Statsutskottets utlåtande nr 231.

1

Nr 231.

Ankom till riksdagens kansli den 18 juni 1946 kl. 4 em.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
för budgetåret 1946/47 till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
samt vågförvaltningarna jämte i ämnet
väckta motioner.

(4:e avd.)

I årets statsverksproposition ha anslagen till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
samt vägförvaltningarna upptagits med allenast preliminärt beräknade
belopp. Anledningen härtill var, att de förslag, som kunde komma att avgivas
av särskilda inom kommunikationsdepartementet tillkallade sakkunniga
för utredning rörande organisation och personalbehov för vissa avdelningar
inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen m. m. — i det följande kallade
de sakkunniga — ansågos böra avvaktas.

De sakkunniga ha den 3 januari 1946 framlagt betänkande med förslag
till omorganisation av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen m. m. (SOU 1946:
10), över vilket förslag remissyttranden avgivits.

I propositionen nr 286 har Kungl. Maj:t sedermera, under åberopande
av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för
den 10 maj 1946, föreslagit riksdagen att

1:°) godkänna personalförteckning för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen;

2:o) förklara, att de i personalförteckningen upptagna befattningarna såsom
överdirektör och souschef i C 11, överingenjör i C 9 och C 8, byråchef
i C 6 samt överinspektör i C 6 skola tillsättas medelst förordnande på
viss tid;

3:o) godkänna avlöningsstat för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, att tilllämpas
tills vidare från och med budgetåret 1946/47;

4:o) godkänna personalförteckning för vägförvaltningarna;

5:o) förklara, att befattningarna såsom arbetschef i C 5 skola tillsättas
medelst förordnande på viss tid;

6:o) godkänna avlöningsstat för vägförvaltningarna, att tillämpas tills vidare
tran och med budgetåret 1946/47;

7:o) bemyndiga Kungl. Maj:t att utfärda de övergångsbestämmelser, som
må erfordras i anledning av omorganisation av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
och vägförvaltningarna; samt

8:o) under sjätte huvudtiteln för budgetåret 1946/47 anvisa följande förslagsanslag,
nämligen

till Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen: Avlöningar 2 611 100 kronor, därav
1 305 600 kronor att avräknas mot automobilskattemedlen;

Bihang lill riksdagens protokoll 1946. 6 sami. Nr 231.

1

2

Statsutskottets utlåtande nr 231.

till Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen: Omkostnader 740 000 kronor, därav
370 000 kronor att avräknas mot automobilskattemedlen;

till Vägförvaltningama: Avlöningar 6 241 200 kronor, att avräknas mot
automobilskattemedlen; samt

till Vägförvaltningama: Omkostnader 1 405 000 kronor, att avräknas mot
automobilskattemedlen.

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft
dels fyra inom första kammaren av herr Åman m. fl. väckta motioner
(1:358—361) samt fyra inom andra kammaren av herrar Fagerholm och
Ryling väckta motioner (II: 549—552), nämligen

l:o) de likalydande motionerna 1:358 och 11:549, i vilka hemställts, att
riksdagen måtte bemyndiga Kungl. Majit att av vederbörande sakanslag
efter framställning från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ställa medel till
styrelsens förfogande för anställande av den extra personal, som kan bliva
nödvändig för brobyggnadsföretagens färdigställande;

2:o) de likalydande motionerna 1:359 och 11:550. i vilka hemställts, att
riksdagen måtte besluta, att de sakkunnigas förslag örn uppflyttning av
kamrerartjänstema i 10 län till lönegraden A 24 samt i 14 län till lönegraden
A 22 nu genomföres;

3:o) de likalydande motionerna 1:360 och 11:551, i vilka hemställts, att
riksdagen ville besluta, att vägkassörema i de 10 största länen i enlighet
med de sakkunnigas förslag inplaceras i lönegrad A 14; samt

4:o) de likalydande motionerna 1:361 och 11:552, i vilka hemställts, att
riksdagen måtte besluta, att förste byråingenjörstjänstema i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
i lönehänseende jämställas med motsvarande befattningar
inom kommunikationsverken;

dels ock en inom andra kammaren av herrar Hällgren och Utbult väckt
motion (11:548), vari hemställts, att riksdagen vid behandling av förevarande
proposition måtte godkänna de ändringar i Kungl. Maj:ts förslag,
vilka föranledas av i motionen upptagna förslag till personalorganisation för
väg- och vattenbyggnadsstyrelsens hamnbyrå samt inrättande av fyra hamnarbetsdistrikt.

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får
utskottet hänvisa till motionerna I: 358—361 och II: 548.

Organisationsfrågor.

Väg- och vattenhyggnadsstyrelsen.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen är från och med den 1 juli 1945 organiserad
på följande sex byråer, nämligen vägbyrån, brobyrån, hamnbyrån,
kanslibyrån, kameralbyrån och förrådsbyrån. Härtill komma tre fristå -

Statsutskottets utlåtande nr 231.

3

ende avdelningar, nämligen järnvägsavdelningen, militäravdelningen och
den våren 1945 inrättade provisoriska avdelningen för ärenden rörande
vattenförsörjnings- och avloppsanläggningar.

I samband med det beslut om vägväsendets förstatligande, som fattades
år 1943, vidtogos åtskilliga förändringar i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
personalorganisation. Dessa förändringar begränsades emellertid till att avse
de delar av styrelsen, vilka närmast berördes av förstatligandet. Organisationsändringarna
inneburo bland annat en väsentlig utvidgning av styrelsens
vägbyrå, som ställdes under chefskap av en överdirektör och uppdelades på
ett flertal avdelningar, vidare förändring av den tidigare vägtrafikbyrån lill
en avdelning inom vägbyrån, ombildning av den förutvarande kameralbyrån
samt dennas uppdelning på en kameral- och en kanslibyrå ävensom inrättande
av en förrådsbyrå.

Däremot lämnades brobyrån, hamnbyrån och den dåvarande järnvägsoch
luftfartsbyrån ävensom militäravdelningen helt utanför omorganisationen.
De sakkunniga, vilkas huvuduppgift har varit att verkställa en översyn
av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens personalorganisation i dessa delar, ha i
sitt den 24 januari 1945 dagtecknade betänkande med förslag till organisation
av en luftf artsstyrelse m. m. (SOU 1945: 2) behandlat järnvägs- och luftfartsbyråns
organisation. I anslutning till detta förslag har den 1 juli 1945 inrättats
ett särskilt ämbetsverk för luftfartsärendena, luftfartsstyrelsen, i samband
varmed luftfartsavdelningen inom nyssnämnda byrå upphört. Järnvägsavdelningen,
som utgjorde ett med luftfartsavdelningen sidoordnat organ inom
ifrågavarande byrå, kvarblev däremot inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
med avdelningens chef, järnvägsinspektören, såsom självständig föredragande
för de ärenden, vilka ankomma på avdelningen. Därjämte har föreskrivits
att flygplatsbyggandet fortfarande skall ankomma på väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Samtidigt med bedömandet av de speciella organisationsfrågor, som beröra
här avsedda byråer och avdelningar var för sig, ha de sakkunniga haft att
taga ställning till ett spörsmål av vidare syftning. I det anförande till statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för den 15 juni 1944 som innefattar
direktiv för de sakkunnigas utredning, framhöll dåvarande departementschefen,
att det kunde ifrågasättas huruvida ej all anläggningsverksamhet
inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsens arbetsområde — vägbyggnad,
hamnbyggnad, vatten- och avloppsledningsanläggningar, brobyggnad, flygfältsbyggnad
— borde sammanföras under ett gemensamt ledande organ inom
styrelsen, vilket skulle innebära att inom styrelsen inrättades en särskild, för
de olika verksamhetsgrenarna gemensam byggnadsavdelning under en byggnadschef,
som skulle handhava ledningen av all byggnadsverksamhet inom
verket. De sakkunnigas uppdrag har därför kommit att beröra även sådana
delar av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens organisation, vilka erhöllo sin nuvarande
utformning i samband med vägväsendets förstatligande.

Innan de olika detaljspörsmålen rörande personalorganisationen för vägoch
vattenbyggnadsverket upptagas till behandling, torde jag först i korthet

4

Statsutskottets utlåtande nr 231.

få redogöra för de sakkunnigas ställningstagande till frågan om inrättande av
en gemensam byggnadsavdelning. De sakkunnigas förslag härutinnan innebär
en genomgripande förändring av byråindelningen inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Byråindelningen. De tekniska byråernas arbetsuppgifter.

l>e sakkunniga.

De sakkunniga framhålla, att byråindelningen inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
vore grundad på två olika huvudprinciper. Den ena av
dessa principer innebure, att arbetet fördelades mellan skilda byråer efter de
olika slag av arbetsobjekt, styrelsens verksamhet omfattade, såsom vägar,
broar, hamnar etc. Enligt denna princip komme varje ärende att i huvudsak
från början till slut handläggas på en och samma byrå (vertikal organisation).
Ifrågavarande organisationstyp representerades inom styrelsen av de byråer,
vilkas arbetsuppgifter vore av huvudsakligen teknisk natur, nämligen vägbyrån,
brobyrån och hamnbyrån. Enligt den andra huvudprincipen skedde fördelningen
av arbetet efter arten av de problem, som förekomme (horisontal
organisation). Till denna organisationstyp hörde kanslibyrån, kameralbyrån
och förrådsbyrån.

Om på sätt antytts i utredningsdirektiven all anläggningsverksamhet inom
styrelsens arbetsområde sammanfördes under ett gemensamt ledande organ
inom styrelsen (byggnadsavdelning eller byggnadsbyrå), innebure detta, förklara
de sakkunniga, att den horisontala organisationsformen finge sin tilllämpning
även på det tekniska verksamhetsområdet. Vid en horisontal uppdelning
av arbetet på detta område kunde väsentligen tre huvudgrupper av
uppgifter särskiljas, nämligen

1. tekniskt-administrativa utredningsuppgifter, där huvudvikten läge på
ett bedömande ur samhällsekonomiska, kommunikations- och driftstekniska,
sociala och militära synpunkter av behovet av olika tekniska åtgärder;

2. konstruktiva uppgifter, nämligen upprättande eller granskning av ritningar
till konstarbeten, såsom broar, hamnar och dylikt; samt

3. ledning och kontroll av anläggningsverksamhet och underhållsarbeten.

Enligt de sakkunnigas mening tala avgörande skäl för en omorganisation

av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i riktning mot en horisontal organisation
för de tekniska arbetsuppgifterna.

De sakkunnigas förslag i fråga om byråindelningen innebär, att i stället
för de nuvarande tekniska byråerna inom styrelsen, nämligen vägbyrån,
brobyrån och hamnbyrån, samt avdelningen för vattenförsörjning och avlopp
skulle inrättas tre utredningsbyråer, benämnda första, andra och tredje
utredningsbyrån, samt en konstruktionsbyrå och en byggnadsbyrå. På de
båda senare byråerna skulle även ankomma flygplatsbyggandet och den husbyggnadsverksamhet,
som bedrives av förrådsbyrån.

Statsutskottets utlåtande nr 231.

5

Till första utredningsbyrån skulle enligt de sakkunnigas förslag överflyttas
i huvudsak de arbetsuppgifter, som för närvarande ankomma på utredningsavdelningen,
avdelningen för rikets städer och vägtrafikavdelningen inom
vägbyrån. De principer, som ligga till grund för organisationsförslaget,
anses emellertid härvid påkalla vissa smärre jämkningar i arbetsuppgifterna.

Andra utredningsbyrån skulle i första hand svara för behovsutredning
och planläggning beträffande statliga åtgärder i fråga örn hamn- och farledsbyggandet.

Tredje utredningsbyrån skulle svara för den tekniskt-administrativa behandlingen
av ärenden rörande anläggningar för vattenförsörjning och avlopp.

Konstruktionsbyråns verksamhet skulle, förklara de sakkunniga, komma
att beröra en mängd olika arbetsobjekt inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
ämbetsområde, såsom broar, stödmurar, färjlägen och färjor, bryggor,
hamnar, farleder, i vattenförsörjnings- och avloppsanläggningar ingående
speciella anordningar (intag, pumpstationer, reningsverk och reservoarer),
husbyggnader m. m.

