Statsutskottets utlåtande nr 194.

11

Nr 194.

Ankom till riksdagens kansli den 11 juni 1946 kl. 1 em.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
anslag för budgetåret 1946/47 till avveckling
av beredskapen m. m.

(l:a avd.)

I propositionen nr 1 har Kungl. Majit under fjärde huvudtiteln (punkt 179)
föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Avveckling
av beredskapen m. m. för budgetåret 1946/47 beräkna ett förslagsanslag
av 30 000 000 kronor.

Sedermera har Kungl. Majit i propositionen nr 283, under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den 10 maj
1946, föreslagit riksdagen att dels till Avveckling av beredskapen m. m. för
budgetåret 1946/47 anvisa ett förslagsanslag av 10 000 000 kronor, dels ock
medgiva, att till den som å till svenska marinen hörande fartyg deltager i internationell
minsvepning må, enligt Kungl. Majlis närmare bestämmande, utgå
särskild ersättning med tre kronor för dag.

För innevarande budgetår ha för avveckling av den förstärkta försvarsberedskapen
anvisats fyra förslagsanslag under driftbudgeten å tillhopa 115
miljoner kronor, nämligen för armén och marinen vardera 50 miljoner kronor,
för flygvapnet 5 miljoner kronor och för gemensamma ändamål 10 miljoner
kronor, samt ett investeringsanslag under kapitalbudgeten av 2 miljoner
kronor (propositionen 1945:322, riksdagens skrivelse 1945:454). För de å
driftbudgeten anvisade anslagen har Kungl. Majit fastställt stater, upptagande
anslagsposter som betecknats i nära anslutning till de å riksstaten
under fjärde huvudtiteln anvisade anslagen. Samtliga utgiftsposter i de fastställda
staterna äro maximerade utom avlöningsposterna. För reglering av
utgifterna under avlöningsposterna har Kungl. Majit för begränsade tidsperioder
fastställt ett visst högsta antal tjänstgöringsmånader, som av varje
myndighet får disponeras för avvecklingsarbete. Särskilda föreskrifter ha
meddelats rörande avgränsningen av utgifter för beredskapens avveckling från
de utgifter av beredskapsnatur, som kvarstå från tiden före beredskapens upphörande
med utgången av juni 1945, samt från utgifter för fredsorganisationens
uppehållande. Då avgränsningen i sistnämnda hänseende kan bereda
svårigheter, har föreskrivits, att vid utgången av budgetåret 1945/46 kvarstående
reservationer å ordinarie underhållsanslag icke må disponeras utan

12

Statsutskottets utlåtande nr 194.

Kungl. Majlis särskilda medgivande. Avsikten med denna föreskrift är att
förebygga, att avvecklingsanslagen belastas med utgifter, som äro att hänföra
till fredskostnader.

I syfte att erhålla direkt kontroll över avvecklingsarbetets fortgång och
medelsförbrukningen för skilda ändamål ha stater för avvecklingsanslagen
fastställts att gälla för begränsade tidsperioder. Av praktiska skäl ha dock
dessa tidsperioder icke ansetts böra tillmätas kortare än ett halvt år. Sålunda
fastställdes den 22 juni 1945 stater att tillämpas tills vidare intill den 1
januari 1946. På grundval av infordrade uppgifter rörande fortsatt medelsbehov
för avvecklingsändamål ha sedermera den 21 december 1945 stater fastställts
för avvecklingsanslagen att tillämpas tills vidare intill den 1 juli 1946.
I samband härmed fästes vederbörande myndigheters uppmärksamhet på angelägenheten
av att arbetet med beredskapens avveckling i största möjliga utsträckning
är avslutat med utgången av innevarande budgetår. Myndigheterna
ålades därjämte att till vinnande av detta mål noggrant planera arbetet samt
att genom effektivt utnyttjande av personalen och reglering av personalbehovet
undvika onödiga merkostnader.

