Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 13.

7

Nr 13.

Ankom till riksdagens kansli den 20 juni 1946 kl. 12 m.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande i anledning av
väckt motion örn bibehållande av dem. statliga ''priskontrollen m. m.

I en inom första kammaren väckt, till dess andra tillfälliga utskott hänvisad
motion, nr 188, ha herrar Öhman och Linderot föreslagit, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t begär, att den statliga priskontrollen skall bestå och framför
allt inriktas på att bryta monopolprissättning, för vilket ändamål gällande
prislagstiftning måste anpassas till de förändrade förhållandena, priskontrollapparaten
effektiviseras och en demokratisering av framför allt priskontrollnämndens
sammansättning äga rum.

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

Över motionen ha yttranden inhämtats från kommerskollegium och statens
priskontrollnämnd, varjämte Sveriges industriförbund, Sveriges grossistförbund,
Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet landsbygdens folk, Kooperativa förbundet
och Landsorganisationen i Sverige beretts tillfälle yttra sig i ärendet.

Kommerskollegium har överlämnat yttranden av dels samtliga handelskammare
i riket med undantag av handelskammaren i Visby, dels ock Sveriges köpmannaförbund.
De av kollegium sålunda hörda organisationerna ha ställt sig avvisande
gentemot motionen. För egen del anför kommerskollegium bland annat:

Även örn tiden efter fredsslutet medfört ökad tillgång inom landet på många
olika varuslag, synas förhållandena på väsentliga områden alltfort ogynnsamma
i prishänseende, och det torde för närvarande icke vara möjligt att avgöra, när
den allmänna priskontrollen skall kunna slopas. Möjligheterna att bedöma denna
fråga försvåras givetvis i hög grad av de labila politiska förhållandena ute i
världen.

Under förutsättning emellertid, att varuknappheten och de förhållanden i
övrigt, som föranlett den allmänna priskontrollen, upphöra, är det enligt kollega
mening angeläget, att priskontrollen slopas. Det torde vara otvivelaktigt att den
fria konkurrensen i sig innefattar ett betydligt verksammare medel mot för höga
priser än statliga ingripanden. Även med den effektivisering av priskontrollapparaten
och den demokratisering av priskontrollnämndens sammansättning, som i
motionen förordats, torde priskontrollen i sitt arbete alltid komma att taga hänsyn
till omständigheter, som icke bliva beaktade i den fria konkurrensen. Såsom
framhållits i det av köpmannaförbundet anförda yttrandet av direktör Rausing
nödgas priskontrollen vid fastställandet av priser taga hänsyn till kostnaderna
hos de mindre rationaliserade företagen, medan vid fri konkurrens företagen
måste anpassa sina priser till marknadsläget. I detta sammanhang må även understrykas,
att vissa prisregleringar, t. ex. normalpriser och riktpriser, ha en

8 Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 13.

tendens att vid eljest sjunkande prisnivå hålla priserna uppe. Maximiprisema
betraktas som minimipriser.

De skäl. som ovan anförts mot en fortsatt priskontroll, gälla under förutsättning
att det verkligen förekommer en fri konkurrens. Därest konkurrensen,
genom en överenskommelse eller eljest, är begränsad, föreligga icke längre dessa
anledningar att motsätta sig en priskontroll. Den av planeringskommissionen
föreslagna övervakningen av konkurrensbegränsande företeelser innebär också en
form av fortsatt priskontroll i begränsad omfattning.

Under hänvisning till det sålunda anförda anser sig kollegium icke kunna
förorda motionärernas förslag i fråga örn den statliga priskontrollen.

