Statsutskottets utlåtande nr 70.

9

]Vr 70.

Ankom till riksdagens kansli den 26 mars 1946 kl. 1 em.

Utlåtande i anledning av Kungl. Majlis proposition angående
avstående från åt er kr av av vissa ersättningar
för vård av krigsslcadade.

(3:e avd.)

I propositionen nr 168 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 8 mars 1946, framlagt
förslag för riksdagen örn avstående från återkrav av vissa ersättningar
för vård av krigsskadade.

I lagen den 22 juni 1939 (nr 310) örn sjukhusvård vid krig eller krigsfara,
vilken enligt Kungl. Majits beslut i viss utsträckning varit tillämplig under
krigsåren, föreskrives beträffande civila sjukhus — bortsett från dem som
upprättas i anledning av krig eller krigsfara — bland annat att under tid,
då krig icke råder, kostnader för vård av krigsskadade skola ersättas av statsmedel
enligt grunder, som fastställas av Konungen. Med krigsskadade förstås
därvid bland andra sådana sjuka eller sårade, vilkas sjukdom eller skada
föranletts av eller inträffat under deras tjänstgöring vid krigsmakten eller
civilförsvaret eller uppehåll där med vederbörligt tillstånd. Av Kungl. Majit
fastställda ersättningsbelopp ha bestämts i nära anslutning till medeltalen
av de verkliga dagkostnaderna vid sjukhusen.

Emellertid är de krigsskadades rätt till sjukhusvård å statens bekostnad
i olika avseenden begränsad, under det att krigssjukhusvårdslagen icke ansetts
innehålla någon häremot svarande inskränkning av statens skyldighet att till
sjukhusens huvudmän utgiva ersättning för kostnader för vård av krigsskadade.
Av departementschefens anförande framgår, att denna bristande överensstämmelse
sedan början av år 1944 utjämnats genom ändrad tillämpning
av krigssjukhusvårdslagen.

I gemensam skrivelse den 8 oktober 1942 lia medicinalstyrelsen och riksförsäkringsanstalten
hemställt, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen, att
vårdkostnadsersättning, som jämlikt nämnda lag bestritts av statsmedel för
person, som ej varit tillförsäkrad fri vård på statens bekostnad, där ej Kungl.
Majit annorlunda bestämde, icke skulle sökas åter av den, som åtnjutit
vården. Enligt en inom medicinalstyrelsen verkställd ungefärlig beräkning
skulle de belopp, varom fråga vore, uppgå till sammanlagt högst 17 000
kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 6 sami. Nr 66—71.

654 46 2

10

Statsutskottets utlåtande nr 70.

Utskottet.

I avgivna yttranden ha arméförvaltningens civila departement och sjukvårdsstyrelse.
, svenska stadsförbundet, svenska landstingsförbundet och statskontoret
icke funnit anledning till erinran mot förslaget om eftergift av statens ifrågavarande
återkravsrätt.

Departementschefen har för egen del anfört, bland annat, att återkrav icke
torde kunna komma i fråga beträffande större del av de utgivna beloppen,
än som svarar mot vad de krigsskadade själva skulle ha haft att erlägga till
vederbörande huvudmän eller vanlig legosängsavgift. Vid sådant förhållande
skulle det sammanlagda återkravsbeloppet bliva avsevärt lägre än det av
medicinalstyrelsen beräknade. Med hänsyn till återkravsbeloppets ringa
storlek och då enbart fixerandet av det belopp, som skulle återkrävas av
varje här avsedd krigsskadad, skulle kräva en synnerligen omfattande utredning,
vore det uppenbart, att återkrav av praktiska hänsyn icke borde göras
gällande. Härför talade även starka billighetsskäl, bland annat den tid som
förflutit efter uppkomsten av återkravsrätten. Det torde dock ankomma på
Kungl. Majit att pröva huruvida återkrav borde ske i de fall, där den vårdades
skada uppenbarligen vore självvållad. I sådana fall torde endast böra återkrävas
mot legosängsavgiften å vederbörande sjukhus svarande belopp.

Utskottet har ej funnit anledning till erinran mot Kungl. Majits förslag
och får därför hemställa,

att riksdagen må medgiva, att ersättning, som under åberopande
av 9 § lagen den 22 juni 1939 örn sjukhusvård vid krig
eller krigsfara av statsmedel utgivits för sådan vård å civilt
sjukhus av krigsskadad, som denne icke ägt åtnjuta på statens
bekostnad, icke skall till någon del återkrävas av den vårdade,
såvida icke Kungl. Majit annorlunda bestämmer.

Stockholm den 26 mars 1946.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Närvarande: se under utlåtandet nr 66.