De sakkunniga ha i samband med redogörelsen för konstruktionsbyråns
verksamhet till behandling upptagit frågan om avgränsningen av konstruktionsbyråns
arbetsuppgifter i förhållande till styrelsens lokala organ. I detta
sammanhang uppkomme, framhålla de sakkunniga, spörsmålet, huruvida
en ökad decentralisering av de tekniska arbetsuppgifterna borde genomföras.
Särskilt i fråga om de uppgifter, som hade direkt med utförandet
av anläggningsarbeten att göra och som sålunda huvudsakligen hörde till
byggnadsbyråns kompetensområde, skulle, om beslutanderätten i ökad utsträckning
överflyttades till de lokala organen, väsentliga förenklingar i
handläggningen kunna åstadkommas utan att därigenom de lokala organens
arbetsbörda ökades i större omfattning. Beträffande konstruktionsuppgifterna
vöre förutsättningarna för att genomföra en mera vittgående decentralisering
icke lika stora, enär dessa uppgifter i många fall krävde
speciell expertis, som för vinnande av enhetlighet och större effektivitet
borde sammanhållas centralt. Enligt de sakkunnigas mening borde emellertid
vägförvaltningarna i viss ökad utsträckning få ombesörja upprättande av
förslag till broar.

De sakkunniga framhålla slutligen, att konstruktionsbyrån med den angivna
omfattningen av arbetsuppgifterna bomme att bliva det statliga organ,
som hade det mångsidigaste verksamhetsfältet för konstruktionsarbeten inom
väg- och vattenbyggnadsfacket, och att byråns organisation därför borde utformas
så, att byrån verksamt kunde bidraga till den tekniska utvecklingen.

Byggnadsbyrån skall enligt de sakkunnigas organisationsförslag med biträde
av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens lokala organ dels utöva ledningen
av alla anläggningsarbeten, som utföras genom styrelsens försorg, samt
av vägunderhållet på landet och — i den mån sådant arbete ombesörjes
av styrelsen -— underhållet av hamnar och farleder, dels ock utöva tillsyn
och kontroll över sådana anläggningsarbeten, vilka under styrelsens över -

6

Statsutskottets utlåtande nr 231.

inseende skola utföras genom försorg av kommuner eller enskilda. Den på
styrelsen ankommande övervakningen av underhållsarbeten, vilka icke utföras
genom styrelsens försorg -— d. v. s. underhållet i städer och stadsliknande
samhällen, som äro väghållare, av allmänna vägar och för biltrafiken
viktiga gator, ävensom underhållet av statsunderstödda hamnar och farleder,
allmänna flottleder samt med statsbidrag utförda vattenförsörjnings- och avloppsanläggningar
— avses däremot skola utövas av styrelsens lokala organ
under överinseende av respektive utredningsbyråer.

Även beträffande de arbetsuppgifter, vilka äro hänförliga till den föreslagna
byggnadsbyråns kompetensområde, ha de sakkunniga övervägt, om
och i vad mån en decentralisering bör ske. De sakkunniga ha därvid
funnit, att särskilt i vad avser utförandet av byggnadsarbeten på entreprenad
vissa uppgifter lämpligen borde överflyttas från styrelsen till vägförvaltningarna.
Sålunda förorda de sakkunniga, att vägförvaltningarna i allmänhet
få sköta arbetet med upprättande av programhandlingar och infordrande
av anbud ävensom antaga entreprenör. Därjämte avses att förvaltningarna
skulle få ökade befogenheter att avgöra, huruvida åt dem anförtrodda
byggnadsföretag skulle utföras på entreprenad eller i egen regi. Det
nu tillämpade systemet med central granskning av renstakningshandlingar
till vägföretag bör enligt de sakkunnigas mening upphöra. Godkännandet av
entreprenör för sådana vattenförsörjnings- och avloppsanläggningar, vilka
utföras genom intressenternas försorg, anses när det gäller smärre anläggningar
lämpligen kunna överlåtas till vägförvaltningarna. Slutligen uttala de
sakkunniga i förevarande sammanhang, att den löpande kontrollen av byggnadsarbeten,
vilka icke utföras i styrelsens regi, genomgående bör ankomma
på vägförvaltningarna.

I samband med behandlingen av byggnadsbyråns arbetsuppgifter ha de
sakkunniga även ingått på frågan örn fördelningen av vissa anläggningsarbeten
mellan egen regi och entreprenad. De
sakkunniga förorda härvid, att brobyggnadsarbeten i viss omfattning skulle
utföras av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i egen regi — vilket för närvarande
praktiskt taget icke alls förekomme — dock tills vidare endast i den
utsträckning som erfordrades för att styrelsen skulle få möjlighet att kontrollera
prisbildningen beträffande entreprenadarbetena. De sakkunniga ha härvid
räknat med en egen-regiverksamhet, uppskattningsvis motsvarande cirka
15 °/o av kostnaderna för den normala brobyggnadsverksamheten på landsbygden.

Å andra sidan föreslå de sakkunniga, under erinran örn att de av styrelsen
bedrivna hamnarbetena samt vatten- och avloppsledningsföretagen för närvarande
uteslutande utföras i egen regi, att för dessa arbeten även entreprenadsystemet
skulle komma till användning. Den byggnadspersonal, som
därvid frigjordes, beräknas kunna tagas i anspråk vid utförandet av broar
och andra arbeten i egen regi.

Statsutskottets utlåtande nr 231.

7

Yttranden.

Byråindelningen m. m.

De sakkunnigas förslag angående byråindelningen och arbetsfördelningen
mellan de tekniska byråerna inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i de
inkomna yttrandena blivit föremål för ganska skiljaktiga uttalanden. Vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen, statens arbetsmarknadskommission, chefen för
försvarsstaben, länsstyrelserna i Uppsala, Hallands och Värmlands län samt
landsorganisationen i Sverige ha biträtt förslaget, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
dock med vissa ändringsyrkanden. Statens organisationsnåmnd,
svenska teknolog/öreningen, svenska vägföreningen, Sveriges högskoleutbildade
våg- och vattenbyggares riksförbund och väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
tjänstemannaförening ha ställt sig tveksamma rörande den föreslagna
organisationsformens lämplighet. Statskontoret, allmänna lönenämnden,
riksräkenskapsverket, flertalet länsstyrelser m. fl. förklara sig sakna
möjlighet eller icke ha anledning att göra något uttalande i principfrågan.

I ett till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens utlåtande fogat särskilt yttrande
har chefen för våg- och vattenbyggnadsstyrelsens hamnbyrå förordat bibehållande
av den vertikala organisationsformen för hamn- och farledsarbetena
samt har i anslutning därtill framlagt förslag till organisation av
en särskild hamnbyrå med till denna byrå anknutna särskilda distriktsorgan.

Decentraliseringsf rågan.

I en stor del av de inkomna yttrandena har framhållits behovet av en
ökad decentralisering av arbetsuppgifter från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
till dess lokala organ. De förslag, som de sakkunniga därutinnan framlagt,
ha i allmänhet livligt tillstyrkts. Flera myndigheter och organisationer
ha ifrågasatt ytterligare decentraliseringsåtgärder. På vissa håll — särskilt
bland länsstyrelserna och vägdirektörerna — har uttalats, att den av de sakkunniga
beräknade centrala organisationen vore alltför stor i jämförelse
med den lokala, och man har på grund härav och med hänsyn till vissa
av de sakkunniga i annat sammanhang gjorda uttalanden trott sig ha anledning
befara, att omorganisationen, i motsats till vad de sakkunniga syntes
ha åsyftat, skulle komma att leda till en ökad centralisering av arbetet.

Frågan örn anläggningsarbetenas utförande på entreprenad eller i egen
regi.

Svenska byggnadsentreprenörföreningen framhåller, att den föreslagna
organisationen syntes vara uppbyggd med tanke på att en mycket stor del
av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens byggnadsarbeten skulle utföras i egen
regi. Föreningen hävdar, att frågan om valet mellan egen regi och entreprenad
borde ytterligare utredas, innan definitiv ställning foges till det föreliggande
organisationsförslaget.

Svenska vägföreningen har framhållit, att konkurrensen vore mycket hård
beträffande brobyggnadsentreprenadema, samt uttalat, att det skulle bliva
en onödig belastning om väg- och vattenbyggnadsstyrelsen började bygga
broar i egen regi.

8

Statsutskottets utlåtande nr 231.

Svenska väg- och vattenbyggnadsarbetareförbundet har framhållit att man
av de sakkunnigas uttalanden kunde draga den slutsatsen, att entreprenadsystemet
enligt de sakkunnigas mening borde tillförsäkras en viss volym av
statens arbeten. Denna uppfattning kunde icke delas av förbundet.

Landsorganisationen har i likhet med nyssnämnda förbund icke funnit tillräckligt
motiverat att begränsa omfattningen av brobyggnadsarbeten i styrelsens
egen regi till den andel som kunde anses erforderlig ur kontrollsynpunkt.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har förklarat sig i väsentliga delar ansluta
sig till vad de sakkunniga anfört i frågan rörande anläggningsarbetenas
utförande på entreprenad eller i egen regi. Byggnadsarbetena borde sålunda
enligt styrelsens mening i största möjliga utsträckning utföras på entreprenad,
i den mån detta lämpligen läte sig göra.

Departementschefen har i fråga örn byråindelningen och de tekniska byråernas
arbetsuppgifter anfört i huvudsak följande.

Den omorganisation av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som genomfördes
i samband med vägväsendets förstatligande, byggde i princip väsentligen
pa den tidigare för styrelsen gällande organisationsformen. Huruvida någon
annan organisatorisk indelning lämpligen borde ifrågakomma för styrelsen
i dess helhet övervägdes ej närmare i detta sammanhang, beroende bland annat
på att betydande delar ay styrelsen i personalorganisatoriskt hänseende
icke berördes av vägförstatligandereformen samt att de jämförelsevis begränsade
arbetsuppgifter på vägväsendets område, varmed man under då
radande krisförhallanden hade att räkna, i och för sig icke påkallade någon
mera vittgående omläggning av den centrala organisationen.

Det nu av de sakkunniga framlagda och av väg- och vattenbyggnadsstvrelsen
i princip tillstyrkta förslaget innebär däremot en genomgripande förändring
av styrelsens inre organisation icke blott beträffande de delar, vilka
de sakkunniga i första hand haft att behandla, nämligen brobyrån, hamnbyrån
samt avdelningen för vattenförsörjning och avlopp, utan även i fråga
om vägbyrån. Betänkligheter kunna måhända anföras mot att redan efter
den korta tid, som hittills förflutit efter vägförstatligandereformens genomförande,
företaga en organisationsändring av denna räckvidd, och det kan
kanske göras gällande, att den nuvarande centrala organisationen på vägväsendets
område i varje fall först borde prövas under fredsmässiga förhållanden,
innan man ändrar densamma. Avgörande skäl synas emellertid tala för
att, trots dessa betänkligheter, styrelsens organisationsfråga nu underkastas
en mera allmän prövning. Härvid må framhållas att de detaljändringar i
personalorganisationen, som nu under alla förhållanden torde vara erforderliga
med hänsyn såväl till den förestående ökningen av styrelsens arbetsuppgifter
på grund av återgången till fredsförhållanden som till behovet av
en reglering av anställningsförhållandena för styrelsens mycket omfattande
aryodesavlönade personal, icke lämpligen böra genomföras utan att först
frågan örn huvudprinciperna för styrelsens framtida organisatoriska utformning
klarlagts. Med hänsyn till styrelsens betydelsefulla och på senare tid
väsentligt vidgade uppgifter på det arbetsmarknadspolitiska området synes
det vidare angeläget, att de organisationsåtgärder, som kunna befinnas påkallade
för att öka styrelsens effektivitet i detta hänseende, så snart som
möjligt vidtagas. Slutligen må nämnas, att den nuvarande vägbyrån redan

Statsutskottets utlåtande nr 231.

9

vid den omfattning, byråns verksamhet hittills haft, enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
erfarenhet visat sig vara för stor och av alltför skiftande
sammansättning för att med fördel kunna sammanhållas som en byrå.

Vid valet mellan de båda av de sakkunniga diskuterade organisationsprinciperna
— vertikal eller horisontal organisation — synes avgörande betydelse
böra tillmätas frågan, i vilken utsträckning den ena eller den andra
organisationsprincipen innebär en uppdelning av arbetsuppgifterna med hänsyn
till väsentliga olikheter i arbetets art.

