Kungl. Maj.ts proposition nr 129.
13
Nr 129.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående dels e. o. byråsekreteraren
hos statskontoret N. G. Svensons pensionsförmåner,
dels ock pension åt ingenjören vid armé
för vältning ens tygavdelning E.-E. Stollenwerks efterlevande;
given Stockholms slott den 1 mars 1946.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredraganden hemställt.
GUSTAF.
John Ericsson.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Majrt
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 1 mars
1946.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson, Vougt,
Myrdal, Zetterberg, Sträng, Ericsson, Mossberg.
Statsrådet Ericsson anmäler uppkomna frågor om dels e. o. byråsekreteraren
hos statskontoret N. G. Svensons pensionsförmåner, dels och pension
åt ingenjören vid arméförvaltningens tygavdelning E.-E. Stollenwerks efterlevande
och anför därvid följande.
l:o.
I skrivelse den 31 januari 1946 har statskontoret hemställt, att Kungl.
Majit ville utverka riksdagens medgivande till att extra ordinarie byråsekreteraren
hos ämbetsverket Nils Gustaf Svenson vid avgång ur tjänst skall
vara berättigad till pension, såsom örn han varit innehavare av ordinarie
tjänst i 21 lönegraden hos ämbetsverket.
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 129.
Vid statens övertagande av civilstatens änke- och pupillkassa den 1 juli
1937 övergick Svenson, som då var revisor hos kassan, till anställning hos
statskontoret, därvid han förordnades att från och med sistnämnda dag uppehålla
notariebefattning i lönegraden B 21 å extra stat (numera byråsekreterartjänst
i lönegraden Eo 21). Jämlikt Kungl. Maj:ts brev den 18 juni 1937
skulle beträffande befattningshavare, som vid statsövertagandet av nämnda
kassa var innehavare av ordinarie befattning hos kassan och övergick till
befattning i statens tjänst, gälla att hans avlönings- och pensionsförmåner
icke finge understiga dem, som han vid tiden för övertagandet åtnjöt för sin
tjänst hos kassan, däri inbegripet provisoriskt dyrortstillägg och dyrtidstillägg
enligt då gällande grunder.
I sin nyssnämnda skrivelse har statskontoret anfört i huvudsak följande.
Svenson, som är född den 10 november 1881, hade den 30 december 1912
antagits och förordnats att från och med den 1 januari 1913 vara revisor
hos civilstatens änke- och pupillkassa. I denna befattning, som jämlikt brev
den 30 december 1926 var i lönehänseende hänförd till lönegraden B 21, åtnjöt
Svenson från och med den 1 juli 1925 lön enligt 24 löneklassen. Då
Svenson i förenämnda tjänst hos statskontoret författningsenligt kunde placeras
högst i 23 löneklassen (högstad lönegraden förekommande löneklass), hemställde
ämbetsverket hos Kungl. Majit att till Svenson skulle, räknat från och
med den 1 juli 1937 och så länge han innehade tjänsten i fråga, utgå lön
enligt 24 löneklassen. Denna hemställan blev av Kungl. Majit bifallen enligt
beslut den 6 maj 1938.
Vidare må framhållas, att Svenson, som varit placerad å statskontorets
pensionsbyrå, icke kunnat beredas mot hans kassatjänst svarande ordinarie
tjänst hos ämbetsverket. På pensionsbyrån finnes överhuvud icke någon ordinarie
tjänst i 21 lönegraden, och för ämbetsverkets övriga ordinarie tjänster
i sagda lönegrad — revisors- och byråsekreteraretjänster — har Svenson
icke kunnat komma i fråga.
Med utgången av november 1946 uppnår Svenson den för hans innehavande
extra ordinarie byråsekreterarebefattning gällande pensionsåldern. Han
torde då vara berättigad att avgå från denna tjänst med rätt till med tjänsten
förenad pension. Därjämte torde han enligt förenämnda brev den 18
juni 1937 vara berättigad att intill uppnådda 67 år åtnjuta tillägg till pensionen
med sådant belopp, att de sammanlagda förmånerna motsvara de avlöningsförmåner
han vid tiden för kassaövertagandet åtnjöt för sin tjänst hos
kassan. Svenson har emellertid förklarat sig beredd att kvarstå i sin innehavande
tjänst till fyllda 67 år. Då det med hänsyn till den ännu förekommande
tillämpningen av äldre familjepensionsbestämmelser är till fördel att
tillsvidare påräkna Svensons arbetskraft, har statskontoret för avsikt att
medgiva, att Svenson bibehålies i befattningen hos ämbetsverket tills vidare
under ett år efter pensionsåldern samt att sedermera hos Kungl. Majit
hemställa om medgivande av anstånd med hans entledigande under ytterligare
ett år.
