Kungl. Maj:ts proposition nr 10S.

1

Nr 108.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående åtgärder till
stödjande av oljeväxt- samt lin- och hampodlingen
m. m.; given Stockholms slott den 1 mars 1946.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande statsrådet
hemställt.

GUSTAF.

G. E. Sträng.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
1 mars 1946.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson, Vougt,
Myrdal, Zetterberg, Sträng, Ericsson, Mossberg.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och folkhushållningsdepartementen
anmäler statsrådet Sträng fråga örn åtgärder till stödjande
av oljeväxt- samt lin- och hampodlingen m. m. och anför därvid.

I. Åtgärder till stödjande av odling av oljeväxter.

Alltsedan år 1939 ha statsmakterna genom särskilda åtgärder lämnat stöd
åt odlingen av oljeväxter. I fråga om de under tiden till och med år 1944
vidtagna stödåtgärderna torde jag få hänvisa till propositionerna nr 243/1939
L, IX H. T. 1940 p. 94, 132/1940 L, 29/1941, 345/1941, 177/1943 och 199/1944.

Genom beslut den 23 mars 1945 har Kungl. Maj:t med stöd av riksdagens
bemyndigande (prop. nr 50; r. skr. nr 101) fastställt följande garantipriser

Wilan;) till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 108. 1

2 Kungl. Maj.ts proposition nr 108.

å vårsått till oljefabrikerna levererat frö med 9 procent vattenhalt av 1945
års skörd nämligen

för

vårraps ............

0: 92 per kilogram

vitsenap............

..... »

0: 80

»

Fiskebv senap ......

»

0:87

»

»

»

vallmo.............

..... »

1: 10

»

linfrö..............

..... »

0: 85

»

>

hampa.............

1:25

»

»

»

solros..............

1:10

»

»

Beträffande höstraps och höstrybs av 1946 års skörd godkände riksdagen
ett högsta garantipris av 95 öre per kilogram. Sedermera har Kungl. Majit
genom beslut den 15 juni 1945 fastställt garantipriset för frö av nämnda
växter av normalkvalitet av 1946 års skörd till 85 öre för kilogram vid leverans
till oljefabrikerna av en till 9 procent vattenhalt nedtorkad vara.

I fråga örn icke kontraktsodlade fröpartier ha fastställts inlösningspriser,
vilka med 4 öre per kilogram understiga de priser, som utbetalas till kontraktsodlare.

I samtliga nu angivna garantipriser lia inräknats kostnaderna för torkning
av fröet m. m.

Organisationen av odlingen av de egentliga oljeväxterna har uppdragits åt
Sveriges oljeväxtodlares centralförening u. p. a., medan organisationen av
odlingen av lin och hampa för spånadsändamål anförtrotts Riksförbundet lin
och hampa. Enligt avtal mellan nyssnämnda centralförening och Svenska
lantmännens riksförbund har emellertid detta förbund åtagit sig att mot viss
ersättning omhänderhava fröets mottagande, torkning och rensning m. m.
samt att leverera fröet till oljefabrik. För denna verksamhet har förbundet
inrättat en särskild avdelning, benämnd Oljeväxtcentralen.

Genom beslut den 13 april 1945 har Kungl. Majit bemyndigat statens livsmedelskommission
att från den inom kommissionen inrättade clearingkassan
för fettvaror täcka förlust å den inhemska odlingen av oljeväxtfrö under
år 1945.

Till befrämjande av fröodlingen m. m.: Stödjande av odlingen av vissa
kulturväxter har för löpande budgetår anvisats ett anslag av 35 000 kronor.
Av anslaget ha disponerats dels högst 7 000 kronor för bestridande av livsmedelskommissionens
kostnader under budgetåret 1945/46 för undersökningsoch
försöksverksamhet på oljeväxtodlingens område, dels högst 18 000 kronor
för utbetalning till Sveriges utsädesförening för bestridande av kostnaderna
för av föreningen bedrivna förädlingsarbeten och försök med oljeväxter
m. m. för tiden intill den 1 juli 1946, och dels högst 10 000 kronor för
utbetalning till Algot Holmberg & söner aktiebolag för bestridande av kostnader
för förädlingsarbeten med sojaväxter.

I skrivelse den 25 januari 1946 har statens livsmedelskommission, med
överlämnande av en inom kommissionen upprättad promemoria angående

Kungl. Maj:ts proposition nr 108.

3

odling av oljeväxter under år 1946, hemställt, att dels en i promemorian
framlagd plan för stödjande av oljeväxtodlingen under år 1946/47 godkändes,
dels åt statens livsmedelskommission uppdroges att fastställa garantipriser
på oljeväxter i huvudsaklig överensstämmelse med ett av kommissionen
upprättat förslag, dels ock för budgetåret 1946/47 till Befrämjande av
fröodlingen m. m.: Stödjande av odlingen av vissa kulturväxter anvisades
ett reservationsanslag av 25 000 kronor. Vid livsmedelskommissionens framställning
fanns fö ratoni förenämnda promemoria fogad en promemoria angående
kostnaderna för framställning av olja ur svenskt oljeväxtfrö. Sistberörda
promemoria torde i vissa delar såsom bilaga få fogas vid detta protokoll.
I anledning av livsmedelskommissionens ifrågavarande framställning
har statens priskontrollnämnd den 22 februari 1946 avgivit infordrat utlåtande.

Tillika har Algot Holmberg & söner aktiebolag i skrivelse den 25 juli 1945
hemställt arn statsbidrag med 20 000 kronor för fullföljande under år 1946
av bolagets förädlingsarbeten med sojaväxter. Över denna framställning lia
lantbruksstyrelsen och statens livsmedelskommission den 9 oktober 1945 avgivit
gemensamt utlåtande och däri förordat statsbidrag till bolaget med
10 000 kronor.

Jag torde i detta sammanhang även få erinra att lantbruksstyrelsen i skrivelse
den 31 augusti 1945 i samband med äskande av medel till bidrag till
Sveriges utsädesförening hemställt om anvisande av ett belopp av 18 000
kronor för fortsättande av föreningens förädlingsarbeten med oljeväxter
m. m.

I förenämnda promemoria angående odling av oljeväxter under år 1946
har till belysande av omfattningen av oljeväxtodlingen
under åren 1940 —194 5 upptagits följande sammanställning.

Areal Ungefärligt

hektar antal odlare

1940 ................ 400 250

1941 ................ 8 600 2 800

1942 ................ 18 500 5 000

1943 ................ 29 500 7 000

1944 ................ 44 350 12 600

1945 ................ 37 700 8 500

Beträffande sammanställningen har i promemorian anförts följande.

Såsom framgår av sammanställningen inträdde, efter en successiv ökning
av arealen till och med 1944, en minskning under 1945. Denna minskning
drabbade samtliga oljeväxter utom oljelin och utgjorde för höstraps cirka
40 procent (fällmässig odling av höstrybs påbörjades först hösten 1944), för
vårraps cirka 8 procent, för vitsenap cirka 41 procent och för vallmo cirka
30 procent. För oljelin ökades däremot arealen med omkring 17 procent.

I promemorian har vidare upptagits i det följande återgivna tablå rörande
omfattningen av oljeväxtodlingen år 1945 inom olika län.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 108.

1945 års oljeväxtareal i hektar enligt odlingskontrakt med Sveriges oljcväxtodlares

centralförening.

L a 11

Höst- |
raps

1945 års

Höst-

rvbs

skörd

Vår-

raps

Vit-

senap

Fiske-

by

senap

Vallmo

Oljelin

Sol-

ros

Summa

2100

29-50

1-00

0-40

_

45-00

_

96-90

—

—

4-50

—

20-25

4''50

—

29-26

2''50j

4-00

26-00

13-25

1460

—

276-55

—

336-80

14 4-80j

60-22

450-72

272-00

33*65

52-66

4 916-97

—

5 93102

1-00

14-68

15-03

0*03

5-03

25-26

—

61-03

_1

_

19-60

—

9-00

2-75

3-00

—

34-26

5-oo

1-75

13-15

7-50

2-00

—

117-81

—

147-21

148-65|

2-50

321-25

38*70

1370

6*50

49-58

7-50

588-38

105-58;

—

75-85

129-58

Silo

23-75

82-35

—

448-21

382-05!

11-50

957-99

598-93

30-15

42-15

546''7 2

0-85

2 570-34

50-17

3.50

85-25

20-30

1-50

0-26

3-40

—

164-37

998-09;

66-30

707-20

629-25

7-50

548-44

1 493-22

9-30

4 459-36

5 05307

180-20

4 403-40

2 565''17

4-62

1162-06

6 689-03

2-65

20 060-10

259-85

20-50

592-10

22-00

13-00

35-50

42940

—

1372-35

_''

—

9-60; —

2-50

0-50

45-66

—

5816

25-50

l-oo

66''70

19-50

—

4-50

145-82

—

26302

1354

36*94

182-87

204-32

10-42

1415

237-14

—

699-38

_;

0-50

2-50

—

—

—

—

3-00

9-05

0-80

2-50

5-00

—

—

174-75

—

192-10

lO-oo

_

1-50

—

—

4-50

182-00

—

198-00

_

_

3oo

—

3-00

—

600

—

—

-

—

—

002

—

002

7 229-85!

389-71

7 962-16 4549-03

173 97

192601

15468-16

20-30

*37 719-19

Stockholms..........

Uppsala.............

Södermanlands ......

Östergötlands........

Jönköpings..........

Kronobergs..........

Kalmar, norra delen..
> , södra > ,

fastlandet .
Öland ....

Gotlands.............

Blekinge.............

Kristianstads ........

Malmöhus...........

Hallands............

Göteborgs o. Bohus ..

Älvsborg ............

Skaraborgs ..........

Värmlands..........

Örebro..............

Västmanlands........

Kopparbergs.........

Västernorrlands......

1 Ursprungligen kontrakterad areal 39 04012 ha. Upplöjda arealer och annullerade kontrakt:
höstraps 802-32°ha, höstrybs 62-50 ha, vårraps 149-95 ha, vitsenap 46 45 ha, Fiskeby senap 0''50
lia, vallmo 52‘30 lia, oljelin 204 41 ha och solros 2 50 ha, eller tillhopa 1 320-93 lia.

I anslutning till tablån har i promemorian anförts följande.

