Statsutskottets utlåtande nr 222.

1

Nr 222.

Ankom till riksdagens kansli den 18 juni 1946 kl. 1 em.

Utlåtande i anledning av Kungl. Majits i statsverkspropositionen
gjorda framställning angående anslag för
budgetåret 1946/47 till understöd åt folkhögskolor
jämte i ämnet väckta motioner.

(2:a avd.)

I propositionen nr 1 har Kungl. Majit under åttonde huvudtiteln (punkt
200, s. 367 och 368 av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för den 4 januari 1946) föreslagit riksdagen att till Folkhögskolor:
Understöd för budgetåret 1946/47 anvisa ett förslagsanslag av
2 630 000 kronor.

Kungl. Maj:ts förslag innebär en anslagshöjning av automatisk natur
med 180 000 kronor.

Någon ändring av gällande statsbidragsgrunder har icke ifrågasatts av
vare sig skolöverstyrelsen eller departementschefen.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Gustaf Karlsson (I: 90) och den andra inom andra kammaren av herrar
Svensson i Ljungskile och Malmborg i Skövde (II: 240), i vilka hemställts,
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit i samband med frågan örn
understöd till folkhögskolor hemställa, att för de fortsättningskurser, som
skola anordnas under budgetåret 1946/47, måtte föreskrivas, att statsmedel
bör utgå som bidrag till lärares avlöning, beräknat efter högst
1 000 kronor för varje läsperiod om fyra veckor, dock högst 6 000 kronor,
samt att folkhögskolan skall äga rätt att anordna högst tre fortsättningskurser
till vardera av första och andra årskurserna;

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herrar Elon Andersson och Albertsson (I: 56) och den andra inom andra
kammaren av herr Malmborg i Skövde m. fl. (II: 96), i vilka hemställts,

Bihang till riksdagens ‘protokoll 1916. 6 sami. Nr 222.

1

2

Statsutskottets utlåtande nr 222.

att riksdagen måtte besluta ingå till Kungl. Majit med hemställan örn en
allsidig utredning angående folkhögskolans framtida utveckling och utbyggnad
under statens medverkan med beaktande av i motionerna anförda
synpunkter;

dels ock två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herr Ivar Persson m. fl. (I: 208) och den andra inom andra kammaren
av fru Nordgren m. fl. (II: 326), i vilka hemställts, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Majit måtte begära, att Kungl. Majit måtte utreda frågan örn
beviljande av statsbidrag till byggnadsarbeten vid folkhögskolorna och
därefter för riksdagen framlägga förslag i ärendet.

Beträffande innehållet i motionerna I: 56 och lii 96 hänvisas till motionen
lii 96. I fråga om övriga motioner hänvisas till den nedan lämnade
redogörelsen.

Motionerna I: 90 och II: 2J+0.

Det i motionerna framställda yrkandet syftar till viss ändring i grunderna
för statsbidrag till de fortsättningskurser vid folkhögskolorna, till
vilka statsbidrag första gången anvisades av 1945 års riksdag efter förslag
av Kungl. Majit. De för fortsättningskurserna gällande bestämmelserna
finnas intagna i statsliggaren, s. 657 f.

Utskottet har i vederbörlig ordning inhämtat skolöverstyrelsens utlåtande
över ifrågavarande motioner. Överstyrelsen har i sin tur inhämtat
yttrande i ämnet av folkhögskolinspektören.

Folkhögskolinspektören har framhållit följande.

