Statsutskottets utlåtande nr 215.

1

Nr 215.

Ankom till riksdagens kansli den 18 juni 1946 kl. 1 em.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts propositioner angående
dels nedläggande av driften vid Svenska skifferoljeaktiebolagets
oljeutvinningsanläggningar vid KinneKleva
m. m., dels ock medgivande för Svenska skifferoljeaktiebolaget
att teckna viss borgen jämte i ämnet
väckta motioner.

(l:a avd.)

I propositionen nr 48 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över handelsärenden för den 1 februari 1946,
föreslagit riksdagen bemyndiga Kungl. Majit att dels medgiva Svenska skifferoljeaktiebolaget
att nedlägga driften vid oljeverket vid Kinne-Kleva, dels
ock medgiva bolaget att verkställa de utgifter, som kunna erfordras för
nödvändiga stödåtgärder åt den friställda arbetskraften.

Sedermera har Kungl. Majit i propositionen nr 214, under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över handelsärenden för den 15 mars
1946, föreslagit riksdagen bemyndiga Kungl. Majit att — under förutsättning
att driften vid oljeverket vid Kinne-Kleva nedlägges — medgiva Svenska
skifferoljeaktiebolaget att på de närmare villkor som Kungl. Majit äger bestämma
teckna borgen för lån på sammanlagt högst 1 200 000 kronor, som
ett tillämat aktiebolag med ändamål att i industriell drift framställa rostfria
matbestick i Kinne-Kleva kan komma att upptaga hos affärsbank.

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft följande i anledning
av propositionen nr 214 väckta motioner, nämligen

dels en inom andra kammaren av herr Stjärne väckt motion (11:455),
vari hemställts, att riksdagen måtte bemyndiga Kungl. Majit att efter förnyad
prövning antingen bemyndiga Svenska skifferoljeaktiebolaget att försälja
bolagets anläggningar vid Kinne-Kleva eller medgiva bolaget att på de närmare
villkor som Kungl. Majit äger bestämma teckna borgen för lån på
sammanlagt högst 1 200 000 kronor, som ett tillärnat aktiebolag med ändamål
att i industriell drift framställa rostfria matbestick i Kinne-Kleva kan
komma att upptaga hos afärsbank;

dels en inom samma kammare av herr Sundström i Skövde väckt motion
(11:456), vari hemställts, att riksdagen måtte besluta,

Bihang till riksdagens protokoll 1956. 6 samt. Nr 215—217.

1

2

Statsutskottets utlåtande nr 215.

1. att som villkor för utarrendering av dol av Svenska skifferoljeverkets
anläggning vid Kinne-Kleva till kommanditbolaget Bröderna Wallin, Lidköping,
måtte föreskrivas, att f. d. anställda vid oljeverket icke utan särskilda
skäl skola vägras anställning vid den nya industrien i Kinne-Kleva;

2. att Kinne-Klevaverkets framtida administration överflyttas till ett för
ändamålet bildat nytt bolag, som är helt skilt från Svenska skifferoljeaktiebolaget;
samt

3. att personalens i Kinne-Kleva organisationer beredas tillfälle att genom
sina representanter få sina planer och synpunkter på Kinne-Klevaanläggningens
framtida gestaltning framlagda inför den utredning, som enligt propositionen
skall närmare uppdraga riktlinjerna för oljeverkets anpassning
till fredsförhållandena;

dels ock en av sistnämnde motionär väckt motion (II: 457), vari hemställts,
att riksdagen måtte besluta att, därest det efter ytterligare av Kungl. Majit
ifrågasatt utredning skulle visa sig möjligt för personalen vid Kinne-Kleva
oljeverk att bilda ett bolag för upptagande av rörelse som bygger på platsens
råvarubas — skiffer, kalksten och skifferaska — ställa ett belopp av högst
500 000 kronor till Kungl. Maj:ts förfogande dels för aktieteckning i bolaget,
dels för utlämnande av lån på i motionen angivna villkor.

I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina framställningar,
får utskottet hänvisa till motionerna.

Staten förvärvade år 1932 en på enskilt initiativ utförd försöksanläggning
för oljedestillation vid Kinne-Kleva å Kinnekulle. Oljeverket, som tillkommit i
första hand för att säkerställa marinens behov av flytande bränsle, omhänderhades
ursprungligen av marinförvaltningen. Jämlikt medgivande av 1943
års riksdag (prop. nr 25; r. skr. nr 49) överfördes emellertid verket den 1
juli 1943 till Svenska skifferoljeaktiebolaget. Intill tiden för skifferoljeaktiebolagets
övertagande av anläggningarna hade riksdagen för utbyggnad av
desamma anvisat tillhopa 11 136 000 kronor Efter verkställda avskrivningar
å de med anlitande av anslag å kapitalbudgeten uppförda anläggningarna var
Kinne-Klevaverket vid tiden för överförandet till bolaget i statsräkenskaperna
redovisat till ett värde av 3 239 059 kronor 95 öre. Vid årsskiftet 1942/43 beräknades
att vid anläggningen kunde utvinnas ungefär 7 000 ton olja örn året.

Svenska skifferoljeaktiebolaget bildades i januri 1941 med ett aktiekapital
av 15 000 000 kronor, varav staten tecknade 14 999 400 kronor. År 1942 ökades
aktiekapitalet med 11 000 000 kronor till 26 000 000 kronor, ökningen
finansierades genom ett statsanslag å motsvarande belopp. Bolagets verksamhet
var ursprungligen förlagd endast till Kvarntorp i Ekeby socken av örebro
län. 1943 års riksdags beslut örn överförande till bolaget av anläggningen
vid Kinne-Kleva innefattade, att bolagets aktiekapital ökades med
3 200 000 kronor, varvid bolaget utgav däremot svarande aktier till staten.

Utom överförandet beslöt 1943 års riksdag även att för utbyggnad av anläggningarna
vid Kvarntorp och Kinne-Kleva såsom lån till skifferoljeaktiebolaget
anvisa ett reservationsanslag av 25 600 000 kronor. Av beloppet av -

Statsutskottets utlåtande nr 215.

3

sågos 24 700 000 kronor för utvidgning av anläggningarna vid Kvarntorp,
500 000 kronor för omläggning av brytningen vid Kinne-Klevaverket samt
400 000 kronor för utvidgning av bostadsbeståndet vid sistnämnda verk.
Syftet med lånet var att skapa ökade förutsättningar för alt utvidga den totala
årliga oljeutvinningen vid anläggningarna från sammanlagt 37 000 till
sammanlagt 81 000 ton, varav 11 000 ton skulle falla å Kinne-Klevaverket.
I sin nämnda skrivelse nr 49 framhöll riksdagen vidare, att riksdagen förutsatte
såsom självklart att ett nedläggande av ettdera av de båda skifferoljeverken
icke skedde utan att frågan härom underställts riksdagens prövning.

I anledning av propositionen nr 157 till 1944 års riksdag efterskänkte riksdagen
(r. skr. nr 392) statslånet å 25 600 000 kronor. I samband därmed medgav
riksdagen att det bokförda värdet av statens aktieinnehav finge nedskrivas
till 100 kronor. Dessa aktier voro då i statsräkenskaperna upptagna till
29 238 459 kronor 95 öre. Riksdagen godkände samtidigt vissa i propositionen
föreslagna principer för prissättning å bolagets produkter.

I anledning av 1944 års riksdags beslut har bolaget i 1944/45 års bokslut använt
det genom efterskänkandet av statslånet friställda beloppet av 25 600 000
kronor dels till nedskrivning av anläggningarna dels ock till utjämning av förlust,
som balanserats från bolagets första verksamhetsår. 1 nämnda bokslut
äro anläggningarna vid Kinne-Kleva upptagna till ett värde av 2 318 895 kronor
88 öre.