Av tablån framgår att omkring 53 procent av 1945 års oljeväxtodling förekommit
inom Malmöhus län. Betydande arealer ha dock odlats med oljeväxter
även inom Östergötlands, Kristianstads, Gotlands och Hallands län,
och i någon mån ha oljeväxtodlingar förekommit inom samtliga län i Sveaoch
Götaland.

Då fröleveranserna till oljeväxtcentralen ännu icke avslutats, kan resultatet
av 1945 års oljeväxtodling nu icke exakt angivas. Hittills inkomna uppgifter
visa emellertid, att skörderesultatet med undantag för oljelin i allmänhet
icke kammer att uppgå till vad som brukar anföras som normalskörd för
ifrågavarande grödor. För raps och vitsenap torde skördeminskningen i första
hand bero på svåra angrepp av skadeinsekter.

Rörande inriktningen av odlingen av här ifrågavarande
växter har i promemorian anförts följande.

Vad gäller oljeväxlodlingens omfattning under produktionsåret 1945/40 må
först anföras, att enligt uppgift från oljeväxtodlarnas centralförening den
kontrakterade arealen höstsådda oljeväxter den 31 december 1945 omfattade
cirka 6 230 hektar höstraps och cirka 550 hektar höstrybs eller sammanlagt
cirka 6 780 hektar. Hösten 1944 utgjorde de kontraktstecknade besådda
arealerna 8 030 hektar höstraps och 450 hektar höstrybs eller sammanlagt

Kungl Maj:ts proposition nr 108.

a

cirka 8 480 hektar. Genom nyplöjning och annullera!" av kontrakt nedgingo
dock dessa arealer till cirka 7 620 hektar. I fråga om höstsådda oljeväxter
har man alltså att räkna med en minskning av arealen av cirka 840 hektar,
en siffra som kan komma att öka, i den mån upplöjning sker.

Beträffande arealen vårsådda oljeväxter, vilkas fröer kunna användas som
råvaror för framställning av margarin, förutsattes, alt man med hänsyn till
försörjningsläget i fråga örn matfett bör eftersträva en odling av ungefär
samma storlek som under år 1945. Liksom hittills hör odlingens tyngdpunkt
falla på vårraps och vitsenap. Vallmon synes trots oljans höga kvalitet ännu
så länge vara mindre odlingsvärd än de båda nyssnämnda oljeväxtslagen.
Enligt uppgift är det emellertid icke uteslutet, att vallmon elter ytterligare
förädling skall kunna upptaga konkurrens med rapsen och vitsenapen. Med
hänsyn härtill torde garantipris även i år böra fastställas för vallmo. Odlingen
av solros har under de gångna åren varit mycket obetydlig, och anledning
saknas därför att i år fastställa något särskilt garantipris för detta
växtslag.

Arealen lin för framställning av linolja har under år 1915 omfattat icke
mindre än cirka 15 500 hektar, varav huvuddelen odlats inom Malmöhus och
Östergötlands län. Då kostnaderna för framställning av linolja ur inhemskt
frö bliva jämförelsevis höga och möjligheterna att importera linolja och linfrö
te sig gynnsammare än beträffande margarinråvaror, torde linarealen
böra undergå en väsentlig reducering. Det förutsättes, att odlingen ur försörjningssynpunkt
kan begränsas till en areal, motsvarande omkring 2 000 ton
linolja, vilket vid en fröskörd av normal storlek motsvarar en areal av omkring
6 000 hektar.

Beträffande de priser, som höra gälla för 1946 års odlingar, har i promemorian
anförts följande.

I sitt av 1945 års riksdag godkända utlåtande nr 10 i anledning av propositionen
nr 50/1945 erinrade jordbruksutskottet örn sitt vid 1944 års riksdag
gjorda uttalande, att de av staten garanterade priserna på oljeväxter
.snarast borde så anpassas till de vid andra odlingar gällande priserna, att
odlingen av oljeväxter om möjligt kunde fortsättas även under normala förhållanden.
Med hänsyn härtill har prissättningen på oljeväxter gjorts till
föremål för ingående överväganden. Dessa lia givit till resultat, att om nian
önskar erhålla ungefär oförändrad areal av sådana oljeväxter, vilkas oljor
kunna användas för framställning av margarin, odlarepriset för vårraps och
vitsenap icke bör sänkas. För närvarande utgör detta pris, räknat för vara
med 18 procent vattenhalt, 75 öre per kilogram för vårraps och 65 öre per
kilogram för vitsenap. Däremot synes det möjligt att något nedbringa den
marginal, som tidigare beräknats för fröernas omhändertagande, torkning
ni. lii. Efter förhandlingar har oljeväxtodlarnas centralförening också förklarat
sig villig att vid något lägre garantipriser än de för innevarande år
gällande utbetala oförändrade priser till odlarna. Med hänsyn härtill föreslås,
att garantipriserna för vårraps och vitsenap sänkas med 3 öre per kilogram.
För vallmo föreslås i år en prissänkning av 15 öre per kilogram. I
anslutning till vad förut anförts rörande den önskvärda omfattningen av
odlingen av oljelin har samma sänkning ansetts motiverad för detta växtslag.
Om denna sänkning av garantipriset för oljelin kommer till stånd, torde
centralföreningen kunna betala odlarna ett pris av cirka 56 öre per kilogram
för vara med 18 procent vattenhalt.

Priset på Fiskeby senap torde i likhet med föregående år böra sällås i
relation till priset på vitsenap.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 108.

Av liampfrö lia endast obetydliga kvantiteter hittills använts för framställning
av olja. Praktiskt taget hela produktionen har åtgått till utsäde och
till fågelföda. Garantipris på detta växtslag synes därför sakna större praktisk
betydelse och torde kunna slopas. För att eventuellt uppkommande överskottspartier
liampfrö skola kunna tillgodogöras för oljeutvinning torde emellertid
livsmedelskommissionen böra äga befogenhet att föranstalta örn inlösen
av liampfrö till pris, som med hänsyn till oljehalten i fröna motsvarar
högst garantipriset för vårraps. Enahanda befogenhet torde böra tillkomma
kommissionen beträffande frö av solros.

I anslutning till vad sålunda anförts föreslås följande garantipriser för till
9 procent vattenhalt nedtorkade och till oljefabrikerna levererade fröer av
vårsådda oljeväxter av 1946 års skörd:

för

vårraps ............

per

kilogram

»

vitsenap............

..... » 0: 77

»

»

Fiskebv senap......

..... » 0:84

»

»

vallmo.............

..... » 0:95

»

»

lin ................

..... » 0: 70

»

7>

Liksom tidigare varit fallet bör priset till odlare beräknas på frövara med
18 procent vattenhalt.

Då man ännu icke har möjlighet bilda sig någon bestämd uppfattning örn
behovet av höstraps- och höstrybsodling produktionsåret 1946/47, torde det
icke vara lämpligt att redan nu definitivt fastställa priset på frö av dessa
oljeväxter av 1947 års skörd. I stället torde riksdagen, liksom varit fallet de
senaste åren, böra fastställa det högsta garantipris för frö av höstraps och
höstrybs, som må tillämpas för ifrågavarande års skörd. Anledning synes
icke föreligga att fastställa berörda pris till högre belopp än det garantipris,
som gäller för höstraps och liöstrybs av 1946 års skörd, alltså 85 öre per
kilogram för en lill 9 procent vattenhalt nedtorkad och lill oljefabrikerna
levererad vara.

Vad angår organisationen av odlingen av här ifrågavarande
kulturväxter har i promemorian anförts följande.

Beträffande vårraps, senap, vallmo och oljelin bör liksom varit fallet i
fråga örn 1945 års odling livsmedelskommissionen bemyndigas att uppdraga
åt Sveriges oljeväxtodlares centralförening att dels med odlaresammanslutningar
och enskilda odlare teckna kontrakt om odling av oljeväxter våren
1946, dels ombesörja mottagning, nedtorkning och rensning m. m. av fröet
jämte leverans av den färdigställda varan till oljefabrik. Kontraktsteckning
rörande odling av spånadslin torde liksom tidigare böra ombesörjas av linberedningsföreningarna,
vilka äro sammanslutna i Riksförbundet lin och
hampa. Livsmedelskommissionen bör därför vidare bemyndigas att uppdraga
åt Riksförbundet lin och hampa att till fastställt garantipris, på samma sätt
som Sveriges oljeväxtodlares centralförening beträffande frö av egentliga
oljeväxter, ombesörja iordningställande, försäljning och leverans till oljeslageri
av det frö, som framkommer vid linberedningsverken.

Livsmedelskommissionen har i sin förenämnda skrivelse den 25 januari
1946 i anslutning till vad i promemorian anförts uttalat i huvudsak följande.

Vad gäller den fortsatta oljeväxtodlingen synes det med hänsyn till försörjningsläget
i fråga om matfett önskvärt, att oljeväxter odlas i rätt betydande
omfattning även under år 1946. Importen av margarinråvaror är relativt
låg och det är för närvarande ovisst, när fri import härav åter kan ske.

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 108.

Som följd av importens ringa omfattning beräknas lagren av margarinråvaror
sannolikt komma att undergå en viss minskning under innevarande
konsumtionsår.

Kommissionen ansluter sig till den i promemorian uttalade uppfattningen,
att man av sådana vårsådda oljeväxter, vilkas fröer kunna användas som
råvaror vid framställning av oljor för margarinindustrien, bör under år 1946
eftersträva en odling av ungefär samma storlek som under år 1945. Såsom i
promemorian anförts bör odlingens tyngdpunkt läggas på vårraps och vitsenap.
Beträffande oljelinodlingen har statens industrikommission uttalat,
att denna med hänsyn till möjligheterna för import av linolja och linfrö
samt de höga kostnaderna för framställning av linolja ur inhemskt frö synes
kunna reduceras avsevärt. Med beaktande av att landets behov av linolja
nu är större än normalt bl. a. till följd av att underhållet av byggnader
m. m. blivit eftersatt under de senaste åren, har kommissionen ansett en odling,
motsvarande omkring 2 000 ton linolja, önskvärd ur försörjningssvnPunkt.