Det torde härvid till en början böra framhållas, att den nuvarande huvudsakligen
vertikala organisationen på det tekniska området icke utgör en med
hänsyn till arbetets art och ändamål så klar indelning, som man vid ett mera
ytligt betraktande kan ha anledning antaga. Sålunda utgör, såsom de sakkunniga
framhållit, den förberedande planeringen av brobyggnadsarbetena
en uppgift, som är direkt hänförlig till vägbyråns utrednings- och planläggningsverksamhet
beträffande vägnätet. Även på utförandestadiet synes en
fullt klar gräns mellan väg- och brobyråernas kompetensområden icke föreligga,
nämligen i vad avser frågor rörande broarnas tillfartsvägar. En del
av de till brobyrån hänförda arbetsobjekten, nämligen färjinrättningar och
bryggor, .torde i tekniskt hänseende närmast höra samman med hamnbyråns
verksamhet. Fiskehamnsbyggandet är en angelägenhet, som icke enbart gäller
fiskerinäringen utan också ingår såsom ett led i det allmänna problemkomplexet
rörande skärgårdarnas kommunikationsbehov. Det må i förevarande
sammanhang slutligen framhållas, att hamnbyrån på senare år till
stor del sysselsatts med helt andra arbeten än hamnar och farleder, nämligen
med vattenförsörjnings- och avloppsanläggningar samt oljelagringsanläggningar.

Enligt den horisontala organisationsprincipen skulle arbetsuppgifterna uppdelas
efter arten av de problem, som förekomma. De sakkunniga ha härvid
funnit, att väsentligen tre huvudgrupper kunna särskiljas, nämligen dels
tekniskt-administrativa uppgifter, innefattande framför allt behovsutredning
och förberedande planläggning, dels konstruktiva uppgifter, hänförliga till
konstarbeten, dels ock ledning och kontroll av anläggningsverksamhet och
underhållsarbeten. En dylik indelning synes mig i högre grad än den vertikala
innebära ett ändamålsenligt sammanförande av likartade eller närbesläktade
arbetsuppgifter. Beträffande de såsom tekniskt-administrativa betecknade
uppgifterna må framhållas, att de viktigaste avgörandena på detta
område i stor utsträckning icke äro av teknisk natur utan gälla frågor av
samhällsekonomisk, närings- och socialpolitisk, militär och liknande innebörd.
.lag tillåter mig att i detta sammanhang hänvisa till vad 1944 års
hamnutredning anfört i fråga örn behovsutredningarna rörande handelshamnar.
Arbetet på utrednings- och planläggningsstadiet innefattar därjämte en
hel del rent administrativa göromål. De konstruktiva arbetsuppgifterna torde
däremot vara av huvudsakligen tekniskt-teoretisk art, medan verksamheten
på utförandestadiet omfattar dels praktiska uppgifter av mer eller mindre
utpräglad teknisk natur, såsom frågor rörande arbetsmetoder, maskiner och
material, arbetsföretagens detaljplanering och organisation m. m., dels ock
arbetsledning samt arbetaravtalsfrågor och sysselsättningspolitik. I likhet
med de sakkunniga anser jag betydelsefullt, att man för var och en av de
tre grupperna får personal — framför allt på de ledande posterna — med
speciell läggning och kompetens för den art av arbetsuppgifter, som utmärker
gruppen. Beträffande utrednings- och planläggningsarbetet synes det
härvid kunna ifrågasättas, huruvida det icke kunde vara fördelaktigt all i
större utsträckning än vad de sakkunniga förutsatt överflytta arbetsuppgif -

10

Statsutskottets utlåtande nr 231.

ler lill personal med annan utbildning än teknisk, t. ex. till befattningshavare
med administrativ eller ekonomisk utbildning och med erfarenhet rörande
näringspolitiska frågor.

Genom införande av en huvudsakligen horisontal organisation för de tekniska
uppgifterna inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen synas mig flera
väsentliga fördelar stå att vinna. Sålunda anser jag, att till organisationsformens
iörtjänster kan räknas att den ger en mera framskjuten plats i organisationen
åt utrednings- och planläggningsuppgifterna och därigenom torde
skapa vissa garantier för att dessa viktiga uppgifter icke undanskymmas av
den mera tekniskt betonade verksamheten. Vidare finner jag i likhet med
statens arbetsmarknadskommission och landsorganisationen antagligt, att organisationsformen
i fråga skall kunna underlätta bemästrandet av de betydelsefulla
sysselsättningspolitiska uppgifter, som ankomma på styrelsen. Slutligen
torde, såsom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framhållit, ökade möjligheter
erhållas till ett effektivt utnyttjande av verkets personella och tekniska
resurser.

Vad angår den kritik, som riktats mot den av de sakkunniga förordade
organisationen, förefaller det mig, som örn kritikerna å ena sidan i någon
mån överdrivit svårigheterna att på konstruktions- och utförandestadiema
under gemensam ledning sammanföra arbetsuppgifter tillhörande olika tekniska
specialfack samt å andra sidan ej tillräckligt beaktat de av de sakkunniga
påvisade olikheterna i arbetsuppgifternas art mellan de olika stadierna
i ärendenas handläggning.

Vad beträffar den åsikt, som från flera håll uttalats, att hamnbyggandet
skulle vara en från verksamheten inom vägväsendet så helt artskild uppgift,
att en samordning icke borde äga rum, så är det tydligt att, om man
jämför hamnbyggnadsverksamheten endast med vägbyggande och vägunderhåll,
olikheterna framträda såsom ganska stora. Jämförelsen bör dock icke
i första hand göras på detta sätt utan även avse de till vägväsendet hörande
konstarbetena, nämligen broar, färjinrättningar, bryggor och stödmurar. Att
det vid en sådan jämförelse skulle kunna påvisas några mera avgörande
olikheter i fråga örn arbetsuppgifternas art på konstruktions- och utförandestadiema
har jag icke blivit övertygad om. I förevarande sammanhang må
påpekas, att de flesta hamnbyggnader, som utföras genom väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
försorg, äro jämförelsevis små och föga komplicerade
anläggningar. Det är också att märka, att inom den nuvarande hamnbyrån
handläggas ärenden rörande ur teknisk synpunkt så förhållandevis olikartade
arbetsobjekt som hamnar, vattenförsörjnings- och avloppsanläggningar
samt oljelagringsanläggningar; några olägenheter av denna sammankoppling
lia icke påtalats i de inkomna yttrandena.

Svenska vägföreningen och svenska teknologföreningen ha givit uttryck
åt farhågor att väg- och vattenbyggnadsstyrelsens huvuduppgift, väghållningsarbetet,
skulle bliva lidande på att i organisatoriskt hänseende sammanföras
med arbetsuppgifter inom styrelsens övriga verksamhetsområden. Med
anledning härav må framhållas, att de eventuella riskerna i detta hänseende
väsentligen torde elimineras, därest behovet av kvalificerade tjänstemän i
ledande ställning i erforderlig mån blir tillgodosett i den föreslagna organisationen.

I vissa yttranden har den åsikten framförts, att arbetsuppgifterna på de
olika stadierna i ett ärendes handläggning skulle hänga så intimt samman
med varandra, att en horisontal uppdelning skulle medföra väsentliga olägenheter.
Det kan i anledning härav påpekas, att i den mån fördelaktiga erfarenheter
av den nuvarande organisationen ligga till grund för denna upp -

Statsutskottets utlåtande nr 231.

11

fattning, kan densamma i varje fall knappast gälla vare sig vägärendena,
eftersom dessa redan vid nuvarande organisation äro i stort sett horisontalt
uppdelade mellan olika organ inom vägbyrån, eller verksamheten beträffande
anläggningar för vattenförsörjning och avlopp, vilken nu är fördelad
huvudsakligen horisontalt mellan avdelningen tor vattenförsörjning och avlopp
samt hamnbyrån. I fråga om arbetsuppgifterna på hamnbyggnadsväsendets
område synas mig några större svårigheter att frikoppla utredningsoch
planläggningsuppgiftema från de verkställande åtgärderna icke behöva
möta, under förutsättning att här liksom på styrelsens övriga områden vederbörande
anläggningsarbeten redan från början noggrant projekteras, så
att ändringar i planläggningen under arbetets gång i möjligaste man undvikas.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har framhållit, att i fråga om
konstarbeten — framför allt brobyggnadsarbeten, som skola utföras på entreprenad
— en i enlighet med de sakkunnigas förslag konsekvent genomförd
horisontal uppdelning av arbetsuppgifterna mellan det konstruerande
och det byggande organet skulle medföra vissa olägenheter, och har föreslagit
en jämkning i arbetsfördelningen på detta område i syfte att åt det konstruerande
organet giva ökat inflytande över handläggningen av hithörande
ärenden. Med hänsyn till de skäl, styrelsen anfört för en sadan jämkning, har
jag funnit mig böra ansluta mig till styrelsens synpunkter i detta hänseende.

De sakkunnigas motivering för en uppdelning av de tekniskt-administrativa
uppgifterna på tre skilda utredningsbyraer, nämligen en för väg-, gMuoch
vägtrafikväsendet, en för hamnar och farleder samt en för vattenförsörjnings-
och avloppsanläggningar, synes mig övertygande, och jag finner mig
därför icke böra biträda de förslag, som framförts av vissa av de horda myndigheterna,
att antalet utredningsbyråer borde reduceras till en eller tva. 1
anledning av 1944 års hamnutrednings i propositionen återgivna uttalande
må särskilt framhållas, att sakkunnigförslaget icke beträffande hamnarendenas
behandling innebär någon utökning av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
arbetsuppgifter, sådana dessa fixerats i styrelsens instruktion och kungörelsen
den 10 augusti 1928 (nr 328) angående statsbidrag till byggande, förbättring
och underhåll av allmänna hamnar och farleder. I avbidan på resultatet
av det förslag, som hamnutredningen kan komma att framlägga, synes vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen böra vara organiserad så att den kan fylla sin
uppgift såsom det i första hand ansvariga ämbetsverket för den statliga
hamnbyggnadspolitikens lämpliga utformning. Jag kan med hänsyn härtill
icke ansluta mig till hamnutredningens uppfattning, att med genomförandet
av sakkunnigförslaget i vad avser frågan om andra utredningsbyrans uppgifter
tills vidare bör anstå.

Vad statens organisationsnämnd anfört örn avdelningens tor arbetsorganisation
ställning inom styrelsen samt örn behovet av en personalförstärkning
för att möjliggöra flir avdelningen att påtaga sig jämväl vissa andra arbetsuppgifter
än arhetsstudier och ackordssättning för byggnads- och underhållsarbeten
m. m. synes värt beaktande. Jag förutsätter, att styrelsen ägnar dessa
frågor tillbörlig uppmärksamhet. För närvarande är jag emellertid icke beredd
att härutinnan själv framlägga något förslag, avvikande från de sakkunnigas.
Jag förordar alltså, i likhet med styrelsen, att avdelningen tills vidare
inordnas under byggnadsbvrån.

Vid den granskning, som jag ägnat de sakkunnigas förslag rörande hyraindelningen
inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, har jag salunda tunnb
övervägande skäl tala för en omorganisation av styrelsen i huvudsaklig överensstämmelse
med detta förslag. Jag förordar alitsa, att i stället tor de nuvarande
väg-, bro- och hamnbyråerna samt avdelningen för vattenförsörjning
och avlopp inrättas tre utredningsbyråer, en konstruktionsbyrå och en

12

Statsutskottets utlåtande nr 231.

byrå lör byggande och underhåll. Såsom jag nyss antori anser jag emellertid,
att de av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreslagna jämkningarna i
gränsdragningen mellan byråerna böra beaktas. Hinder bör ej heller möta
för styrelsen att, därest sa betinnes pakallat, företaga även andra mindre
ändringar i arbetsfördelningen.

I enlighet med väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag synas benämningarna
å de tre utredningsbyråerna och byggnadsbyrån böra ändras till
vägby rån, hamnbyrån, byrån för vattenförsörjning och avlopp respektive
byggnads- och underhållsbyrån. Av praktiska skäl kommer jag emellertid i
det följande att vid redogörelsen för personalberäkningarna använda de av
de sakkunniga föreslagna benämningarna å ifrågavarande byråer.

