Statsutskottets utlåtande nr 216.
19
Nr 216.
Ankom till riksdagens kansli den 18 juni 1946 kl. 1 em.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag
för budgetåret 1946147 till teckning av ytterligare
aktier i Svenska skifferoljeaktiebolaget jämte i
ämnet väckta motioner.
(lia avd.)
I propositionen nr 304 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över handelsärenden för den 24 maj 1946, föreslagit
riksdagen att till Teckning av ytterligare aktier i Svenska skifferoljeaktiebolaget
under kapitalbudgeten, fonden för statens aktier, för budgetåret
1946/47 anvisa ett investeringsanslag av 16 000 000 kronor.
I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft två likalydande
motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr Birger Andersson
m. fl. (1:370) och den andra inom andra kammaren av herr Magnusson i
Skövde m. fl. (II: 560), i vilka hemställts, att riksdagen måtte lämna utan bifall
den i Kungl. Maj:ts proposition nr 304 föreslagna investeringen för uppförande
av en tredje kalkugn vid Kvarntorp och att utskottet måtte föreslå
den reducering av nyteckningen, som härav betingas.
I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina framställningar,
får utskottet hänvisa till motionen I: 370.
Svenska skifferoljeaktiebolaget bildades i januari 1941 med ett aktiekapital
av 15 000 000 kronor, varav staten tecknade 14 999 400 kronor. År 1942
ökades aktiekapitalet med 11 000 000 kronor till 26 000 000 kronor, ökningen
finansierades med ett statsanslag å motsvarande belopp. Bolaget bedrev
ursprungligen sin verksamhet endast vid Kvarntorp i Ekeby socken av örebro
län. Jämlikt medgivande av 1943 års riksdag (r. skr. nr 49) överfördes
emellertid den 1 juli samma år flottans skifferoljeverk vid Kinne-Kleva å
Kinnekulle till bolaget. Då bolaget såsom likvid för Kinne-Klevaverkets tillgångar,
vilka vid tiden för övertagandet voro uppförda i statsräkenskaperna
med ett värde av 3 239 059 kronor 95 öre, till statsverket utgivit aktier i
bolaget å nominellt 3 200 000 kronor, uppgår bolagets aktiekapital för närvarande
till 29 200 000 kronor. Enligt statsräkenskaperna utgjorde tillgångsvärdet
å statens aktier i bolaget efter överförandet av Kinnc-Klevaverket
29 238 459 kronor 95 öre.
20
Statsutskottets utlåtande nr 216.
Jämlikt beslut av 1943 års riksdag (r. skr. nr 49) har bolaget dessutom
för ytterligare utbyggnad av anläggningarna vid Kvarntorp och Kinne-Kleva
av staten beviljats ett lån å 25 600 000 kronor.
Är 1944 beslöt riksdagen (r. skr. nr 392) att dels efterskänka ifrågavarande
lån dels ock för budgetåret 1944/45 anvisa till avskrivning av lånet ett
anslag av 25 600 000 kronor samt till avskrivning å statens aktier i skifferoljebolaget
ett anslag av 29 238 400 kronor. Enligt beslut av Kungl. Maj:t
den 30 juni 1944 har därefter i statsräkenskaperna lånet avskrivits per den
1 juli samma år samt statens innehav av aktier i bolaget sistnämnda dag
nedskrivits till 100 kronor. I bolagets balansräkning per den 30 juni 1945
har vidtagits mot det efterskänkta lånet svarande avskrivningar å anläggningarna
vid Kvarntorp och Kinne-Kleva samt utjämning av den från föregående
år balanserade förlusten. Någon nedskrivning av aktiekapitalet har
däremot icke ägt rum i bolagets räkenskaper.
1944 års riksdagsbeslut avsåg även ett godtagande av vissa principer för
prissättningen å bolagets produkter, så länge försvaret vore den väsentliga avnämaren
av dessa. Dessa principer inneburo, att bolagets oljepris skulle
fastställas så, att det lämnade full täckning för de direkta driftskostnaderna
samt kostnaderna för anläggningarnas underhåll och vidmakthållande. Till
sistnämnda kostnader skulle även hänföras utgifter för större, mera sällan
förekommande ombyggnads- och reparationsarbeten, lör vilka det vore lämpligt
att medel tidvis funnes reserverade. Priset skulle därjämte medgiva utgifter
för teknisk forskning och utveckling inom bolagets verksamhetsområde
men däremot icke några avskrivningar och räntor å anläggningskapitalet.