Statens prisk ont rollnämnd anför i huvudsak följande:

Nämnden anser det obestridligt att vid tillräcklig varutillgång konkurrensen
mellan företagen utgör en hårdare prisregulator än direkt statlig priskontroll.
Priser, fastställda på grundvalen av inför statlig myndighet framlagda
kostnadskalkyler, måste under normala förhållanden tendera att ligga högre än
de priser, som utbildas under inflytande av olika faktorer på marknaden. En
statlig priskontroll torde nämligen icke kunna pressa en kostnadskalkyl i sådan
grad som en företagare kan nödgas göra i ett tvingande konkurrensläge. Därest
en permanent statlig priskontroll skulle etableras, föreligger det enligt nämndens
mening uppenbar risk för att det från företagens sida kan komma att ställas det
anspråket, att den av priskontrollmyndigheten bestämda prissättningen skall garantera
en ”skälig” bärgning åt företagen. Svårigheterna för ett permanent statligt
priskontrollorgan att konsekvent bestämma prissättningen efter de effektivaste
företagen ligga i öppen dag. Det är därför högst sannolikt att man med
fortsatt statlig priskontroll i längden kommer att få en kostnadsbestämd och ej
av marknadsfaktorer bestämd prisnivå och prisutveckling. Priserna komma att
bestämmas med hänsyn till kostnaderna, och något incitament till anpassning av
dessa efter det på marknaden givna priset föreligger sålunda icke.

Det är nämndens erfarenhet, att de priser, som fastställas av det statliga
priskontrollorganet, högstpriser, normalpriser etc., regelmässigt betraktas såsom
av statlig myndighet auktoriserade priser, vilka skola hållas även där det vore
möjligt för företagen att med hänsyn till kostnaderna sätta lägre priser. Även
örn risken härför ej bör vara densamma vid en tillräcklig varutillgång som i
en knapphetshushållning, anser nämnden likväl det under normala förhållanden
vara olämpligt, att ett statsorgan fixerar priser, vilka av psykologiska skäl
gärna komma att uppfattas såsom sanktionerade och skäliga. Härigenom kan priskontrollen
komma att verka pris- och kostnadsuppehållande.

Vid bedömandet av frågan örn priskontrollens bibehållande synes man även
böra taga hänsyn till den omständigheten att prisreglering inom landet för att
vara effektiv kan komma att kräva en mer eller mindre djupgående reglering
även av utrikeshandeln. Prisreglering på hemmamarknaden fordrar som komplement
prisreglering av importen och eventuellt även av exporten.

Det är nämndens övertygelse, att en permanent statlig priskontroll leder till
stelhet och bristande rörlighet i det ekonomiska livet. Priskontrollen är ett osmidigt
och schematiskt verkande instrument för prispolitik och kan icke utgöra
annat än ett surrogat för en fri marknadsprisbildning, som blott i extraordinära
situationer bör tillgripas. Den leder lätt till konserverande av prisrelationer, som
icke svara mot de marknadsmässigt betingade och erforderliga, och därmed till
snedvridning av produktionen. Uppenbarligen föreligga stora svårigheter att genom
en auktoritär prissättning ernå en sådan inbördes avvägning av priserna

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 13. 9

att de rätta varorna komina fram i de rätta kvantiteterna. I en fredshush kilning
under normala betingelser fyller en statlig priskontroll ingen ändamålsenlig
funktion. Konkurrens mellan företagen ger effektivare resultat än vad statlig
priskontroll kan uppnå. Nämnden beaktar hämnd bland annat det öppna eller
latenta konkurrensmoment som den kooperativa rörelsen representerar.

Nämnden kommer sålunda till den slutsatsen att priskontrollen bör avvecklas
i den män en rikligare varutillgång skapar förutsättningar för sådan konkurrens
att man ej behöver befara prisstegring. Frågan örn när dessa förutsättningar
skola anses föreligga, kan naturligtvis bliva föremål för meningsskiljaktigheter.
Med avseende på förutsättningarna för att sådan konkurrens skall etableras
vill nämnden i detta sammanhang understryka den synpunkten att det icke är
tillräckligt att tillgången på em, vara är tillfredsställande för att priskonkurrens
skall förväntas uppstå i fråga örn denna vara. Därför erfordras en tillräcklig försörjning
på hela det område, vartill varan hör. Ett färskt exempel på detta förhållande
föreligger beträffande apelsiner.

