Statsutskottets utlåtande nr 54.
1
Nr 54.
Ankom till riksdagens kansli den 13 mars 1946 kl. 4 em.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
öi kapitalbudgeten under statens affårsverksfonder
gjorda framställning angående anslag för budgetåret
1946/4 7 till Distributionsanläggningar och därmed sammanhängande
arbeten vid statens kraftverk jämte i
ämnet väckta motioner.
(4:e avd.)
I propositionen nr 1 har Kungl. Maj:! å kapitalbudgeten under statens
affårsverksfonder (bilaga 5, punkt 103, s. 153-—162 av bilagt utdrag avstatsrådsprotokollet
över kommunika tionsärenden för den 4 januari 1946)
föreslagit riksdagen att till Distributionsanläggningar och därmed sammanhängande
arbeten vid statens kraftverk för budgetåret 1946/47 anvisa ett investeringsanslag
av 37 500 000 kronor.
Ifrågavarande anslag är å riksstaten för innevarande budgetår uppfört
med ett belopp av 18 000 000 kronor.
I skrivelse den 27 april 1945 har vattenfallsstyrelsen hemställt, bland annat,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå 1945 års riksdag att dels bemyndiga
Kungl. Majit att godkänna ett mellan styrelsen samt Stockholms elektricitetsverk,
Krångede aktiebolag och Sydsvenska kraftaktiebolaget ingånget
konsortialavtal angående bildandet av Svenska stamlinjeaktiebolaget, dels
medgiva, att verkställda byggnadsarbeten på kraftledningarna Nämforsen—
Stadsforscn, Midskog—Änge och Stadsforsen—Överby överlämnades till
Svenska stamlinjeaktiebolaget som dellikvid för vattenfallsstyrelsens innehav
av aktier i bolaget och att därjämte av anslaget till distributionsanläggningar
och därmed sammanhängande arbeten vid statens kraftverk ytterligare
lör samma ändamål finge användas det belopp, varmed sammanlagda
kostnaderna för nämnda byggnadsarbeten vid överlåtelsetillfället understege
2 600 000 kronor, dels ock anvisa ett investeringsanslag av 2 900 000 kronor
till fullgörande av återstående likvid för vattenfallsstyrelsens anpart av
aktierna i Svenska stamlinjeaktiebolaget.
Över denna vattenfallsstyrelsens framställning avgåvos utlåtanden den 3
maj 1945 av elkraftutredningen och den 4 maj 1945 av kommerskollegium.
Bihang till riksdagens protokoll 1!H6. (> sami. Nr 54.
2
Statsutskottets utlåtande nr 54.
Vid kollega utlåtande var fogat ett av Sveriges industriförbund och Svenska
vattenkraftföreningen gemensamt avgivet, den 5 maj 1945 dagtecknat yttrande.
Beträffande innehållet i berörda utlåtanden och yttrande får utskottet
hänvisa till vid detta utlåtande fogade bilagor (bilagor A—C).
Styrelsen har härefter i skrivelse den 22 september 1945 hemställt örn
anvisande av anslag för budgetåret 1946/47 till distributionsanläggningar
och därmed sammanhängande arbeten vid statens kraftverk. I anslutning
därtill har styrelsen framhållit, att vid utgången av budgetåret 1944/45 förefunnits
en behållning under anslaget av 5 077 154 kronor, varför, då innevarande
års anslag anvisats med 18 000 000 kronor, för sistnämnda budgetår
tillhopa 23 077 154 kronor stöde till förfogande. Detta belopp beräknade styrelsen
skola förslå för de för budgetåret planerade arbetena, därvid hänsyn
tagits till det betydande medelsbehovet för en tredje 200 kV stamlinje från
Indalsälven. Beträffande medelsbehovet för budgetåret 1946/47 har styrelsen
anfört bland annat följande.
För budgetåret 1946/47 beräknade vattenfallsstyrelsen ett anslagsbehov av
27 500 000 kronor under förutsättning, att nuvarande organisation för utbyggnad
av 200 kV stamlinjer skulle bestå. I beloppet inginge sålunda medelsbehovet
för de linjer av nämnda slag, som erfordrades för statens vattenfallsverks
del. Om det av styrelsen i skrivelsen den 27 april 1945 föreslagna
stamlinjebolaget skulle komma till stånd, inträdde vissa förskjutningar
— behovet av anslag till distributionsanläggningar minskades, men
i stället erfordrades anslag för finansiering av bolagets verksamhet — vilka
styrelsen vore beredd att vid behov angiva.
Det stora medelsbehovet för budgetåret 1946/47 föranleddes till väsentlig
del av att en ny 200 kV stamlinje från Indalsälven och en större transformatorstation
i stockholmstrakten behövdes så snart, att en huvudpart av
kostnaderna komme före den 1 juli 1947. Därjämte erfordrades omfattande
kompletteringar av stamlinje- och primärsystemen, beroende på den fortsatta
ökningen av kraftkonsumtionen och på behov att taga igen sådant,
som blivit eftersatt under krigstiden. Även i fråga om bygde- och ortsanläggningarna
förutsåge styrelsen stora utvidgningar och förstärkningar.
De av vattenfallsstyrelsen för budgetåret 1946/47 beräknade anslagsbehoven
framgå av följande sammanställning.
Kronor
Stamlinje för 200 kV Nämforsen—Stadsf orsén jämte anslutningsställverk
i Stadsforsen och jordslutningsspole i Nämforsen. Totalkostnad
3 550 000 kronor, varav i anslagsbehovet för tidigare
år medtagits 2 500 000 kronor. För budgetåret 1946/47 erfordras
återstoden.......................................... 1 050 000
Ställverk för 200 kV vid Forsmoforsen. Totalkostnad 650 000
kronor, varav för budgetåret 1946/47 erfordras ............ 250 000
Komplettering av 200 kV ställverket i Stadsforsen............ 485 000
Ny stamlinje för 200 kV jämte anslutningsställverk och jordslutningsspole: -
Statsutskottets utlåtande nr 54.
a
Kronor
Sträckan Midskog—Ånge ...................... 3 380 000
» Stadsforsen—Untra .......... .. 10 140 000
* Untra—Väsby, förberedelsearbeten .... 175 000
» Väsby—Överby ........... . 345 000
Anslutningsställverk i Midskog, Ånge och Stadsforsen
jämte jordslutningsspole .............. 600 000
Ställverk i Untra............................. 250 000
Totalkostnad kronor 14 890 000
Härav erfordras för budgetåret 1946/47 ... ...............
Stamlinjestation för 200/70 kV vid Överby. Totalkostnad preliminärt
beräknad till 4 500 000 kronor, varav för budgetåret
1946/47 erfordras ..................................
Primärlinje för 70 kV till Rimbo, sekundärstation för 70/20 kV
i Rimbo och likriktarestationer för Roslagsbanan. Totalkostnad
enligt föregående års beräkning, avseende en första utbyggnadsetapp,
1 100 000 kronor och enligt senaste beräkning för
slutlig utbyggnad 1 450 000 kronor, varav i anslagsbehovet för
tidigare år medtagits 900 000 kronor. För budgetåret 1946/47
erfordras återstoden ....................................
Stamlinje för 130 kV Hallsberg—Moholm. Totalkostnad 1 750 000
kronor, varav i anslagsbehovet för tidigare år medtagits
1 100 000 kronor. För budgetåret 1946/47 erfordras återstoden
Ny stamlinje för 130 kV ................... ...........
Anläggningar för järnvägselektrifiering .....................
Faskompenseringskondensalorer ...........................
Diverse utvidgningar av stamlinje- och primärsystemen ......
Bygde- och ortsanläggningar .........................''.....
Oförutsett och diverse ..................... .......
Kronor
11 400 000
3 000 000
550 000
650 000
3 000 000
250 000
700 000
3 000 000
2 300 000
865 000
Summa kronor 27 500 000.
Sedan Kungl. Maj:t den 23 november 1945 förklarat vad vattenfallsstyrelsen
hemställt i fråga om bildande av ett stamlinjebolag m. m. icke föranleda
någon Kungl. Maj:ts åtgärd, har styrelsen i skrivelse den 10''december 1945,
med ändring av sitt äskande i skrivelsen den 22 september 1945, hemställt
örn — förutom ett anslag av 2 500 000 kronor å tilläggsstat lill riksstaten för
innevarande budgetår — ett investeringsanslag för budgetåret 1946/47 av
37 500 000 kronor.
Styrelsen framhåller i sistnämnda skrivelse, att styrelsen i anledning av
Kungl. Majlis beslut rörande frågan örn bildandet av eli stamlinjebolag
''näste räkna med att för framtiden utföra alla ytterligare stamlinjer för 200
kV med undantag av de linjer för denna spänning, vilka redan påbörjats av
Stockholms stad mellan Horndal och Untra och mellan Untra och Stockholm
samt av Sydsvenska kraftaktiebolaget mellan Nässjö och Malmö. På grund
härav tillkomme medelsbehov, utöver de av styrelsen tidigare uppgivna, redan
för innevarande och även för nästa budgetår.
4
Statsutskottets utlåtande nr 54.