I förevarande sammanhang torde jag vidare till övervägande få upptaga
det av lufttartsstyrelsen framförda förslaget örn överflyttning från väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen till lufttartsstyrelsen av uppgiften att på entreprenad
låta utföra tlygplatsanläggningar. Jag tår härvid till en början erinra
om, att byggandet av flygplatser för tyngre flygplan torde komma att, i den
mån dylika s. k. storflygplatser beslutas, överlämnas åt en för ändamålet redan
bildad fristående organisation samt att frågan örn bibehållande hos vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen av flygplatsbyggandet i övrigt, såväl i statlig regi
som på entreprenad, icke slutgiltigt avgjordes vid luftfartsstvrelsens inrättande
förlidet år. De skäl, sistnämnda myndighet nu anfört teir en överflyttning
i viss omfattning av denna verksamhet, äro i stort sett desamma, som övervägdes
vid den tidigare behandlingen av frågan. Man lärer icke kunna förneka
möjligheten av att den rådande uppdelningen av hithörande anläggningsärenden
på luftfartsstyrelsen såsom utredande och projekterande organ
samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen såsom verkställande myndighet kan
giva upphov till vissa komplikationer och i någon mån medföra omgång vid
ärendenas handläggning. Ett enligt min mening vägande skäl för bibehållande
av den nuvarande ordningen är emellertid, att en överflyttning helt eller delvis
av byggandet av mindre och medelstora flygplatser till luftfartsstyrelsen
antagligen skulle leda till dubbelorganisation. Med stor sannolikhet torde nämligen,
när verksamheten ökade i omfattning, behov komma att visa sig föreligga
för luftfartsstyrelsen alt inom verket lia tillgång till särskilda experter
för beläggnings-, grundförstärknings-, dränerings- och andra liknande uppriter*
alltså sådan expertis, som under alla förhållanden skulle komma att
ingå i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens organisation. Man har därjämte att
räkna med de olägenheter, som i allmänhet uppkomma, då en begränsad
verksamhet av delvis konjunkturbetonad karaktär friställes, nämligen svårigheterna
att anpassa personalstyrkan till växlingarna i arbetets omfattning
samt en viss, kanske omedveten tendens hos vederbörande myndighet att vid
minskning i arbetstillgången låta påverka sig av de interna personalproblemen
vid bedömande av arbetsprojektens angelägenhetsgrad. I förbigående må
framhållas, att det nu anförda också utgör ett skäl för att icke bibehålla en
särskild organisation inom väg- och vattenbyggnadsverket för konstruktionsoch
byggnadsarbetet beträffande hamnar och farleder. Slutligen bör också
nämnas, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i motsats till luftfartsstyrelsen
äger en med kvalificerad teknisk personal utrustad lokal byggnadsorganisation,
som säkerligen kan vara till stor nytta vid flygplatsbyggandet icke blott
när det gäller arbeten i egen regi utan även vid tillsyn å och kontroll av
entreprenadarbeten. Med hänsyn till vad sålunda anförts anser jag mig böra
förorda, att den nu tillämpade ordningen tor utförande av flygplatsbyggnader
tills vidare bibehålies. Jag utgår härvid från att de av luftfartsstyrelsen
påtalade svårigheterna ur arbetssynpunkt med det nuvarande systemet i allt
väsentligt skola kunna övervinnas genom ett intimt och på ömsesidigt förtro -

Statsutskottets utlåtande nr 231.

13

ende grundat samarbete mellan de båda myndigheterna, något som bör underlättas
därigenom alt dessa enligt föreliggande förslag till uppförande av
ämbetsbyggnad även framdeles skulle få sina tjänstelokaler i omedelbar närhet
av varandra. För att åt luftfartsstyrelsen giva vissa garantier för att flygplatsärendena
icke vid handläggningen inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
komma i efterhand bör den ordningen gälla, att den för ifrågavarande
uppgifter beräknade personalen hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen må
överflyttas till andra arbetsuppgifter endast i den mån de föreliggande uppgifterna
på flygplatsbyggandets område icke bereda personalen full sysselsättning.
Vad angår luftfartsstyrelsens anmärkning, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
personalkostnader för flygplatsbyggandet icke komme att liksom
övriga kostnader för den civila luftfarten redovisas å luftfartsfonden, må
framhållas att denna fråga kan lösas enligt samma princip, som tillämpas i
fråga om telegrafverkets kostnader för radiotjänst åt luftfarten, nämligen genom
att för ändamålet å slaten för luftfartsfonden uppföres en beräknad utgiftspost,
från vilken ersättning beredes väg- och vattenbyggnadsstyrelsen för
hithörande kostnader. Ifrågavarande ersättningsbelopp skulle härvid uppdebiteras
å väg- och vattenbyggnadsstyrelsens avlöningsanslag under rubriken
Särskilda uppbördsmedel. En dylik anordning synes lämpligen böra genomföras
från och med budgetåret 1947/48.

En allmänt utbredd uppfattning synes vara, alt verksamheten inom vägoch
vattenbyggnadsväsendet för närvarande är i alltför hög grad centraliserad,
och från flera håll lia uttalats farhågor för att den av de sakkunniga
föreslagna omorganisationen icke skulle komma att medföra någon ändring
i detta förhållande utan snarare leda till en ytterligare centralisering. Med
anledning härav må följande framhållas.

Uppenbart är, att den nuvarande uppdelningen av den lokala vägorganisationen
på icke mindre än 24 särskilda organ nödvändiggör ett hårdare
centralt grepp över arbetet än vid en distriktsindelning med ett mindre antal
enheter. Behovet härav torde i synnerhet lia gjort sig gällande under den förflutna
tiden närmast efter vägförstatligandereformens genomförande, då det
gällt för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att uppdraga riktlinjerna för verksamheten
och att kontrollera vägförvaltningarnas förmåga att lösa sina uppgifter.
Styrelsen har emellertid i sitt utlåtande förklarat avsikten vara att,
allteftersom de föreliggande principfrågorna bleve klarlagda, i ökad utsträckning
överlåta det slutliga avgörandet av ärendena till vägförvaltningarna.

Det bör i förevarande sammanhang påpekas, att vissa personalkrävande
arbetsuppgifter finnas, vilka på grund av sin karaktär icke böra splittras
genom en decentralisering, nämligen sådana mera omfattande specialuppgifter,
där arbetet i viss utsträckning kan utbildas till rutin, t. ex. granskning eller
upprättande av arbetsritningar till broar, upprättande av detaljritningar till
fältarbeten på flygplatser, bedrivande av arbetsstadier m. m.

Med anledning av det av länsstyrelsen i Kalmar län gjorda uttalandet i decentraliseringsfrågan
anser jag mig böra framhålla att, lika viktigt som det
är att de lokala intressena oell synpunkterna få alli det inflytande på ärendenas
avgörande som tillkommer dem, lika viktigt är enligt min mening också
alt verksamheten bedrives efter i möjligaste mån enhetliga principer.
Detta senare synes nödvändigt icke blott för ali skapa rättvisa vid fördelningen
av de begränsade statsmedlen mellan olika bygder och intressegrupper
utan även för att förhindra en ur statsfinansiella och andra synpunkter
icke önskvärd standarduppskruvning, sorn på grund av skiljaktighetema i
de lokala förhållandena och de lokala myndigheternas begränsade möjligheter
att överblicka verksamheten i dess helhet eljest lätt kan uppkomma, .lust

14

Statsutskottets utlåtande nr 231.

de av länsstyrelsen påtalade olikheterna i de lokala förhållandena göra emellertid,
att åtgärderna för att skapa enhetlighet och planmässighet icke kunna
begränsas enbart till utfärdande av allmänna direktiv; härför erfordras även
och framför allt ett intimt och på personlig kontakt grundat samspel mellan
de centrala och de lokala organen. Av vikt är härvid att den centrala tillsynen
och ledningen icke bedrives så, att varje detaljfråga skall underställas
den centrala myndighetens prövning. I stället böra dessa uppgifter — såsom
de sakkunniga synas lia avsett — fullgöras genom utfärdande av generella
föreskrifter, i den mån så är möjligt, samt genom rådgivande och kontrollerande
verksamhet under hand vid tjänsteresor och på annat sätt. Med tilllämpning
av sådana former för den centrala ledningen och kontrollen bör
det vara möjligt att redan nu i betydande utsträckning överflytta ärendenas
avgörande till vägförvaltningama. I första hand synas därvid de av de sakkunniga
föreslagna decentraliseringsåtgärdema kunna genomföras. Jag förutsätter,
att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen kommer att ha sin uppmärksamhet
riktad på den här behandlade frågan och att styrelsen kommer att
lämna sin medverkan till en fortsatt utveckling i den antydda riktningen.

Vad angår frågan örn fördelningen av anläggningsarbetena mellan arbeten
i egen regi och arbeten på entreprenad anser jag i likhet med landsorganisationen,
att vid bedömandet av denna fråga vederbörlig hänsyn måste tagas
till den i anläggningsverksamheten sysselsatta arbetarpersonalens berättigade
intressen. I den mån egen-regi-systemet kan bereda en jämnare sysselsättning
och skänka tryggare levnadsvillkor åt ifrågavarande personal, bör detta
system enligt min mening komma till användning i all den utsträckning, som
ur allmänt arbetsmarknadspolitisk synpunkt och med hänsyn till de statliga
resurserna är lämplig, och bör således icke begränsas till viss på förhand
fixerad omfattning. Även örn egen-regi-verksamheten av detta skäl principiellt
sett torde böra äga företräde, synes emellertid utrymme också böra
beredas åt entreprenadsystemet, bland annat med hänsyn till värdet av att
ha tillgång till en entreprenadorganisation, som är förtrogen med och vid
arbetsmarknadskriser i ökad utsträckning kan kopplas in på de statliga arbetena
och som äger tillräcklig kapacitet för att kunna verksamt bidraga till
att bemästra uppgifterna i dylika situationer.

I förevarande sammanhang må framhållas, att sysselsättningsproblemet
inom väg- och vattenbyggnadsfacket under normala tider i väsentlig mån
är en fråga om att bereda arbete åt de anställda under vinterperioden, då de
klimatiska förhållandena försvåra eller förhindra bedrivandet av vissa slag
av arbeten. Det gäller här alltså att åstadkomm en sådan planläggning av
verksamheten, att arbeten och arbetsdetaljer, som lämpligen kunna utföras
vintertid, i största möjliga mån förläggas till denna årstid. Det bör enligt
min mening vara möjligt att även vid anlitande av entreprenadsystemet i viss
utsträckning åvägabringa en sådan planläggning genom överenskommelser
med vederbörande entreprenörer. Vad gäller utförandet av beredskapsarbeten
på entreprenad inom väg- och vattenbyggnadsfacket, har behovet av ett sådant
statligt inflytande på arbetenas tidsplanering blivit beaktat i de särskilda
bestämmelser rörande dylika arbeten, som fastställts av statens arbetsmarknadskommission
i samförstånd med svenska byggnadsentreprenörföreningen.

Statsutskottets utlåtande nr 231.

15

Person alorganisationen.

Verksledningen. Allmänna spörsmål rörande anställningsform och löneställning för
väg- och vattenbyggnadsstyrelsens personal.

De sakkunniga förorda uppfattning av generaldirektörsbefattningen från
C 13 till C 15 samt inrättande av en befattning som överdirektör och souschef
i C 11. Vad angår chefsbefattningarna på de tekniska byråerna föreslå
de sakkunniga, att var och en av de tre utredningsbyråema skall förestås
av en byråchef i lönegraden C 6, att chefen för konstruktionsbyrån skall
vara överingenjör i lönegraden C 8 och att chefen för byggnadsbyrån skall
vara överingenjör i lönegraden C 9.

De sakkunniga ha vidare funnit anställningsförhållandena för den personal
på de tekniska byråerna, vilken avlönas av byggnadsanslag och andra
för sakliga kostnader avsedda medel, otillfredsställande och ha därför i sitt
organisationsförslag räknat med ordinarie eller extra ordinarie befattningar
för de arbetsuppgifter, som handhavas av nämnda anställningshavare, i den
mån ett stadigvarande behov av arbetskraft ansetts föreligga. De sakkunniga
ha därjämte föreslagit, att lönegradsplaceringama för styrelsens tekniska
personal skulle närmare anpassas till löneläget för motsvarande personal vid
de affärsdrivande verken.

Byråernas organisation.

Första utredningsbyrån skulle enligt de sakkunnigas förslag organiseras
på tre avdelningar — avdelning I, II och III — motsvarande i huvudsak
följande avdelningar inom den nuvarande vägbyrån, nämligen utredningsavdelningen
(avd. I), avdelningen för rikets städer (avd. II) och
vägtrafikavdelningen (avd. III). De nuvarande chefsbefattningarna på dessa
avdelningar, nämligen en byrådirektör (C 5), en gatuinspektör (A 29) och en
vägtrafikinspektör (A 29), skulle i den nya organisationen bibehållas oförändrade.
Det nu till utredningsavdelningen hörande vägarkivet föreslås skola
göras till ett för avdelningarna gemensamt organ.

