Statsutskottets utlåtande nr 50.

1

Nr 50.

Ankom till riksdagens kansli den 13 mars 1946 kl. 4 em.

Utlåtande i anledning av Kungl. Majus proposition angående
organisationen av garnisonssjukvården för
Stockholms garnison.

(lia avd.)

I propositionen nr 9 har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den 4 januari 1946, föreslagit
riksdagen att

dels besluta, att ett nytt garnisonssjukhus för Stockholms garnison skall
uppföras i enlighet med vissa av föredragande statsrådet angivna riktlinjer,
dels ock bemyndiga Kungl. Majit att godkänna i förberörda statsrådsprotokoll
intaget preliminärt avtal rörande samarbete mellan kronan och Stockholms
läns landsting vid driften av det nya garnisonssjukhuset.

I. Inledning-.

Det nuvarande garnisonssjukhuset i Stockholm uppfördes under åren
1817—1834. Huvudbyggnaden med fasad mot Hantverkargatan är alltjämt
i gott stånd. Med hänsyn till den betydande utveckling, som under det
senaste århundradet ägt rum inom medicinens och sjukvårdens område, anses
emellertid sjukhuset omodernt och synnerligen olämpligt för sitt ändamål.

Med hänsyn härtill har frågan örn att bereda förbättrade lokaler för
garnisonssjukhuset sedan lång tid tillbaka varit föremål för övervägande.
I det förslag, som på sin tid framlades om uppförande av kasernetablissement
för flertalet till Stockholm förlagda truppförband å Järvafältet
invid Stockholm, ingick sålunda, att även ett nytt garnisonssjukhus
skulle anläggas å nämnda plats. Ehuru en del förberedande åtgärder i
sådant syfte vidtogos, blevo dessa planer dock icke fullföljda. Närmaste
orsaken härtill torde vara att söka däri, att, sedan kravet på att bereda serafimerlasarettet
nya lokaler framträtt med ökad styrka, fråga uppkom, örn icke
en sammanslagning av detta lasarett med garnisonssjukhuset skulle vara icke
blott möjlig utan jämväl innebära bestämda fördelar ur ekonomiska och sjukhustekniska
synpunkter.

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 6 sami. Nr 50—53.

iil 46

2

Statsutskottets utlåtande nr 50.

I detta avseende företogos undersökningar av 1917 års garnisonssjukhuskommitté
och 1919 års sjukhusbyggnadssakkunniga. Sedermera upptogs
spörsmålet ånyo av den s. k. sjukhuskommissionen, vars förslag i denna
del anmäldes av chefen för försvarsdepartementet i propositionen 1930: 232
(s. 115—144). Efter en redogörelse för kommissionsförslaget och de däröver
avgivna yttrandena anförde departementschefen, att han ansett sig böra förorda
det av sjukhuskommissionen framlagda förslaget i fråga örn garnisonssjukhusets
sammanförande med karolinska sjukhuset ävensom de av kommissionen
föreslagna allmänna bestämmelserna rörande denna sammanföring.

Riksdagen (skrivelse nr 386) beslöt, att garnisonssjukhuset skulle sammanslås
med karolinska sjukhuset i huvudsaklig överensstämmelse med nyss angivna
allmänna grunder.

Bestämmelser rörande organisationen av garnisonsavdelningarna vid
karolinska sjukhuset meddelades i det för sjukhuset gällande reglementet
(SFS 1939:416), varefter verksamheten påbörjades i enlighet med vissa av
Kungl. Maj:t den 22 juni 1939 meddelade föreskrifter.

Emellertid uppkom hösten 1939 till följd av vidtagna försvarsorganisatoriska
åtgärder ett ökat behov av vårdplatser inom garnisonssjukvården i
Stockholm. En ytterligare ökning av vårdplatsbehovet inträdde genom den
anbefallda förstärkta försvarsberedskapen. Från de militära myndigheternas
sida framlades därför vid nämnda tidpunkt förslag till utökning av antalet
vårdplatser. De i ärendet hörda myndigheterna voro ense örn att den år
1930 fastställda planen för garnisonssjukvårdens organisation borde såtillvida
modifieras, att karolinska sjukhusets garnisonsavdelningar togos i anspråk
enbart för de kirurgiska sjukdomsfallen, medan garnisonssjukhuset tills
vidare bibehölles och avsåges för de medicinska och venerologiska sjukdomsfallen.
Av praktiska skäl borde emellertid garnisonssjukhuset anknytas till
karolinska sjukhuset som ett slags filialsjukhus och följaktligen stå under inseende
av direktionen för karolinska sjukhuset.

Förslag i ämnet framlades i propositionen 1940 L: 149 och godkändes av
riksdagen enligt skrivelse nr 321. Därvid förutsattes, att den ändrade
sjukhusorganisationen skulle erhålla endast provisorisk karaktär i avvaktan
på närmare erfarenheter rörande behovet under normala förhållanden av
vårdplatser inom garnisonssjukvården. I anslutning härtill föreskrev Kungl.
Maj:t den 28 juni 1940, att bestämmelserna rörande den ändrade organisationen
av garnisonssjukvården skulle endast tills vidare lända till efterrättelse.
Sedermera uppdrog chefen för försvarsdepartementet enligt Kungl.
Maj:ts bemyndigande den 6 november 1942 åt ledamoten av riksdagens andra
kammare J. E. G. Fast att leda en utredning rörande den slutliga organisationen
av garnisonssjukvården i Stockholm.

Med skrivelse den 21 november 1944 har den sakkunnige överlämnat betänkande
i ämnet.

Över betänkandet ha, efter remiss, utlåtanden avgivits av överbefälhavaren,
chefen för armén, chefen för marinen, chefen för flygvapnet, försvarets

Statsutskottets utlåtande nr 50.

3

sjukvårdsförvaltning, arméns fortifikationsförvaltning, arméförvaltningen, försvarets
bostadsanskaffningsnämnd, medicinalstyrelsen, centrala sjukvårdsberedningen,
civilförsvarsstyrelsen, byggnadsstyrelsen och direktionen för karolinska
sjukhuset, varjämte, sedan tillfälle därtill beretts vederbörande, länsstyrelsen
i Stockholms län, Stockholms läns landstings förvaltningsutskott,
Stockholms stads sjukhusdirektion, Sveriges läkarförbund, svensk sjuksköterskeförening
och försvarsverkens civila personals förbund yttrat sig över
betänkandet.

II. Garnisonssjukvården i Stockholm och den
kliniska undervisningen.

Den salckunnige har inledningsvis framhållit, att en huvudsynpunkt vid uppbyggandet
av garnisonssjukvården i Stockholm i dess tidigare skeden varit
önskemålet att äga tillgång till det militära patientmaterialet för den kliniska
undervisningen vid utbildningen av läkare. I anslutning härtill halden
sakkunnige vidare anfört följande.

Denna synpunkt dominerade helt under förra delen av 1800-talet men
förlorades sedermera ur sikte för att åter väckas till liv under diskussionerna
kring planeringen av karolinska sjukhuset. Den nuvarande organisationen
av garnisonssjukvården i Stockholm — bortsett från de provisoriska åtgärder
som vidtagits under det nu pågående världskrigets förlopp — har också
utformats med tanke på att »garnisonsfallen» skola komma till användning
i den kliniska undervisningen. De nämnda provisoriska åtgärderna ha ej
heller syftat till att rubba denna principiella grundval. Utgångsläget för
den nu föreliggande utredningen är fördenskull en organisation av den stockholmska
garnisonssjukvården, som avser att tillgodose den kliniska undervisningens
krav på patientmaterial.

Av det anförda framgår, att diskussionen örn garnisonssjukvårdens framtida
organisation i första hand måste taga sikte på frågan örn nödvändigheten
eller lämpligheten av samröre mellan vården av stockliolmsgarnisonens
militärpatienter och den akademisk-kliniska undervisningen för blivande
läkare. Först sedan denna fråga besvarats kan ställning tagas till de principer,
enligt vilka garnisonssjukvården bör organiseras.