Beträffande dessa medelsbehov anför styrelsen följande:
Enighet har rått mellan vattenfallsstyrelsen och berörda kraftföretag om
de nya stamlinjer för 200 kV, som med hänsyn till landets kraftförsörjning
erfordras under de närmaste åren och vilka skulle utförts av det tilltänkta
stamlinjebolaget. Någon anledning att ändra de förefintliga planerna finnes
icke, utan vattenfallsstyrelsen kan fastställa sina nu tillkommande arbetsuppgifter
i anslutning till nämnda planer. Utöver de stamlinjer, varmed
styrelsen räknat för egen del, samt de nyssnämnda linjerna Horndal—Untra
—Stockholm och Nässjö—Malmö erfordras till år 1947 en linjesträcka Hallsberg—Nässjö,
vilken får en längd av omkring 170 kilometer och är avsedd
att ingå i en linje nummer 2 från Hallsberg till Malmö. Därjämte räknas nu
med så tidigt färdigställande av Sydsvenska kraftaktiebolagets kraftanläggning
vid Hjälta i Faxeälven, att för den linje, som skall överföra kraften
därifrån, icke endast stakning och andra förberedelser utan även en del av
materielanskaffningen infalla under budgetåret 1946/47. Sistnämnda linje
kommer att bestå av två nya sektioner, nämligen Hjälta—Hölleforsen och
Änge—Hallsberg, vilka förenas med vattenfallsstyrelsens befintliga ledningssträcka
Stadsforsen—Änge. De nya sträckorna få en sammanlagd längd av
omkring 450 kilometer.
Medelsbehovet för sträckan Hallsberg—Nässjö jämte 200 kV anslutningsställverk
beräknar vattenfallsstyrelsen till 7 500 000 kronor, varav 2 500 000
kronor torde erfordras under innevarande budgetår. Till förberedelser och
materielanskaffning för linjerna Hjälta—Hölleforsen och Änge—Hallsberg
bör under budgetåret 1946/47 ett belopp av 5 000 000 kronor stå till förfogande.
I vattenfallsstyrelsens skrivelse den 22 september 1945 har i ett särskilt
.stycke intagits beskrivning med mera beträffande den tredje stamlinje från
Indalsälven, som erfordras för vattenfallsstyrelsens del. Ifrågavarande stycke
bör med hänsyn till numera inträdda förskjutningar ersättas med följande:
»Belastningsprognoserna utvisa, att en ny 200 kV stamlinje från Indalsälven
erfordras till hösten 1947. Det har befunnits lämpligt att utföra den med
två skilda sträckor, nämligen en från Midskogs kraftstation till Ånge och en
från Stadsforsen till Untra. Från Untra och till Väsby i närheten av den
nedan omförmälda nya stationen vid Överby avses styrelsens kraft tills vidare
bliva enligt överenskommelse med Stockholms stad transiterad på den 200
kV ledning från Untra till Stockholm, som staden bygger. I sammanställningen
upptagas kostnader för de 85 respektive 300 kilometer långa sträckorna
Midskog—Änge och Stadsforsen—Untra samt den 10 kilometer långa
förbindelseledningen Väsby—Överby. För den kompletteringssträcka Untra
_Väsby, som beräknas bli erforderlig inom några år, böra stakning och
andra förberedelsearbeten utföras redan nu, varför kostnaden härför medräknats
i anslagsbehovet. Vidare uppstå kostnader för anslutningsställverk i
Midskog, Ånge och Stadsforsen, för jordslutningsspole och för ställverk i
Untra.»
Departementschefen har anfört följande.
Den första i Sverige anlagda kraftledningen för 200 kV spänning byggdes
under 1930-talet av Krångede aktiebolag från Krångede till Horndal och av
Stockholms elektricitetsverk från Horndal till Stockholm. Sedermera lia
Statsutskottets utlåtande nr 54.
o
ytterligare tre dylika stamlinjer byggts från mellersta Norrland lill Mellansverige.
Stamlinjenätet är baserat på en »samlingsskena» för 200 kV längs
Indalsälven mellan Järpströmmen och Stadsforsen. Från »samlingsskenan»,
till vilken ett antal större kraftverk äro anslutna, utgå vid Stadsforsen två
och vid Krångede likaledes två stamlin jer för överföring av kraft södern t.
Av de båda linjerna från Stadsforsen, vilka ägas av staten, är den ena dragen
över Änge och Ljusdal till Hallsberg samt den andra över Torpshammar,
Ljusdal, Ockelbo och Horndal till Västerås. De båda ändpunkterna äro numera
förbundna med en 200 kV linje, utgörande begynnelsen till en sydlig
»samlingsskena», i det att statens i början av 1920-talet utförda 130 kV linje
Trollhättan—Västerås ombyggts till 200 kV på sträckan Hallsberg—Västerås.
Då båda linjerna från Krångede, i vilka Krångede aktiebolag och Stockholms
stad äro huvudintressenter, äro dragna över Ljusdal till Horndal, från vilken
sistnämnda plats utgå två ledningar, en — ägd av Stockholms stad — till
Stockholm och en — ägd huvudsakligen av Sydsvenska kraftaktiebolaget —
(iver Hallsberg till Nässjö.
Enligt de av 1941 och 1942 års riksdagar godkända standin jeavtalen är
ett intimt samarbete etablerat mellan intressenterna i de fyra stamlinjerna.
Denna parallelldrift kompletteras av en kontinuerlig samköming av praktiskt
taget alla landets kraftstationer i den s. k. centrala driftledningens regi
På grund av det ständigt växande kraftbehovet kan en betydande utbyggnad
av stamlinjenätet förutses bliva erforderlig. Det räknas sålunda med tillkomsten
av tre nya stamlinjer för 200 kV från mellersta Norrland söderut
under de närmaste åren samt med kompletteringar av stamlinjenätet i mellersta
och södra Sverige. Vissa linjer äro redan under byggnad eller planerade.
Stockholms elektricitetsverk har erhållit koncession att bygga en ny stamlinje
för 200 kV å sträckan Horndal—Untra, och avsikten är att denna linje
skall fortsätta från Untra till Stockholm, därmed ersättande en dubbel 100
kV ledning å samma sträcka.
Vid anvisandet av anslaget för innevarande budgetår till distribulionsanläggningar
och därmed sammanhängande arbeten vid statens kraftverk
avsågs eli belopp av 300 000 kronor till stakning och förberedelser för en
ny stamlinje för 200 kV från Indalsälven till Mellansverige. Med hänsyn till
den hastigt växande belastningen på de övriga stamlinjerna har själva arbete!
på den nya linjen redan påbörjats. Kostnaderna härför under nu löpande
budgetår beräknas kunna täckas med besparingar å anslaget till följd av
verkstadskonflikten. Linjen skall utföras i tre skilda sträckor, nämligen en
från Midskogs kraftstation till Änge, en från Stadsforsen till Untra och en
från Väsby till en planerad mottagningsstation vid Överby cirka 7 kilometer
nordväst örn Norrvikens sekundärstation. Ledningsförbindelse mellan Untra
och Väsby skall lills vidare enligt överenskommelse etableras med hjälp av
Stockholms elektricitetsverks under byggnad varande stamlinje Untra—-Stockholm. Vattenfallsstyrelsen avser emellertid att redan nu utföra stakning
och andra förberedelsearbeten för en egen linje Untra—Väsby.
Sydsvenska kraftaktiebolaget har för närvarande under byggnad en 200
kV stamlinje Nässjö—Malmö. Vidare Ilar bolaget planerat alt från sin kraftstation
vid Hjälta i Faxälven bygga en 200 kV stamlinje söderut. Linjen
skulle bestå av Iva sektioner, nämligen Hjälta—Hölleforsen och Ånge—Hallsberg,
förenade genom transilering över statens kraftverks ledning Stadsforsen—Ånge.
6
Statsutskottets utlåtande nr 54.
Slutligen har vattenfallsstyrelsen förklarat, att redan till år 1947 bör utföras
en ny stamlinje för 200 kV ä sträckan Hallsberg—Nässjö, avsedd att
ingå i en andra linje mellan Hallsberg och Malmö.
För anordnande av gemensam drift av redan färdiga eller påbör jade stamlinjer
samt för byggande och drift av nya stamlinjer från kraftverk inom
Ångermanälvens och söder därom belägna vattenområden har vattenfallsstyrelsen
föreslagit samt med Stockholms elektricitetsverk, Krångede aktiebolag
och Sydsvenska kraftaktiebolaget träffat preliminär överenskommelse örn
bildandet av ett särskilt bolag, Svenska stamlinjeaktiebolaget. Enär förslaget
icke godtagits av Kungl. Maj:t, saknar jag anledning att i detta sammanhang
närmare redogöra för det konsortialavtal och den bolagsordning, som enligt
förslaget skulle ligga till grund för bolagets verksamhet. Jag vill här allenast
erinra om, hurusom vattenfallsstyrelsen vid förslagets avgivande förutsatte,
att samtliga nya stamlinjer för 200 kV utom sådana från övre till mellersta
Norrland skulle byggas och ägas antingen av staten eller av ett aktiebolag
med staten samt kommunala och privata intressenter som ägare, att i vilketdera
fallet parallelldrift mellan de förefintliga ledningarna skulle ske såsom
hittills samt att i senare fallet de nuvarande ledningarna skulle utarrenderas
till stamlinjebolaget.
1 överensstämmelse härmed har vattenfallsstyrelsen, sedan Kungl. Maji
meddelat beslut rörande frågan örn stamlinjebolagets bildande, förklarat sig
räkna med att för framtiden få utföra alla nya stamlinjer för 200 kV med
undantag av de linjer, som redan påbörjats av Stockholms elektricitetsverk
å sträckan Horndal—Untra—Stockholm samt av Sydsvenska kraftaktiebolaget
å sträckan Nässjö—Malmö. Styrelsen har därför nu äskat dels anslag å
tilläggsstat till riksstaten för innevarande budgetår med 2 500 000 kronor till
påbörjande av den nya stamlinjen Hallsberg—Nässjö, dels ock anvisande av
medel å riksstaten för nästa budgetår till fortsättning av sistnämnda linje
och stamlinjen Midskog—Överby med därtill hörande ställverks- och stationsarbeten
samt lill förberedelser och materielanskaffning för de av Sydsvenska
kraftaktiebolaget planerade sträckorna Hjälta—Hölleforsen och
Änge—Hallsberg.
