Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 3.

1

Nr 3.

Ankom till riksdagens kansli den 28 mars 1946 kl. 12 m.

Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande i anledning av
väckt motion angående utredning om införande av genomgående
taxeberäkning mellan järnväg och därtill anslutna billinjer.

I en inom första kammaren väckt, till dess andra tillfälliga utskott hänvisad
motion nr 99 har herr Gustaf Karlsson m. fl. hemställt, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t ville anhålla, att Kungl. Maj :t med beaktande av de i motionen
anförda synpunkterna ville föranstalta örn utredning bl. a. av frågan om genomgående
taxeberäkningar mellan järnväg och därtill anslutna billinjer.

Av motionen framgår, att motionärerna önska, utredning rörande följande
problem, nämligen dels örn införande av genomgående taxeberäkning mellan
järnväg och därtill anslutna billinjer, dels örn utvidgad tillämpning av s. k. veckoslutsbiljetter
sålunda, att de skola gälla även vid busslinjer samt att dylika biljetter
må lösas jämväl vid andra stationer än sådana som äro belägna i städer, dels ock
om utsträckt giltighetstid för månadsbiljetter för skolbarn.

I övrigt får utskottet beträffande motiveringen hänvisa till den i andra
kammaren väckta likalydande motionen nr 186.

Även 1945 års riksdag hade att pröva motionsvis framlagda förslag örn
införande av genomgående taxeberäkning mellan järnväg och därtill anslutna
billinjer.

Sålunda hemställdes i en vid sistnämnda års riksdag väckt motion I: 217,
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om åtgärder för införande
snarast möjligt av genomgående taxeberäkning mellan statsbanorna och
statens järnvägars busslinjer i Bohuslän. Första kammarens andra tillfälliga
utskott hemställde i sitt uti ärendet avgivna utlåtande nr 8, att motionen icke
måtte föranleda till någon första kammarens åtgärd. Denna hemställan bifölls
av kammaren. Av utskottets berörda utlåtande framgår, att utskottet, som väl
insåg, att avsaknaden av i motionen åsyftad genomgående taxeberäkning kunde
verka betungande för trafikanterna, dock icke ansåg frågan lämpligen böra upptagas
till särskild behandling för Bohusläns del, bland annat med hänsyn till att
principens införande i en landsdel kunde antagas giva anledning till motsvarande
krav från andra håll. Utskottet uttalade vidare en förväntan, att 1944
års trafikutredning skulle komma att taga ställning till frågan örn införande
i ökad omfattning av samtrafik mellan järnväg och billinjer i hela riket. — En
i andra kammaren väckt motion nr 351, som var av lika lydelse som motionen
1: 217, avslogs också av sistnämnda kammare.

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 12 sami. 2 avd. Nr 3—4. 1

2

Första kammarens a n d r a tillfälliga utskotts utlåtande nr 3.

Vidare föreslogs i en vid 1945 års riksdag inom andra kammaren väckt
motion nr 405 utredning bland annat i fråga örn tillämpning av genomgående
zontariffer mellan statens järnvägar och av staten drivna trafikföretag på landsvägarna.
I anledning av sistnämnda motion beslöt riksdagen på förslag av första
kammarens andra tillfälliga utskott (utlåtande nr 16) och andra kammarens
tredje tillfälliga utskott (utlåtande nr 15) att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla,
att motionen måtte överlämnas till 1944 års trafikutredning för att tagas
i övervägande vid fullgörandet av dess uppdrag.

Enligt beslut den 20 juli 1945 har Kungl. Maj :t överlämnat berörda riksdagsskrivelse
till trafikutredningen.

Över den till behandling nu förevarande motionen hava yttranden inhämtats
från järnvägsstyrelsen, skolöverstyrelsen och 1944 års trafikutredning ävensom
från handelskamramas nämnd.