Med utgång från vad förut anförts rörande odlingarnas önskvärda omfattning,
anser sig livsmedelskommissionen böra biträda de i promemorian avgivna
förslagen till garantipriser på frö av vårraps, vitsenap, Fiskeby senap,
vallmo och lin. Kommissionen har härvid tagit hänsyn till att odlingskostnaderna
i år torde komma att ligga högre än föregående år dels till följd av
höjda arbetslöner, dels på grund av ökade kostnader för insektsbekämpning.

I fråga örn medelsbehovet under budgetåret 1946/47 har
i skrivelsen framhållits följande.

Till förädlings- och försöksverksamhet med oljeväxter m. m. vid Sveriges
utsädesförening beräknas för nästa budgetår åtgå samma belopp som under
de närmast föregående åren, alltså 18 000 kronor. Vidare torde ett belopp av
7 000 kronor böra ställas till livsmedelskommissionens förfogande för särskild
undersöknings- och försöksverksamhet på oljeväxtodlingens område.
Av de medel, som anvisats för sistnämnda ändamål under innevarande budgetår
har kommissionen beviljat statens växtskyddsanstalt ett belopp av högst
7 000 kronor för undersökningar av fyrtandade rapsvivelns och skidgallmyggans
biologi jämte undersökningar rörande sortskillnader med avseende på
angrepp av skadeinsekter på oljeväxter. I den mån medlen förslå, skola även
möjligheterna för bekämpning av rapsjordloppan prövas av anstalten. Nämnda
undersökningar torde behöva fortsättas.

För budgetåret 1946/47 skulle sålunda enligt kommissionens uppfattning
ett reservationsanslag av tillsammans 25 000 kronor behöva anvisas.

Beträffande den förlust, som kan uppkomma på 1946 års oljeväxtodling,
finner kommissionen det lämpligast, att denna, liksom under tidigare år, täckes
med anlitande av kommissionens clearingkassa för fettvaror.

På samma sätt som tidigare torde clearingkassans medel vidare få tagas i
anspråk för utlämnande av förskott till inlösen av oljeväxtfrö, i den mån så
prövas erforderligt.

Statens priskontrollnämnd har i sitt remissutlåtande tillstyrkt livsmedelskommissionens
förevarande förslag eller lämnat desamma utan erinran.

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 108.

II. Åtgärder för stödjande av odlingen av lin och hampa.

Genom beslut av 1940 års lagtima riksdag (prop. nr 132; r. skr. nr 171)
medgavs att lån till anläggande av lin- och hampberedningsanstalter finge
beviljas från hemslöjdslånefonden. Till förstärkande av fonden anvisades
för budgetåret 1940/41 å kapitalbudgeten ett anslag å 300 000 kronor. Riksdagen
medgav tillika, alt viss garanti finge lämnas rörande priserna för frö
och oljelin. De ändrade bestämmelserna rörande lån från hemslöjdslånefonden
utfärdades genom kungörelse den 21 juni 1940 (nr 605).

1940 års urtima riksdag (prop. nr 51; r. skr. nr 67) anvisade å tilläggsstat
I till riksstaten för budgetåret 1940/41 till hemslöjdslånefonden ett anslag
av 1 500 000 kronor. I samband härmed beslöts tillika att lämna linodlingen
ytterligare stöd genom prisgaranti. Enligt detta beslut skulle priset
på linhalm under treårsperioden 1941—1943 för kvalitetsklass I garanteras
utgöra 80 procent av inlösningspriset för råg av motsvarande års skörd,
dock nied den begränsning att statligt stöd icke skulle utgå med högre belopp
än 200 kronor per hektar spånadslin. Vissa jämkningar i bestämmelserna om
lån godkändes även av riksdagen. Kungörelse härom utfärdades den 22 november
1940 (nr 952).

Vid 1941 års riksdag (prop. nr 333; r. skr. nr 501) medgavs, att för uppförande
av lin- och hampberedningsverk statsbidrag utan återbetalningsskyldighet
skulle kunna lämnas. Ä tilläggsstat 1 till riksstaten för budgetåret
1941/42 anvisades dels för sistnämnda ändamål ett anslag av 500 000 kronor
och dels såsom förstärkning av hemslöjdslånefonden ett anslag av
1 500 000 kronor. Tillika medgav riksdagen, att prisgaranti för hamphalm
finge lämnas. Detta beslut innebar, att priset på hamphalm under femårsperioden
1942—1946 för kvalitetsklass I garanterades utgöra 50 procent av
inlösningspriset för råg av motsvarande års skörd, dock med samma begränsning
som beslutats i fråga om linhalm. I anslutning till detta beslut
utsträcktes tiden för garantien för linhalm t. o. m. år 1946. Vissa ändringar
skulle även genomföras i fråga om bestämmelserna rörande lån från hemslöjdslånefonden.
Kungörelser utfärdades den 13 mars 1942 dels beträffande
dessa ändringar (nr 152) och dels angående statsbidrag för anläggande
av lin- eller hampberedningsanstalter (nr 153).

A riksstaten för budgetåret 1942/43 anvisade 1942 års riksdag ett anslag
av 1 000 000 kronor till hemslöjdslånefonden.

1943 års riksdag (prop. nr 2 och 344; r. skr. nr 20 och 474) har till bidrag
till lin- eller liampberedningsanläggningar anvisat dels å tilläggsstat till
riksstaten för budgetåret 1942/43 ett anslag av 800 000 kronor och dels å tillläggsstat
I till riksstaten för budgetåret 1943/44 ett anslag av 130 000 kronor.
Härjämte ha (prop. nr 2 och 344; r. skr. nr 20 och 474) å sistnämnda tilläggsstater
till förstärkning av hemslöjdslånefonden anvisats 3 000 000 respektive
600 000 kronor. Vid 1943 års riksdag (prop. nr 176; r. skr. nr 178) höjdes
vidare maximibeloppet för statsbidrag till upprätthållande av garantipriset

Kungl. Majlis proposition nr 108.

9

på lin- och hamphalm till 450 kronor per hektar för lin saint till 350 kronor
per hektar för hampa. I samband härmed beslöt riksdagen att garantitiden
skulle omfatta en period av fem år från amorteringstidens början för vederbörande
beredningsanstalt, dock att garantitiden i intet fall finge utsträckas
längre än till och med utgången av år 1950.

1944 års riksdag (prop. nr 103; r. sier. nr 314) anvisade för budgetåret
1944/45 ett anslag av 250 000 kronor till Befrämjande av fröodlingen m. m.:
Bidrag till lin- eller hampberedningsanläggningar samt ett anslag av 1 400 000
kronor till hemslöjdslånefonden.

För budgetåret 1945/46 har riksdagen (skr. nr 177), med bifall till propositionen
nr 201, anvisat dels till Befrämjande av fröodlingen m. m.: Bidrag
till lin- eller hampberedningsanläggningar ett anslag av 145 000 kronor,
dels till Befrämjande av fröodlingen m. m.: Bidrag till stödjande av priset å
hamphalm ett anslag av 1 961 000 kronor och dels till hemslöjdslånefonden
ett investeringsanslag av 400 000 kronor. Tillika har Kungl. Majit, i anslutning
till vad i förenämnda proposition nr 201/1945 anförts beträffande frågan
örn anstånd för hampberedningsverken med fullgörande av intill den
1 juli 1946 förfallande amorteringar å ur hemslöjdslånefonden erhållna lån,
genom beslut den 21 december 1945 medgivit dylikt anstånd tills vidare.

För närvarande finnas inom landet 8 lin- och hampberedningsanstalter.
Av dessa ha 5 linberedningsanstalter och 2 hampberedningsanstalter påbörjat
sin verksamhet under det att en sjätte linberedningsanstalt -— i Mellansel
— är under uppförande.

Jag torde här även få erinra om att Kungl. Maj :t genom beslut den 4 maj

1945 anbefallt lantbruksstyrelsen och kommerskollegium alt gemensamt verkställa
utredning rörande den omfattning, i vilken inhemsk hampodling och
hampberedning framdeles borde bedrivas.

I skrivelse den 31 augusti 1945 har lantbruksstyrelsen hemställt örn anvisande
för budgetåret 1946/47 av ett anslag av 1 588 000 kronor till bidrag till stödjande
av priset å linhalm och hamphalm. Över framställningen ha utlåtanden
avgivits den 18 september 1945 av statens livsmedelskommission och den 1 oktober
1945 av statskontoret.

Sedermera har statens livsmedelskommission nied utlåtande den 29 januari

1946 överlämnat en den 28 januari 1946 dagtecknad framställning från statens
linnämnd, däri nämnden hemställt att för ifrågavarande ändamål måtte anvisas
ett anslag av 1 300 000 kronor. Tillika har nämnden anhållit att, därest
så ansåges nödvändigt, Sveriges hampodlareförening u. p. a. och Aktiebolaget
hampberedning skulle beviljas anstånd med erläggandet av intill den 1 juli

1947 förfallande amorteringar å från hemslöjdslånefonden erhållna lån. Över
denna framställning lia utlåtanden avgivits den 4 februari 1946 av .statskontoret,
den 5 februari 1946 av kommerskollegium och lantbruksstyrelsen gemensamt
samt den 22 februari samma år av statens priskontrollnämnd.

I sin skrivelse har statens linnämnd inledningsvis berört hittills råd
a n de förhållanden i all m ä n h e t på f ö revara n d e o mråde
och därvid anfört följande.

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 108.

Från en obetydlig odling under de senaste två decennierna före krigsutbrottet
utökades den inhemska produktionen av spånadsfiber successivt från
år 1940, samtidigt som importen blev mer och mer beskuren för att så gott
som helt upphöra under de sista krigsåren.

Av följande sammanställning framgår normala årsförbrukningen före kriget
av mjukfibrig hampa och av lin jämförd med den inhemska produktionen
åren 1941—1945.

Hampa

L i n

Normal års-förbrukning
av mjukfibrig

Inhemsk produktion

Normal års-

Inhemsk produktion

CO

1 ^

1944

1945

förbrukning
av linfiber

1941

1942

1943

1944

1945

hampa

ton

ton

ton

ton

ton

ton

ton

ton

ton

toll

Cirka 1800

401

1041

650

2 500—3 000

191

519

1 253

2 337

2 356 i

Av sammanställningen framgår atl under de sista två krigsåren, då någon
nämnvärd import av hamp- och linfiber icke förekom och lagren voro i det
närmaste tömda, cirka 00 procent av normala behovet av mjukhampa och
så gott som hela normala minimibehovet av lin kunde tillgodoses genom inhemsk
produktion. Därigenom ha spinnerierna kunnat arbeta utan större
driftsinskränkningar och för försvaret och nödvändiga civila ändamål erforderliga
linne- och hampvaror såsom skotråd, brandslang, tågvirke, tältduk
m. m. kunnat tillverkas i erforderlig omfattning.