I föreliggande motioner behandlade statsunderstödda fortsättningskurser
komma för första gången att anordnas i anknytning till huvudkursen
(vinterkursen) 1945/46 vid folkhögskolorna. Någon erfarenhet av sådana
kurser föreligger alltså för närvarande icke. Först sedan fortsättningskurserna
någon tid prövats torde det vara möjligt att uttala sig om huruvida
ett samarbete de olika folkhögskolorna emellan vid kursernas anordnande
är möjligt. De av motionärerna framförda skälen emot möjligheten
av ett samarbete synas mig icke i alla delar övertygande. Enligt gällande
bestämmelser kan vid folkhögskola samtidigt anordnas dels till första
årskursen, dels till andra årskursen anknuten fortsättningskurs. Motionärerna
önska möjlighet att utöka antalet samtidigt pågående fortsättningskurser.
Detta, som icke torde vara något allmänt önskemål inom
folkhögskolan, synes mig på de flesta håll komma att omöjliggöras genom
bristen på kompetenta lärare för ett större antal fortsättningskurser samtidigt.
Om även någon folkhögskola skulle ha möjlighet att samtidigt
anordna ett större antal fortsättningskurser, synes den omständigheten,
att fortsättningskurserna enligt riksdagens beslut böra anordnas försöksvis,
tala för en viss varsamhet beträffande antalet samtidigt anordnade
fortsättningskurser. För samma sak talar det förhållandet, att det för
kurserna beräknade statsanslaget torde ha föreslagits med utgångspunkt

Statsutskottets utlåtande nr 222. 3

från antagandet av att inte alla skolors liela kapacitet redan från början
skulle tagas i anspråk för försöksvis anordnade fortsättningskurser.

Hänvisande till det sålunda anförda får jag vördsamt föreslå, att överstyrelsen
som sin mening måtte uttala, att eventuella förändringar beträffande
föreskrifterna för statsunderstödda fortsättningskurser vid folkhögskolorna
torde böra anstå, till dess att någon erfarenhet vunnits beträffande
kurserna i fråga.

Skolöverstyrelsen har anfört följande.

I motionerna föreslås sådan ändring av bestämmelserna rörande fortsättningskurser
vid de statsunderstödda folkhögskolorna, att en utökning
av antalet samtidigt pågående kurser skulle kunna möjliggöras. Enligt nu
gällande bestämmelser har antalet fortsättningskurser begränsats till en
kurs i samband med folkhögskolans första årskurs och till en kurs i samband
med andra årskursen, omfattande 4—12 veckor. Genom denna begränsning
av antalet fortsättningskurser hindras — påpeka motionärerna —
en skola, som har tillräckligt antal elever för flera specialkurser, att anordna
olika kurser med olika ämnesgrupper.

Såsom överstyrelsen tidigare framhållit, vore det önskvärt, att en uppdelning
i specialgrupper efter elevernas olika intressen kunde ske i större
utsträckning än vad nuvarande bestämmelser lämna möjlighet till. På
grund av att ovannämnda fortsättningskurser ännu befinna sig på försöksstadiet
och då några resultat av verksamheten i fråga ännu icke kunnat
redovisas, är överstyrelsen emellertid för närvarande icke beredd att
förorda någon ändring i gällande bestämmelser. Sedan verksamheten pågått
någon tid, synes det vara lämpligt att underkasta bestämmelserna
en översyn, varvid det av motionärerna framförda önskemålet jämväl bör
bli föremål för uppmärksamhet. På grund härav får överstyrelsen föreslå,
att ifrågavarande motioner icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Motionerna I: 208 och II: 326.

I förevarande motioner anföres följande.

Det har sedan gammalt rått ett nära samband mellan folkhögskolorna
och lantmannaskolorna i vårt land. Ofta ha en folkhögskola och en lantmannaskola
varit förlagda till samma ort och använt gemensamma lokaler.
Delvis har också undervisningen i de båda skolorna skötts av samma lärarpersonal.
Vanligtvis ha också de bägge skolformerna haft samma elevklientel.
Manliga ungdomar, som velat skaffa sig teoretisk utbildning för
jordbrukarens yrke, ha först genomgått folkhögskolans första årskurs, och
sedan sökt inträde i lantmannaskolan. För inträde i denna har också krävts
antingen genomgången folkhögskolekurs eller också motsvarande kunskaper.

Numera söker man att göra lantmannaskolorna fristående från folkhögskolorna
och helst förlägga dem till andra orter, där det finns möjlighet att
erhålla skoljordbruk. Men oaktat detta blir det givetvis även i fortsättningen
i stor utsträckning samma elever i de båda skolorna. Statsmakterna
lia också t. ex. i fråga örn tilldelningen av stipendier åt elever i de båda
skolformerna tillämpat likartade regler, fastän stipendieanslagen utgå på
olika huvudtitlar.

