Kungl. Maj.ts proposition nr 130.

1

flr 130.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående förbättring av
lägre pensioner vid vissa förstatligade m. fl. järnvägar;
given Stockholms slott den 1 mars 1946.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 1 mars

1946.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson, Vougt,

Myrdal, Zetterberg, Sträng, Ericsson, Mossberg.

Efter gemensam beredning med t. f. chefen för kommunikationsdepartementet,
statsrådet Danielson, anför chefen för finansdepartementet, statsrådet
Wigforss, följande.

Vid 1945 års riksdags vårsession fattades beslut angående omreglering från
och med den 1 juli 1945 av tjänste- och familjepensioneringen vid förstatligade
enskilda järnvägar (prop. nr 183; bankoutsk. uti. nr 33; r. skr. nr
281). Samtidigt bemyndigades Kungl. Majit att träffa överenskommelser örn
statens övertagande av vissa pensionskassor, som omhänderhade pensioneringen
vid sådana järnvägar. Den största av dessa kassor, Enskilda jämvägarnes
pensionskassa, omfattade delägare och pensionärer icke blott vid
statsövertagna utan även vid ännu icke förstatligade järnvägar.

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 samt. Nr 130—131.

1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.

Stålens övertagande av de ifrågavarande pensionskassorna innefattade i
stort sett icke någon ändring av pensioneringsordningen för den personal vid
förstatligade järnvägar, som avgått ur tjänst före omregleringen, eller för
efterlevande till sådan personal eller tidigare avliden personal. Dessa pensionärer
förutsattes skola bibehållas vid den pensionsrätt, som tillförsäkrats
dem enligt kassornas reglementen, vartill skulle komma samma statliga
tilläggsförmåner som förut. Detsamma förutsattes beträffande motsvarande
pensionärer vid ett antal smärre pensionskassor, som vid olika tidigare tillfällen
i samband med vederbörande järnvägars förstatligande övertagits av
statens järnvägar. Vidare skulle såväl anställningshavare som pensionärer vid
icke förstatligade järnvägar anslutna lill Enskilda järnvägames pensionskassa
i huvudsak bibehållas vid pensionsrätt enligt denna kassas reglemente.

Under förarbetena till omregleringen uppkom fråga örn åtgärder till förbättring
i viss utsträckning av pensioner, som sålunda fortfarande skulle
utgå enligt kassornas reglementsbestämmelser. Denna fråga gällde närmast
kassapensionerna till de kassadelägare, som icke varit övertagna i statstjänst,
och till sådana delägares efterlevande. För dem som varit övertagna i statstjänst
och för dessas efterlevande uppgingo nämligen de statliga tilläggsförmånerna,
frånsett vissa undantagsfall av mindre väsentlig betydelse, till
sådana belopp, att de sammanlagda pensionsförmånerna närmade sig nivån
för statsförvaltningens tjänstepensioner respektive motsvarade minst beloppet
av omreglerade äldre familjepensioner.

Frågan hade samband med spörsmålet örn disposition av de överskott, som
förelågo i Enskilda järnvägarnes pensionskassa och en annan av ifrågavarande
kassor, nämligen S. W. B. pensionskassa. De enligt reglementena för
nämnda kassor utgående pensionerna blevo med hänsyn till dessa överskott
uppräknade med 10 procent. Uppräkningen ingick i de preliminära överenskommelser
med kassorna, som föregingo propositionen i ärendet. Från kassornas
sida hade emellertid vid sidan därav framförts anspråk på att vissa
ytterligare förbättringar av de utgående kassapensionema skulle medgivas
på grund av de beräknade överskotten. Ett från Enskilda järnvägarnes pensionskassa
framställt yrkande, som sedermera upptogs i motioner till riksdagen,
innebar i huvudsak,

att vid tiden för kassans förstatligande skulle utbetalas 200 kronor till varje
egenpensionär, som icke åtnjöt fyllnadspension från S. J. (kapitalvärde
cirka 400 000 kronor);

att vid samma tid skulle utbetalas å varje gällande pensionsbrev av annan
karaktär än egenpensionsbrev — dock ej för pensionärer som åtnjöto statligt
dyrtids- och kristillägg — ett belopp av 100 kronor (kapitalvärde cirka
150 000 kronor);

samt att samtliga pensioner till delägare, som inträtt i kassan före dess
förstatligande och vilka ej dessförinnan inträtt resp. senare inträdde i tjänst
å aktiv stat hos S. J., liksom familjepensioner efter sådana delägare, skulle
höjas med 100 kronor om året; dock så att kassapensionens grundbelopp icke
genom denna höjning skulle komma att överstiga för egenpension 1 800 kronor
och för familjepension 1 200 kronor (kapitalvärde — däri inbegripet värdet
av den genom denna höjning betingade ökningen i den statliga dyrtidshjälpen
— cirka 5 000 000 kronor).