De uppgifter angående avvecklingsarbetets fortgång som successivt lämnats
gåvo vid handen, att behov förelåg av ett organ, som kunde utöva central
uppsikt över avvecklingsverksamheten samt verka för samordning och
forcering av densamma, I anledning härav uppdrog Kungl. Majit den 1
februari 1946 åt statens sakrevision att följa arbetet med försvarsberedskapens
avveckling och föreslå de åtgärder för avvecklingsarbetets påskyndande och
effektivisering som kunde visa sig lämpliga, I det uttalande till statsrådsprotokollet,
som tjänar till direktiv för sakrevisionen vid uppdragets utförande,
anförde jag, att det borde ankomma på sakrevisionen att taga del av
de avvecklingsåtgärder som på olika områden pågå eller planeras samt att
allmänt överväga planeringens lämplighet och i samråd med myndigheterna
bedöma, huruvida åtgärder kunna vidtagas för att effektivisera eller påskynda
arbetet. Sakrevisionen borde också i den mån så erfordrades hos Kungl.
Majit föreslå de särskilda åtgärder, som kunde befinnas påkallade. Särskild
uppmärksamhet borde ägnas åt frågan örn ett snabbt färdigställande av de
förrådsbyggnader som äro nödvändiga för avvecklingsarbetets genomförande.

Som ett led i den fortgående kontrollen över avvecklingsverksamheten och
medelsförbrukningen för avvecklingsändamål ha för bedömning av anslagsbehovet
för nästa budgetår från vederbörande försvarsmyndigheter infordrats
specificerade uppgifter i angivna hänseenden. Yad beträffar det läge, vari
arbetet med beredskapens avveckling kan beräknas befinna sig vid utgången
av innevarande budgetår, framgår av de lämnade uppgifterna, att avvecklingsverksamheten
vid flygvapnet beräknas vara avslutad vid denna tidpunkt, under
det att vid armén och marinen åtskilliga avvecklingsuppgifter kvarstå även
under nästa budgetår. Vid armén ha vissa avvecklingsarbeten beräknats icke
vara avslutade förrän under budgetåret 1947/48, beroende huvudsakligen på
att verkstadskapacitet icke är tillgänglig i tillräcklig omfattning och att freds -

Statsutskottets utlåtande nr 194.

13

förråd icke kunna färdigställas inom den närmaste tiden — i stor utsträckning
icke förrän under år 1948.

Enligt föreliggande beräkningar uppskattas utgifterna för avvecklingsändamål
under nästa budgetår till 50 miljoner kronor. I inkomster genom försäljning
av under beredskapen anskaffad materiel och förnödenheter, som icke
erfordras i fredsorganisationen, beräknas inflyta omkring 40 miljoner kronor,
varför anslagsbehovet för nästa budgetår begränsas till 10 miljoner kronor.
Föredragande statsrådet har framhållit, att dessa beräkningar ännu icke kunnat
underkastas detaljerad prövning samt att utredningsmaterialet överlämnats till
statens sakrevision för närmare granskning.

Såsom av statsmakterna förutsatts har för avvecklingsarbeten i första hand
anlitats den i krigsmaktens fredsorganisation ingående personalen. I den mån
denna personal icke varit tillräcklig har civil arbetskraft tillfälligt anställts
samt frivilligt tjänstgörande militär personal tagits i anspråk. I sista hand
har med stöd av lagen den 15 juni 1945 (nr 310) örn inkallelse av värnpliktiga
för avveckling av försvarsberedskap m. m. tvångsvis inkallats
värnpliktiga för avvecklingsarbete. Närmare föreskrifter rörande
rätten till tvångsinkallelse ha meddelats i kommandoväg, varvid föreskrivits,
att dylik inkallelse finge ske endast för besättande av nyckelbefattningar och
för utförande av sådana arbeten, som icke kunde uppskjutas. Lagen upphör
att gälla med utgången av juni 1946. Inkallelse eller kvarhållande, som skett
med stöd av lagen, skall ej gälla längre än lagen äger giltighet.

