Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 1.

1

Nr 1.

Ankom till riksdagens kansli den 21 mars 1946 kl. 2 em.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande i anledning
av väckt motion angående användningen av i krigsmaktens
förvar befintliga lager av sprängämnen.

I en inom riksdagens första kammare väckt, till dess andra tillfälliga utskott
hänvisad motion nr 49 har herr Hagman m. fl. föreslagit, att riksdagen
matte hemställa hos Kungl. Maj:t, att i krigsmaktens förvar befintliga
lager av sprängämnen i största möjliga utsträckning till betydligt nedsatta
priser måtte tillhandahållas jord- och skogsbruket.

Beträffande motiveringen far utskottet hänvisa till den i andra kammaren
väckta likalydande motionen nr 85.

över motionen hava utlåtanden avgivits av arméförvaltningen, krigsmaterielverket,
kommerskollegium, lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, Sveriges
lantbruksförbund samt hushållningssällskapens ombuds förvaltningsutskott.

Arméförvaltningen anför:

»När kriget upphörde och den förstärkta försvarsberedskapen skulle avvecklas,
vidtogos genom tygavdelningens försorg åtgärder för att omsätta
sprängämnen, som beräknades bliva övertaliga.

Enligt försvarsstabens bestämmande skulle vid truppförbanden av
sprängämnen i handelsförpackning behållas i fältutrustningslistorna angivna
mängder ävensom sprängämnen för utbildning, övriga mängder skulle
avyttras. Av paketladdningar skulle behållas dels mängder enligt fältutrustningslistorna
och dels för stridsvagnsminor av trä erforderliga kvantiteter.
Icke fullgoda laddningar skulle avyttras.

Tygavdelningen övervägde, huruvida övertaliga sprängämnen skulle försäljas
direkt till förbrukare eller till sprängämnesindustrien. Vid samråd
med . sprängämnesinspektören, major Westrell, och statspolisintendenten
Thulin, framhöllo dessa de stora svårigheterna och riskerna vid direkt försäljning.
Sprängämnen få icke försäljas till vem som helst, då innehav fordrar
särskilt tillstånd. Nämnda herrar betonade vikten av att sprängämnen
icke utlämnades till obehöriga personer.

Inom tygavdelningen fanns ingen organisation för direkt försäljning av
större kvantiteter sprängämnen till enskilda förbrukare. Inrättandet av
dylik organisaion skulle taga tid och draga avsevärda kostnader. I många
hill finge frakter längre sträckor påräknas, enär av köparen önskat sprängämne
icke alltid kunde beräknas disponibelt vid närmaste sprängmedelsupplag.
örn behovsprövning skulle tillämpas, komme denna förmodligen
att orsaka missnöje och kritik.

Personalen i truppförråden, huvudsakligen värnpliktiga samt ett fåtal
civilanställda personer, var överhopad med arbeten för omhändertagande av
Bihang till riksdagens protokoll 1046. 12 sami. 2 avd. Nr 1_2.

2

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 1.

från fältförband (motsvarande) insända sprängmedel. Sprängmedlen måste
genomgås, sorteras, revideras eller förstöras för att olyckshändelser skulle
undvikas. Truppen förfogade således icke över tillräcklig personal för distribuering
av sprängämnen i småposter och därmed sammanhängande expeditionssysslor.
Det värnpliktiga hjälpmanskapet hemförlovades dessutom
efter hand, varefter kvarvarande arbetsstyrka blev än mer överhopad med
ovan angivna nödvändiga arbeten.

Det gällde även att snabbt befria truppen från äldre ej fullgoda sprängämnen,
så att dessa icke skulle ytterligare försämras eller bliva helt värdelösa.
En direkt utportionering till förbrukare kunde icke förväntas medgiva
en tillräckligt snabb avveckling. De för militärt bruk särskilt anordnade
paketladdningarna skulle dessutom i de flesta fall varit direkt olämpliga
för civilt bruk. Det bör även beaktas att sprängämne av mindre god
kvalitet ger mindre effekt än fullgott sprängämne. Detta medför att en
större kvantitet sprängämne måste användas och att flera arbetstimmar erfordras
för ett visst arbete. Det är därför icke alltid förmånligare att använda
ett billigare inköpt men icke fullgott sprängämne.

