Statsutskottets utlåtande nr 72.
1
Nr 72.
Ankom till riksdagens kansli den 29 mars 1946 kl. 3 em.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
lån till Aktiebolaget Stadsholmen.
(4:e avd.)
1 propositionen nr 202 har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för den 8 mars 1946, föreslagit
riksdagen att till Lån åt Aktiebolaget Stadsholmen å kapitalbudgeten
under Fonden för låneunderstöd för budgetåret 1946/47 anvisa ett investeringsanslag
av 500 000 kronor.
I skrivelse den 14 november 1945 har samfundet S:t Erik i Stockholm
hemställt, att staten på närmare angivet sätt skulle ekonomiskt stödja saneringen
av staden mellan broarna i Stockholm.
Beträffande samfundets hittillsvarande verksamhet inhämtas i huvudsak
följande.
Samfundet S:t Erik, som söker bevara för Stockholm ur konstnärlig,
kulturell och historisk synpunkt värdefulla minnesmärken, har särskilt inriktat
sin verksamhet på Stockholms stads gamla centrum. Sålunda har
samfundet, bland annat, genom ett särskilt för ändamålet bildat fastighetsbolag,
Aktiebolaget Stadsholmen, förvärvat fastigheterna i två kvarter, nämligen
Cepheus och Cygnus. Med anlitande av sitt aktiekapital, ursprungligen
61100 kronor, samt medel, som Stockholms stad lånat bolaget, har detta
kunnat genomföra förvärven och sanera kvarteren. Saneringen har i stort
sett inneburit, att med bibehållande i allt väsentligt av den medeltida stadsplanen
den inre gårdsbebyggelsen rivits och moderna lägenheter inretts i
de kvarstående byggnaderna. Vidare ha de efter rivningen erhållna öppna
och rymliga gårdarna försetts med planteringar av olika slag. Samstämmighet
råder därom, att saneringsarbetet utförts på ett ur kulturminnesvårdens
synpunkter betryggande och tillfredsställande vis samtidigt som bostadsmässigt
sett ett mycket gott resultat vunnits. Stockholms stads långivning
har skett på det sättet, att staden till bolaget lämnat dels 30-åriga amorteringslån,
till säkerhet för vilka ställts inteckningar liggande mellan 75 och
100 procent av fastigheternas taxeringsvärden efter saneringen, och dels
amorteringsfria lån mot säkerhet av inteckningar, liggande över taxeringsvärdena.
För de senare lånen, för vilka ränteskyldighet föreligger endast i
den män bolaget med hänsyn till inkomsterna av fastigheterna kan betala,
inträder amorteringsskyldighet först när de inom taxeringsvärdena liggande
lånen slutamorterats. Bolaget har hittills med undantag för ett år, då
kostnader för skyddsrumsanläggningar togo i anspråk årets överskottsmedel,
kunnat erlägga ränta å de amorteringsfria lånen med 1,6 procent. Stadens
insatser i de två kvarteren uppgå till sammanlagt 665 000 kronor, därav
362 500 kronor i form av amorteringslån.
Billan,q till riksdagens protokoll 1946. 6 sami. Nr 72.
670 46
2 Statsutskottets utlåtande nr 72.
Bolaget, vars saneringsverksamhet legat nere under kriget, har nu önskatåterupptaga
densamma och har undersökt förutsättningarna för en sanering
av hela den inre delen av staden mellan broarna. Bolaget har därvid
kommit till den uppfattningen, att en självsanering borde kunna
förväntas i fråga örn ungefär hälften av det ifrågavarande fastighetsbeståndet.
De återstående fastigheterna skulle däremot behöva förvärvas av
bolaget och genom dess försorg saneras, därvid i huvudsak skulle tillämpas
samma principer som i fråga örn fastigheterna i kvarteren Cepheus och Cygnus.
Kostnaderna för fastigheternas förvärvande och ombyggnad lia beräknats
till omkring 10 000 000 kronor, medan de blivande taxeringsvärdena uppskattas
till omkring 8 600 000 kronor.
Den nu föreliggande framställningen från samfundet S:t Erik innebär,
att staten och staden gemensamt skulle skapa de ekonomiska förutsättningarna
för ett genomförande av den nyssnämnda saneringsplanen. Staden
skulle enligt samma principer som hittills lämna lån till bolaget, medan
staten skulle ställa ett belopp av 500 000 kronor till förfogande för aktieteckning
i bolaget. Staten skulle emellertid icke själv stå som aktietecknare,
utan av angivna belopp skulle för aktieteckning 250 000 kronor överlämnas
till vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien och 250 000 kronor
till samfundet S:t Erik.