I skrivelse den 20 december 1944 till dåvarande statsrådet Rubbestad anhöll
styrelsen för skifferoljebolaget örn direktiv rörande den fortsatta driften
vid bolagets anläggningar. Styrelsen anförde, att styrelsen vid handläggning
av många frågor av drifts-, underhålls- och investeringsnatur för
de båda skifferoljeverken vid Kvarntorp och Kinne-Kleva funnit, att det för
fattandet av riktiga avgöranden vore nödvändigt att taga hänsyn till huruvida
driften vid ettdera eller båda verken skulle uppehållas endast så länge
försörjningsläget på oljemarknaden krävde detta eller om verksamheten borde
planeras och ledas så som lämpligen borde ske, därest produktionen
skulle fortsätta även efter kriget under en längre tid. För bedömande av
denna fråga överlämnade styrelsen jämte skrivelsen en promemoria, vari
behandlades dels den dittills bedrivna verksamheten och de resultat, som
driften vid de utbyggda anläggningarna väntades giva, sedan fullt fortfariglietstillstånd
uppnåtts, dels ock de förutsättningar, som funnes att genom
rationaliserings- och kompletteringsåtgärder förbättra driftsresultatet. Enligt
promemorian skulle, även örn driften vid Kinne-Klevaverket rationaliserades,
densamma lämna ett betydande underskott. Styrelsen föreslog därför,
att driften vid Kinne-Klevaverket skulle få nedläggas, så snart försörjningsläget
i fråga örn flytande bränsle inom landet medgåve detta. I fråga om
anläggningarna vid Kvarntorp funnes emellertid enligt styrelsens uppfatt
-
Statsutskottets utlåtande nr 216.
21
ning möjligheter att genom rationaliseringar och anläggningar för tillvaratagande
av biprodukter komma fram till ett ekonomiskt resultat, som skulle
medgiva amortering och förräntning på det nya kapital, som för nämnda
ändamål investerats i företaget. Styrelsen ansåge därför att förutsättningar
förelåge för att skifferoljeverket i Kvarntorp skulle kunna betraktas som
ett normalt långtidsföretag. Styrelsens ställningstagande till frågan örn fortsatt
drift eller driftsnedläggelse vid Kvarntorp motiverades även av hänsyn
till verkets betydelse som beredskapsreserv. Man kunde icke med bestämdhet
säga om järnkonstruktioner, rörledningar och murverk vid driftsnedläggelse
kunde omses, så att de efter ett antal år åter kunde tagas i bruk
utan att större ombyggnad behövde förekomma. Man måste därför räkna
med en kapitalförtäring som tillsammans med kostnaderna för nödvändiga
underhållsarbeten kunde uppskattas till 2 500 000—3 500 000 kronor per år.
Själva igångsättandet av verket vid en kris på oljemarknaden skulle taga ett
ganska stort kapital i anspråk. För Ivinne-Klevaverkets del visade kalkylerna
däremot, att det bleve billigare att lägga ned verket än att upprätthålla
driften enbart ur beredskapssynpunkt.
Över skrivelsen och promemorian avgåvos infordrade utlåtanden av kommissionen
för ekonomisk efterkrigsplanering, överbefälhavaren, kommerskollegium
och 1944 års drivmedelsutredning. Beträffande innehållet i dessa
utlåtanden torde få hänvisas till propositionen (s. 3—6).
I skrivelse den 14 februari 1945 från dåvarande statsrådet Rubbestad underrättades
styrelsen för skifferoljebolaget om att regeringen delade styrelsens
uppfattning, att skifferoljeverket i Kvarntorp borde betraktas som ett
normalt långtidsföretag, medan däremot driften vid Kinne-Kleva borde nedläggas,
så snart försörjningsläget i fråga örn flytande bränsle inom landet
medgåve detta. Bolaget borde alltså känna sig oförhindrat att vidtaga alla de
dispositioner, som överensstämde med detta regeringens ståndpunktstagande.
Med skrivelse den 10 januari 1946 överlämnade styrelsen för skifferoljebolaget
—- under hänvisning till att den situation i fråga örn tillgången på
flytande bränsle inom landet, som förutsattes i nämnda skrivelse den 14
februari 1945 numera inträtt — en av styrelsen utarbetad promemoria beträffande
de ekonomiska förutsättningarna för fortsatt drift vid bolagets anläggningar
vid Kinne-Kleva. Då styrelsens utredningar visade, att även med
omfattande rationaliseringsarbeten driften skulle komma att uppvisa en år
lig förlust på närmare 2 000 000 kronor, föreslog Kungl. Maj:t i propositionen
nr 1946: 48 riksdagen bl. a. att bemyndiga Kungl. Majit medgiva Svenska
skifferoljeaktiebolaget att nedlägga driften vid oljeverket vid Kinne-Kleva.
I en till chefen för handelsdepartementet ställd, den 18 februari 1946 dagtecknad
skrivelse har sturelsen för Svenska skifferoljeaktiebolaget framlagt
resultatet av vissa undersökningar som styrelsen låtit företaga beträffande
möjligheterna att göra den fortsatta driften vid Kvarntorp-anläggningarna
räntabel. Styrelsen har i skrivelsen upptagit även frågan örn en finansiell
rekonstruktion av bolaget. Skrivelsen har såsom bilaga fogats till statsrådsprotokollet.
22
Statsutskottets utlåtande nr 216.