Kungl. Maj.ts proposition nr 130.

3

I propositionen avvisades i princip anspråken på att överskotten i nyssnämnda
två kassor skulle utnyttjas för större förbättring av kassapensionerna
än som förutsattes i de preliminära överenskommelserna. Därmed vore
emellertid, enligt vad i propositionen vidare anfördes, icke uteslutet, att vissa
förbättringar av pensionsvillkoren utöver vad som följde av de preliminära
överenskommelserna kunde tagas i övervägande. Huruvida dylika förbättringar
borde medges vore emellertid helt och hållet att betrakta som en skälighetsfråga,
vid vars bedömande andra synpunkter borde bli bestämmande
än de som sammanhängde med beräknandet av kassaöverskotten och dessas
fördelning på olika grupper delägare och pensionärer. I propositionen anfördes
vidare.

Jämväl till de nu ifrågavarande pensionstagare, som höra till förstatligade
järnvägar, utgå statliga tilläggsförmåner, mestadels i form av dyrtidshjälp.
För de enskilda järnvägarnas del motsvaras dessa i viss utsträckning av dyrtidstillägg
medgivna av järnvägsbolagen. Även örn hänsyn tages till dylika
tilläggsförmåner och till den procentuella pensionshöjning, som skall tillkomma
Enskilda järnvägarnes pensionskassas och S. W. B.-kassans pensionärer,
måste pensionsförhållandena för de personalgrupper, som icke få
övergå till de statliga reglementena, i stor utsträckning betecknas som otillfredsställande.

Tanken på statens mellankomst till förmån för de sämst ställda tjänsteoch
familjepensionärerna vid pensionskassorna torde icke böra helt avvisas.
Det är emellertid icke möjligt att utan en särskild, ganska ingående utredning
taga ställning till frågan om och på vad sätt åtgärder i sådan riktning böra
vidtagas. Frågan gäller icke blott Enskilda järnvägarnes pensionskassas och
S. W. B.-kassans pensionstagare utan även andra pensionstagare vid statsövertagna
järnvägar. Vad beträffar pensionstagare vid andra järnvägar, anslutna
till Enskilda järnvägarnes pensionskassa, uppkommer samma fråga, i
den mån dessa järnvägar framdeles övergå i statens ägo, och enahanda blir
förhållandet vid framtida statsövertagande av enskilda järnvägar med särskilda
pensionskassor. Vad beträffar sättet för genomförandet av en eventuell
pensionsförbättring för nu ifrågavarande pensionstagargrupper kunde
det synas ligga nära till hands att medgiva en höjning av dyrtidshjälpen.
Hellre torde dock förbättringen, örn en sådan skall komma till stånd, böra
mera direkt inriktas på att hjälpa de sämst ställda pensionstagarna.

I nyssnämnda motioner (1:356 och 11:550) ifrågasattes en omedelbar utredning
i syfte att, i huvudsaklig överensstämmelse med vad från Enskilda
järnvägarnes pensionskassas sida ifrågasatts, åstadkomma ytterligare pensionsförbättringar
icke blott vid av slaten övertagna järnvägar utan även
vid de till nämnda kassa anslutna järnvägar, som icke blivit förstatligade.
I sitt av riksdagen godkända utlåtande anförde bankoutskottet med anledning
härav följande.

Det är enligt propositionen avsett att företaga vissa undersökningar angående
de lägre pensioner, sorn utgå enligt reglementena för de till övertagande
föreslagna kassorna. Frågan angående omfattningen och beskaffenheten av
de åtgärder till förbättring av dylika pensioner, som böra vidtagas, bör bli
beroende på resultatet av de sålunda tillämnade undersökningarna. I betraktande
av vad som blivit upplyst angående pensionernas storlek är det uppenbarligen
angeläget, att förbättring i någon form av villkoren för de sämst

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 130.

ställda pensionstagama må kunna åvägabringas även vid de nu ifrågavarande
järnvägar, som icke äro förstatligade. Det synes därför påkallat, att de
med en pensionsförbättring sammanhängande spörsmålen vid utredningen
bli belysta även för dessa järnvägars del och att utredningen således, vad
angår verksamhetsområdet för Enskilda jämvägarnes pensionskassa, icke
begränsas till alt avse pensionsförhållandena vid statsövertagna järnvägar.
Spörsmålet örn förbättring för pensionärerna vid de icke statsövertagna järnvägarna
synes för övrigt vara av relativt ringa storleksordning ur statsfinansi
eli synpunkt.