I den mån konkurrensbegränsningar föreligga, som hindra en fri prisbildning
och som leda till konstlad varuknapphet, är det uppenbart att en samhällelig
kontroll över dessa företeelser bör komma till stånd. Örn behovet härav torde
några delade meningar knappast föreligga. Det är emellertid nämndens uppfattning
att denna kontroll icke, såsom motionärerna hävda, lämpligen bör utövas i
form av en allmän priskontroll. De olägenheter, som äro förbundna med en statlig
priskontroll, ha utvecklats ovan. En statlig priskontroll skulle icke vara ett
ändamålsenligt medel i kampen mot monopol och karteller. Allvarliga risker
skulle, såsom tidigare utvecklats, föreligga för att en dylik kontroll skulle leda
till just sådana resultat, som förekomsten av monopol och karteller framkallar
och som man genom en samhällelig kontroll vill bekämpa. Denna kontroll bör
därför utformas enligt andra riktlinjer.

Priskontrollnämnden erinrar härefter örn att nämnden tidigare tagit ställning
till det förslag rörande övervakning av konkurrensbegränsande företeelser,
som avgivits av kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering och som ligger
till grund för propositionen nr 264 till årets riksdag. I sitt remissyttrande över
detta förslag framhöll priskontrollnämnden bland annat, att då det icke vore
önskvärt att priskontrollen i sin nuvarande form bibehölles längre än vad som
nied hänsyn till prisutvecklingen vöre nödvändigt, delade nämnden kommissionens
uppfattning att det vore angeläget att övervakningen av de områden inom
näringslivet, på vilka konkurrensen vore begränsad, så fort. priskontrollen upphörde
kunde övertagas av ett nytt samhälleligt organ med uppgift att följa utvecklingen
på dessa områden. I sammanhang med frågan örn det föreslagna kontrollorganets
befogenheter framhöll nämnden vidare, att nämnden i princip vore
av den meningen att de exekutiva befogenheterna borde hållas isär från den utredande
verksamheten och att eljest risk skulle föreligga för att organet skulle glida
över i en allmän priskontroll, där statlig myndighet sanktionerade prissättningen,
en utveckling, som nämnden starkt underströk icke vore önskvärd.

Den ståndpunkt nämnden sålunda intagit till frågan örn monopolkontrollnämndens
utformning finner nämnden ej skäl att frångå.

Vad slutligen beträffar det av motionärerna framställda kravet på en demokratisering
av nämndens sammansättning anser nämnden sig, med hänsyn till den

10 Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 13.

ståndpunkt nämnden enligt vad ovan utvecklats intager till frågan om den statliga
priskontrollens bibehållande, sakna anledning att till behandling upptaga detta
spörsmål.

Priskontrollnämnden avstyrker bifall till motionen.

En reservant inom priskontrollnämnden har förklarat sig icke kunna biträda
majoritetens yttrande.

Sveriges industriförbund delar den skeptiska uppfattning rörande den statliga
priskontrollens möjligheter och lämplighet under andra ekonomiska förhållanden
än dem kriget skapat, som kommit till uttryck i planeringskommissionens
betänkande med förslag rörande övervakning av konkurrensbegränsande företeelser.
Med hänsyn till ännu föreliggande utvecklingstendenser synes en omedelbar
avveckling av priskontrollen knappast möjlig. Men arbetshypotesen bör vara, att
den skall fortbestå endast under en övergångstid. Hur lång denna kan bli beror
närmast på den takt, i vilken varutillgången inom landet kan ökas under den närmaste
framtiden, och det sätt, på vilket prisutvecklingen samtidigt gestaltar sig.
Då förbundet förutsätter, att priskontrollnämnden kommer att upphöra inom en
i varje fall ej alltför långt avlägsen framtid och att nämnden icke ersättes med
annat priskontrollerande organ, saknas enligt förbundet anledning ingå på motionens
förslag om ändrad sammansättning av nämnden. Förbundet hemställer, att
motionen må avslås.