För erhållande av ett auktoritativt svar på spörsmålet örn den kliniska
undervisningens förhållande till garnisonssjukvården i Stockholm har utredningen
i skrivelse till direktionen för karolinska sjukhuset den 20 januari
1945 framställt följande frågor, niimligen

1) huruvida med hänsyn till den kliniska undervisningens behov militära
patienter kunna anses erforderliga för sjukhusets del;

2) huruvida med hänsyn till vad nyss anförts och i betraktande av övriga
ifrågakommande omständigheter det ur direktionens synpunkt anses lämpligt,
att garnisonssjukvården i Stockholm även i framtiden organisatoriskt
anslutes till karolinska sjukhuset; eller

3) huruvida direktionen med hänsyn till sjukvården vid karolinska sjukhuset
tinner det önskvärt, att garnisonssjukvården i Stockholm helt skiljes
från sjukhuset; samt

4) därest den under 3) angivna frågan anses böra besvaras jakande, huruvida
med hänsyn till förekommande angelägna arbetsuppgifter karolinska
sjukhuset lämpligen kan för andra sjukvårdsändamål övertaga de nu för
sjukhusets garnisonsavdelningar avsedda lokalutrymmena.

4

Statsutskottets utlåtande nr 50.

Efter en närmare redogörelse för direktionens för karolinska sjukhuset
svar å de sålunda framställda frågorna — betänkandet (sid. 21—24) •— har
den sakkunnige sammanfattat svarens innebörd på följande sätt.

Av den nu lämnade redogörelsen framgår, att direktionen för karolinska
sjukhuset med vissa förbehåll ställt sig på den ståndpunkten, att det med
hänsyn till den kliniska undervisningen knappast föreligger ett deciderat
önskemål örn fortsatt organisatoriskt samgående mellan garnisonssjukvården
och den kliniska undervisningen i Stockholm. För egen del vill utredningen
framhålla, att de betänkligheter, som den kirurgiska undervisningens företrädare,
professorn John Hellström, framfört mot att det militära patientmaterialet
skulle bortfalla, av honom under utredningens vidare förhandlingar
i väsentlig grad modifierats, under förutsättning att vissa av honom
framförda önskemål beträffande karolinska sjukhusets garnisonsavdelningars
framtida utnyttjande bleve tillgodosedda. Till denna fråga återkommer utredningen
i ett följande avsnitt.

Sammanfattningsvis anser sig utredningen kunna fastställa, att den tidigare
med styrka hävdade uppfattningen örn militärpatienternas behövlighet
för den kliniska undervisningen i Stockholm numera icke kan tillerkännas
samma avgörande betydelse som tidigare. "Utredningen finner därför, att
en lösning av frågan örn den framtida organisationen av garnisonssjukvården
i Stockholm numera kan åvägabringas utan samgående med den kliniska
undervisningen för blivande läkare därstädes. Utredningen kommer
i ett följande avsnitt att dryfta de olika principiella lösningar av frågan örn
garnisonssjukvårdens organisation, som i anslutning till det nyss anförda
kunna tänkas.

Föredragande statsrådet har för sin del anfört följande.

Av den föreliggande utredningen framgår, att de militära patienterna från
Stockholms garnison icke längre äro behövliga såsom underlag för den kliniska
undervisningen vid karolinska sjukhuset. Härav följer att denna garnisons
sjukhusfråga kan lösas fristående, utan hänsyn till den kliniska undervisningen.
Härmed är emellertid icke sagt, att militärpatienterna —
därest garnisonssjukvården frigöres från karolinska sjukhuset — över huvudtaget
icke behöva anlita karolinska sjukhuset. Beträffande vissa speciella
sjukdomar, exempelvis ögonsjukdomar och åkommor, som kräva radiologisk
behandling, torde allt fortfarande den ordningen bli gällande, att även de
militära patienterna hänvisas till karolinska sjukhusets specialkliniker.

lil. Olika alternativ i fråga om elen framtida organisationen
av garnisonssjukvården i Stockholm.

Den sakkunnige har till behandling upptagit följande förslag i avseende å
utformningen av garnisonssjukvårdens organisation, nämligen

1) utbyggnad av karolinska sjukhuset för täckande av det militära vårdbehovet,

2) utbyggnad av det nuvarande garnisonssjukhuset för samma ändamål,

3) slopande av en garnisonssjukhusvård såsom sådan och dennas ersättande
med vård å befintliga (eventuellt utbyggda) kommunala sjukvårdsinrättningar,
samt

4) uppförande av ett nytt garnisonssjukhus för Stockholms garnisons (och
intilliggande) truppförband och andra militära formationer.

Statsutskottets utlåtande nr 50.

5

Efter att närmare lia behandlat de nu angivna alternativen har den sakkunnige
sammanfattningsvis ansett sig kunna fastslå, att såväl allmänt organisatoriska
som ock ekonomiska synpunkter närmast talade för det sistnämnda
alternativet, d. v. s. uppförande av ett nytt garnisonssjukhus för Stockholms
garnison. För denna lösning talade enligt den sakkunnige jämväl synpunkten
att bereda en fast grundval för utbildningen av försvarets medicinalpersonal.

Den sakkunnige hade funnit dessa synpunkter motivera en principlösning
av frågan örn organisationen av garnisonssjukvården i Stockholm i enlighet
med det nu föreliggande alternativet, d. v. s. genom uppförande av ett nytt
garnisonssjukhus för Stockholms garnison.

De myndigheter och organisationer, som i sina yttranden berört förevarande
avsnitt av den sakkunniges betänkande, ha samtliga tillstyrkt, att organisationen
av garnisonssjukvården i Stockholm utformades på grundval av det
av den sakkunnige förordade alternativet med uppförande av ett nytt gamisonssjukhus.

Föredragande statsrådet har för sin del anfört följande.

Den sakkunnige har såsom framgår av den tidigare redogörelsen efter en
diskussion av olika tänkbara alternativ för organisationen av garnisonssjukvården
i Stockholm stannat vid det förslag, som innebär uppförande av
ett helt nytt garnisonssjukhus. De skäl den sakkunnige anfört till stöd härför
finner jag bärande. I likhet med de hörda myndigheterna och organisationerna
förordar jag, att sjukhusvården för Stockholms garnison och närbelägna
truppförband, formationer och anstalter tillgodoses genom uppförande
av ett nytt garnisonssjukhus. Emellertid finner jag det vara av intresse,
att detta sjukhus kommer till användning även för civila sjukvårdsändamål
i den mån detta är möjligt utan eftersättande av den militära sjukvården.
I detta syfte lia på mitt föranstaltande inletts förhandlingar med
Stockholms läns landsting, vilka även lett till positivt resultat.

IV. Utnyttjandet av karolinska sjukhusets garnisonsavdelningar
efter uppförandet av ett
nytt garnisonssjvikhus.

Den sakkunnige har i enlighet med honom meddelade direktiv icke ingått
på någon detaljbedömning av karolinska sjukhusets organisation och lokalförhållanden
i annan mån än som för utredningsuppdragets fullgörande varit
erforderligt. På grund härav har den sakkunnige inskränkt sig till att anföra
vissa allmänna synpunkter på detta spörsmål och därvid framhållit följande.

I sitt yttrande till utredningen rörande förhållandet mellan garnisonssjukvården
i Stockholm och den kliniska undervisningen därstädes hänvisade
direktionen för karolinska sjukhuset bland annat till de synpunkter
i ämnet som framförts av professorn John Hellström, vilken i sitt jämväl
tidigare återgivna särskilda uttalande framförde önskemålet, att en urologisk
klinik måtte tillkomma vid karolinska sjukhuset liksom även undervisningsmöjligheter
i iimnet plastik kirurgi.