Tvångsinkallelse av värnpliktiga för avvecklingsarbete har kommit till
användning bland annat för att trygga personalbehovet för minsvepningsarbetet.
Till den del detta arbete avser undanröjande av mineringar
som utlagts till skydd för landets neutralitet är arbetet givetvis ett avvecklingsarbete
i egentlig mening. Detta arbete har avslutats under innevarande
budgetår. Vårt land har emellertid åtagit sig att deltaga i den internationella
minsvepning, som bedrives genom samverkan av olika länder.
Genom beslut den 22 mars 1946 har Kungl. Majit bemyndigat chefen för
marinen att under år 1946 låta utföra dylik minsvepning i huvudsaklig överensstämmelse
med ingivet förslag. Kostnaderna för denna verksamhet, som beräknas
pågå den 1 april—1 november 1946, ha beräknats till 5,7 5 miljoner
kronor, varav omkring 4 miljoner kronor belöpa på nästa budgetår. Kungl.
Majit bär förordnat, att de på tiden intill den 1 juli 1946 belöpande kostnaderna
för företaget skola tills vidare bestridas från avvecklingsanslag, samt
förklarat Sig vilja framdeles meddela beslut rörande kostnadernas slutliga
gäldande.

Tvångsinkallelse för utförande av minsvepning har förutsatts icke skola
ske efter den 30 juni 1946. Genom beslut den 26 april 1946 har Kungl. Majit
meddelat bestämmelser med giltighet från och med ingången av samma månad
rörande avlöningar till personal som efter frivilligt åtagande deltager i den
internationella minsvepningen. Bestämmelserna innebära i huvudsak, att personalen
erhåller avlöning motsvarande vad som tillkommer personal på aktiv
stat respektive värnpliktig under fullgörande av fredstjänstgöring.

14

Statsutskottets utlåtande nr 194.

Personal som deltager i minsvepningsarbete äger åtnjuta särskilda tillläggsförmåner.
Sålunda utgår jämlikt beslut den 1 april 1942 ett tillägg av
100 % å eljest utgående sjötillägg eller sjötjänstbidrag och enligt beslut den
2 juni 1944 — till värnpliktig, som ej är berättigad uppbära sjötjänstbidrag —
särskild ersättning med en krona, allt för varje dag dylikt arbete förekommit.
Vidare har Kungl. Majit genom beslut den 12 oktober 1945 medgivit, att personal,
varå krigsavlöningsreglementet upphört att vara tillämpligt efter utgången
av juni 1945, må vid deltagande därefter i minsvepningsarbete komma
i åtnjutande av gratifikation, beräknad efter ett belopp av en krona för dag
sådant arbete förekommit. I gemensam skrivelse den 30 mars 1946 ha Svenska
officersförbundet, Svenska underofficersförbundet och Försvarsväsendets
underbefälsförbund gjort framställning örn särskild ersättning till personal,
som deltager i det internationella minsvepningsarbete
t. Som skäl för framställningen har åberopats bland annat, att ifrågavarande
minsvepningsarbete icke inginge i de normala militära övningarna
och icke heller i egentlig mening kunde anses utgöra ett led i avvecklingen av
vårt eget lands försvarsberedskap. Frågan om ersättningen till den personal,
som skulle utföra detta arbete, borde därför enligt förbundens mening bedömas
fristående från de ersättningsgrunder, som tillämpats under föregående
minsvepningsarbete. En väsentligt högre ekonomisk kompensation borde
rimligtvis utgå såväl med hänsyn till arbetsuppgifternas karaktär som till
därmed förenade risker och påfrestningar. Därest arbetet icke skulle ha utförts
i militär regi vore det uppenbart, anför förbunden vidare, att för uppgiften
engagerad personal måst tillerkännas övertidsersättning med betydande
belopp jämte särskilda riskpremier. Med hänsyn till dessa förhållanden kunde
den genom brevet den 12 oktober 1945 medgivna särskilda kompensationen
icke ens tillnärmelsevis anses fylla rimliga krav på skälighet och billighet
vad gällde nu förestående minsvepningsföretag. Principen örn en gratifikation
med lika belopp till all deltagande personal — fast anställd såväl som
värnpliktig och utan avseende å tjänstegrad — borde bibehållas, men beloppet
borde ökas från en krona till fem kronor per dag. För att den ekonomiska
kompensationen för med arbetet förenad risk och ansträngning skulle bli
någorlunda skälig och med hänsyn till att personal även under dagar, då hinder
för minsvepning förelåge, som regel hade att utföra ett för verksamheten
nödvändigt och krävande arbete, ansåge förbunden, att ifrågavarande ersättning
borde utgå för varje dag under expeditionen från och med svepningsarbetets
igångsättande till och med dess avslutande. Under åberopande av
vad sålunda anförts ha personalförbunden hemställt, att marinen tillhörande
personal, vilken deltager i det internationellt organiserade minsvepningsarbetet,
måtte, i stället för den genom brevet den 12 oktober 1945 medgivna
gratifikationen, erhålla särskild ersättning med fem kronor för dag, oavsett
örn minsvepningsarbete förekommer eller ej.