Då avsikten med odlingen av lin och hampa var, att denna odling skulle
bibehållas även under normala förhållanden, ansåg man, att priset på såväl
lin- och hamphalm som fiber borde sättas så lågt som möjligt under avspärrningstiden,
så att icke en alltför kraftig prissänkning senare skulle behöva
ifrågakomma och därmed intresset för odlingen och beredningen försvinna.
Det grundpris, som före odlingens igångsättande framkalkylerades
för hampans vidkommande, visade sig emellertid vara för lågt på grund av
att de med ledning av utländska uppgifter antagna hektarskördama och fiberutbytet
icke uppnåddes. Ekonomiskt stöd från statens sida har därför
varit nödvändigt. Motsvarande priskalkyler för lin ha däremot visat sig överensstämma
med verkliga förhållandet. Endast i ett par fall lia beredningsverken
under senaste räkenskapsåret icke kunnat täcka samtliga kostnader
med inkomsterna av försända produkter utan nödgats begära statsbidrag till
stödjande av priset på linhalm. Orsaken härtill har huvudsakligast varit dåligt
skörderesultat förorsakat av ogynnsamma väderleksförhållanden.

Efter krigets slut ha vissa kvantiteter mjukfibrig hampa importerats särskilt
från Chile och lin från Ryssland, Holland och Belgien. Enligt vad linnämnden
inhämtat äro importutsiktema för såväl mjukfibrig som hårdfibrig
hampa dock för närvarande mycket osäkra. Ett bibehållande av inhemsk
hampodling i nuvarande omfattning synes därför jämväl ur denna synpunkt
vara önskvärd. Priserna på utländskt lin äro för närvarande i allmänhet högre
än för inhemsk vara av motsvarande kvalitet, varför det svenska linet
medverkar till att en prishöjning på linnevaror kan undvikas.

Linnämnden har härefter till behandling upptagit frågan i vad mån statligt
stöd åt lin- och hampodlingen erfordrades under budgetåret 1946/47. Härvid
har nämnden såvitt angår stöd åt linodlingen anfört följande.

Kungl. Maj.ts proposition nr 108-

11

Hittills fallande priser på 1 intåga och linblånor lia varit så avvägda, att
flertalet linodlareföretag kunnat betala odlarna det av staten garanterade priset
på linhalm samt bestrida samtliga driftskostnader och verkställa nödiga
avskrivningar med inkomsterna av försålda produkter. De olika linodlareföretagens
ekonomiska ställning är emellertid ganska varierande, beroende bland
annat på tidpunkten för vederbörande linberedningsverks igångsättande och
skördeutfallet inom olika odlingsområden. De berednings verk, som påbörjade
sin verksamhet tidigast, lia helt naturligt förvärvat störst erfarenhet av
den invecklade beredningstekniken och kunna därför uppvisa ett bättre ekonomiskt
resultat än övriga beredningsföretag. Även skördeutfallet är givetvis
i högsta grad avgörande för företagens ekonomiska ställning. De tidigast
igångsatta beredningsverken i Laholm, Växjö och Hybo ha under räkenskapsåret
1 juli 1914—30 juni 1945 kunnat bestrida samtliga kostnader inklusive
avskrivningar, medan beredningsverken i Kristinehamn och Gimo
uppvisa ett sämre resultat. Detta beror också på att Mellersta Sveriges linodlareförening,
Kristinehamn, och Uppsala—Stockholms läns linodlareförening.
Gimo, år 1944 erhöllo ett sämre skördeutfall av lin än övriga föreningar.
Torkan under sommaren 1944 i förening med den regniga väderleken under
hösten samma år inom Vänemområdet samt Örebro och Västmanlands län
hade svåra följder för* linberedningsverket i Kristinehamn. För Uppsala—
Stockholms läns linodlareförenings del var det särskilt torkan, som tillbakasatte
linets utveckling och förorsakade sämre kvalitet på linhalmen.

Mellersta Sveriges linodlareförening har därför för räkenskapsåret 1 juli
1944—30 juni 1945 redovisat ett underskott på 162 500 kronor 41 öre. vilket
belopp upptagits i styrelse- och revisionsberättelsen såsom »andel i sökt men
ej beviljat statsbidrag». Därjämte har föreningen en balanserad förlust från
räkenskapsåret 1943—1944 på 8 942 kronor 78 öre. Under dessa förhållanden
lior föreningen icke heller kunnat göra erforderliga avskrivningar med
235 798 kronor 94 öre enligt en av Sveriges lantbruksförbunds revisionsavdelning
upprättad specifikation å anläggningsmedel och avskrivningar per
den 30 juni 1945. Sistnämnda belopp bör rätteligen läggas till föreningens
förlust, vilken i så fall uppgår till sammanlagt 407 242 kronor 13 öre. Enligt
gällande bestämmelser rörande åtgärder för stödjande av priset på linhalm
skulle föreningen vara berättigad erhålla statsbidrag med motsvarande belopp
för stödjande av priset på linhalm av 1944 års skörd. Då föreningen
under sistnämnda år hade en kontrakterad linodlingsareal på 993 hektar,
motsvarar detta belopp et t arealbidrag av cirka 410 kronor per hektar.
1945 års linskörd har inom föreningens odlingsområde blivit avsevärt bättre
än föregående år och dessutom ha vid föreningens beredningsverk genomförts
åtskilliga tekniska förbättringar. Man kan därför räkna med att föreningen
icke skall behöva begära statsbidrag för innevarande räkenskapsår.
Emellertid synes ett belopp av i runi tal 400 000 kronor böra reserveras för
täckande av föreningens förluster under föregående produktionsår.

Uppsala-Stockholms läns linodlareförening redovisar ingen direkt förlust
enligt styrelseberättelsen för räkenskapsåret 1 juli 1944—30 juni 1945. Däremot
har föreningen endast kunnat avskriva 21 080 kronor 55 öre i .stället
för normal avskrivning på 290 871 kronor 2 öre under ifrågavarande räkenskapsår
enligt en Sveriges la n t bruk sför! >u t ids revisionsavdelning uppgjord
specifikation häröver. Föreningens verksamhet under sagda produktionsår
har därför lämnat en förlust på 269 790 kronor 47 öre. Enligt vad
linnämnden har sig bekant, bar föreningen mäst utverka eli större förskott
från linneindustrien för all kunna erlägga per den 31 december 1945 förfallande
amorteringar på erhållna statslån. Föreningen synes därför böra

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 108.

komma i åtnjutande av statsbidrag för täckande av sagda förlust. Ar 1944
utgjorde Uppsala-Stockholms läns linodlareförenings kontrakterade linodling
508 hektar, varför det maximibelopp, som enligt gällande bestämmelser
kan utgå, endast uppgår till 228 600 kronor. Hela förlusten kan således icke
täckas med detta bidrag.

Då såsom förut nämnts övriga linodlareföreningar kunnat bestrida samtliga
kostnader inklusive avskrivningar under räkenskapsåret 1944/45 med
inkomsterna av försålda produkter skulle odlingsbidraget till linberedningsverken
för nämnda räkenskapsår kunna begränsas till (400 000 ~r 228 600 =)
i runt tal 630 000 kronor.

Beträffande frågan örn stöd å ! h a m p o d 1 i n g e n har linnämnden
yttrat följande.

Enligt gällande amorteringsplan för av Sveriges hampodlareförening u. p. a.,
respektive Aktiebolaget hampberedning erhållna lån från hemslöjdslånefonden
förfalla till betalning den 31 december 1946 amorteringar på 357 000 kronor
respektive 393 380 kronor. Dessa kostnader kunna icke bestridas med inkomsterna
av försålda produkter efter nu gällande produktpriser. Då en
prishöjning härpå under nuvarande förhållanden sannolikt icke kan ifrågakomma,
synes antingen fortsatt anstånd med erläggandet av amorteringarna
på statslånen böra beviljas eller ock bidrag till stödjande av priset på hamphalm
utgå med det maximibelopp — 350 kronor per hektar odlad hampa —
som enligt gällande bestämmelser kan beviljas för ändamålet. Sveriges hampodlareförening
hade år 1945 en kontrakterad hampodling på 1 045 hektar,
varför maximibidraget för detta företag kan uppgå till 365 750 kronor. Aktiebolaget
hampberedning hade för samma år en kontrakterad areal av 922.0S
hektar hampa, vilket motsvarar ett maximibidrag av 322 938 kronor eller
tillhopa för hampodlingen 688 688 kronor, avrundat till 690 000 kronor.

Då 1945 års hampskörd i kvantitativt och även kvalitativt hänseende blivit
bättre än under föregående år, torde liampberedningsföretagen i Katrineholm
och Visby under innevarande produktionsår kunna bestrida samtliga
kostnader utom amortering å erhållna statslån med inkomsterna av försålda
produkter, därest nu gällande produktpriser bibehållas under hela produktionsåret.
Något nämnvärt överskott väntas däremot icke uppstå. Skulle därför
en prissänkning på hamptåga och hampblånor genomföras under produktionsåret,
kommer jämväl ett driftsunderskott att uppstå, motsvarande
den inkomstminskning, som en dylik prissänkning skulle medföra. Då en
dylik prissänkning på hampa sannolikt kan påräknas under produktionsåret,
synes ett anslag av ovannämnda storlek, 690 000 kronor, böra anvisas
och riksdagen dessutom bemyndiga Kungl. Majit alt, därest så skulle vara
nödvändigt för hampberedningsverkens fortsatta bedrivande, bevilja anstånd
med erläggandet av intill den 1 juli 1947 förfallande amorteringar å från
hemslöjdslånefonden erhållna lån.