Utredningen — vars direktiv och sammansättning icke medgiva ett närmare
ingående på hithörande spörsmål — vill likväl såsom sin mening ut -

6

Statsutskottets utlåtande nr 50.

tala, att de nuvarande lokalerna för karolinska sjukhusets garnisonsavdelningar
efter nedläggandet av garnisonssjukvården å sjukhuset bäst synas
kunna komma till användning för något kirurgisk! ändamål. Huruvida
lokalerna äro tillräckliga för beredande av utrymme för båda de nyssnämnda
kirurgiska specialiteterna, har utredningen icke närmare undersökt. Utredningen
vill emellertid i anslutning till under utredningsarbetets gång från
flera håll framförda önskemål understryka vikten av, att vidgat utrymme
beredes för specialiteten plastik kirurgi och detta med hänsyn såväl till den
civila sjukvårdens behov som ock till militära beredskapssynpunkter.

Över vad den sakkunnige anfört i nu förevarande avseende hava yttranden
avgivits av försvarets sjukvårdsförvaltning och direktionen för karolinska
sjukhuset.

Sjukvårdsförvaltningen har anslutit sig till den av den sakkunnige uttalade
uppfattningen, att ökat utrymme bör beredas specialiteten plastik-kirurgi.

Direktionen för karolinska sjukhuset har yttrat, att örn garnisonssjukvården,
såsom förslaget innebure, i huvudsak skildes från karolinska sjukhuset, kunde
de vårdplatser vid sjukhuset, som nu disponerades för garnisonsavdelningarna,
utnyttjas mera direkt för tillgodoseende av sjukhusets uppgift såsom undervisningssjukhus.
Direktionen hemställde under nämnda förutsättning, att
tillfälle framdeles bereddes direktionen att framlägga förslag rörande användningen
av dessa vårdplatser.

Föredragande statsrådet har i nu förevarande fråga anfört följande.

Frågan på vad sätt de för militära sjukvårdsändamål överflödiga lokalutrymmena
inom karolinska sjukhuset i framtiden skola utnyttjas innefattar
ett ämne, som icke synes böra upptagas till prövning i förevarande
sammanhang. Även örn, såsom den sakkunnige och försvarets sjukvårdsförvaltning
framhållit, behov av dessa lokaler föreligger för beredande av utrymme
åt plastik-kirurgi, synes likväl spörsmålet böra hållas öppet i avvaktan
på närmare utredning av direktionen för karolinska sjukhuset. Det
torde få ankomma på direktionen att till Kungl. Majit inkomma med dylik
utredning.

V. Det nya garnisonssjukhusets upptagningsområde

och belägenhet.

Den sakkunnige har framhållit, att de militära formationer och etablissement,
som ett garnisonssjukhus i Stockholm i första hand hade att betjäna,
vore — förutom de till Stockholm förlagda centrala förvaltningsmyndigheterna
■—• vissa för försvaret gemensamma institutioner och högre staber samt de
truppförband etc., vilkas förläggningsort vore Stockholm. Arméns hithörande
truppförband vore Svea livgarde, Livregementet till häst, första tygkompaniet,
Svea artilleriregemente, Stockholms luftvärnsregemente, Svea ingenjörkår,
Signalregementets huvuddel och första intendenturkompaniet. Marinens i
Stockholm förlagda formationer utgjordes av Ostkustens marindistrikt med
Stockholms örlogsstation och Stockholms örlogsvarv.

Utöver nu angivna militära organisationer syntes enligt den sakkunnige
även följande etablissement med nedan nämnda förläggningsorter böra åtminstone
vad beträffar mera specialiserad sjukvård repliera på det nya

Statsutskottets utlåtande nr 50.

7

garnisonssjukhuset, nämligen ur armén Göta pansarlivgarde (Enköping) och
Södermanlands pansarregemente (Strängnäs), ur marinen Stockholms kustartilleriförsvar
och Vaxholms kustartilleriregemente (Vaxholm) samt ur flygvapnet
Koslagens flygflottilj (Hägernäs), Svea flygflottilj (Barkarby) samt
Södertörns flygflottilj (Tullinge).

Den sakkunnige har, då flertalet av de militära organisationer, vilka
det nya garnisonssjukhuset skulle betjäna, vore belägna i eller invid Stockholm,
ansett det vara naturligast att tänka sig en förläggning av sjukhuset
inom eller i närheten av huvudstaden. De synpunkter i övrigt, som enligt
den sakkunniges mening borde vara vägledande vid valet av förläggningsplats
för det nya sjukhuset, vore följande, nämligen hänsyn till kommunikationernas
krav, ekonomiska synpunkter och i viss män luftskyddssynpunkter,
d. v. s. önskemålet att bereda ifrågakommande sjukhusbyggnader en så utspridd
förläggning som möjligt inom det givna sjukhusområdet.

Efter att med närmare motivering ha framhållit, att kommunikationssynpunkterna
icke kunde anses giva utslag vid valet av förläggningsplats för
det nya garnisonssjukhuset har den sakkunnige såsom sin uppfattning uttalat,
att detta däremot syntes bliva fallet vid övervägandet av de ekonomiska
synpunkterna. Den sakkunnige hade ansett sig böra utgå från att särskilda
kostnader för markförvärv för det nya sjukhusets behov så vitt möjligt borde
undvikas. Detta kunde endast ske därest lämplig kronan tillhörig mark för
ändamålet ställdes till förfogande. Härvidlag kunde numera i stort sett
endast två områden ifrågakomma, nämligen Ladugårdsgärde eller Järvafältet.

Körande nämnda områden ur de synpunkter varom här vore fråga har
den sakkunnige anfört följande.

Yad beträffar Ladugårdsgärde är detta område numera till en ganska
avsevärd del disponerat för militära administrationsbyggnader, vilka för
övrigt stå under utbyggnad. Ehuru återstående delar av detta område i
och för sig måhända skulle vara tillräckliga för beredande av utrymme åt
ett sjukhusområde, synes det knappast lämpligt att hit förlägga en sjukvårdsinrättning
av den storlek, varom här är fråga. Ladugårdsgärde synes
därför endast böra ifrågakomma, därest icke andra för sjukhusbyggnader
lämpade områden kunna anses stå till förfogande.

Genom representanter för arméns fortifikationsförvaltning och IV. militärbefälsstaben
har utredningen orienterats örn föreliggande möjligheter att
disponera för ett sjukhus lämpliga områden å Järvafältet. Denna orientering
har givit följande resultat. I huvudsak två i och för sig för ändamålet
lämpliga områden stå till förfogande, vilkas ianspråktagande icke inkräkta
på Järvafältets användbarhet för övningsändamål, nämligen dels
Bagartorp vid Enköpingsvägen och dels Orområdet strax norr örn Sundbyberg.

Av dessa områden torde Bagartorp ligga lämpligast till ur kommunikationssynpunkt
med sitt läge i omedelbar närhet av en större allmän väg,
varjämte området är vid lämpat för bebyggelse med hänsyn till markytans
beskaffenhet. Emellertid lia fortsatta undersökningar givit vid handen, att
ett ianspråktagande av detta område för uppförande av ett nytt garnisonssjukhus
kommer att kollidera med vissa andra byggnadsprojekt för armén,
nämligen ordnandet av förläggningen för birsta intendenturkompaniet. Efter

8

Statsutskottets utlåtande nr 50.

genomförandet av detta byggnadsprogram blir det återstående tomtområdet
för litet för garnisonssjukhusets behov och kommer dessutom att ligga alltför
nära vissa statens järnvägar tillhörande anläggningar. Efter samråd med
arméns fortifikationsförvaltning har utredningen för den skull ansett sig icke
böra ifrågasätta detta områdes ianspråktagande för här avsett ändamål.

Vad åter beträffar Örområdet är detta område ur flera synpunkter mycket
fördelaktigt för en sjukhusbebyggelse. Området bildar en relativt avgränsad
del på ett höjdparti och har en storlek, som väl medger en lämplig utplacering
av byggnaderna samt möjligheter till eventuella framtida utvidgningar
i olika riktningar. Området är beläget på något avstånd från allmän väg
och vissa kostnader för förbättring av vägförbindelserna måste därför påräknas
i detta fall. Ytterligare relativt betydliga kostnader måste dessutom
beräknas för planerings- och sprängningsarbeten på grund av områdets starkt
kuperade yta. Dessa kostnader äro visserligen betydliga men icke av den
storleksordning att de, vägda mot de fördelar i övrigt, som en förläggning
av det nya garnisonssjukhuset till detta område skulle innebära, kunna anses
utgöra ett allvarligare hinder. Härtill kommer att vederbörande myndigheter
icke kunnat anvisa annat lämpligt, kronan tillhörigt område invid
Stockholm. Ur luftskyddssynpunkt torde Örområdet vara förmånligare än
området vid Bagartorp. Ur de anförda synpunkterna vill utredningen sålunda
förorda, att det blivande garnisonssjukhuset förlägges till Örområdet
å Järvafältet, en förläggning som jämväl tillstyrkts av arméns fortifikationsförvaltning
och vederbörande militärmyndigheter.