I skrivelse den 20 december 1944 till dåvarande statsrådet Rubbestad anmälde
styrelsen för Svenska skifferoljeaktiebolaget, att styrelsen vid handläggning
av många frågor av drifts-, underhålls- och investeringsnatur för de
båda skifferoljeverken i Kvarntorp och Kinne-Kleva funnit, att det för fatlandet
av riktiga avgöranden vore nödvändigt att kunna taga bestämd hänsyn
till örn driften vid ettdera eller båda verken skulle uppehållas endast så länge
försörjningsläget på oljemarknaden krävde detta eller om verksamheten borde
planeras och ledas så som lämpligen borde ske, därest produktionen skulle
fortsätta även efter kriget under en längre tid. För att möjliggöra ståndpunktsfagande
till denna fråga överlämnade bolaget jämte skrivelsen en promemoria,
vari behandlades dels den dittills gångna verksamheten och de resultat, som
driften vid de utbyggda anläggningarna väntades giva, sedan fullt fortfarighetstillstånd
uppnåtts, dels ock de förutsättningar, som funnes att genom rationaliserings-
och kompletteringsåtgärder förbättra driftsresultatet. Styrelsen
framhöll i promemorian beträffande Kinne-Klevaverket, att även om man
utginge från att de utbyggnader vidtoges, som enligt vad man då kände till
skulle kunna förbättra driftsresultatet, och vidare valde det mest gynnsamma
tillverkningsprogrammet med enbart den rikaste skiffern, erhållen genom
underjordsbrytning, samt slutligen dessutom utginge från ett pris på importerad
eldningsolja av åtta öre per liter, så finge man likväl en inkomst, som
endast till cirka 50 procent täckte utgifterna för oljetillverkningen. Under
hänvisning härtill föreslog styrelsen att driften vid Kinne-Klevaverket måtte
få nedläggas, så snart försörjningsläget i fråga örn flytande bränsle inom landet
medgåve delta.

4

Statsutskottets utlåtande nr 215.

över skrivelsen och promemorian avgåvos infordrade utlåtanden av överbefälhavaren,
kommerskollegium, kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering
och 1944 års drivmedelsutredning. Samtliga remissinstanser tillstyrkte
eller förklarade sig icke hava något att erinra mot Kinne-Klevaverkets
nedläggande under de av bolagsstyrelsen angivna förutsättningarna. Verkets
betydelse ur beredskapssynpunkt framhölls emellertid i vissa yttranden.

I skrivelse den 14 februari 1945 underrättades bolagsstyrelsen om att
regeringen delade styrelsens uppfattning att skifferoljeverket i Kvarntorp borde
betraktas såsom ett normalt långtidsföretag, medan däremot driften vid
Kinne-Klevaverket borde nedläggas så snart försörjningsläget i fråga om flytande
bränsle medgåve detta. I skrivelsen erinrades därjämte om 1943 års
riksdags uttalande i skrivelse nr 49, att ett nedläggande av ettdera av de
båda skifferoljeverken icke borde ske utan att frågan härom underställts
riksdagens prövning, varvid framhölls att regeringen därför i sinom tid förväntade
definitivt förslag från styrelsen rörande nedläggande av Kinne-Klevaverket.

Med skrivelse den 10 januari 1946 har nu styrelsen för Svenska skifferoll
eaktieb olag et — under hänvisning till att den situation i fråga om tillgången
på flytande bränsle inom landet, som förutsattes i förenämnda skrivelse
den 14 februari 1945 numera inträtt — överlämnat en av styrelsen utarbetad
promemoria beträffande de ekonomiska förutsättningarna för fortsatt
drift vid bolagets anläggningar vid Kinne-Kleva.

Styrelsen har i skrivelsen till en början framhållit, att ett uppehållande av
driften vid Kinne-Kleva med oljetillverkning såsom huvudändamål skulle
komma att medföra årliga förluster. Styrelsen anhåller därför om tillstånd
att nedlägga driften därstädes. I samband därmed berör styrelsen frågan om
möjligheten att förlägga annar, industriell verksamhet vid Kinne-Kleva, varvid
vissa delar av den befintliga industrianläggningen skulle kunna nyttiggöras.

I promemorian lämnar styrelsen en närmare kalkyl över det beräknade
ekonomiska resultatet vid fortsatt drift av anläggningarna i Kinne-Kleva i nuvarande
utbyggnad. Härvid har styrelsen icke medräknat ränta å det tidigare
nedlagda kapitalet, ej heller avskrivningar å de anläggningar, som gjorts före
beslutet vid 1944 års riksdag angående prissättningen på bolagets produkter.
Styrelsen anför bland annat följande.

Om driften vid Kinne-Kleva fortsattes i samma omfattning som hittills bör
man kunna räkna med att kostnaderna för oljetillverkningen efter kreditering
för biprodukter per år bliva enligt nedanstående uppställning.

11 500 kbm olja å 225: 53 ............................ kronor 2 593 600

Frakt för råbensin till Kvarntorp 3 450 X 25 ............ » 86 250

Raffineringskostnad i Kvarntoip, 3 100 X 20 . ......... »_62 000

Summa kronor 2 741 850.

För närvarande får man räkna med ett försäljningspris fritt verket av cirka
60 kr/kbm för pannbrännolja och cirka 100 kr. för bilbensin. Dessa siffror
giva följande totala försäljningsvärde för oljor per år.

Statsutskottets utlåtande nr 215.

5

8 050 kbm pannbrännol ja å 60 kronor ................ kronor 483 000

3 100 kbm bilbensin å 100 kronor ...................... » 310 000

Summa kronor 793 000.

Förlusten per år kommer alltså att bliva 2 741 850 — 793 000 — 1 948 850

kronor eller cirka 2 000 000 kronor. Det är möjligt, att man genom direkt
distribution till förbrukare, som i transporthänseende ligga väl till i förhållande
till Kinne-Kleva, kan erhålla ca 80 kr/kbm för pannbrännoljan. I så fall
ökas inkomsten med 161 000 kronor och förlusten minskar med motsvarande
belopp till 1 787 850 kronor.

Vid angivandet av dessa förlustsiffror bör observeras, att det kommer att
dröja ännu någon tid, innan tillverkningskostnaderna verkligen kunna beräknas
nå det bottenvärde, som här ansetts gälla, under det att försäljningspriserna
redan ligga i nivå med vad som här antagits.

Styrelsen framhåller, att styrelsen även undersökt olika alternativ med modernisering
av ugnarna och med upptagande av olika slag av biproduktstillverkning,
som kunde tänkas äga rum i direkt samband med skifferoljetillverkning.
Styrelsen hade emellertid i samtliga fall kommit till det resultatet,
att förlust icke kunde undvikas och att sålunda de nyinvesteringar som måste
göras icke kunde förräntas och avskrivas på normalt sätt.

Vad härefter angår den i styrelsens skrivelse berörda frågan örn möjligheten
att till Kinne-Klevaverket förlägga en industriell verksamhet, som icke
vore direkt avhängig av oljeframställningen erinrar bolaget till en början
om följande. Personalen vid Kinne-Klevaverket omfattade vid årsskiftet
1945/46 25 tjänstemän och 340 arbetare. Ett sextiotal av arbetarna bebo egna
hem. Av dessa ligga omkring 75 procent på ett avstånd av mindre än fem
kilometer från verket. Vid verket finnas följande av bolaget ägda bostäder
och lokaliteter, som disponeras av där anställd personal, nämligen 54 familjebostäder,
48 rum för ungkarlar med 96 liggplatser och gemensamt sällskapsrum,
manskapsbyggnad med tvättrum, omklädnadsrum, sjukrum och
matsal, lämplig för 150 skiftgående arbetare, mindre manskapsbodar vid varje
avdelning samt tvättstuga, gemensam för samtliga anställda. Vidare disponerar
Kooperativa förbundet ett marketenteri för 75 på en gång spisande
gäster samt en affärslokal.

