Första kammarens andra tillf ätliga utskotts utlåtande nr 9.
1
Nr 9.
Ankom till riksdagens kansli den 28 maj 1946 kl. 2 e. m.
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande i anledning av
väckt motion om utredning och förslag angående riktlinjer för
planläggning av bebyggelsen i Bohuslänn fiskelägen.
I en, inom första kammaren väckt, till dess andra tillfälliga utskott hänvisad
motion, nr 183, har herr Mattsson m. fl. hemställt, att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t måtte anhålla, att Kungl. Maj :t, med beaktande av i motionen
anförda synpunkter, ville föranstalta om utredning angående riktlinjer för planläggning
av bebyggelsen i Bohusläns fiskelägen samt för riksdagen framlägga
de förslag vartill utredningen kan giva anledning.
I fråga örn motiveringen får utskottet hänvisa till den med förenämnda
motion likalydande motionen II: 379.
Nu förevarande spörsmål har jämväl tidigare varit föremål för riksdagens
prövning.
Vid riksdagen 1945 hemställdes sålunda i två likalydande motioner, 1:39
och II: 70, att riksdagen hos Kungl. Maj :t ville begära, att en kommitté av
personer, som äga ingående kännedom om fiskelägenas näringsliv, arbetsorganisation
och bebyggelse samt förfarenhet i plantekniska och praktiska värv, tillsättes
med uppdrag att framkomma med förslag till riktlinjer för reglering och
planläggning av bebyggelsen i Bohusläns fiskelägen.
I sitt utlåtande, nr 3, hemställde första kammarens andra tillfälliga utskott,
att motionen I: 39 icke måtte till någon första kammarens åtgärd föranleda.
Första kammaren biföll utskottets hemställan. Andra kammarens tredje tillfälliga
utskott tillstyrkte i sitt utlåtande nr 9 bifall till motionen II: 70, och andra
kammaren beslöt i enlighet härmed. På grund av kamrarnas olika beslut hade
sålunda frågan för denna gång fallit.
Över nu förevarande motion har utskottet inhämtat utlåtanden från länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län, som i sin tur hört länets hushållningssällskap,
från byggnadsstyrelsen samt från Svenska västkustfiskamas centralförbund.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län hänvisar till sitt förra året avgivna
yttrande, som finnes återgivet i första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande
nr 3 vid 1945 års riksdag, samt anför.
Länsstyrelsen har icke funnit anledning att frångå den ståndpunkt, som
länsstyrelsen intog i samma yttrande. Länsstyrelsen anser sålunda fortfarande,
att det icke torde låta sig göra att lösa frågorna om reglering och planläggning
av bebyggelsen i Bohusläns fiskelägen genom utarbetande av sådana allmänna
Bihang till riksdagens protokoll 1946. 12 sami. 2 avd. Nr 9.
2 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 9.
riktlinjer, vartill motionärerna syfta. En sådan generalisering, som dylika riktlinjer
lätt skulle leda till, synes snarare kunna motverka den individuella behandling
av värjo samhällets egenartade behov, som just i dessa samhällen är påkallad.
En lycklig lösning av de bohusländska fiskelägenas bebyggelsefrågor torde bäst
främjas genom att ett tillräckligt, antal kunniga stadsplanetekniker, som lia
möjlighet att ägna samhällena ett omsorgsfullt och individuellt studium, finnas
till förfogande ävensom att erforderliga medel kumm erhållas för planarbetets
bedrivande.
Vad särskilt angår möjligheten att erhålla förskottsmedel av staten för upprättande
av byggnadsplaner vill länsstyrelsen nämna, att av länsstyrelsen den
20 juli 1943 gjorda ansökningar om erhållande av dylika medel i förskott fortfarande,
såvitt länsstyrelsen har sig bekant, icke föranlett något Kungl. Maj :ts
beslut. Under hand har meddelats länsstyrelsen, att dylika förskott för närvarande
icke torde kunna påräknas i någon nämnvärd omfattning i avbidan på
ny byggnadslagstiftning, vilket länsstyrelsen finner mycket beklagligt, enär detta
kommer att verka fördröjande för åtskilliga mycket angelägna planarbeten.
I den nu framlagda motionen framhålla motionärerna, bland annat, att i
det föreliggande förslaget till ny byggnadslag m. m. endast städernas och den
egentliga landsbygdens frågor upptagits till behandling samt att skärgårdens
bebyggelsefrågor i grundväsentliga hänseenden vore av annan art än städernas
och den egentliga landsbygdens.