Sveriges grossistförbund anser, att priskontrollnämndens verksamhet såsom
allmänt övervakningsorgan över prisbildningen inom landet bör avvecklas så
snart detta lämpligen kan ske, och avstyrker likaledes förslaget örn bibehållande
av den statliga priskontrollen såsom ett instrument för övervakning av monopolprissättning.
Med hänsyn härtill finner förbundet icke anledning att närmare
gå in på den av motionärerna åsyftade demokratiseringen av priskontrollnämndens
sammansättning. Förbundet anser det dock vara på sin plats att framhålla
att de uppgifter, som tillagts priskontrollnämnden, varit och äro så utomordentligt
komplicerade och svårlösta, att de icke under några förhållanden skulle kunna
bemästras annat än av personer med mycket djupgående kännedom örn prisbildningens
olika aspekter, affärskalkyl och näringslivet överhuvud taget. Att priskontrollen
under kriget fungerat på det relativt tillfredsställande sätt som skett
torde böra tillskrivas dels den omständigheten att priskontrollnämnden kunnat
till sitt kansli knyta kunniga och i affärslivet väl insatta personer, dels ock att
en intim medverkan vid genomförandet av denna kontroll kunnat erhållas från
näringslivets organisationers sida.

Sveriges lantbruksförbund anser, att kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering
i fråga om de monopolistiska tendenserna inom näringslivet gjort ett
väl avvägt bedömande. Förbundet framhåller, att de synpunkter, som under de
gångna åren framförts från priskontrollnämnden i samband med behandlingen
av lantbrukets prisfrågor, ingalunda kunna sägas ha varit för återhållsamma mot
lantbrukets företagare. För åstadkommande av en effektivisering av priskontrollen
vad lantbruket beträffar, torde en genomgripande ändring av priskontroll -

Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 13. 11

nämndens sammansättning därför icke vara påkallad. Lantbruksförbundet har
emellertid intet att erinra emot utan har i stället anledning hälsa med tillfredsställelse,
att priskontrollnämndens sammansättning så ändras, att en bättre numerär
balans åstadkommes inom nämnden mellan företrädarna för jordbruksbefolkningens
och de övriga yrkesgrenarnas intressen. Det måste dock starkt ifrågasättas,
huruvida det är lämpligt att företaga en omfattande ändring på nuvarande
stadium av nämndens verksamhet.

Riksförbundet landsbygdens folk anser, att den nuvarande priskontrollen
varit mycket mild mot industri och handel, särskilt under tiden fram till hösten
1942, medan den alltifrån början varit mycket hård mot jord- och skogsbruket.
Med den sammansättning priskontrollnämnden har är emellertid enligt förbundet
detta förhållande fullt förklarligt. Om den statliga priskontrollen skall fortbestå,
måste i det organ, som skall handhava densamma, en tredjedel av medlemmarna
vara jordbrukare och minst en tredjedel av tjänstemännen vara jordbruksoch
skogsutbildade.

Kooperativa förbundets styrelse framhåller, att •— ehuru styrelsen till fullo
behjärtar och livligt uppskattar syftemålet med motionärernas framställning,
nämligen att under efterkrigstiden förhindra privatmonopolistiska sammanslutningar
att till konsumenternas och hela samhällets skada missbruka sin makt över
prisbildningen —• styrelsen får bestämt avstyrka motionärernas yrkande, att
den statliga priskontrollen skall bibehållas även sedan varutillgången åter blivit
normal och då inriktas på att bryta monopolprissättning. Under fredliga normala
tider föreligger nämligen enligt styrelsen på alla områden, där fri tävlan råder
mellan olika företag och företagsformer, just i denna konkurrens för konsumenterna
det utan all jämförelse säkraste skyddet mot prisuppskörtning. Styrelsen
erinrar örn att varuföi’brukama i konsumentkooperationen förfoga över ett synnerligen
effektivt instrument för att själva stävja oarter inom näringslivet. Det
torde icke av någon kunna bestridas, att en effektivt arbetande konsumentkooperation
både på varuförmedlingens och produktionens område utgör den bästa priskontroll
i konsumenternas intresse, som överhuvud taget kan tänkas. Med hänsyn
till att konsumentkooperationen i vårt land trots sin ungdom nått en betydande
anslutning och alltjämt befinner sig i rask expansion, saknas i själva
verket bärande skäl till att genom någon form av statlig administrativ priskontroll
över tusentals olika varors prissättning söka tillgodose konsumentintressena.