I anslutning till det anförda har linnämnden beräknat sammanlagda medelsbehovet
för budgetåret 1946/47 till stödjande av priset på lin- och hamphalm
till (690 000 + 630 000 =) 1 320 000 kronor. Då emellertid å det för
innevarande budgetår till bidrag till stödjande av priset å hamphalm anvisade
anslaget återstode en reservation å 17 800 kronor, har nämnden ansett
det för ändamålet erforderliga anslagsbeloppet böra minskas med sistnämnda
belopp till i runt tal 1 300 000 kronor.

Statens livsmedelskommission har tillstyrkt bifall till linnämndens förevarande
framställning.

Kunell. Majlis proposition nr 108.

13

Statskontoret har i sitt remissutlåtande icke haft något att erinra mot att
för ifrågavarande ändamål äskades ett anslag av den av linnämnden föreslagna
storleken. I övrigt har statskontoret hänvisat till ett vid utlåtandet
bifogat yttrande av ämbetsverkets ombudsman. Av nämnda yttrande framgår,
bland annat, att Sveriges hampodlareförening u. p. a. och Aktiebolaget hampberedning
innehava hampberedningslån, varå kvarstår oguldet ett belopp av
respektive 1 816 025 och 1 966 900 kronor, samt att den 31 december 1946
förfallande amorteringar å lånen utgöra tillhopa respektive 350 200 och
393 380 kronor. Härjämte må ur nyssnämnda yttrande återgivas följande.

Vid underhandsförfrågan har från lantbruksstyrelsen, som tillsammans
med kommerskollegium är lånebeviljande och övervakande myndighet, meddelats,
att ifrågavarande förenings och bolags ekonomiska ställning är sådan,
att de — därest de skola kunna fortsätta sin verksamhet — måste anses
sakna möjlighet att under innevarande år verkställa någon avbetalning
å lånen. Med hänsyn till föreliggande omständigheter torde statskontoret icke
böra motsätta sig, alt låntagarna beredas ytterligare lättnad i lånevillkoren.
Dylik lättnad synes emellertid böra medgivas icke genom anstånd, enär i sådant
fall torde få förutsättas att dröjsmålsränta skall utgå, utan i den form,
att för samtliga hampberedningslån utom ett, som enligt gällande villkor
skall börja avbetalas först år 1947, amorteringsplanerna omläggas på det
sätt, att lånen skola återbetalas under åren 1947—1951 med en femtedel årligen.

Lantbruksstyrelsen och kommerskollegium lia -— under erinran örn lantbruksstyrelsen
tidigare framställning om ett anslag av 1 588 000 kronor för
ändamålet — anfört, att nämnda belopp med utgångspunkt från de av linnämnden
tillämpade beräkningsgrunderna syntes kunna begränsas till det
av nämnden föreslagna beloppet, 1 300 000 kronor. Med hänsyn härtill ha
ämbetsverken förordat, att anslaget för nästa budgetår bestämdes till detta
belopp. Ämbetsverken lia icke heller i övrigt haft något att erinra mot linnämndens
framställning.

Statens priskontrollnumml har yttrat följande.

Beträffande linodlingen avser anslagsäskandet täckande av underskott,
som före och under räkenskapsåret den 1 juli 1944—den 30 juni 1945 uppkommit
tor vissa i linnämndens skrivelse angivna linodlareföreningar. Enligt
av Kungl. Majit givna utfästelser synas dessa föreningar vara berättigade
till de i skrivelsen föreslagna odlingsbidragen.

I fråga örn hampodlingen avser anslagsäskandet emotsett underskott för
räkenskapsåret den 1 juli 1945—den 30 juni 1946. Odlingsbidragets storlek
blir tydligen beroende av prisutvecklingen under de närmaste månaderna.
På grund av det osäkra läget på importmarknaden beträffande fiber och
blånor av hampa kan ifrågavarande prisutveckling för närvarande icke bedömas.
För säkerställande av fortsatt inhemsk hampodling synes det emellertid
erforderligt att medel till odlingsbidrag finnas tillgängliga och att möjlighet
beredes till anstånd med erläggande av amortering å statslånen.

På grund av vad sålunda anförts får priskontrollnämnden för sin del tillstyrka
bifall till linnämndens hemställan.

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 108.

lil. Odling av gummiförande växter.

Med bifall till Kungl. Maj:ts i propositionen nr 258 framlagda förslag anvisade
1943 års riksdag (skr. nr 444) för budgetåret 1943/44 under elfte huvudtiteln
ett reservationsanslag av 70 000 kronor till försöksodling av den
gummiförande maskrosväxten Taraxacum koksagys. Odlingarna avsågos skola
anförtros därav intresserade enskilda odlare, som förklarade sig villiga
att med Svenska spannmålsaktiebolaget sluta kontrakt härom. För alt stimulera
till odling av här avsett slag förutsattes odlarna skola erhålla bestämda
priser för levererat frö till blivande utsäde och för levererad rot,
varur gummi utvanns. Vidare skulle odlarna garanteras viss ersättning för
det fall, att beräknad rotskörd icke uppnåddes, dock endast under förutsättning
att odlingen skett med iakttagande av för densamma givna anvisningar.

Genom beslut den 25 februari 1944 uppdrog Kungl. Majit åt industrikommissionen
att i samråd med lantbruksstyrelsen vidtaga de åtgärder, som kunde
befinnas erforderliga för bedrivande under år 1944 av försöksodling av
gummiförande växter i huvudsaklig överensstämmelse med ett av lantbruksstyrelsen
framlagt förslag, innebärande bland annat, att den vetenskapliga
ledningen av försöksodlingen och arbetet med förädling av koksagysen skulle
uppdragas åt Sveriges utsädesförening. Vidare ställde Kungl. Majit till kommissionens
förfogande från det under elfte huvudtiteln anvisade anslaget till
Vissa utredningar och undersökningar ett belopp av 35 000 kronor för bestridande
av kostnaderna för försöksodlingarna.

Sedermera anvisade Kungl. Majit genom beslut den 25 augusti 1944 till
kommissionens förfogande från nämnda anslag ett belopp av ytterligare
30 000 kronor, att av kommissionen användas för bestridande av utgifter under
tiden intill den 1 mars 1945 för fortsatta odlingsförsök och förädlingsarbeten
med koksagysväxten i huvudsaklig överensstämmelse med en av
Sveriges utsädesförening uppgjord arbetsplan.

Härefter har 1945 års riksdag (skr. nr 24), nied bifall till Kungl. Majlis i
proposition nr 2, bil. 10 p. 1, framlagda förslag, å tilläggstat II till riksstaten
för budgetåret 1944/45 under elfte huvudtiteln anvisat ett reservationsanslag
av 107 500 kronor till odling av gummiförande växter. Av sagda belopp avsågos
dels 30 000 kronor för fullföljande av det av Sveriges utsädesförening
vetenskapligt bedrivna arbetet med odlingsförsök och förädlingsverksamhet
av koksagys under tiden 1 mars—30 augusti 1945, dels 37 500 kronor för
vissa försöksodlingar med koksagys sommaren 1945, och dels 40 000 kronor
för konstruktion och utprovning av en planteringsmaskin för ifrågavarande
växt.

I skrivelse den 12 september 1945 har statens industrikommission hemställt,
att för fortsättande av ifrågavarande försök med och odlande av koksagys
måtte anvisas ett anslag av 175 000 kronor. Över framställningen har
lantbruksstyrelsen den 25 september 1945 avgivit utlåtande.

Kungl. Muj.ts proposition nr 10S.

15

Jag torde i detta sammanhang även få anmäla, att industrikommissionen
i skrivelse den 28 november 1945 meddelat, att förenämnda anslag å 107 500
kronor syntes komma att behöva överskridas med ett belopp, som kunde
uppskattas till omkring 22 000 kronor. Sedermera har kommissionen i en
den 8 februari 1946 dagtecknad promemoria angivit nämnda belopp till
högst 35 000 kronor.

I skrivelsen den 12 september 1945 har industrikommissionen till en början
beträffande den av Sveriges utsädesförening bedrivna
försöks- och förädlingsverksam heten med koksagys
hänvisat till en skrivelsen bifogad redogörelse i ämnet från föreningen. I redogörelsen
har anförts i huvudsak följande.

Arbetena ha hittills bestått i dels försök rörande lämpligaste odlingsmetoderna,
dels förädling för att framskaffa ett förbättrat och för vårt lands förhållanden
mera lämpat odlingsmaterial. De odlingstekniska försöken ha givit
värdefulla erfarenheter angående de för koksagys lämpligaste jordarna och
odlingsområdena samt angående metoderna för sådd, skötsel och skörd. Vissa
antydningar örn gödslingens inverkan på odlingsresultatet lia även erhållits.
De ökade erfarenheterna angående själva odlingstekniken lia bidragit
till att 1945 års odlingar blivit avsevärt mera lyckade än tidigare försöks^
odlingar. En fortsatt och helst ytterligare vidgad försöksverksamhet är dock
av nöden för att än mera kunna förbättra odlingstekniken för denna relativt
svårodlade växt.

Ett mycket stort material har analyserats i fråga örn kautschukhalt, varvid
konstaterats en variation av densamma inom mycket vida gränser (från
0,2 till 8,0 procent av färskvikten). Detta är av synnerligen stor betydelse för
möjligheterna att förbättra odlingsmaterialet, då det ger förhoppning örn att
man redan genom urval ur den oförädlade populationen skall kunna få fram
stammar med avsevärt högre kautschukhalt. De vid analysarbetet hösten
1944 utvalda plantorna inplanterades efter analysen i växthus med artificiell
belysning, och det lyckades på detta sätt få dem att blomma och sätta frö
under vintern, vilket frö i normal tid på våren kunde utsås på fältet. Resultatet
av detta första urval efter kautschukhalt visar sig emellertid först, då
de utvalda plantorna bliva färdiga för förnyad analys. Även om. som man
torde ha anledning hoppas, det genomförda urvalet resulterat i förhöjd kautschukhalt,
får man icke räkna med alt hela det framsteg, som nied nämnda
förädlingsmetod kan slå att vinna, skall vara uppnått genom ett enda urval.
Tvärtom torde inom vissa gränser ett upprepat urval ge allt bättre plantmaterial,
varför det vore önskvärt, att det ifrågavarande arbetet finge fortsättas
ytterligare några år.

