj 1945, under sin återstående livstid från anslaget till
diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension
av 708 kronor, varå dyrtidstillägg icke skall utgå.
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 137.
10:o.
Verkmästaren vid byggnadsstyrelsens byggnadsarbeten Gottfrid William
Preutz. Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Preutz är född den 4 juli 1880 och således 65 år gammal;
att han sedan oktober 1928 varit anställd i byggnadsstyrelsens tjänst, därvid
han under de första åren tjänstgjort såsom förman samt därefter såsom
verkmästare vid olika byggnadsföretag;
att han under sin anställning hos byggnadsstyrelsen åtnjutit månadsarvode,
vilket utgjort under tiden juli 1940—juni 1942 650 kronor, juli 1942
—juni 1945 700 kronor 5 öre samt från och med 1 juli 1945 744 kronor
10 öre;
samt att han beräknas avgå från sin tjänst med utgången av juni 1946.
Byggnadsstyrelsen har hemställt om utverkande av pension åt Preutz till
skäligt belopp.
Statskontoret har — under erinran att statsmakterna tidigare ansett sig
böra bereda pension åt förmän och verkmästare vid statliga byggnadsföretag
(jfr exempelvis 1942 prop. nr 65, p. 2; bankoutsk. uti. nr 13 p. 5; riksd.
skr. nr 88; 1944 prop. nr 32 p. 5; bankoutsk. uti. nr 39 p. 13; riksd. skr.
nr 209) — tillstyrkt utverkande av pension åt Preutz med 1 932 kronor för
år. I fråga om pensionsbeloppets storlek har statskontoret anfört följande.
Preutz har i sin anställning uppburit arvode, som vad beträffar tiden
juli 1942—juni 1945 motsvarade lön jämte tilläggsförmåner enligt 18 löneklassen
å I-ort i civila icke-ordinariereglementets löneplan Eo. Sedan juli
1945 har arvodet svarat mot avlöning enligt 19 löneklassen. Dessa löneklasser
utgöra slutlöneklasser i lönegraderna 15 resp. 16 i sagda löneplan. Pensionsunderlaget
enligt allmänna tjänslepensionsreglementet för extra ordinarie
tjänsteman i dessa lönegrader är 3 528 kronor resp. 3 768 kronor. Då
Preutz vid sin avgång ur tjänst åtnjutit den högre lönen under endast ett
år, synes det pensionsunderlag, som skall tjäna såsom utgångspunkt vid avvägningen
av pensionen åt honom, böra bestämmas med tillämpning av den
medeltalsberäkning, som för motsvarande fall finnes föreskriven i sagda
tjänstepensionsreglemente, den s. k. treårsregeln. Ett sålunda framräknat
pensionsunderlag skulle bliva 3 608 kronor. Då Preutz vid sin avgång såsom
tjänstår kan åberopa 17 år 8 månader 16 dagar skulle pensionen —
med sedvanlig reduktion för att pensionsavgifter ej erlagts — alltså bliva
(3 608 — 49/120 X 3 608 = 3 608 — 1 473: 26 = 2 134; 2 134 — 213 =)
1 921 kronor eller efter vederbörlig avrundning 1 932 kronor.
Även jag anser mig böra förorda, att pension utverkas åt Preutz. Pensionen
synes mig böra bestämmas till det av statskontoret föreslagna beloppet
1 932 kronor för år, varå böra utgå rörligt tillägg och kristillägg. Jag
hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att verkmästaren vid byggnadsstyrelsens byggnadsarbeten
Gottfrid William Preutz må från och nied månaden näst
efter den, varunder han lämnar sin anställning, dock tidigast
från och med den 1 juli 1946, under sin återstående
livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd
m. m. uppbära en årlig pension av 1 932 kronor.
Kungl. Maj.ts proposition nr 137.
Illo.
15
Städerskan vid folkskoleseminariet i Linköping Hilda Amalia Fransson,
född Johansson. Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Fransson är född den 5 februari 1879 och således 67 år gammal;
att hon sedan den 1 mars 1927 varit anställd såsom städerska vid folkskoleseminariet
i Linköping med en daglig arbetstid av 4 timmar under 10 */2
månader årligen;
att hon under åren 1940—1944 i ersättning för städningsarbetet uppburit
i medeltal 911 kronor för år;
att hon enligt läkarintyg på grund av sjukdom är varaktigt oförmögen till
arbete, varmed hon skulle kunna försörja sig;
samt att hennes anställning avses skola upphöra den 1 mars 1946.