Länsstyrelsen vill icke förneka, att bebyggelse- och planläggningsförhållandena
inom de bohuslänska fiskelägena delvis äro av säregen natur och att här
föreligga problem, som i vissa avseenden skilja sig från de gängse problemen i
samband med stadsplan- och byggnadsplaneläggning. Emellertid torde såväl den
nuvarande som den av stadsplaneutredningen 1942 föreslagna nya lagstiftningen
— med smidig tillämpning — inrymma möjligheter att på ett tillfredsställande
sätt reglera fiskelägenas plan- och bebyggelsefrågor. Såväl stadsplanen som
byggnadsplanen torde vara planinstitut av sådan smidig och anpassbar art, att
dessa institut måste anses vara lämpade för reglering jämväl av den tätbebyggelse,
som förefinnes i fiskelägena.
Av motionärerna gjort påstående, att skärgårdsbefolkningen i motsats till
städernas och landsbygdens folk förmenas möjligheten att med stöd av ändamålsenliga
och för sina egenartade förhållanden avpassade riktlinjer dryfta och bestämma
om sina bebyggelsefrågor, finner länsstyrelsen sålunda helt ogrundat.
Motionärerna ha ansett sig särskilt böra omnämna, att besvär anförts över
av länsstyrelsen ”i anslutning till gällande normalpraxis för landsbygden” utfärdade
bestämmelser för nio olika områden inom Öckerö kommun. I anledning
härav får länsstyrelsen upplysningsvis meddela, att länsstyrelsen ansett det erforderligt
med reglering av byggnadsverksamheten inom hela Öckerö kommun samt
önskvärt att där få till stånd ansvariga byggnadsnämnder, att beslutet avser
utomplansbestämmelser och byggnadsordningar, att uppdelningen på nio områden
betingats av att kommunen uteslutande består av öar, att bestämmelser av likartat
innehåll redan tidigare gällt för stora delar av kommunen — öarna Öckerö, Hälso,
Stuvö och Björkö — att avsikten är att -— i den mån så ej redan skett — få
till stånd byggnadsplaner för de tätbebyggda områdena av de olika fiskelägena
samt att länsstyrelsen vid behandlingen av frågor örn tillstånd till nybyggnad
och dispens från utomplansbestämmelsema inom nämnda områden kommer att
taga vederbörlig hänsyn till de särskilda förhållandena och behoven inom tätbebyggelsen.
Motionärerna framhålla vidare, bland annat, att örn sådana riktlinjer som
3
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 9.
a\ses i motionen bleve utarbetade ”de nu talrika besvärsärendena i stadsplane1
^ö^na(isplanefrågor skulle minska”. I anledning härav vill länsstyrelsen
jämväl upplysningsvis meddela, att i fråga örn fiskelägena och därmed jämförliga
saluhallen mom länet under åren 1941—1945 besvär anförts över nedan angivet
antal beslut av länsstyrelsen avseende stadsplan O, byggnadsplan O, avstyckningsplan
O, utomplansbestämmelser 3, nybyggnadsförbud enligt stadsplanelagen O
dispens från sådant nybyggnadsförbud 6, avstyckningsförbud O samt vägrad fastställelse
å avstyckning eller vägrat tillstånd till avstyckning 4. Antalet av under
samma tid utav länsstyrelsen meddelade, fiskelägena berörande beslut uppgick
till i fråga om stadsplan 11, byggnadsplan 10, avstyckningsplan 15, utomplansbestämmelser
9, nybygnadsförbud enligt stadsplanelagen 74, varav det stora
flertalet beslut avsett förlängning i regel på 1 eller 2 år av tidigare utfärdade
förbud, dispens från sådant nybyggnadsförbud 499, avstyckningsförbud 6 samt
fastställelse å avstyckning och tillstånd till avstyckning 962.
Länsstyrelsen anser sig salunda icke kunna tillstyrka den i motionen föreslagna
utredningen.
Byggnadsstyrelsen anför, att styrelsen icke funnit anledning att frångå sitt
i anledning av motionen till 1945 års riksdag i samma ämne avgivna yttrande,
varf styrelsen bland annat framhållit, att det för åvägabringande av en lösning
av förevarande spörsmål ytterst bomme an på uppgörandet av stads- eller byggnadsplan^
som smidigt anpassade sig efter de olika fiskelägenas lokala förhållanden
och behov, samt möjligheten att få tillgång till fackmän, som kunde
åtaga sig dessa uppgifter.
