Statsutskottets utlåtande nr 180.

1

Nr 180.

Ankom till riksdagens kansli den 4 juni 1946 kl. 1 em.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
statsbidrag för anordnande av skolmåltider jämte i
ämnet väckta motioner.

(2:a avd.)

I propositionen nr 1 har Kungl. Majit under åttonde huvudtiteln (punkten
184 av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för den 4 januari 1946) föreslagit riksdagen att i avbidan på särskild proposition
i ämnet för budgetåret 1946/47 till Folkskolor m. m.: Bidrag till anordnande
av skolbarnsbespisning beräkna ett reservationsanslag av
4 000 000 kronor.

I propositionen nr 174 har Kungl. Majit sedermera, under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 8 mars
1946, föreslagit riksdagen att

1. medgiva, att till kostnaderna för anordnande av skolmåltider och anskaffande
av inventarier för samma ändamål må utgå statsbidrag i huvudsaklig
överensstämmelse med vad chefen för ecklesiastikdepartementet i
sistnämnda statsrådsprotokoll förordat;

2. till Bidrag till anordnande av skolmåltider för budgetåret 1946/47 anvisa
ett förslagsanslag av 3 500 000 kronor;

3. till Bidrag till anskaffande av inventarier för skolmåltider för budgetåret
1946/47 anvisa ett förslagsanslag av 200 000 kronor;

4. till Kurser för utbildande av personal för skolmåltider för budgetåret
1946/47 anvisa ett reservationsanslag av 51 000 kronor;

5. medgiva, att den anslagspost till avlöningar åt övrig icke-ordinarie personal,
som må komma att uppföras i skolöverstyrelsens avlöningsstat för
budgetåret 1946/47, må för av departementschefen angivna ändamål överskridas
med högst 20 000 kronor.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft

dels en inom andra kammaren av herr Skoglund i Doverstorp m. fl. väckt
motion (II: 447), i vilken hemställts, att riksdagen vid behandlingen av propositionen
nr 174 måtte besluta

Bihang till riksdagens protokoll 19b6. 6 sami. Nr ISO. 1

2

Statsutskottets utlåtande nr ISO.

l:o) att nu icke bifalla det av departementschefen framlagda förslaget
om genomförande under en femårsperiod av för alla barn öppna avgiftsfria
skolfrukostar i folkskolorna;

2:o) att 1942 års kungörelse angående statsbidrag till skolbarnsbespisning
i folkskolorna skall i fortsättningen tillämpas, dock med den ändringen
att kommuner, som vilja anordna skolbarnsbespisning, må oavsett skattetryckets
höjd eller örn arbetslöshet råder bli berättigade till statsbidrag för
av kommunen lämnade avgiftsfria måltider enligt de grunder som finnas
angivna å sid. 100—101 i propositionen nr 174;

3:o) att godkänna den av departementschefen föreslagna försöksverksamheten
med bespisning i högre skolor; samt

4:o) att i övrigt bevilja de i propositionen för budgetåret 1946/47 begärda
anslagen å tillhopa 3 771 000 kronor;

dels ock en inom andra kammaren av herrar Pettersson i Dahl och Nilson
i Spånstad väckt motion (II: 443), vari hemställts, att riksdagen vid behandlingen
av Kungl. Maj:ts proposition nr 174 måtte taga hänsyn till de i motionen
framförda synpunkterna.

Kap. I. Inledning.

Nu föreliggande proposition grundar sig på ett av 1941 års befolkningsutredning
den 16 november 1945 framlagt förslag (stat. off. utr. 1945: 47).

Befolkningsutredningens förslag baserar sig i sin tur på de undersökningar,
som inom befolkningsutredningen utförts av en särskild s. k. socialpedagogisk
delegation, vilken tillsattes i november 1943. Till ledamöter av denna
delegation kallades ledamoten av riksdagens första kammare, folkskolläraren
Lars V. Lindén, ordförande, filosofie magistern, fru Carin Boalt och
skolöverläkaren, docenten C. W. Herlitz. Delegationen fann, att de olika
med skolmåltiderna sammanhängande problemen borde bli föremål för en
omfattande statistisk undersökning inom landets alla skoldistrikt, och efter
givet bemyndigande av Kungl. Maj:t verkställdes våren 1944 en sådan.
Sedan denna undersökning färdigställts i juni samma år, tillkallades som
ledamöter av den socialpedagogiska delegationen ytterligare följande personer:
ledamoten av riksdagens första kammare, lektorn Erik Arrhén,
f''. folkskolinspektören F. E. Bäckström, ledamoten av riksdagens andra kammare,
överläraren Hildur Nygren, ledamoten av riksdagens första kammare,
agronomen Ivar Persson samt ledamoten av riksdagens andra kammare, sekreteraren
Adolf V. Wallentheim.

Betänkandets förslag äro i huvudsak följande.

Skolmåltiderna byggas ut så att de stå till hemmens och barnens förfogande
i önskad utsträckning. De öppnas för alla, som önska deltaga i dem, samt
bliva avgiftsfria. Under en övergångstid av förslagsvis 5 år böra skolmåltider -

3

Statsutskottets utlåtande nr 180.

na företrädesvis reserveras för vissa särskilt behövande elever. En försöksverksamhet
med statsunderstödda skolmåltider införes i de högre skolorna.
Ett nytt statsbidragssystem för skolmåltiderna med ett statligt normalbidrag
på 80 procent, graderat efter kommunens skatteunderlag, föreslås. Även till
lokaler och inventarier bör statsbidrag utgå. Skärpta bestämmelser för personalen
samt skolmåltidernas sammansättning och anordnande föreslås.

Till betänkandet ha särskilda yttranden fogats av ledamoten skolöverläkaren
Herlitz, som framhåller, att den svenska skolungdomens hälsotillstånd
torde vara så gott, att införandet av avgiftsfria skolmåltider för alla, som
önskade sådana, för närvarande endast syntes svagt motiverat ur folkhälsans
synpunkt; avgifter borde därför även i fortsättningen upptagas av de målsmän,
som befunnes utan svårighet kunna erlägga sådana, samt av ledamoten
Arrhén, som ansett det böra anstå med ett slutligt ståndpunktstagande till
principen avgiftsfria och för alla tillgängliga skolmåltider till dess man fått
möjlighet tillgodogöra sig erfarenheterna under utbyggnadsperioden.

Kap. II. Behovet av utvidgad skolbarnsbespisning.

Gälla 71 de bestämmelser.

Gällande bestämmelser angående statsbidrag till anordnande av skolbarnsbespisning
meddelas i kungörelsen av den 8 maj 1942 (nr 262).

Villkoren för erhållande av statsbidrag äro numera, »dels att inom distriktet
behov av sådan bespisning föreligger med hänsyn till antalet barn från hem
med svag ekonomisk ställning, antalet barn med lång skolväg, rådande arbetslöshet
eller annan därmed jämförlig omständighet, dels ock att distriktet
med hänsyn till det kommunala skattetrycket är i behov av statsbidrag till
bestridande av nämnda kostnader eller eljest på grund av särskilda omständigheter
finnes böra erhålla sådant bidrag».

I undantagsfall kan statsbidrag utgå även för barn i förskolåldern, som deltaga
i skolbarnsbespisningen, där så med hänsyn till särskilda svårigheter beträffande
livsmedelsförsörjningen anses påkallat.