Hos Kungl. Majit har Fransson — som icke kan komma i åtnjutande av
pension enligt de bestämmelser som gälla för pensionering av arbetare i statens
tjänst — gjort ansökning i fråga örn pension.
Skolöverstyrelsen har hemställt örn utverkande av pension åt Fransson till
ett belopp av 408 kronor för år.
Statskontoret har tillstyrkt, att Fransson tillerkännes pension samt föreslagit,
att pensionen bestämmes till 360 kronor för år jämte dyrtids- och kristillägg.
I likhet med myndigheterna anser jag, att Fransson bör komma i åtnjutande
av pension. I fråga om pensionens storlek ansluter jag mig till statskontorets
förslag. Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
medgiva,
att städerskan vid folkskoleseminariet i Linköping Hilda
Amalia Fransson, född Johansson, må, räknat från och med
den 1 mars 1946, under sin återstående livstid från anslaget
till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig
pension av 360 kronor.
12:o.
Förra reservpostexpeditören Hildur Maria Kindblom, född Bergman. Av
handlingarna i ärendet inhämtas,
att Kindblom, som är änka, är född den 6 december 1877 och således 68
år gammal;
att hon antagits till extra ordinarie postexpeditör den 19 april 1899 samt
befordrats till extra biträde från och med den 1 januari 1900 och till ordinarie
postexpeditör från och med den 1 januari 1905;
att hon, i samband med att hon ingått äktenskap, övergått till reservanställning
den 15 juni 1909, vilken anställning hon innehaft intill utgången
av juni 1945;
16
Kungl. Maj.ts proposition nr 137.
att hon under reservanställningen stått till verkets fulla förfogande och
därvid innehaft tjänstgöringsuppdrag såsom tillförordnad postexpeditör;
att hennes sammanlagda effektiva tjänstetid i postverket uppgått till 28
år 4 månader;
att hon i avlöning från postverket under de senaste fem åren uppburit i
medeltal 4 556 kronor;
samt att hon åtnjuter familjepension efter sin år 1933 avlidne man, postmästaren
av klass 2 K. A. R. Kindblom, vilken pension sedan den 1 juli 1939
utgår med 1 512 kronor för år jämte rörliga förmåner.
Generalpoststyrelsen har hos Kungl. Majit hemställt örn utverkande åt
änkefru Kindblom av en årlig pension av 1 848 kronor att utgå från och
med den 1 juli 1945 och därvid anfört, bland annat, följande.
Generalpoststyrelsen, som med hänsyn bland annat till fru Kindbloms
ålder icke ansett sig kunna bereda henne extra ordinarie anställning i verket,
därvid även hennes pensionsfråga skulle ordnats, finner det skäligt, att
hon vid avgången från sin anställning beredes pension av statsmedel. I
likhet med de pensioner, vilka av 1943 års riksdag tillerkänts reservpostexpeditörema
Ingrid M. Melin, född Nordquist, Adelaide S. R. Eliaeson,
född von Kraemer, och Astrid A. P. M. Palmgren, född Lagergren, synes
densamma böra bestämmas med utgångspunkt från det i 1934 års civila
tjänstepensionsreglemente fastställda tjänstepensionsunderlaget för extra ordinarie
tjänstemän ill lönegraden. Med en tjänstetid av 28 år 4 månader
bör efter denna beräkningsgrund pensionsbeloppet bestämmas till 1 848 kronor.
Det på tjänstetiden beräknade pensionsbeloppet har därvid — med hänsyn
till att vederbörande icke erlagt avgifter för tjänstepensionering —
minskats med 10 procent.
Statskontoret har ansett skäligt, att pension av statsmedel tillerkännes
änkefru Kindblom. I fråga örn pensionsbeloppets storlek har ämbetsverket
anfört följande.
Vid bestämmande av storleken av härvid ifrågakommande pension synas
lämpligen, såsom generalpoststyrelsen föreslagit, de beräkningsgrunder, som
tillämpats av 1943 års riksdag vid beviljande av pensioner åt vissa reservpostexpeditörer
böra bliva vägledande. I överensstämmelse härmed skulle
den sökanden tillkommande pensionen komma att uppgå till 1 848 kronor.