Järnvägsstyrelsen uttalar beträffande frågan om införande av genomgående
taxeberäkning mellan järnväg och därtill anslutna billinjer, att styrelsen anser
det naturliga vara att avvakta resultatet av 1944 års trafikutrednings arbete,
innan statsmakterna gå att fatta något ytterligare beslut i ämnet. Järnvägsstyrelsen
tillägger, att styrelsen för sin del ingalunda vill motsätta sig att en utredning
sedermera kommer till stånd; styrelsen finner det fastmer självfallet, att
i motionen framförda önskemål och synpunkter böra upptagas till prövning
och ägnas vederbörligt beaktande vid de undersökningar beträffande kommunikationsväsendets
planering på längre sikt, vilka enligt styrelsens mening böra igångsättas,
sedan trafikutredningens — på den närmare efterkrigstidens förhållanden
inriktade -— arbete slutförts. Enär emellertid jämväl dessa undersökningar böra
vara förutsättningslösa, måste järnvägsstyrelsen bestämt avstyrka, att nu göres
något sådant klart positivt uttalande för själva principen, såsom i motionerna
förordas.

Beträffande spörsmålen rörande veckoslutsbiljetter samt månadsbiljetter för
skolungdom anför järnvägsstyrelsen följande.

Civila veckoslutsbilj etter, vilka finnas inrättade för järnvägsresor i ett mycket
begränsat antal stationsförbindelser, för närvarande endast ett 80-tal vid hela
statsbanenätet, infördes i huvudsakligt syfte att främst för befolkningen i städer
eller stadsliknande samhällen underlätta resor på korta sträckor till badorter
samt till stationer med sportstugebebyggelse eller pensionatrörelse, där tillfällen
till vila och reaktion i annan miljö erbjuda sig. Ehuru som nämnt dessa biljetter
av naturliga skäl i regel gälla frän städer, förekomma dock fall, då biljetterna
gälla från landsstationer till städer. Något principiellt eller formellt hinder att
rubba på hittillsvarande fördelningsordning förefinnes självfallet icke. En annan
sak är, huruvida en vidgad tillämpning av systemet med veckoslutsbilj etter är
lämplig. Det må nämligen erinras örn, att på grund av trafikansvällningen vid
veckosluten och därav förorsakade trafiksvårigheter styrelsen flera gånger varit
betänkt på att helt indraga dessa biljetter.

Vid statens järnvägars billinjer förekomma icke veckoslutsbiljetter. Styrelsen
hyser också mycket starka betänkligheter att genom nedsättning av biljettpriset

3

Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 3.

vid veckosluten stimulera till ökad trafik hos ett trafikmedel, där kapaciteten
är så starkt begränsad, och där r esan d e anil o prinsen vid veckoslutet redan utan
nedsatta priser bereder stora svårigheter beträffande vagnhållningen.

Vad härefter angår motionärernas önskemål, att den nedsättning, som nu
beredes skolbarn för resor till och från skolorna, bör få en tidsbestämning, som
ej är knuten till viss månads slut utan till terminens slut, får styrelsen framhålla,
att styrelsen väl kan tänka sig, att skolkort inrättas, gällande för hel
lästermin. Huruvida en sådan biljettform kan anses önsklig från vederbörande
målsmans sida, kan ifrågasättas. Det är nämligen att märka, att avgiften för
skolkort måste erläggas för hel termin, vilket säkerligen i många fall kan bli
betungande.

Järnvägsstyrelsen avstyrker motionen.

1944 års trafikutredning har lämnat en ingående redogörelse beträffande
frågan om införande av genomgående taxeberäkning mellan järnväg och därtill
ansluten billinje. Utredningen anför bland annat, att åtskilliga osäkerhetsfaktorer
föreligga beträffande transportkostnaderna och följaktligen även beträffande de
taxor, som ur ekonomisk synpunkt därav betingas, men att man uppenbarligen
börjar successivt erhålla fastare hållpunkter för bedömandet. Redan om ett eller
annat år torde situationen i hög grad ha klarnat — mindre dock genom generella
utredningar än genom trafikföretagens faktiska dispositioner.

Sammanfattningsvis anför trafikutredningen följande.