Chefen för marinen har, utan att i alla avseenden biträda motiveringen till
förbundens hemställan, tillstyrkt en väsentlig ökning av den jämlikt brevet
den 12 oktober 1945 utgående särskilda gottgörelsen. Tillägget borde ur

Statsutskottets utlåtande nr 194.

15

rättvisesynpunkt utgå till all i svepningen deltagande personal och oavsett
om minsvepningsarbete förekommit eller ej. Enligt de uppgifter som vore av
chefen för marinen kända rörande särskilda förmåner vid minsvepning, vilka
utginge i andra mariner, förekomme endast inom den norska flottan ett för
alla personalkategorier lika sveptillägg. Detta tillägg vore tre kronor för dag.

Försvarets civilförvaltning har i likhet med marinchefen funnit skäl tala
för viss förbättring av i förevarande hänseende nu utgående förmåner med
hänsyn till det påfrestande arbete, som utfördes ombord å de i minsvepningsarbetet
deltagande fartygen. Civilförvaltningen har ansett avlöningsförbättringen
böra utgå vid sidan örn det genom brevet den 1 april 1942 medgivna
tillägget å sjötillägget och i stället för den genom brevet den 12 oktober 1945
medgivna gratifikationen. Civilförvaltningen har ansett, att det av chefen för
marinen nämnda beloppet, tre kronor för dag, möjligen kunde utgöra en även
för svenska förhållanden skälig ersättning särskilt om hänsyn toges till att
avlöningsförbättringen avsåges skola utgå även under sådana tillfälliga uppehåll
i minsvepningsarbetet, som föranleddes av otjänlig väderlek, underhållsoch
reparationsarbeten och dylikt. Civilförvaltningen har slutligen, eftersom
minsvepningsarbetet påbörjats den 1 april innevarande år, föreslagit, att de
bestämmelser, som kunde komma att i ämnet meddelas, erhölle retroaktiv
tillämpning från och med nämnda dag.

I samband med avvecklingen av den förstärkta försvarsberedskapen har
Kungl. Majit med stöd av riksdagens bemyndiganden meddelat bestämmelser
rörande övergångsförmåner åt långtidsinkallad beredskapspersonal och avlöning
m. m. för militär personal vid tjänstgöring närmast efter beredskapens
upphörande. En redogörelse för dessa bestämmelser har lämnats i propositionen
1945: 341, till vilken här torde få hänvisas. I skrivelse den 29 april
1946 har statens arbetsmarknadskommission gjort framställning örn anvisande
av medel från avvecklingsanslag för nästa budgetår för den verksamhet med
avseende å familjebidrag och värnpliktslån m. m. som enligt beslut av årets
riksdag (propositionen nr 73, riksdagens skrivelse nr 104) skola från arbetsmarknadskommissionen
överföras till försvarets anställningsbyrå (försvarets
socialbyrå, jfr propositionen 1946:120). I samband därmed har kommissionen
jämväl berört vissa frågor rörande övergångsförmåner åt beredskapspersonal.
Enligt kungörelsen den 25 maj 1945 (nr 194) angående
övergångsförmåner till viss långtidsinkallad militär personal, 3 § 6 morn., skall
tjänstgöring eller civil anställning för avvecklingsverksamhet icke inverka på
rätten till övergångsförmån för personal, som avvecklingsdagen var i tjänstgöring,
där Konungen ej annorlunda förordnar. I sin skrivelse har arbetsmarknadskommissionen
väckt frågan, huru länge ifrågavarande personal skall
vara bibehållen vid sin rätt till övergångsförmåner och därvid anfört, att det
synts kommissionen knappast finnas anledning att personal, som efter ingången
av juli månad 1946 kvarbliver i försvarets tjänst för avvecklingsarbeten,
tillerkännes övergångsförmån.