Sedan riksdagen bifallit propositionen, träffades definitiv överenskommelse
örn statens övertagande av vederbörande kassor från och med den 1 juli
1945.

Vid 1945 års riksdags höstsession (prop. nr 349; bankoutsk. uti. nr 66; r.
skr. nr 597) bemyndigades Kungl. Maj:t att träffa överenskommelse örn statens
övertagande av två pensionskassor vid Halmstad—Nässjö och Nässjö—
Oskarshamns järnvägar. Av skäl, som framgå av propositionen, fattades därvid
beslut örn en uppräkning med 10 procent av kassapensionema såväl vid
nämnda två kassor som vid de tidigare övertagna kassor, för vilka dylik uppräkning
icke redan medgivits. Överenskommelser örn statens övertagande av
pensionskassorna vid nyssnämnda järnvägar ha sedermera ingåtts och trätt i
kraft den 1 januari 1946.

I anslutning till de förut åberopade uttalandena vid 1945 års riksdag har
under medverkan från järnvägsstyrelsen verkställts en undersökning rörande
pensionsförhållandena vid de pensionskassor, som övertagits den 1 juli 1945
eller tidigare. Utredningen har framlagts i en inom finansdepartementet utarbetad,
den 9 februari 1946 dagtecknad promemoria, vilken jämväl innehåller
preliminärt förslag angående pensionsförbättring vid samtliga ifrågavarande
järnvägar.

Enligt promemorian har utredningen omfattat de pensioner, som utgå enligt
kassornas pensioneringsgrunder nied numera vidtagna jämkningar, dock
med undantag för dels de tjänstepensioner, sorn på grund av anställningshavarnas
övergång i statens tjänst äro förenade med statliga fyllnadspensioner,
dels de familjepensioner, som av samma anledning äro förenade med
statliga dyrtids- och kristillägg. Undersökningarna lia icke omfattat pensioner
till eller efter kassadelägare, som i förtid lämnat järnvägstjänsten men
begagnat sin rätt att kvarstå såsom delägare.

Antalet av utredningen sålunda omfattade pensioner är enligt promemorian
omkring 2 700 tjänstepensioner och 2 300 familjepensioner, varav nära
1 000 tjänstepensioner och över 600 familjepensioner utgå till pensionärer
vid järnvägar, som fortfarande äro i enskild ägo. Emellertid förutsättes i
promemorian, att en eventuell förbättring av lägre kassapensioner vid sistnämnda
järnvägar skulle omfatta icke blott nu utgående pensioner utan även
framtida tjänstepensioner till sådana anställningshavare, som blivit delägare
i Enskilda jämvägarnes pensionskassa före dennas överlåtelse till staten
och som icke i samband med fortsatt järnvägsförstatligande komma att

Kungl. Maj.ts proposition nr 130.

a

övergå i statens tjänst, ävensom framtida familjepensioner efter sådana anställningshavare.
Antalet i tjänst varande kassadelägare vid här avsedda järnvägar,
som för närvarande äro i enskild ägo, utgör enligt promemorian drygt
4 000. I denna framhålles vidare dels att frågan även gäller blivande familjepensioner
efter sådana nu levande tjänstepensionärer vid de statsövertagna
järnvägarna, som ej varit i statens tjänst, dels att pensionärerna vid Halmstad—Nässjö
och Nässjö—Oskarshamns järnvägar — vilka icke inbegripits
under utredningen — skäligen böra bliva delaktiga av en blivande pensionsförbättring
i samma mån som pensionärerna vid tidigare statsövertagna
järnvägar.