De för andra utredningsbyrån avsedda arbetsuppgifterna hänföra
sig helt till den nuvarande hamnbyråns verksamhetsområde.

De för tredje utredningsbyrån avsedda arbetsuppgifterna äro
samtliga sådana, som för närvarande ankomma på avdelningen för vattenförsörjning
och avlopp. Inom denna avdelning handläggas därjämte vissa
uppgifter, vilka enligt de sakkunnigas organisationsförslag skulle tilldelas
konstruktionsbyrån.

Beträffande motiveringen för de sakkunnigas organisationsförslag samt beräkningen
av personalbehovet i fråga örn utredningsbyråema får utskottet
hänvisa till betänkandet (s. 72—106) samt de i propositionen återgivna tabellariska
översikterna rörande nuvarande och föreslagen organisation (s.
43, 46 och 47).

16

Statsutskottets utlåtande nr 231.

De arbetsuppgifter, som skulle ankomma på konstruktionsbyrån,
hänföra sig till följande avdelningar inom den nuvarande organisationen,
nämligen brobyrån, hamnbyrån, förrådsbyrån, avdelningen för vattenförsörjning
och avlopp samt vägbyråns byggnadsavdelning.

De sakkunniga ha föreslagit, att konstruktionsbyrån skulle organiseras på
två avdelningar. Den ena av dessa, avdelning I, avses huvudsakligen för frågor
rörande arbetsplaner, programhandlingar och anbud ävensom för svetsnings-
och verkstadskontroll samt provbelastning. På den andra avdelningen,
avdelning II, skulle ankomma upprättande och granskning av arbetsritningar.
Vardera av de båda avdelningarna skulle förestås av en förste byrådirektör
i lönegraden A 30.

För forsknings- och undersökningsuppgifter m. m. föreslå de sakkunniga
inrättande av en byrådirektörsbefattning i lönegraden A 28, vars innehavare
skulle vara direkt underställd chefen för byrån.

Byråns personal för ritgöromål skulle enligt organisationsförslaget sammanföras
till ett för avdelningarna gemensamt ritkontor.

Beträffande de sakkunnigas beräkning av personalbehovet på konstruktionsbyrån
får utskottet i övrigt hänvisa till betänkandet (s. 107—122).

De avdelningar inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, vilka helt eller delvis
skulle inordnas i den föreslagna byggnadsbyrån, äro inom vägby -rån: byggnadsavdelningen med den därtill anslutna avdelningen för flygplatsbyggande,
underhallsavdelningen och avdelningen för arbetsorganisation
samt inom hamnbyrån: byggnadsavdelningen för hamnar och farleder, byggnadsavdelningen
för vattenförsörjnings- och avloppsanläggningar och byggnadsavdelningen
för oljelagnngsanläggningar, i den mån denna avdelning vid
omorganisationen finnes kvar.

Därjämte skulle till byggnadsbyrån överföras vissa uppgifter, som nu ankomma
på brobyrån och förrådsbyrån.

Befattningar på brobyran och förrådsbyrån beräknas icke kunna disponeras
för överflyttning till byggnadsbyrån.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle byggnadsbyrån organiseras på fyra
avdelningar, utgörande specialorgan för var sin av följande uppgifter, nämligen avdelning

I för anläggningsarbeten, vilka icke äro hänförliga till konstarbeten,
alltså vägbyggnadsarbeten, beläggningsarbeten, flygfältsarbeten och
ledningsarbeten för vattenförsörjnings- och avloppsanläggningar,

avdelning II för anläggnings- och underhållsarbeten beträffande konstbyggnader
(broar, hamnar, hus, vattenreningsanläggningar, färjinrättningar
m. m.),

avdelning III för vägunderhållet samt

avdelning IV för arbetsorganisation.

Utöver de tjänster, som avsetts för de olika avdelningarna, lia de sakkunniga
föreslagit inrättande av vissa befattningar för uppgifter, som icke äro
begi-änsade till särskild avdelning.

Statsutskottets utlåtande nr 231.

17

Beträffande förslagens närmare innebörd får utskottet hänvisa till betänkandet
(s. 124—140) och propositionen (s. 53—54).

Den nuvarande militäravdelningen skulle enligt de sakkunnigas förslag
ombildas till en försvarsbyrå, omfattande en militäravdelning och en
c i vilförsvarsa vdelning.

Förrådsby råns arbetsuppgifter och organisation lia berörts av de
sakkunniga endast i vad avser byråns befattning med frågor rörande örn- och
nybyggnad av garage- och förrådsbyggnader. De sakkunniga ha föreslagit, att
handläggningen av dessa frågor skulle överflyttas till konstruktions- och
byggnadsbyråema, men ha härvid icke funnit anledning ifrågasätta någon
personalminskning på förrådsbyrån.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen bar i sitt utlåtande över de sakkunnigas
förslag framlagt ett flertal förslag till ändringar i förrådsbyråns personalorganisation.
Dessa innebära endast i mindre utsträckning en ökning av antalet
befattningshavare på byrån. Beträffande förslagens närmare innebörd
får utskottet hänvisa till propositionen (s. 59—68).

Även i fråga örn kanslibyrån har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
framlagt ett flertal förslag till ändringar i personalorganisationen. Under
erinran örn att de sakkunniga icke ingått på prövning av byråns organisation
framhåller styrelsen, att den väntade ökning av styrelsens arbetsuppgifter,
till vilken de sakkunniga i olika sammanhang hänvisat, ävensom andra omständigheter
komme att medföra en ökad arbetsbelastning jämväl för kanslibyråns
vidkommande. Förslagens innebörd framgår av propositionen (s. 68
—75).

I fråga örn kameralbyrån ha de sakkunniga föreslagit vissa personalökningar,
vilka i huvudsak föranledas av att den nuvarande hamnbyråns
kamerala avdelning skulle upphöra vid ett genomförande av de sakkunnigas
organisationsförslag.

Slutligen lia de sakkunniga förordat, att vid genomförande av den föreslagna
omorganisationen av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen en reglering
genomföres beträffande anställningsförhållandena för den extra och tillfälliga
vaktpersonalen hos styrelsen. Samtidigt skulle enligt de sakkunnigas förslag
avlöningskostnaderna för de kontorsvakter, som nu avlönas från sakanslag,
överflyttas till avlöningsanslaget.

Departementschefen har inledningsvis utalat att det av de sakkunniga
framlagda förslaget till personalorganisation för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
i huvudsak syntes vara av beskaffenhet att kunna läggas till grund
för statsmakternas beslut. 1 vissa avseenden har departementschefen dock
förordat jämkningar i de sakkunnigas förslag. Skäl ha därjämte synts departementschefen
föreligga att helt eller delvis tillmötesgå åtskilliga av de förslag,
som framlagts av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i fråga örn de av
sakkunnigulredningen icke berörda delarna av styrelsens organisation.

1 fråga örn verksledningen samt vissa allmänna spörsmål om löneställ Bihawj

till riksdagens protokoll 1940. 6 sami. Nr 231. 2

18 Statsutskottets utlåtande nr 231.

ningen för väg- och vattenbyggnadsstyrelsens personal har departementschefen
anfört följande.

Med hänsyn till vad de sakkunniga anfört rörande generaldirektörens
löneställning anser jag motiverat, att en uppflyttning i lönegrad av
befattningen nu genomföres. Det torde i detta sammanhang böra erinras
om att vid bestämmandet av generaldirektörens nuvarande löneställning
jämförelse gjordes med lönegradsplaceringen för chefen för postverket ävensom
att jag i propositionen nr 239 till innevarande års riksdag tillstyrkt
uppflyttning av dennes befattning från C 13 till C 15. Då starka skäl
synas tala för att även chefen för väg- och vattenbyggnadsverket hänföres
till denna högre lönegrad, biträder jag sakkunnigförslaget i denna del.

Genom inrättande i enlighet med de sakkunnigas förslag av en souschef
sbefattning skulle det bliva möjligt för verkschefen att huvudsakligen
ägna sin uppmärksamhet åt de för styrelsens verksamhet grundläggande
utrednings- och planläggningsuppgiftema. Souschefen skulle härvid
fungera såsom ställföreträdare för generaldirektören och därjämte från denne
avlasta större delen av det löpande arbetet med ledningen av konstruktions-,
byggnads- och underhålls- samt förrådsbyråernas verksamhet jämte de därmed
sammanhängande uppgifter, vilka handläggas på kansli- och kameralbyråerna.
Han skulle på detta sätt komma att utgöra en sammanhållande
kraft mellan dessa byråer och sålunda kunna verka för ett intimt och smidigt
samarbete mellan styrelsens verkställande organ. En uppdelning av
de till den högsta verksledningen hörande uppgifterna enligt här antydda
riktlinjer förefaller mig med hänsyn till arten och omfattningen av styrelsens
verksamhet ändamålsenlig, och jag anser mig av denna anledning
böra tillstyrka förslaget om inrättande av en befattning såsom överdirektör
och souschef. Vad angår befattningens placering i lönegrad må erinras om
att motsvarande befattningar vid statens vattenfallsverk och vid domänverket
äro hänförda till lönegraderna C 13 respektive C 11. För nu ifrågavarande
befattning vill jag, i likhet med de sakkunniga, förorda sistnämnda
lönegrad. Befattningen bör, såsom de sakkunniga föreslagit, tillsättas medelst
förordnande på viss tid.

De sakkunnigas förslag rörande löneställningen för cheferna för de
fem tekniska byråerna har icke givit mig anledning till erinran,
och jag tillstyrker således, att chefen för byggnads- och underhållsbyrån
med benämningen överingenjör placeras i lönegraden C 9 samt chefen för
konstruktionsbyrån, likaledes med benämningen överingenjör, i lönegraden
C 8 ävensom att cheferna för vägbyrån, hamnbvrån och byrån för vattenförsörjning
och avlopp med benämningen byråchefer hänföras till lönegraden
C 6. Jag förutsätter, att även dessa befattningar skola tillsättas medelst förordnande
på viss tid.

De skäl, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anfört för en förbättring av
löneställningen för chefen för förrådsbyrån, vilken nu tillhör lönegraden
C 6, lia icke övertygat mig örn att en uppflyttning i lönegrad av
denne befattningshavare för närvarande är påkallad, och jag är därför icke
beredd att tillstyrka styrelsens framställning i detta hänseende.

Enligt de sakkunnigas organisationsförslag skulle avlöningskostnaderna
för större delen av den talrika personal hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
sorn nu avlönas av byggnadsanslag och andra för sakliga ändamål avsedda
medel, komma att överflyttas till styrelsens avlöningsanslag. Därjämte
skulle enligt de av de sakkunniga samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
framlagda förslagen erforderliga medel inräknas i avlöningsanslaget för den
för framtiden behövliga personalförstärkning, som styrelsen erhållit enligt

Statsutskottets utlåtande nr 231.

19

särskilda av Kungl. Maj:t lämnade medgivanden och som för närvarande
finansieras genom överskridande av den i nämnda anslag ingående ickeordinarieposten.
Genomförandet av dessa åtgärder kommer att medföra en
mycket betydande ökning av avlöningsanslaget, något som dock icke torde
behöva väcka betänkligheter, eftersom det här ej gäller någon reell ökning
av statsutgifterna. Några principiella invändningar synas heller icke
kunna resas mot att ordinarie eller extra ordinarie anställning nu beredes
den arvodesavlönade personal, som kan anses fylla ett stadigvarande behov
av arbetskraft hos styrelsen.

Ehuru jag är medveten örn att rekryteringen av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
tekniska personal i nuvarande läge är förenad med betydande
svårigheter, och jag heller icke vill förneka, att den av de sakkunniga gjorda
jämförelsen mellan väg- och vattenbyggnadsstyrelsens samt de affärsdrivande
verkens ingenjörspersonal i viss mån ger stöd åt de sakkunnigas
förslag örn införande av 2 7 lönegraden såsom förste byråi ngenjörsgrad
hos styrelsen och örn en procentuell ökning av antalet byråingenjörstjänster
i 24 lönegraden vid verket, anser jag likväl, att i avbidan
på resultatet av den pågående utredningen örn en allmän lönereglering
för statstjänstemännen stor försiktighet bör iakttagas med uppflyttningar av
här ifrågavarande slag. Jag är av denna anledning icke för närvarande beredd
att tillstyrka förslaget om inrättande av förste byråingenjörsbefattningar
i 27 lönegraden hos styrelsen och anser mig heller icke böra förorda en
relativ ökning av antalet byråingenjörstjänster i 24 lönegraden annat än i
en mera begränsad omfattning. På grund härav kommer jag att i det följande
föreslå vissa jämkningar i de sakkunnigas förslag i denna del.