Styrelsens anslagsäskande för nästa budgetår innefattar även ett flertal
andra poster å delvis betydande belopp. Tre av dessa poster, nämligen en
stamlinje för 200 kV å sträckan Nämforsen—-Stadsforsen jämte anslutningsställverk
i Stadsforsen och jordslutningsspole i Nämforsen, en primärlinje
för 70 kV till Rimbo jämte sekundärstation i Rimbo och likriktarstationer
för Roslagsbanan samt en stamlinje för 130 kV å sträckan Hallsberg—Moholm,
avse slutförandet av redan pågående arbeten. En annan av posterna,
betecknad »ny stamlinje för 130 kV» och upptagen med ett belopp av
3 000 000 kronor, gäller ett projekt som ännu är under förberedande behandling.
Beträffande övriga poster tillåter jag mig hänvisa till styrelsens sammanställning
med tillhörande kommentar.
Det är även enligt min mening lämpligt, att samtliga nya stamlinjer för
200 kV och högre spänning komma att ägas av staten. Jag har likaledes den
uppfattningen, att en snabb utbyggnad av nu planerade stamlinjer är påkallad
för att kraftförsörjningen under de närmaste åren skall bliva tryggad.
Med hänsyn härtill är jag beredd att biträda samtliga vattenfallsstyrelsens
nu föreliggande förslag.
Vad angår det av styrelsen begärda anslaget å 37 500 000 kronor för nästa
Statsutskottets utlåtande nr 5/j.
7
budgetår innefattar detsamma, såsom nyss nämnts, ett belopp ;(v 3 000 000
kronor till ett ännu icke utarbetat projekt rörande en ny stamlinje för
130 kV. Till denna del torde anslaget böra ställas till styrelsens förfogande
först sedan styrelsen inkommit med tillfredsställande uppgifter rörande projektet
och dess lämplighet.
I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft två likalydande
motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr Herman Ericsson
m. fl. (1:201) och den andra inom andra kammaren av herr Olsson i
Oskarshamn m. fl. (11:305), i vilka hemställts att riksdagen vid bifall till
Kungl. Maj:ts förevarande anslagsäskanden måtte uttala att Kungl. Maj:t
ville taga det i vattenfallsstyrelsens skrivelse av den 27 april 1945 framlagda
förslaget örn bildandet av ett stamlinjebolag under förnyat övervägande samt
vidtaga i anledning därav erforderliga åtgärder i enlighet med nämnda förslag.
Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sin hemställan, får
utskottet hänvisa till motionen II: 305, vid vilken fogats avskrift av vattenfallsstyrelsens
i det föregående omnämnda skrivelse den 27 april 1945 jämte
däri omförmälda förslag till konsortialavtal och bolagsordning.
Av förslaget till bolagsordning och konsortialavtal inhämtas bland annat
följande.
Som stiftare’ och aktieägare i det nya bolaget, vars namn föreslås bliva
Svenska Stamlinje AB, skulle ingå vattenfallsstyrelsen å Kungl. Maj:ts och
kronans vägnar samt Stockholms Elektricitetsverk, Krångede AB och Sydsvenska
Kraft AB, i fortsättningen benämnda Kraftföretagen.
Det är avsett att aktiekapitalet skall utgöra minst 10 och högst 30 miljoner
kronor. Aktierna skola fördelas i två olika serier, varav den ena skall
omfatta 55 %> och helt innehavas av staten, medan kraftföretagen gemensamt
skola förfoga över den andra serien och därmed 45% av aktierna.
Bolagets styrelse skall bestå av 7 ledamöter med lika många suppleanter.
Av ledamöterna och suppleanterna skall en ledamot och en suppleant för
denne utses av Kungl. Maj:t. Denne ledamot skall vara ordförande i styrelsen.
Därutöver skall staten äga utse 3 styrelseledamöter och 3 suppleanter,
medan kraftföretagen tillsammans skola äga utse 3 ledamöter och 3
suppleanter. Vattenfallsstyrelsen har utgått ifrån, att de 3 ordinarie styrelseledamöter,
som skola utses av staten, skola vara tjänstemän i vattenfallsstyrelsen.
Enligt konsortialavtal^ förbinda sig kontrahenterna att till bolaget upplåta
rätten till kraftöverföring på dem nu tillhöriga kraftledningar för 200
kV samt i erforderlig omfattning ställa till förfogande 200 kV ställverksdelar
för parallelldriften. Dessa ledningar förbli sålunda de olika kontrahenternas
egendom, men bolaget skall äga helt disponera dem. Bland de linjer,
som skola behandlas på detta sätt, ha även medtagits några under arbete
varande linjer, nämligen Horndal—Untra—Stockholm, Västerås—Hallsberg
samt Nässjö—Malmö.
För de till bolaget upplåtna ledningarna erlägger bolaget årsvis en avgift
utgörande 4 % ränta på anläggningskapitalet jämte avskrivning enligt avbolagsstyrelsen
fastställda, för samtliga ledningar gemensamma riktlinjer.
8
Statsutskottets utlåtande nr 54.
Utskottet.
Andra än ovan nämnda under arbete varande kraftledningar för 200 kV
skola av kontrahenterna överlåtas till bolaget mot gottgörelse för nedlagda
självkostnader.
Bolagets verksamhet skall i huvudsak avse överföring av kraft på ledningar
med omkring 200 kV spänning. Överföring av kraft från Västerbottens
och Norrbottens län, där staten äger den dominerande delen av vattenkraften,
skall enligt avtalet icke omhändertagas av bolaget.
För sin verksamhet skall bolaget bygga, äga, driva och underhålla alla nya
kraftledningar för 200 kV samt förhyra och driva de ovan omnämnda befintliga
kraftledningarna.
Det är meningen att bolaget skall tillgodose kontrahenternas hela behovav
kraftöverföring, och så länge så sker skall kontrahent icke själv bygga
nya ledningar.
Avgifterna för kraftöverföringen skola bestämmas så, att de tillsammantagna
täcka bolagets kostnader, vari inräknas en utdelning av 4 % på aktiekapitalet
samt avskrivning för de av bolaget ägda anläggningarna. Utdelningen
på aktiekapitalet är sålunda maximerad till 4 %.
Det är avsett att nya kraftledningar skola finansieras genom erforderlig
aktieteckning och genom upplåning, varvid kontrahenterna äro skyldiga
att ikläda sig ansvar för lån i den utsträckning bolagets styrelse påfordrar
och så att ansvaret för det nytillkommande lånet blir proportionellt mot andelarna
i det nya överföringsbehovet. Kontrahent äger dock rätt att i stället,
örn han så föredrager, tillskjuta lånemedel på villkor, som icke äro för bolaget
ogynnsammare än de villkor, som bolaget skulle kunna''erhålla genom
annat lån.
Konsortialavtalet kan uppsägas till upphörande först efter det minst 30
år förflutit efter bolagets registrering, örn sådan uppsägning icke sker minst
3 år före utgången av denna tidsperiod, förlänges avtalet ytterligare 10 år
o. s. v. i 10-årsperioder.
I konsortialavtalet är vidare stadgat, att kronan skall äga rätt att efter
anmälan minst 3 år i förväg, sedan 30 år förflutit efter bolagets registrering,
inlösa de i kommunal och enskild ägo varande aktierna till deras nominella
värde med tillägg av den på aktierna belöpande andelen i bolagets
fonder med undantag av skattefond, pensionsmedel och fonder av samma
art som värdeminskningskonto.
Till distributionsanläggningar och därmed sammanhängande arbeten vid
statens kraftverk har för innevarande budgetår anvisats 18 000 000 kronor.
Vattenfallsstyrelsens medelsäskanden för ifrågavarande ändamål för budgetåret
1946/47 ha framlagts i två etapper. Sålunda har styrelsen till en
början, under förutsättning att nuvarande organisation för utbyggnad av
200 kV stamlinjer skulle bestå, angivit medelsbehovet för budgetåret 1946/47
till 27 500 000 kronor, däri inginge medelsbehovet för de linjer av angivet
slag som erfordrades för vattenfallsverkets del. Senare har styrelsen —
under hänvisning till att Kungl. Majit funnit av styrelsen framlagt förslag
om bildandet av ett stamlinjebolag för byggande och drift av stamlinjer
icke föranleda till någon Kungl. Majlis åtgärd — förklarat sig böra räkna
med att för framtiden få utföra alla ytterligare stamlinjer för 200 kV med
Statsutskottets utlåtande nr 54.
9
undantag av vissa av Stockholms stad och Sydsvenska kraftaktiebolaget påbörjade
linjer, och att med hänsyn härtill medelsbehovet för budgetåret
1946/47 kunde uppskattas till 37 500 000 kronor. Härjämte har styrelsen
hemställt om anvisande å tilläggsstat till riksstaten för innevarande budgetår
av ett anslag å 2 500 000 kronor. Av beloppen avses för byggande av nya
200 kV stamlinjer dels 11 400 000 kronor för en till 14 890 000 kronor kostnadsberäknad,
delvis redan påbörjad ny stamlinje från Indalsälven till Mellansverige,
dels 7 500 000 kronor — därav 2 500 000 kronor å tilläggsstat
— för en ny linjesträcka Hallsberg—Nässjö, dels ock 5 000 000 kronor för
påbörjande av en ny linje i två sektioner Hjälta—Hölleforsen och Ange—
Hallsberg.