Till sådana vid förstatligade järnvägar befintliga pensionärsgrupper, varom
här är fråga, utgå statliga tilläggsförmåner, huvudsakligen i form av dyrtidshjälp.
Denna utgår för närvarande med 20 procent å ett tilläggsunderlag
bestämt i enlighet med vissa regler för dyrtidstillägg å statliga pensioner.
Tilläggsunderlagen äro så anordnade, att de sämst ställda erhålla en relativt
större förbättring. Vid en dyrtidshjälp av 20 procent uppgå sålunda de faktiska
tilläggen till 32 procent av de lägsta pensionsbeloppen.

Vid de till Enskilda järnvägarnes pensionskassa anslutna oförstatligade
järnvägarna utgå i regel särskilda pensionstillägg, medgivna av järnvägsföretagen.
Dessa tillägg utgå efter växlande grunder. Vid en del järnvägar
utgå procentuella tillägg till kassapensionerna, enligt föreliggande uppgifter
växlande mellan 12 och 27 procent. Vid andra järnvägar utgå fasta årliga
tillägg, enligt utredningen växlande melian 65 och 400 kronor. Vid några
järnvägar förekomma kombinationer av procentuella tillägg och fasta årstillägg.
Att tillägg helt saknas förekommer endast vid ett pär smärre järnvägar
med några enstaka pensionärer.

I promemorian har framhållits att, enligt vad utredningen visat, inom det
undersökta området förelåge ett stort antal mycket låga pensioner. Förhållandena
vöre växlande vid olika järnvägar, men även vid järnvägar med relativt
gynnsamma avlönings- och därav betingade pensionsförmåner förekomme
gamla pensioner till ringa belopp. Utredningen hade sålunda bekräftat
vad som tidigare blivit upplyst för Enskilda järnvägarnes pensionskassas
del, nämligen att åtgärder för en förbättring i viss omfattning av lägre kassapensioner
vore av behovet påkallade, delta även örn man beaktade de pensionstillägg,
som utginge från staten eller järnvägsbolagen.

Det i promemorian framlagda förslaget innebär en pensionsförbättring på
statens bekostnad även vid de tilt Enskilda järnvägarnes pensionskassa anslutna,
icke förstatligade järnvägarna. Med avseende härå anföres i promemorian
följande.

1 princip kunde göras gällande, att örn staten åstadkommer en pensionsförbättring
vid de förstatligade järnvägarna, det närmast holde vara järnvägsbolagens
sak att sörja för en motsvarande förbättring vid de icke förstatligade
järnvägarna, om en sådan skall komma till stånd. Det har även
iivervägts, örn en hänvändelse till järnvägsbolagen rörande vissa höjningar
i de av dem medgivna tilläggen borde göras. Emellertid har man ansett sig
kunna utgå ifrån alt de driftsekonomiska förhållandena vid de lill Enskilda

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

jämvägames pensionskassa anslutna, oförstatligade järnvägarna icke genomgående
äro sådana, att en pensionsförbättring efter enhetliga riktlinjer kan
åvägabringas vid dessa järnvägar enbart genom järnvägsbolagens medverkan.
Med hänsyn härtill och till vad som förekommit vid pen sjons regleringsfrågans
riksdagsbehandling har det funnits motiverat att låta utredningen
helt taga sikte på en pensionsförbättring på statens bekostnad. Det
må framhållas, att betydelsen av frågan örn de enskilda järnvägsföretagens
medverkan till pensionsförbättringen minskas i mån av fortsatt jämvägsförstatligande.

Vad beträffar sättet för pensionsförbättringens genomförande har det enligt
promemorian synts lämpligast att inom den begränsade kostnadsram, varom
här rimligtvis kan bliva fråga, låta förbättringen i huvudsak erhålla formen
av ett årligt tillägg, som utan gradering efter pensionernas storlek finge
utgå vid alla pensioner understigande visst årsbelopp. En dylik enhetlig pensionsförbättring
har ansetts skälig, även örn man tar i betraktande olikheten
i grunderna för pensionstillägg från de olika järnvägsföretagen. En viss särskild
jämkning har synts önskvärd beträffande sådana sjukpensioner, som
understiga icke blott det ifrågavarande årsbeloppet utan även den del — i
allmänhet 75 procent — av normal pension, som utgör minimum för statliga
sjukpensioner.