4

Statsutskottets utlåtande nr 222.

Utskottet -

Vid 1939 års riksdag beslöts i samband med godkännande av viss omorganisation
av den lägre lantbruksundervisningen, att statsbidrag skulle
lämnas till byggnadsarbeten vid såväl lantmanna- som lanthushållsskolor.
Det beräknades då att ett belopp på 600 000 kronor årligen under tio år
skulle ställas till förfogande för detta ändamål, men på grund av tvånget
för staten att spara under krisåren nedsattes detta belopp. I år har emellertid
en väsentlig höjning begärts. Statsbidrag utgår för nybyggnadsarbeten
med ett belopp, som motsvarar tre fjärdedelar av byggnadskostnaderna.

Det är givet, att statsbidragen till byggnadsarbeten utgöra en stor ekonomisk
fördel för den lägre lantbruksundervisningen. En sådan fördel kommer
däremot icke folkhögskoleverksamheten till del. Huvudmännen för de
olika folkhögskolorna få själva bekosta alla erforderliga byggnadsarbeten,
i den mån de icke kunna få bidrag härtill från privat håll eller från statens
lotterimedel. Från lotterimedelsfonden ha bidrag lämnats till en del folkhögskolor,
men konkurrensen om lotterimedlen är hård, varför bidragen
därifrån till folkhögskolornas byggnadsarbeten ingalunda motsvarat behovet.

I stor omfattning utgöra landstingen huvudmän för folkhögskolor, och i
dessa fall ha de ekonomiska problemen i samband med nybyggnader eller
ombyggnader för folkhögskolornas räkning i regel kunnat ordnas tillfredsställande.
Men drygt hälften av folkhögskolorna äges av enskilda föreningar
eller stiftelser, vilkas ekonomiska resurser i många fall äro mindre
goda. För huvudmännen av denna kategori skulle det vara en välkommen
lättnad örn statsbidrag till byggnadsarbeten kunde lämnas. Även för landstingen
skulle detta innebära en lättnad, då utdebiteringen av landstingsskatt
åtminstone i vissa län är ganska hög. Men även ur rent principiella
synpunkter är statsbidrag för det angivna ändamålet befogat. Som redan
framhållits är det nämligen i stort sett samma elevklientel, som söker sig
till folkhögskolorna samt lantmanna- eller lanthushållsskolorna. Då statsmakterna
dragit konsekvensen av detta genom likartade bestämmelser för
stipendietilldelningen, borde det även vara rimligt och rättvist, att statsbidrag
till folkhögskolebyggnader utginge på liknande villkor som till byggnadsarbeten
för lantmanna- och lanthushållsskolor. Beträffande medelsbehovet
anse vi oss icke kunna framlägga något förslag, utan det torde få
bero på Kungl. Majit att utreda denna fråga och därefter framlägga förslag
för riksdagen. Även frågan örn bidragsprocenten torde böra behandlas på
samma sätt. Vi ifrågasätta emellertid om icke likformighet mellan folkhögskolorna
samt lantmanna- och lanthushållsskolorna därvidlag borde komma
till stånd.

Utskottet tillstyrker bifall till Kungl. Majits ifrågavarande förslag.

Vad angår det i motionerna I: 90 och II: 240 framställda yrkandet vill
utskottet i likhet med skolöverstyrelsen framhålla, att de i motionerna
åsyftade fortsättningskurserna ännu befinna sig på försöksstadiet och att
några resultat av verksamheten i fråga därför icke hittills kunnat redovisas.
Sedan verksamheten pågått någon tid synes det emellertid — såsom
överstyrelsen jämväl framhållit — vara lämpligt att underkasta bestämmelserna
rörande statsunderstödda fortsättningskurser vid folkhögskolorna

Statsutskottets utlåtande nr 222.

5

en översyn, varvid de i motionerna framförda önskemålen torde böra bliva
föremål för uppmärksamhet. På grund av vad sålunda anförts har utskottet
icke funnit sig böra tillstyrka bifall till motionerna I: 90 och II: 240.