I skrivelsen uttalas att styrelsen med nuvarande priser på oljemarknaden
måste räkna med att bolaget, därest särskilda åtgärder icke vidtagas, kommer
att redovisa driftsförluster från och med verksamhetsåret 1946/47. Sedan
styrelsen genom förut nämnda skrivelse den 14 februari 1945 erhållit besked
om regeringens uppfattning alt skifferoljeverket i Kvarntorp borde betraktas
som ett normalt långtidsföretag, har styrelsen, framhålles vidare i styrelsens
skrivelse, igångsatt vissa rationaliseringsarbeten vid verket i syfte
att åstadkomma förbättrat driftsresultat. Dessa arbeten innebära att en skifferkoksförbränningsanläggning
och två kalkbränningsugnar uppföras samt
att skiffertransporten omlägges från bildrift till järnvägsdrift. Därjämte avser
styrelsen att under hösten 1946 påbörja anläggandet av en tredje kalkbränningsugn,
som under alla förhållanden synes erforderlig. När dessa
anläggningar kommit i full drift, skulle enligt styrelsens beräkningar, under
förutsättning att ytterligare prisfall på oljeprodukterna icke inträffar, den
årliga driftsförlusten uppgå till cirka 1 600 000 kronor, vartill kommer årliga
värdeminskningar å sammanlagt omkring 2 000 000 kronor. På längre sikt
skulle sålunda erfordras tillskott från statens sida å cirka 3 600 000 kronor
örn året, därest anläggningarna skola bibehållas i det skick vari de befinna
sig efter genomförandet av styrelsens nyss angivna rationaliseringsplan.
Styrelsen har emellertid övervägt vilka åtgärder som kunna vidtagas för
att nedbringa eller helt eliminera den beräknade förlusten. Företagna undersökningar
ha givit vid handen, att avsevärda förbättringar skulle kunna
uppnås genom vissa nyinvesteringar, vilka skulle omfatta, förutom tidigare
omnämnda tredje kalkugn, en anläggning för produktion av gasol, i första
hand för bränsleändamål men eventuellt även som råmaterial för en kemiskteknisk
industri, samt ombyggnad av vissa ugnar och därav betingad utvidgning
av ångkraftcentral m. m. Dessa investeringar skulle draga en kostnad
av 18 200 000 kronor. De förväntas skola medföra bl. a. ökning av produktionen
av olja och svavel med cirka 50 procent samt av kraftproduktionen
med cirka 160 procent. Sedan nyanläggningarna kommit i fullt bruk, vilket
anses kunna ske från och med verksamhetsåret 1951/52, beräknas bolaget
lämna ett årligt överskott å 2 700 000 kronor efter avdrag av avskrivningar å
såväl gamla som nya anläggningar samt ränta å nyanläggningskapitalet.
De nu angivna nyanläggningarna anser styrelsen böra uppföras successivt
under femårsperioden den 1 juli 1946—den 30 juni 1951. I första hand skulle
den tredje kalkugnen och gasolanläggningen uppföras samt ett av ugnshusen
ombyggas. Kostnaderna för denna första utbyggnadse tapp beräknar styrelsen
till 10 700 000 kronor.
Med utgångspunkt från nyss angivna utbyggnadsprogram har styrelsen
framlagt resultatberäkningar för tiden till och med räkenskapsåret 1951/52.
Enligt dessa skulle någon förlust för bolaget icke behöva uppstå för innevarande
räkenskapsår under förutsättning att underskottet på driften vid
Kinne-Kleva under räkenskapsåret icke komme att belasta bolaget. För de
därpå följande tre räkenskapsåren räknar emellertid styrelsen med årliga
underskott, efter avräkning av ränta och avskrivning å nyanläggningarna
Statsutskottets utlåtande nr 216.
23
men däremot ej å de gamla anläggningarna, å sammanlagt 3 359 000 kronor.
Därefter skulle enligt beräkningarna uppkomma överskott å rörelsen, vilka
dock först från och med räkenskapsåret 1951/52 skulle fullt täcka även erforderliga
avskrivningar å de gamla anläggningarna.
Vad beträffar frågan örn en finansiell rekonstruktion av bolaget framhåller
styrelsen i skrivelsen, att kostnaderna för större delen av bolagets anläggningar
på grund av flera orsaker blivit onormalt stora. Sålunda har uppförandet
av anläggningarna med hänsyn till det trängande behovet av flytande
bränslen måst forceras under en tid med exceptionellt höga priser och
ofta under mycket ogynnsamma väderleksförhållanden. Vidare har anläggningarnas
säregna karaktär medfört betydande utgifter för experiment. De
merkostnader, som uppstått på grund av dessa förhållanden, böra enligt styrelsens
åsikt helt bortskrivas. De därefter erhållna värdena skulle anses vara
normala anläggningskostnader, vilka borde kvarstå i balansräkningen såsom
anskaffningsvärden. Dessa anskaffningsvärden måste därefter reduceras med
förslitningsavdrag för den lid anläggningarna varit i bruk. Styrelsen föreslår
emellertid, att anskaffningsvärdena därjämte redan per den 30 juni 1946
reduceras med beräknade förslitningsavdrag för femårsperioden 1946/47—
1950/51, d. v. s. den tidrymd varunder driften vid oljeverket i Kvarntorp icke
förväntas fullt täcka erforderliga avskrivningar å de nuvarande anläggningarna.