Vissa råvaror för sprängämnen finnas endast i begränsad omfattning
inom landet. Uppladdning för arméns räkning av burkladdningar och rörladdningar
med det till övervägande del använda ersättningssprängämnet
nitrolit, varom i motionen nr 85 närmast torde vara fråga, var, oberoende
av beredskapens upphörande, aktuell. Ur olika synpunkter var det därför
av betydelse, alt icke fullgoda sprängämnen snarast blevo tillvaratagna för
omarbetning för att därigenom undgå förstörelse.

I enlighet med de anförda synpunkterna inleddes under maj månad 1945
underhandlingar med krigsmaterielverket (KKV) och Nitroglycerin Aktiebolaget
(NAB) angående möjligheterna för tillvaratagande av övertaliga
sprängämnen, vilka förhandlingar resulterade i överenskommelse mellan
KKV och NAB om försäljning till bolaget av icke fullgoda dylika. Genom
tygavdelningens förmedling erhöli NAB tillstånd att som förrådslokal utnyttja
utrymme i en KKV tillhörig bergfabrik i närheten av Gyttorp. Härigenom
kunde truppen snabbt få sända iväg allt sitt innehav av mindre
goda sprängämnen.

Av det handelsförpackade sprängämne, som truppen disponerade i början
av år 1945, hava hittills ca 35 °/o försålts till NAB för omarbetning.
Vid trupp nu kvarvarande mängder motsvara utrustnings- och utbildningsbehoven.

För paketladdningar är motsvarande siffra ca 25 %>, räknat på sammanlagda
vikten av samtliga typer. Endast skadade laddningar lia försålts till
NAB. De av Kungl. Maj:t i februari 1945 tillsatta sakkunniga för utredning
av frågan om arméns min- och sprängmateriel överväga för närvarande
bl. a., hur med kvarvarande paketladdningar skall förfaras.

För tillgodoseende av de stora behoven av sprängämnen för befästningsarbeten
samt för arméns ersättningshebov förvarades våren 1945 större
mängder handelsförpackat sprängämne (nitrolit) i KKV förrådsanläggningar.
Då icke heller KKV hade möjligheter att utportionera sprängämnena till
småförbrukare, försåldes genom KKV efter samråd med försvarsstaben den
mängd nitrolit, som beräknades överflödig, ca 400 ton, till NAB. Den ersättning
tygavdelningen erhållit för detta fullgoda sprängämne understiger
inköpspriset med ca 2 öre pr kg, vilket belopp NAB vid prisförhandlingar -

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 1.

3

na med KKV förbehållit sig för kostnader för bl. a. partiernas besiktning och
transporter.

Vid förnyat samråd med försvarsstaben i anledning av den föreliggande
riksdagsmotionen har försvarsstaben bekräftat att de inledningsvis angivna
kvantiteterna sprängämnen för utbildning och mobiliseringsberedskap skola
förrådsbehållas för arméns räkning.

Även av krigsmaterielverkets yttrande framgår, att överskottet av för försvaret
avsedda sprängämnen i handelsförpackning i stort sett avyttrats under
år 1945. Av för krigsmaktens behov speciellt förpackade sprängämnen
(s. k. paketladdningar) komma stora kvantiteter att försäljas under det närmaste
året. Paketladdningar kunna emellertid icke beräknas finna någon
användning för civilt bruk.