Av handlingarna i ärendet framgår emellertid, att sökanden, som sedan
1933 är änka efter postmästaren av klass 2 K. A. R. Kindblom, vilken vid
sin död var ansluten till civilstatens änke- och pupillkassa, åtnjuter familjepension
efter mannen. Pensionen uppgår från och med den 1 juli 1939 till
126 kronor för månad. Vid kombination med en s. k. riksdagspension kommer
familjepensionen att uppgå till 121 kronor för månad, exklusive procentuellt
tillägg och kristillägg.
Jämlikt 18 § 2 morn. 1941 års allmänna familjepensionsreglemente skall
familjepension, som utgår enligt ifrågavarande reglemente, för det fall att
innehavaren av familjepensionen även åtnjuter tjänstepension, minskas med
en fjärdedel, dock högst med beloppet av den förmån, som föranleder
minskningen. I reglementet för civilstatens änke- och pupillkassa finnes icke
någon liknande föreskrift utan skulle familjepensionen, därest icke annorlunda
föreskrives, i förevarande fall komma att utgå med 121 kronor per
månad.
Kungl. Maj:ts proposition nr 137.
17
Det synes emellertid statskontoret skäligt, att den av generalpoststyrelsen
föreslagna årliga pensionen 1 848 kronor, för att motsvarighet skall vinnas
till den reduktion sorn, enligt vad nyss sagts, skall ske vid förening av familjepension
enligt allmänna familjepensionsreglementet med tjänstepension,
minskas med en fjärdedel av familjepensionsbeloppet, 1 452 kronor,
eller i avrundat tal 360 kronor per år.
Statskontoret får alltså föreslå, att pensionen till Kindblom fastställes till
1 488 kronor för år.
Enligt inhämtad uppgift har Kindblom under edvart av de tre senaste hela
kalenderåren före avgången fullgjort tjänstgöring så gott som dagligen. Hennes
avlöning för nämnda tid har för dag räknat i det närmaste motsvarat
avlöningen till tjänsteman i 11 löneklassen å I-ort enligt civila icke-ordinariereglementet.
Nämnda löneklass utgör slutlöneklass i 8 lönegraden för extra
ordinarie tjänstemän enligt 1935 års löneplan. Häremot svarande pensionsunderlag
enligt civila tjänstepensionsreglementet är — för kvinnlig tjänsteman
— 1 716 kronor. Med detta pensionsunderlag såsom utgångspunkt skulle
pensionen för Kindblom, som kan räkna 28 tjänstar, bliva ( /30 X 1 716 —
10 °/o =) 1 441 kronor 44 öre eller, avrundat, 1 452 kronor. Beloppet bör
emellertid, på sätt statskontoret förordat, med hänsyn till Kindbloms familjepension
minskas med 360 kronor till 1 092 kronor jämte dyrtids- och kristillägg.
På grund av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå
riksdagen medgiva,
att förra reservpostexpeditören Hildur Maria Kindblom,
född Bergman, må, räknat från och med den 1 juli 1945,
under sin återstående livstid uppbära en årlig pension av
1 092 kronor, att utgå av postmedel.
13:o.
Förre stenarbetaren vid statens vattenfallsverk Frans Oskar Gustavsson.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Gustavsson är född den 1 februari 1887 och således 59 år gammal;
att han varit anställd såsom arbetare i statens tjänst skilda perioder under
tiden 7 november 1910—5 december 1942 med en sammanlagd anställningstid
av omkring 12 år 2 månader;
att hail under olycksfall i arbete i statens vattenfallsverks tjänst den 29
november 1911 vid Trollhätte kanals ombyggnad skadades så svårt, att hans
högra hen måste amputeras;
att han i anledning härav tillerkänts en livränta, vilken för närvarande
inberäkna dyrtidstillägg uppgår till 405 kronor 4 öre för år;
samt alt han numera enligt eli (leii 21 december 1944 utfärdat läkarintyg är
fullständigt arbetsoförmögen, vilket uppgivits väsentligen hero på det olycksfall
i arbete, som drabbade honom år 1911.
Bihang till riksdagens protokoll 19A6. 1sami. Nr 137.
2
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 137.
Ledamoten av riksdagens andra kammare C. P. Olsson i Mellerud har
i en till chefen för socialdepartementet ställd skrift anhållit, att Gustavsson
måtte erhålla ett skäligt understöd av statsmedel eller eventuellt en utfyllnad
av den till honom utgående livräntan.