Enligt gällande bestämmelser bör bespisningen i första hand stå öppen för

a) barn med lång skolväg,

b) klena eller sjuka barn,

c) barn från hem med svag ekonomisk ställning samt

d) barn, vilka eljest icke kunna under frukostrasten erhålla en ur näringssynpunkt
fullgod måltid i sina hem.

Avgift för skolmåltid — vilken ej får överstiga skoldistriktets självkostnader
— får upptagas, då barnets målsman befinnes utan svårighet kunna erlägga
avgiften. Det ankommer på, skoldistriktet att bestämma, huruvida avgift
skall upptagas samt örn bespisningen skall stå öppen för alla barn.

Statsbidragets storlek för varje särskilt skoldistrikt bestämmes av veder
börande länsstyrelse, sedan Kungl. Maj:t fastställt det belopp, som skall ställas
till länsstyrelsens förfogande till statsbidrag för skolbarnsbespisning inom
länet. Statsbidraget kan i regel utgå med högst 50 procent av skoldistriktets

4

Statsutskottets utlåtande nr 180.

kostnader för bespisningen. I vissa fall kan bidrag utgå med högre belopp,
dock högst 80 procent av kostnaderna.

Skolmåltidernas nuvarande omfattning.

Av befolkningsutredningen verkställda statistiska undersökningar (omfattande
2 439 skoldistrikt med höstterminen 1943 9483 folk- och småskolor
och 523 418 skolbarn) utvisa, att 332 skoldistrikt anordnat skolbarnsbespisning
i någon form under läsåret 1942/43. Detta motsvarar 14 procent av
samtliga. Under höstterminen 1943 var antalet distrikt med bespisning mindre
eller 270, d. v. s. nära 11 procent. Denna skillnad i förekomsten av bespisning
mellan läsåret 1942/43 och höstterminen 1943 sammanhänger till
en del med det förhållandet, att ett antal distrikt funnit det motiverat att
anordna bespisning endast under vårterminerna.

Under höstterminen 1943 ha nära 81 000 barn eller 15 procent av samtliga
folk- och småskolebarn deltagit i skolbarnsbespisningen. Det övervägande flertalet
av dessa barn eller icke fullt 65 000 ha erhållit gratis bespisning, medan
de återstående 16 000 barnen erhållit skolmåltider mot hel eller nedsatt avgift,
allt efter för olika distrikt gällande grunder för avgifternas uttagande.

Förekomsten av bespisning i de högre skolorna är relativt obetydlig och
enligt, vad som framgår av en av befolkningsutredningen 1944 verkställd
enquéte bland de högre allmänna läroverken och realskolorna, kommunala
mellanskolorna, kommunala flickskolorna, praktiska mellanskolorna, tekniska
läroverken, handelsläroverken samt de kommunala anstalterna för yrkesundervisning
är det blott ett fåtal av eleverna, som genom skolans försorg i en
eller annan form erhållit skolmåltid.

Befolkningsutredningen.

Befolkningsutredningen har redogjort för resultatet av vissa förfrågningar
hos skoldistrikt, folkskolinspektörer och högre skolor rörande behovet av en
utbyggnad av skolbarnsbespisningen. Enquétematerialet ger enligt befolkningsutredningens
mening otvetydigt vid handen, att det beträffande såväl
folkskolan som de högre skolorna finnes en stark opinion för behovet av skolmåltider.
Materialet synes enligt utredningens uppfattning tydligt visa, att
de hittillsvarande statliga åtgärderna på detta område icke varit tillräckliga
samt att skolmåltiderna måste byggas ut så att de omfatta alla skolformer
och stå till barnens och hemmens förfogande i väsentligt ökad utsträckning.
Utredningen understryker ytterligare det starka behovet av skolmåltider
genom att ingående belysa deras betydelse ur skilda synpunkter.

Speciell uppmärksamhet ägnar befolkningsutredningen härvid skolmåltidernas
betydelse i och för förbättring av skolbarnens kost. Utredningen refererar
utförligt de olika undersökningar, som utförts i vårt land angående
näringsstandard och kosthåll. Sammanfattningsvis anser utredningen, att

Statsutskottets utlåtande nr 180.

5

dessa undersökningar synas ge vid handen, att vissa icke oväsentliga brister
i kosten förekomma ganska allmänt. Härom anför utredningen följande.

Skolbarnens kost och kostvanor lämna ännu mycket övrigt att önska.
Deras morgonmål kan i de flesta fall icke betecknas som väl sammansatt.
Härtill kommer, att en mycket stor del, sannolikt omkring % av all skolungdom
i riket, får dagens första mål lagad mat först efter skolarbetsdagens slut
på eftermiddagen. I många fall torde detta mål också bestå av förut tillagad
men uppvärmd mat. Av utredningens undersökningar och av de yttranden,
som inkommit, från de lokala skolmyndigheterna och inspektörerna, framgår
tydligt, att det stora flertalet barn på den svenska landsbygden på grund av
de långa skolvägarna äro hänvisade till att äta medförd kost.

Men även i städerna — främst i de högre skolorna — finnas stora kategorier
skolbarn, som på grund av skolvägarnas längd bli tvungna att i skolan
förtära medförd matsäck som ersättning för ett ordentligt mål mat. Enligt
en undersökning av skolöverstyrelsen voro under läsåret 1937/38 av
samtliga elever i de högre skolorna 26 procent på grund av skolvägens längd
hindrade att intaga dagens andra mål i hemmet. Vid befolkningsutredningens
undersökning vårterminen 1944 av behovet av skolmåltider i de högre skolorna
framgick, att 20,6 procent av eleverna i de högre allmänna läroverken,
28,9 procent av eleverna i realskolorna, 29,l procent av eleverna i kommunala
mellanskolorna samt 17 procent av de kommunala flickskolornas elever voro
bosatta utom kommunen och resande.

Det är enligt befolkningsutredningens mening icke försvarbart, att landsbygdens
skolbarn och städernas resande skolbarn på grund av de långa skolvägarna
skola behöva avstå från ett ordentligt mål mat under skolarbetsdagen.
Icke heller ur skolans synpunkt kan detta anses tillfredsställande.
Utredningen anser det uppenbart, att näringshygieniska skäl starkt tala för
att de långväga, nu matsäcksätande skolbarnen genom skolans försorg varje
dag tillförsäkras en ordentlig, fullvärdig måltid bestående av varm, lagad mat.

En skolmåltid är emellertid ur näringshygienisk synpunkt icke behövlig
endast för barn med långa skolvägar. Eör de klena eller sjuka barnen är
en ur näringssynpunkt fullvärdig måltid av särskild vikt. Även för många
andra kategorier av barn skulle möjligheten att erhålla en måltid i skolan
vara av stort värde. I praktiken har det visat sig omöjligt med gemensamma
måltidstimmar för barn i olika skolor och klasser samt för småbarn och skolbarn.
Svårigheterna att ge barnen ett tillfredsställande frukostmål bli därför
ofta mycket stora alldeles oavsett skolvägens längd, familjens ekonomiska
och sociala ställning etc., även om sådana faktorer självfallet inverka. För
familjer med barn i olika åldrar och i olika skolor äro de nu nämnda svårigheterna
särskilt kännbara. I dessa för hemmen så ogynnsamma förhållanden
ser befolkningsutredningen ett mycket starkt skäl för anordnandet av skolmåltider;
vilka sålunda måste få stor betydelse icke blott för skolbarnen utan
indirekt liven för småbarnen särskilt i de barnrika familjerna.