Av de i styrelsens skrivelse angivna beräkningarna och uppställningarna
framgår, att de ursprungliga anskaffningskostnaderna för bolagets anläggningar
vid Kvarntorp den 30 juni 1945 uppgingo till 76 689 000 kronor. Kostnaderna
för nyanläggningarna under räkenskapsåret 1945/46 beräknas uppgå
till 4 596 000 kronor. De normala anläggningskostnaderna vid utgången
av nämnda räkenskapsår, d. v. s. de totala anläggningskostnaderna 81 285 000
kronor efter avdrag av merkostnader betingade av kristidsförhållandena,
uppskattas till 26 220 000 kronor. Förslitningsavdragen för tiden t. o. m. den
30 juni 1946 beräknas till 4 696 000 kronor och motsvarande avdrag på de
nuvarande anläggningarna för femårsperioden 1946/47—1950/51 till 9 784 000
kronor. Om i enlighet med styrelsens nyss angivna förslag de normala anläggningskostnaderna
per den 30 juni 1946 reduceras med dessa förslitningsavdrag,
skulle erhållas ett nettovärde på anläggningarna av 11 740 000 kronor.
En jämförelse mellan de nuvarande bokföringsvärdena och nämnda nettovärde
giver till resultat ett avskrivningsbehov av 13 847 000 kronor för
anläggningarna vid Kvarntorp.
Vad angår oljeverket vid Kinne-Kleva framhåller styrelsen att dettas bokförda
nettovärde per den 30 juni 1945 uppgick till 2 319 000 kronor. Under
räkenskapsåret 1945/46 lia tillkommit anläggningskostnader å cirka 247 000
kronor. Det totala bokföringsvärdet den 30 juni 1946 skulle sålunda uppgå
till 2 566 000 kronor. Då bolaget icke har några utsikter att kunna förränta
och amortera detta kapital, anser styrelsen, att anläggningarna vid bokslutet
24
Statsutskottets utlåtande nr 216.
den 30 juni 1946 böra nedskrivas till 100 000 kronor, motsvarande det ungefärliga
jordbruksvärdet för bolagets jordområden vid Kinne-Kleva.
Det totala nedskrivningsbehovet beträffande bolagets samtliga anläggningar
skulle sålunda uppgå till 16 313 000 kronor. Nedskrivningarna böra enligt
styrelsens förslag täckas genom nedsättning av aktiekapitalet.
Enligt styrelsens mening bör aktiekapitalet emellertid därutöver nedsättas
med ytterligare belopp. I första hand föreslås sålunda, att täckning för den
beräknade förlusten under de tre närmaste räkenskapsåren å sammanlagt
3 359 000 kronor anteciperas i samband med rekonstruktionen därigenom att
motsvarande belopp av aktiekapitalet överföres till reservfonden. Vidare bör
emellertid enligt styrelsens mening samtidigt till reservfonden överföras ett
belopp, som kan beräknas kvarstå där på längre sikt och som med hänsyn
till nya aktiebolagslagens bestämmelser bör uppgå till minst 20 procent av
det efter rekonstruktionen erforderliga aktiekapitalet. Styrelsen föreslår att
beloppet bestämmes till 5 528 000 kronor.
Sammanlagt skulle sålunda enligt styrelsens förslag aktiekapitalet nedsättas
med 25 200 000 kronor från 29 200 000 kronor till 4 000 000 kronor.
Nämnda belopp 25 200 000 kronor skulle överföras till reservfonden. Vid
bokslutet per den 30 juni 1946 skulle bolagets anläggningar nedskrivas med
16 313 000 kronor, varefter på reservfonden skulle kvarstå 8 887 000 kronor.
Under de tre första räkenskapsåren efter rekonstruktionen skulle fonden till
följd av driftsförluster efter hand nedgå till omkring 5 528 000 kronor.
Vad beträffar frågan om bolagets kapitalbehov för det planerade utbyggnadsprogrammet
skulle såsom framgår av det tidigare nämnda för deli
första byggnadsetappen erfordras ett belopp av 10 700 000 kronor. Till följd
av den likviditetsförsämring bolaget undergår genom driftsförluster under
de två närmaste räkenskapsåren och för ersättningsanskaffningar till de nuvarande
anläggningarna under övergångsperioden erfordras enligt styrelsens
beräkningar ytterligare nytt kapital å tillhopa 5 300 000 kronor. Bolagets
omedelbara behov av nytt kapital skulle sålunda uppgå till sammanlagt
16 000 000 kronor. Styrelsen föreslår att detta belopp tillföres bolaget genom
nyteckning av aktier. Aktiekapitalet skulle därigenom ökas till 20 000 000
kronor. Det kapital å sammanlagt 7 500 000 kronor som erfordras för den
sista etappen i utbyggnadsprogrammet anser styrelsen kunna täckas genom
driftsöverskott och tillfällig upplåning.
Under hänvisning till vad som anförts i skrivelsen hemställer styrelsen,
dels att Kungl. Maj:t måtte medgiva att bolagets aktiekapital får nedsättas
med 25 200 000 kronor i och för rekonstruktion av bolagets ekonomiska ställning
den 30 juni 1946, dels ock att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att
anvisa ett anslag å 16 000 000 kronor för nyteckning av aktier i bolaget för
möjliggörande av en sådan utbyggnad av bolagets anläggningar, som föreslagits
i skrivelsen.
Över styrelsens framställning hava efter remiss yttranden avgivits av statskontoret,
fullmäktige i riksgäldskontoret och kommerskollegium.
Statsutskottets utlåtande nr 216.