Vidkommande de till statsutskottets förberedande handläggning remitterade
motionerna I: 56 och II: 96 får utskottet erinra örn att vid innevarande
års riksdag i två likalydande motioner I: 244 och II: 380 hemställts, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Majit måtte anhålla örn en förutsättningslös, allsidig
och ingående utredning rörande hela problemkomplexet örn yrkesskolornas
och folkhögskolornas ställning och uppgifter i samhället samt att därvid
måtte beaktas i motionerna angivna synpunkter. Sistnämnda motioner
remitterades, motionen I: 244 till första kammarens första tillfälliga utskott
och motionen II: 380 till andra kammarens första tillfälliga utskott. I sitt utlåtande
nr 8 hemställde första kammarens första tillfälliga utskott att motionen
I: 244 icke måtte till någon första kammarens åtgärd föranleda. Denna
hemställan bifölls av första kammaren. I sitt utlåtande nr 12 hemställde
andra kammarens första tillfälliga utskott, att andra kammaren — med
biträdande av första kammarens i ärendet fattade beslut — för sin del
måtte besluta, att motionen II: 380 icke måtte till någon riksdagens åtgärd
föranleda. Andra kammaren biföll ifrågavarande hemställan. Med hänsyn
till att riksdagen sålunda funnit sig böra avböja motionsvis gjorda yrkanden,
avseende skrivelse till Kungl. Majit med anhållan om utredning av frågor
av likartad innebörd som de i motionerna I: 56 och II: 96 framställda
anser sig utskottet icke böra tillstyrka bifall till vad i sistnämnda motioner
hemställts. Utskottet vill dock i detta sammanhang framhålla, att enligt
utskottets mening goda skäl tala för att en undersökning kommer till stånd
rörande folkhögskolans framtida ställning och utbyggnad under statens medverkan.
Utskottet utgår ifrån att Kungl. Majit har sin uppmärksamhet riktad
pa detta spörsmål. Resultatet av för närvarande pågående utredningar
rörande folkskolans ställning i skolorganisationen torde dock måhända böra
avvaktas innan problemen angående folkhögskolan upptagas till övervägande.
Härvid torde även de i motionerna I: 208 och II: 326 angivna spörsmålen,
vilka jämväl berörts i första kammarens första tillfälliga utskotts och
andra kammarens första tillfälliga utskotts omförmälda utlåtanden nr 8 och
nr 12, böra göras till föremål för närmare omprövning.

Med hänsyn till vad sålunda anförts avstyrker utskottet bifall till motionerna
I: 56 och II: 96 samt I: 208 och II: 326.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

a) att riksdagen må till Folkhögskolor: Understöd för
budgetåret 1946/47 under åttonde huvudtiteln anvisa ett
förslagsanslag av 2 630 000 kronor;

b) att motionerna I: 90 och II: 240 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda;

6

Statsutskottets utlåtande nr 222.

c) att motionerna I: 56 och II: 96 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda;

d) att motionerna I: 208 och II: 326 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 18 juni 1946.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Oscar Olsson, Lindström, Karl
Andersson, Mannerskantz, Gustaf Karlsson, Ekströmer, Petersson, Johan Eric Ericson, Gustav
Emil Andersson, Rosenberg och Ivar Persson; samt

från andra kammaren: herrar Törnkvist, Eriksson i Stockholm, Svensson i Grönvik, Ward,
Falla, Bergström, Rubbestad, Andersson i Malmö, Mårtensson, Malmborg i Skövde, Lindholm
och Holmström.

Reservationer:

1) av herrar Mannerskantz och Falla, vilka ansett, att utskottets yttrande
bort hava följande lydelse:

»Utskottet tillstyrker---ifrågavarande förslag.

Vad angår---och II: 240.

Vidkommande de---motioner hemställts. De i motionerna I: 208

och II: 326 angivna spörsmålen hava jämväl berörts i första kammarens
första tillfälliga utskotts och andra kammarens första tillfälliga utskotts
omförmälda utlåtanden nr 8 och nr 12»;

2) av herr Ivar Persson.

Stockholm 1946 Ivar Heggströms Boktryckeri A, B.

431293