Det är vidare ett faktum, att den övervägande delen av svenska folket ännu
lever under blygsamma, ofta pressande ekonomiska förhållanden, som icke
tillåta någon större valfrihet beträffande vare sig livsmedel eller andra konsumtionsvaror.
Det är också i första hand familjerna med barn, som bli
tvungna att — just därför att de skaffat sig barn — pressa sin standard.
Detta tar sig bland annat uttryck i en kost, som oftast icke uppfyller moderna
näringsfysiologiska krav i fråga örn sammansättning och halt av skyddsfödo -

6 Statsutskottets utlåtande nr 180.

ämnen. Utförda näringsundersökningar i vårt land ha också givit belägg för
detta.

Man kan knappast vänta, att dessa brister i familjernas kosthåll skola
kunna avhjälpas enbart genom upplysning etc. Aven om en allmän utbildning
av kvinnorna i husligt arbete kommer till stånd, på sätt befolkningsutredningen
föreslagit (stat. off. utr. 1945: 4), är det icke sagt, att familjernas
kosthåll på ett avgörande sätt förbättras. I många svenska hem komma de
ekonomiska resurserna säkerligen ännu för lång tid framåt att vara så begränsade,
att en höjning av näringsstandarden icke i mera påtagbar grad är
möjlig. I ett sådant läge bör en riklig och riktigt sammansatt skolmåltid
innebära ett betydelsefullt stöd åt familjerna och ett viktigt steg för att höja
barnens näringsstandard.

Det är sålunda tydligt, att det näringshygieniska behovet av skolmåltider
i vårt land icke är lokaliserat enbart till landsbygdens skolbarn med långa
skolvägar, de resande skolbarnen i städer och samhällen samt de klena och
sjuka barnen. Bland stora delar av landets barnfamiljer såväl i stad som
på land är näringsstandarden ännu icke sådan, att den garanterar barnen
en riktigt sammansatt kost. En avgörande ändring till det bättre härvidlag
torde icke vara att förvänta, med mindre samhället aktivt ingriper och med
skolmåltider kompletterar hemmens kost. Skolmåltiderna måste därför i framtiden
få en betydligt djupare och vidare syftning än hittills och målmedvetet
inordnas i samhällets aktiva familje- och skolpolitik, vars mål är en
standardhöjning för barnfamiljerna och det uppväxande släktet.

Vid sidan av det näringshygieniska behovet att genom skolmåltider söka
ge den svenska skolungdomen bättre kosthåll och kostvanor understryker
befolkningsutredningen den betydelse anordnandet av skolmåltider har för
hemmen och för att underlätta husmödrarnas arbetsbörda. Utredningen
framhåller vidare att befolkningsutvecklingen kommer att leda till, att kvinnorna
i ökad utsträckning måste tagas i anspråk för arbetsmarknadens
behov.

Befolkningsutredningen understryker, att erfarenheterna av skolmåltiderna
hittills äro gynnsamma, trots att utspisningen stundom skett under mycket
provisoriska och otillfredsställande lokalförhållanden och med bristfällig utrustning.
Något siffermaterial, som kan belysa skolmåltidernas direkta inverkan
på barnens allmänna kondition, deras fysiska och psykiska tillstånd,
föreligger icke och torde enligt utredningens uppfattning knappast gå att erhålla.
Utredningen hänvisar härvidlag endast till de personer och myndigheter,
som stått i kontakt med de hittillsvarande skolmåltiderna och som
överlag betyga, att införandet av skolmåltider haft ett mycket gynnsamt
inflytande på barnens allmänna kondition och skolarbete.

Enligt utredningens uppfattning är det tydligt, att skolmåltiderna hittills
fyllt ett mycket stort behov men att det ur skilda synpunkter finns behov av
en ytterligare utbyggnad av skolmåltidsverksamheten. Självfallet måste denna
utbyggnad också taga sikte på en kvalitativ förbättring av skolmåltidernas
sammansättning och anordnande. Utredningen hävdar, att det redan nu
finnes ett starkt intresse för denna verksamhet i många av landets kommu -

Statsutskottets utlåtande nr 180.

7

ner, varom enbart de belopp, som begäras i statsbidrag, vittna, och att det
är troligt, att intresset på kommunalt håll skulle ytterligare ökas i den
händelse staten ställde högre anslag till förfogande samt medgav högre
statsbidragsprocent.

Enligt befolkningsutredningens uppfattning bör en sådan utbyggnad icke
endast innefatta de skolformer, som hittills haft rätt att åtnjuta statsbidrag
härvidlag, alltså de skolor, för vilka skolplikt föreligger, utan även högre
skolformer.

Med högre skolor avser befolkningsutredningen allmänt läroverk, kommunalt
gymnasium, kommunal mellanskola, kommunal flickskola, praktisk
mellanskola, högre folkskola, tekniskt läroverk, konstfackskolan med undantag
av konstindustriella aftonskolan och teckningslärarinstitutet, bergsskolan
i Filipstad, textilinstitutet i Borås med undantag av kursen för textiloch
konfektionsingenjörer, Lennings textiltekniska institut i Norrköping,
grafiska institutet, statsunderstött handelsgymnasium samt sådan enskild
under skolöverstyrelsens eller överstyrelsens för yrkesutbildning inseende
ställd läroanstalt, vars bildningsmål är jämförligt med ovannämnda läroanstalters.
Kungl. Maj:t bör dock kunna efter särskilt beslut medgiva statsbidrag
till skolmåltider även vid andra läro- och undervisningsanstalter.

Remissyttranden.

Befolkningsutredningens uppfattning, att det ur skilda synpunkter finnes
ett starkt behov av en ytterligare utbyggnad av och ett kraftigare samhällsstöd
åt skolbarnsbespisningen, har vitsordats av den övervägande delen av de
hörda myndigheterna och organisationerna.

Med befolkningsutredningen instämma i fråga om behovet av ett utbyggande
av skolbarnsbespisningen sålunda skolöverstyrelsen, socialstyrelsen,
medicinalstyrelsen, statens institut för folkhälsan, 191^0 års skolutredning,
svenska läkarsällskapet, svenska provinsialläkarföreningen m. fl.

Beträffande behovet ur rent näringsfysiologisk synpunkt av
en omfattande utbyggnad av skolmåltidsverksamheten, på sätt befolkningsutredningen
föreslagit, har emellertid från läkarhåll även uttalats, att behovet
ur denna synpunkt överdrivits. Vissa provinsialläkare, svenska barnläkarförbundet,
Sveriges läkarförbund m. fl. hävda en dylik uppfattning.

Departementschefen.

Departementschefen har för egen del anfört följande.

