Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 8.

1

Nr 8.

Ankom till riksdagens kansli den 23 maj 1946 kl. 12 m.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande över väckt
motion örn framläggande av en plam för utveckling och inriktning
av landets produktiva resurser m. m.

I en inom första kammaren väckt., till dess andra tillfälliga utskott hänvisad
motion, nr 189, lia herrar Ohman och Linderot föreslagit, dels att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer, att så snart ske kan och senast vid 1947
års lagtima riksdag en plan framlägges för utvecklingen och inriktningen
av landets produktiva resurser, i vilken samhällsekonomiska plan den direkta
statsbudgeten ingår som en reglerande och balanserande faktor, samt att i fortsättningen
regelbundet framläggas dylika planer, dels ock att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t hemställer örn förslag angående inrättande av ett permanent
statligt planeringsverk eller planeringsinstitut för uppgörande av de nödvändiga
planerna och prognoserna för samhällsekonomiens utveckling.

Utskottet har inhämtat yttrande över motionen från konjunkturinstitutet,
Sveriges industriförbund, Kooperativa förbundet, Landsorganisationen i Sverige,
Sveriges lantbruksförbund och Riksförbundet landsbygdens folk. Samtliga de
hörda organisationerna avstyrka motionen.

Konjunkturinstitutet yttrar sig icke örn den politiska och organisatoriska frågan
men ifrågasätter lämpligheten av att konjunkturinstitutet skulle inlemmas i
ett eventuellt planeringsverk. Institutet anser, att en klar boskillnad bör göras
mellan institutet såsom fristående vetenskaplig forskningsinstitution och den planering,
som från politiska premisser verkställes av andra statliga instanser, vilket
icke kan hindra, att institutet bör ha att verkställa en del av de utredningar på
vilka planeringen måste grundas.

Industriförbundet framhåller, att vårt land icke är någon isolerad ekonomisk
enhet med obegränsade möjligheter till autonom långsiktig planeringspolitik. En
general planering för flerårsperioder är därför praktiskt ogenomförbar. Erforderlig
statlig konjunkturpolitisk och kortsiktig ekonomisk planering bör kunna utformas
inom ramen av den förefintliga förvaltningsorganisationen.

Kooperativa förbundet påpekar, att det utmärkande för vårt folkhushåll är
dess stora beroende av världsmarknaden, vilket bl. a. visas av att exportkvoten
före kriget uppgick till mellan Vi och Vm Eftersom exportindustrierna alltid
komma att beröras av växlingarna på världsmarknaden, är det betydelsefullt, att
det inre produktionsprogrammet inte bara göres omfattande utan också elastiskt.
En i detalj utarbetad plan för produktionslivet i ett högindustrialiserat och av
världsmarknaden beroende folkhushåll innebär i sig själv en bundenhet, som är
Bihang till riksdagens protokoll 1946. 12 sami. 2 avd. nr 8. 1

Utskottet.

2 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 8.

ägnad att motverka i stället för att främja effektiv beredskap mot en utifrån
kommande ekonomisk kris. Inte ens den mest omsorgsfulla planering av ett lands
produktionsliv kan förutse, när en från världsmarknaden kommande kris kan
bryta ut eller av hur lång varaktighet den kommer att bli. Åtgärder för att möta
nedgång i sysselsättningen inom exportindustrierna äro visserligen nödvändiga i
varje krisbekämpande program, men de torde bli mera verksamma, örn de kunna
lämpas efter läget än örn de ingå i ett på lång sikt bundet investeringsprogram.
Att sätta sin lit till väsentligen en expansion av den inhemska efterfrågan för
övervinnande av en depression torde få anses som ett betydligt sämre hjälpmedel
i en krissituation än en politik, som tar sikte på att snabbt och smidigt flytta
investeringarna från det ena till det andra området.

Landsorganisationen anser, att kravet på en långsiktig planering av samhällsekonomien
bör tillgodoses och att årliga prognoser och planer ha ett visst
berättigande, varför de i varje års budget förefintliga prognoserna borde erhålla
en fastare utformning. Dylika planer och prognoser få emellertid icke göras
alltför detaljerade och torde i allmänhet böra uppgöras med breda marginaler.
Enligt landsorganisationens mening föreligga för närvarande icke förutsättningar
för en detaljerad långtidsplanering för hela näringslivet. Det ifrågasatta
planeringsverket synes ej heller vara ett lämpligt organ för den mera begränsade
uppgiften att planlägga verksamheten inom vissa områden. Det måste bli ett
jätteämbetsverk, som skulle leda till administrativa otympligheter. Effekten
skulle minskas och byråkratiseringen växa, om allt skulle dragas samman till
ett enda allomfattande planeringsverk. Däremot anser landsorganisationen
det angeläget, att investeringsverksamheten inom skilda områden bättre koordineras,
vilket förutsätter erforderliga resureer och utredningsorgan. Ett eller flera
permanenta samhälleliga organ böra dessutom tillskapas, som äro kapabla att
handlägga de stora strukturrationaliseringsfrågor, som äro till finnandes inom
avsevärda delar av näringslivet.