Under utredningens gång har visserligen framkommit, att Sundbybergs
stad hyser vissa planer på att kunna förvärva någon del av Örområdet för
park- och fritidsändamål. Förhandlingar med representanter för staden ha
dock givit vid handen, att stadens planer i detta avseende väl kunna sammanjämkas
med ett eventuellt ianspråktagande av en del av området för
sjukhusändamål.

Området tillhör, såsom förut nämnts, Järvafältet och är sålunda statens
egendom samt redovisat å försvarsväsendet fastighetsfond. Inhämtade upplysningar
giva vid handen, att området endast belastas av vissa nyttjanderätter
med kort uppsägningstid, varför området kan tagas i anspråk för
uppförande av det nya garnisonssjukhuset utan nämnvärd tidsutdräkt.

Av de hörda remissmyndigheterna ha vissa särskilt betonat luftskyddssynpunkterna.
Överbefälhavaren har härvid, bland annat, framhållit betydelsen
av att de närmast sjukhuset liggande terrängpartierna i framtiden icke
toges i anspråk för uppförande av fabriker eller andra tänkbara bombmål
utan användes till park- och fritidsändamål.

Föredragande statsrådet har anfört följande.

Såsom den sakkunnige framhållit böra vid valet av förläggningsplats för
det nya garnisonssjukhuset kostnader för markförvärv såvitt möjligt undvikas
och sålunda något kronan tillhörigt markområde komma i fråga. Bland
sådana områden har den sakkunnige nämnt Ladugårdsgärde och Järvafältet.
På de av den sakkunnige anförda skälen, vilka understrukits av remissmyndigheterna,
anser jag ett ianspråktagande av någon del av Ladugårdsgärde
icke numera kunna övervägas.

Yid angivna förhållanden återstår i stort sett endast att välja en lämplig
förläggning å Järvafältet. Den sakkunnige har undersökt två olika platser
därstädes och stannat för alternativet att förlägga sjukhuset till Or-området
inom fältets sydligaste del. Då jag vid besök på platsen funnit detta område
vara lämpligt som förläggningsplats för ett sjukhus, föreslår jag i lik -

Statsutskottets utlåtande nr 50.

9

het med utredningsmannen och de myndigheter, som yttrat sig i denna
fråga, att sjukhuset förlägges till nämnda plats.

En skiss över det föreslagna förläggningsområdets belägenhet torde såsom
bilaga (JBil. 1) få fogas till statsrådsprotokollet i ärendet. I anslutning
till vad överbefälhavaren anfört rörande dispositionen av områdena närmast
garnisonssjukhusets tilltänkta förläggningsplats vill jag framhålla, att förslag
framkommit från Sundbybergs stad örn förvärv för stadens räkning av berörda
områden eller delar därav, varför möjligheter finnas för en disposition
av dessa områden i enlighet med vad överbefälhavaren anfört.

VI. Principprogram för ett nytt garnisonssjukhus.

1. Yårdplatsantalet å garnisonssjukhuset.

Den sakkunnige har uppskattat omfattningen av personalen vid de truppförband
och andra militära formationer, som kunde anses ingå i det nya
sjukhusets upptagningsområde till i runt tal 24 000 personer, därav omkring
1 500 kvinnor, samt med beaktande härav och andra på frågan inverkande omständigheter
stannat för att beräkna vårdplatsbehovet å sjukhuset till 280
sängplatser.

2. Avdelningsindelning och särskilda institutioner å det nya
garuisonssj ukhuset.

Ben sakkunnige har framhållit, att följande allmänna synpunkter borde
skänkas beaktande då det gällde att avgöra, vilka discipliner inom sjukhusvården,
som borde vara företrädda å det nya garnisonssjukhuset, och vilka
särskilda institutioner, som borde anknytas till sjukhuset. Sjukhusets uppgift
komme i första hand att bli att tjäna såsom »normallasarett» för Stockholms
garnison. Vidare skulle sjukhuset kunna tjänstgöra såsom remisssjukhus
för patienter från militära förband på ett ej alltför stort avstånd från
huvudstaden. Vid sidan av dessa direkt sjukvårdande uppgifter syntes sjukhuset
såsom rikets största militära sjukvårdsinrättning böra ifrågakomma såsom
undervisningsanstalt för utbildning av militärläkare och viss annan
medicinalpersonal inom försvarsväsendet.

I det nya sjukhuset borde enligt den sakkunnige en kirurgisk och en
medicinsk avdelning ingå såsom primära delar. Den sakkunnige hade
funnit sig böra föreslå, att ifrågavarande båda avdelningar vardera erhölle
ett platsantal av omkring 75, vilket antal ur byggnads- och sjukhustekniska
synpunkter ansetts böra närmare fixeras till 72.

Den sakkunnige har vidare föreslagit, att sjukhuset med hänsyn till dess
speciella karaktär skulle innehålla en venerologisk avdelning med ett
platsantal av 50 till ungefär 35. I den slutliga utformningen av byggnadsprogrammet
för sjukhuset hade detta antal av byggnadstekniska skäl fixerats
till 33.

Vid sidan av sistnämnda avdelning syntes enligt den sakkunnige med hänsyn
till det militära klientelets särart ytterligare en specialavdelning böra
ingå i det nya sjukhuset, nämligen en avdelning för oron-, näs- och
halssjukdomar, omfattande 25 vårdplatser.

10

Statsutskottets utlåtande nr 50.

Jämte förutnämnda vårdavdelningar syntes sjukhuset enligt den sakkunnige
böra omfatta vissa gemensamma avdelningar, nämligen s. k. E-avdelning,
avsedd för vård av sådana sjuka, där vårdplatserna kunna vara enkelt
utrustade och sålunda anskaffas för lägre kostnad än å övriga avdelningar,
isoleringsavdelning samt privatavdelning. Yårdplatsbehovet beräknades
av den sakkunnige till 38 för E-avdelningen och till 20 för vardera
av de båda övriga avdelningarna.

Utöver de nu angivna vårdavdelningarna borde enligt den sakkunnige i
principprogrammet för sjukhuset ingå — förutom undervisnings- och
förläggningslokaler för militärmedicinsk personal — erforderliga
arbets-, ekonomi- och administrationsavdelningar.

Den sakkunnige har vidare anfört, att sjukhusets karaktär av ett rent militärt
sjukvårdsetablissement åberopats till stöd för att i principprogrammet
skulle upptagas ytterligare vissa lokaler, vilka åtminstone hittills saknade
motsvarighet bland landets civila sjukhus, nämligen lokaler för s. k. chockbehandling
av svårt skadade vid bombanfall och liknande. Utländska erfarenheter
från det senaste världskriget hade särskilt åberopats till stöd för
att dylika lokaler borde tillkomma å det nya garnisonssjukhuset. Ehuru den
sakkunnige för sin del hyste viss tvekan örn nödvändigheten att bereda plats
för en chockavdelning inom principprogrammet för sjukhuset, hade han likväl
icke ansett sig böra motsätta sig, att en dylik avdelning inrättades. För
ändamålet krävdes inga särskilt komplicerade och dyrbara lokalutrymmen och
endast enklare inventarieutrustning.

Slutligen borde enligt den sakkunnige i principprogrammet för det nya
garnisonssjukhuset ingå bostäder för den personal å sjukhuset, som icke
ansåges böra hänvisas att söka bostäder på den allmänna hyresmarknaden.