Skolbarnsbespisningen har ursprungligen tillkommit genom åtgärder från
enskilda sammanslutningars sida i syfte att avhjälpa de svåraste näringsbristerna
för de ekonomiskt sämst ställda folkskolebarnen. Sedermera har på
grund av stegringen av det allmänna välståndet samt ökad upplysning förhållandena
i nämnda hänseende avsevärt förbättrats. Alltjämt står dock
kvar, att skolbamsbespisning även med hänsyn till skolbarnens näringsförhållanden
icke blott behöver bibehållas utan avsevärt utbyggas. Till detta
behov inverkar icke minst, att en väsentlig del av skolornas elever i av -

8

Statsutskottets utlåtande nr 180.

Utskottet.

saknad av skolmåltid får sitt första mål lagad mat först långt fram på eftermiddagen
eller kvällen.

Enligt min mening är en utbyggnad av skolbarnsbespisningen dock i ännu
högre grad motiverad av andra skäl. Härvid tänker jag främst på att skolan
numera tager hand om sina elever på ett mera allsidigt sätt än tidigare. Skolans
uppgift anses icke längre vara att enbart meddela kunskaper. Den skall
söka utveckla eleverna allsidigt såväl andligt som kroppsligt. Den fysiska
omvårdnaden har under senare tid bland annat tagit sig uttryck i införande
av särskilda friluftsdagar. Enligt min mening böra skolmåltiderna på ett
naturligt sätt ansluta sig till skolans övriga socialpedagogiska åtgärder.

I detta sammanhang vill jag erinra örn att det också föreligger ett otvetydigt
samband mellan barnens hälsotillstånd och deras förmåga att inhämta
kunskaper. Även ur rent pedagogiska synpunkter ha därför strävandena
att stärka barnens fysik sin givna betydelse. Särskilt bör uppmärksammas
den av statens institut för folkhälsan hävdade uppfattningen, att
skolmåltiderna måste anses ha en konstruktiv betydelse för barnens hälsa.

Under det senaste decenniet har problemet örn gemensamma måltidstimmar
ofta varit under debatt. Ännu lia icke några effektiva åtgärder i syfte
att minska husmödrarnas dubbelarbete kommit till stånd. Det synes också
tvivelaktigt, huruvida det är möjligt att i nämnda hänseende komma fram
till en väsentligt bättre ordning. En allmän skolbarnsbespisning skulle för
skolans del lösa detta problem. Skolbarnen bomme icke längre att orsaka
husmödrarna arbete och besvär med tillagande av ett särskilt frukostmål.
Detta skulle icke blott få stor betydelse för redan hårt arbetstyngda husmödrar,
vare sig de ha förvärvsarbete utom hemmet eller på grund av stor
familj och andra förhållanden ha en tyngande arbetsbörda i hemmet; det
skulle därtill giva många husmödrar möjlighet att deltaga i förvärvsarbete
under några timmar av dagen. Med den brist på kvinnlig arbetskraft, som
nu finnes och som sannolikt kommer att ytterligare öka, bör betydelsen
härav icke underskattas.

Icke minst är en av samhället finansierad barnbespisning av stor betydelse
för strävandena att utjämna kostnaderna för barnens vård och fostran. En
kostnadsfri skolmåltid är för det allmänna ett relativt billigt sätt att understödja
barnfamiljerna, men betyder dock för dessa en effektiv hjälp.

Jag finner alltså i likhet med befolkningsutredningen och praktiskt taget
samtliga hörda myndigheter och sammanslutningar, att en väsentlig utbyggnad
av den nuvarande skolbarnsbespisningen i folkskolan är påkallad. En
sådan utbyggnad torde icke kunna ske utan ett avsevärt ökat stöd från statens
sida.

Befolkningsutredningens förslag om en utsträckning av de statsbidragsberättigande
skolmåltiderna även till de s. k. högre skolorna finner jag välbetänkt
och ansluter mig i princip till detsamma. I likhet med bland andra
socialstyrelsen och landsorganisationen anser jag, att även yrkesskolor med
heldagsundervisning böra tillerkännas statsbidrag för anordnande av skolmåltider.
Jag återkommer i det följande till dessa frågor.

Såsom departementschefen erinrat har skolbarnsbespisningen ursprungligen
tillkommit genom åtgärder från enskilda sammanslutningars sida i
syfte att avhjälpa de svåraste närmgsbristerna för de ekonomiskt sämst
ställda folkskolebarnen. Sedermera har på grund av stegringen av det all -

Statsutskottets utlåtande nr 180.

9

männa välståndet samt ökad upplysning förhållandena i nämnda hänseende
i stor utsträckning förbättrats. Men alltjämt kvarstode dock — framhåller
departementschefen — att skolbarnsbespisningen med hänsyn till skolbarnens
näringsförhållanden icke blott behövde bibehållas utan avsevärt utbyggas.
För detta talade icke minst, att en stor del av skolornas elever i avsaknad
av skolmåltid finge sitt första mål lagad mat först långt fram på
eftermiddagen eller kvällen.

Utskottet är ense med departementschefen därom, att skolbamsbespisningen
bör på ett naturligt sätt ansluta sig till skolans övriga socialpedagogiska
åtgärder, och har i likhet med departementschefen funnit en väsentlig
utbyggnad av den nuvarande skolbarnsbespisningen i folkskolan påkallad.
Utskottet delar jämväl departementschefens uppfattning, att de statsbidragsberättigande
skolmåltiderna böra utsträckas att omfatta även de s. k. högre
skolorna ävensom yrkesskolor med heldagsundervisning.

Kap. III. Principfrågor kring skolmåltiderna.

1. öppna för alla eller endast för vissa?

Befollcningsutredningen.

Befolkningsutredningen redovisar de olika uppfattningar, som i regel bruka
föras fram angående omfattningen av skolmåltidsverksamheten. Utredningen
erinrar sålunda, att stundom den åsikten framskymtar, att behovet av skolmåltider
är så stort och viktigt, att problemet lämpligast bör lösas på så sätt,
att skolmåltiderna göras obligatoriska för alla barn. Gentemot denna uppfattning
står enligt utredningens mening en annan, enligt vilken skolbarnsbespisningen
visserligen är en i och för sig viktig social angelägenhet men dock
endast är att betrakta som en nödfallsutväg. Endast de barn, som av klart
påvisbara medicinska, ekonomiska eller sociala skäl äro i uppenbart behov
av bespisning, böra enligt denna uppfattning få deltaga, och samhällets strävan
bör därför vara att så få barn som möjligt deltaga i skolmåltiderna.

Befolkningsutredningen kritiserar tanken på obligatoriska skolmåltider för
barnen. Då det för många familjer ter sig naturligt, att barnen äta hemma
under frukostrasten, kan det icke vara lämpligt att söka tvinga barnen att
använda sig av en förmån, som de kanske icke önska komma i åtnjutande
av. Men utredningen anser heller icke att skolmåltiderna enbart skola begränsas
till de barnkategorier, vilka läkare och socialvårdsorgan anse lämpliga
för skolans ingripande. Utredningen anför härom följande.

Befolkningsutredningen har i det föregående framfört en rad skäl, som tala
för en väsentlig utbyggnad av skolmåltidsverksamheten, och kan därför icke
finna, att skolmåltiderna skola som hittills företrädesvis eller uteslutande reser -

10

Statsutskottets utlåtande nr 180.

veras för dem, som de olika folkskolestyrelsens — ofta efter skiftande grunder
— anse ha behov därav. Enligt utredningens mening är behovet av skolmåltider
så stort, att det motiverar en kraftig utbyggnad av skolmåltiderna
med syfte att ställa dem till barnens och hemmens förfogande i önskad utsträckning.