Vid nu angivna förhållanden och med beaktande av att Svenson vid kassaövertagandet
utan att därtill vara förpliktad övergått till anställning i statens
tjänst samt att han under sin tjänstgöring hos statskontoret på ett förtjänstfullt
sätt fullgjort honom ålagda arbetsuppgifter anser statskontoret
skäligt, att Svenson vid sin avgång ur tjänst kommer i åtnjutande av samma
pensionsförmåner — i såväl tjänste- som familjepensionshänseende — som
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 129.
om han varit innehavare av en ordinarie tjänst i 21 lönegraden hos statskontoret.
Med hänsyn till de i ärendet föreliggande särskilda omständigheterna anser
jag skäligt, att Svenson på sätt statskontoret föreslagit i såväl tjänstesom
familjepensionshänseende erhåller samma ställning som om han varit
ordinarie tjänsteman i lönegraden A 21. Jag hemställer därför, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att vid bestämmandet av tjänstepension åt extra ordinarie
byråsekreteraren hos statskontoret Nils Gustaf Svenson eller
av familjepension åt hans efterlevande skall så anses, som
om han varit ordinarie tjänsteman i lönegraden A 21.
2:o.
I skrivelse den 17 juli 1945 har arméförvaltningens tygavdelning hemställt,
att Kungl. Majit måtte vidtaga åtgärd i syfte att ingenjören Ernst-Erik Stollenwerks
efterlämnade änka och barn tillförsäkras pension av den storlek
som skulle ha tillkommit dem, om Stollenwerk vid tiden för sitt frånfälle
varit extra ordinarie tjänsteman i lönegrad MEo 21.
Under försök med sprängning av stridsvagnsminor å Marma skjutfält den
21 december 1944 inträffade en svår sprängningsolycka, varvid bland andra
ingenjören hos arméförvaltningens tygavdelning Ernst-Erik Stollenwerk omkom.
Den avlidne, som påbörjat provtjänstgöring hos dåvarande tygdepartementet
den 1 september 1943 och anställts såsom extra tjänsteman i lönegrad
MEx 18 från och med den 1 december 1943 och i lönegrad MEx 20 från och
med den 1 april 1944, anställdes från och med den 6 november 1944 medelst
kontrakt mot lön av 750 kronor för månad i ett för allt såsom chef
för vapenbyråns mingrupp.
Stollenwerk efterlämnade änkan Greta Maria Stollenwerk, född Bohman
den 26 juni 1916, samt sönerna Ernst Åke, född den 10 december 1938, och
Ernst Erik, född den 14 juli 1945. Dödsboets behållning uppgick till 21 410
kronor.
Genom beslut den 28 mars och den 15 oktober 1945 har riksförsäkringsanstalten
jämlikt lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete
tillerkänt änkan och envar av sönerna årliga livräntor å 975 respektive
650 kronor, alt utgå till änkan så länge hon lever ogift och till barnen till
dess de uppnått 16 års ålder.
I sin nyssnämnda skrivelse har arméförvaltningens tygavdelning anfört:
Då Stollenwerk vid tiden för dödsolyckan endast var kontraktsanställd hos
tygavdelningen, saknade han rätt till tjänstepension enligt allmänna tjänstepensionsreglementet,
och hans änka och barn äro ej berättigade att komma
i åtnjutande av pensionsförmåner jämlikt allmänna familjepensionsreglementet.
16
Kungl. May.ts proposition nr 129.
Under sin anställning hos tygavdelningen har Stollenwerk uteslutande tagits
i anspråk för försöks- och konstruktionsverksamhet inom minområdet.
Han har därvid utfört ett synnerligen gediget och förtjänstfullt arbete, som
varit av stort värde för försvaret. Stollenwerks arbete med minförsök har
ansetts vara av ytterst farlig art, och detta har dessvärre bekräftats genom
den svåra olyckshändelse, som inträffat å Marma skjutfält vid de under
ledning av bland andra Stollenwerk företagna sprängningarna.
Med hänsyn till att Stollenwerk omkommit under utövande av dylik farlig
verksamhet i statens tjänst och då han — därest han ej avlidit — med
största sannolikhet inom kort tid skulle hava av tygavdelningen antagits till
extra ordinarie tjänsteman i lönegrad MEo 21, synas starka billighetsskäl
tala för att Stollenwerks efterlämnade änka och barn tillförsäkras visst ytterligare
understöd.
