Statsutskottets utlåtande nr 21.
1
>!• 21.
Ankom till riksdagens kansli den 5 februari 1946 kl. 2 em.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utgifter
å tillåggsstat II till riksstaten för budgetåret 19Vil
46, i vad propositionen avser handelsdepartementets
verksamhetsområde.
(Ira avd.)
Driftbudgeten.
Tionde huvudtiteln.
1 :o) Bidrag till standardiseringsverksamheten. I propositionen nr 2 Ilar
Kungl. Majit (bilaga 10, punkt 1, s. 81—84 av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden för den 4 januari 1946) föreslagit riksdagen att
lill Bidrag till standardiseringsverksamheten å tillåggsstat II till riksstaten för
budgetåret 1945/46 anvisa ett anslag av 82 500 kronor.
Till bidrag till standardiseringsverksamheten är å riksstaten för budgetåret
1945/46 under tionde huvudtiteln anvisat ett belopp av 170 500 kronor.
Sveriges standardiseringskommission har hemställt dels i skrivelse den 25
april 1945 att ett anslag av 15 000 kronor mätte ställas till kommissionens
förfogande såsom bidrag till kostnader för standardisering av handredskap
dels ock i skrivelse den 7 juli 1945 att ett belopp å 150 000 kronor måtte ställas
till förfogande för standardisering inom byggnadsområdet. Förevarande
standardiseringsfrågor ha ansetts vara av den vikt, att medel för ändamålen
böra anvisas å tilläggsstat för innevarande budgetår. De av standardiseringskommissionen
äskade beloppen avse emellertid arbeten under hela kalenderåret
1946. Bidragen för andra halvåret 1946 ha svnts departementschefen böra
prövas i samband med behandlingen av kommissionens anslagsäskanden för
nästkommande budgetår. För första halvåret 1946 är, enligt vad kommissionen
upplyst, hälften av de äskade beloppen tillfyllest.
I fråga örn standardiseringen av handredskap har kommissionen förutsatt,
att bidrag från enskilt håll skulle uppgå till omkring 165 procent av statsanslaget.
Ehuru det synts departementschefen önskvärt, att än större bidrag lämnades
av enskilda, har han likväl ur allmän .synpunkt icke funnit anledning till
erinran mot kommissionens förslag härutinnan. Departementschefen har så
Tiihang
till riksdagens protokoll 19iC>. 0 sami. Nr 21.
t
2
Statsutskottets utlåtande nr 21.
Utskottet.
lunda förordat, att ett statsbidrag å 7 500 kronor för ändamålet ställdes till
kommissionens förfogande.
Beträffande standardiseringen inom byggnadsområdet har Sveriges industriförbund
bidragit till utarbetande av det s. k. modulsystemet med 30 000 kronor.
Utsikter lära förefinnas att erhålla ytterligare bidrag till standardiseringsverksamheten
inom byggnadsområdet från enskilt håll. Departementschefen
har med hänsyn härtill och då ifrågavarande standardiseringsverksamhet
icke minst i nuvarande läge vöre ett allmänt intresse av största betydelse
förordat, att ett bidrag av statsmedel å 75 000 kronor ställdes till kommissionens
förfogande för ifrågavarande arbete, därvid departementschefen
förutsatt, att kommissionen verkade för att det enskilda näringslivet i sin
mån bidroge till kostnaderna för verksamheten.
Det av departementschefen för innevarande budgetår beräknade sammanlagda
medelsbehovet för berörda ändamål uppgår alltså till (7 500 + 75 000
=) 82 500 kronor.
Utskottet har i likhet med departementschefen funnit förevarande standardiseringsfrågor
vara av den vikt, att medel för ändamålen böra anvisas.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må till Bidrag till standardisering sverksamheten
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1945/46
anvisa ett anslag av 82 500 kronor.
2: o) Ersättningar för vissa skador i samband med den s. k, Hansakatastrofen.
Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 2, s. 84—87) att till
Ersättningar för vissa skador i samband med den s. k. Hansakatastrofen å
tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1945/46 anvisa ett förslagsanslag
av 25 000 kronor.
Natten mellan den 23 och 24 november 1944 förolyckades det ångfartygsaktiebolaget
Gotland tillhöriga ångfartyget Hansa under färd från fastlandet
till Visby. Av de ombordvarande, 63 passagerare jämte besättningen,
som uppgick till 23 man, räddades endast 2 personer. Praktiskt taget intet
av passagerarnas bagage, besättningens tillhörigheter eller fartygets last
räddades. Genom en på offentligt uppdrag sedermera verkställd undersökning
rörande katastrofen har fastslagits, att förlisningen förorsakades av
torpedering från fartyg av okänd nationalitet samt att olyckan inträffade
på internationellt vatten.