Enligt 3 § 7 mom. nämnda kungörelse gäller i fråga örn personal i reser -

16

Statsutskottets utlåtande nr 194.

ven och förutvarande fast anställt manskap, som avvecklingsdagen varit i
tjänstgöring och då ägt rätt till övergångsförmån, att den som efter avvecklingsdagen
på grund av eget åtagande uppehåller i fredsstaf upptagen vakant
beställning äger, i den mån så prövas skäligt, bibehålla nämnda rätt, såframt
icke tjänstgöringen i den vakanta beställningen har längre varaktighet än ett
år. Arbetsmarknadskommissionen har anfört, att marinledningen under hand
framhållit, att nämnda tidsperiod örn ett år borde utsträckas med hänsyn till
tjänstgöringsförhållandena vid flottan. Det skulle framför allt för minsvepningsarbetets
utförande vara olägligt, därest rätten till övergångsförmåner
med utgången av juni 1946 skulle upphöra för å vakanta beställningar tjänstgörande
personal. Kommissionen har för sin del icke haft något att erinra
mot en utsträckning av ifrågavarande tidsperiod. Med hänsyn till familjebidragsnämndernas
intresse att snarast slippa denna arbetsuppgift borde senare
dag än 1 oktober 1946 icke komma i fråga. Kommissionen har vidare
framhållit, att överstatsanställningen för manskap syntes vara en form för
uppehållande av vakanta beställningar, varför skäligheten syntes fordra, att
även över stat anställt manskap bibehölles vid rätt till övergångsförmåner,
anställning å civilanställningsstat, enligt samma regler som annan personal,
som tjänstgör å vakanta beställningar.

Kostnaderna för övergångsförmåner ha under innevarande budgetår
bestritts från ett för ändamålet särskilt anvisat förslagsanslag. Motsvarande
anslag har icke beräknats för nästa budgetår. Arbetsmarknadskommissionen
har föreslagit, att kostnaderna för nästa budgetår skola utgå av
avvecklingsanslag. Kostnaderna för värnpliktslånenämndernas verksamhet,
vilka hittills bestritts av anslag som stå till arbetsmarknadskommissionens
förfogande, borde, enär värnpliktslånenämndernas arbetsuppgifter
ägde samband med försvarsberedskapens avveckling, under nästa budgetår
utgå av avvecklingsanslag. Därjämte har arbetsmarknadskommissionen
hemställt, att medel måtte beräknas från avvecklingsanslag för den förstärkning
av arbetskrafterna vid socialbyrån, som erfordrades för byråns
fullgörande av avvecklingsuppgifter.

Med stöd av riksdagens bemyndigande (jfr propositionen 1944: 40, riksdagens
skrivelse 1944:346) har Kungl. Maj:t den 22 juni 1944 meddelat bestämmelser
rörande ersättning (till kommuner) för av dessa oriktigt
utbetalade familjebidrag m. m. Enligt dessa bestämmelser skulle
utgående ersättningar bestridas av förskottsanslag. Arbetsmarknadskommissionen
har nu anmält, att ett antal ärenden av detta slag inkommit till
kommissionen men att behandlingen av desamma hittills fått stå tillbaka för
angelägnare uppgifter. Kommissionen har ansett, att ersättningar, som kunde
komma att utbetalas till kommuner, lämpligen icke borde belasta under fjärde
huvudtiteln upptagna anslag till familjebidrag. Det syntes kommissionen riktigare,
att avvecklingsanslag toges i anspråk härför.