Försvarets civilförvaltning har hemställt örn engångsersättning till änkan
samt utverkande av uppfostringsbidrag till barnen och därvid anfört huvudsakligen
följande.
Ehuru förevarande framställning synes behjärtansvärd, är civilförvaltningen
av principiella skäl icke beredd att tillstyrka utverkande av årlig
pension åt änkan. Ämbetsverket vill emellertid tillstyrka, att änkan tilldelas
en såsom skälig ansedd engångsersättning av förslagsvis I 500 kronor, motsvarande
i runt tal familjepensionsunderlaget i lönegrad MEo 21 jämte tillläggsförmåner
efter avdrag av livräntebeloppet till änkan. Vidare synas barnen,
såsom tidigare skett i vissa liknande fall, böra tillerkännas årliga uppfostringsbidrag
att utgå till dess barnen uppnått en ålder av 18 år. Bidragen
torde böra bestämmas till 384 kronor för år för vart och ett av barnen.
Statskontoret har i likhet med försvarets civilförvaltning på grund av
föreliggande särskilda omständigheter — trots Stollenwerks korta anställningstid
i statens tjänst — funnit skäligt, att årliga uppfostringsbidrag å 384
kronor bereddes ett vart av Stollenwerks barn. Ämbetsverket kunde däremot
med hänsyn såväl till änkan Stollenwerks ålder som till att behållningen i
dödsboet efter Stollenwerk uppgått till 21 410 kronor icke tillstyrka, att till
änkan skulle utbetalas understöd av statsmedel, således icke heller, på sätt
civilförvaltningen föreslagit, i form av engångsersättning.
Försvarets civila tjänstemannaförbund har inkommit med en promemoria
i ärendet.
För egen del kan jag vid bedömningen av förevarande ärende icke underlåta
att fästa avgörande vikt vid att Stollenwerk omkommit under utövning
i statens tjänst av verksamhet av ytterst farlig natur. Med hänsyn härtill
och till de i övrigt i detta fall föreliggande omständigheterna finner jag mig
böra förorda, att ersättningsfrågan bedömes efter relativt förmånliga grunder.
Jag anser sålunda — i viss anslutning till den uppfattning som i ärendet hävdats
av arméförvaltningens tygavdelning — skäligt, att Stollenwerks änka
och barn i familjepensionshänseende försättas i samma läge, som örn Stollenwerk
vid sitt frånfälle varit extra ordinarie tjänsteman sedan den 6 november
1944. Tillräcklig anledning att härvid gå utöver den lönegrad, i vilken be
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 129.
17
gynnelselönen närmast motsvarar det till Stollenwerk utgående arvodet, eller
lönegrad MEo 20, synes mig emellertid icke föreligga. Pensionsförmånerna
böra utgå från samma anslag, som eljest anlitas för bestridande av familjepensioner
åt efterlevande till pensionsberättigade tjänstemän vid den centrala
statsförvaltningen. Då enligt vad jag inhämtat de från riksförsäkringsanstalten
utgående livräntorna skulle ha utbetalats nied reducerade belopp, därest
Stollenwerk vid sin frånfälle varit tillförsäkrad familjepensionsrätt för sina
efterlevande, bör motsvarande begränsning föreskrivas beträffande utbetalning
av familjepensionsbeloppet i förevarande fall.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen medgiva,
att ingenjören vid arméförvaltningens tygavdelning EmstErik
Stollenwerks efterlevande må från de under tolfte huvudtiteln
uppförda förslagsanslagen Pensioner åt efterlevande
till befattningshavare i statens tjänst respektive Kristillägg å
pensioner vid det statliga pensionsväsendet komma i åtnjutande
av de familjepensionsförmåner, som skulle tillkommit
dem, om han vid sitt frånfälle innehaft befattning i lönegraden
MEo 20; skolande å pensionsförmånerna avdrag göras
med belopp, motsvarande vad som enligt olycksfallsförsäkringslagen
skulle hava avdragits å livräntorna, därest Stollenwerk
vid sitt frånfälle varit tillförsäkrad familjepensionsrätt
för sina efterlevande.
Vad föredraganden sålunda under punkterna l:o och
2:o hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma,
bifaller Hans Maj:! Konungen samt förordnar, att
proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Erik Westerlind.
Bihang till riksdagens protokoll 1940. t sami. Nr 127 — 120.
2