Svenska Väst kust fiskarnas Centralförbund hänvisar till sitt yttrande i ämnet
till 1945 års riksdag samt erinrar därefter om att sedan dess 1942 års stadsplaneutredning
avgivit betänkande nr lil nied förslag till byggnadslag m. m.
Förbundet anför därefter följande.
I detta betänkande har skärgårdens bebyggelseförhållanden icke blivit föremål
för undersökning och några riktlinjer för dess ordnande har icke avgivits, vilket
däremot blivit fallet för bebyggelsen i städerna och den egentliga landsbygden.
För fiskarebefolkningens del kunna alltså inga nya möjligheter skönjas till förbättrande
av de missförhållanden, som uppstått och på senare tid tilltagit vid
ordnandet av fiskelägenas bebyggelseförhållanden. Med anledning härav ha municipalfullmäktige
och byggnadsnämnden i 16 skärgårdssamhällen i Bohuslän i
underdånig skrivelse till Konungen gjort framställning örn att en kommitté måtte
tillsättas i enlighet med den av riksdagens andra kammare den 4 maj 1945
bifallna motion nr 70.
Förbundet finner de skäl, som dessa municipalmyndigheter liksom motionärerna
i riksdagen anfört till stöd för sina framställningar väl grundade och
anser det även ur fiskets synpunkt angeläget att desamma bifallas samt begärda
åtgärder snarast möjligt komma till stånd.
Med anledning av vad som sålunda nu och tidigare anförts i denna fråga
tillstyrker förbundet på det livligaste bifall till motionen. Den av Svenska västkustfiskarnas
centralförbund berörda framställningen om tillsättande av en utredning
beror ännu på Kungl. Maj :ts prövning.
Utskottet har i anledning av den nu till behandling förevarande motionen
företagit en studieresa till Bohuslän och besökt följande fiskelägen, nämligen
4
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtamde nr 9.
Utskottet.
Hunnebostrand, Gravame, Smögen, Grundsund och Mollösund. Vid dessa besök
ha representanter för vederbörande kommunala myndigheter fått tillfälle att
framlägga sina synpunkter i frågan. Härvid ha även närvarit t. f. länsarkitekten
i Göteborgs och Bohus län, arbetschefen vid väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
hamnarbeten, västra distriktet, samt en representant för kulturminnesrådet i
samma län.
För egen del får utskottet anföra följande.
I sitt utlåtande över motsvarande motion vid 1945 års riksdag gav första
kammarens andra tillfälliga utskott uttryck åt den uppfattningen, att reglering
och planläggning i Bohusläns fiskelägen i många fall icke äro tillfredsställande.
Detta omdöme har utskottet fått bestyrkt under sin nu företagna studieresa.
Såsom i berörda utlåtande framhölls, bero dock icke dessa olägenheter på att
gällande författningar på området, stadsplanelagen och byggnadsstadgan, skulle
lägga hinder i vägen för en rationell lösning av ifrågavarande problem. Dessa
författningar innehålla icke några på denna fråga inverkande bestämmelser, som
äro av tvingande natur eller för vilka dispens icke kan lämnas. Sedan ifrågavarande
spörsmål senast var föremål för riksdagens behandling, har stadsplaneutredningen
avgivit förslag till byggnadslag. Örn enligt detta förslag i lika mån
som enligt gällande bestämmelser möjlighet finnes att i förevarande hänseende
laga efter lägligheten, så har å andra sidan i samband med förslaget icke framkommit
något, ägnat att lösa de med motionen avsedda problemen.
Av vad utskottet sett och erfarit vid besöken i olika fiskelägen, har utskottet
bibragts den uppfattningen, att planförfattarna särskilt tidigare icke ägt den
ingående kännedom rörande de säregna förhållandena i de bohuslänska fiskelägena
utan vilket det icke torde vara möjligt att skapa goda stadsplaner. Bebyggelsen
har ofta tvingats in i stela former utan att traditionella hänsyn och
det praktiska livets krav blivit i tillräcklig grad beaktade. Önskvärd samstämmighet
synes icke alltid ha förefunnits vid lösandet av stadsplan- och hamnfrågor.
Emellertid vill det synas, som örn man på senare tid börjat att få blicken
mera öppen för att planläggningsfrågoma i Bohusläns fiskelägen icke kunna
lösas efter samma schabloner som i samhällen av mera ordinärt slag. I ett
nyligen uppgjort förslag till stadsplan för ett fiskeläge har man till exempel
i stor utsträckning överlämnat åt byggnadsnämnden att från fall till fall träffa
avgörande i frågor, som tidigare icke kunnat regleras utan dispensförfarande.