Vid det preliminära övervägande, som ägt rum nied utgångspunkt från
vad nu anförts, har det enligt promemorian närmast ansetts kunna ifrågakomma
att, i viss anslutning till vad som från Enskilda järnvägarnes pensionskassas
sida föreslagits beträffande denna kassas pensionstagare, reglera
pensionsförbättringen enligt följande huvudsakliga riktlinjer. Till envar av
här ifrågavarande tjänstepensionärer skulle utgå ett årligt tillägg av intill
100 kronor i den mån själva kassapensionen, beräknad enligt numera gällande
grunder, understiger 1 800 kronor. Örn sjukpension med nämnda tilllägg
ej uppgår till 75 procent av hel kassapension jämte motsvarande tillägg,
skulle ytterligare utgå ett belopp motsvarande skillnaden, dock alltjämt med
iakttagande av begränsningen till 1 800 kronor. Å familjepensionen efter
envar av bär ifrågavarande kassadelägare skulle utgå ett årligt tillägg av
100 kronor, dock endast i den mån så erfordras flir att kassapensionen jämte
statliga tillägg respektive — för pensionärer vid icke förstatligad järnväg —
kassapensionen med tillägg av ett mot statlig dyrtidshjälp svarande belopp
skall bringas upp lill nivån för s. k. ny familjepension enligt år 1939 fastställda
regler jämte tillägg; vidare skulle iakttagas, att kassapensionen med
det nu ifrågasatta tillägget icke må överstiga ett belopp av, för ensam änka
räknat, 1 200 kronor. Med statliga tillägg avses härvid icke sådana ursprungligen
av enskilt järnvägsföretag med hänsyn till levnadskostnadernas stegring
utfästa till äggsfö rm ån er, som staten efter vederbörande järnvägs övertagande
har att utbetala utöver de allmänna statliga tilläggen. Örn framdeles
en förbättring av nyssberörda s. k. nya familjepensioner skulle medges, skulle
den av nivån för dessa pensioner betingade särskilda begränsningen av de
nu föreslagna familjepensionstilläggen i motsvarande mån jämkas.

Kungl. Mcrj:ts proposition nr 130.

7

Det förutsattes, att statliga tillägg, d. v. s. huvudsakligen dyrtidshjälp, å
de sålunda förbättrade kassapensionerna vid förstatligade järnvägar skola
utgå enligt hittillsvarande grunder.

Enligt i promemorian framlagda beräkningar — vilka emellertid icke
omfatta de framtida pensioner, som i det föregående berörts, och ej heller
pensioner vid Halmstad—Nässjö och Nässjö—Oskarshamns järnvägar — skulle
den ifrågasatta pensionsförbättringen tillkomma bortåt 1 500 tjänstepensionärer
och över 700 familjepensionärer. Bortsett från den kostnad för automatisk
höjning av de statliga tilläggen, som föranledes av pensionsförbättringen,
skulle denna till en början betinga en årskostnad av omkring 250 000
kronor. Härav belöpa bortåt 200 000 kronor på pensionärer vid Enskilda järnvägarnes
pensionskassa. Av sistnämnda belopp äro 80—90 000 kronor att hänföra
till pensionärer vid de icke förstatligade järnvägarna.

Tillräcklig anledning har enligt vad i promemorian framhållits icke synts
föreligga att, såsom från Enskilda järnvägarnes pensionskassas sida ifrågasatts,
utbetala engångstillägg till kassapensionerna. Pensionsförbättringen
föreslås emellertid skola utgå från och med den 1 juli 1945 för pensionärer
vid samtliga då eller tidigare övertagna kassor samt från och med den 1 januari
1946 för pensionärer vid Halmstad—Nässjö och Nässjö—Oskarshamns
järnvägar.

Vad angår pensionärer vid kassor, som framdeles komma att övertagas i
samband med fortsatt jämvägsförstatligande, har i promemorian endast anförts,
att pensionsvillkoren vid ifrågavarande järnvägar syntes böra hli beroende
av förhandlingar i samband med statsövertagandet.

Den nu ifrågasatta pensionsförbättringen föreslås skola bestridas av statens
järnvägars medel.

Yttranden över promemorian ha införskaffats från järnvägsstyrelsen och
statskontoret.

Järnvägsstyrelsen har anfört, att styrelsen, därest genom statens försorg en
förbättring av ifrågavarande pensioner ansåges böra komma till stånd, icke
hade något att erinra mot i promemorian angivna grunder för förbättringens
genomförande.