Vattenfallsstyrelsen har i avgivet utlåtande anfört huvudsakligen följande:
Någon förhöjning av den till Gustavsson utgående livräntan kan icke författningsenligt
vidtagas.
Då Gustavssons arbetaranställningar i statens tjänst under de tider de innehafts
torde ha utgjort hans huvudsakliga sysselsättning och förvärvskälla,
skulle kungörelsen den 30 juni 1942 (nr 696) med föreskrifter angående
pensionering av viss arbetarpersonal i statens tjänst kunna vara tillämplig
på honom. Jämlikt nämnda författning fordras emellertid för erhållande av
pension, att arbetaren under minst 15 år efter fyllda 18 år innehaft anställning
i statens tjänst. Gustavsson har emellertid varit anställd i statens tjänst
endast omkring 12 år och 2 månader, varför han icke är berättigad till pension
enligt nyssnämnda kungörelse.
Enligt det avgivna läkarintyget är Gustavssons arbetsoförmåga numera
fullständig och beror detta hans invaliditetstillstånd väsentligen på det olycksfall,
som drabbat honom under arbete i statens tjänst. Med hänsyn såväl
därtill som till att den till Gustavsson utgående livräntan är relativt låg får
vattenfallsstyrelsen tillstyrka, att Gustavsson utöver nämnda livränta tillerkännes
ett årligt understöd med belopp, som Kungl. Majit må finna skäligt.
Statskontoret har i ärendet anfört bland annat följande:
Gustavssons anställningar ha — frånsett tidsperioden 1910—1917 — varit
av förhållandevis tillfällig art samt fördelade på en lång följd av år. Vid
sådant förhållande anser statskontoret Gustavssons anställning i statens
tjänst icke ha haft den längd eller den varaktighet, att han på grund av
densamma skäligen bör erhålla något understöd av statsmedel.
Såsom skäl för att statsmakterna skulle bevilja ett understöd åt Gustavsson
har åberopats, bland annat, den omständigheten att, i enlighet med
ett i ärendet föreliggande läkarintyg, Gustavssons nu inträdda fullständiga
arbetsoförmåga till väsentlig del skulle vara beroende av det tidigare inträffade
olycksfallet. Graden av den Gustavsson genom olycksfallet åsamkade
invaliditeten skulle alltså ha ökats, sedan livräntan till honom fastställdes.
En höjning av livräntan på grund härav kan emellertid författningsenligt
icke komma till stånd, enär 16 § 1901 års lag angående ersättning för skada
till följd av olycksfall i arbete föreskriver, att talan örn jämkning i ersättningens
storlek skall ske inom två år från det ersättningen fastställdes. Då
det ansetts skäligt, att vid väsentliga förändringar i den skadades tillstånd
möjlighet bör finnas för vederbörande att erhålla jämkning av ersättningen,
har i 1916 års lag örn försäkring för olycksfall i arbete icke föreskrivits
någon preskriptionstid, inom vilken sådan ansökan skall vara ingiven. I
betraktande av nu angivna omständigheter synes det ämbetsverket kunna
ifrågasättas, huruvida icke i förevarande fall åtgärder borde vidtagas för
beredande av förhöjd livränta åt Gustavsson. Ett medgivande härtill lärer
erfordra riksdagens medverkan.
Riksförsäkringsanstalten slutligen har anfört bland annat följande:
Riksförsäkringsanstalten vill till en början vitsorda den av statskontoret
meddelade uppgiften, att höjning av livräntan författningsenligt icke kan äga
rum.
Kungl. Maj:ts proposition nr 137.
19
Vad därefter angår frågan i vad män samband kan anses föreligga mellan
Gustavssons ursprungliga skada och hans nuvarande tillstånd får riksförsäkringsanstalten
meddela, att anstalten efter hörande av sin överläkare, professor
Abraham Troell, funnit samband föreligga i sådan grad, att arbetsförmågan
till följd av skadan numera kan anses nedsatt med 66 2/3 procent.
Livränta enligt denna procentsats utgör enligt 1901 års olycksfallsersättningslag
200 kronor för år, tilläggsersättning jämlikt kungörelsen den 10 juni 1921
(nr 410) 250 kronor för år och dyrtidstillägg jämlikt förordningen den 30
juni 1943 (nr 449) 90 kronor för år. Höjningen av nu utgående ersättning
skulle i enlighet härmed belöpa sig till 135 kronor för år.