Den sakkunnige har därjämte uttalat, att en rationalisering av truppförbands-
och motsvarande sjukhus i och invid Stockholm utgjorde en nödvändig
förutsättning för ett efter moderna grundsatser upplagt principprogram
för ett nytt garnisonssjukhus.

Av remissmyndigheterna ha försvarets sjukvårdsförvaltning och civilförsvarsstyrelsen
under åberopande bland annat av de under kriget vunna erfarenheterna
understrukit vikten av att en s. k. chockavdelning inrättades vid
sjukhuset.

Föredragande statsrådet har beträffande det föreslagna principprogrammet
för sjukhuset anfört följande.

Föreliggande förslag till principprogram för det nya garnisonssjukhuset
har i alla väsentliga delar tillstyrkts av de hörda myndigheterna Enighet
råder örn att sjukhuset bör innefatta de vårdavdelningar som utredningsmannen
angivit, nämligen medicinsk avdelning, kirurgisk avdelning, venerologisk
avdelning, öronavdelning, E-avdelning, isoleringsavdelning och privatavdelning.
Ehuru en privatavdelning icke är nödvändig i ett sjukhus av
detta slag, vill jag på de av utredningsmannen anförda skälen icke motsätta
mig, att en dylik avdelning inrymmes i byggnadsprogrammet. I fråga örn
behovet av de övriga vårdavdelningarna synes någon tvekan icke råda.

Statsutskottets utlåtande nr 50.

II

I fråga om vårdavdelningarnas storlek lia vissa invändningar riktats mot
utredningsmannens förslag. Särskilt gäller detta beträffande den venerologiska
avdelningen, som anses vid bifall till nämnda förslag bli väl liten, i
samband varmed framhållits, att den blivande avdelningen för bär avsedda
sjukdomar vid karolinska sjukhuset icke skulle kunna mottaga garnisonspatienter
för vård.

För egen del vill jag i denna fråga först erinra därom, att vårdplatser
på sjukhuset av utredningsmannen beräknats även för garnisonens civila
personal. Då denna personal icke nödvändigtvis behöver vårdas å garnisonssjukhus
utan bör kunna erhålla erforderlig vård å redan befintliga civila
sjukhus, synes mig utredningsmannens förslag innefatta ett väl stort antal vårdplatser.
Härtill kommer att jag i det följande ifrågasätter örn platser å sjukhuset
över huvud taget böra avses för kvinnlig personal. I och för sig skulle alltså
en reduktion av antalet vårdplatser vara tänkbar. Emellertid har verkställd
utredning utvisat att en beskärning av antalet vårdplatser skulle i ekonomiskt
hänseende ställa sig mycket oförmånlig. Ur sjukvårdssynpunkt är det vidare
av direkt intresse att sjukhuset belägges även med civila patienter. Med
hänsyn härtill finner jag mig icke kunna förorda någon reduktion av antalet
vårdplatser, så mycket mindre som den överenskommelse med Stockholms
läns landsting örn vård av civila patienter, som preliminärt träffats
torde komma att trygga en jämn belastning av sjukhuset. A andra sidan
framgår av det nu anförda att jag icke heller anser mig böra räkna med
någon utökning av sjukhuset utöver utredningsmannens förslag. Yad storleken
av vårdavdelningarna beträffar har jag i brist på närmare hållpunkter
funnit mig böra i nuvarande läge godtaga nämnda förslag.

De lokala myndigheterna — länsstyrelsen i Stockholms län och länets
landstings förvaltningsutskott — lia ifrågasatt statlig medverkan vid anordnandet
av epidemivården för Stockholmsgarnisonen, vilken vård till största
delen kommer att åvila landstinget. På av utredningsmannen anförda
skäl och efter att i denna del ha samrått med chefen för socialdepartementet
anser jag mig icke kunna förorda ett frångående av nuvarande regler
rörande ansvaret för denna vård, även örn jag är medveten om att förpliktelserna
i detta avseende kunna visa sig bli betungande för landstinget.

Jag förordar således, att sjukhusets vårdavdelningar erhålla i huvudsak
följande storlek:

Medicinsk avdelning.....

Kirurgisk avdelning.....

Venerologisk avdelning .

Öronavdelning ...........

E-avdelning...............

Isoleringsavdelning .....

Privatavdelning .........

........ 72 platser

........ 72 »

........ 33

........ 25

........ 38

........ 20

........ 20

Summa 280 platser

Särskilt de militära myndigheterna ha starkt understött den sakkunniges
förslag örn anslutande av undervisningslokaler för militärmedicinsk personal
till det nya garnisonssjukhuset. Denna personal utgöres av militärläkare,
värnpliktiga läkare, tandläkare och apotekare samt fast anställda respektive
värnpliktiga sjukvårdare. Då förutsättningarna för en effektiv undervisning
av sådan personal för närvarande äro mindre goda och det synes ändamålsenligt
att i samband med garnisonssjukhusets anordnande bereda möjligheter
för en rationellt bedriven undervisning för hithörande personalkategorier,
anser jag mig böra godtaga den sakkunniges förslag i denna del.

J 2

Statsutskottets utlåtande nr 50.

I det följande ämnar jag dock föreslå viss begränsning i det av utredningsmannen
för dessa undervisningslokaler förordade bjggnadsprogrammet.

Den chockbehandlingsavdelning, som vid bifall till den sakkunniges förslag
skulle knytas till det nya sjukhuset, synes uteslutande komma att fylla
beredskapsuppgifter och hör därför knappast organiskt samman med ett för
fredsändamål planerat garnisonssjukhus. Med hänsyn till vad försvarets sjukvårdsförvaltning
och civilförsvarsstyrelsen anfört till stöd för att en chockbehandlingsavdelning
inrättas vid sjukhuset anser jag mig likväl böra biträda
den sakkunniges förslag i denna del, varvid jag särskilt vill framhålla,
att ° de för avdelningen beräknade utrymmena kunna i fredstid tagas i anspråk
för annat sjukvårdsändamål.

Den av utredningsmannen berörda frågan örn förbättrade förhållanden
för truppförbandssjukvården inom Stockholms garnison befinner sig under
utredning, varför jag bär icke har anledning ingå på detta spörsmål.

VII. Förslag till uppförande av ett nytt garnisonssjukhus.

På grundval av det i föregående avsnitt angivna principprogrammet har
utredningens arkitekt N. Grep utarbetat principskisser till erforderliga byggnader
för det nya garnisonssjukhuset. Beträffande de närmare detaljerna i
denna del hänvisas till den sakkunniges betänkande (s. 50—58).

Av en till statsrådsprotokollet såsom bilaga fogad situationsplan för sjukhusområdet
framgår, att området i vissa delar är starkt kuperat, vilket bidragit
till att höja kostnaderna för sjukhusets uppförande.

Beträffande den närmare planeringen av de olika lokalutrymmena inom
sjukhuset har den sakkunnige anfört följande.

Den egentliga sjukhusbyggnaden är utformad som ett T och avses skola
förläggas i områdets sydliga del. Beträffande byggnadens placering i terrängen
må framhållas, att byggnadens huvudfasad kommer att vetta åt sydsydost^
vilken placering enligt den sjukhustekniska sakkunskapen anses vara
den förmånligaste. Med streckade linjer har angivits huru utredningen
tänkt sig en eventuell tillbyggnad till sjukhuset, sedan förefintliga möjligheter
till påbyggnad av detsamma — vilka möjligheter komma att beröras
i det följande — tagits i anspråk.

Omedelbart norr örn huvudbyggnaden ha sjukhusets köksavdelning och
panncentral placerats, vilka lokaler stå i kulvertförbindelse med huvudbyggnaden.

Undervisningslokalerna med tillhörande förläggningsutrymmen i barackform
ha placerats väster örn köket och panncentralen i tre olika byggnader,
varav dep ena, i L-form, innehåller undervisningslokaler med gymnastiksal
samt övriga byggnader förläggningsutrymmen.