Vitterhets-, historie- och antikvitetskollegium har — under framhållande
att ifrågavarande sanering vore icke blott ett stockholmskt lokalintresse utan
även ett klart riksintresse —• tillstyrkt bifall till framställningen.
Byggnadsstyrelsen har ansett, att saneringen vore av det allmänna intresse,
att den borde stödjas även av statsmakterna. Styrelsen har tillstyrkt, att statsanslag
på lämpliga villkor lämnades, men har därvid ifrågasatt, huruvida icke
statsbidraget borde givas i form av statens aktieteckning i det bolag, Aktiebolaget
Stadsholmen, som enligt ansökningen vore avsett att bedriva den
åsyftade saneringen.
Stockholms stadsfullmäktige ha tillstyrkt framställningen och förbundit sig
att vid bifall till densamma stödja Aktiebolaget Stadsholmens saneringsverksamhet
med lån i samma former och samma proportioner som hittills intill
ett sammanlagt belopp av 4 000 000 kronor.
Överståthållarämbetet har tillstyrkt bifall till ansökningen och därvid uttalat,
att den kulturminnesvård, det här gällde, måste anses vara en angelägenhet,
som rörde icke bara huvudstadens utan hela landets befolkning.
Statskontoret har förklarat sig icke kunna tillstyrka framställningen, enär
den saneringsverksamhet, som Aktiebolaget Stadsholmen påtagit sig, enligt
statskontorets mening måste betraktas såsom en kommunal uppgift.
Därest en medverkan i förevarande hänseende från statens sida emellertid
skulle anses påkallad, syntes, anför statskontoret, i varje fall den ordning
härför, som samfundet S:t Erik föreslagit, icke lämplig. Möjligen skulle
kunna övervägas att tillhandahålla Aktiebolaget Stadsholmen de önskade
medlen såsom räntefritt lån från fonden för låneunderstöd. Häremot talade
dock, att förutsättningar icke torde föreligga för bolaget att vare sig ställa
Statsutskottets utlåtande nr 72.
3
godtagbar säkerhet eller inom överskådlig tid återbetala lånet. Vid sådant
förhållande syntes det ändamålsenligt, att ett statsunderstöd lämnades i
form av årligt statsbidrag med lämpligt belopp.
Departementschefen har för egen del framhållit, att det är givet, att en
sanering i första hand måste betraktas såsom en Stockholms stads angelägenhet
inte minst med hänsyn till saneringens bostadspolitiska betydelse.
Departementschefen har emellertid icke velat ställa sig avvisande till att staten
i viss utsträckning ekonomiskt medverkar till saneringen. Även för övriga
delar av vårt land torde det nämligen få anses önskvärt, framhåller departementschefen,
att den stadsdel i möjligaste mån bevaras, till vilken för hela
vårt folk betydelsefulla minnen av både historisk och kulturell art äro så
intimt förbundna, I anslutning härtill anför departementschefen följande.
En långivning från Stockholms stads sida till Aktiebolaget Stadsholmen
mot säkerhet av inteckningar, liggande inom de ifrågavarande fastigheternas
taxeringsvärden efter saneringen, kan knappast anses innebära någon direkt
uppoffring från stadens sida. Det kan nämligen antagas, att bolaget kommer
att kunna fullgöra sin ränte- och amorteringsskyldighet för dessa lån såsom
hittills skett i fråga om motsvarande lån som lämnats för saneringen av
kvarteren Cepheus och Cygnus. Beträffande de inteckningslån, som skulle
komma att ligga närmast över fastigheternas taxeringsvärden men före bolagets
egen insats, kan stadens utgift antagas komma att inskränka sig till belopp,
motsvarande utebliven ränta å lånen under den tid av 30 år under vilken de
framförliggande lånen skola amorteras. Efter nämnda tid böra annuiteter,
innefattande såväl ränta som amortering, kunna i full utsträckning erläggas
för de ursprungligen över taxeringsvärdena liggande inteckningslånen.
Därest det för sanering ifrågasatta fastighetsbeståndet i inköp och sanering
skulle, såsom samfundet antagit, draga en sammanlagd kostnad av
omkring 10 000 000 kronor, medan de nya taxeringsvärdena skulle uppgå
till 8 600 000 kronor, skulle vid ett bidrag från statens sida i form av aktier
till ett belopp av 500 000 kronor stadens långivning mot säkerhet i inteckningar,
liggande över fastigheternas taxeringsvärden, uppgå till (10 000 000—
—8 600 000—500 000=) 900 000 kronor. Utgår man från att bolaget icke kan
i någon mån förränta detta belopp under tiden för amorteringen av stadens
inom taxeringsvärdena liggande inteckningslån, skulle räknat efter en räntefot
av 3 procent stadens årliga förlust under 30 år uppgå till 27 000 kronor.