Hittills ha fyra 200 kV stamlinjer uthyggts från mellersta Norrland till
Mellansverige. Två av dessa ägas av staten. De övriga två linjerna tillhöra
olika kommunala och enskilda företag, vilkas huvudintressenter äro Stockholms
stad, Krångede aktiebolag och Sydsvenska kraftaktiebolaget. Enligt
särskilda av 1941 och 1942 års riksdagar godkända avtal ha överenskommelser
träffats om parallelldrift av de olika linjerna under krigsåren under
enhetlig ledning.
Behov föreligger av nya stamlinjer för överföring av kraft från mellersta
Norrland till Mellansverige. Under 1940-talet beräknas sålunda ytterligare
tre 200 kV stamlinjer behöva utbyggas.
Vattenfallsstyrelsen har i skrivelse den 27 april 1945 underställt Kungl.
Maj:ts prövning frågan om formerna för det fortsatta utbyggandet och den
framtida driften av stamlinjenätet beträffande 200 kV stamlinjer. Styrelsen
bär därvid framhållit, att den hittillsvarande ordningen för utbyggandet
— innebärande att staten respektive de kommunala och privata intressenterna
var för sig utbygger och äger de stamlinjer som erfordrades för överföring
av respektive intressenters krafttillgång — icke bör bibehållas. 1
stället böra enligt styrelsen antingen samtliga nya stamlinjer byggas och
ägas av staten eller ock utbyggas och ägas av ett aktiebolag med staten och
de kommunala och privata intressenterna som ägare. Bolaget förutsättes
därvid skola arrendera de nuvarande stamlinjerna samt omhändertaga parallelldriften
av samtliga linjer. Vattenfallsstyrelsen, som för sin del förordat
det senare alternativet, har framlågt förslag till bolagsordning för ett dylikt
stamlinjebolag samt ett konsortialavtal i ämnet mellan styrelsen, å ena, samt
.Stockholms elektricitetsverk, Krångede aktiebolag och Sydsvenska kraftaktiebolaget
å andra sidan.
Kungl. Majit har emellertid, såsom ovan framhållits, funnit vattenfallsstyrelsens
berörda förslag icke föranleda till någon Kungl. Majlis åtgärd.
I motionerna 1: 201 och lii 305 har föreslagits, att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Majit uttala önskvärdheten av eli förnyat övervägande av
frågan om bildande av ett stamlinjebolag.
10
Statsutskottets utlåtande nr 5A
Enligt gällande avtal drivas de nuvarande 200 kV ledningarna från nedre
Norrland till Mellansverige parallellt. Erfarenheterna från de senaste åren
hava bestyrkt behovet av en samordning av driften i fråga. Från olika håll
har omvittnats, att samarbetet varit ägnat att underlätta och säkerställa
kraftförsörjningen i landets mellersta och södra delar. Det av vattenfallsstyrelsen
framlagda förslaget om bildande av ett särskilt bolag med staten
och övriga ägare av de nuvarande stamlinjerna som intressenter syftar dels
till tillskapandet av en fastare organisationsform för bedrivande av detta
samarbete, dels ock till möjliggörande av en såsom erforderlig ansedd samordning
av den fortsatta utbyggnaden av landets stamlinjenät. Såväl elkraftutredningen
som kommerskollegium har tillstyrkt vattenfallsstyrelsens
förslag. Jämväl Sveriges industriförbund och Svenska vattenkraftföreningen
ha uttalat sig för bildandet av det föreslagna bolaget.
Även utskottet finner starka skäl kunna åberopas till stöd för förslaget.
Utskottet får därvid till en början erinra om elkraftutredningens uttalande,
att i den nuvarande överenskommelsen i fråga örn stamlinjerna visserligen
finnes stadgat att samråd skall ske beträffande fortsatt utbyggnad av
stamlinjenätet men att detta icke säkrar att den största planmässigheten
erhålles, eftersom samrådet i realiteten icke alltid kan ske på ett tillräckligt
förberedande stadium, ävensom att samma begränsning föreligger beträffande
möjligheten för staten att koncessionsvägen trygga en planmässig
utbyggnad. Utskottet delar deima uppfattning. Enligt utskottets mening
synes större planmässighet kunna ernås såväl i fråga om utbyggandet som
driften av stamlinjerna om ledningen av verksamheten anförtros den för
ändamålet föreslagna organisationen. Förutom säkerställande av en samordning
av utbyggnaderna vinnes härigenom, att hela stamlinjesystemet
kommer att drivas under enhetlig ledning, vartill kommer att ett ökat intresse
från de icke statliga intressenternas sida torde vara att förvänta när
det gäller att tillgodogöra av deni hittills gjorda erfarenheter på kraftöverföringens
område.
Det må i förevarande sammanhang erinras, att ingångna överenskommelser
om samarbete utlöpa år 1950. Framhållas må även, att enligt förslaget
till bolagsordning statens inflytande i bolaget i erforderlig omfattning
blivit tillgodosett, i det att staten skall äga teckna 55 % av aktiekapitalet
samt utse fyra av bolagets sju styrelseledamöter, däribland styrelsens ordförande.
Beaktas må, att av de icke statliga intressenterna — Stockholms
elektricitetsverk, Krångede aktiebolag och Sydsvenska kraftaktiebolaget —
Stockholms elektricitetsverk är ett helkommunalt företag, att intressenterna
i Sydsvenska kraftaktiebolaget till dominerande del utgöras av vissa städer
samt att sistnämnda båda företag äro stora delägare i Krångedebolaget.
Framhållas må slutligen, att ett antagande av förslaget, såsom elkraftutredningen
i sitt utlåtande över vattenfallsstyrelsens förslag anfört, icke lärer
Statsutskottets utlåtande nr 54.
11
föregripa utredningens ställningstagande beträffande övriga kraftförsörjningsfrågor.
Utskottet har i likhet med motionärerna funnit, att de skäl som anförts
lill stöd för bildandet av ett stamlinjebolag icke utan vidare kunna avvisas.
Med hänsyn härtill förutsätter utskottet, att Kungl. Maj:t tager frågan örn
bildande av ett stamlinjebolag under förnyat övervägande. Då utskottet
funnit det av vattenfallsstyrelsen i ämnet framlagda förslaget till konsortialavtal
och bolagsordning i allt väsentligt godtagbart, har utskottet för sin
del velat förorda, att detsamma utan riksdagens vidare hörande lägges till
grund för beslut i ämnet.
Kungl. Maj:ts förslag till medelsäskanden dels å tilläggsstat till riksstaten
för innevarande budgetår och dels å riksstaten för budgetåret 1946/47
är uppgjort från den förutsättningen, att staten i fortsättningen ensam skall
ombesörja och bekosta erforderlig utbyggnad av stamlinjenätet. Därest det
av vattenfallsstyrelsen föreslagna stamlinjebolaget kommer till stånd, inträda,
såsom styrelsen framhållit, vissa förskjutningar i fråga örn medelsbehovet.
Detta minskas sålunda med belopp, som beräknats för utbyggnad
av 200 kV-stamlinjer, medan å andra sidan medel erfordras för genomförandet
av aktieteckning i det föreslagna bolaget samt eventuellt för finansiering
lane vägen av genom bolaget bedriven utbyggnad av stamlinjer. Utskottet
vill i nuvarande läge tillstyrka anvisande av de av Kungl. Majit äskade
anslagen. Utskottet förutsätter därvid att anslagen må disponeras
jämväl för genomförande av en aktieteckning i det ifrågasatta bolaget ävensom
att, därest bolaget bildas, det belopp som beräknats för byggande av
stamlinjer om 200 kV icke utnyttjas. Eventuellt erforderlig medelsanvisning
för tillgodoseende av det av vattenfallsstyrelsen föreslagna stamiinjebolagets
behov av rörelsekapital torde sålunda, om bolaget kommer till
stånd, böra framdeles underställas riksdagen.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
a) att riksdagen må till Distributionsanläggningar och därmed
sammanhängande arbeten vid statens kraftverk för
budgetåret 1946/47 under statens affärsverksfonder, statens
vattenfallsverk, anvisa ett investeringsanslag av 37 500 000
kronor;
b) att riksdagen må med bifall lill motionerna I: 201 och
II: 305 i skrivelse till Kungl. Majit giva till känna vad utskottet
ovan anfört.
Stockholm den 12 mars 1946.
På statsutskottets vägnar:
J. 13. JOHANSSON.
12
Statsutskottets utlåtande nr 54.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Lindström, Gränebo, Karl
Andersson, Mannerskantz, Gustaf Karlsson, Berling, Näsström, Hesselbom, Albertsson, Inar
Persson och Ragnar Bergh; samt
från andra kammaren: herrar Törnlcvist, Ward, Ohlin, Falla, Bergström, Rubbestad,
Andersson i Malmö, Holmström, Åkerström, Thäpper, Onsjö och Persson i Vinberg.
Reservation
av herrar Gränebo, Karl Andersson, Gustaf Karlsson, Näsström, Hesselbom,
Ivar Persson, Törnkvist, Rubbestad, Åkerström, Thäpper, Onsjö och Persson
i Vinberg, vilka ansett, att utskottets yttrande och hemställan bort hava
följande lydelse:
»Till distributionsanläggningar — — — 18 000 000 kronor.
Vattenfallsstyrelsens medelsäskanden — — — Änge—Hallsberg.
Hittills ha---enhetlig ledning.
Behov föreligger---behöva utbyggas.
Vattenfallsstyrelsen har---andra sidan.
Kungl. Majit---Maj:ts åtgärd.
I motionerna--- — ett stamlinjebolag.