Detta innebär icke, att befolkningsutredningen anser det i och för sig vara
ett trängande önskemål, att så många barn som möjligt deltaga i skolmåltiderna.
För utredningen har det endast framstått som nödvändigt, att måltiderna
göras tillgängliga för alla, som så önska. Man kan därför icke ange
hur stor del av landets skolbarn, som i framtiden kan komma att deltaga i
skolmåltiderna efter dessas utbyggnad i landets olika delar. Det har hittills
visat sig, att barnens deltagande i hög grad varit beroende av det sätt, varpå
bespisningen varit anordnad. Skolmåltiderna ha sålunda mångenstädes propagerat
för sig själva.

Stundom anföres, att skolornas tekniska resurser — lokaler, personal etc.
— icke räcka till för att möjliggöra skolmåltider öppna för alla. Frånsett att
befolkningsutredningen anser det självfallet, att man måste räkna med en
utbyggnadsperiod, varunder dylika svårigheter få söka lösas successivt, har
det emellertid visat sig, att svårigheterna icke äro särdeles stora, där intresse
för saken förelegat och där man verkligen givit sig i kast med problemen. Sålunda
må framhållas, att det trots stora lokala svårigheter visat sig möjligt
att ordna så, att närmare 90 procent av skolbarnen i Medelpad för närvarande
kunna få deltaga i skolmåltiderna. Från en av kommunerna i Stockholms
län — Nacka — rapporteras ett nära 95-procentigt deltagande. I de större
skolorna i städerna äro visserligen lokalförhållandena för närvarande ofta icke
sådana, att de möjliggöra en bespisning av liknande omfattning. Det är dock
troligt, att skolmåltiderna i städerna icke komma att få samma anslutning
som t. ex. på landsbygden. Vid den skolbarnsbespisning, som på 1930-talet
anordnades i Oslo efter principerna öppen och avgiftsfri för alla barn, visade
det sig sålunda, att knappt 50 procent av barnen deltogo.

Utredningen har även ansett det av värde att efterhöra folkskolinspektörernas
synpunkter på denna fråga.

»Skall skolbarnsbespisningen stå öppen för alla, som så önska, eller företrädesvis
reserveras för de barn, som anses ha behov därav?»

Av statens 52 folkskolinspektörer ha 43 uttalat sig för principen, att skolmåltiderna
skola stå öppna för alla, ehuru några gjort gällande, att, därest
tekniska och finansiella svårigheter lägga hinder i vägen, bespisningen i första
hand bör reserveras för vissa behövande barn. 9 inspektörer ha mer eller
mindre deciderat uttalat sig för principen, att måltiderna enbart böra vara
tillgängliga för vissa barn.

På grundval av detta enquétematerial förordar därför utredningen, att skolmåltider
med statsbidrag inom folkskolan hädanefter böra stå öppna
för alla barn, vars föräldrar önska, att barnen skola få deltaga i dem. Utredningen
anför härom följande.

Detta betyder icke, att en skola för att erhålla statsbidrag måste ha alla
barn med i bespisningen. Deltagande i måltiderna bör vara fullt frivilligt, men
barnen och familjerna böra veta, att samhället ställer skolmåltider till för -

Statsutskottets utlåtande nr 180.

11

fogande för dem, som så önska. Anordnandet av skolmåltider förutsattes som
hittills skola ske på kommunalt initiativ.

Befolkningsutredningen framhåller dock, att det under en tid framåt kan
bli nödvändigt att göra avsteg från denna grundprincip örn för alla tillgängliga
skolmåltider, eftersom de tekniska resurserna — främst lokaler — ofta
icke kunna räcka till för att bespisa samtliga som önska deltaga i skolmåltiderna.
Utredningen anser, att detta bör var tillåtet under en övergångstid
av förslagsvis 5 år. Under denna övergångstid böra skolmåltiderna företrädesvis
reserveras för samma barnkategorier som enligt § 6 i nu gällande kungörelse,
nämligen för

a) barn med lång skolväg,

b) klena eller sjuka barn,

c) barn från hem med svag ekonomisk ställning,

d) barn, vilka eljest icke kunna under frukostrasten erhålla en ur näringssynpunkt
fullgod måltid i sina hem.

Meningen är, enligt vad utredningen framhåller, att skolstyrelserna under
denna tid skola stimuleras att söka bemästra de tekniska svårigheterna, varefter
skolmåltiderna böra öppnas även för de barn, som tidigare icke kunnat
mottagas.

Beträffande de högre skolorna anför utredningen, att det föreligger
ett starkt behov av skolmåltider och utredningen anser även att de statsunderstödda
skolmåltiderna i dessa skolor böra stå öppna för alla elever, som
så önska, så snart förhållandena medge. Härom anför utredningen följande.

Det har emellertid från skilda håll invänts, att de praktiska svårigheterna
skulle vara särskilt stora, när det gäller anordnandet av skolmåltider för de
högre skolornas elever. Många av dessa skolor utgöras av mycket stora skolenheter
med ett betydande antal elever och deras lokala resurser för socialpedagogiska
anordningar äro ofta ännu blygsammare än de, som äro tillgängliga
för folkskolorna. Utredningen är visserligen icke helt övertygad om dessa
invändningars bärkraft men måste å andra sidan konstatera, att erfarenheterna
från en skolmåltidsverksamhet, tillgänglig för ett mera betydande
antal av de högre skolornas elever, äro mycket små och av sent datum, medan
man beträffande folkskolorna kan bygga på erfarenheter sedan flera decennier.
Det kan under sådana förhållanden vara lämpligt, att införandet av skolmåltider
öppna för alla elever föregås av en försöksverksamhet, som då närmast
bör avse att täcka de behov, som från alla håll erkännas vara särskilt angelägna.
Under denna försöksverksamhet torde rätten att deltaga i skolmåltiderna
kunna begränsas till vissa kategorier, men givetvis böra de lokala myndigheterna
uppmuntras att i så stor utsträckning som möjligt öppna skolmåltiderna
för alla elever, som önska deltaga. Enligt utredningens mening böra i
varje fall följande elevkategorier inom de högre skolorna få rätt att deltaga i
skolmåltiden:

a) elever med lång skolväg,

b) klena eller sjuka elever,

c) elever, vilka äro helt befriade från terminsavgift eller ha nedsatt sådan,

12

Statsutskottets utlåtande nr 180.

d) elever, vilka eljest icke kulina under frukostrasten erhålla en ur näringssynpunkt
fullgod måltid i sina hem.

Enligt till betänkandet fogat författningsförslag angående statsbidrag till
anordnande av elevbespisning skulle försöksverksamhetens längd bli beroende
av Kungl. Maj:ts beslut.

Remissyttranden.