Ersättning för personlig lösegendom, som förlorades vid förlisningen, har
icke kunnat utgå enligt lagen den 21 juni 1940 (nr 540) örn ^^skadeersättning,
enär olyckan inträffade på internationellt vatten. Möjlighet förelåg
icke heller att i fall som det nu ifrågavarande hos statens krigsförsäkringsnämnd
teckna frivillig transportförsäkring mot krigsrisk beträffande
medförda reseffekter. Däremot kunde sådan försäkring tecknas i fråga örn
Statsutskottets utlåtande nr 21.
O
styckegods, som medfördes å Hansa. Denna möjlighet hade också utnyttjats,
ehuru i begränsad omfattning. Såvitt angår besättningens effekter har
ersättning kunnat utgå enligt kungörelsen den 22 december 1922 (nr 628)
angående ersättning åt sjöfolk för förlust av effekter vid fartygs förolyckande
samt på grund av gällande avtal i detta hänseende.
Departementschefen har för egen del i ärendet anfört i huvudsak följande.
Såsom statens krigsskadenämnd anfört talade starka billighetsskäl för alt
ersättning för de förlorade effekterna i viss utsträckning bereddes av statsmedel.
Lämpligen borde skadorna regleras efter de grunder, som skulle ha
gällt därest krigsskadelagen varit tillämplig. Med denna utgångspunkt skulle
ersättning ej kunnat utgå i fall, då det förstörda godset icke var brandförsäkra!.
Vidare skulle gällande bestämmelse om självrisk, motsvarande 5
procent av brandförsäkringsbeloppet för vederbörandes hela lösörebo, i
många fall leda till att ingen eller endast en mycket obetydlig ersättning
skulle utgå. Då emellertid de sålunda angivna ersättningsgrunderna med
hänsyn till de föreliggande särskilda omständigheterna tedde sig obilliga,
förordades sådan jämkning av krigsskadelagens regler att ersättningen icke
i något fall komme att understiga 50 procent av det förstörda godsets värde.
Vissa skäl kunde otvivelaktigt anföras för att staten borde träda emellan
även såvitt anginge styckegods, som gick förlorat vid olyckan, i den mån
förlusten icke blivit täckt. Då emellertid dylik egendom kunde försäkras
mot krigsrisk i statens krigsförsäkringsnämnd, funne departementschefen
icke skäl förorda, att särskild ersättning skulle utgå för förlust av sådant
gods.
Någon värdering av den personliga lösegendom, som förlorades vid olyckan,
hade icke skett. Enligt vad departementschefen under hand erfarit,
syntes emellertid totalvärdet approximativt kunna skattas till 50 000 kronor,
bortsett från den besättningen tillhöriga egendomen, vilken ersatts eller
ersättes i annan ordning. För reglering av skadorna enligt förut angivna
grunder syntes ett uppskattningsvis beräknat belopp av 25 000 kronor
vara tillfyllest.
Anslag för ändamålet syntes böra anvisas å tilläggsstat till riksstaten tor
innevarande budgetår. Anslaget borde anvisas såsom förslagsanslag.
Jämväl utskottet finner billighetsskäl tala för att ersättning för de vid
den s. k. Hansakatastrofen förlorade effekterna i viss utsträckning beredes
av statsmedel. Beträffande den omfattning, i vilken ersättning bör utgå, har
utskottet ansett sig kunna biträda departementschefens förslag. Då utskottet
ej heller funnit anledning till erinran mot den av departementschefen
gjorda beräkningen av medelsbehovet för ändamålet, hemställer utskottet.
att riksdagen må till Ersättningar för vissa skador i samband
med den s. k. Hansakatastrofen å tilläggsstat II till
riksstaten för budgetåret 1945/46 anvisa ett förslagsanslag
av 25 000 kronor.
Utskottet.
4
Statsutskottets utlåtande nr 21.
3:o) Tillfälligt lönetillägg. Beträffande Kungl. Maj:ts framställning om
anslag till ifrågavarande ändamål (punkt 3, s. 87) kommer utskottet att framdeles
under riksdagen avgiva utlåtande, vilket härmed
anmäles.
Stockholm den 5 februari 1946.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Oscar Olsson, Lindström,
Gränebo, Larsson, Bäckström, Karl Andersson, Heiding, Mannerskantz, Gustaf Karlsson,
Ekströmer och Gustaf Iwar Anderson; samt
från andra kammaren: herrar Törnkvist, Skoglund i Doverstorp, Eriksson i Stockholm,
Ward, Rubbestad, Mårtensson, Lindholm, Hoppe, Boman i Kieryd, Thäpper, Onsjö
och Birke.
467201. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1946.