Den till synes närmast till hands liggande åtgärden i förevarande fall skulle
vara att genom riksdagens medverkan få den utgående livräntan höjd till ett
belopp, som motsvarar den numera konstaterade nedsättningen av Gustavssons
arbetsförmåga. Emellertid anser jag en dylik åtgärd, som enligt riksförsäkringsanstaltens
uppgift skulle medföra en höjning av nu utgående ersättning
med allenast 135 kronor för år, icke medföra ett tillfredsställande
resultat. Å andra sidan föranleder den omständigheten, att Gustavssons anställningstid
i statens tjänst uppgår till allenast 12 år 2 månader, viss tvekan
att bereda Gustavsson understöd i särskild ordning. Jag vill emellertid framhålla,
att Gustavssons senaste anställning upphört den 5 december 1942, då
han uppnått en levnadsålder av allenast 55 år, och att han, därest icke den
av olycksfallet föranledda nedsättningen i arbetsförmågan så starkt ökat,
sannolikt hade kunnat förvärva den anställningstid om sammanlagt 15 år,
som skulle ha utgjort en förutsättning för att Gustavsson skulle kunnat erhålla
pension enligt de s. k. summariska arbetarpensionsbestämmelserna.
Med beaktande av samtliga omständigheter i förevarande fall har jag ansett
mig böra i likhet med vattenfallsstyrelsen förorda, att åt Gustavsson utverkas
ett årligt understöd av statsmedel utöver honom tillkommande livränta
enligt 1901 års olycksfällsersättningslag. I fråga örn understödets storlek har
jag stannat för att föreslå 480 kronor jämte dyrtids- och kristillägg. Understödet
torde böra utgå räknat från och med den 1 februari 1945 eller från
och med ingången av den månad, varunder framställning i ärendet inko(mmit
till vederbörande departement.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen medgiva,
att förre stenarbetaren vid statens vattenfallsverk Frans
Oskar Gustavsson må, räknat från och med den 1 februari
1945, under sin återstående livstid — utöver honom tillkommande
livränta enligt 1901 års lag angående ersättning för
skada till följd av olycksfall i arbete — uppbära ett årligt
understöd av 480 kronor, att utgå av statens vattenfallsverks
medel.
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 137.
14:o.
Förre domänintendenten Gunnar Pettersson. Av handlingarna i ärendet
inhämtas,
att Pettersson är född den 11 oktober 1880 och således 65 år gammal;
att han under åren 1917—1923 innehaft anställning såsom biträde åt domänintendenten
i Örebro län och under tiden 1 januari 1924—31 december
1945 varit förordnad såsom domänintendent i samma län;
samt att han såsom domänintendent åtnjutit arvode, vilket sedan den 1
januari 1924 utgått med 3 000 kronor för år jämte oreglerat dyrtidstillägg
och kristillägg.
Domänstyrelsen har, i anledning av en av Pettersson hos styrelsen gjord
ansökning, hemställt om utverkande av en årlig pension åt Pettersson å 2 000
kronor, att utgå av statens domäners fond, samt därvid bland aimat åberopat
Petterssons långa anställningstid i statens tjänst, 29 år, och de av honom åtnjutna
avlöningsförmånerna.
Statskontoret har tillstyrkt, att tjänstepension utverkas åt Pettersson. Ämbetsverket
har, under erinran om 1945 års riksdags beslut örn pension åt
domänintendenterna G. F. Flodkvist och G. A:son Ahrén (bankoutsk. uti.
1945 nr 26 punkt 15 och 16), föreslagit, att pensionen till Pettersson bestämmes
till (2/s X 3 000 = 2 000; 2 000 — 10% därav =) 1 800 kronor för
år att utgå från och med den 1 januari 1946. Å beloppet borde utgå dyrtidstillägg
och kristillägg.
Jag ansluter mig till statskontorets förslag och hemställer, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen medgiva,
att förre domänintendenten i Örebro län Gunnar Pettersson
må, räknat från och med den 1 januari 1946, under sin återstående
livstid uppbära en årlig pension av 1 800 kronor, att
utgå av statens domäners fond.
Vad föredraganden sålunda under punkterna 1 :o—
14 :o hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma,
bifaller Hans Majit Konungen samt förordnar,
att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Erik Westerlind.
467352. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1946.