Skulle däremot bolaget kunna på sätt hittills skett förränta ifrågavarande
lån efter 1,B procent, skulle stadens årliga förlust icke uppgå till mera än
13 500 kronor under angivna tid. För statens vidkommande skulle vid bidrag
i den form som förutsatts statens uppoffring för ändamålet uppgå till ett engångsbelopp
av 500 000 kronor, motsvarande en årlig ränteförlust för all framtid
av 15 000 kronor. Med hänsyn till att de ifrågasatta saneringsåtgärderna i
första hand tillgodose ett stockliolmsintresse, anser jag, att en dylik fördelning
av statens och stadens insatser ställer sig för staten alltför ogynnsam.
Enligt min mening bör statens medverkan ej sträcka sig längre lin att staten
intill visst belopp lämnar fastighetsbolaget lån, därvid staten till säkerhet
härför bör tillsammans med Stockholms stad erhålla inteckningar, liggande
omedelbart över fastigheternas efter saneringen åsätta nya taxeringsvärden.
Fänta och amortering å dessa lån förutsättas skola erläggas efter samma
grunder som gälla för motsvarande, av staden hittills lämnade lån. Detta
innebär, att under en tid av 30 år ränteskyldighet föreligger endast i den
män bolagets inkomster därtill förslå och att först efter angivna tid bolaget
4
Statsutskottets utlåtande nr 72.
Utskottet.
är förpliktat att erlägga såväl full ränta som amorteringar. För att bereda
bolaget möjlighet att finansiera en fastighetsaffär under tiden fram till dess
beloppen av inteckningslånen från staten och staden kunna slutgiltigt fixeras,
bör ett räntefritt förlagslån utan realsäkerhet tillfälligtvis kunna från statens
sida ställas till bolagets förfogande. Ett dylikt lån bör sedan kunna utan
direkt återbetalning omvandlas till ett inteckningslån ovan taxeringsvärdet.
Under här angivna förutsättningar är jag beredd förorda, att staten tillsammans
med Stockholms stad medverkar till de ifrågasatta saneringsåtgärderna.
Den statliga långivningen torde böra begränsas till 500 000 kronor.
För ändamålet torde å kapitalbudgeten under fonden för låneunderstöd böra
anvisas ett anslag å angivna belopp. Anslaget torde böra disponeras i enlighet
med beslut av Kungl. Majit i varje särskilt fall. Jag förutsätter, att
såsom villkor för långivning uppställes utöver vad nyss angivits i fråga örn
säkerhet för lånen, dels att ritningsförslag till förändringar eller nyanordning
av fastigheterna skola underställas byggnadsstyrelsens prövning, innan
arbetena utföras, och dels att bolaget förbinder sig att låta registrera de
genom bolagets försorg förvärvade och sanerade byggnaderna såsom kulturminnesmärken
enligt lagen den 12 juni 1942 örn skydd för kulturhistoriskt
märkliga byggnader.
Förvaltningen av lånen torde lämpligen böra omhänderhavas av statskontoret.
En sanering i enlighet med av departementschefen angivna grunder av det
i propositionen avsedda fastighetsbeståndet inom staden mellan broarna får
anses önskvärd såväl för att i möjligaste mån bibehålla stadsdelens särkaraktär
som för att åstadkomma förbättrade sociala och hygieniska förhållanden. I
likhet med departementschefen anser utskottet, att en dylik sanering i första
hand måste betraktas såsom en Stockholms stads angelägenhet. På av departementschefen
åberopade skäl finner sig emellertid utskottet berett tillstyrka,
att jämväl staten i viss utsträckning genom lån ekonomiskt medverkar till
saneringen. Härutinnan framlagt förslag har icke givit utskottet anledning
till erinran. Utskottet tillstyrker alltså Kungl. Majits förslag och hemställer,
att riksdagen må till Lån åt Aktiebolaget Stadsholmen för
budgetåret 1946/47 under fonden för låneunderstöd anvisa ett
investeringsanslag av 500 000 kronor.
Stockholm den 29 mars 1946.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Oscar Olsson,
Pauli, Lindström, Larsson, Andrén, Bäckström, Heiding, Mannerskantz, Gustaf
Karlsson, Berling och Gustav Emil Andersson; samt
från andra kammaren: herrar Törnkvist, Svensson i Grönvik, Falla, Rubbestad,
Andersson i Malmö, Wallentheim, Malmborg i Skövde, Holmström, fru Alvén,
herrar Åkerström, Petterson i Degerfors och Thäpper.
Stockholm 1946. K. L. Beckmans Boktryckeri.