Föredragande statsrådet har beträffande ovan angivna frågor för sin del
anfört följande.

Statsutskottets utlåtande nr 194.

17

Av det anförda framgår, att arbetet med den förstärkta försvarsberedskapens
avveckling icke kan på alla områden slutföras under innevarande budgetår.
De fördröjande faktorerna ha varit begränsningar i kapaciteten hos
verkstäder, där iståndsättning av viss materiel måste ske, samt brist på arbetskraft.
Yad särskilt armén beträffar kommer bristen på fredsförråd under
de närmaste åren att avsevärt försena full återgång till fredsförhallanden. Enligt
nu föreliggande beräkningar kan det emellertid antagas, att de med avvecklingen
sammanhängande arbetsuppgifterna skola i allt väsentligt vara
slutförda under nästa budgetår. Jag förutsätter, att arbetena skola kunna bedrivas
så, att särskilda avvecklingsanslag icke bliva erforderliga för budgetåret
1947/48. , .......

Behov av särskild personal för avvecklingsarbete kommer att föreligga även
under nästa budgetår. Enligt min mening bör dock tvångsinkallelse för ändamålet
icke vidare förekomma. Jag har därför ej för avsikt att föreslå förlängning
av lagen örn inkallelse av värnpliktiga för avveckling av försvarsberedskap
m. m.

I de beräknade kostnaderna för avvecklingsverksamhet under nästa budgetår
ingå med ett jämförelsevis stort belopp utgifter för internationell minsvepning.
De på vårt land belöpande kostnaderna härför torde böra bestridas
från avvecklingsanslag. Med hänsyn till de särskilda risker, som äro förenade
med detta minsvepningsarbete, synes det mig skäligt, att till personal, som
deltager i svepningen, får utgå särskild ersättning utöver de förmåner som
utgå jämlikt Kungl. Majlis i det föregående berörda beslut den 1 april 1942
och den 2 juni 1944. Dylik särskild ersättning bör även enligt min mening
tillkomma all i minsvepningen deltagande personal och med lika belopp för
alla, oberoende av anställningsform, tjänstegrad och löneställning. Beloppets
storlek synes mig skäligen kunna bestämmas till tre kronor för dag. Denna ersättning
bör, såsom förutsatts, vid minsvepning av här ifrågavarande slag utgå
i stället för det tilläggsbelopp för minsvepningsarbete, som medgivits genom
Kungl. Majlis beslut den 12 oktober 1945. Jag anser mig även kunna tillstyrka,
att beloppet utgår för varje dag under perioder, då svepning kontinuerligt pågår,
alltså även under kortare uppehåll för vila och nödvändig översyn av materielen.
Därest emellertid av särskilda skäl svepningsarbetet skulle för någon
mera betydande tid inställas, men fartygsförbanden ändock hållas samlade,
bör enligt min mening den särskilda ersättningen icke utgå. Det bör få ankomma
på Kungl. Majit att meddela närmare bestämmelser i ämnet. Såsom
civilförvaltningen föreslagit bör ersättningen utgå retroaktivt från tidpunkt,
då vederbörande börjat deltaga i minsvepningsarbetet. Med hänsyn till att
här är fråga jämväl om särskild ersättning åt personal i aktiv tjänst bör frågan
underställas riksdagens prövning.

I enlighet med arbetsmarknadskommissionens förslag räknar jag med att
de under nästa budgetår uppkommande kostnaderna för övorgångsförmåner
till beredskapsinkallad personal, för värnpliktslånenämndernas verksamhet
samt för statsbidrag för felaktigt utbetalade familjebidrag skola bestridas från
avvecklingsanslag. Arbetsmarknadskommissionens förslag rörande rätten till
övorgångsförmåner är för närvarande föremål för remissbehandling. Såsom
kommissionen framhållit kan det, med hänsyn till angelägenheten att i tjänst
bibehålla kvalificerad personal, bliva erforderligt att något förlänga den tid
av ett år, under vilken enligt nu gällande, med riksdagen givna bestämmelser
den som uppehåller i fredsstaf upptagen vakant beställning äger bibehålla
sin rätt till övergångsförmån. Därest riksdagen intet har att erinra mot
en dylik förlängning, torde det få ankomma på Kungl. Majit att härutinnan
träffa avgörande.