Lantbruksförbundet kan icke finna, att förverkligandet av det i motionen
framförda önskemålet skulle för jordbrukets del medföra några fördelar, som
skulle kunna uppväga olägenheterna.

Riksförbundet landsbygdens folk är av den uppfattningen, att ”planeringskommissionens”
arbete först bör bli föremål för ytterligare prövning och analys
och att man för jordbrukets del bör avvakta de förslag, som komma att framläggas
av 1942 års jordbruksutredning, innan mera konkreta projekt utformas.

För egen del får utskottet anföra följande.

En planering i stort för utnyttjande av landets produktiva resurser bör
enligt utskottets uppfattning helt visst vara av värde för alla parter. Utskottet
anser emellertid, att planeringsverksamheten, örn den skall giva önskat resultat,
bör bedrivas efter väsentligen andra linjer än som i motionen angivits. Det får
nämligen anses helt uteslutet, att i ett samhälle som vårt, vars näringsliv är i så
hög grad baserat på export, såsom i motionen föreslagits göra upp detaljerade

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 8. 3

flerårsplaner, vilka skulle kunna garantera en på samma gång fullständig och
effektiv samt jämn sysselsättning inom alla delar av näringslivet. Dylika planer
skulle svårligen kunna anpassas efter de i stor utsträckning oförutsebara konjunkturväxlingarna
på världsmarknaden. Det synes i stället vara angeläget, att
planeringsverksamheten tager sikte på att i största omfattning söka lämpa de
åtgärder, som behöva vidtagas, allt efter det aktuella lägets krav för att på så
sätt så effektivt som möjligt söka motverka ogynnsamma inflytelser utifrån på
det ekonomiska livet.

Utskottet anser det önskvärt, att de årliga prognoser för samhällsekonomien,
som redan nu regelmässigt lämnas, örn möjligt erhålla en fastare utformning!
Vidare föreligger enligt utskottets mening ovedersägligen på vissa områden av
näringslivet behov av rationalisering i olika avseenden, därvid även samhällets
medverkan kan visa sig erforderlig. Utskottet kan däremot icke dela motionärernas
uppfattning i fråga om lämpligheten att för ändamålet inrätta ett planeringsverk
av i motionen angivet slag. Det förefaller utskottet i stället mera ändamålsenligt,
om statsmakterna i samverkan med det enskilda näringslivet fortsätta på
de vägar, som redan beträtts, och i görligaste mån söka bringa samstämmighet
mellan enskilda och samhälleliga åtgärder för vinnande av en jämn och trygg
utveckling.

Utskottet vill dessutom erinra örn att riksdagen de senaste åren begärt ett
flertal utredningar inom olika områden av samhällslivet, vilka skulle ha till ändamål
att — envar inom sitt område — få till stånd en planering på längre sikt.
Utskottet syftar härvid på de av riksdagen begärda utredningarna dels angående
åtgärder mot landsbygdens avfolkning (riksdagens skrivelse 1944: 437), dels
angående befolknings- och näringsförhållanden i Sverige (riksdagens skrivelse
1945: 536), dels ock angående samhällsplanering och beskattning av jordvärdestegring
m. m. (riksdagens skrivelse 1945: 538). I allt fall synas resultaten
av dessa utredningar böra avvaktas, innan ytterligare åtgärder vidtagas.

Då utskottet såsom av det anförda framgår icke kan finna, att ett bifall till
motionen skulle medföra ökade förutsättningar för ett effektivt utnyttjande av

landets produktiva resurser eller för ökad behovstillfredsställelse, får utskottet
hemställa,

att ifrågavarande motion icke måtte till någon första kammarens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 14 mars 1946.

På utskottets vägnar:
IVAR EKSTRÖMER.

4

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 8.

Närvarande: Herrar Ekströmer, Heuman, Franzon*, Nils Elowsson, Albert Andersson,
Birger Andersson, Rosenberg* och Rannberg *

* Ej närvarande vid justeringen av utlåtandet.

av herr Ekströmer.

Reservation

Stockholm, Tryckeriaktiebolaget Tiden, 1946