Det samarbete som på grundval av 1941 och 1942 års avtal etablerats mellan
vattenfallsstyrelsen, Krångede aktiebolag och Stockholms elektricitetsverk
bland annat genom organiserandet av en särskild teknisk organisation
— den s. k. stamlinjeorganisationen — har såvitt utskottet kunnat utröna
i allt väsentligt fungerat väl. Jämväl den särskilda organisation för samkörning
mellan praktiskt taget samtliga kraftproducenter i landet, vilken trädde
i verksamhet vid krigsutbrottet — den s. k. centrala driftledningen — och
som avses skola fungera även i fortsättningen, har verksamt bidragit till att
säkerställa ett ändamålsenligt utnyttjande av landets krafttillgångar. Den
uppbyggda organisationen har enligt vunna erfarenheter fungerat väl och
detta under en tid då särskilt stora krav ställts på distributionsapparaten.
Utskottet får härvidlag åberopa Sveriges industriförbunds och Svenska vattenkraftföreningens
uttalanden i yttrande till kommerskollegium, att de hittillsvarande
stamlinjeavtalen fungerat tillfredsställande, att några bärande
skäl för systemets upphörande icke framlagts ävensom att sträckningen av
norrlandslinjerna i stort sett kunnat fastställas på överenskommelsens väg.
Vid sådant förhållande synes det utskottet icke vara påkallat att tillskapa en
ny organisation på förevarande område.
Icke heller kan utskottet finna, att den föreslagna organisationen är nödvändig
för att säkerställa ett ändamålsenligt fortsatt utbyggande av stamlinjenätet.
Departementschefen har härvidlag funnit lämpligt, att samtliga nya
Statsutskottets utlåtande nr 54.
13
stamlinjer för 200 kV och högre spänning komma att ägas av staten. Erforderligt
samarbete bör enligt utskottets mening liksom hittills kunna etableras
mellan därav berörda parter. Härtill kommer att kraven på planmässighet
kunna tillgodoses i samband med Kungl. Majits prövning av ansökning av
koncession för nytt kraftledningsföretag.
Utskottet finner sålunda förklarligt, att Kungl. Maj:t icke funnit vattenfallsstyrelsens
förslag örn bildande av ett särskilt stamlinjebolag föranleda
till någon åtgärd. Vad motionärerna anfört till stöd för bildandet av ett dylikt
bolag utgör enligt utskottets mening icke tillräckliga skäl för frångående
av den inställning, Kungl. Majit intagit till detta spörsmål.
Mot vattenfallsstyrelsens av departementschefen tillstyrkta förslag till
medelsanvisning under förevarande anslag — 2 500 000 kronor å tilläggsstat
till riksstaten för innevarande budgetår samt 37 500 000 kronor å riksstaten
för budgetåret 1946/47 — har utskottet icke funnit anledning till
erinran.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
a) att riksdagen--- 37 500 000 kronor;
b) att motionerna I: 201 och lii 305 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.»
14
Statsutskottets utlåtande nr 54.
Bilaga /i.
Elkraftutredningens yttrande till Konungen.
I skrivelse den 28 april 1945 har Kungl. Majit anbefallt elkrafiutredningen
att avgiva yttrande över av vattenfallsstyrelsen i skrivelse den 27 april
1945 framlagt förslag angående bildande av ett stamlinjebolag. Till åtlydnad
härav får elkraftutredningen härmed anföra följande.
Elkraftutredningen har i sina direktiv erhållit uppdrag att undersöka,
huruvida staten genom vidgad egen insats eller särskilda kontrollåtgärder
bör erhålla ökat inflytande över stamlinjerna från Norrland till mellersta
och södra Sverige. Denna fråga har varit föremål för överläggningar inom
utredningen och utredningen har även haft tillfälle att under hand taga del
av det utarbetade förslaget till konsortialavtal och bolagsordning för ett
stamlinjebolag.
Innan utredningen går närmare in på det föreliggande förslaget, vill utredningen
något beröra den nuvarande organisationen för kraftöverföring
på stamlinjenätet.
I vattenfallsstyrelsens underdåniga skrivelse finnes en närmare redogörelse
för tillkomsten av det nuvarande stamlinjenätet för 200 kV. För närvarande
äger staten två stamlinjer från mellersta Norrland till Mellansverige
samt de kommunala och enskilda intressenterna två linjer. Enligt den
av generaldirektör Granholm år 1937 avgivna utredningen borde, sedan staten
samt de enskilda intressenterna utfört vardera en linje, de därefter erforderliga
linjerna byggas gemensamt i bolagsform. För den tredje och fjärde
stamlinjen valdes sålunda icke exakt den organisationsform, som Granholm
förordat. Det överenskoms emellertid — enligt de av 1941 och 1942
års riksdagar godkända stamlinjeavtalen — att samarbete skulle ske mellan
såväl de nya som de äldre linjerna. Detta innebar, att staten skulle äga rätt
att överföra kraft på de enskilda linjerna och tvärt örn, i den mån överföringsförmåga
fanns disponibel. Sådan överföring skulle ske efter i stort
sett självkostnadsprincip. Den minskning av kraftförlusterna, som erhölls
genom parallelldrift av ledningarna, skulle komma staten och de enskilda
i lika mån till godo. För att lösa de frågor, som rörde samarbetet, exempelvis
föreskrifter för samkörningen, den ekonomiska avräkningen m. lii.,
tillsattes en teknisk delegation med representanter för vattenfallsstyrelsen,
Stockholms elektricitetsverk och Krångede AB. Denna stamlinjedelegation
tillsatte sedan särskilda expertutskott för handläggning av sådana tekniska
frågor, som med hänsyn till parallelldriften fordrade en gemensam lösning.
Skötsel, underhåll och driftövervakning av de olika ledningarna skulle omhänderhas
av respektive ägare. I drifthänseende har dock ett intimt samarbete
måst ske.
Denna parallelldrift av stamlinjerna har automatiskt medfört en kontinuerlig
samköming av de olika företagens kraftstationer. Sådan samköming
fanns emellertid även tidigare och omfattade även andra företag än de, som
ägde stamlinjer för 200 kV. En särskild organisation för samköming mellan
kraftföretag hade skapats genom den s. k. centrala driftledningen, i vilken
ingå praktiskt taget samtliga landets kraftproducenter. Denna organisation
trädde i verksamhet vid krigsutbrottet och var närmast avsedd för krigsförhållanden.
Genom samordning av kraftproduktionen har centrala driftled
-
Statsutskottets utlåtande nr 54.
15
ningen verksamt bidragit till att säkerställa landets kraftförsörjning. De
goda erfarenheter, som vunnits, lia föranlett en överenskommelse, att
centrala driftledningen skall fungera även efter kriget.
1 fråga om det gemensamma utnyttjandet av stamlinjenätet har centrala
driftledningen icke haft anledning ingripa, även om dylik möjlighet förutsetts
för krigsförhållanden. Det ovan relaterade samarbetet mellan ägarna
till de olika stamlinjerna har nämligen hittills fungerat på ett ur alla synpunkter
tillfredsställande sätt.
Det kan förutses en betydande utveckling av stamlinjenätet. Under den
närmaste femårsperioden räknas det sålunda med tillkomsten av icke mindre
än tre nya stamlinjer från Norrland. Med hänsyn härtill är det uppenbart,
att frågan örn organisationen för stamlinjenätet måste tagas under
omprövning. Även örn den nuvarande organisationen fungerat väl. finns det
icke någon säkerhet för att så kommer alt bli fallet i framtiden. Den nuvarande
överenskommelsen örn samarbete i fråga örn stamlinjerna gäller nämligen
icke längre än till år 1950, och resultatet torde även vara avhängigt av
den samarbetsvilja, som visas på ömse sidor. Den hittillsvarande överenskommelsen
omfattar dessutom endast vattenfallsstyrelsen, Krångede AB och
Stockholms elektricitetsverk och således icke Sydsvenska Kraft AB, som nu
behöver bygga 200 kV stamlinjer.
I den nuvarande överenskommelsen finnes visserligen stadgat, att samråd
skall ske beträffande fortsatt utbyggnad av stamlinjenätet, men detta säkrar
icke att den största planmässigheten erhålles, eftersom samrådet i realiteten
icke alltid kan ske på ett tillräckligt förberedande stadium. Samma
begränsning gäller beträffande möjligheten för staten att koncessionsvägen
trygga en planmässig utbyggnad.
hedan vid nuvarande omfattning hos stamlinjenätet har avräkningen
mellan företagen med avseende på överföringskostnader och kraftförluster
blivit relativt komplicerad. En förenkling härvidlag synes nödvändig vid
fortsatt utbyggnad.
Det nu mellan vattenfallsstyrelsen, Stockholms elektricitetsverk, Krångede
AB och Sydsvenska Kraft AB under förutsättning av Kungl. Majits,
Stockholms stadsfullmäktiges samt respektive bolagsstämmors godkännande
träffade avtalet innebär, att ett stamlinjebolag skall bildas, som skall
omhänderha såväl de nu befintliga kraftledningarna för 200 kV som de nya
sådana ledningar, som erfordras. Även ledningar för högre spänning skola
i viss omfattning omhändertagas av bolaget. De nu befintliga ledningarna
upplåtas med nyttjanderätt lill bolaget mot att bolaget ersätter vederbörande
ägare årskostnaden härför. Nya ledningar skola byggas, ägas och drivas av
bolaget, men bolaget skall, i den mån så är lämpligt, utnyttja kontrahenternas
nuvarande organisationer för byggnad, underhåll och drift. Staten
skall inneha 55 °/o av aktierna i bolaget, medan de kommunala och enskilda
företagen skola disponera över återstående 45 °/o. Det är avsett, att denna
fördelning av aktierna skall bibehållas även vid utökning av aktiekapitalet.