I avvaktan på resultatet av 1944 års personalutrednings arbete anser jag
mig förhindrad att tillstyrka de förslag, som framlagts om inrättande av kontoristbefattningar
i A 9 och av ytterligare kanslibiträdestjänster i A 7 vid
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Utöver de avvikelser från de sakkunnigas
och styrelsens personalberäkningar, som jag i det följande kommer att föreslå,
vill jag i anslutning till vad nu anförts förorda följande jämkningar i nämnda
beräkningar. De båda för byrån för vattenförsörjning och avlopp respektive
konstruktionsbyrån beräknade kontoristbefattningarna böra uppföras i Eo 9.
Överförande av en kontoristtjänst i Eo 9 på kameralbyrån till ordinarie stat
samt uppfattning av en kanslibiträdestjänst i A 7 på kanslibyrån till A 9 bör
icke ske. I sistnämnda fall synes hinder icke böra möta att i stället till vederbörande
befattningshavare tills vidare utbetala vikariatsersättning såsom vid
förordnande å befattning i Eo 9. Slutligen bör för envar av vägbyrån, byrån
för vattenförsörjning och avlopp, konstruktionsbyrån, byggnads- och underhållsbyrån,
försvarsbyrån och förrådsbyrån en kanslibiträdestjänst i A 7
samt för kameralbyrån två sådana befattningar uppföras såsom extra ordinarie
i 7 lönegraden.

Beträffande departementschefens förslag i fråga örn de olika byråerna får
utskottet hänvisa till propositionen (s. 85—92).

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens lokala organisation.

De sakkunnigas förslag.

Vad angår väg- och vattenbyggnadsstyrelsens lokala organisation lia de
sakkunniga bland annat föreslagit, att de tilt styrelsens hamnbyrå hörande
h a m narbetsavdelning a r n a, vilka utgöra särskilda lokala organ

20

Statsutskottets utlåtande nr 231.

för utförande genom styrelsens försorg av hamn- och farledsarbeten, vattenförsörjnings-
och avloppsanläggningar m. m. och vilkas personal avlönas
av byggnadsmedel, skulle upphöra och deras arbetsuppgifter överflyttas till
vägförvaltningarna. I anslutning härtill och med hänsyn lill den väntade
ökningen av byggnadsverksamheten i fråga örn vägar, broar, flygfält m. lii.
ha de sakkunniga framlagt förslag till upprustning av vägförvaltningarnas
byggnadsorganisation, vilken anses nu böra
utformas för fredsmässiga förhållanden och med beaktande av de ökade
kraven på verkets arbetsmarknadsberedskap. Enligt detta förslag skulle vid
vägförvaltningarna inrättas, bland annat, 13 arbetschefsbefattningar i lönegraden
C 5 och 13 nya vägingentörstjänster, därav 5 i lönegraden A 26 och
8 i lönegraden Eo 26.

Vidare förorda de sakkunniga, att de under väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
lydande distriktsingenjörerna för vattenförsörjning
och avlopp och deras biträden inordnas i vägförvaltningarnas
organisation och i samband därmed erhålla en fastare anställningsform.

De sakkunniga lia även ingått på prövning av frågan örn anställningsförhållandena
för platsbefälet och konlrollantpersonalen
vid väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
byggnadsarbeten. Medan den personal, som handhade den
omedelbara ledningen av vägunderhållsarbetet, nämligen vägmästarna,
vore uppförd på ordinarie eller extra ordinarie stat, utgjordes, yttra de
sakkunniga, personalen vid byggnadsarbetena uteslutande av arvodesavlönade
befattningshavare. Vid styrelsens hamnarbeten funnes flera verkmästare,
som varit anställda i styrelsens tjänst i mer än 25 år utan att ännu
ha kommit i åtnjutande av pensionsrätt. De sakkunniga anse, att pensionsberättigande
anställning borde kunna ifrågakomma även för hithörande personal,
och föreslå, att för ändamålet inrättas 125 extra ordinarie verkmästarbefattningar,
fördelade på lönegraderna Eo 13, Eo 15 och Eo 17. Denna
personal skulle tagas i anspråk för såväl arbetsledning som kontrollantuppdrag
och disponeras för olika förekommande slag av byggnadsarbeten allt
efter befattningshavarnas kompetens. Avlöningskostnaderna skulle redovisas
över vägförvaltningarnas avlöningsanslag men genom omföringsförfarande
slutligt belasta vederbörande byggnadsanslag. På liknande sätt skulle
extra ordinarie anställning beredas åt nio vid hamnarbetena anställda muddermästare.

De sakkunniga ha vidare föreslagit vissa ändringar i fråga om personalorganisationen
för det kamerala arbetet och b iträdesgöromålen
vid vägförvaltningarna, innebärande
bland annat uppflyAning i lönegrad av vägkamrerarna till A 22 i 14 län och
till A 24 i 10 län samt av 10 vägkassörer till A 14, förändring av befattningarna
såsom förrådskontorist i Eo 9 till förrådsmästare i Eo 12, överföring
till ordinarie stat av vissa extra ordinarie tjänster samt inrättande av ett antal
nya befattningar.

I fråga örn den till förvaltnings- och driftsorganisationen
vid statens fiskehamnar och farleder hörande per -

Statsutskottets utlåtande nr 231.

21

sonalen, vilken med undantag av personalen vid Södertälje kanalverk avlönas
med anlitande av det under sjätte huvudtiteln anvisade anslaget till Underhåll
och drift av statens fiskehamnar och farleder, föreslå de sakkunniga
dels att avlöningskostnadema för personalen vid Falsterbokanalen överflyttas
till vägförvaltningarnas avlöningsanslag och att personalen i fråga, med
undantag av kanalinspektoren, uppföres på extra ordinarie stat, dels ock att
brovakterna vid Sotenkanalen, Väddö kanal och Strömma kanal i fortsättningen
i likhet med de till vägväsendet hörande brovakterna skola avlönas
med anlitande av anslaget till Barmarksunderhållet.

Med hänsyn till det ökade arbete och ansvar, som komme att åvila vägdirektörerna
dels på grund av de skärpta kraven på den statliga arbetsmarknadsberedskapen
och dels till följd av den överflyttning av nya arbetsuppgifter
till vägförvaltningarna, som vid genomförande av de sakkunnigas
organisationsförslag skulle äga rum, ha de sakkunniga slutligen funnit
skäl föreslå en uppfattning i lönegrad av vissa av vägdirektörsbefattningarna.

Beträffande förslagens närmare innebörd samt yttrandena över desamma
får utskottet hänvisa till propositionen (s. 93—107).

Yäg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag beträffande de delar av vägförvaltningarnas
organisation, som ej omfattats av sakknnnigutrednlngen.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har hemställt örn förstärkning av personalen
för projektering av vägar och broar för att möjliggöra vissa delvis
mycket omfattande utrednings- och planeringsåtgärder. Styrelsen har vidare
förordat bl. a. inrättande av 12 nya övervägmästartjänster i A 16 samt 3 biträdestjänster
i Eo 13. Vägförvaltningarnas personal för vägunderhållet föreslås
slutligen ökad med 31 vägmästare i Eo 13 och 2 övervägmästare i A 16.

Beträffande förslagens närmare innebörd samt yttrandena över desamma
får utskottet hänvisa till propositionen (s. 107—114).

Departementschefen har i likhet med de sakkunniga ansett, att övriga
lokala organ för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen icke utan alldeles särskilda
skäl borde ställas utanför styrelsens lokala huvudorganisation, vägförvaltningarna.
Såväl de sistnämnda som hamnarbetsavdelningama och distriktsorganisationen
för vattenförsörjning och avlopp hade sina arbetsuppgifter
begränsade huvudsakligen till frågor rörande anläggnings- och underhållsverksamhet
inom det väg- och vattenbyggnadstekniska facket, och alla
tre organisationerna vore verksamma över hela eller större delen av landet.
Redan på grund härav syntes det kunna ifrågasättas, huruvida bärande skäl
förelåge att bibehålla den nuvarande uppdelningen av hithörande verksamhet
på tre skilda lokala organisationer. Under alla förhållanden torde en
samordning kunna och höra ske i fråga örn personalresurserna för kamerala
uppgifter samt för rit-, skriv- och expeditionsgöromål.

I vad avser hamnarbetsavdelningama har departementschefen förklarat
sig anse en överflyttning till vägförvaltningarna även av de tekniska upp -

22

Statsutskottets utlåtande nr 231.

gifterna möjlig och lämplig. Departementschefens uppfattning härutinnan
grundade sig i huvudsak på samma skäl som departementschefen i det föregående
anfört för sin anslutning till förslaget om en sammanslagning av de
centrala tekniska verkställighetsorganen.

Anknytningen av distriklsorganisationen för vattenförsörjning och avlopp
till vägförvaltningama har departementschefen ansett tills vidare böra ske
endast i den begränsade omfattning, som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreslagit.
Distriktsorganisationens arbete torde nämligen, åtminstone för närvarande,
vara inriktat huvudsakligen på utrednings- och planläggningsfrågor
av jämförelsevis ringa samhörighet med vägförvaltningamas verksamhet.
Några sysselsättningspolitiska skäl för en närmare samordning kunde
knappast anses föreligga.

Departementschefen har tillstyrkt de sakkunnigas förslag till personalförstärkning
av vägförvaltningamas byggnadsorganisation, dock att av föreslagna
13 arbetschefstjänster i C 5 åtta ansetts böra inrättas såsom ingenjörsbefattningar
i A 26. De sakkunnigas förslag i fråga om distriktsorganisationen
för vattenförsörjning och avlopp har tillstyrkts av departementschefen,
vilken även biträtt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag om
inräknande av ett belopp av 60 000 kronor för anställande av extra arbetskraft
för denna organisation. Förslaget rörande vägförvaltningamas personalorganisation
för kamerala uppgifter och biträdesgöromål har ej föranlett
annat uttalande från departementschefens sida än att samtliga vägkamrerare
ansetts böra placeras i A 22, att två föreslagna lxtkhållartjänster
ansetts böra inrättas i A 17 i stället för A 18 eller A 20 samt att samtliga
vägkassörstjänsterna ansetts böra placeras i A 11. Vidare skulle den
vid Falsterbokanalen anställda maskinist- och vaktpersonalen i enlighet
med de sakkunnigas förslag uppföras å extra ordinarie stat samt avlönas
från vägförvaltningamas anslag. Mot de sakkunnigas förslag örn överflyttning
av kostnaderna för brovaktspersonalen vid Sotenkanalen, Väddö
kanal och Strömma kanal till anslaget till Barmarksunderhållet har
departementschefen icke haft något att erinra. Vid bifall till de av departementschefen
förordade åtgärderna skulle en del av det av riksdagen för
nästa budgetår anvisade förslagsanslaget till Underhåll och drift av statens
fiskehamnar och farleder icke behöva tågås i anspråk.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag om förstärkning av personalen
för projektering av vägar och broar och för handläggning av ärenden rörande
statsbidrag till enskild väghållning samt för vägunderhållet har biträtts
av departementschefen. För förstnämnda ändamål har anslagsposten avlöningar
till icke-ordinarie personal uppräknats med 265 000 kronor.

Anslagsberäkningar.

1. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen: Avlöningar. Anslaget är i riksstaten
för innevarande budgetår upptaget med 1 391 200 kronor, därav 695 600
kronor att avräknas mot automobilskattemedlen.

Statsutskottets utlåtande nr 231.

23

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har hemställt att anslaget för nästa budgetår
uppföres med 2 980 000 kronor.

Departementschefen har efter de av honom förordade jämkningarna i
styrelsens förslag och under hänsynstagande till att större delen av de nya
befattningarna icke torde kunna tillsättas omedelbart vid budgetårets ingång
ansett avlöningsanslaget kunna bestämmas till 2 611 100 kronor.

2. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen: Omkostnader. Anslaget är för innevarande
budgetår anvisat med 445 600 kronor, därav 222 800 kronor att avräknas
mot automobilskattemedlen.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har hemställt, att ett anslag av 807 000
kronor måtte anvisas för styrelsens omkostnader under budgetåret 1946/47.

Departementschefen har, med hänsyn till av honom förordade begränsningar
i personaluppsättningen, föreslagit, att anslaget anvisades med 740 000
kronor.