Med hänvisning till dessa förhållanden framhåller bolaget, att det vore ur
social synpunkt angeläget att undersöka möjligheterna alt å platsen förlägga
annan industriell verksamhet. Styrelsen framhåller, att styrelsen vid en undersökning
härutinnan funnit att en fabrikation av stenull syntes ha utsikter
att under vissa förutsättningar bliva ekonomis''kt bärkraftig. Huvudförutsättningen
härvidlag vore, att en kvantitet av minst 7 000 ton stenull per år kunde
finna avsättning utan väsentlig nedgång av nuvarande priser. En anläggning
för stenullsfabrikation vid Kinne-Kleva beräknades kosta omkring
1 765 000 kronor. Härjämte erfordrades ett visst driftkapital, varför igångsättande
av en stenullstillverkning vid Kinne-Kleva torde erfordra, att ett
belopp örn, preliminärt beräknat, 2 500 000 kronor ställdes till förfogande.
En anläggning av denna storlek beräknades kunna sysselsätta maximalt
100 man av bolagets personal.

6

Statsutskottets utlåtande nr 21ö.

Styrelsen har slutligen anmält, att sedan de priser som bolaget finge tillgodoräkna
sig för sina oljeprodukter efter den 1 december 1945 blivit satta
i relation till priset på importerad vara en vid Kinne-Klevaverket uppstående
förlust icke längre kunde täckas genom överskottsmedel från driften vid
Kvarntorp. Styrelsen förutsatte därför, att såväl kostnaderna för nedläggande
av driften vid Kinne-Klevaverket som de driftförluster, vilka efter nämnda
datum måste uppstå vid verket innan avveckling hunnit genomföras, komme
att täckas genom ett särskilt anslag.

Föredragande statsrådet, som vid ifrågavarande ärendes föredragande i
statsrådet anmält, att skifferoljebolagets berörda skrivelse och promemoria
gjorts till föremål för remissbehandling, men att några yttranden i anledning
av remissen då ej inkommit, har i statsrådsprotokollet till propositionen nr 48
för sin del vidare anfört följande.

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen har riksdagen i tidigare sammanhang
uttalat ett önskemål att frågan om eventuellt nedläggande av ettdera
av skifferoljeverken vid Ivinne-Kleva och Kvarntorp måtte underställas
riksdagens prövning. De försvarsberedskapssynpunkter, som tidigare under
åren talat för ett uppehållande av driften vid oljeutvinningsanläggningen i
Kinne-Kleva oavsett kostnaden för framställda produkter, ha numera minskat
i aktualitet. Såvitt jag kunnat förvissa mig om är importen av flytande
bränslen för närvarande tillfredsställande. Med hänsyn till de i nämnda skrivelse
den 14 februari 1945 gjorda uttalandena beträffande oljeverkets vid
Kinne-Kleva fortsatta drift och de avsevärda ekonomiska förluster en fortsatt
oljeproduktion vid Kinne-Kleva skulle medföra ansluter jag mig till uppfattningen
att anläggningen snarast möjligt bör avvecklas.

I samband med en avveckling uppstå flera vanskliga problem. Det blir
sålunda nödvändigt att överväga frågorna örn en ny industri bör anläggas
vid Kinne-Kleva, om staten bör driva denna industri eller om verket bör försäljas
eller uthyras till enskilt företag, som kan driva den nya verksamheten
m. m. Vidare kan ifrågasättas att medel skulle ställas till skifferoljebolagets
förfogande såsom kompensation för den ökade förlust, som kan uppstå i samband
med avvecklingen av Kinne-Klevaverket. Dessa och andra frågor, som
sammanhänga med avvecklingen, torde få anmälas, då remissvaren å bolagets
nyssnämnda skrivelse och promemoria inkommit. Redan nu må emellertid
nämnas, att det av sociala skäl kan vara motiverat alt bolaget vidtager
åtgärder för att hjälpa den friställda arbetskraften till andra försörjningsmöjligheter.
Även örn det allmänna arbetsmarknadsläget för närvarande är
sådant, att det icke torde behöva föreligga några större svårigheter för personalen
att få annan anställning, kan nämligen behov av särskilda åtgärder
uppkomma, såsom att bolaget exempelvis lämnar flyttningsunderstöd eller
kompenserar de äldre arbetare vid verket, åt vilka icke kan anvisas arbete på
annan ort. I den händelse arbetare, som äro innehavare av egna hem, nödgas
flytta från orten kan behov uppstå av viss hjälp i samband med en
eventuell försäljning av de egna hemmen. Åtgärder som dessa kunna befinnas
motiverade icke blott örn någon ny industri, som kan absorbera hela
den nuvarande arbetsstyrkan, ej kommer till stånd i Kinne-Kleva utan även
i det fall, att en sådan industri kan igångsättas. I sistnämnda fall kan det
nämligen dröja så lång tid mellan nedläggandet av oljeverket och den nya
industriens start, att det blir nödvändigt för arbetarna att under mellantiden
skaffa sig annat arbete, eventuellt på annan ort. Jag förutsätter, att bolagets
styrelse söker kontakt med regeringen därest fråga uppstår örn mera omfattande
stödåtgärder åt den friställda arbetskraften.

Statsutskottets utlåtande nr 215.

7

Över styrelsens för Svenska skifferoljeaktiebolaget framställning i fråga
om de ekonomiska förutsättningarna för fortsatt drift vid bolagets anläggningar
vid Kinne-Kleva hava efter remiss utlåtande avgivits av kommerskollegium,
statskontoret, försvarsstaben, industrikommissionen, arbetsmarknadskommissionen,
länsstyrelsen i Skaraborgs län, landsorganisationen i Sverige,
Sveriges industriförbund samt personalrådet vid skifferotjeverket i
Kinne-Kleva. Vidare ha yttranden överlämnats av kommerskollegium från
Sveriges kemiska industrikontor, av försvarsstaben från marinförvaltningen
samt av länsstyrelsen från Kinne-Kleva och Husaby kommuner samt från
landsfiskalen i Kinne distrikt.

Flera av de hörda myndigheterna och organisationerna lia framhållit önskvärdheten
av att de anläggningar, som finnas vid Kinne-Kleva på ett eller
annat sätt utnyttjas även i fortsättningen. Sålunda framhåller länsstyrelsen
den stora betydelse den industriella verksamheten i Kinne-Kleva haft för de
närmast berörda kommunerna och att ett totalt nedläggande av densamma
skulle få ogynnsamma återverkningar i socialt och ekonomiskt avseende
för hela bygden. Länsstyrelsen påtalar vidare den kapitalförstöring, som
skulle bli följden av en total nedläggelse.

Personalrådet har i sitt yttrande hemställt, att de anställda vid verket skulle
få övertaga rörelsen för att driva industriell verksamhet i egen regi. De anställdas
avsikt vore att producera jordbruks- och industrikalk, gasbetong och
mineralull.

Statskontoret ställer sig däremot avvisande till tanken att upptaga ny industriell
verksamhet i stället för den nedlagda oljeframställningen och anför
i detta sammanhang följande allmänna synpunkter.