Styrelsen skall bestå av en av Kungl. Majit tillsatt ordförande samt 3
representanter för vattenfallsstyrelsen och 3 representanter för de kommunala
och enskilda företagen lillsammantagna.
Den angivna organisationen av slamlinjebolaget synes lämplig, då den
samtidigt tillgodoser såväl statens inflytande i bolaget som de kommunala
och enskilda företagens möjlighet all göra sina åsikter och önskemål gällan
-
lfi
Statsutskottets utlåtande nr 51.
de. I detta sammanhang må framhållas fördelen av det nu föreliggande
förslaget gentemot det alternativet, att staten skulle helt omhändertaga utvecklingen
av 200 kV-nätct i fortsättningen, därigenom att dels samtliga
200 kV stamlinjer — sålunda även de redan utförda — komma under gemensam
ledning, dels den erfarenhet och de synpunkter, som förefinnas
hos kommunala och enskilda företag, hli tillvaratagna.
Genom den samordning av utbyggnadsverksamheten för nya stamlinjer,
som erhålles genom stamlinjebolaget, torde största planmässighet säkras.
Då samtidigt konsortialavtalet tillförsäkrar kontrahenterna att överföra
kraft enligt bolagets självkostnader, vari inräknas en utdelning på aktiekapitalet
av 4 °/o, kan man räkna med att överföringskostnaderna för kraft
från mellersta Norrland till mellersta och södra Sverige bli så låga som det
är möjligt att åstadkomma. En lösning enligt förslaget bör därför vara ägnad
att tillgodose både kraftproducenternas och kraftkonsumenternas
intressen.
Även de övriga synpunkter, som vattenfallsstyrelsen i sin skrivelse anfört
för det föreliggande förslaget, anser utredningen vara värda allt beaktande.
Förslaget kan sägas innebära, att samtidigt som staten erhåller ett
övervägande inflytande på kraftöverföringen över stamlinjenätet — det slutliga
avgörandet i vissa viktigare frågor ligger enligt förslaget hos Kungl.
Majit -— lia fördelarna hos det hittills tillämpade systemet tillvaratagits.
1 konsortialavtalet har förutsetts, att kraftöverföring på stamlinjenätet
kan komma att ske åt andra företag än de nu avtalsslutande. Kontrahenterna
ha bl. a. uttalat, att de äro överens örn att bolaget skall medgiva utomstående
kraftproducenter att på av bolaget disponerade ledningar överföra
kraft, i den mån detta är tekniskt och ekonomiskt motiverat och med hänsyn
till allmänna intressen lämpligt. Det är enligt utredningens åsikt av vikt,
att även andra än kontrahenterna på ovan nämnt sätt erhålla möjlighet att
överföra kraft på av bolaget disponerade ledningar. Dylik kraftöverföring
bör dock givetvis icke tillåtas i sådant fall, då den kan verka förryckande
på en planmässig distribution av elektrisk kraft. Utredningen anser det i
förslaget angivna tillvägagångssättet lämpligt, nämligen att bolagets styrelse
i första hand avgör vem som skall äga rätt att överföra kraft, men att
jyungl. Majit äger det slutliga avgörandet. Utredningen har tolkat bestämmelserna
i konsortialavtalets § 5 mom. 4 så, att stamlinjebolaget är skyldigt
att verkställa överföring av kraft åt annan än kontrahent, om Kungl. Majit
uttalat sig härför, och detta oberoende av bolagsstyrelsens inställning. Härigenom
lia garantier skapats för en allsidig prövning.
I konsortialavtalet har föreskrivits, att staten skall äga rätt att inlösa de
i kommunal och enskild ägo varande aktierna efter det minst 30 år förflutit
efter bolagets registrering. Genom denna bestämmelse möjliggöres för staten
att ungefär samtidigt med att de första koncessionerna för 200 kV ledningar
utgå direkt taga hand örn kraftöverföringen över stamlinjenätet, örn
detta vid denna tidpunkt med hänsyn till eli rationellt ordnande av kraftförsörjningen
skulle visa sig förmånligare än en fortsättning enligt konsortialavtalet.
I elkraftutredningens direktiv ingår att undersöka, örn det för att erhålla
en mera enhetlig ledning av kraftförsörjningen i landet erfordras ett förstatligande
av produktion och distribution. Det föreliggande konsortialavtalet
innebär, att en enhetlig ledning av stamlinjefrågorna säkras samtidigt
Statsutskottets utlåtande nr 54.
17
som staten erhåller erforderligt inflytande härvidlag. Ett antagande av förslaget
behöver sålunda enligt utredningens mening icke föregripa utredningens
ställningstagande beträffande övriga kraftförsörjningsfrågor.
Elkraftutredningen anser av de skäl, som i det föregående utvecklats, att
det av vattenfallsstyrelsen framlagda förslaget angående bildande av ett
stamlinjebolag är ägnat att skapa en fast och med hänsyn till statens och
allmänna intressen lämplig organisation, som jämväl tillvaratager fördelarna
med det nuvarande systemet. Elkraftutredningen får därför tillstyrka,
att Kungl. Majit och riksdagen godkänna det träffade konsortialavtalet.
I handläggningen av detta ärende ha utredningens samtliga ledamöter
deltagit. Till ovan anförda beslut att tillstyrka godkännande av konsortialavtalet
samt motivering ha bilagda reservationer avgivits av ledamöterna
Svensson och Upmark.
Underdånigst
Erik Lindeberg.
Stockholm den 3 maj 1945.
Reservationer:
1. Av ledamoten Svensson, som anfört att staten helt bör omhändertaga
den vidare utbyggnaden av stamlinjenätet med hänsyn till den hastiga utveckling
behovet av nya stamlinjer uppvisat jämfört med den av generaldirektör
Granholm år 1937 uppgjorda prognosen och då härigenom även
bör vinnas största planmässighet.
2. Av ledamoten Upmark, som, med instämmande i elkraftutredningens
yttrande i övrigt, beträffande föreskriften örn statens rätt att enligt konsortialavtalets
§ 12 inlösa de i kommunal och enskild ägo varande aktierna
anfört följande:
Viljan att inom stamlinjebolagets ram medverka till allt som kan gagna
en rationalisering av kraftöverföringsmöjligheterna kommer icke att saknas
hos representanterna för de kommunala och enskilda kraftföretagen.
Även om staten i konsortialavtalet avstode från rätten att inlösa kraftföretagens
aktier, har staten utan tvivel alltid andra möjligheter att få till stånd
en reformering av linjerna för samarbetet inom bolaget, därest sådan reformering
skulle visa sig efter hand bliva erforderlig. Konsortialavtalets
§ 12 bör därför utan olägenhet kunna utgå.
Bihang till riksdagens protokoll 1946. 6 sami. Nr 54
18
Statsutskottets utlåtande nr 54.
Bilaga B.
Kommerskollegii yttrande till Konungen.
Genom remiss den 28 april 1945 har Kungl. Majit anbefallt kommerskollegium
att skyndsammast och före den 5 maj 1945 avgiva utlåtande över
en av vattenfallsstyrelsen gjord framställning örn godkännande av ett mellan
styrelsen samt Stockholms elektricitetsverk, krångede aktiebolag och
Sydsvenska kraftaktiebolaget ingånget konsortialavtal angående bildande
av Svenska stamlinjeaktiebolaget, avsett att omhänderhava överföringen av
elektrisk kraft från Norrland till Mellansverige.
Kollegium har nied anledning härav inhämtat yttrande i ärendet från
Sveriges industriförbund och Svenska vattenkraftföreningens styrelse. Gemensamt
yttrande från dessa sammanslutningar överlämnas härmed. Med
återställande tillika av remissaklen får kollegium anföra följande.
Såsom framgår av ansökningshandlingarna, är syftet med det i ärendet
avsedda konsortialavtal att åstadkomma en rationell överföring av elektrisk
kraft från vissa kraftverk i mellersta Norrland till Mellan- och Sydsverige.
För detta ändamål skulle bildas ett särskilt bolag, Svenska stamlinjeaktiebolaget,
med uppgift att förhyra, bygga och äga elektriska kraftledningar
av stamlinjekaraktär — det vill säga ledningar för omkring 200
kV — samt att å dessa linjer överföra kraften. Därvid skulle dispositionsrätten
till ifrågavarande befintliga stamlinjer samt vissa närmare angivna
under byggnad varande stamlinjer upplåtas till bolaget mot närmare bestämd
avgift, medan andra under byggnad varande ledningar skulle överlåtas
till bolaget, vilket även skulle bygga och äga stamlinjer, som senare
kunna komma att erfordras.
Det nuvarande stamlinjenätet för 200 kV är schematiskt angivet på bilagda
karta, som även upptager de under byggnad varande stamlinjer för
nämnda spänning, som särskilt omnämnas i vattenfallsstyrelsens framställning.
Kartan kompletteras av en förteckning, som lämnar uppgift örn
koncessionstider, äganderättsförhållanden m. m.
Som framgår av dessa handlingar, finnes längs Indalsälvens floddal mellan
Järpströmmen och Stadsforsen en »samlingsskena» för 200 kV, till
vilken ett antal storkraftverk äro anslutna. Med anslutning till denna »samlingsskena»
vid Stadsforsen och Krångede utgå för närvarande inalles
fyra stamlinjer för överföring av norrlandskraft söderut. Två av dessa linjer
ägas av staten, medan två tillhöra olika kommunala och enskilda företag,
vilkas huvudintressenter äro Stockholms stad, Krångede aktiebolag
och Sydsvenska kraftaktiebolaget.