3. Vägförvaltningarna: Avlöningar. Anslaget är för innevarande budgetår
anvisat med 4 371 100 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har hemställt, att anslaget för nästa budgetår
måtte anvisas med 6 562 700 kronor.

Departementschefen har ansett, att anslaget vid bifall till av honom förordade
jämkningar i de sakkunnigas och styrelsens personalberäkningar
samt efter en schematisk anslagsreducering kunde uppföras med 6 241 200
kronor.

4. Vägförvaltningarna: Omkostnader. Anslaget är för innevarande budgetår
upptaget med 884 000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har föreslagit att anslaget för nästa budgetår
måtte anvisas med 1 490 000 kronor.

Departementschefen har förordat, att för nästa budgetår anvisades 1 405 000
kronor till förevarande ändamål.

Budgettekniska frågor.

Departementschefen har härom anfört följande.

Någon ändring i nu gällande ordning, enligt vilken hälften av anslagen till
såväl avlöningar som omkostnader för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen avräknas
mot automobilskattemedlen, synes icke böra ske.

Avlönings- och omkostnadsanslagen för vägförvaltningarna ha hittills i
sin helhet avräknats mot automobilskattemedlen, och denna princip har
också tillämpats beträffande de preliminära anslagsbelopp, som för hithörande
ändamål upptagits i årets statsverksproposition. Vid genomförande
av den föreslagna omorganisationen kan visserligen en ändring härutinnan

24

Statsutskottets utlåtande nr 231.

ifrågasättas med hänsyn därtill, att anslagen då komma att användas för
sådana verksamhetsområden, beträffande vilka kostnaderna för vederbörande
arbetsorgan, nämbgen hamnarbetsavdelningarna, distriktsorganisationen
för vattenförsörjning och avlopp samt drifts- och underhållsorganisationen
vid Falsterbokanalen, för närvarande belasta den allmänna budgeten. Den
andel av de föreslagna avlönings- och omkostnadsanslagen för vägförvaltningama,
som kan anses hänförlig till dessa verksamhetsgrenar, uppgår till
mellan 10 och 15 procent. Emellertid bör tillika beaktas, att vissa till vägväsendet
hörande kostnader, t. ex. kristillägg och provisoriska lönetillägg
samt pensionerings- och lokalkostnader, bestridas av vanliga skattemedel,
ävensom att den schematiska hälftenuppdelningen av anslagen till avlöningar
och omkostnader för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen innebär ett ianspråktagande
av vanliga skattemedel i avsevärt större omfattning än som
skulle vara fallet vid en mera exakt uppdelning av anslagen på å ena sidan
avlöningar och omkostnader, hänförliga till vägväsendet, och å andra sidan
övriga avlöningar och omkostnader. På grund härav och för enkelhetens
skull förordar jag även beträffande vägförvaltningamas avlönings- och omkostnadsanslag
ett bibehållande av den nu gällande ordningen i förevarande
hänsende.

Med hänsyn till att reservationsanslaget till Bidrag till anläggningar för
vattenförsörjning och avlopp enligt hittills tillämpade principer avsetts skola
bära även kostnaderna för den för hithörande verksamhet erforderliga personalorganisationen
men i samband med omorganisationen skulle frigöras
från dessa kostnader, torde av nämnda reservationsanslag för budgetåret
1946/47 ett belopp motsvarande kostnaderna för ifrågavarande personalorganisation
icke böra tagas i anspråk. Beloppet synes böra bestämmas till
500 000 kronor.

Utskottet.

I samband med vägväsendets förstatligande omorganiserades väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen delvis, varvid rätt betydande personalökningar
kommo till stånd. Vidare utvidgades den lokala organisationen avsevärt i
och med vägförvaltningamas tillkomst. Under den korta tid, den nya organisationen
varit i funktion, har verksamheten på grund av krisförhållandena
varit i hög grad begränsad. Utskottet har därför svårt att på grundval
av hittills vunna erfarenheter örn den statliga vägorganisationens arbete bedöma
behovet av att redan nu genomföra en så genomgripande omorganisation,
som den nu föreslagna.

En jämförelse mellan den nuvarande och den föreslagna organisationen
av väg- och vattenbyggnadsverket visar följande. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
mera permanenta personaluppsättning omfattar för närvarande
ca 330 befattningshavare. De årliga avlöningskostnaderna (inklusive rörligt
tillägg och kristillägg) för denna personal uppgå till ca 2 560 000 kronor,
varav en del bestrides av i avlöningsstaten upptagna belopp, en del genom
överskridande av icke-ordinarieposten och en del av sakanslag. Enligt Kungl.
Maj:ts förslag skulle motsvarande personaluppsättning i den nya organisationen
komma att omfatta ca 380 befattningshavare. Därjämte har beräk -

Statsutskottets utlåtande nr 231.

25

näts ett belopp av 30 000 kronor för tillfällig personalförstärkning å den
föreslagna byrån för vattenförsörjning och avlopp. De årliga avlöningskostnaderna
(inklusive rörligt tillägg och kristillägg) för den personal, som efter
omorganisationen skulle avlönas från avlöningsanslaget, uppgå till ca
3 054 000 kronor.

Tjänstemannapersonalen vid vägförvaltningarna jämte hamnarbetsavdelningarna,
distriktsorganisationen för vattenförsörjning och avlopp samt Falsterbokanalen
uppgår för närvarande till ett antal av ca 975, däri ej inräknat
platsbefäl, kontrollantpersonal samt personal för investeringsutredningen
och för annan extraordinär projekteringsverksamhet. Enligt nu föreliggande
förslag skulle motsvarande personaluppsättning efter omorganisationen
omfatta ca 1 060 befattningshavare, varjämte vissa belopp beräknats för
särskild, till antalet ej närmare preciserad personal, nämligen 265 000 kronor
för ökad vägprojektering i vägförvaltningamas regi och 60 000 kronor
för utredningar rörande vattenförsörjning och avlopp. De årliga avlöningskostnaderna
(inklusive rörligt tillägg och kristillägg) för den personal, som
efter omorganisationen skulle avlönas från vägförvaltningamas avlöningsanslag,
uppgå till ca 7 213 000 kronor jämfört med för närvarande ca
6 457 000 kronor.

Kungl. Maj:ts förslag innebär sålunda en ökning av personalavlöningarna
för hela verket med i runt tal 14 procent. Med hänsyn till den förestående
ökningen av verkets arbetsuppgifter på grund av återgången till fredsförhållanden
samt de vidgade uppgifterna på det arbetsmarknadspolitiska
området torde en viss personalökning vara ofrånkomlig. Kostnadsökningar
torde även vara oundvikliga för en reglering av vissa personalgruppers anställningsförhållanden.
Utskottet anser sig därför icke böra motsätta sig att
medel anvisas för att möjliggöra ett genomförande av Kungl. Majis förslag.
Med hänsyn till den tveksamhet, vilken kommit till uttryck i de avgivna utlåtandena
och som i vissa avseenden delas av utskottet, samt storleken av
den kostnadsökning, som skulle följa med omorganisationen, anser sig utskottet
dock böra uttala, att Kungl. Majit innan den nya organisationen träder
i tillämpning företager en översyn av de i propositionen framlagda förslagen
i syfte att genomföra besparingar.

Den av departementschefen förordade organisationsformen för väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen grundar sig på den s. k. horisontalprincipen, vilken
innebär att verksamheten fördelas efter arten av de problem som förekomma.
I enlighet härmed ha de nuvarande tekniska byråerna inom styrelsen,
efter förebild från den enskilda entreprenörsverksamheten, föreslagits
ersatta av tre utredningsbyråer, en konstruktionsbyrå och en byggnadsbyrå.
Betydande fördelar torde stå att vinna genom att likartade arbetsuppgifter på
detta sätt kunna inordnas under ett och samma organ inom styrelsen. En
förutsättning för att dessa fördelar skola kunna tillvaratagas torde emellertid
vara, att ett intimt samarbete äger rum mellan de byråer, som lia att ur
olika synpunkter behandla ett och samma ärende. Utskottet vill i detta sammanhang
framhålla vikten av ali arbetet icke försenas genom onödiga up -

26

Statsutskottets utlåtande nr 231.

pehall i ärendenas handläggning eller genom annan administrativ omgång.
Själva den administrativa indelningen får uppenbarligen icke heller utgöra
hinder för ett smidigt utnyttjande av personalen allt efter växlingarna i de
olika byråernas arbetsbörda. Såsom departementschefen framhållit torde
den horisontala organisationsformen ge en mera framskjuten plats i organisationen
åt utrednings- och planeringsuppgiftema. Detta innebär enligt utskottets
mening en fördel, enär ett starkt behov föreligger av en mera ingående
behovsutredning rörande de kommunikationsanläggningar, som ankomma
på väg- och vattenbyggnadsverkets handläggning, samt ett klarläggande
av de olika företagens betydelse för de berörda bygderna och för näringslivet.
För att den nya organisationen skall bliva skickad att lösa dessa
uppgifter torde emellertid framför allt utredningsbyråerna böra utrustas
uied förutom tekniskt utbildad personal — tjänstemän med administrativ
eller ekonomisk utbildning och med erfarenhet i näringspolitiska frågor.

Även örn det kan vara föremål för tvekan, huruvida icke arbetet även
vid en vertikal organisation skulle kunna anordnas lika effektivt som vid en
horisontell, har utskottet funnit övervägande skäl tala för att den nya organisationen
uppbygges i huvudsak enligt de grunder som av departementschefen
förordats och vill sålunda i princip tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag
i förevarande del. Utskottet förutsätter därvid, att de av utskottet i det
föregående berörda spörsmålen vid organisationsarbetet ägnas särskild uppmärksamhet.

I motionen 11:548 har framlagts förslag till särskild personalorganisation
för väg- och vattenbyggnadsstyrelsens hamnbyrå samt inrättande av fyra
hamnarbetsdistrikt. Förslaget utgår från en i huvudsak vertikal organisation
för behandlingen av hithörande ärenden. Utskottet får i anslutning härtill
erinra örn att enligt Kungl. Maj:ts förslag de för andra utredningsbyrån avsedda
arbetsuppgifterna helt skulle hänföra sig till den nuvarande hamnbyråns
verksamhetsområde. Härigenom ha hamnarbetsfrågorna på utrednings-
och planläggningsstadiet erhållit en tämligen självständig ställning.
Hamnbyråns konstruktiva och byggande uppgifter skulle däremot helt inordnas
i konstruktionsbyrån och byggnadsbyrån. Utskottet är icke berett att
i enlighet med motionärernas förslag tillstyrka en särskild organisation för
hamnarbetena men anser att dessa äro av en så speciell art att den härför
avsedda personalorganisationen kan och bör erhålla en så fristående ställning
som möjligt tills vidare inom den nya organisationens ram. Enligt utskottets
mening bör slutlig ställning till hamnarbetsorganisationens framtida gestaltning
icke nu tagas, utan denna fråga bör av Kungl. Majit upptagas till förnyad
prövning senast vid den tidpunkt då resultaten av pågående utredningar
på hamnbyggnadsväsendets område föreligga.

Vad angår frågan örn en decentralisering av verksamheten inom väg- och
vattenbyggnadsverket ha de sakkunniga framlagt vissa förslag i sådan riktning.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har förklarat sig ämna i ökad om -

Statsutskottets utlåtande nr 231.

27

fattning överlåta det slutliga avgörandet av ärendena till vägförvaltningarna
och departementschefen har för sin del ansett det vara möjligt att redan nu
i betydande omfattning överflytta ärendens avgörande till vägförvaltningarna.
Även utskottet är av den meningen att de lokala myndigheterna böra
tilltros att i större utsträckning än hittills under eget ansvar driva verksamheten
inom sitt område. En överflyttning av ansvaret från styrelsen till dess
lokala organ torde bland annat kunna ifrågasättas i följande fall, vilka
icke i detalj berörts i propositionen. För närvarande är gränsen för vägförvaltningamas
rätt att träffa omedelbart bindande avtal örn marklösen begränsad
till 200 kronor för varje särskilt fall. En höjning av denna gräns
torde kunna medföra arbetsbesparing och minskad tidsutdräkt i många fall
samt, genom att avtal omedelbart kan träffas, möjligen även öka markägarnas
villighet att träffa uppgörelser. Vad angår byggnadsverksamheten torde
förenklingar och tidsbesparing kunna uppnås genom en begränsning av vägoch
vattenbyggnadsstyrelsens granskning av de inom vägförvaltningama
upprättade byggnadsplanerna. Vissa inskränkningar torde även kunna
göras i fråga om avsyning från väg- och vattenbyggnadsstyrelsens sida
av vägarbeten, vilka utförts på entreprenad och enligt tillämpad praxis
under byggnadstiden stått under vägförvaltningens kontroll. Utskottet har
med det anförda velat belysa möjligheterna för en ytterligare decentralisering
på nu ifrågavarande område, givetvis under den kontroll, som kan befinnas
erforderlig. Utskottet förutsätter att dessa frågor av Kungl. Maj:t
ägnas fortsatt uppmärksamhet och att i .samband därmed möjligheterna att
göra besparingar inom den centrala organisationen tillvaratagas.