Den omständigheten att staten under en följd av år bedrivit en ur beredskapssynpunkt
nödvändig industriell tillverkning torde ej kunna motivera,
att staten, sedan nämnda verksamhet funnits böra upphöra, påbörjar en
annan, för statens egentliga uppgifter helt främmande industriell verksamhet
med uteslutande syfte att bereda viss arbetarpersonal fortsatt sysselsättning.
Därest ekonomiska förutsättningar föreligga för en utvidgad stenullfabrikation
inom landet, lärer man kunna förutsätta, att dylik fabrikation
kommer att utan särskilda åtgärder från statens sida upptagas av enskild
företagare.

Kravet på att den industri som förlägges till Kinne-Kleva blir räntabel
under normala förhållanden framhäves starkt av de liesta remissinstanserna.
Landsorganisationen uttalar, under hänvisning till sin principiella inställning
till frågan om statlig industriell företagsamhet, att en förutsättning för statligt
engagemang i ett dylikt företag borde vara, att tillverkningskalkyler och
marknadsundersökningar lämnade rimliga garantier för produktionens ekonomiska
lönsamhet.

Beredskapssynpunkterna lia särskilt understrukits av de militära myndigheterna.

Försvarsstaben anser, att det med hänsyn till de goda importmöjligheterna
icke förefunnes något militärt behov av att i fredstid upprätthålla oljeproduktionen
vid Kinne-Klevaverket vare sig i nuvarande omfattning eller efter
ombyggnad enligt någon av de i utredningen framlagda fyra alternativen.

8

Statsutskottets utlåtande nr 215.

Försvarsstaben anför vidare följande.

För tillgodoseende av krigsmaktens drivmedelsbehov under avspärrning
och krig måste emellertid alla inom landet befintliga resurser till fullo kunna
utnyttjas. För detta ändamål vore det i och för sig önskvärt, att om- och
tillbyggnad av Kinne-Kleva ver ket till maximal kapacitet verkställdes. Med
hänsyn till de därmed förenade anläggningskostnaderna och — även vid fredstid
nedlagd drift — de relativt stora underhållskostnaderna synes detta önskemål
dock svårligen kunna uppfyllas.

Under dylika förhållanden måste det framlagda förslaget, att till IvinneKleva
förlägga en fabrikation av stenull, kombinerad med en begränsad skifferbrytning
och oljeutvinning för tillgodoseende av kraftbehovet härför, anses
vara den lösning, som utan nämnvärd kostnad för staten kan tillförsäkra det
nuvarande verket ett visst mått av beredskap i underhålls- och arbetskraftshänseende.
Med utgångspunkt från att en mera omfattande oljeproduktion vid
behov snabbt skall kunna igångsättas, synes det för staten vara mest fördelaktigt,
om den förslagna stenullfabrikationen kunde bedrivas av Svenska
skifferoljeaktiebolaget. Därest så icke skulle befinnas lämpligt, måste i samband
med utarrenderandet av bolagets anläggningar vid Kinne-Kleva betryggande
garantier skapas för att oljeproduktionen utan onödigt dröjsmål skall
kunna återupptagas i full utsträckning, varvid åt skifferoljebolaget bör uppdragas
att verkställa planläggning härför.

Om oljetillverkning i större omfattning åter skulle bli aktuell vid KinneKleva
bör beslut då fattas, huruvida densamma skall bedrivas med tillgängliga
resurser eller om en utbyggnad efter modernare priciper bör äga rum.

I yttrande till försvarsstaben framhåller marinförvaltningen som sin åsikt,
att oljeutvinningen åtminstone i viss utsträckning borde upprätthållas i fredstid
i samband med exploatering av kalksten och skifferaska. Härigenom vunnes
bl. a. att med oljedriften förtrogen personal stöde till förfogande, därest
det skulle komma i fråga att återgå till oljeframställning i större omfattning.

Som alternativ till en total driftnedläggelse har styrelsen framlagt ett förslag
om upptagande av stenullfabrikation. Förslag ha också framlagts om
utnyttjande av skifferaskan samt upptagande av produktion av helt nytt
slag vid Kinne-Kleva.

De tekniska och ekonomiska förutsättningarna för en eventuell stenullfabrikation
diskuteras av kommerskollegium, som efter hörande av Sveriges
kemiska industrikontor finner att tillfredsställande tekniska förutsättningar
förefinnas för att i Kinne-Kleva framställa en kvalitativt fullgod produkt.
Kommerskollegium hänvisar dock till kemikontorets yttrande, varav det
framginge, att den svenska fabrik, som tidigare tillverkat stenull på basis
av sådan material, varmed Kinne-Kleva kalkylerar, under senare tid övergått
till att använda slagg som råvara.

En av förutsättningarna för att en stenullfabrikation i Kinne-Kleva skall
bliva ekonomiskt bärkraftig är enligt bolagsutredningen. att en kvantitet
av minst 7 000 ton per år kan finna avsättning, ulan att priserna väsentligt
nedgå.

Beträffande avsättningsmöjligheterna hänvisar kommerskollegium till en
av kemikontoret företagen utredning, enligt vilken tillverkningskapaciteten
vid de fyra förefintliga mineralullfabrikerna inom landet vore väsentligt

Statsutskottets utlåtande nr 215.

9

större än vad styrelsen antagit, varför en stenullfabrikation i Kinne-Kleva
skulle komma att möta en mycket stark konkurrens från redan existerande
företag. Kommerskollegium anser det tänkbart, att konkurrensen i viss mån
kunde övervinnas med nya begärliga konfektionerade stenullprodukter,
ehuru det vore svårt att finna naturliga förutsättningar härför beträffande
en fabrik i Kinne-Kleva, vilka samtidigt icke förefunnes på andra håll.

Angående utsikterna till en vidgad användning av stenull anför kommerskollegium
följande.

Avsättningen för högkvalificerade ändamål, d. v. s. sådana där stenullens
beständighet mot värme, fukt och frätande gaser m. m. är av vikt, torde
vara begränsade. För i dessa hänseenden mindre fordrande isoleringsändamål
inom byggnadsindustrien torde — särskilt vid nu rådande livliga byggnadsverksamhet
— förefinnas stor efterfrågan. Mineralullfabrikaten hava
emellertid därvid att konkurrera med andra, prisbilliga isolerings- och fyllnadsmaterial,
som ofta produceras lokalt i närheten av byggnadsplatserna
och således kunna draga fördel av billiga frakter.

Kommerskollegium anser sig av anförda skäl icke kunna tillstyrka en
fabrikation av stenull i Kinne-Kleva.

Industrikommissionen och industriförbundet konstatera likaledes, att en
betydande överskottskapacitet förefinnes hos landets mineralullfabriker. Industrikommissionen
påpekar, att priserna på obearbetad mineralull sänkts
med nära 50 procent sedan år 1942. I den mån en ytterligare sänkning av
priserna kunde åstadkommas och en bättre vara framställas, vilket torde
komma att ske genom forskning och förbättrade arbetsmetoder, skulle mineralullen
helt naturligt komma att bliva mera konkurrenskraftig såsom isoleringsmaterial
gentemot övriga, särskilt framställda material, exempelvis träulls-
och träfiberplattor. Kommissionen betonar slutligen, att några speciellt
naturliga förutsättningar för förläggande av en stenullfabrikation vid KinneKleva
icke torde föreligga.