25
Statskontoret har anfört, att de ekonomiska förutsättningarna för den föreslagna
utbyggnaden icke kunde bedömas på grundval av de i den remitterade
skrivelsen åberopade kalkylerna. Därest utbyggnaden funnes böra komma
till stånd, hade statskontoret icke något att erinra mot att staten finansierade
densamma genom teckning av aktier i bolaget till det för ändamålet erforderliga
beloppet. Härför erforderliga medel syntes böra anvisas såsom investeringsanslag
under kapitalbudgeten, fonden för statens aktier. Den ifrågasätta
nedsättningen av bolagets aktiekapital föranledde icke någon erinran
från statskontorets sida.
Riksgälds fullmäktige hava ifrågasatt, huruvida det icke skulle vara mest
rationellt att nu, då oljeimporten åter kommit i gång och världsmarknadspriserna
på oljeprodukter vida underslege skifferoljebolagets framställningskoslnader,
helt lägga ned företaget, vars anläggningskostnader redan avskrivits
i statens räkenskaper. Med hänsyn til! anläggningens värde ur beredskapssynpunlct
ansåge sig fullmäktige dock icke kunna förorda denna utväg.
I fråga om den fortsatta driften syntes enligt riksgäldsfullmäktiges åsikt
valet stå mellan att antingen kraftigt minska rörelsens omfattning och för
framtiden uppehålla driften endast i den mån detta vore nödvändigt för företagets
bevarande med minsta möjliga kostnader i sadant skick, att anläggningen
kunde tagas i bruk i full utsträckning, om förhållandena åter en gång
skulle så kräva, eller ock att i anslutning till vad i bolagsstyrelsens framställning
förordats vidtaga vissa kapitalkrävande åtgärder, som vore ägnade
att förbättra driftsresultatet. I fråga om förutsättningarna för bolagsstyrelsens
kalkyler hava fullmäktige anfört följande.
De förutsättningar, varifrån styrelsen utgått vid sina kalkyler, nämligen
samma tillverkningskostnader som år 1945 och nuvarande marknadspriser å
bolagets produkter, synas emellertid fullmäktige synnerligen ovissa, då det
ingalunda får anses uteslutet att omkostnaderna på grund av framtida löneförhöjningar
och annat kunna komma att stiga väsentligt och man å andra
sidan torde böra räkna med, att försäljningspriserna å företagets tillverkningar
komma att nedgå. Vid nu angivna förhållanden måste det enligt fullmäktiges
mening anses tvivelaktigt, örn företaget skulle komma att ens bära
sina driftkostnader även efter färdigställandet av alla de nyanläggningar, som
föreslagits. I stället torde det ej få anses uteslutet, att ytterligare kapitalinsatser
framdeles kunna komma att visa sig nödvändiga. Fullmäktige måste
därför ställa sig tveksamma i fråga om anvisande av ett så betydande belopp
som föreslagits av styrelsen för företagets rekonstruktion. Då fullmäktige
emellertid anse sig sakna möjlighet att med någon grad av säkerhet
bedöma företagets framtida ekonomiska förutsättningar och möjligheten av
att med företagets bevarande för framtiden genomföra den förut antydda
utvägen att kraftigt minska driften, vilja fullmäktige dock ej motsätta sig
ett genomförande av det föreliggande rekonstruktionsförslaget.
Kommerskollegium har framhållit i sitt yttrande, alt det åtminstone tills
vidare torde vara önskvärt att en viss beredskap upprätthölles i fråga örn
skifferoljeproduktionen. Underhåll och vård av anläggningarna skulle draga
avsevärda kostnader, även örn ingen drift skulle förekomma, varför motiv
funnes för fortsättande av produktionen även om en viss årlig förlust skulle
26
Statsutskottets utlåtande nr 216.
uppstå. Kollegium ville emellertid understryka värdet av att driften ordnades
så, att bästa möjliga resultat vunnes. I fråga om bolagsstyrelsens rekonstruktionsförslag
funne kommerskollegium, som icke underkastat styrelsens
ekonomiska kalkyler rörande den framtida driften någon närmare
granskning, de för rekonstruktionen uppdragna huvudlinjerna vara riktiga
och tillstyrkte därför bifall till bolagsstyrelsens framställning.
Departementschefen har för egen del i ärendet framhållit följande.
Svenska skifferoljeaktiebolagets anläggningar vid Kvarntorp tillkommo
som ett led i landets försörjningsplaner för flytande bränsle. Det gällde att
så snabbt som möjligt bygga ett oljeverk, vilket kunde giva största möjliga
utbyte av olja, och samma mål uppsattes för driften vid de anläggningar vid
Kinne-Kleva, vilka bolaget övertog av marinförvaltningen. De särskilda förhållanden,
under vilka bolaget sålunda haft att driva sin verksamhet, lia haft
stor inverkan på bolagets finansiella resultat. Forceringen av verkets utbyggande
gjorde det nödvändigt att utföra arbetet under tider av olämplig
väderlek, vilket ökade anläggningskostnaderna. Starkt ökade priser på byggnadsmaterial
bidrogo även att höja kostnaderna. Tillverkningsmetoderna hade^
ännu icke helt kommit över experimentstadiet, och bolagets ledning
måste pröva sig fram på olika linjer samtidigt som oljeutvinningen enligt
riksdagens direktiv måste hastigt drivas upp till högsta möjliga nivå. Investeringar
måste därför göras, som i ljuset av de första årens driftserfarenheter
visat sig icke fylla måttet i fråga örn produktionseffektivitet. Ledningen har
under de första åren, då alla ansträngningar måste koncentreras på oljeutvinningen,
icke heller kunnat ägna frågan om biprodukterna en så intensiv
uppmärksamhet, som skulle varit önskvärd.