Utredningen anser icke tiden vara inne för ett ståndpunktstagande till
förmån för ett alhnänt införande av ifrågavarande taxeprincip. Ej heller torde
en utredning med så allmänt syfte nu kunna giva verklig vägledning. Däremot
kan man tänka sig att principen i begränsad utsträckning praktiskt prövas.
Sistnämnda spörsmål torde under alla förhållanden inom kort komma under
behandling. Det kan nämligen väntas, att norrlandskommittén, efter samråd
med trafikutredningen, kommer att framlägga förelag i sådant syfte, vilka efter
remissbehandling torde få i behövlig omfattning kompletteras och överarbetas
av järnvägsstyrelsen. Under sådana förhållanden torde någon särskild riksdagens
åtgärd icke erfordras.

Skolöverstyrelsen, som yttrar sig endast beträffande önskemålet om ändrade
bestämmelser i fråga örn giltighetstiden för månadsbiljetter, som utfärdas för
skolungdom, anser det ur skolväsendets synpunkt självfallet vara önskvärt, att
biljettkostnaderna för det betydande antal lärjungar i lägre och högre skolor,
som anlita järnvägsförbindelserna för sina skolfärder, hållas så låga som möjligt.
Överstyrelsen anmärker, att införandet av terminsbiljetter av många målsmän
sannolikt icke skulle, även om priset sattes jämförelsevis lågt, uppfattas såsom
någon ekonomisk lättnad, eftersom målsmännen i sådant fall skulle gå miste örn
den fördel med uppdelning av biljettkostnaden på flera betalningstillfällen under
terminen, som månadsbiljetterna erbjuda.

Handélskamrarnos nämnd anför i huvudsak följande:

Nämnden är visserligen icke främmande för de fördelar i form av billigare
trakter, som åtminstone på kort sikt kunna beredas trafikanterna genom den av
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 12 sami. 2 (wd. Nr 3—4. 2

4

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 3.

Utskottet.

motionärerna föreslagna zontaxeberäkningen. I längden tror nämnden emellertid
att transportväsendet bäst gagnas av att taxeberäkningen för de olika kommunikatiorismedlen
grundas på självkostnadsprincipen för vart och ett av dem.
Endast därigenom kunna trafikanterna tillgodogöra sig de kostnadsbesparande
rationaliseringar, som den tekniska utvecklingen möjliggör inom kommunikationsväsendet.
Det är enligt nämndens uppfattning icke uteslutet, att den tekniska
utvecklingen kan komma att medföra att biltransporter även på ganska
långa avstånd bli ekonomiskt fördelaktigare än järnvägstransporter. Det vore
under sådana förhållanden ut veckl in gshäm ni ande att tvångsmässigt låsa fast taxesäftningen
inom ett i stark utveckling varande trafikmedel till det taxeläge, som
tillämpas för ett äldre transportmedel. Den av motionärerna föreslagna taxeberäkningen
gynnar därjämte den inom statsförvaltningen alltmer påtagliga tendensen
att undvika att visa vad olika rörelsegrenar verkligen kosta, vilket i sista hand
måste leda till en förtäckt subvention i en eller annan form. Ytterst skulle det
i så fall bli en politisk bedömningsfråga, om trafikanterna inom en viss bygd
skulle få en dylik subvention.

Under hänvisning till vad sålunda anförts avstyrker nämnden bifall till
motionen. Därest utskottet emellertid skulle anse sig böra tillstyrka en utredning
i frågan, hemställer nämnden att den icke — såsom. motionärerna föreslagit —
genom direktiv ges en från början bestämd inriktning, utan att den blir helt
förutsättningslös. Då nämnden inhämtat att såväl 1944 års trafikutredning som
norrlandskommittén syssla med hithörande frågor och även inbördes samrått däri,
utgår nämnden ifrån som självfallet, att resultatet av pågående utredningar
avvaktas innan nya igångsättas.

För egen del får utskottet anföra följande.