Befolkningsutredningens principiella uppfattning, att skolmåltiderna, så
snart de lokala och tekniska resurserna medgiva, böra göras tillgängliga
för alla, som så önska, delas av det övervägande antalet
hörda myndigheter och organisationer. Utredningens förslag i denna del
tillstyrkes sålunda av skolöverstyrelsen med instämmande av 46 av folkskolinspektörerna,
samtliga folkskolans lärarorganisationer samt det övervägande
flertalet av de högre skolorna, vidare av socialstyrelsen, medicinalstyrelsen,
statskontoret, statens institut för folkhälsan, statens arbetsmarknadskommissions
sakkunniga i frågor rörande kvinnlig arbetskraft,
Överståthållarämbetet och flertalet länsstyrelser, majoriteten av de hörda
kommunerna, 1940 års skolutredning, social vårdskommittén, Norrlandskommittén,
svenska stadsförbundet, svenska landskommunernas förbund,
Sveriges läkarförbund, svenska skolläkarföreningen, svenska läkarsällskapet,
landsorganisationen m. fl.

De remissinstanser, som icke kunnat biträda utredningens princip om skolmåltider,
öppna för alla, ha i regel ansett, att den nuvarande behovsprövningen
bör bibehållas.

Denna ståndpunkt intaga länsstyrelserna i Södermanlands och Kristianstads
län och svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet.

Med hänsyn till omöjligheten att omedelbart överallt realisera befolkningsutredningens
förslag om skolmåltider tillgängliga för alla har utredningens
förslag örn en övergångstid, under vilken måltiderna företrädesvis
skola reserveras för de mest behövande barnkategorierna inom folkskolan,
rönt ett gynnsamt mottagande från de hörda myndigheternas och organisationernas
sida. I flertalet yttranden — särskilt i kommunernas — har emellertid
betonats, att den föreslagna övergångstiden på 5 år är alltför kort.

Beträffande omfattningen av de barnkategorier inom folkskolan, vilka
enligt utredningens förslag under övergångstiden i första hand skulle beredas
plats, ha inga erinringar gjorts mer än av socialstyrelsen, som
anser, att som särskild barnkategori utöver de av utredningen nämnda bör
tillkomma barn från hem, där sjukdomsfall inträffat.

Befolkningsutredningens förslag örn att införandet av statsunderstödda skolmåltider,
öppna för alla elever i de högre skolorna som så önska, bör föregås
av en försöksverksamhet, varvid rätten att deltaga i skolmåltiderna
begränsas till de mest behövande elevkategorierna, har vunnit anslutning av
de hörda myndigheterna och organisationerna samt rektorerna och styrelserna
vid de högre skolorna.

Statsutskottets utlåtande nr ISO.

13

Departementschefen.

Departementschefen har anfört följande.

Principen att skolbarnsbesplsni ngen skall vara tillgänglig för alla barn oberoende
av föräldrarnas ekonomiska standard har under hela den tid ifrågavarande
verksamhet understötts av staten varit erkänd av statsmakterna. De
avvikelser från nämnda principer, som gjordes genom 1942 års beslut, torde
snarast böra betraktas såsom med hänsyn till finansiella svårigheter medgivna
undantag än som avsteg i egentlig mening. Det skulle enligt min uppfattning
ur flera synpunkter vara olyckligt, örn skolmåltiderna för framtiden
finge en sådan utformning, att de komme att framstå enbart som en
skolans nödåtgärd för de mest behövande. Tiden torde nu vara mogen
för att på ett definitivt sätt infoga skolmåltiderna i raden av skolans naturliga
socialpedagogiska uppgifter. En förutsättning härför synes mig vara,
att skolmåltiderna överallt, där de lokala resurserna så medgiva, göras tillgängliga
för alla som så önska. I likhet med befolkningsutredningen och
de allra flesta av de hörda remissinstanserna anser jag därför, att skolmåltiderna
i princip böra vara tillgängliga för alla elever.

Det bör emellertid observeras, att jag anser, att deltagandet i skolmåltiderna
bör vara fullt frivilligt. Jag kan därför icke dela de uppfattningar,
som på vissa håll framkommit under remissbehandlingen, att barnen skulle
obligatoriskt åläggas deltaga i skolmåltiderna. Att såsom ifrågasatts medge
åt skolläkaren rätt att ålägga vissa barn att deltaga i måltiderna synes mig
även innebära ett olämpligt tvång.

Även örn enligt min mening skolmåltiderna böra stå öppna för alla, som
önska deltaga, lägga tekniska förhållanden hinder i vägen för ett omedelbart
realiserande av detta önskemål. Framför allt torde lokalsvårigheter göra
det nödvändigt, att skolmåltiderna i många distrikt få utbyggas under en
relativt lång övergångstid, innan de kunna göras tillgängliga för alla.

Vid bestämmande av de barnkategorier, som under denna övergångstid i
första hand böra få rätt att deltaga i skolmåltiderna, anser jag mig kunna
tillstyrka, att deltagandet begränsas till främst de av utredningen förordade,
vilka äro identiska med de i gällande statsbidragskungörelse § 6
omnämnda. Med hänsyn till av socialstyrelsen framfört yrkande att som
särskild barnkategori upptaga jämväl barn från hem, där sjukdomsfall inträffat,
vill jag framhålla, att, enligt skolöverstyrelsens nuvarande anvisningar
och råd beträffande uttagning av barn för deltagande i skolbarnsbespisning
av den 27 augusti 1943, till kategorierna barn, vilka eljest icke
kunna under frukostrasten erhålla en fullgod måltid i hemmet, torde räknas
förutom barn från hem, där modern har förvärvsarbete hela dagen
utom hemmet, även barn från hem, där modern av tillfällig eller mera långvarig
sjukdom är hindrad att sörja för erforderlig matlagning.

Jag delar befolkningsut redningens uppfattning, att det under en övergångstid
av fem år borde vara möjligt att medhinna utbyggandet av skolbarnsbespisningen
till full omfattning. Åtskilliga remissinstanser — däribland
ett flertal kommuner — lia emellertid ansett en liingre övergångstid
erforderlig. Men hänsyn härtill har jag för avsikt att, sedan erfarenhet vunnits
örn kommunernas möjligheter att lösa de med utbyggnaden förbundna
tekniska svårigheterna, upptaga övergångstidens längd till förnyad prövning.
Oavsett vilket resultat jag vid en sådan prövning kan komma till an -

14

Statsutskottets utlåtande nr 180.

ser jag, att övergångstiden skall efter dispens av skolöverstyrelsen i särskilda
fall kunna förlängas ytterligare viss bestämd tid.

I princip delar jag befolkningsutredningens uppfattning, att skolmåltider
inom de högre skolorna böra så snart resurserna så modge göras tillgängliga för
alla elever, som önska deltaga i dem. Med hänsyn till att det i vissa fall rör
sig örn mycket stora skolenheter med ofta mycket dåliga lokalförhållanden,
där erfarenheter av en mera rationellt ordnad skolbarnsbespisning nästan helt
saknas, torde det lämpligaste vara att, såsom utredningen föreslagit, låta ett
mera definitivt beslut angående skolmåltidernas utformning i de högre skolorna
anstå tills erfarenheter hunnit samlas från den försöksverksamhet, som jag
förordar bör igångsättas i dessa skolor. I likhet med utredningen anser jag,
att denna försöksverksamhet närmast bör avse att täcka de behov, som från
alla håll erkännas vara särskilt angelägna. Det synes mig böra ankomma på
Kungl. Maj:t att bestämma försöksverksamhetens längd. Under denna försöksverksamhet
bör alltså skolmåltiderna företrädesvis reserveras för de elevkategorier,
som måste anses ha ett särskilt starkt behov av ordnade skolmåltider, men
i mån av utrymme bör självfallet även övriga elever, som önska deltaga, beredas
plats.