Vid utsädesföreningen har även under år 1945 påbörjats förädling av koksagys
efter mera indirekta metoder, såsom korsning, röntgenbestrålning och
colchicinbehandling. De ifrågavarande arbetena fortskrida normalt; några
nya stammar kunna emellertid med dessa mera tidskrävande metoder givetväs
icke framkomma på ett år.

Sammanfattningsvis kan beträffande 1945 års arbeten med koksagys sägas,
att problemen örn växtens odling i vårt land delvis tyckas lia funnit sin
lösning, och synas goda utsikter förefinnas att få densamma fullt odlingsbar
bär på lämpliga jordar och inom lämpliga områden. Förädlingsarbetet har
just påbörjats, men de erfarenheter av växtens ärftliga beskaffenhet som
vunnits ge vid handen, att en stor ärftlig variation finnes och därmed goda

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 108.

möjligheter att genom rationellt förädlingsarbete framställa stammar, som
genom högre rotavkastning och högre kautschukhalt i rötterna ge större
gummiutbyte och därigenom möjliggöra produktion av inhemskt naturgummi
till lägre priser.

Huruvida en svensk naturgummiproduktion genom koksagysodling skall
kunna bliva möjlig i konkurrens med utländsk Heveagummi torde för närvarande
vara omöjligt att avgöra. Emellertid synes det troligt, att koksagysväxten,
sedan de lämpligaste odlingsmetoderna utprövats, lämpliga maskiner
för plantering, fröskörd m. m. konstruerats och ett förbättrat odlingsmaterial
genom växtförädling framkommit, skall kunna bliva en god och lämplig
beredskapsgröda. För att så skall kunna ske är det emellertid nödvändigt,
att försöks- och förädlingsverksamheten fortsättes ännu några år. Den del
av nämnda verksamhet, som åvilat Sveriges utsädesförening, är föreningen
beredd att fortsätta, därest ett lika stort anslag som förut ställes till föreningens
förfogande. Det förutsättes då, att odling av koksagys i viss utsträckning
genom industrikommissionens försorg samtidigt äger runi; detta
är av betydelse dels för att få de i odlingsförsöken gjorda erfarenheterna bekräftade
i fältmässig odling, dels för att få möjlighet att efter hand i odling
pröva nya, genom växtförädlingen framkommande sorter.

Beträffande försöksodlingarna med koksagys har industrikommissionen
i skrivelsen yttrat i huvudsak följande.

Till kommissionens förfogande, stod våren 1945 33 kilogram maskrosfrö,
varav 23 kilogram svenskt frö, skördat sommaren 1944 på ettåriga bestånd,
och 10 kilogram från Finland hösten 1944 inköpt frö. Största delen av den
disponibla frömängden användes till sådd och en mindre del till uppdragning
i drivbänk av småplantor, som utplanterades med planteringsmaskiner, dels
en halvautomatisk, dels en helautomatisk försöksmaskin. Odlingarna med
svenskt frö lia överlag lyckats och bestånden äro täta och jämna. I de få fall
där odlingarna blivit mindre lyckade eller helt slagit fel, har direkt kunnat
påvisas, att de av kommissionen utfärdade odlingsanvisningarna icke följts.
Odlingarna med det finska fröet lia däremot blivit mindre lyckade eller hell
slagit fel. Den odlade arealen uppgick i september 1945 till 10 hektar, varav
<3 hektar utgjorde god odling.

Förutom odlingarna 1945 lia 3.9 hektar av 1944 års odlingar fått stå över
vintern för erhållande av en skörd av andra årets frö, vilket "anses kvalitativt
bättre än förstaårsfrö. En fröskörd av omkring 40 kilogram sådant frö har
erhållits, varefter fröskörden avbröts och odlingarna plöjdes upp. Sammanlagda
rotskörden inklusive de rötter, som plöjdes upp hösten 1944, utgjorde
omkring 5 000 kilogram. Utvinning av kautschuk ur dessa rötter pågår för
närvarande. Hittills har omkring 40 kilogram kautschuk utvunnits enligt
< n nyligen utarbetad metod, som synes vara dels enklare och billigare än
utländska metoder, dels ge en renare och bättre produkt, av vilken för närvarande
provtillverkningar pågå hos gummifabriker. Kvaliteten är enligt utlåtanden
därifrån god oell jämförbar nied naturgummits.

Utbytessiffroma för rötter per hektar vid ettåriga odlingar från de bästa
odlingarna (sammanlagt 0,45 hektar) lia beräknats motsvara omkring 5 000
kilogram per hektar. Totalutbytet rötter blev emellertid så ''lågt som omkring
5 000 kilogram. I gengäld voro rötterna från de tvååriga bestånden betydligt
kautschukrikare (omkring 4,5 procent mot omkring 2 procent på de liöstskördade
rötterna). Ökningen av kautschukhalten i de tvååriga rötterna kan
ej täcka den minskning i utbytet, vilken uppstår genom förminskningen av
plantantalet vid övervintringen.

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 108.

Sammanfattningsvis kan sägas, att 1945 års odlingsresultat vida överträffat
1944 års och att nya värdefulla erfarenheter därigenom vunnits.

I fråga om försöken med en p dante ring smaskin för
koksagys har kommissionen meddelat väsentligen följande.

Arbetet nied planteringsmaskinen blev på grund av verkstadskonflikten
fördröjt, varför maskinen stod färdig för prövning först i mitten av augusti
1945. Maskinen är tvåradig och varje transportband betjänas av två personer
vartill kommer en traktör!örare. Bemanningen är sålunda fem personer,
vartill komma fem personer för framforsling av småplanlorna m. m. Körhastigheten
vid plantering nied omkring 10 cm avstånd i raderna har visat
sig vara, allt efter vanan hos de personer, vilka betjäna transportbanden,
fran 600 till 1 000 meter per timme. Dessa hastigheter motsvara med vederbörlig
reserv för nödvändiga pauser 125—200 arbetstimmar per hektar. Som
jämförelse kan nämnas att vid handplantningen av koksagys vid Svalöv år
1945 åtgingo 1 664 arbetstimmar per hektar.

Med utgångspunkt från det anförda har kommissionen rörande den
fortsatta omfattningen av ifrågavarande försöksverksamhet
föreslagit följande.

Med hänsyn till de goda resultat som hittills vunnits ävensom till att Sveriges
utsädesförening, såsom i dess redogörelse anförts, förutsatt att odling av
koksagys alltjämt äger rum genom kommissionens försorg samtidigt med de
odlingstekniska försök och det bedrivande av växtförädling hos koksagys som
sker vid Svalöv, finner kommissionen det önskvärt, att inom landet drives en
beredskapsodling av en sådan omfattning, att de lantbrukstekniska förutsättningarna
för en odling i större skala bliva allsidigt utredda och kunskapen
örn denna planta sprides bland landets jordbrukare. Kommissionen anser
på denna grund, att det andraårsfrö, som skördats från 1944 års kvarstående
odlingar, samt det frö, som skördas av 1945 års odlingar, uppskattningsvis
10 kilogram, bör utnyttjas till odlingar år 1946, varigenom skulle åstadkommas
en areal av omkring 20 hektar.

Utom den nya odlingen 1946 bör en viss areal, förslagsvis 5 hektar, av
1945 års odling stå över till sommaren 1946 för att då ge skörd av andraårsfrö.
I samband härmed böra vissa försök med en fröskördemaskin, som redan
pågå, fullföljas.

Då kommissionen finner resultaten av de med förenämnda planteringsmaskin
företagna försöken mycket uppmuntrande, böra i samband med 1946
års odlingar fortsatta praktiska försök med denna maskin göras under olika
arbetsbetingelser.

Under 1945 har det visat sig, att stora svårigheter förelegat att anskaffa
arbetskraft till de mest krävande arbetsmomenten inom koksagysodlingen,
nämligen ogräsbekämpningen och rotskörden. Underhandlingar lia därför
upptagits av kommissionen beträffande rationalisering av dessa arbetsmoment
i syfte att dels förbilliga odlingskoslnaderna, dels överhuvud taget möjliggöra
odling av koksagys på normala lantbruk i distrikt med billig men
därmed också ogräsrik jord. Såsom Sveriges utsädesförening i sin redogörelse
omnämnt förefinnes också behov av att lämpliga maskiner konstrueras
för dessa ändamål. Kommissionen anser därför önskvärt, att utexperimentering
av en arbetsbesparande rotskördemaskin sker samt alt försök med ogräsbekämpning
med kemiska medel göras.

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 108. 2

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 108.

I samband härmed har kommissionen meddelat, att kautschukutbytet från
en odling på 20 hektar med ledning av hittillsvarande svenska resultat kunde
beräknas uppgå till omkring 1,6 ton, varjämte som biprodukt skulle kunna
erhållas omkring 5 500 liter 100-procentig sprit genom förjäsning av det i
gummimaskrosens rot ingående kolhydratet millin. För sistnämnda produkt
förelåge, enligt vad den av medicinalstyrelsen tillsatta s. k. sockersjukutredningen
av år 1943 under hand meddelat, ett betydande intresse liksom för
den därur framställda sockerarten lävulos. Koksagysrötternas inulinhalt vore
omkring 10 procent, d. v. s. fem gånger så stor som kautschukhalten.

Industrikommissionen har beräknat alt kostnaderna för den föreslagna
försöksverksamheten skulle komma att uppgå till

175 000 kronor enligt följande sammanställning.

För fortsatt förädlingsverksamhet i Svalöv .............. kronor 60 000

För fortsatt provningsarbete med planteringsmaskin...... » 15 000

För bibehållande av 5 hektar för fröskörd 1946 samt fortsatta
försök med en fröskördmaskin ................ » 15 000

För rationalisering av odlingsarbetet:

försök med rotupplagningsmaskin och ogräsbekämpning » 25 000

För odling år 1946 av 20 hektar ............... »___60 000

Summa kronor 175 000.

Kommissionen har slutligen framhållit, att under förutsättning av att dels
de i det föregående angivna rationaliseringsåtgärderna ledde till önskat resultat
och dels det i koksagysrötterna ingående inulinet kunde avsättas till
högre pris än som råvara för sprit, det äskade anslagsbeloppet 175 000 kronor
i motsvarande grad komme att kunna minskas.