Övriga å området placerade byggnader äro bostadsbyggnader för sjukhusets
befattningshavare. Öster örn sjukhusbyggnaden lia sålunda placerats
två bostadsbyggnader, den ena för sköterskor och assistentsköterskor och
den andra för biträden. De ifrågavarande bostadsbyggnaderna ha placerats
i terrängen på sådant sätt att möjligheter att uppföra ytterligare en ä två
bostadsbyggnader förefinnas. Huru denna framtida byggnad avses skola
placeras har åskådliggjorts med streckade linjer. Väster örn de egentliga
sjukvårdsbyggnaderna ha placerats bostadsbyggnader för överläkare, underläkare
samt maskinist, vaktmästare och ambulansförare.

Av situationsplanen framgår vidare, att i områdets nordvästra del utrymme
reserverats för en framtida byggnad, vilken närmast avses såsom elevhem

Statsutskottets utlåtande nr 50. 13

för den händelse en särskild sjuksköterskeskola för försvaret skulle komma
att anordnas.

I detta sammanhang må framhållas, att de olika byggnadernas placering
i terrängen måst ske under hänsynstagande till en över området löpande
elektrisk högspänningsledning, vars sträckning utmärkts å situationsplanen.

Av den till statsrådsprotokollet fogade perspektivskissen framgår, huru
den sakkunnige tänkt sig utformningen av den sydliga fasaden av sjukhusets
huvudbyggnad. Beträffande dispositionen av denna byggnad har den sakkunnige
anfört följande.

I den västra flygeln avses skola inrymmas följande institutioner i nedannämnda
våningsplan, nämligen i souterrängvåningen avdelning för bad och
fysikalisk terapi samt förvaringslokaler för patienters kläder och övrig personlig
utrustning, i bottenvåningen E-avdelning och i våningen en trappa
upp avdelningen för hud- och könssjukdomar. I våningarna två—fem
trappor upp avses skola förläggas i nu nämnd ordning två medicinska och
två kirurgiska avdelningar.

Huvudbyggnadens östra flygel avses skola disponeras på följande sätt. I
en undre souterrängvåning förlägges den s. k. chockavdelningen, medan en
övre souterrängvåning beräknas skola inrymma centralgarderober för olika
kategorier befattningshavare inom sjukhuset, centralt läkemedelsförråd, tandklinik
m. m. Bottenvåningen är avsedd för mottagnings- och operationslokaler
för sjukhusets öronavdelning, vars vårdavdelning förutsättes skola
inrymmas i våningen en trappa upp. I våningarna två och tre trappor upp
avses skola förläggas respektive isoleringsavdelning och enskild avdelning.

I huvudbyggnadens norra flygel avses garnisonssjukhusets arbetslokaler
skola inrymmas. Souterrängvåningarna beräknas för skyddsrum, centralförråd,
filmarkiv m. m. Bottenvåningen innehåller centralhall med centralgarderob,
mottagningsavdelning för ögonsjukdomar samt administrationslokaler.
Den kirurgiska mottagningsavdelningen är inrymd i våningen en
trappa upp och motsvarande medicinska avdelning samt centrallaboratorium
i våningen två trappor upp. I våningsplanet tre trappor upp Ilar den röntgendiagnostiska
avdelningen placerats, under det att i våningen fyra trappor
upp inrymts mottagningsavdelning för hud- och könssjukdomar, centrala
läkarexpeditioner samt skrivcentral. Slutligen har den kirurgiska operationsavdelningens
lokaler förutsatts skola inrymmas i våningen fem trappor upp.
I takvåningen ha utrymmen beräknats för läkarexpeditioner.

Undervisnings- och förläggningsbyggnader har den sakkunnige avsett skola
utföras av trä, medan byggnadsmaterialet för samtliga övriga byggnader förutsatts
skola vara tegel. För att nedbringa underhållskostnaderna för dessa
senare lia fasaderna avsetts skola utföras av gulgrönt tegel med fogstrykning.

Föredragande statsrådet, som redogjort för remissutlåtandena i ämnet,
har i förevarande sammanhang anfört följande.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår lia i flera remissutlåtanden
framförts erinringar beträffande olika detaljer i den sakkunniges förslag till
byggnadsprogram för det nya garnisonssjukhuset. Särskilt gäller detta sjuksalarnas
storlek men även beträffande korridorer m. m. ha förslag framställts
om ökning av de i betänkandet förutsatta måtten. För egen del
finner jag det visserligen angeläget, att standarden å det nya sjukhuset i
byggnadstekniskt avseende hålles så hög som möjligt. Å andra sidan bör
hållas i minnet, att det här icke är fråga örn ett kliniskt undervisningssjukhus
utan örn ett sjukhus, som till sin funktion närmast kommer att

14

Statsutskottets utlåtande nr 50.

svara mot ett civilt normallasarett. Även med denna bedömningsgrund
kan det efter ett studium av de framställda ändringsyrkandena dock sättas
i fråga, huruvida icke ändringar i förslagets detaljer kunna i vissa hänseenden
vara erforderliga, vilka emellertid lämpligen — såsom utredningsmannen
förutsatt — böra ske efter en översyn av förslaget i samband
med utarbetandet av arbetsritningar för sjukhuset. I enahanda ordning
torde jämväl böra beaktas övriga av myndigheterna och organisationerna
framförda detalj erinringar mot byggnadsprogrammets utformning. En förutsättning
härvidlag bör dock vara, att den ekonomiska ramen för programmets
genomförande icke överskrides. I detta sammanhang bör — i anslutning
till vad i ämnet anförts av medicinalstyrelsen, byggnadsstyrelsen och
centrala sjukvårdsberedningen — övervägas, örn anledning kan föreligga att
beräkna vårdutrymme på sjukhuset även för garnisonens relativt fåtaliga
kvinnliga befattningshavare. Då vissa biutrymmen bortfalla, därest dessa
befattningshavare hänvisas till vård å andra sjukhus, torde härigenom kostnadsbesparingar
vara att ernå. I likhet med byggnadsstyrelsen ifrågasätter
jag vidare, örn gymnastiksal är erforderlig för deltagarna i de korta kurser
för medicinalpersonal, som avses skola anordnas vid garnisonssjukhuset.
Enligt min mening bör denna lokal utgå ur byggnadsprogrammet. Vid
översynen av byggnadsprogrammet bör även ytterligare övervägas frågan
om vilket byggnadsmaterial som bör väljas för de olika byggnaderna.

Jag tillstyrker således, att sjukhuset i huvudsak utformas efter de av
den sakkunnige i betänkandet angivna riktlinjerna med de ändringar som
nu angivits eller vid de fortsatta övervägandena kunna befinnas ändamålsenliga
och möjliga att genomföra inom ramen för anvisade medel.

VIII. Kostnadsberäkningar m. m.

Ben sakkunnige har erinrat, att i byggnadsprogrammet inginge vissa byggnader
m. m., vilka icke kunde anses utgöra normala delar av en sjukhusinstitution,
och vilkas byggnadskostnader borde hållas skilda från övriga sådana
kostnader, framförallt då det gällde att bedöma kostnaden per vårdplats
å det nya garnisonssjukhuset. Den sakkunnige syftade härvid på de
förut berörda undervisnings- och förläggningsbyggnaderna för medicinalpersonal
samt den s. k. chockavdelningen i sjukhusets huvudbyggnad.

Kostnaderna för det egentliga sjukhuset hade av utredningens arkitekt i
samråd med arméns fortifikationsförvaltning beräknats enligt nuvarande prisnivå
till 4 747 500 kronor, vilket innebure en kostnad per vårdplats av
(4 747 500:280=) i runt tal 17 000 kronor. Med inräknande av kostnaderna
för bostäder, kulvertförbindelser, ledningar samt vägar och planeringsarbeten
m. m. men med bortseende från kostnaderna för undervisningslokaler
m. m. samt förenämnda chockavdelning, beräknade till 828 000
kronor, uppginge kostnaderna för byggnadsprogrammets realiserande till
7 328 875 kronor, motsvarande en kostnad per vårdplats av (7 328 875 : 280 =)
i runt tal 26 000 kronor. För att erhålla en uppfattning örn dessa kostnaders
skälighet hade den sakkunnige genom förmedling av centrala sjukvårdsberedningen
låtit undersöka byggnadskostnaderna per vårdplats vid
vissa på senare tid uppförda lasarettsbyggnader. Härvid hade framgått,
att ett i viss mån likartat byggnadsföretag, nämligen lasarettet i Karl -

Statsutskottets utlåtande nr 50.