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 0 smid. Nr 194 -190.

Höll 40 2

18

Statsutskottets utlåtande nr 194.

Utskottet.

Enligt de nu gjorda beräkningarna skulle, som av det föregående framgår,
utgifterna för avvecklingsverksamhet under nästa budgetår uppgå till omkring
50 miljoner kronor. Enär de beräknade inkomsterna uppgå till 40 miljoner
kronor, skulle anslagsbehovet stanna vid 10 miljoner kronor. Den prövning
av beräkningarna, som hittills kunnat ske, har givit vid handen, att de
beräknade utgifterna sannolikt kunna begränsas. Det är också min förhoppning
att sakrevisionens kontroll över verksamheten skall giva sådana resultat
att utgifterna hållas på lägsta möjliga nivå. Vid beräkningarna av utgifterna
för nästa budgetår har förutsatts, att de avvecklingsarbeten, som återstå
under innevarande budgetår, kunna fullföljas enligt nu föreliggande planer.
Enär förskjutningar framåt i tiden av dessa arbeten kunna inträffa — på
grund av brist på arbetskraft eller andra omständigheter, som icke kunna förutses
— anser jag försiktigheten bjuda att räkna med ett anslagsbehov för
nästa budgetår av 10 miljoner kronor. Detta belopp understiger med 95 miljoner
kronor motsvarande under riksstatens fjärde huvudtitel för innevarande
budgetår anvisade belopp och med 20 miljoner kronor det i årets statsverksproposition
för nästa budgetår preliminärt beräknade beloppet. Såsom av det
föregående framgår kan förutses att av innevarande budgetårs anslag icke
mindre än 75 miljoner kronor torde kunna tillföras budgetutjämningsfonden,
till stor del beroende på att försäljningsinkomsterna blivit högre än beräknats
och på att avvecklingsarbetet förskjutits framåt i tiden.

I propositionen 1945: 386 förelädes riksdagen förslag angående fortsatt disposition
av vissa under den förstärkta försvarsberedskapen anvisade medel.
Vid anmälan av ärendet anförde jag till statsrådsprotokollet, att fråga uppkommit
örn användande av besparingar å anslag, som anvisats till täckning
av engångsutgifter å förskottsanslag, för vissa med befästningsanläggningar
sammanhängande avvecklingsåtgärder. Dylika besparingar ha undandraga
myndigheterna och reserverats för Kungl. Maj:ts disposition. Av de befästningsanläggningar,
som uppförts under beredskapstiden, avses en del skola
bibehållas och ingå i den normala mobiliseringsberedskapen under fred. Planerna
rörande dylik mobiliseringsberedskap undergå emellertid naturligen revideringar,
då omfattningen av beredskapen är beroende av det militärpolitiska
läget. Fråga örn borttagande av dylika befästningar kan därför uppkomma
lång tid efter det försvarsberedskapens avveckling avslutats. Det
synes mig i sådana lägen lämpligt, att Kungl. Majit disponerar medel för borttagande
av befästningar utan att frågan därom i varje särskilt fall underställes
riksdagen i form av äskande av avvecklingsanslag. Jag förutsätter därför,
att — därest riksdagen icke har något att däremot erinra —- Kungl. Maj :t
skall äga disponera ifrågavarande besparingar å täckningsanslag för avveckling
av befästningsanläggningar. Fråga om fortsatt disposition av själva täckningsanslaget
bör givetvis enligt därom gällande bestämmelser för varje budgetår
underställas riksdagens prövning.