Avsaknaden av genomgående taxeberäkning mellan järnväg och billinje måste
mångå gånger verka betungande för trafikanterna, särskilt i sådana landsdelar,
där befolkningen för sina resor och transporter i betydande omfattning är hänvisad
att begagna båda dessa färdmedel. Utskottet anser därför den i motionen
väckta frågan örn införande av dylik taxeberäkning förtjänt av uppmärksamhet.
Av den lämnade redogörelsen framgår emellertid, att den vid 1945 års riksdag
framlagda motionen II: 405, som bland annat avsåg frågan om införande av
genomgående taxeberäkning mellan järnväg och billinje, efter riksdagens hemställan
av Kungl. Maj :t överlämnats till 1944 års trafikutredning för att tagas
i övervägande vid fullgörande av dess uppdrag. I sitt yttrande över den till
behandling nu föreliggande motionen har trafikutredningen icke ansett sig kunna
förorda en generellt syftande utredning av frågan örn genomgående taxeberäkning,
utan rekommenderat, att principen till en början praktiskt prövas i begränsad
utsträckning. Av yttrandet framgår, att det kan förväntas att norrlandskommittén
i samråd med trafikutredningen inom kort kommer att framlägga
vissa förelag i sådant syfte. Vid nu angivna förhållanden anser utskottet anledning
saknas att från riksdagens sida påkalla några ytterligare åtgärder i förevarande
angelägenhet. Utskottet vill dock uttala, att då fragan har betydelse icke
allenast för Norrland, utskottet förutsätter, att jämväl andra landsdelars behov
av genomgående taxeberäkning mellan järnväg och billinje kommer att beaktas
vid ärendets fortsatta behandling.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 3. 5

Vidkommande härefter frågan rörande veckoslutsbiljetter anser utskottet
även vad motionärerna härutinnan föreslagit värt beaktande. Den på grund av
materielbristen för närvarande begränsade trafikkapaciteten finner utskottet dock
mana till försiktighet i fråga örn åtgärder, som kunna stimulera till ökat antal
resor. Utskottet anser sig därför för närvarande icke böra förorda utsträckt tilllämpning
av veckoslutsbiljetter men förutsätter, att järnvägsstyrelsen, så snart
förhållandena så medgiva, kommer att upptaga frågan till närmare övervägande.

Motionärerna ha slutligen föreslagit, att den nedsättning av biljettpriset,
som nu beredes skolbarn för resor till och från -skolorna-, bör få en tidsbestämning,
som ej är knuten till viss månads slut utan till terminens slut. Även utskottet
anser önskvärt, att den förmån av nedsättning- i biljettpriset, som månadsbiljett
innebär, kan få åtnjutas jämväl i de fall, där kalendermånaden till någon del
faller utanför skolterminen. Järnvägsstyrelsen har i sitt yttrande uttalat, att
styrelsen väl kunde tänka sig, att skolkort inrättades, gällande för hel lästermin.
Såsom järnvägsstyrelsen och även skolöverstyrelsen framhållit, torde det kulma
ifrågasättas, huruvida en sådan biljettform kan anses önskvärd ur målsmännens
synpunkt, då lösandet av dylik för hel termin gällande biljett ofta skulle bliva
betungande; de nuvarande månadsbiljettema erbjuda den fördelen att biljettkostnaden
uppdelas på flera betalningstillfällen under terminen. Enligt utskottets
uppfattning bör emellertid undersökas, huruvida man icke kunde finna någon
annan lämplig form för realiserandet av förevarande tanke, exempelvis genom
att i erforderlig omfattning utsträcka giltighetstiden för den första respektive
sista månadsbiljetten för terminen mot en proportionsvis skedd förhöjning av
biljettpriset. Då utskottet förutsätter, att järnvägsstyrelsen, därest så visar sig
praktiskt genomförbart, kommer att vidtaga åtgärder för vinnande av motionens
syfte i nu förevarande del, anser sig utskottet ej böra förorda att från riksdagens
sida göres någon framställning i frågan.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att ifrågavarande motion icke måtte till någon första kammarens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 21 mars 1946.

På utskottets vägnar:

IVAR EKSTRÖMER.

Närvarande: herrar Ekströmer, Heuman, Franzon, Nils Elowsson, Albert
Andersson* Albertsson och Ramberg.

* Ej närvarande vid justeringen av utlåtandet.