Sammanfattningsvis anför kommissionen, att efterfrågan för närvarande
icke torde vara större än att den nuvarande produktionen kunde täcka behovet.
Kommissionen ansåge det dock sannolikt, att ett ökat behov av mineralull
skulle komma att göra sig gällande. I vilken utsträckning och vid vilken
tidpunkt en väsentligt ökad användning av mineralull kunde tänkas
uppkomma vore dock synnerligen svårt alt nu bedöma.

Industriförbundet finner det ovisst örn priset på mineralull kunde sänkas
så mycket att konkurrens med billigare isoleringsmateriel, såsom sågspån,
aska, slagg, träfiberplattor etc kunde upptagas. Förbundet anser därför, att
ytterligare undersökningar rörande avsättningsmöjligheter och försäljningspriser
vore erforderliga, innan ställning kunde tagas till frågan om en stenulltillverkning
i Kinne-Kleva vore ekonomiskt möjlig.

Personalrådet hänvisar till den marknadsundersökning, som företagits beträffande
avsättningsmöjligheterna för mineralull, och finner dessa vara de
bästa samt att tillkomsten av en fabrik för dylikt material i Kinne-Kleva icke
torde komma att bliva till förfång för redan befintliga företagare på området.

10

Statsutskottets utlåtande nr 215.

Ett antal välkända och välrenommerade företag — däribland Kooperativa
förbundet — önskade redan nu försäkra sig örn försäljningen av Kinne-Klevaverkets
blivande produktion för såväl den inhemska som utländska varumarknaden.

Ett nyttiggörande av skifferaskan beröres av kemikontoret, som härom anför
följande.

Kemikontoret^ har liksom bolaget den uppfattningen, att skifferaskan ej
kan tillmätas något ekonomiskt värde av den storleksordningen, att det kan
påverka frågan huruvida oljetillverkningen bör fortsätta eller ej. Skifferaskan
är visserligen vid t. ex. tillverkningen av E-cement mer värdefull än stenmjöl
o. dvl., men skillnaden uppväger ej de höga transportkostnaderna för askan
från Kinne-Kleva till Hällekis.

Kemikontoret anser dock, att ytterligare undersökningar böra göras angående
skifferaskans användbarhet. Örn dessa skulle giva goda resultat — och
detta för aska från såväl Kinne-Kleva som Kvarntorp — måste det emellertid
anses mer rationellt att i första hand utnyttja askan vid Kvarntorp.

Arbetsmarknadskommissionen framhåller lämpligheten av att undersökningar
verkställdes beträffande förutsättningarna för att som komplement till
en industri av ifrågavarande slag få företag med helt andra tillverkningar,
exempelvis verkstadsföretag, intresserade av att hyra en del av fabrikslokalerna
och där starta ny produktion. Tillkomsten av en sådan skulle dels ge
sysselsättning åt ett antal av de arbetare, som friställdes från skifferoljeverket,
dels få betydelse för ortens näringsliv och kommunens ekonomiska
ställning.

De sociala konsekvenserna av en avveckling och de åtgärder från statens
sida, som bliva erforderliga i samband därmed, beröras av bl. a. statskontoret,
landsorganisationen och länsstyrelsen.

Statskontoret framhåller, att vid nuvarande konjunkturer på arbetsmarknaden
större svårigheter icke torde behöva uppkomma att på annat håll finna
sysselsättning för den lediga personalen. I den mån egnahemsinnehavare
vid eventuell försäljning av de egna hemmen drabbades av förluster, borde
staten träda hjälpande emellan. Flyttningskostnader och gratifikationer till
uppsagda arbetare borde även bestridas av statsmedel. Statskontoret förutsatte
emellertid, att bolaget i första hand sökte bereda de arbetare, vilka vore
tillförsäkrade rätt till statlig pension, fortsatt anställning i statens tjänst.

Landsorganisationen finner det skäligt, att bolaget tillämpade jämförelsevis
långa uppsägningstider, förslagsvis efter liknande bestämmelser som för
krisorganens personal, samt att de avflyttade komme i åtnjutande av tillräckligt
stora flyttningsbidrag, vidare att det allmänna kompenserade de
ekonomiska förluster, som kunde uppkomma vid försäljningen av egnahem,
samt att genom anställning vid Kinne-Kleva intjänade pensionsrättigheter
skyddades i möjligaste mån. Vad anginge den personal, som bedömdes kvarstå
i Kinne-Kleva för att utgöra arbetsstyrkan för en eventuell 1''redstillverkning
men som inte kunde sysselsättas med byggnads- eller anläggningsarbete,
syntes det kunna ifrågasättas, huruvida icke denna personal under
övergångstiden borde erhålla lön eller viss del därav.

Statsutskottets utlåtande nr 215.

11

Länsstyrelsen framhåller, att till dess fredsindustrien uppbyggts noggrann
uppmärksamhet borde ägnas frågan om de anställdas sysselsättning, förhållanden
och ekonomi. Bolagsledningen borde vid permitteringar eller avskedanden
framgå med stor aktsamhet och under humant hänsynstagande till
de anställda.

Beträffande möjligheten att omplacera den personal, som blir överflödig
meddelar arbetsmarknadskommissionen, att vissa förberedande åtgärder redan
vidtagits för en kommande omflyttning av arbetskraft. Sålunda hade ett
ackvisitionsarbete, som bedrivits genom vederbörande länsarbetsnämnd, givit
till resultat, att 200 arbetare kunde erbjudas varaktiga anställningar vid
metallindustriföretag inom Skaraborgs och angränsande län. Dessutom funnes
anställningsmöjligheter för ytterligare 150 arbetare vid kalkbruken och
för 50 vid övriga industriföretag inom länet. Slutligen hade kommissionen i
samband med byggnadstillstånd till Skånska cementaktiebolaget för byggande
av ny cementfabrik i Stockholms län framfört önskemål om att bereda
arbetare från Kinne-Kleva sysselsättning vid fabriken såväl under byggnadstiden,
som då driften kommit i gång. Skånska cementaktiebolaget hade ställt
sig välvilligt till detta önskemål.

Den sålunda föreliggande utredningen är emellertid, framhåller statsrådet,
icke tillräcklig för ett definitivt avgörande av de med avvecklingen sammanhängande
frågorna. Ytterligare ingående undersökningar och utredningar äro
erforderliga. Framställningen från personalrådet vid Kinne-Klevaverket bör
därvid även tagas under närmare övervägande. Statsrådet anser sig sålunda
för närvarande icke beredd att framlägga slutligt förslag i ämnet.

Styrelsen för skifferoljebolaget har emellertid nu framlagt två nya projekt,
vilka syfta till att åtminstone i viss mån lösa förevarande sysselsättningsproblem
för den närmaste tiden. Det ena projektet innebär, att bolaget
skulle till ett företag i Lidköping uthyra ett av ugnshusen jämte vissa andra
lokaler vid Kinne-Klevaverket för framställning ur halvfabrikat av matbestick
av rostfritt stål. I samband därmed skulle bolaget ikläda sig visst borgensansvar
för detta företag. Det andra projektet avser att bolaget skulle
till ett under bildning varande bolag utarrendera cirka två tunnland av
skifferoljebolagets mark för anläggande av en fabrik för tillverkning av
mellanväggsplattor med skifferaska som råmaterial.

Förhandlingar örn igångsättande av framställning ur halvfabrikat
av matbestick av rostfritt stål i Kinne-Kleva lia av skifferoljebolaget
upptagits med kommanditbolaget Bröderna Wallins nysilverfabrik
i Lidköping. Sistnämnda bolag driver sådan produktion sedan år 1930.
Rörelsen hade till en början blygsam omfattning men har efter hand utvecklats.
Under det senaste året har kommanditbolagets verkstad i Lidköping
undergått en betydande utvidgning och i samband därmed har arbetsstyrkan
ökats. För närvarande råder mycket stor efterfrågan på rostfria matbestick.

