6

Statsutskottets utlåtande nr 47.

Nr 47.

Ankom till riksdagens kansli den 8 mars 1946 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1945/
46 till förvärv av vagmark ari. m.

(4:e avd.)

I propositionen nr 57 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för den 8 februari 1946,
föreslagit riksdagen att under sjätte huvudtiteln till Markförvärv m. m. å tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1945/46 anvisa ett reservationsanslag
av 850 000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.

Med bifall till Kungl. Maj:ts därom framlagda förslag anvisade 1945 års
riksdag (skrivelse nr 490) å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1944/
45 under rubrikerna Nyanläggning av bygdevägar, Byggande av huvudvägar
samt Förbättring av bygdevägar och ödebygdsvägar tre reservationsanslag,
vartdera å 50 000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen. Med anslagen
avsågs att bestrida kostnader för förvärv av rätt till mark m. m., som
kunde bliva tagen i anspråk vid genomförande av vägbyggnadsföretag, vilka
ingingo i upprättade investeringsplaner för budgetåret 1944/45.

I gemensam skrivelse ha väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och statens arbetsmarknadskommission
hemställt, att Kungl. Maj:t för här berörda ändamål
måtte ställa till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förfogande ett belopp
av ytterligare 1 000 000 kronor.

Departementschefen har anfört följande.

Det har förutsatts, att planläggningen av de arbetsföretag, som ingå i den
s. k. investeringsreserven, skall fullföljas så långt, att vid uppkommande arbetslöshet
arbetena kunna igångsättas med kort varsel. I vad avser vägarbeten
erfordras i detta hänseende, bland annat, att den för företaget erforderliga
vägmärken står till förfogande. För vägföretag, som beslutas med stöd
av bestämmelserna i 1943 års lag om allmänna vägar, uppkommer vägrätt i
och med fastställande av arbetsplan för vägen. Markägaren saknar sålunda
i detta fall möjlighet att hindra markens ianspråktagande för vägändamålet.
Vad åter angår vägföretag, som av länsstyrelse dömts till utförande enligt
1934 års väglag men ännu icke blivit utfört, kan vägrätt uppkomma endast
därest markägaren uttryckligen medgiver, att marken får tagas i anspråk,
eller icke framställer erinran mot vägens framdragande å hans mark. Därest
markägaren motsätter sig, att för vägföretaget erforderlig mark tages i anspråk,
återstår ingen annan möjlighet för vederbörande vägförvaltning än
att genom expropriation söka erhålla den rätt till marken, som kan visa sig
behövlig.

Statsutskottets utlåtande nr 47.

7

Vid väg- och vattenbyggnadsslyrelsens planläggning av de i investeringsreserven
ingående vägarbetena har det visat sig, att i vad avser vissa vägföretag,
dömda enligt 1934 års väglag, exproprialionsförfarande måst tillgripas
för att förfoganderätt till den erforderliga marken skulle erhållas. Såsom
av det föregående framgår ha särskilda medel, tillhopa 150 000 kronor, tidigare
anvisats för att bestrida expropriationsersättningar för vägmark och
kostnader för expropriationsförfaranden. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
och arbetsmarknadskommissionen lia nu anmält, att i ett av kronan anhängiggjort
mål angående expropriation av mark för ett vägföretag i Ånge, som
bland annat avser anordnande av skenfri korsning mellan väg och järnväg
och som ingår i investeringsreserven, domstolen den 22 januari 1946 utdömt
ersättningar, vilka tillhopa med expropriationskostnaderna uppgå till omkring
340 000 kronor. Det åligger kronan att nedsätta detta belopp hos länsstyrelsen
inom 90 dagar efter det utslaget vunnit laga kraft.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och arbetsmarknadskommissionen lia
beräknat, att behov av ytterligare medel för marklösenersättningar kunna
uppkomma, och lia fördenskull hemställt, att med inräknande av ersättningarna
för marken i Ånge ett belopp av 1 000 000 kronor måtte ställas till förfogande.
Ämbetsverken lia därvid utgått från att expropriationsförfarande
skulle tillgripas endast i sådana fall, där det vore fråga om ur vägsynpunkt
eller sysselsättningssynpunkt angelägna vägföretag, beträffande vilka överenskommelse
med markägaren icke kunde träffas om upplåtande med vågrätt
av för företaget erforderlig mark. För egen del vill jag understryka denna
uppfattning. 1 princip böra nämligen kostnader av här ifrågavarande slag
bestridas i samma ordning som utgifterna för vägföretaget i övrigt. Därest
detta utföres såsom beredskapsarbete, böra sålunda även markkostnaderna
utgå av medel, anvisade å allmän beredskapsstat, medan dessa kostnader vid
företagets utförande såsom ordinarie vägarbete böra belasta å riksstaten anvisade
väganslag. För att få kostnaderna rätt redovisade är det sålunda önskvärt,
att utgifterna för markanskaffning om möjligt icke aktualiseras innan
det står klart, huruvida företaget kommer att utföras såsom beredskapsarbete
eller ordinarie arbete. Då det är av vikt, att sådana i investeringsreserven
ingående arbeten, som äro särskilt angelägna, äro så förberedda, att de
kunna snabbt påbörjas, därest förhållandena skulle kräva detta, bör emellertid
ett lämpligt avvägt belopp stå till förfogande för bestridande av uppkommande
kostnader för förvärv av sådan mark, till vilken vågrätt ej kan erhållas.

Såsom av den förut lämnade redogörelsen framgår lia under olika rubriker
tre anslag om tillhopa 150 000 kronor tidigare anvisats för vägmarkskostnader.
Av detta belopp lia hittills endast omkring 15 000 kronor behövt tagas
i anspråk. Återstående medel å anslagen böra i syfte att bland annat förenkla
redovisningen lämpligen överföras till det nya anslaget. Detta synes i
förhållande till vad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och arbetsmarknadskommissionen
hemställt kunna något begränsas. Jag föreslår, att anslaget anvisas
nied 850 000 kronor. Då den nu aktuella expropriationsersätlningen
skall erläggas under innevarande budgetår, bör anslaget anvisas å titläggsstat
till riksstaten för budgetåret 1945/46. Anslaget torde i enlighet nied vad som
skett i fråga örn de tidigare för samma ändamål anvisade anslagen böra avräknas
mot automobilskattemedlen.

Ifrågavarande anslag avses för bestridandet av kostnader för förvärv av
vägmark, som erfordras vid genomförande av vägbyggnadsföretag, ingående
i upprättade investeringsplaner. Utskottet delar departementschefens upp -

Utskottet.

8

Statsutskottets utlåtande nr 47.

fattning, att markkostnader för vägföretag i princip böra bestridas i samma
ordning som utgifterna för vägföretaget i övrigt och sålunda, därest företaget
utföres såsom beredskapsarbete, utgå av medel, anvisade å allmän beredskapsstat.
På av departementschefen anförda skäl har emellertid utskottet
funnit sig böra tillstyrka, att ett särskilt anslag å 850 000 kronor för ändamålet
anvisas å tilläggsstat under sjätte huvudtiteln. Utskottet hemställer
alltså,

att riksdagen må till Markförvärv m. m. å lilläggsstat II
till riksstaten för budgetåret 1945/46 under sjätte huvudtiteln
anvisa ett reservationsanslag av 850 000 kronor, att avräknas
mot automobilskattemedlen.

Stockholm den 8 mars 1946.

På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.

Närvarande: se under utlåtandet nr 46.

Stockholm 1946. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

461134