Statskontoret har anfört att frågan om den föreslagna pensionsförbättringen
borde medgivas sammanhängde med det mera omfattande spörsmålet örn
överhuvud taget en reglering borde ske av pensionerna åt förutvarande anställningshavare
vid av staten övertagna företag. Särskilt inom vägväsendet
funnes äldre, av de förutvarande vägdistrikten beviljade pensioner av mycket
ringa belopp. Genomfördes en förbättring av de i promemorian angivna pensionerna,
syntes man därför lia att räkna med krav på motsvarande kompensation
från pensionärer i liknande ställning.

Den föreslagna pensionsförböjningens storlek bar i och för sig icke givit
.statskontoret anledning till erinran, örn förhöjningen ansåges böra komma till
stånd, borde den emellertid i varje fall, yttrar statskontoret vidare, endast
ifrågakomma för sådana kassadelägare jämte efterlevande till dessa, som

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 130.

Departements chefen.

varit anställda vid järnvägar, som redan övertagits av staten eller som avsåges
framdeles bliva förstatligade. Ämbetsverket anför härom vidare.

Att pensionärerna vid de järnvägar, som först i en framtid skola förstatligas,
redan nu böra bliva delaktiga av förbättringen finner statskontoret således
skäligt. För deras vidkommande synes nämligen den av de nuvarande höga
levnadskostnaderna i hög grad betingade pensionsförbättringen rimligen icke
böra bliva beroende av tidpunkten för förstatligandet av vederbörande järnväg.
Däremot måste statskontoret motsätta sig att staten påtar sig kostnaderna
för en förbättring av pensionerna åt anställningshavare vid järnvägar,
som icke komma att förstatligas. Den omständigheten att statsverket övertagit
vederbörande pensionskassa kan nämligen icke utgöra tillräckligt skäl
för statens mellankommande, då kassans tillgångar icke kunnat möjliggöra
en pensionsreglering och kassan ej heller haft att svara för av dyrtiden betingade
tilläggsförmåner.

Genom utredningen har blivit ådagalagt, att en förbättring av de lägre
pensionerna från de av staten övertagna pensionskassorna är av behovet
påkallad även efter den generella uppräkning av kassapensionema, som tidigare
medgivits, och även om hänsyn tages till utgående statliga och andra
tillägg. I propositionen angående statsövertagandet av bland andra Enskilda
jämvägames pensionskassa hade förutsatts, att en eventuell dylik förbättring
skulle begränsas till pensionärer vid förstatligade järnvägar och att
sålunda frågan om motsvarande förbättring för pensionärer vid de till
nämnda kassa anslutna enskilda järnvägarna skulle bli aktuell först i den
mån dessa järnvägar framdeles överginge i statens ägo. Riksdagen har emellertid
uttalat sig för att utredningen om pensionsförbättringen skulle utsträckas
till att omfatta även pensionärerna vid nyssnämnda enskilda järnvägar.

Av skäl som framhållits i promemorian kan det förefalla särskilt tveksamt
i vad mån staten bör taga på sig kostnaderna för en pensionsförbättring vid
de i ärendet ifrågavarande järnvägar som icke äro i statens ägo. Statskontoret
har förklarat sig i varje fall avstyrka en pensionsförbättring på statens bekostnad
för pensionärerna vid sådana enskilda järnvägar som icke komma
att förstatligas. För min del anser jag det vara vanskligt att på jämvägsförstatligandets
nuvarande stadium göra en sådan differentiering som statskontoret
åsyftar. Med hänsyn till vad i promemorian anförts och även i viss
mån till att Enskilda jämvägames pensionskassas ställning erbjöd en mera
tillfredsställande täckning för de av staten vid övertagandet utfästa pensionsförmånerna
än vad som i allmänhet var fallet beträffande de övertagna
kassorna, vill jag icke motsätta mig att pensionsförbättringen genomföres
i den omfattning, som i promemorian preliminärt föreslagits. Jag tillstyrker
även promemorians förslag om sättet för pensionsförbättringens genomförande
och örn retroaktiv giltighet för densamma.

Jag torde senare i dag få anmäla förslag om fortsatt giltighet för de nuvarande
reglerna örn dyrtidshjälp.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 130.

att bemyndiga Kungl. Majit att, i huvudsaklig överensstämmelse
med vad jag i det föregående förordat, förordna
örn förbättring av lägre tjänste- och familjepensioner vid
företag, som övertagits av statens järnvägar, samt vid enskilda
företag, som varit anslutna till Enskilda jämvägames
pensionskassa.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att
proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Erik Westerlind.