12

Statsutskottets utlåtande nr 215.

De inneliggande beställningarna hos kommanditbolaget äro av sådan storleksordning
att bolaget med nuvarande produktionskapacitet icke kan effektuera
dem i full utsträckning. Delägarna i bolaget ha därför undersökt möjligheterna
att utvidga bolagets verksamhet. Då den stora efterfrågan icke
med säkerhet kan förväntas fortvara längre tid än de närmaste två åren,
har en förhyrning av ändamålsenliga lokaler synts vara den lämpligaste utvägen
för att snabbt åstadkomma den tilltänkta utvidgningen. Utförda undersökningar
ha visat, att ett av skifferoljebolagets ugnshus vid Kinne-Kleva
skulle efter en mindre ombyggnad lämpa sig för den planerade fabrikationen.

I en till chefen för handelsdepartementet ställd, den 11 mars 1946 dagtecknad
skrivelse har styrelsen för skifferoljebolaget redogjort för de förhandlingar
som förts mellan representanter för skifferoljebolaget och företrädare
för kommanditbolaget. Enligt skrivelsen beräknas ombyggnaden av ugnshuset
taga en tid av omkring tre månader. Därunder skulle omkring 20 arbetare
kunna sysselsättas med ombyggnadsarbetena. Vid driftens igångsättande beräknas
omkring 40 arbetare få sysselsättning. Efterhand som driften utvidgas
skulle antalet arbetare ökas. Då verksamheten vid anläggningen nått
full omfattning, vilket förväntas vara förhållandet omkring fern månader
efter igångsättandet, skulle enligt beräkningarna omkring 190 arbetare vara
sysselsatta vid den egentliga fabrikationen. Härtill skulle komma omkring
10 kontorister samt 30 manliga och kvinnliga hjälparbetare för lagerarbeten
och dylikt.

Styrelsen uttalar i fortsättningen följande.

För närvarande uppgår arbetareantalet vid skifferoljebolagets anläggningar
i Kinne-Kleva till cirka 280 man. Det torde icke bereda svårigheter att
skaffa sysselsättning på annat håll för den personal, som icke skulle absorberas
av den nya fabriksrörelsen, varför sysselsättningsproblemet, örn en
uppgörelse kan komma till stånd med kommanditbolaget, därmed skulle
kunna vinna sin lösning. De arbetare och tjänstemän, som äga egna hem,
skulle under alla förhållanden kunna beredas möjlighet att kvarstanna. För
dem som icke äga egna hem men sorn likväl få anställning finnas bostadsmöjligheter
i skifferoljebolagets bostäder.

Ur beredskapssynpunkt med hänsyn till oljeproduktionen kommer den
nya fabrikationen icke att verka störande. Om oljetillverkningen åter skall
sättas i gång, måste det nämligen betraktas som riktigt att först ombygga det
ugnshus, som icke skulle uthyras, på ett sådant sätt, att den två-"till tredubbla
kvantiteten skiffer mot vad nu är förhållandet kan underkastas torrdestillation
enbart i detta ugnshus, d. v. s. så stor kvantitet som överhuvud
taget kan framtagas med nu befintliga anordningar. Skulle en utökning utöver
detta av oljeproduktionen bliva aktuell, kan även det uthyrda ugnshuset
åter iordningställas för oljeproduktion på kortare tid än som erfordras
för en utökning av skifferbrytning i häremot svarande utsträckning. Någon
inverkan i övrigt på förutsättningarna för verkets betydelse ur beredskapssynpunkt
torde icke kunna befaras som en följd av att de nämnda lokalerna
uthyras för ifrågasatt ändamål.

Därest en överenskommelse kunde komma till stånd, uttalas i skrivelsen
vidare, skulle delägarna i kommanditbolaget -— fabrikören Einar Wallin,
herrar Folke Wallin, Gösta Thunblad och Nils Lind — ävensom advokaten

Statsutskottets utlåtande nr 215.

13

Gunnar Bäck bilda ett aktiebolag, som skulle träffa överenskommelse med
skifferoljebolaget örn förhyrning av vissa lokaler vid oljeverket i KinneKleva
och upptaga den planerade framställningen av matbestick.

Beträffande finansieringen av det nya bolagets verksamhet anföres i skrivelsen
bland annat följande.

För att igångsätta tillverkningen behöver det nya bolaget ett anläggningsoch
rörelsekapital på sammanlagt 1 320 000 kronor. Av denna summa täckes
100 000 kronor av det nya bolagets tilltänkta aktiekapital, medan återstående
1 220 000 kronor skulle anskaffas genom lån i affärsbank. För att
göra erforderliga investeringar och för att igångsätta och uppehålla driften
ställer intressenterna i det nya bolaget som villkor, att skifferoljebolaget
tecknar borgen upp till 1 200 000 kronor för nämnda lån, varvid emellertid
en var av det nya bolagets stiftare skall teckna underborgen, en för alla och
alla för en, såsom för egen skuld för den förlust, som skifferoljebolaget
kan komma att lida på grund av sin borgensförbindelse. Det nya bolaget
skall därjämte till skifferoljebolaget överlämna förlagsinteckning i det nya
bolagets förlagsegendom till belopp, motsvarande borgensförbindelsen. Skifferoljebolagets
borgen skulle i första hand begränsas till 1 000 000 kronor,
dock att borgen skulle kunna utökas med ytterligare 200 000 kronor, därest
det skulle uppstå svårigheter för det nya bolaget att täcka sitt överskjutande
kapitalbehov på annat sätt.

Det lån, som det nya bolaget kommer att upptaga, skall slutamorteras
inom loppet av två år och tre månader efter driftens igångsättande, vilket
beräknas ske omkring den 1 juli 1946, under förutsättning att överenskommelse
kan träffas före nästkommande 1 april. Man bör alltså kunna räkna
med att skifferoljebolagets borgen bortfaller den 1 oktober 1948.

Med hänsyn till vikten av att snabbt kunna igångsätta driften för att utnyttja
den rådande konjunkturen och för att på snabbast möjliga sätt kunna
bereda personalen fortsatt arbete, har kommanditbolagets representant framhållit
betydelsen av att statsmakterna i görligaste mån medverka till att viss
maskinell utrustning, företrädesvis elektriska motorer, kan erhållas med förtursrätt.

Vidare har förutsatts, att det nya bolaget skulle få rätt till och även tilllämpa
s. k. fri avskrivning beträffande sina anläggningar i Kinne-Kleva,
så att inom loppet av de två första åren dessa anläggningar helt kunna nedskrivas.
Dels skaffas härigenom förutsättningar för fortsatt drift, då konjunkturen
blir mindre gynnsam, dels måste det utgöra en garanti för att det
nya bolaget skall kunna fylla sina åtagna förpliktelser, om uppkommen vinst
helt användes för sådant ändamål.

Styrelsen hade, uttalar styrelsen vidare, granskat kalkylerna för det nya
bolagets verksamhet och funnit att dessa förefölle väl grundade och att stora
förutsättningar funnes för att de skulle visa sig hållbara. Det funnes sålunda
god anledning att utgå från att det nya bolaget skulle slutamortera sina lån
under den planerade amorteringstiden. På grund av det anförda hemställde
styrelsen om rätt att teckna borgen för det nya bolagets lån till ett belopp av
högst 1 200 000 kronor på de närmare villkor sorn angivits i skrivelsen.