Såsom jag anförde vid anmälan av denna anslagsfråga i årets statsverksproposition
torde, i stället för de fyra anslag för avvecklingsändamål som
finnas uppförda å driftbudgeten för innevarande budgetår, för budgetåret
1946/47 kunna upptagas ett gemensamt anslag. Även detta anslag torde böra
erhålla förslagsanslags karaktär. Det bör ankomma på Kungl. Majit att meddela
erforderliga bestämmelser för reglering av medelsförbrukningen. Jag
förutsätter härvid, att den under innevarande budgetår successivt skärpta
övervakningen från Kungl. Majits sida av avvecklingsarbetet skall fullföljas
under nästa budgetår.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår kunna de arbetsuppgifter,
som sammanhänga med avvecklingen av den förstärkta försvarsberedskapen,

Statsutskottets utlåtande nr 194.

19

beräknas bliva slutförda under innevarande budgetår endast såvitt avser
flygvapnet, under det att beträffande armén och marinen avvecklingsarbete i
betydande omfattning beräknas skola pågå jämväl under nästa budgetår. Utskottet
vill understryka vikten av att det ifrågavarande avvecklingsarbetet
bedrives i sådan takt, att detsamma i allt väsentligt kan slutföras under budgetåret
1946/47. Liksom föredragande statsrådet förutsätter utskottet, att
särskilda avvecklingsanslag icke skola bliva erforderliga för budgetåret
1947/48. Utskottet är vidare ense med statsrådet därom, att tvångsinkallelse
för avvecklingsarbete icke bör förekomma efter utgången av innevarande
budgetår.

Utskottet har intet att erinra mot att kostnaderna för det internationella
minsvepningsarbete, som under nästa budgetår ankommer på vårt land att utföra,
bestridas från avvecklingsanslag. I likhet med statsrådet vill jämväl
utskottet förorda, att all i minsvepningen deltagande personal med hänsyn till
de med detta arbete förenade särskilda riskerna får åtnjuta särskild ersättning
härför utöver de förmåner, som utgå jämlikt Kungl. Majlis beslut den 1 april
1942 och den 2 juni 1944. Utskottet tillstyrker, att den särskilda ersättningen
bestämmes till tre kronor för dag och att densamma far utgå i den
omfattning statsrådet föreslagit. De närmare bestämmelser i ämnet, som kunna
visa sig erforderliga, synas böra få meddelas av Kungl. Majit.

Från avvecklingsanslag böra såsom föreslagits bestridas jämväl under
nästa budgetår uppkommande kostnader för övergångsförmåner till beredskapsinkallad
personal, för värnpliktslånenämndernas verksamhet samt för
statsbidrag till kommuner för felaktigt utbetalade familjebidrag. Såsom i
ärendet framhållits kan det bliva erforderligt att något förlänga den tid av
ett år, under vilken enligt gällande bestämmelser den som uppehåller i fredsstat
upptagen vakant beställning äger bibehålla sin rätt till övergångsförmån.
Avgörande härutinnan synes utskottet i enlighet med statsrådets förslag böra
få ankomma på Kungl. Majit.

Det av statsrådet till 10 miljoner kronor beräknade anslagsbehovet för avvecklingsverksamheten
under nästa budgetår, vilket med 105 miljoner kronor
understiger motsvarande för innevarande budgetår anvisade belopp, har utskottet
ansett sig böra godtaga. Såsom av statsrådet föreslagits synes nämnda
belopp å 10 miljoner kronor böra anvisas såsom ett för försvaret gemensamt
förslagsanslag.

Åberopande det anförda får utskottet — som icke funnit anledning till er:
inran mot att Kungl. Majit disponerar besparingar å anslag, som anvisats till
täckning av engångsutgifter ä förskottsanslag, för vissa med befästningsanläggningar
sammanhängande avvecklingsåtgärder - hemställa,

att riksdagen må

a) till Avveckling av beredskapen m. m. för budgetåret
1946/47 under fjärde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av
10 000 000 kronor;

20

Statsutskottets utlåtande nr 194.

b) medgiva, att till den som å till svenska marinen hörande
fartyg deltager i internationell minsvepning må, enligt Kungl.
Maj:ts närmare bestämmande, utgå särskild ersättning med tre
kronor för dag.

Stockholm den 11 juni 1946.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Närvarande: se under utlåtandet nr 193.