De två statsägda stamlinjerna utgå från Stadsforsen. Den ena är framdragen
över Ånge och Ljusdal till Hallsberg och den andra över Torpshammar,
Ljusdal, Ockelbo och Horndal till Västerås. Genom spänningshöjning
på en del av den befintliga 132 kV-ledningen Västerås—Trollhättan erhålles
inom kort även en 200 kV förbindelseledning mellan Västerås och Hallsberg.
Under byggnad äro vidare 200 kV-ledningar från Nämforsen över
Forsmo till Stadsforsen och från Midskog till Ånge samt från Stadsforsen
över Untra till Överby i närheten av Sollentuna. Äganderätten till sistnämnda
tre linjer avses bli överlåten till det planerade stamlinjebolaget.
De två icke statliga stamlinjerna utgå från Krångede. Den ena linjen är
Statsutskottets utlåtande nr 54.
19
i ramdragen över Ånge och Ljusdal lill Horndal och den andra över Ljusdal
och Ockelbo lill Horndal. Från Horndal utgår en ledning till Stockholm
och en ledning lill Nässjö. Under byggnad äro 200 kV-ledningar från Horndal
över Untra till Slockholm och från Nässjö till Malmö.
Koncessionerna för de icke statliga, i drift varande 200 kV-linjerna förlalla
i fråga om linjen Horndal—Stockholm under år 1969, i fråga örn en
linje Krångede—Ljusdal och en linje Ljusdal—Horndal ävensom i fråga
om linjen Horndal—Nässjö under år 1974 samt i fråga om övriga linjer
under åren 1982—83.
Sedan 1939 har koncession för staten icke tillhörig 200 kV-ledning i
regel förknippats med villkor, att ledningens innehavare skall vara skyldig
att dels ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som Kungl. Majit
framdeles må finna lämpligt meddela angående ledningens samköming
med andra ledningar, dels att deltaga i de av samkörningen föranledda
kostnaderna med skäligt belopp i förhållande till vunnen båtnad. Dylikt
samkörningsvillkor gäller, som närmare framgår av ovannämnda förteckmng,
för linjerna Järpströmmen—Krångede, Gammelänge—Krångede.
Krångede—Ljusdal (ena linjen), Ljusdal—Horndal (ena linjen) samt Horndal—Nässjö.
Förenämnda koncessionsvillkor hava emellertid icke behövt
tillämpas, enär samtliga stamlinjers ägare frivilligt träffat överenskommelse
angående gemensam driftledning m. m. Denna gemensamma driftledning
har enligt allmän uppfattning fungerat fullt tillfredsställande och har
möjliggjort ett rationellt utnyttjande av linjerna.
1 fråga örn linjernas planläggning och utförande lära icke heller några
väsentliga anmärkningar kunna framställas. Samtliga linjer ingå som naIörliga
led i en rationell utveckling av landels kraftförsörjning och fylla
höga anspråk i tekniskt avseende. Del är i samtliga stamlinjeägares intresse
alt stamlinjerna utföras och drivas på sådant sätt, att överföringskostnaderna
bliva så låga som möjligt, och det kan icke med fog göras gällande
att systemet haft någon ogynnsam inverkan på prisbildningen av kraften.
Möjligheterna till statlig kontroll över det sätt varpå linjerna byggas och
utnyttjas torde även vid nuvarande ordning få anses tillfredsställande. I
detta avseende får kollegium hänvisa dels till förenämnda koncessionsbestämmelser
rörande samdrift, dels till bestämmelserna i gällande elektricitetslagstiftning,
som bland annat innebära kontroll över kraftens prissättning.
Visserligen föreligger icke -— såsom i det nu föreliggande förslaget
är tänkt — någon inlösningsrätt för staten av de i enskild ägo varande stamlinjerna.
Skulle dylik inlösningsrätt befinnas önskvärd, kan emellertid bestämmelse
härom införas i samband med koncessionsgivningen. Detta kan
ske antingen då linje koncessioneras första gången eller då koncession
efter konccssionstids utgång förnyas.
I vattenfallsstyrelsens framställning angiver styrelsen sorn sin mening,
att standinjefrågan hör ordnas antingen enligt nu föreliggande förslag eller
genom alt samtliga nya stamlinjer utbyggas och ägas av staten. Enligt
kollega mening finnes ytterligare eli tredje alternativ, nämligen att den
nuvarande ordningen bibehålies.
Kollegium får beträffande slatsdriftsallernativct instämma i vad vattenfallsstyrelsen
härom anfört och får alltså avstyrka delia alternativ. Enligt
kollega mening hör därför valet stå mellan elt bibehållande av den
gällande ordningen eller elt godtagande i princip av nu föreliggande förslag.
20
Statsutskottets utlåtande nr 54.
För det alternativ, som innebär bibehållande av den nuvarande ordningen,
talar den i det föregående berörda omständigheten att densamma
enligt den vunna erfarenheten fungerat tillfredsställande och att nu gällande
lagstiftning synes möjliggöra statligt inflytande i erforderlig omfattning.
Varken i vattenfallsstyrelsens framställning eller i den av styrelsen
åberopade av generaldirektören Granholm på sin tid verkställda utredningen
har något mera ingående klarläggande av bolagsalternativets fördelar
framför den nuvarande ordningen lämnats. Vattenfallsstyrelsen inskränker
sig sålunda till att framhålla, att enligt dess mening det nu uppgjorda
förslaget innebär den lämpligaste lösningen av stamlinjefrågan, att
en samordning av utbyggnaderna säkerställes och att hela stamlinjesystemet
kommer att drivas som en enhet.
Enligt kollegii mening kunna vägande skäl både för och emot båda här
diskuterade alternativ anföras. En förändring av nuvarande ordning bör
givetvis icke genomföras med mindre någonting därmed vinnes. Kollegium
finner emellertid, att med bolagsalternativet ernås, att ställningstaganden
rörande den ordning i vilken linjerna skola utbyggas underlättas
ävensom att en tillfredsställande form skapas för prövning av frågor rörande
överföring å stamlinjema av kraft, som disponeras av andra kontrahenter
än de som äro ekonomiskt intresserade i stamlinjerna. Möjligt är
att även vissa förenklingar i det nu på grund av den gemensamma driftledningen
tillämpade avräkningsförfarandet mellan respektive kontrahenter
kunna vinnas. Med hänsyn till dessa omständigheter — varvid kollegium
särskilt fäster sig vid önskvärdheten av att en fast form skapas för handläggning
av de för landets kraftförsörjning och därmed för hela dess näringsliv
så betydelsefulla frågorna rörande stamlinjernas utbyggnad och
drift — får kollegium för sin del i princip tillstyrka förslaget.
Vad angår de särskilda bestämmelserna i konsortialavtalet har kollegium
icke funnit något att i sak erinra mot desamma. Kollegium förutsätter
emellertid, att avtalet underkastas en överarbetning i formellt hänseende,
innan det definitivt fastställes, enär vissa bestämmelser synas oklara
och måhända kunna giva anledning till tveksamhet vid tolkningen. Med
hänsyn till den begränsade remisstiden har kollegium emellertid icke kunnat
underkasta bestämmelserna en mera ingående granskning utan får
inskränka sig till att framhålla behovet av en omarbetning av § 3 mom. 4
samt § 11. I fråga örn avfattningen av § 5 vill kollegium särskilt understryka,
vad Industriförbundet och Vattenkraftföreningen härom anfört.
Kollegium har i övrigt icke funnit anledning till erinran i ärendet.
I detta ärendes handläggning hos kollegium hava deltagit generaldirektören
Sahlin, kommerserådet Malm, föredragande, och t. f. kommerserådet
Lindskog.
Underdånigst
Stig Sahlin
Nils Malm
Hugo Wennerholm
Statsutskottets utlåtande nr 56.
21
Bil. C.
Industriförbundets och Vattenkraftföreningens yttrande till
Kungl, kommerskollegium.
1 skrivelser den 28 april 1945 till Sveriges industriförbund och Svenska
vattenkraftföreningen har kommerskollegium anhållit, att organisationerna
ville avgiva yttranden över det förslag om bildandet av ett stamlinjeholag,
som framlagts av vattenfallsstyrelsen i underdånig skrivelse den 27
april 1945. Efter gemensam beredning av ärendet få vi anföra följande.
Vid tillkomsten av det nuvarande stamlinjenätet för 200 kV ha privata
och kommunala kraftföretag tagit betydelsefulla initiativ och gjort omfattande
tekniska och ekonomiska insatser. Liksom vattenfallsstyrelsen ha
företagen därigenom kunnat verksamt bidraga till att under krigsåren säkerställa
kraftförsörjningen i landets mellersta och södra delar, där de lokala
vattenkrafttillgångarna ej äro tillräckliga för att tillgodose behovet. Samtliga
200 kV-linjer ha drivits parallellt under enhetlig ledning och det sålunda
upptagna samarbetet har ägt rum utan friktioner, även örn uppfattningen
om vissa tekniska spörsmål kunnat divergera, vilket är helt naturligt med
hänsyn till att organisationen måst byggas upp från grunden utan ledning
av vare sig in- eller utländsk erfarenhet. Även för framtiden bär parallelldrift
under enhetlig ledning accepterats såsom en för alla förmånlig driftform.
Dess syfte är att i görligaste mån nedbringa riskerna för driftstörningar
och kostnaderna för kraftöverföringen. De gångna årens erfarenhet
giver härvidlag vägledning örn hur de tekniska anordningarna skola
utformas och hur driften framdeles skall ordnas för att vid tillkomsten av
nva linjer driftsäkerheten skall ytterligare ökas.