15

skoga, vilket uppfördes åren 1941—1943 och liksom det nya garnisonssjukhuset
ej vore utrustat med egen tvättinrättning, dragit en kostnad av i runt
tal 26 000 kronor per plats. Den sakkunnige ansåge sig därför kunna uttala
det omdömet, att de för det nya garnisonssjukhuset i Stockholm beräknade
kostnaderna måste anses fullt skäliga.

Utredningsmannen har erinrat att, därest det av den sakkunnige förordade
nya garnisonssjukhuset komme till stånd, såväl garnisonsavdelningarna å karolinska
sjukhuset som garnisonssjukhuset å Kungsholmen kunde disponeras
för andra ändamål.

Den sakkunnige har beräknat kostnaderna för inventarier till det nya
garnisonssjukhuset till, i avrundat tal, 1 400 000 kronor, motsvarande en kostnad
per vårdplats av 5 000 kronor. Detta belopp har synts den sakkunnige
fullt normalt vid jämförelse med motsvarande kostnader å civila sjukhus. Vid
beräkningen av inventariekostnaderna har den sakkunnige förutsatt, att användbar
inventarieutrustning å garnisonssjukhuset vid Hantverkargatan
skulle enligt försvarets sjukvårdsförvaltnings beprövande komma till användning
å det nya sjukhuset.

Vad slutligen angår sättet för finansieringen av kostnaderna för genom
förande av utredningens förslag till nytt garnisonssjukhus har utredningsmannen
anfört följande.

Tillkomsten av det nya garnisonssjukhuset kan i viss mån sägas sammanhänga
med utflyttningen av Stockholms garnisons truppförband till
Järvafältet, och i varje fall valet av förläggningsplats för sjukhuset är intimt
förknippat med berörda utflyttning. Med hänsyn till dessa förhållanden
synes det kunna ifrågasättas att finansiera byggnadskostnaderua i
samma ordning som kostnaderna för truppförbandens utflyttning.

Med hänsyn till byggnadsprogrammets omfattning och den relativt avsevärda
tidrymden för programmets genomförande synas byggnadskostnaderna
kunna fördelas över en längre tidsperiod, förslagsvis tre budgetår.

Beträffande inventariekostnaderna för det nya sjukhuset torde dessa böra
finansieras över driftbudgeten och fördelas på två budgetår.

Föredragande statsrådet har beträffande de i detta avsnitt berörda frågorna
anfört.

Såsom centrala sjukvårdsberedningen framhållit beräknas kostnaden per
vårdplats å det nya sjukhuset komma att stanna vid ett belopp, som i stort
sett motsvarar platskostnaderna vid på senare tid uppförda civila lasarettsbyggnader.
Mot kostnadsberäkningarna torde därför icke föreligga anledning
till erinran. Då jag i det föregående förordat vissa beskärningar i byggnadsprogrammet,
synes dock totalkostnaden kunna reduceras till 8 000 000 kronor
vid 1944 års prisläge.

Den sakkunnige har föreslagit, att byggnadskostnaderna skola gäldas i
samma ordning som kostnaderna för Stockholms garnisons utflyttning till
Järvafältet, alltså med ianspråktagande av de medel som inflyta vid exploatering
av vissa militära övningsområden m. m. inom huvudstaden. Ehuru
vissa skäl tala för detta förslag, finner jag mig dock böra förorda, att byggnadskostnaderna
bestridas inom försvarsbeslutets kostnadsram till den del
de belöpa på den i beslutet avsedda femårsperioden 1942/47. De återstående
kostnaderna böra tagas i betraktande av försvarskommittén vid dess
beräkningar av kostnaderna för försvarets byggnadsverksamhet för tiden

16

Statsutskottets utlåtande nr 50.

efter utgången av nämnda period. Av denna anledning bör medelsbehovet
icke inräknas i de för byggnadsarbeten inom försvarsbeslutets ram anvisade
anslagen utan för ändamålet uppföras individualiserat anslag vid sidan av
de sistnämnda anslagen.

Vid bedömandet av föreliggande kalkyler rörande kostnaderna för inventarier
till sjukhuset bör uppmärksammas, att en stor del av de inventarier
över vilka det nuvarande garnisonssjukhuset disponerar kommer att kvarbliva
i karolinska sjukhuset och där komma till användning, vilket ökar de
nu aktuella anskaffningskostnaderna. Jag vill framhålla önskvärdheten av
att ifrågavarande kostnader ytterligare nedbringas. Det torde få ankomma
på försvarets sjukvårdsförvaltning att i mån av byggnadsarbetenas fortskridande
° inkomma med framställning rörande anvisande av medel för detta
ändamål i samband varmed bör framläggas utredning rörande möjligheterna
att begränsa dessa kostnader.

Då Stockholms läns landsting på sätt av det följande närmare framgår
avses bli intressent i det nya garnisonssjukhuset, bör övervägas huruvida
icke verkställandet av byggnadsarbetena för sjukhuset bör övervakas av en
byggnadskommitté, i vilken även landstinget blir representerat. Det lärer
få ankomma på Kungl. Maj:t att i detta hänseende träffa avgörande och att
fastställa byggnadsprogram.

Till frågan örn anvisande av anslag för ifrågavarande byggnadsföretag
återkommer jag i annat sammanhang.

IX. Personalorganisation lii. ni.

I anslutning till vissa av den sakkunnige gjorda uttalanden rörande beräkningen
av personalbehovet vid det nya garnisonssjukhuset har försvarets sjukvårdsförvaltning
efter samråd med centrala sjukvårdsberedningen inkommit
med närmare utredning rörande personalbehovet. I denna utredning har personalbehovet
beräknats på följande sätt.

Överläkare.............................

................... 5

Underläkare ...........................

................... 12

Sjuksköterskor .......................

................... 27

Assistentsköterskor...................

................... 17

Sjukgymnaster.........................

................... 2

Elever .................................

................... 41

Sjukvårdare ...........................

................... 31

Köks- och ekonomipersonal .........

................... 93

Administrationspersonal .............

................... 11

Summa 239

Föredragande statsrådet har för sin del anfört följande.

Det är angeläget, att statsmakterna redan vid ställningstagandet till frågan
örn sjukhusets uppförande kunna bilda sig en uppfattning örn den blivande
personalorganisationens omfattning. I detta syfte har den förutnämnda
utredningen av försvarets sjukvårdsförvaltning och centrala sjukvårdsberedningen
verkställts. Utan att nu taga slutlig ståndpunkt till frågan örn antalet
befattningshavare vid sjukhuset — denna fråga torde få framdeles i vanlig ordning
övervägas — vill jag nu uttala, att de senast framlagda beräkningarna

Statsutskottets utlåtande nr 50. 17

rörande personalbehovet synas i och för sig rimliga, om jämförelse sker med
förhållandena vid andra sjukhus.

X. Frågan örn samarbete med Stockholms läns
landsting m. m.

Den sakkunnige har efter underhandlingar med en delegation för Stockholms
läns landstings förvaltningsutskott å kronans vägnar träffat ett den
15 maj 1945 dagtecknat preliminärt avtal med förvaltningsutskottet rörande
samarbete mellan kronan och landstinget för garnisonssjukhusets i Stockholm
drift, vilket avtal såsom bilaga fogats till statsrådsprotokollet i detta
ärende. Avtalet har godkänts av landstinget vid dess lagtima möte 1945.

Föredragande statsrådet har i samarbetsfrågan anfört i huvudsak följande.