Befolkningsutredningen har betecknat de elevkategorier, det här närmast
skulle vara fråga om, som a) elever med lång skolväg, b) klena eller sjuka elever,
c) elever, vilka äro helt befriade från terminsavgift eller ha nedsatt sådan
samt d) elever, vilka eljest icke kunna under frukostrasten erhålla en ur näringssynpunkt
fullgod måltid i sina hem. Jag förutsätter att härvid med elever
med lång skolväg närmast bör förstås de dagligen resande lärjungarna. I många
högre skolor utgöra emellertid dessa redan majoriteten av elevantalet, varför
det med de begränsade lokalresurser, som här stå till buds, kommer att visa
sig nödvändigt med en ytterligare prövning med hänsyn till rätten att få deltaga.
Det synes mig då viktigast att i första hand de obemedlade och mindre bemedlade
dagligen resande lärjungarna beredas plats. I mån av utrymme bör därefter
skolkommunens obemedlade och mindre bemedlade elever samt övriga
elevkategorier beredas plats. I likhet med vissa remissinstanser finner jag
även, att man vid bedömandet av elevernas ekonomiska ställning icke bör
anknyta till skyldigheten att erlägga full terminsavgift. På skolöverstyrelsen
torde böra ankomma att utfärda de närmare råd och anvisningar,
som komma att bliva erforderliga vid uttagandet av elever till de högre
skolornas skolmåltider.

I motionen II: 4-43 framhålles önskvärdheten av ett förtydligande beträffande
vad som, när det gäller högre skolor, bör förstås med »dagligen resande
lärjungar». Motionärerna anse för sin del, att till denna kategori skola räknas
icke endast elever som resa med tåg, bil eller buss, utan även sådana
elever som cykla eller gå långa vägar.

2. Fria eller avgiftsbelagda skolmåltider?

B ej olkning sutredningen.

Utredningen erinrar örn att enligt de åren 1937—1942 gällande statsbidragsbestämmelserna
skolmåltiderna skulle vara avgiftsfria. Sedan år 1942
stadgas emellertid, att avgifter, högst motsvarande självkostnadspriset, kunna

Statsutskottets utlåtande nr 180.

15

få upptagas, då målsman för barn, som deltager i bespisningen, befinnes utan
svårighet kunna erlägga avgiften.

Utredningen framhåller vidare, att av de 81 OOO folk- och småskolebarn,
som höstterminen 1943 deltogo i skolmåltiderna, 65 000, d. v. s. 80 procent av
hela antalet, erhöllo gratisbespisning medan 16 000 barn erhöllo skolmåltider
mot hel eller nedsatt avgift allt efter för olika distrikt gällande grunder för
avgiftens uttagande. Det bör dock observeras, framhåller utredningen, att av
dessa 20 procent betalande hälften tillhörde Stockholms stad och län. Avgifter
för barnen upptogos även mestadels i kommuner med förhållandevis låg utdebitering
per skattekrona. Utredningen påpekar även, att de grunder, efter
vilka skoldistrikten uttaga avgifter, äro mycket skiftande, samt lämnar en
översikt över de tillämpade normerna.

För att söka utröna hur landets skoldistrikt ställde sig till frågan örn fria
skolmåltider, har utredningen riktat en särskild fråga härom till skolstyrelserna.
Frågan gavs medvetet en tillspetsad karaktär för att riktigt få opinionen
klarlagd. Den lydde: »Bör skolmåltid gratis tillhandahållas alla elever?» Cirka
45 procent av skolstyrelserna ansågo, att alla elever borde tillhandahållas
skolmåltider gratis. 18 procent hade ingen bestämd uppfattning, medan 37
procent ansågo, att skolmåltiden icke borde tillhandahållas gratis.

Något mer än hälften av de 270 skoldistrikt, vilka ordnade skolmåltider
höstterminen 1943, ställde dessa gratis till förfogande för alla barn, som deltogo.

Befolkningsutredningen har även vid sin enquéte i september 1944 till
landets folkskolinspektörer riktat frågan: »Skola skolmåltider tillhandahållas
alla barn avgiftsfritt eller endast vissa?» Av de 52 inspektörerna uttalade sig
36 för avgiftsfria skolmåltider för alla, medan 16 ansågo, att avgiftsfria måltider
borde stå endast vissa behövande barn till förfogande.

Dessa enquéter anser utredningen ge vid handen, att det såväl bland skolstyrelser
som folkskolinspektörer föreligger en vidsträckt opinion för att skolmåltiderna
skola vara avgiftsfria. Befolkningsutredningen framhåller, att den
erfarenhet, som ligger samlad särskilt hos folkskolinspektörer och de distrikt,
som redan i större utsträckning infört skolmåltider, gjort ett starkt intryck
på utredningen. Emellertid har vid utredningens prövning av denna fråga invändningar
framförts mot principen, att skolmåltiderna skulle vara avgiftsfria.
Utredningen anför härom följande.

En av dessa inviindningar är av principiell art. Man säger sålunda, att barnens
försörjning helt bör åvila familjen och att samhälleliga ingripanden, t. ex.
i form av skolmåltider, komma att avtrubba känslan av ekonomiskt ansvar.
Kostnaderna per serverad skolmåltid sägas vara så låga, att det icke innebär
någon svårighet för det övervägande antalet familjer att erlägga avgifterna
för måltiden. Man har även gjort gällande, att införandet av skolmåltider i
större skala icke är av sådan angelägenhetsgrad, att det skulle kunna motivera
utgifter av den storleksordning, det här skulle bli fråga örn.

De anförda skälen skulle motivera, att skolmåltiderna visserligen skulle

16

Statsutskottets utlåtande nr 180.

vara öppna för alla, men att de skulle vara avgiftsfria endast för obemedlade
barn. För varje barn borde sålunda ske en ekonomisk prövning. Faran
för att en ur skolsocial synpunkt olämplig klassificering av barnen skulle
ske genom att några barn åtnjöte fri bespisning och övriga vore betalande,
skulle kunna elimineras därigenom, att betalningen erlades på sådant sätt, att
barnen vore ovetande örn vilka som vore betalande och vilka som erhölle fria
måltider.

Emot dessa invändningar kan anföras, att ur familjeekonomisk synpunkt
de fria skolmåltiderna äro ett led i samhällets strävan att utjämna barnkostnaderna.
I den mån man erkänner den principen, att samhället bör från familjen
avlyfta en del av de kostnader, som förekomsten av barn för med sig och
att detta bör gälla oavsett familjens inkomstnivå, torde icke någon vägande
invändning kunna riktas mot att skolmåltiderna bli avgiftsfria för alla barn.
Om det med skäl kunde hävdas, att den fria skolmåltiden skulle avtrubba
känslan för det ekonomiska ansvaret för barnen, skulle samma kritik träffa
även andra stödformer för barnfamiljerna, framför allt alla förslag om barnbidrag.