I fråga om fördelningen av vissa anläggningsarbeten mellan egen regi och
entreprenad torde någon mera genomgripande ändring icke böra företagas
i förhållande till vad som av statsmakterna förutsattes i samband med
principbeslutet om vägförstatligandet. Utskottet finner dock lämpligt, att
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i viss utsträckning upptar brobyggnadsverksamhet
i egen regi och har icke heller något alt invända mot att vatten-
och avloppsledningsföretag utlämnas på entreprenad, där så kan anses
lämpligt. Någon inbördes begränsning av arbetena i egen regi och på
entreprenad till viss på förhand fixerad omfattning bör ej ske. Vid valet
mellan de olika arbetsformerna böra praktiska skäl vara avgörande. Vederbörlig
hänsyn bör givetvis tagas till att möjligast jämna sysselsättning
beredes arbetarna såväl inom den statliga vägorganisationen som inom entreprenörsväsendet.

Förslaget till omorganisation av väg- och vattenbyggnadsverket innefattar
jämväl förslag till ändrad anställningsform eller höjd löneställning för ett
stort antal befattningshavare. Även örn det i nuvarande läge måste anses
vanskligt att företaga en mera ingående lönereglering inom ett visst verk,
finner sig utskottet i princip icke böra motsätta sig att så sker i detta tall,
med hänsyn till bl. a. behovet av en reglering av den mycket betydande arvodesavlönade
personalens anställningsförhållanden samt de ändrade och

28

Statsutskottets utlåtande nr 231.

nya uppgifter, som efter omorganisationen komma att åvila många befattningshavare.
På grund av den utveckling, som redan börjat och kan väntas
fortsätta under de närmaste åren på vägväsendets område, är det mycket
svårt att bedöma behovet av nya tjänster för vägorganisationen. Kungl.
Majit har därför också föreslagit att avlöningsstaternas delposter för avlöningar
till icke-ordinarie personal skola upptagas med beteckningen förslagsvis.
Häremot har utskottet ej funnit anledning till erinran. Då Kungl. Majit
sålunda vid förekommande behov kan överskrida icke-ordinarieposterna för
anställande av erforderlig extra personal finner utskottet det i motionerna
1:358 och 11:549 framställda förslaget, att medel skulle ställas till förfogande
från sakanslag för anställande av extra personal för färdigställande av
Hjulsta- och Bergnäsbroarna, icke behöva föranleda någon särskild åtgärd
från riksdagens sida.

Inom verksledningen har Kungl. Majit föreslagit bland annat uppflyttning
av generaldirektören och chefen från C 13 till C 15 samt inrättande av en
befattning såsom överdirektör och souschef i C 11. Den sistnämnde skulle
ägna sig åt att i huvudsak sammanhålla det tekniska arbetet inom styrelsen.
Mot den föreslagna löneställningen för nämnda båda tjänstemän har
utskottet ej funnit anledning till erinran. Under hänvisning till vad utskottet
i det föregående anfört rörande utrednings- och planläggningsverksamheten
inom styrelsen, vill utskottet i detta sammanhang framhålla vikten av att
ekonomisk sakkunskap jämte den administrativa och tekniska blir representerad
i verksledningen.

Mot vad departementschefen i övrigt anfört rörande styrelsens personal
har utskottet intet att erinra. Utskottet finner sig sålunda icke kunna tillstyrka
det i motionerna 1:361 och 11:552 framställda yrkandet om uppflyttning
av förste byråingenjörerna till 27 lönegraden. I likhet med departementschefen
anser utskottet, att det pågående löneregleringsarbetet för statstjänstemännen
bör avvaktas.

I motionerna I: 359 och II: 550 samt I: 360 och II: 551 har hemställts örn
uppflyttning dels av vägkamrerarna i 10 län till A 24 och i 14 län till A 22,
dels ock av vägkassörerna i de 10 största länen till A 14. Någon differentiering
av löneställningen inom de olika grupperna bör enligt utskottets mening
icke komma till stånd, innan större erfarenhet vunnits av den nya organisationen.
Utskottet finner sig sålunda böra stanna för den av departementschefen
tillstyrka uppflyttningen av vägkamrerarna till A 22 samt i
övrigt avstyrka de motionsvis framställda yrkandena.

Vad Kungl. Majit i övrigt föreslagit rörande anställningsform och löneställning
för vägförvaltningarnas personal har ej givit utskottet anledning till
erinran. Det är uppenbart att vissa svårigheter måste uppstå vid genomförandet
av en så omfattande omorganisation som denna. Detta gäller icke
minst i fråga örn placeringen av sådana tjänstemän, vilkas befattningar indragits.
Utskottet vill emellertid uttala den förhoppningen att dessai svårigheter
skola kunna bemästras.

Statsutskottets utlåtande nr 231.

29

Departementschefen har beräknat anslagsbehovet för nästa budgetår till
väg- och vattenbyggnadsverkets avlöningar och omkostnader till sammanlagt
10 997 300 kronor, vilket innebär en ökning i jämförelse med innevarande
budgetår med 3 905 400 kronor. Såsom inledningsvis antytts hänför sig
denna ökning till stor del till en överföring av kostnader från sakanslag.
Departementschefen har också förutsatt att vid bifall till Kungl. Maj:ts förslag
vissa delar av anslagen till Underhåll och drift av statens fiskehamnar
och farleder samt till Bidrag till anläggningar för vattenförsörjning och avlopp
icke skulle tagas i anspråk. Någon ändring i grunderna för anslagens
avräkning mot automobilskattemedlen har departementschefen ansett sig
icke böra förorda. Mot de sålunda gjorda beräkningarna och departementschefens
uttalanden i övrigt har utskottet intet att erinra.

Utskottet hemställer,

I. att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
samt med avslag å motionerna I: 359 och 11:550, I: 360 och
11:551 samt 1:361 och 11:552,

l:o) godkänna följande personalförteckning för väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen:

Personalförteckning.

Befattning

Tjänstemän å ordinarie stat:

1 generaldirektör ...........................

1 överdirektör och souschef .................

1 överingenjör .............................

1 överingenjör...............................

3 byråchefer ..............................

1 förrådsdirektör ...........................

3 överinspektörer ...........................

2 byrådirektörer .............................

2 byråchefer ...............................

1 gatuinspektör .............................

1 väginspektör .............................

1 vägtrafikinspektör .........................

4 byrådirektörer ...........................

1 järnvägsinspektor ........................

12 förste byråingenjörer.......................

1 förste byråingenjör (förste byråsekreterare) ...

3 förste byråsekreterare .....................

1 förste byråsekreterare och ombudsman.......

1 kamrerare ...............................

1 revisionskommissarie .......................

7 byråingenjörer ...........................

3 förste byråsekreterare .....................

Lönegrad

. C 15
. C 11
. C 9
. C 8
. C 6
. C 6
. C 6
. C 5
. A 30
. A 29
. A 29
. A 29
. A 28
. A 28
. A 26
. A 26
. A 26
. A 26
. A 26
. A 26
. A 24
. A 24

30

Statsutskottets utlåtande nr 231.

Befattning Lönegrad

8 byråingenjörer........... A 21

3 byråsekreterare .............................. A 21

4 revisorer .................................... A 21

1 förrådskontrollör ............................ A 20

1 bokhållare .................................. A 17

4 ingenjörer.................................... A 17

6 ritare........................................ A 15

2 förrådsmästare .............................. A 12

2 kansliskrivare ................................ A 11

1 förste expeditionsvakt.......................... A 7

9 kanslibiträden ...................... A 7

3 expeditionsvakter ............................ A 5

17 kontorsbiträden .............................. A 4

Tjänsteman å övergångsstat:

1 byråchef .................................... A 30

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad
än 2 0:

7 förste byråingenjörer ........................ Eo 26

1 förste byråingenjör (förste byråsekreterare) .... Eo 26

15 byråingenjörer .............................. Eo 24

1 förste aktuarie ............ Eo 24

1 aktuarie .................................... Eo 21

35 byråingenjörer ...... Eo 21

4 byråsekreterare .............................. Eo 21

1 revisor ................. Eo 21;

2:o) förklara, att befattningarna såsom överdirektör och
souschef i C 11, överingenjör i C 9 och C 8, byråchef i C 6
samt överinspektör i C 6 skola tillsättas medelst förordnande
på viss tid;

3:o) godkänna följande avlöningsstat för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
att tillämpas tills vidare från och med
budgetåret 1946/47:

Avlöningsstat.

Kronor

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslags -

vis .................................... 844 200

2. Arvoden, bestämda av Kungl. Maj:t ........ 13 300

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,

förslagsvis . ..................... 1 455 100

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ................ 298 500

Summa kronor 2 611 100;

Statsutskottets utlåtande nr 231. 31

4:o) godkänna följande personalförteckning för vägförvaltningarna: Personalförteckning.

Befattning Lönegrad

Tjänstemän å ordinarie stat:

22 vägdirektörer ................................ G 6

2 vägdirektörer ................................ G 5

5 arbetschefer ................................ C 5

54 vägingenjörer ................................ A 26

3 ingenjörer .................................. A 24

24 vägkamrerare ................................ A 22

26 ingenjörer .................................. A 21

14 ingenjörer .................................. A 19

26 bokhållare .................................. A 17

54 öviervägmästare .............................. A 16

225 vägmästare .................................. A 13

24 ritare ...................................... A 12

22 vägkassörer ................................ A 11

2 kontorister .................................. A 9

22 kanslibiträden .............................. A 7

Tjänstemän å övergångsstat:

2 vägingenjörer ................................ A 28

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad
än 2 0:

12 distriktsingenjörer ............-............. Eo 26

8 vägingenjörer .............................. Eo 26

6 ingenjörer ................................ Eo 24

13 ingenjörer .................................. Eo 21;

5:o) förklara, att befattningarna såsom arbetschef i C 5
skola tillsättas medelst förordnande på viss tid;

6:o) godkänna följande avlöningsstat för vägförvaltningama,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1946/47:

Avlöningsstat.

Kronor

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslags vis

.................................... 2 962 400

2. Avlöningar till icke-ordinarie personal, för slagsvis

................................ 2 536 400

3. Rörligt tillägg, förslagsvis .................. 742 400

Summa kronor 6 241 200;

32

Statsutskottets utlåtande nr 231.

7:o) bemyndiga Kungl. Maj:t att utfärda de övergångsbestämmelser,
som må erfordras i anledning av omorganisation
av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och vägförvaltningarna; 8:o)

för budgetåret 1946/47 under sjätte huvudtiteln anvisa
följande förslagsanslag, nämligen
till Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen:

Avlöningar ................. kronor 2 611 100,

därav 1 305 600 kronor att avräknas mot
automobilskattemedlen;

till Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen:

Omkostnader ....................... »

därav 370 000 kronor att avräknas mot
automobilskattemedlen;

till Väg förvaltningarna: Avlöningar .. »

att avräknas mot automobilskattemedlen;
samt

till Vågförvaltningarna: Omkostnader .. »

att avräknas mot automobilskattemedlen;

II. att motionerna 1:358 och 11:549 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda;

III. att riksdagen må, i anledning av motionen II: 548, i
skrivelse till Kungl. Majit giva tillkänna vad utskottet ovan
anfört.

Stockholm den 18 juni 1946.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

740 000,

6 241 200,

1 405 000,

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Bäckström, Karl Andersson,
Mannerskantz, Gustaf Karlsson, Gillström, Näsström, Gustav Emil Andersson, Rosenberg,
Hesselbom och Ivar Persson; samt

från andra kammaren: herrar Eriksson i Stockholm, Ward, Falla, Bergström, Rubbestad,
Andersson i Malmö, Mårtensson, Pettersson i Dahl, Malmborg i Skövde, Åkerström,
Petterson i Degerfors och Birke.

Stockholm 1946. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

482486