Den möjlighet som bjudes att ernå samarbete med Stockholms läns landsting
synes mig ur kronans synpunkt vara av värde. Jag hänvisar härutinnan
till vad av mig i det föregående anförts under avd. VI. Jag tillstyrker, att
det preliminära avtalet godkännes för kronans del. Härvid kommer kronan
att få svara för samtliga engångskostnader för det nya sjukhuset. Denna
nackdel uppväges dock till väsentlig del därav, att landstinget åtagit sig att
erlägga viss beräknad ränta å dessa kostnader. En sak för sig är att, örn
landstinget i framtiden skulle önska ytterligare platser, då uppkommande
kostnader för tillbyggnad av sjukhuset böra gäldas av landstinget.

Jag förordar således, att riksdagens bemyndigande för Kungl. Majit utverkas
att godkänna berörda avtal. Enligt beslut den 8 november 1945 av
landstingets förvaltningsutskott gäller som villkor för landstingets deltagande,
att avtalet av Kungl. Majit och kronan godkännes före utgången av
juli 1946.

Frågan om förbättrade lokaler för det under åren 1817—1834 uppförda
garnisonssjukhuset i Stockholm har sedan lång tid tillbaka varit föremål för
övervägande. Ur ekonomiska och sjukhustekniska synpunkter åstadkommos
vissa fördelar genom den år 1930 beslutade sammanslagningen av garnisonssjukhuset
och karolinska sjukhuset. Enligt denna plan skulle garnisonssjukhuset
nedläggas och för garnisonens sjuka inrättas särskilda avdelningar vid
karolinska sjukhuset för medicinska och kirurgiska fall. De därefter beslutade
försvarsorganisatoriska åtgärderna medförde ett ökat behov av vårdplatser
inom garnisonssjukvården i Stockholm. Till följd härav beslöts vid
1940 års riksdag den ändringen i 1930 års förenämnda plan, att karolinska
sjukhusets garnisonsavdelningar skulle tagas i anspråk enbart för de kirurgiska
sjukdomsfallen, medan garnisonssjukhuset skulle tills vidare bibehållas
och avses för de medicinska och venerologiska sjukdomsfallen. Därvid förutsattes
emellertid, att denna organisation av garnisonssjukvården endast
skulle erhålla provisorisk karaktär i avvaktan på närmare erfarenheter rörande
behovet under normala förhållanden av vårdplatser inom garnisonssjukvården.

Sedan ny härordning år 1942 beslutats och säkrare hållpunkter härigenom
vunnits för bedömande av frågan örn den framtida organisationen av garnisonssjukvården
i Stockholm uppdrog Kungl. Majit åt särskild sakkunnig att

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 6 sami. Nr 50—53. 447 4c 2

Utskottet.

18

Statsutskottets utlåtande nr 50.

verkställa utredning av detta spörsmål. Resultatet av denna utredning har
framlagts i den nu föreliggande propositionen. Förslaget är uppbyggt på
den förutsättningen, att militärpatienterna från Stockholms garnison i allmänhet
icke längre vore behövliga för den kliniska undervisningen vid karolinska
sjukhuset och att sjukhusfrågan kunde lösas fristående utan hänsyn
till denna undervisning.

I fråga om utformningen av garnisonssjukvårdens organisation har utredningsmannen
framlagt fyra olika förslag. Vid sin prövning av desamma har
utskottet funnit av den sakkunnige angivna allmänt organisatoriska och ekonomiska
skäl tala för uppförandet av ett helt nytt garnisonssjukhus. Förslaget
härom tillstyrkes alltså. I likhet med föredragande statsrådet anser
utskottet, att det nya sjukhuset bör komma till användning även för civila
sjukvårdsändamål i den mån detta är möjligt utan eftersättande av den militära
sjukvården.

Vid valet av förläggningsplats måste beaktas att flertalet av de till Stockholms
garnison hörande militära formationer och etablissement äro belägna i
eller invid Stockholm, varför en förläggning till plats inom eller invid Stockholm
är önskvärd. Vidare måste det framstå såsom ett önskemål, att särskilda
kostnader för markförvärv för det nya sjukhusets behov undvikas. Av
de två områden, som därvid ansetts kunna ifrågakomma — Ladugårdsgärde
och Järvafältet — anser utskottet sistnämnda område vara ur flera synpunkter
att föredraga, och synes av den verkställda utredningen att döma det
därå belägna örområdet vara särskilt lämpat för sjukhusbebyggelse. Utskottet
delar alltså föredragande statsrådets uppfattning i denna fråga och
tillstyrker, att sjukhuset förlägges till sistnämnda plats.

Med avseende å det framlagda principprogrammet för det nya garnisonssjukhuset
synes detsamma kunna i allt väsentligt tillstyrkas. Utskottet har
sålunda icke något att erinra beträffande de vårdavdelningar, som föreslagits
skola ingå i sjukhuset. Ej heller synes något vara att invända mot förslaget,
i vad det avser vårdavdelningarnas storlek. Enligt förslaget skulle i anslut
ning till det blivande garnisonssjukhuset anordnas lokaler för undervisning
av militärmedicinsk personal. Då bärande skäl anförts för att dylik undervisning
bedrives vid sjukhuset, tillstyrker utskottet, att härav påkallat behov
av lokalutrymmen tillgodoses.

I fråga om de olika detaljerna i den sakkunniges förslag till byggnadsprogram
för det nya garnisonssjukhuset synes vad härvidlag förordats kunna
godtagas med de ändringar, som av föredragande statsrådet angivits. Det bör
få ankomma på Kungl. Majit att vidtaga de ytterligare ändringar, som vid
de fortsatta övervägandena rörande dessa detaljfrågor kunna befinnas ändamålsenliga
och möjliga att genomföra inom ramen för anvisade medel.

Enligt förslaget skulle totalkostnaden för sjukhuset uppgå enligt 1944 års
prisläge till 8 000 000 kronor, vilket torde i stort sett motsvara samma kostnad
för vårdplats, som beräknats för de på senare tid uppförda civila lasarettsbyggnaderna.
Utskottet har därför icke någon erinran att framställa mot
kostnadsberäkningarna. Utskottet är ense med statsrådet örn att byggnads

Statsutskottets utlåtande nr 50.

19

kostnaderna böra bestridas inom försvarsbeslutets kostnadsram till den del
de belöpa på den i beslutet avsedda femårsperioden 1942/47 och att de återstående
kostnaderna tagas i betraktande av försvarskommittén vid dess beräkningar
av kostnaderna för försvarets byggnadsverksamhet för tiden efter
utgången av nämnda period. Av totalkostnaden för sjukhusbygget beräknas
ett belopp av 2 000 000 kronor bliva erforderligt under nästa budgetår.

Såsom i ärendet upplysts hava förhandlingar ägt rum mellan den sakkunnige
och en delegation för Stockholms läns landstings förvaltningsutskott
rörande principerna och villkoren för ett samarbete mellan staten och landstinget
för driften av det nya garnisonssjukhuset. Dessa förhandlingar hava
givit till resultat, att preliminär överenskommelse träffats, vars närmare enskildheter
framgå av ett statsrådsprotokollet bilagt avtal. Utskottet, som
anser önskvärt, att ett dylikt samarbete med Stockholms läns landsting
åvägabringas, har vid sin granskning av avtalet icke funnit något vara att
erinra mot detsamma. Utskottet föreslår alltså, att riksdagen bemyndigar
Kungl. Majit att godkänna avtalet i fråga.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må

a) besluta, att ett nytt garnisonssjukhus för Stockholms garnison
skall uppföras i enlighet med av föredragande statsrådet
i statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den 4 januari
1946 angivna riktlinjer;

b) bemyndiga Kungl. Majit att godkänna i berörda statsrådsprotokoll
intaget preliminärt avtal mellan Kungl. Majit och kronan,
å ena, samt Stockholms läns landsting, å andra sidan,
rörande samarbete för garnisonssjukhusets i Stockholm drift.

Stockholm den 12 mars 1946.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Lindström, Gränebo,
Andrén, Bäckström, Karl Andersson, Heiding, Mannerskantz, Gustaf Karlsson,
Gillström, Berling och Hesselbom; samt

från andra kammaren: herrar Törnkvist, Ward, Ohlin, Falla, Bergström,
Rubbestad, Andersson i Malmö, Pettersson i Dahl, Lindholm, Holmström, Thäpper
och Persson i Vinberg.