Kommerskollegium åberopar ett uttalande av sprängämnesinspektionen av
i huvudsak följande innehåll:

Förordningen angående explosiva varor lämnade en råd viktiga stadganden
i syfte att å ena sidan möjliggöra tillhandahållande åt förbrukare av
sprängämne för legitimt ändamål, å andra sidan förhindrande av att
sprängämne kommer i händerna på samhällsfientliga eller eljest obehöriga
personer, vilka kunde förväntas använda detsamma för brottsliga eller obehöriga
syften. Inspektionen redogör för huvudsakliga innehållet av dessa
bestämmelser och konstaterar, att mycket viktiga kontrolluppgifter i den
samhälleliga övervakningen av åtkomsten av sprängämnen åvilar handeln
därmed, samt uttalar slutligen, att ur synpunkten av de intressen inspektionen
hade att företräda, intet synes vara att erinra mot bifall till den ifrågasatta
överlåtelsen av sprängämne i militära förråd under förutsättning att
det militära organ, som skall handha överlåtelsen, iakttager alla de föreskrifter,
som beträffande handeln med sprängämne lämnas i förordningen
angående explosiva varor.

För egen del har kommerskollegium intet att i princip erinra mot det i
motionen föreslagna tillhandahållandet.

Lantbruksstyrelsen erinrar om att det inom jordbruket och skogsbruket
förefinnes ett icke oväsentligt behov av sprängämnen för stenröjning,
stubbrytning och liknande åtgärder samt anför, att under förutsättning att
i motionen avsedda sprängämnen lämpa sig för nu berörda ändamål — jämväl
på så sätt, att de kunna utan alltför stor våda handhavas — det givetvis
före fördelaktigt för jordbrukets och skogsbrukets utövare, om åtgärder
vidtoges i syfte att dylika sprängämnen kunde tillhandahållas sagda näringsutövare
till priser, som understege priserna å de billigaste i handeln
eljest förekommande och för berörda ändamål lämpade sprängämnen. Under
angivna förutsättning förordar lantbruksstyrelsen, att åtgärder vidtagas
i nämnda syfte.

Skogsstyrelsen anser, att det är ett skogligt önskemål att sprängämnen
kunna erhållas till billigast möjliga pris, ehuru sprängämneskostnaden för
arbeten inom skogsbruket är ringa i förhållande till andra kostnader såsom
arbetskostnader m. m. Vidare framhåller styrelsen, att det icke minst beträffande
de sprängämnen, som komma till användning inom skogsbruket,
är av vikt, att kvaliteten är känd. Garantier beträffande kvaliteten böra
därför lämnas.

4

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr t.

Utskottet.

Hushållningssällskapens ombuds förvaltningsutskott ger uttryck för liknande
synpunkter som lantbruksstyrelsen och tillägger, att med hänsyn
till att sprängämnena i fråga vid någon längre tids lagring kunna komma
att försämras, det syntes önskvärt, att dessa sprängämnen på föreslagna
villkor snarast möjligt göras tillgängliga för jord- och skogsbruket.

Jämväl Sveriges lantbruks förbund tillstyrker bifall till motionen.

För egen del får utskottet anföra följande.

Den till grund för motionen liggande tanken att om möjligt till betydligt
nedsatt pris åt jord- och skogsbruk tillhandahålla i krigsmaktens förvar
befintliga lager av överblivna sprängämnen finner utskottet i och för sig
värd beaktande. Av arméförvaltningens och krigsmaterielverkets yttranden
framgår emellertid att åtgärder redan i avsevärd omfattning vidtagits genom
de militära myndigheternas försorg för att nyttiggöra överblivna men användbara
sprängämnen för civilt bruk; i fråga om vissa sprängladdningar
pågår dessutom utredning, hur med desamma skall förfaras. Med hänsyn
härtill saknas enligt utskottets uppfattning anledning att från riksdagens
sida påkalla några ytterligare åtgärder i förevarande syfte. Utskottet får
därför hemställa,

att ifrågavarande motion icke måtte till någon första kammarens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 14 mars 1946.

På utskottets vägnar:

IVAR EKSTRÖMER.

Närvarande: herrar Ekströmer, Heuman, Franzon, Nils J. Elowsson, Birger Andersson*),
Albertsson och Ramberg.

*) Ej närvarande vid justeringen av utlåtandet.