Vid skrivelsen har styrelsen fogat ett förslag till hyresavtal mellan skifferoljebolaget
och det nya aktiebolaget. Förslaget upptager bl. a. följande bestämmelser.

14

Statsutskottets utlåtande nr 215.

Det nya aktiebolaget skall av skifferoljebolaget förhyra ett ugnshus samt
en manskapsbyggnad jämte garage för två bilar för tiden till den 1 oktober
1948. Hyran skall utgöra 10 000 kronor per år. Därest hyresavtalet förlänges
efter nämnda tidpunkt, skall hyra utgå med fördubblat belopp. Det nya
aktiebolaget skall äga befogenhet att förändra ugnshuset så att detsamma
blir lämpligt för bolagets verksamhet; dock skall skifferoljebolagets godkännande
inhämtas i god tid före ändringsarbetenas påbörjande. Ändringarna
skola bekostas av det nya aktiebolaget. Detta bolag skall för sin industriella
verksamhet, i den mån så är möjligt med hänsyn till vederbörandes lämplighet
för bolagets verksamhet, anlita arbetare och övrig personal, som äro bosatta
i Kinne-Kleva och som ha eller haft anställning hos skifferoljebolaget.
Vidare skola de hos det nya aktiebolaget anställda arbetare, som nu ha bostäder
i skifferoljebolagets fastigheter i Kinne-Kleva, vara berättigade att
förhyra de av dem innehavda lägenheterna till den hyra, som för närvarande
utgår. I händelse skifferoljebolaget på grund av krig, importavspärrning
eller annan orsak ålägges upptaga oljetillverkning i Kinne-Kleva av sådan
omfattning att den uthyrda ugnsbyggnaden behöver tagas i anspråk därför,
skall hyresavtalet omedelbart upphöra att gälla. Hyresgästen skall i så fall
omedelbart lämna lokalerna.

Det andra av styrelsen för skifferoljebolaget framlagda projektet avser såsom
förut nämnts utarrendering till ett under bildande varande bolag av
cirka två tunnland av bolagets mark för anläggande av en fabrik för
tillverkning av mellanväggsplattor med skifferaska som
råmaterial. Skifferoljebolaget har med en företrädare för det ännu icke
färdigbildade bolaget, advokaten Pontus Svinhufvud, träffat ett preliminärt
arrendeavtal. Det årliga arrendet har bestämts till 20 öre per kvadratmeter.
Det nya bolaget har i avtalet tillerkänts rätt att av skifferoljebolaget inköpa
skifferaska samt kalksten till ett pris av en krona 10 öre per kubikmeter.
Avtalet innehåller vidare en bestämmelse att det nya bolaget skall anlita
arbetskraft, som är eller varit anställd hos skifferoljebolaget. Det beräknas
att 30 arbetare skola kunna sysselsättas vid det nya företaget. Därest avsättningsmöjligheterna
för företagets produktion skulle visa sig gynnsamma,
avses emellertid verksamheten skola utvidgas till sådan omfattning, att arbetsstyrkan
kan ökas till 80 arbetare.

Föredragande statsrådet har i propositionen nr 214 för egen del anfört
följande.

De av skifferoljebolaget nu framlagda två projekten örn igångsättande
av nya industrier vid Kinne-Kleva synas vara ägnade att åtminstone i viss
utsträckning undanröja de svårigheter, som komma att uppstå för de anställda
vid oljeverket, därest oljedriften nedlägges.

Om planen på anläggande av en fabrik för tillverkning av mellanväggsplattor
förverkligas, skulle till en början ett antal arbetare kunna få sysselsättning
vid uppförandet av fabriken. Arbetet därmed torde icke taga någon
längre tid i anspråk. Sedan driften kommit i gång, skulle omkring 30 arbetare
komma att kontinuerligt sysselsättas vid fabriken.

Statsutskottets utlåtande nr 215.

15

Det tilltänkta företaget för framställning av rostfria matbestick skulle under
den tid av tre månader, som arbetena med omändring av ugnsliuset
väntas taga i anspråk, sysselsätta omkring 20 arbetare. Därefter beräknas
arbetsstyrkan skola utökas successivt till 190 arbetare vid full verksamhet,
som torde kunna uppnås omkring fem månader efter driftens igångsättande.
Ytterligare beräknas 10 kontorister samt 30 manliga och kvinnliga hjälparbetare
kunna beredas arbete vid full drift. Jag har förvissat mig örn att de
löner, som det nya företaget kommer att erbjuda de anställda, ligga på samma
nivå som de vilka utgå vid skifferoljebolaget.

Därest de nya företagen kunna igångsätta de erforderliga byggnadsarbetena
inom den närmaste tiden och dessa kunna genomföras enligt beräkningarna,
skulle i november 1946 sammanlagt närmare 250 arbetare vara
sysselsatta vid de planerade industrierna. Detta skulle betyda att flertalet av
skifferoljebolagets nuvarande personal skulle kunna stanna kvar i KinneKleva
efter nedläggningen av oljedriften. För en del av arbetarna skulle det
dock bliva nödvändigt att under sommaren taga tillfälliga arbeten på annat
håll.

Risk föreligger visserligen för att framställningen av matbestick kommer
att inskränkas eller nedläggas redan efter en tidrymd av omkring två år.
Om så skulle ske, skulle emellertid genom igångsättandet av fabrikationen
vinnas en tidsfrist, varunder mera ingående undersökningar angående den
framtida verksamheten vid Kinne-Kleva skulle hinna verkställas. Jag har
för avsikt att snarast föranstalta om fortsatta sådana undersökningar.

Skifferoljebolagets förslag örn uthyrning av vissa av oljeverkets lokaler
innebär sålunda stora fördelar med avseende på sysselsättningsproblemen
för de vid verket anställda. Förslagets förverkligande skulle även medföra
reducerade utgifter för statsverket, bl. a. därigenom att hyresinkomster komma
att inflyta till skifferoljebolaget. Vidare erbjudes genom förslaget ett
tillfälle för en expanderande industri att utnyttja redan befintliga anläggningar
och bostäder, varjämte tillgång beredes till arbetskraft, som efter
kort omskolning kan förväntas bliva effektiv. Även ur beredskapssynpunkt
är förslaget tillfredsställande i så måtto, att oljedriften relativt snabbt kan
återupptagas örn så skulle erfordras.

För att förslaget skall kunna genomföras erfordras emellertid att skifferoljebolaget
åtager sig borgensgaranti för det nya företagets lån Skifferoljebolagets
borgensansvar skulle i första hand avse ett belopp av 1 000 000
kronor. Under vissa förutsättningar skulle borgensansvaret utsträckas till att
omfatta ett ytterligare belopp av 200 000 kronor. Genom de villkor, som uppställts
för borgensåtagandet, torde de ekonomiska risker som skifferoljebolaget
sålunda skulle ikläda sig få anses relativt begränsade, därest icke helt
oförutsedda händelser skulle inträffa. Jag anser mig därför kunna förorda,
att skifferoljebolaget medgives rätt att teckna borgen för det nya företagets
lån till ett högsta sammanlagda belopp av 1 200 000 kronor. Frågan torde
böra underställas riksdagens prövning. Det synes emellertid lämpligt att till
Kungl. Majit överlämnas att bestämma de närmare villkoren för borgensåtagandet.

Även det av skifferoljebolagets styrelse framlagda projektet örn uthyrning
av mark för anläggande av en fabrik för tillverkning av mellanväggsplattor
bör enligt min mening förverkligas. Härför torde dock icke erfordras medverkan
av vare sig Kungl. Majit eller riksdagen.