På de områden, där en monopolistisk prissättning råder, förefinnes otvivelaktigt
visst behov av att statsmakterna med härför tjänliga medel underlätta tillkomsten
av effektivitetsfrämjande konkurrens. Med avseende härå framhåller
emellertid styrelsen, att ett av konsumentkooperationen länge närt önskemål står
inför sitt förverkligande genom den av kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering
förordade övervakningen av konkurrensbegränsning inom näringslivet.

Landsorganisationen i Sverige ansluter sig till motionens väsentliga syfte. En
förutsättning för att den fria konkurrensen skall fungera hårdare än en av samhället
organiserad prisreglering är bl. a. en viss varuriklighet i förhållande till

12

Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtannde nr 13.

köpkraften. På ett tidigare stadium av diskussionen örn efterkrigsproblemen räknade
man allmänt med att denna förutsättning skulle komma att uppfyllas tämligen
kort tid efter fredsslutet. Man räknade då också med tendenser till prisfall,
eventuellt så kraftiga att man kunde befara en allmän depression. Förstörelsen
av ekonomiska värden i samband med krigets slutskede samt utvecklingen
därefter har emellertid kommit detta perspektiv att förlora sin sannolikhet för
en ganska avsevärd period. —• Oavsett krigstidens alltjämt kvarstående inflationstryck
måste man emellertid också räkna med en mera permanent sådan tendens,
härstammande från den ekonomiska politik som kommer att drivas inom
landet även för framtiden, nämligen genomförandet av det socialpolitiska reformprogrammet
samt kravet på full sysselsättning. De penningpolitiska lisker, som
ofömekligen äro förenade med denna politik, utgöra icke ett argument emot densamma.
Men de kräva ett komplement i någon form av priskontroll. Enligt
landsorganisationens mening förutsätter den fulla sysselsättningens politik, att
samhällets organ även i fortsättningen få möjlighet att effektivt ingripa reglerande
i prisbildningen.

Den nuvarande priskontrollen har —• fortsätter landsorganisationen — i enlighet
med sin kristidsmässiga karaktär i huvudsak fått avstå från att söka genomdriva
strukturrationaliseringsåtgärder, som skulle ha kunnat förbilliga produktionen
och därmed sänka priserna. Den har även varit hänvisad till att arbeta
med osmidiga medel. Det allmänna prisstoppet är sålunda försvarligt endast som
en övergående åtgärd; i längden skapar det givetvis felaktiga prisrelationer inom
näringslivet, i det att man inom dess ram inte kunnat taga hänsyn till alla de
förskjutningar uppåt och nedåt som inträffat såväl på kostnads- som på efterfrågesidan.
Denna priskontroll måste så småningom ersättas med ett aktivare,
rörligare och smidigare system.

Landsorganisationen omnämner vidare de utredningar, som nu pågå eller
igångsättas rörande olika näringsgrenars produktionsekonomiska förhållanden,
exempelvis i skoindustrien, möbelindustrien o. s. v. En tänkbar framtidslinje
är att dessa utredningar övergå till att vara permanenta organ för samhällsinflytandet
i näringslivet och för den ”insyn” i företagens ekonomiska förhållanden,
örn vilken utredning likaledes pågår. Dylika organ skulle komma att besitta
en mera specialiserad och framför allt mera mångsidig och på själva produktionskostnadsproblemen
inriktad sakkunskap än en central priskontrollnämnd kan
tänkas göra. De böra då även behandla frågor rörande prissättningen inom respektive
områden av näringslivet. En sådan specialiserad prisreglering kan på ett
helt annat sätt än den allmänna priskontrollen taga hänsyn till sambandet mellan
prisbildningen och produktionens och handelns organisation.