” De hittillsvarande stamlinjeavtalen ha fungerat tillfredsställande och några
bärande skäl för systemets upphörande ha icke framlagts. Även sträckningen
av norrlandslinjerna har i stort sett kunnat fastställas på överenskommelsens
väg.
Samordningen av utbyggnadsplanerna har under krigsåren kunnat ske
utan större meningsskiljaktigheter och utan att andra berättigade intressen
trätts för nära. Härvid lia kontrahenterna i huvudsak anpassat sig efter
riktlinjerna i det utlåtande rörande det elektriska stamlinjenätet, som år
1937 framlades av generaldirektör A. Granholm, även örn hans intentioner
icke i detalj följts i vad avser äganderätten till den tredje och fjärde 200
kV-linjen från Norrland. Dessa linjer ha även färdigställts väsentligt tidigare
än som förutsades i utlåtandet.
Organisationerna äro medvetna om att det tekniska och ekonomiska samarbetet
på standin jeområdet rymmer problem, vilkas svårighetsgrad ökas
med antalet samarbetande kontrahenter. Bland annat gäller detta avräkningsförfarandet.
Dessa svårigheter synas emellertid ej vara av sådan storleksordning,
att de icke skulle kunna bemästras på annat sätt än genom
afl hela överföringen lägges under ett enda företag.
Såsom framhållits i vattenfallsstyrelsens skrivelse föredraga tvivelsutan
de kommunala och privata kraftproducenterna, som överföra större kraftbelopp
från Norrland, att härför erforderliga stamlinjer hyggås och ägas
av kraftproducenten själv. Förutom den större trygghet som äganderätten
innebär, ökas härigenom möjligheten att genomföra utbyggnad vid tidpunkt,
22
Statsutskottets utlåtande nr 54.
sora är lämplig och på sätt som är ändamålsenligt med hänsyn lill beläst
ningsutveckling, byggnadskostnad och företagets ekonomiska ställning.
Kraftproducenten kan då också själv bestämma, på vilka ställen han önskar
uttaga den överförda kraften, en ur hans synpunkt betydande fördel.
Enligt vattenfallsstyrelsens uppfattning böra emellertid nya stamlinjer
icke ägas av kommunala eller privata kraftföretag. Styrelsen ansluter sig
i detta avseende till generaldirektör Granholms ståndpunkt i förutnämnda
utlåtande, vari förordades att nya stamlinjer skulle ägas gemensamt av Vattenfallsstyrelsen
och de privata huvudintressenterna, »enär det kontinuerliga
samarbete, som ur flera synpunkter är önskvärt, därvid torde kunna
genomföras på sådant sätt att både delägarnas och det allmännas intressen
bliva väl tillgodosedda». Vi vilja framhålla, att det kontinuerliga samarbetet
beträffande driften hittills kunnat genomföras helt på frivillighetens
väg, samt att utsikter borde kunna föreligga att skapa fastare former för
motsvarande samarbete även beträffande nybyggnadsprogrammen. 1 föreliggande
läge anse vi oss emellertid icke behöva gå närmare in på hur ett
samordnande av nybyggnadsprogrammen skulle kunna ske med bibehållande
av nuvarande organisation.
Det framlagda förslaget till stamlinjefrågans framtida ordnande innehar
på kraflöverföringsområdet en radikal förändring av den hittillsvarande
jämställdheten mellan statlig, kommunal och enskild företagsamhet. Denna
förskjutning kan komma att få betydelsefulla verkningar för kraftförsörjningen
i stora delar av vårt land och således icke blott för dc närmast
berörda parterna och deras abonnenter, nämligen Stockholms stad, de mellansvenska
bruk och industriföretag, som direkt eller indirekt äro intresserade
i Krångedebolaget, samt Sydsvenska Kraft AB med däri intresserade
utan även för andra industri- och kraftföretag, som äro eller bliva beroende
av kraftöverföring från Noorland. När vi trots ovissheten örn vad denna
förskjutning framdeles kan komma att innebära icke vilja avstyrka det
framlagda förslaget, sker detta i förhoppning att svensk samarbetsvilja till
allas gagn skall komma att prägla det föreslagna stamlinjebolagets verksamhet.
I konsortialavtalets § 5, mom. 4 behandlas frågan om rätt för annan än
kontrahent att överföra kraft på ledningar disponerade av stamlinjebolaget.
Transiteringsfrågan och den därmed sammanhängande frågan om bolagets
monopolställning är otvivelaktigt mycket känslig och kan komma att bli
en prövosten för bolaget. Organisationerna önska på det kraftigaste understryka
nödvändigheten av alt allt möjligt tillmötesgående visas ägarna av
kraftverk i Norrland såväl i vad avser att å bolagets linjer få överföra kraft
som ifråga om kostnaderna härför.
I avtalet äro vissa bestämmelser meddelade för beslut angående medgivande
av transitering för utomstående. I första hand uppställes för sådant
medgivande krav på kvalificerad majoritet. Erhålles blott enkel majoritet
inom bolagets styrelse, beror medgivandet på Kungl. Maj:ts beslut. Enligt
vår mening borde det under alla förhållanden vara tillfyllest att för tillstånd
till transitering, i vad på styrelsen ankommer, kräva allenast enkel majoritet.
Om framställning om transitering blir av styrelsen avslagen, synes det
— ehuru någon oklarhet härom råder — enligt konsortialavtalet ligga i
Kungl. Maj:ts hand att meddela förordnande om transitering, som då ej må
Statsutskottets utlåtande m 54.
23
av bolagets styrelse vägras. Ett förtydligande på denna punkt torde vara
önskvärt.
I § 12 medgives staten rätt att efter trettio år inlösa de i kommunal och
enskild ägo varande aktierna. Det synes vara en betänklig brist i förslaget,
att icke denna rätt på något sätt begränsats. Rätten bör exempelvis icke få
utövas enbart av det skäl att en inlösen kan för staten te sig såsom ekonomiskt
fördelaktig. Det bör under alla förhållanden på ett eller annat sätt
angivas, att det är hänsynen till kraftförsörjningens rationella ordnande,
som härvidlag bör vara avgörande.
Det förefaller emellertid organisationerna som om bestämmelsen angående
^lösningsrätt kunde och borde utgå. De skäl, som av Vattenfallsstyl
elsen själv aberopas emot alternativ 1, enligt vilket samtliga stamlinjer
skulle ägas av staten, ha utan tvivel sådan bärkraft, att de även i framtiden
skola visa sig giltiga. Det skulle efter ett förstatligande av kraftöverföringen
komma att resas utomordentligt starka krav på bolaget med åtföljande irriterande
meningsskiljaktigheter i avseende å ökade överföringsmöjligheter
genom nya stamlinjers utbyggande, tekniska förbättringar, men samtidigt
låga överföringsavgifter. Det skulle, såsom vattenfallsstyrelsen framhållit,
innebära en radikal ändring örn staten skulle enväldigt övertaga överföi
ingen av kraft fran Norrland söderut. Ett förstatligande just av vattenkraftöverföringen
är på de grunder som nu antytts ägnat att ingiva mycket
allvarliga betänkligheter, och det synes även ligga utanför avtalets egentliga
syfte att däri införa bestämmelser om ett eventuellt förstatligande.
Andra möjligheter finnas tvivelsutan att få till stånd en reformering av
riktlinjerna för samarbetet inom bolaget, därest sådan reformering sedermera
skulle visa sig erforderlig. Viljan att medverka till allt som kan gagna
en rationalisering av överföringsmöjligheterna kommer med säkerhet icke
afl saknas hos representanterna för de kommunala och privata kraftföretagen.
Allt bör också göras för att främja dessa strävanden, och allt bör också
undvikas som kan bidraga till att hos dem, till vilkas lojalitet i samarbetet
man måste lita, i onödan skapa oro för kraftöverföringens och kraftförsörjningens
framtida utveckling. Just med hänsyn härtill måste det enligt vår
mening betecknas såsom ett psykologiskt misstag att i avtalet tvinga in en
bestämmelse av förevarande innebörd. Denna § bör därför utgå.
I bolagets styrelse skola tre representanter utses av staten. I vattenfallsstyrelsens
skrivelse förutsättes, att dessa tre styrelseledamöter skola vara
tjänstemän i Vattenfallsstyrelsen. Vi vilja framkasta den tanken, huruvida
det icke ur olika synpunkter vore lämpligt att även ledamöter av Vattenfallsstyrelsen
kunde ifrågakomma till dessa uppdrag.
Med stöd av det anförda få industriförbundet och valtenkraftföreningen
hemställa, att kommerskollegium ville — ehuru hittillsvarande frivilliga
samarbete ifråga om stamlinjerna även framdeles synes kunna tillfredsställa
alla anspråk på rationell kraftöverföring — tillstyrka det vid Vattenfallsstyrelsens
skrivelse fogade konsortialavtalet med förbehåll av följande
ändringar, nämligen
dels att transitering enligt konsortialavtalets § 5 mom. 4 må kunna bifallas
av stamlinjebolagets styrelse efter beslut med enkel majoritet,
dels att konsortialavtalets § 12 måtte utgå.
24
Statsutskottets utlåtande nr 54.
I behandlingen av detta ärende ha icke deltagit några ledamöter av förbundets
och föreningens styrelser, som på grund av representantskap för
de till de föreslagna bolags- och komsortialavtalen anslutna kommunala och
privata kraftföretagen varit jäviga att deltaga.
Stockholm den 5 maj 1945.
SVERIGES INDUSTRIFÖRBUND
Gustaf Settergren
SVENSKA VATTENKRAFTFÖRENINGEN
Mauritz Carlson
/ Erik Blomqvist
Svenska Tryckeriaktiebolaget, Stockholm 1946
461189