Lantbruksstyrelsen har i sitt remissutlåtande förordat, att ett belopp av
tillhopa 125 000 kronor ställdes till statens industrikommissions förfogande
för ifrågavarande ändamål. Härvid har styrelsen beräknat 60 000 kronor
för den av Sveriges utsädesförening bedrivna försöksverksamheten på förevarande
område och 65 000 kronor för odling av koksagys under år 1946,
fortsatt provningsarbete med planteringsmaskin samt försök med skördemaskin
m. m. Däremot har styrelsen icke ansett sig böra tillstyrka, att särskilda
medel anvisades för försök med rotupptagningsmaskin och ogräsbekämpning.
Samtidigt har styrelsen emellertid förutsatt, att lantbrukshögskolans
institution för växtodlingslära vid sitt studium av ogräsfrågan inom
landet jämväl komme att utföra de försök, som i sistnämnda hänseende kunde
befinnas påkallade.

Sedermera har överbefälhavaren i skrivelse den 7 februari 1946 gjort framställning
om anvisande till industrikommissionen av ett anslag å 51 000 kronor
till ifrågavarande verksamhet. I skrivelsen, därvid fogats viss inom kommissionen
verkställd utredning i ämnet, har överbefälhavaren anfört i huvudsak
följande.

Av den överbefälhavarens skrivelse bifogade utredningen synes framgå,
att sedan industrikommissionen framlade ifrågavarande förslag och kostnadsberäkningar
nya erfarenheter vunnits på området, varigenom utsikterna för

.V

Kungl. Maj:ts proposition nr 108.

19

nedbringande av produktionskostnaderna ökats. Detta gäller i främsta rummet
de gynnsamma resultat som uppnåtts vid svenska försöksodlingar med
minskade avstånd mellan plantraderna och därmed sammanhängande förbättrade
förutsättningar för mekanisering av odlingen ävensom ett bättre
utnyttjande av åkerns växtnäring, det sistnämnda enligt erfarenheter från
Sovjetunionen, samlade under krigsåren. En väsentligt ökad avkastning per
hektar beräknas därigenom kunna vinnas och priset på växtkautschuk bör
kunna nedbringas högst betydligt.

För att man år 1946 skall kunna göra försök med en mekaniserad fältodling
i liten skala under våren synes blott erfordras ett belopp av 76 000
kronor. Härvid kunna tidigare vunna erfarenheter utnyttjas och fröreserven
skulle kunna ökas. Den privata gummiindustrien har för ändamålet beviljat
ett anslag på 25 000 kronor, vilket för övrigt visar, att man från detta håll
anser att försöken med koksagysodling böra fullföljas. Behovet av statsmedel
inskränker sig därmed till 51 000 kronor.

Det torde emellertid icke vara möjligt att med ett engångsbidrag i år slutföra
försöken med denna odling. För att vinna slutgiltiga erfarenheter torde
försök behöva bedrivas minst tre år framåt. Härvid skulle emellertid årsanslaget
kunna minskas med hänsyn till att i det för år 1946 beräknade behovet,
76 000 kronor, ingår ett engångsanslag för anskaffande av maskiner.

Rörande frågan örn överskridande av tidigare anvisade
anslag har industrikommissionen i förenämnda skrivelse den 28 november
1945 och promemoria den 8 februari 1946 anfört i huvudsak följande.

För konstruktion och utprovning av planteringsmaskin ha förbrukats omkring
49 800 kronor, varför de för detta ändamål anvisade medlen 40 000
kronor överskridits med 9 800 kronor. De planteringsmaskiner, som tillverkats,
ha dock ett visst saluvärde på öppna marknaden, vilket kan uppskattas
till 4 000 kronor. Anledningen till överskridandet torde bero på svårigheten
att på förhand ens uppskattningsvis ange den blivande verkliga kostnaden
för utexpenmentering av en helt ny maskintyp.

Från den för försöksodlingen sommaren 1945 avsedda anslagsposten å
37 500 kronor skall bland annat utgå ersättning till odlarna för själva odlingsarbetet.
Denna ersättning, vilken utgör den största utgiften under anslagsposten,
har ännu icke utbetalats, enär densamma erlägges via Svenska
spannmålsaktiebolaget och faktura från bolaget ej torde vara att vänta förrän i
april-—maj 1946. Då härtill kommer att ersättningen till odlarna bestämmes
av bolaget efter individuellt bedömande av varje odlings skötsel, kan ersättningssummans
storlek ej förhandsberäknas utan endast uppskattas. Detta
medför åter, att icke heller sammanlagda medelsbehovet under förevarande
anslagspost nu kan angivas. Kommissionen har emellertid verkställt en uppskattning
av sagda behov och därvid kommit till en summa av högst omkring
62 700 kronor, eller sålunda 25 200 kronor mera än vad som anvisats
för ändamålet.

Det för ifrågavarande försöksverksamhet anvisade anslaget å 107 500 kronor
synes följaktligen behöva överskridas med (9 800 + 25 200 =) 35 000
kronor.

Föredraganden.

De åtgärder, statsmakterna under krisåren i olika avseenden vidtagit
till stöd för odlingen av oljeväxter, lia främst varit betingade av nödvändigheten
alt dessa år driva fram en ökad inhemsk odling av dylika växter flir
alt på så sätt uppväga de till följd av avspärrningen starkt minskade möjlig -

Karlonrj

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 108.

heterna till import av fettämnen och kraftfodermedel. I stort sett torde stödåtgärderna
även kunna sägas ha fyllt sitt ändamål, då desamma bidragit
till uppkomsten av en betydande odling av oljeväxter inom landet och
därigenom i icke oväsentlig grad underlättat försörjningen med nyssnämnda
produkter. Emellertid synes det, såsom livsmedelskommissionen framhållit,
med hänsyn till nuvarande försörjningsläge i fråga om matfett önskvärt, att
oljeväxter odlas i rätt stor omfattning även under år 1946. Det torde fördenskull
vara nödvändigt att jämväl under detta år upprätthålla det stöd, som
lämnats ifrågavarande odling. Härvid torde stödåtgärderna i huvudsak böra
givas samma utformning som hittills kommit lill användning. Sålunda bör
i fråga om den odling, som kommer till stånd under år 1946, garanteras
ett visst pris per kilogram vårodlat oljeväxtfrö, medan beträffande höstraps
och höstrybs av 1947 års skörd bör fastställas ett högsta garantipris. Däremot
synes något garantipris å fröer av hampa och solros icke behöva fastställas
för innevarande år, då såsom livsmedelskommissionen anfört dessa slags fröer
hittills blott i ringa omfattning använts för framställning av olja.

I fråga om garantiprisernas storlek anser jag mig i huvudsak kunna biträda
livsmedelskommissionens förslag, vilket innefattar vissa prissänkningar i
förhållande till år 1945. Garantipriserna per kilogram vårsått till oljefabrikerna
levererat frö med 9 procent vattenhalt torde alltså böra fastställas till 89
öre för frö av vårraps, 77 öre för frö av vitsenap, 84 öre för frö av Fiskeby
senap och 95 öre för frö av vallmo. Garantipriset för linfrö synes dock, med
hänsyn till att, enligt vad kommissionen numera upplyst, importsvårigheter
uppkommit, böra bestämmas till 75 öre. Enligt vad kommissionen anfört
skulle odlarna vid nämnda garantipriser kunna påräkna samma ersättning
för frö med 18 procent vattenhalt av vårraps och vitsenap som utgått
innevarande produktionsår. Garantipriset för frö av höstraps och höstrybs
av 1947 års skörd synes icke böra överstiga 85 öre per kilogram. Härjämte
torde livsmedelskommissionen för att eventuellt uppkommande överskottspartier
av hampfrö och solrosfrö skola kumla tillgodogöras för oljeutvinning
böra äga befogenhet att föranstalta örn inlösen av dessa fröslag
till pris, som med hänsyn till oljehalten i fröna motsvarar högst garantipriset
för vårraps eller sålunda 89 öre per kilogram. Hinder torde emellertid
icke böra möta mot att i fråga om icke kontraktsodlade fröpartier
fastställas inlösningspriser, vilka understiga de priser, som i anslutning till
vad jag i det föregående förordat böra utgå till kontraktsodlare.

Organisationen av odlingen av de egentliga oljeväxterna synes även under
det kommande produktionsåret böra handhavas av Sveriges oljeväxtodlares
centralförening, medan organisationen av odlingen av spånadslin torde böra
ombesörjas av linberedningssammanslutningarna samt Riksförbundet lin och
hampa.

Även för nästa budgetår torde för förädlings- och försöksverksamhet med
oljeväxter m. m. böra anvisas ett anslag av 35 000 kronor. Liksom under innevarande
budgetår synas av anslaget 18 000 kronor böra avses för Sveriges
utsädesförening och 10 000 kronor för Algot Holmberg & söner aktiebolag,
medan återstående 7 000 kronor torde höra utgå till statens livsmedelskom -

Kungl. Maj:ts proposition nr 10S.

21

mission. De förluster, som kunna komma att uppstå i anslutning till 1946
års oljeväxtodling, böra liksom fallet varit under år 1945 läckas med anlitande
av livsmedelskommissionens clearingkassa för fettvaror. Clearingkassans
medel torde även i den mån så prövas erforderligt få tagas i anspråk för utlämnande
av förskott till inlösen av oljeväxtfrö.

Bemyndigande torde böra inhämtas av riksdagen att vidtaga åtgärder för
stödjande av odlingen av här ifrågavarande kulturväxter i huvudsaklig överensstämmelse
med vad jag nu förordat. Jag förutsätter, alt, därest några
större förskjutningar i försörjningsläget skulle inträffa, Kungl. Majit må
äga befogenhet alt vidtaga erforderliga jämkningar i stödåtgärderna.

Såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen ha statsmakterna under
krisåren lämnat även odlingen av lin och hampa samt beredningen därav ett
avsevärt stöd, vilket bland annat fått formen av prisgarantier för odlarna
av dessa växtslag. På grundval av denna statsgaranti Ira medel hittills anvisats
för bidrag till stödjande av priset å hamphalm av 1942—1944 års skördar,
medan däremot någon motsvarande medelsanvisning beträffande linhalm
hittills icke behövt ifrågakomma.