Med hänsyn till dessa förhållanden kan med tillfredsställelse konstateras,
att, enligt vad bolagets verkställande direktör under hand uppgivit, oljeverket
vid Kvarntorp fram till den 30 juni 1946 beräknas ha producerat cirka
231 000 kbm råolja. Denna oljemängd har inneburit ett icke oväsentligt tillskott
till vår försörjning med olja under kristiden. Enligt nämnda uppgifter
har oljan i tillverkning kostat i genomsnitt 500 kronor per kbm, om alla
nedlagda kostnader både av anläggnings- och av driftskaraktär medräknas.
Därest det den 30 juni 1946 kvarstående anläggningsvärdet bestämmes till
11 740 000 kronor men övriga kostnader bibehållas oförändrade, blir tillverkningskostnaden
450 kronor per kbm. De egentliga driftkostnaderna exklusive
ränta och amortering ha utgjort i genomsnitt 149 kronor per kbm
och uppgå för närvarande till 103 kronor per kbm. Dessa tillverkningskostnader
kunna icke anses orimliga i jämförelse med kostnaderna under krigsperioden
för andra inhemska bränslen.
Vid anläggningarna i Kinne-Kleva beräknas produktionen av råolja efter
bolagets övertagande av anläggningarna den 1 juli 1943 och fram tili den
31 maj 1946 uppgå till 21640 kbm. Av olika anledningar ha produktionskostnaderna
därstädes legat högre än vid Kvarntorp. De egentliga driftskostnaderna
per kbm ha dock sedan räkenskapsåret 1943/44 nedbringats från
490 kronor till 223 kronor första kvartalet 1946.
Riksdagens beslut i anledning av Kungl. Maj:ts förslag om nedläggande
av oljediiften vid Kinne-Kleva föreligger ännu icke. Under förutsättning att
riksdagen bifaller detta förslag torde, då det gäller att bedöma skifferoljebolagets
framtida verksamhet, hänsyn behöva tagas endast till oljeverket vid
Kvarntorp. Anläggningarna där ha stor betydelse ur beredskapssynpunkt för
den händelse oljetillförseln utifrån ånyo skulle spärras och de böra därför
icke få förfalla. Några andra alternativ synas icke föreligga än att antingen
Statsutskottets utlåtande nr 216.
27
fortsätta oljedriften vid verket eller också lägga ned densamma med bibehållande
av anläggningarna i sådant skick, att driften vid behov kan omedelbart
upptagas. Såsom förut nämnts erhöll bolagsstyrelsen i skrivelse den
14 februari 1945 meddelande om att oljeverket vid Kvarntorp enligt regeringens
åsikt borde betraktas som ett normalt långtidsföretag. Detta regeringens
ståndpunktstagande torde ha grundats på den uppfattningen, att
kostnaderna för att etter nedläggande av driften bibehålla anläggningarna i
driftsdugiigt skick skulle överstiga de förluster, som vid tortsatt drift i ogynnsammaste
fall kunde åsamkas statsverket. Del torde icke finnas anledning
att frångå den en gång intagna ståndpunkten, därest det kan beräknas, att
rimliga förutsättningar föreligga för räntabel drift eller åtminstone att en
eventuell förlust icke skall överstiga eljest nödvändiga beredskapskostnader.
Styrelsen för skifferoljebolaget har nu i sin skrivelse den 18 februari 1946
framlagt vissa förslag avseende dels rationalisering av produktionen vid oljeverket
och ökad utvinning av biprodukter samt dels en finansiell rekonstruktion
av bolaget. Innan jag redogör för min granskning av dessa förslag, vill
jag erinra örn de principer för statlig affärsverksamhet, vilka kommissionen
för ekonomisk efterkrigsplanering utvecklade i sitt förut berörda yttrande den
7 februari 1945. Dessa innebära i korthet, att statliga företag böra drivas
efter samma affärsmässiga principer som enskilda företag och att dolda subventioner
ej böra förekomma; därest statligt stöd av särskilda skäl anses
nödvändigt, bör detta redovisas fullt öppet. Jag ansluter mig till fullo till
dessa principer och granskningen av styrelsens förslag har skett med utgångspunkt
därifrån.