Flottans skiffero]jeverk vid Kinne-Kleva tillkom år 1932 såsom en försöksanläggning
för skifferoljedestillation. Samordnandet år 1943 av skifferoljcverket
med den av Svenska skifferoljeaktiebolaget bedrivna verksamt^

Utskottet.

16

Statsutskottets utlåtande nr 215.

ten vid Kvarntorp motiverades av behovet av intensivare oljeutvinning från
de båda verken under dåvarande importsvårigheter. I samband med beslutet
härom uttalade riksdagen, att ett nedläggande av ettdera av de båda skifferoljeverken
icke borde ske utan att frågan underställts riksdagens prövning.

Då till följd av ökade importmöjligheter tillgången på flytande bränsle
inom landet numera kommit i ett avsevärt gynnsammare läge, synes utskottet
en fortsatt oljeproduktion vid Kinne-Kleva icke vara av sådan angelägenhetsgrad,
att det kan anses motiverat att driften därstädes i fortsättningen
uppehälles.

Visserligen gäller för skifferoljeverken vid såväl Kvarntorp som KinneKleva,
att de gå med förlust. Då emellertid organisationsarbetet för att uppnå
en ekonomiskt bärkraftig drift icke hunnit avslutas och förutsättningarna
för en oljeutvinning torde vara störst i Kvarntorp, synes utskottet ett
nedläggande av Kinne-Klevaverket ligga närmast till hands.

Utskottet är därför berett tillstyrka Kungl. Maj:ts i propositionen nr 48
framlagda förslag, att anläggningen i fråga avvecklas.

Enligt vad som i ämnet upplysts omfattade oljeverkets personal vid årsskiftet
1945/46 25 tjänstemän och 340 arbetare. Ett sextiotal av arbetarna
innehade egna hem. Vid ett nedläggande av driften är det därför enligt utskottets
mening ur social synpunkt betydelsefullt, att verkets åtminstone
mera fasta personal beredes annan sysselsättning. Det synes därför önskvärt,
örn annan industriell rörelse därstädes kunde påräknas efter oljetillverkningens
inställande. De anordningar, som finnas vidtagna vid KinneKleva
torde, såvitt utskottet kan finna, erbjuda vissa fördelar för industriföretag
att där påbörja en ny verksamhet.

I propositionen nr 214 hava olika möjligheter undersökts för att förverkliga
en dylik plan. övervägandena härutinnan hava utmynnat i förslag
från Kungl. Maj :ts sida, att staten genom Svenska skifferoljeaktiebolaget skulle
teckna borgen åt kommanditbolaget Bröderna Wallins nysilverfabrik i Lidköping,
som skulle hava till ändamål att i ett av Kinne-Klevaanläggningens
ugnshus tillverka matbestick av rostfritt stål. Vidare har föredragande statsrådet
anslutit sig till framlagt projekt örn utarrendering av viss del av skifferoljeaktiebolagets
mark vid Kinne-Kleva till ett under bildande varande
bolag för anläggande av en fabrik för tillverkning av mellanväggsplattor
med skifferaska som råmaterial. Härjämte må nämnas, att personalrådet
vid Kinne-Klevaverket gjort framställning örn att. de anställda vid verket
måtte få övertaga rörelsen för att driva industriell verksamhet i egen regi.

Kungl. Maj:ts ovanberörda förslag bygger såsom antytts på den förutsättningen,
att skifferoljeaktiebolaget även i fortsättningen skulle utöva förvaltningen
av Kinne-Klevaverket. Utskottet vill häremot framhålla, att då verket
år 1943 överfördes till skifferoljeaktiebolaget denna åtgärd vidtogs i syfte
att intensifiera oljetillverkningen. Då nu avsikten är att till Kinne-Kleva
förlägga annan industriell verksamhet, finner utskottet mindre ändamålsenligt
att denna nya verksamhet göres beroende av skifferoljeaktiebolaget. Där -

Statsutskottets utlåtande nr 215.

17

est Kungl. Majit icke skulle vara beredd att omedelbart vidtaga ändring härutinnan,
synes under en övergångstid nuvarande anordning kunna få bestå.

Det hade givetvis varit önskvärt, därest åtgärder redan nu kunnat vidtagas
i syfte att på längre sikt lösa sysselsättningsproblemet för den vid KinneKlevaverket
anställda personalen. Det av Kungl. Maj :t framlagda förslaget
är nämligen i angivna hänseende mindre tillfredsställande, då, såsom statsrådet
även framhållit, risk föreligger att ifrågavarande fabrikation av matbestick
kan komma att nedläggas redan efter en tidrymd av omkring två år.

Utskottet har vid sina överväganden i ärendet kommit till den uppfattningen,
att frågan örn ett mera permanent och ekonomiskt försvarligt utnyttjande
av anläggningarna vid Kinne-Kleva bör ytterligare undersökas på
grundval av de förslag, som redan föreligga och under utredningens gång
kunna framkomma. En dylik utredning bör lämpligen ske under kontakt
med personalrådet vid Kinne-Klevaverket. Den föreslagna fabrikationen av
matbestick synes i anslutning till Kungl. Maj :ts förslag böra komma till stand,
varvid Kungl. Majit bör äga ikläda staten borgensgaranti för lån på sammanlagt
högst 1 200 000 kronor, som det nya företaget kan för ifrågavarande
ändamål komma att upptaga hos affärsbank.

Även örn en ny industri skulle igångsättas vid Kinne-Kleva blir sysselsättningsproblemet
därvid icke omedelbart löst vid oljetillverkningens inställande.
Under mellantiden böra, såsom statsrådet i propositionen nr 48 förutsatt,
nödvändiga stödåtgärder vidtagas åt den friställda arbetskraften. Det torde
få ankomma på Kungl. Majit att vidtaga dylika åtgärder. Med anledning av
vad som motionsvis anförts vill utskottet framhålla, att det ligger i sakens
natur, att den nuvarande personalen vid oljeverket icke utan särskilda skäl
skall vägras anställning vid den nya industrien.

De i ämnet väckta motionerna torde, såvitt de icke kunna anses besvarade
genom vad utskottet ovan anfört, icke böra föranleda någon riksdagens åtgärd.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

I. att riksdagen må

a) bemyndiga Kungl. Majit att medgiva Svenska skifferoljeakliebolaget
att nedlägga driften vid skifferoljeverket vid
Kinne-Kleva;

b) bemyndiga Kungl. Majit att vidtaga nödvändiga stödåtgärder
åt den genom skifferoljeverkets nedläggande friställda
arbetskraften;

c) medgiva, att staten må på de närmare villkor, som
Kungl. Majit äger bestämma, iklädas betalningsansvar för
lån på sammanlagt högst 1 200 000 kronor, som ett tillämat
aktiebolag med ändamål att i industriell drift framställa rostfria
matbestick i Kinne-Kleva kan komma alt upptaga hos
affärsbank;

Bihang till riksdagens protokoll 19b6. 6 saint. Nr 215—217.

2

18

Statsutskottets utlåtande nr 215.

II. att motionerna II: 455, II: 456 och II: 457, såvitt de
icke kunna anses besvarade genom vad utskottet ovan anfört,
icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Slockholm den 18 juni 1946.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Oscar Olsson, Pauli,
Lindström, Bäckström, Karl Andersson, Mannerskantz, Gustaf Karlsson, Ekströmer, Johan
Eric Ericson, Gustav Emil Andersson och Ivar Persson; samt

från andra kammaren: herrar Törnkvist, Eriksson i Stockholm, Svensson i Grönvik,
Ward, Falla, Bergström, Rubbestad, Mårtensson, Lindholm, Holmström, Boman i Kieryd
och Thäpper.