Emellertid giver vad statens linnämnd i föreliggande framställning anfört
vid handen dels att de båda hampberedningsföretagen icke torde bliva i
stånd att erlägga den 31 december 1946 förfallande amorteringar å ur hemslöjdslånefonden
erhållna hampberedningslån, dels ock att två av linodlareföreningarna
den 30 juni 1945 redovisat förlust å rörelsen. Härtill kommer
att man under förutsättning av att en prissänkning på hamptåga och hampblånor
genomföres i fråga om hampberedningsföretagen dessutom får räkna
med ett driftsunderskott för innevarande produktionsår. Med hänsyn till dessa
förhållanden har linnämnden hemställt, att såsom bidrag till stödjande av priset
å linhalm och hamphalm av respektive 1944 och 1945 års skördar måtte
anvisas ett anslag å tillhopa 1 300 000 kronor. Såvitt angår det för stödjande
av priset på linhalm av 1944 års skörd avsedda beloppet torde nämndens ananslagsberäkning
stå i full överensstämmelse med innebörden av förberörda
statsgaranti. Jag tillstyrker därför att medel anvisas för sistnämnda ändamål.
Däremot torde frågan om anvisande av medel för täckande av den förlust,
som enligt vad nyss nämnts eventuellt kan uppkomma å hampberedningsföretagens
rörelse innevarande produktionsår, icke böra i nu förevarande sammanhang
upptagas till närmare övervägande, utan torde jag framdeles ånyo
få anmäla detta spörsmål, då förhållandena på ifrågavarande område bättre
kunna överblickas. På grund av vad jag sålunda anfört torde å riksstaten för
nästa budgetår under nionde huvudtiteln böra uppföras ett reservationsanslag
av 610 000 kronor för stödjande av priset på linhalm av 1944 års skörd. Härvid
har jag emellertid förutsatt, att vad av det för innevarande budgetår till
Befrämjande av fröodlingen m. m.: Bidrag till stödjande av priset å hamphalm
anvisade reservationsanslaget kan komma att kvarstå odisponerat — enligt
vad linnämnden uppgivit 17 800 kronor — jämväl får användas för nu avsedda
ändamål. Det av mig sålunda förordade anslaget torde böra benämnas
Befrämjande av fröodlingen m. m.: Bidrag till stödjande av priset å linhalm.

22

Kungl. Majlis proposition nr 108.

Därest så skulle befinnas nödvändigt för hampberedningsföretagens fortsatta
bedrivande torde dessa böra beredas viss lättnad i gällande villkor för
ur hemslöjdslånefonden erhållna hampberedningslån. I avbidan på resultatet
av den pågående utredningen rörande hampodlingens och hampberedningens
framtida omfattning synes dylik lättnad såsom linnämnden föreslagit i likhet
med föregående år lämpligen böra medgivas i form av anstånd tills vidare
med erläggande av intill den 1 juli 1947 förfallande amorteringar å nyssnämnda
lån, ehuru fortsatt amortering enligt hittillsvarande plan utgjort förutsättningen
för fastställandet av de förut omförmälda odlingsbidragen.

Vad angår odlings- och försöksverksamheten med koksagys synes denna
fråga numera ha kommit i ett annat läge. Det torde knappast för närvarande
finnas anledning att söka driva fram ifrågavarande försöksverksamhet i det
hastiga tempo som ansågs nödvändigt under det kriget pågick. Med hänsyn
härtill anser jag mig icke kunna förorda, att ytterligare medel till förevarande
ändamål anvisas i den omfattning som i de föreliggande framställningarna ifrågasatts.
Enligt min mening synes tills vidare huvudsakligen den av Sveriges
utsädesförening vetenskapligt bedrivna försöks- och förädlingsverksamheten
med koksagys böra ytterligare fullföljas. Härigenom torde även möjligheter
skapas för att ett lämpligt material skall stå till förfogande, därest ett återupptagande
av odlingen av koksagys framdeles skulle befinnas påkallat. För
detta ändamål torde det vara tillfyllest att ett belopp av 30 000 kronor ställes
till förfogande. Härjämte synes i anslutning till vad industrikommissionen
anfört böra beräknas ytterligare ett belopp av 35 000 kronor till täckande av
kostnaderna för vissa tidigare gjorda utgifter. Sammanlagt skulle sålunda erfordras
ett belopp av (30 000 + 35 000 =) 65 000 kronor. Å riksstaten bör
alltså för budgetåret 1946/47 under nionde huvudtiteln upptagas ett reservationsanslag
av nyssnämnda storlek. Anslaget synes liksom förut böra benämnas
Odling av gummiförande växter.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen att

1) medgiva, att stöd för odling av de i det föregående omförmälda
kulturväxterna må ordnas i huvudsaklig överensstämmelse
med av mig uppdragna riktlinjer;

2) å riksstaten för budgetåret 1946/47 under nionde huvudtiteln
anvisa

dels till Befrämjande av fröodlingen m. m.: Stödjande av
odlingen av vissa kulturväxter ett reservationsanslag
av .......................... kronor 35 000,

dels till Befrämjande av fröodlingen m. m.: Bidrag till stödjande
av priset d linholm ett reservationsanslag
av.............................. kronor 610 000,

och dels till Odling av gummiförande växter ett reservationsanslag
av .......................... kronor 65 000.

Kungl. Maj.ts proposition nr 108.

23

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Maj:t Konungen bifall samt
förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Benno Gårdsten.

24

Kungl Majlis proposition nr 108.

Bilaga.

PM

angående kostnaderna för framställning av olja ur svenskt

oljeväxtfrö.

I kostnaden för framställning av råa oljor ur svenskt oljeväxtfrö ingå följande
element:

a) Inköpskostnad för fröet, inklusive kostnad för fröets torkning och rensning
(och därmed sammanhängande viktförlust), vägning, provtagning och
analysering av fröet samt utlastning av fröet från torkanläggningarna,

b) frakt för fröet från torkerierna till oljefabrikerna, hamnavgifter m. m.

c) kostnad för bearbetning,

d) avdrag för värdet av fodermjöl eller foderkakor, som framkomma, då
olja extraheras eller pressas ur fröet.

Kostnaden för olja ur olika oljeväxtfröer varierar med det procentuella
innehållet av olja i fröet, enär det framkomna fodret har ett lägre försäljningsvärde
än oljan. Såsom utgångspunkt för den här företagna beräkningen
av framställningskostnaderna för olja ur svenskt frö har använts det procentuella
oljeinnehållet i olika fröer av 1944 års skörd, vars bearbetning är
avslutad. Med oljeinnehållet avses givetvis i detta sammanhang den mängd
olja man lyckats framvinna ur fröet. En del av oljan stannar nämligen kvar
i mjölet eller kakorna. Den erfarenhetsmässiga utvinningen av olja ur 1944
års oljeväxtskörd var följande:

rapsfrö............ 39-6 procent

vitsenapsfrö........ 267 »

vallmofrö.......... 38-8 »

linfrö.............. 3319 »

Av vallmofrö har bearbetningen varit obetydlig, och denna siffra är därför
något osäker.

Fodervärdet har beräknats efter 50 öre per kilogram, d. v. s. det pris, som
Svenska spannmålsaktiebolaget enligt överenskommelse erlagt till oljefabrikerna
för foder ur svenskt oljeväxtfrö av 1945 års skörd.

Kalkylerna, vilka begränsats till de viktigaste växtslagen, nämligen raps,
vitsenap, vallmo och oljelin, hava baserats på de av livsmedelskommissionen
föreslagna garantipriserna för till 9 procent vattenhalt nedtorkade och till
oljefabrikerna levererade fröer samt på det redan fastställda priset för höstraps,
85 öre per kilogram. De av livsmedelskommissionen föreslagna garantipriserna
äro följande:

för vårrapsfrö............. 89 öre per kilogram

vitsenapsfrö.......

..... 77 » »

vallmofrö.........

»

linfrö.............

..... 70 » »

»

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 108.

Under nu angivna förutsättningar kan kostnaden för framställning av rå
olja ur svenskt oljeväxtfrö beräknas till följande belopp:

för rapsolja.......... Kr 1:69 per kilogram (genomsnitt för höst- och vårraps)

» vitsenapsolja...... » 1:93 » »

» vallmoolja........ » 1:95 » >

» linolja............ »1:63 » .»

Kostnaden för import västerifrån under år 1945 av oljor för margarinfabrikation
(solrosolja, cottonolja, jordnötsolja, kokosolja etc.) samt för inom
landet framställd dylik olja ur importerade råvaror (jordnötter, kopra etc.)
kan genomsnittligt beräknas till kr. 1: 25 per kilogram. Värdet av det ur råvarorna
framkomna fodret har härvid ansetts utgöra 30 öre per kilogram,
vilket motsvarar vad Svenska spannmålsaktiebolaget erlagt och alltjämt erlägger
för foder, som framkommer vid extraktion och pressning av importerade
fettråvaror, avsedda för margarinindustrien. Örn man, för att ernå
bättre jämförelse med kostnader för svensk olja, räknar med 50 öre per kilogram
såsom försäljningsvärde för fodret även ur de importerade råvarorna,
skulle den genomsnittliga kostnaden för under år 1945 importerad olja och
ur importerade råvaror framställd olja reduceras till kr. 1:15 per kilogram.

Importen av linolja har under år 1945 uteslutande skett i form av linfrö,
som därefter bearbetas inom landet. Kostnaden för linolja ur frö, som importerats
under år 1945, utgjorde cirka 1 krona 12 öre per kilogram. Värdet
av de vid pressningen framkomna foderkakorna har härvid beräknats till
25,5 öre per kilogram, vilket motsvarar priset vid försäljning av linkakor ur
importerat frö till Svenska spannmålsaktiebolaget. Vid ett antaget fodervärde
av 50 öre per kilogram skulle kostnaden per kilogram linolja ur importerat
frö reduceras till 60 öre per kilogram.

De här ovan gjorda kostnadsberäkningarna gälla rå olja vid den tidpunkt,
då den framkommer i oljefabriken eller anländer dit från utlandet. Hänsyn
har sålunda icke tagits till kostnaderna för oljans förädling och lagring m. m.
Vid jämförelse mellan de inhemska och de importerade oljorna äro dessa
kostnader icke av intresse, enär de i ungefär samma omfattning drabba bägge
produkterna.

Stockholm den 28 januari 1946.

Statens livsmedelskommission
Byrån för prisclearing m. m.

Nils Eng.

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 108.

3