Landsorganisationen förutsätter, att den monopolkontroll, som för närvarande
förberedes av statsmakterna, måste bygga på att samhället bl. a. har
legala möjligheter både att följa prisutvecklingen och att vid behov föreskriva
de högsta priser, som få uttagas av konsumenterna. Landsorganisationen förutsätter
också att monopolkontrollen — såväl i sina utredande som exekutiva or -

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 13.

13

gan —- utrustas med tillräckligt stor administrativ apparat för att kunna effektivt
fullgöra sin uppgift.

Formerna för den mera permanenta priskontroll, vars behövlighet landsorganisationen
vill understryka, må emellertid vara en tills vidare öppen fråga.
Den avveckling av hittillsvarande priskontrollapparat, vilken förutsatts i uttalanden
från regeringshåll, från planeringskommissionen och från priskontrollnämnden
själv, bör dock i varje fall icke få ske förrän samhället skapat organ,
som ge motsvarande skydd mot omotiverat hög prissättning.

Utan att taga definitiv ställning till formerna för en mera permanent och
långsiktig prisövervakning och prisreglering förordar landsorganisationen att
riksdagen vid behandlingen av hithörande frågor beaktar vad landsorganisationen
sålunda anfört.

För egen del får utskottet anföra följande.

På ett tidigare stadium av krisen räknade man med att en återgång till normala
förhållanden i fråga örn varuförsörjningen inom landet skulle komma att
äga rum jämförelsevis snart efter krigets slut samt att, enär förutsättningen
för priskontrollens bibehållande i och med detta bortfallit, denna samtidigt skulle
lämna avvecklas. Förhållandena ha emellertid utvecklat sig på ett väsentligen
annat sätt än man sålunda tänkt sig. På grund av rådande varuknapphet och
ovisshet i fråga örn prisutvecklingen förefinnes, såsom i flera yttranden även
framhållits, alltjämt behov av en statlig priskontroll. I överensstämmelse härmed
har också årets riksdag fattat beslut örn fortsatt giltighet av prisregleringslagen
för tiden den 1 juli 1946 — den 30 juni 1947. Frågan örn behovet av att bibehålla
priskontrollen efter sistnämnda dag synes utskottet få bli beroende av hur
förhållandena då gestalta sig. I samband med de överväganden, som vid den
tidpunkten komma att äga rum, torde — örn priskontrollen anses böra bibehållas
— jämväl få tagas under omprövning frågan örn en effekti visering av densamma
samt örn en mera allsidig representation inom priskontrollorganen.

Enligt motionärerna bör emellertid priskontrollen för framtiden icke blott
tjäna sitt hittillsvarande mera allmänna syfte utan framför allt inriktas på att
bryta monopolprissättning. Utskottet får i anledning härav erinra om att Kungl.
Maj :t genom proposition nr 264 till årets riksdag framlagt förslag till lag om
övervakning av konkurrensbegränsning inom näringslivet, m. m. Förslaget har
godkänts av riksdagen. Syftet med denna lagstiftning är att motverka sådana
skadliga tendenser inom näringslivet, med vilka man enligt motionärerna skulle
försöka komma till rätta genom en utvidgad priskontroll. I avvaktan på erfarenheten
av den nya lagstiftningen anser sig utskottet icke böra förorda vidare åtgärder
i förevarande hänseende.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

Utskottet.

14

Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 13.

att ifrågavarande motion icke måtte till någon första kammarens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 20 juni 1946.

På utskottets vägnar:

IVAR EKSTRÖMER.

Närvarande: herrar Ekströmer, Heuman, Franzon, Nils Elowsson, Albert Andersson*,
Birger Andersson*, Albertsson och Bamberg.

* Ej närvarande vid justeringen av utlåtandet.

Stockholm, Tryckeriaktiebolaget Tiden, 1946