Enligt styrelsens kalkyler skulle, om de nu gällande importpriserna på olja
och bensin icke förändras och örn den nuvarande produktionstekniken bibehålies,
driften vid oljeverket i Kvarntorp lämna ett årligt underskott av
1 600 000 kronor, vartill skulle komma värdeminskningar å anläggningarna
med cirka 2 000 000 kronor om året. Ett sådant resultat, innebärande en förlust
för statsverket å sammanlagt 3 600 000 kronor årligen, skulle enligt min
mening icke vara tillfredsställande och borde föranleda en omprövning, huruvida
det icke vore mest rationellt att nedlägga driften. Styrelsen har emellertid
undersökt olika möjligheter att åstadkomma ett bättre driftsresultat och
därvid kommit till den slutsatsen, att avsevärda förbättringar skulle ernås genom
omfattande nyinvesteringar. Dessa skulle avse uppförande av en tredje
kalkugn och en gasolanläggning samt ombyggnad av tre ugnshus jämte därav
betingad utvidgning av ångkraf toen träl m. m. Härigenom skulle möjliggöras
dels ett bättre utnyttjande av biprodukterna och dels en rationalisering av
oljeutvinningen. Enligt styrelsens beräkningar skulle investeringarna medföra,
att rörelsen efter en övergångsperiod av fem år skulle lämna ett årligt överskott
till förräntning av och avskrivningar å icke blott anskaffningsvärdet
för de nya anläggningarna utan även å det normala anskaffningsvärdet för
de gamla anläggningarna. .
Importen av olja och bensin och därmed prisbildningen a dessa produkter
bär kunnat frigöras redan i sill tet av förra året. De föreslagna rationaliseringsarbetena
oell utbyggnaderna kunna icke slutföras förrän om fem år.
Under de första tre åren av utbyggnadstiden beräknas bolaget komma att redovisa
en betydande förlust. Det torde icke heller kunna begäras, att ett företag,
som driver en för vårt land helt ny produktion och som tillkommit under
så säregna förhållanden som skifferoljebolaget, vid fri prisbildning omedelbart
skall kunna uppvisa vinst på sin rörelse. Med hänsyn till de förbättringar
av driftsresultatet, vilka på grundval av styrelsens kalkyler kunna förväntas,
anser jag mig kunna tillstyrka all de av styrelsen föreslagna investeringarna
få företagas.
28
Statsutskottets utlåtande nr 216.
\ ad angår förslaget till linansiell rekonstruktion av bolaget har styrelsen
följt riktlinjerna för det förslag som i detta hänseende utvecklats av kommissionen
för ekonomisk efterkrigsplanering. Sålunda ha anläggningarna vid
Kvarntorp åsatts ett värde, som kan anses motsvara de normala anläggningskostnaderna.
Detta värde har tagits som utgångspunkt för beräkning av avskrivningar
efter sedvanliga grunder fram till den 30 juni 1946. Därjämte har
styrelsen i sitt förslag anleciperat de avskrivningar, som böra göras under de
feni övergångsåren 1946/47—1950/51, och kommer därigenom fram till ett
nettovärde på anläggningarna vid Kvarntorp per den 30 juni 1946 av
11 740 000 kronor. Anläggningarna vid Kinne-Kleva skola enligt styrelsens
föislag nedskrivas till 100 000 kronor. Totalt skulle anläggningarnas värde
nedslå ivas med 16 313 000 kronor. För täckande av nedskrivningen föreslås
att aktiekapitalet nedsättes med motsvarande belopp. Emellertid bör enligt
styrelsens mening aktiekapitalet nedsättas med ytterligare 8 887 000 kronor,
vdket belopp styrelsen avser att använda dels till täckande av beräknade
förluster under de tre första åren av nybyggnadsperioden och dels till bildande
av en reservfond. Enligt förslaget skall sålunda aktiekapitalet nedsättas
med sammanlagt 25 200 000 kronor till 4 000 000 kronor. Då såsom förut
nämnts värnet av statens aktieinnehav redan nedskrivits i statsräkenskaperna
till 100 kronor, är något särskilt anslag i anledning av åtgärden icke erforderligt.
Den av styrelsen föreslagna nedsättningen av aktiekapitalet torde böra
godkännas vid blivande bolagsstämma.
De tidigare berörda investeringarna vid oljeverket i Kvarntorp komma enligt
styrelsens kalkyler afl draga en sammanlagd kostnad av 18 200 000 kronor.
Det omedelbara kapitalbehovet för nyanläggningarna har styrelsen uppskattat
till 10 700 000 kronor. Därutöver räknar styrelsen emellertid med ett
ytterligare kapitalbehov för de närmaste åren å 5 300 000 kronor dels föinödvändiga
ersättningsarbeten å de nuvarande anläggningarna och dels för
avhjälpande av den likviditetsförsämring bolaget kommer att undergå till
följd av de beräknade driftslörlusterna under nämnda år. Styrelsen föreslår
att detta kapital å sammanlagt 16 000 000 kronor tillföres bolaget genom nyteckning
av aktier och ali sålunda aktiekapitalet ökas till 20 000 000 kronor.
Det av styrelsen framlagda förslaget till utbyggnader jämte nytillskott av
kapital för finansiering av dessa synes val tillgodose kraven på en sund finansiering.
Jag anser mig därför kunna tillstyrka styrelsens förslag att bolaget
tillföres nytt kapital genom att staten nytecknar aktier för 16 000 000
kronor.