Berörda stadsplaneförslag har ännu icke varit föremål för myndigheternas
granskning, och utskottet kan helt naturligt icke uttala sig om, huruvida och
i vad mån förslaget lämpligen låter sig realiseras. Det förefaller dock, som örn
metoden att lämna byggnadsnämnden förhållandevis vidsträckta befogenheter i
fråga örn bebyggelsens reglerande skulle vara en framkomlig väg. Ett villkor
för en dylik ordning bör givetvis vara — såsom ock uti ifrågavarande stadsplaneförslag
är förutsatt — att byggnadsnämnden till sitt förfogande har sakkunnigt
tekniskt biträde.
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 9. 5
Vid övervägande av det nu föreliggande spörsmålet har utskottet kommit
till den slutsatsen, att förhållandena icke kunna anses vara av sådan art, att det
— såsom väl motionärerna närmast utgå ifrån — skulle erfordras någon speciallagstiftning
på förevarande område för de bohuslänska fiskelägenas del. Däremot
anser utskottet, att det borde vara av stort värde, örn det på grundval
av bland annat de erfarenheter, som hittills vunnits på området, skulle kunna
utarbetas allmänna anvisningar för behandling av fiskelägenas stadsplane- och
byggnadsplaneproblem. Dylika anvisningar böra utarbetas med aktgivande på
icke blott stadsplanetekniska synpunkter utan även traditionella hänsyn, arbetslivets
former samt de ekonomiska och sociala förhållandena inom fiskelägena.
Det är sålunda av vikt, att sakkunskap representerande samtliga ifrågavarande
intressen ävensom erforderlig sakkunskap på fiskehamnsbyggandets område får
tillfälle att göra sina synpunkter gällande i samband med de ifrågasatta
anvisningarnas tillkomst. Bortsett från anvisningarnas främsta syfte att tjäna
till ledning för planförfattare skulle de jämväl kunna bliva värdefulla för de
kommunala myndigheterna att rådfråga i tillämpningsspörsmål. Anvisningarna
torde lämpligen kunna utarbetas av byggnadsstyrelsen med biträde av särskilda
sakkunniga.
Vidare får utskottet framhålla angelägenheten av att det med avgörande av
planläggningsfrågoma icke drager så långt ut på tiden som hittills ofta skett.
De konsekvenser i form av byggnadsförbud, som följa av dylika uppskov, innebära
nämligen ofta avsevärda olägenheter för fastighetsägarna till skada för en
sund utveckling av bebyggelsen. Dröjsmålen synas emellertid i vissa fall även
bero på vederbörande kommunala organ och ej enbart på de statliga myndigheter,
som ha att taga befattning med planfrågorna.
Slutligen anser sig utskottet böra beröra ett spörsmål, som — ehuru det
ligger utom ramen för den föreliggande motionen — dock icke synes böra förbigås
i detta sammanhang. Utskottet har under sin studieresa erfarit, att äganderättsförhållandena
i fiskelägena på vissa håll äro mycket oklara, vilket bland annat
medfört, att husägarna i stor utsträckning icke kunnat erhålla lagfart å sina
tomter och därmed också avstängts från möjligheten att belåna sina fastigheter
mot inteckning, erhålla bostadsförbättringslån m. m. Ordnade förhållanden torde
i många fall icke kunna åstadkommas utan kostsamma utredningar. Å vederbörande
domsagokanslier torde det salmas erforderliga resurser för att verkställa
de omfattande utredningar, som krävas. Det skulle därför enligt utskottets mening
vara synnerligen önskvärt, örn det från Kungl. Maj :ts sida kunde vidtagas
åtgärder i syfte att bringa reda i de hänseenden, varom nu är fråga.
Under åberopande av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,
att första kammaren för sin del måtte besluta, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller om utarbetandet av all
-
6
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr. 9.
manna anvisningar för behandlingen av de bohuslänska fiskelägenas
stadsplane- och byggnadsplaneproblem.
Stockholm den 28 maj 1946.
På utskottets vägnar:
IVAR EKSTRÖMER,
Närvarande: herrar Ekströmer, Heilman, Nils Elowsson, Albert Andersson,
Birger Andersson, fru Sjöström-B engi sson och herr Albertsson.
Stockholm, Tryckeriaktiebolaget Tiden, 1946