! detta sammanhang torde jag få erinra örn att statsrådet Ericsson vid anmälan
i statsrådet av frågan om nedläggande av oljedriften vid anläggningarna
vid Kinne-Kleva yttrade bl. a. att det kunde ifrågasättas att mede! skulle
ställas till skifferoljebolagets förfogande såsom kompensation för den ökade
förlust, som kunde uppstå i samband med avvecklingen av verket. Denna
fråga liksom vissa andra frågor, som sammanhängde med avvecklingen, avsågos
emellertid skola upptagas vid senare tillfälle. Styrelsen för skifferoljebolaget
har i sin nu förevarande skrivelse den 18 februari 1946 uttalat, att
någon förlust för bolaget icke skulle uppstå för räkenskapsåret 1945/46, under
förutsättning att underskotten å driften vid Kinne-Kleva under räkenskapsåret
täcktes med särskilt därför anslagna medel. Emellertid må framhållas,
att bolaget enligt de principer för prissättningen, som voro gällande
under tiden intill den 8 december 1945, erhöll fidi täckning för sina direkta
produktionskostnader. Med hänsyn härtill synas eventuella underskott å
driften vid Kinne-Kleva före nämnda tidpunkt böra bestridas av bolaget.
Däremot kunna skäl anföras för att driftsförlusterna under tiden efter den
7 december 1945 täckas i annan ordning. Denna fråga synes emellertid
Statsutskottets utlåtande nr 216.
29
böra upptagas till behandling vid en senare tidpunkt, då samtliga spörsmål
berörande den föreslagna avvecklingen av Kinne-Klevaverket klart kunna
överblickas.
Såsom i propositionen erinrats tillkommo Svenska skifferoljeaktiebolagets
anläggningar vid Kvarntorp som ett led i landets försörjningsplaner för flytande
bränsle. Staten har för ändamålet investerat betydande kapitalbelopp.
Sedan numera oljeimporten kommit i gång och världsmarknadspriserna på
oljeprodukter understiga bolagets framställningskostnader, har fråga uppkommit
örn bolagets fortsatta verksamhet.
Utskottet är ense med departementschefen örn att andra alternativ därvid
icke föreligga än att antingen fortsätta oljedriften vid verket eller nedlägga
densamma med bibehållande av anläggningarna i sådant skick, att driften
vid behov kan omedelbart upptagas.
Enligt av bolagsstyrelsen uppgjorda kalkyler skulle den årliga driftsförlusten,
under förutsättning att ytterligare prisfall på oljeprodukterna icke
komme att inträffa, belöpa till cirka 1 600 000 kronor eller, därest värdeminskningsavdrag
inberäknas, sammanlagt 3 600 000 kronor för år. Det har
emellertid övervägts, huruvida icke genom vissa åtgärder den beräknade förlusten
skulle kunna nedbringas eller helt elimineras. Sålunda har bolagt gjort
gällande, att genom vissa föreslagna nyinvesteringar rörelsen efter en övergångsperiod
av fem år skulle lämna ett årligt överskott till förräntning av
och avskrivningar å icke blott anskaffningsvärdet för de nya anläggningarna
utan även å det normala anskaffningsvärdet för de gamla anläggningarna. Enligt
utskottets mening kan det ifrågasättas, huruvida icke bolagsstyrelsen
beträffande de ekonomiska förutsättningarna räknat väl optimistiskt och
örn vederbörlig hänsyn tagits till den mångfald obestämbara faktorer, som
påverka kostnadsberäkningarna. Av bolagets kalkyler torde emellertid framgå
att motiv förefinnas för ett fortsättande av driften vid Kvarntorpanläggningama.
Utskottet har därför i valet mellan förenämnda båda alternativ funnit
sig böra stanna för Kungl. Maj:ts förslag. Vid detta sitt ställningstagande
har utskottet icke minst vägletts av hänsynen till anläggningarnas värde ur
beredskapssynpunkt.
Utskottet förstår väl de i motionerna uttalade farhågorna rörande den oförmånliga
inverkan, som en utvidgning av kalkproduktionen i Kvarntorp skulle
kunna utöva å avsättningsmöjligheterna för kalkindustrien i övrigt. Då emellertid
uppförandet av den föreslagna tredje kalkugnen i Kvarntorp utgör ett
led i den för bolaget såsom nödvändig ansedda rekonstruktionsplanen, anser
utskottet sig icke kunna förorda någon avvikelse från Kungl. Maj:ts förslag
i denna del. Utskottet finner sig därför böra avstyrka motionerna.
Utskottet föreslår alltså, alt bolaget i enlighet med rekonstruktionsförslaget
genom nyteckning av aktier tillföres såsom erforderligt ansett kapital av
16 miljoner kronor och alt ett anslag av motsvarande belopp anvisas för
nästa budgetår.
Utskottet.
30
Statsutskottets utlåtande nr 216.
Utskottet, som i särskilt utlåtande denna dag tillstyrkt Kungl. Maj:ts förslag
om nedläggande av oljedriften vid Kinne-Kleva, anser riktigt, att å driften
därstädes uppkommande eventuellt underskott före den 8 december 1945
bör bestridas av Svenska skifferoljeakticbolaget, då nämligen bolaget intill
nämnda tidpunkt erhållit full täckning för sina direkta produktionskostnader.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt
med avslag å motionerna I: 370 och II: 560, till Teckning av
ytterligare aktier i Svenska skifferotjeaktiebolaget för budgetåret
1946/47 under fonden för statens aktier anvisa ett investeringsanslag
av 16 000 000 kronor.
Stockholm den 18 juni 1946.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Närvarande: se under utlåtandet nr 215,
Reservation
av herrar Karl Andersson och Falla.