Om måltiderna avgiftsbeläggas för vissa kategorier barn, föreligger risk
för att föräldrarna icke låta dem deltaga i skolmåltiden. Det torde vara så, att
man ofta icke räknar med kostnaden för matsäcken men däremot skulle fästa
stor vikt vid de utgifter, som skolmåltiden kunde komma att medföra. Även
örn avgiften sattes till självkostnadspris, komme den dock ofta att kännas
som en betungande utgift. För en familj med 3 barn, vilka deltoge i 200
skolmåltider, skulle kostnaden vid ett pris av cirka 50 öre per måltid uppgå
till 300 kronor per läsår.

Befolkningsutredningen framhåller vidare, att de erfarenheter som gjorts
beträffande avgifter för skolmåltiderna icke äro helt entydiga. Härom anför
utredningen.

Sålunda har man på vissa håll — det gäller särskilt storstäderna — ansett
sig ha enbart goda erfarenheter av olika system för att uttaga avgifter, medan
man på andra betraktat en avgiftsbeläggning av vissa barnkategorier som en
för skolan främmande och ur social synpunkt förkastlig åtgärd. Som tidigare
framhållits, har befolkningsutredningen i denna fråga tagit särskilt intryck
av den erfarenhet, som ligger samlad hos landets folkskolinspektörer och de
distrikt, som haft en mera omfattande skolbarnsbespisning. Utredningen har
också blivit övertygad örn, att upptagandet av avgifter av vissa barnkategorier
icke är en tillfredsställande lösning. En avgiftsprövning innebär alltid stora
svårigheter. Där en sådan för närvarande är införd, fungera skolstyrelserna
som socialnämnder med uppgift att uppdela barnen i betalande och icke betalande.
En sådan uppdelning medför lätt orättvisor och i varje fall svårlösbara
principproblem, något som avspeglas i den rika variation av prövningsgrunder,
som förekommer. Att skolstyrelserna på sina håll upptaga avgifter,
beror till övervägande delen icke på att de betrakta skolmåltiderna endast
som en understödsåtgärd utan på att statsbidraget är så ringa, att de för att
kunna ekonomiskt trygga genomförandet av skolmåltiderna äro tvungna att
lita även till barnens avgifter. Att uttaga avgifter av en del barn, vilkas föräldrar
antagas bättre »ha råd därtill», kan vidare — även örn betalningen
sker utan barnens vetskap — befaras medföra risk för att i skolans värld införes
en social och ekonomisk klassuppdelning av barnen, vilket på allt sätt
måste undvikas.

Statsutskottets utlåtande nr 180.

17

Utredningen anser därför, att skolmåltiderna i princip böra vara fria för de
barn, som önska deltaga i dem. Härigenom skulle enligt utredningens mening
en betydande social välfärdsanordning tryggas åt landets barnfamiljer och
samhället medverka till en omfördelning av barnkostnaderna samt en utjämning
av standardskillnaden mellan barnrika och barnfattiga i överensstämmelse
med befolkningspolitikens huvudlinje.

Remissyttranden.

Befolkningsutredningens förslag om att skolmåltiderna i princip böra vara
fria för alla deltagande barn har vunnit anslutning i flertalet avgivna
yttranden från myndigheter, organisationer och kommuner. Utredningens
principiella uppfattning på denna punkt har sålunda tillstyrkts av
skolöverstyrelsen, socialstyrelsen, medicinalstyrelsen, statskontoret, statens
arbetsmarknadskommissions sakkunniga i frågor rörande kvinnlig arbetskraft,
Överståthållarämbetet och flertalet länsstyrelser, flertalet (40) folkskolinspektörer,
folkskolans lärarorganisationer, något mindre än hälften
av de högre skolorna, socialvårdskommittén, svenska stadsförbundet,
svenska landskommunernas förbund, landsorganisationen, Sveriges läkarförbund,
riksförbundet landsbygdens folk (örn de statsfinansiella förhållandena
medgiva det), kooperativa förbundet, Fredrika Bremerförbundet,
Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund, folkpartiets kvinnoförbund
samt svenska landsbygdens kvinnoförbund.

Det övervägande flertalet hörda kommuner i varje län har även tillstyrkt,
att skolmåltiderna skola vara avgiftsfria.

Befolkningsutredningens förslag om fria skolmåltider för alla deltagande
barn har avstyrkts eller blivit föremål för invändningar och
kritik i yttranden från bland annat länsstyrelserna i Uppsala, Gotlands,
Kristianstads, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Örebro och Kopparbergs
län, 1940 års skolutredning, svenska skolläkarföreningen, svenska
provinsialläkarföreningen, svenska läkarsällskapet, svenska barnläkarförbundet,
högerns centrala kvinnnoråd samt flick- och samskolelärarnas riksförbund.
Dessutom ha reservanter inom skolöverstyrelsen och medicinalstyrelsen
anmält, att de ansett att avgifter även i fortsättningen böra upptagas.

Departementschefen.

Departementschefen har för egen del anfört följande.

Principen, att skolmåltiderna skola tillhandahållas de deltagande barnen
avgiftsfritt, bär liksom principen om tillgänglighet för alla hittills varit vägledande
för statsmakterna såtillvida, att den behovsprövning, som ägt rum,
gällt kommunerna, d. v. s. uttagandet av de skoldistrikt, som med hänsyn till
inom dem rådande förhållanden skulle komma i åtnjutande av statsbidrag
till skolbarnsbespisning. Inom de skoldistrikt, som sålunda efter föregången
behovsprövning blivit berättigade till statsbidrag, skulle enligt intill år 1942
gällande statsbidragsbestämmelser bespisningen i princip vara avgiftsfri och

Bihang till riksdagens protokoll 191f6. 6 sami. Nr 180.

2

18

Statsutskottets utlåtande nr ISO.

komma alla barn vid vederbörande skola till del. Den ändring härutinnan,
som vidtogs år 1942, då skoldistrikten tillerkändes rätt — men ej ålades skyldighet
— att upptaga avgifter, betecknades vid sin tillkomst uttryckligen såsom
en helt av praktiska och statsfinansiella synpunkter betingad åtgärd för
att möjliggöra, att de begränsade anslagsmedel, som ställdes till förfogande,
bomme största möjliga antal behövande barn till del. Ändringen kan salunda
sägas ha haft provisorisk karaktär.

Då de förslag angående skolmåltiderna, som nu framlagts, syfta till en allmän
utbyggnad av denna verksamhet med en i förhållande till den nuvarande
statsunderstödda bespisningsverksamheten väsentligt vidgad målsättning, synes
det mig emellertid nödvändigt, att ett förnyat ställningstagande sker även
till frågan, huruvida skolmåltiderna skola tillhandahållas avgiftsfritt eller
icke.

De nu avgivna remissyttrandena synas bekräfta befolkningsutredningens
uppfattning om att det förefinnes en stark opinion till förmån för fria skolmåltider.
Det övervägande antalet hörda myndigheter, organisationer och
kommuner har sålunda tillstyrkt utredningens förslag örn att skolmåltiderna
böra vara fria för de barn, som önska deltaga i dem. Särskild vikt synes mig
härvid böra fästas vid opinionen inom folkskolan, där erfarenheterna av skolmåltiderna
äro av gammalt datum. Flertalet folkskolinspektörer och samtliga
folkskolans lärarorganisationer ha sålunda tillstyrkt fria skolmåltider. Enligt
min mening tala också starka pedagogiska, sociala och befolkningspolitiska
skäl för att skolmåltiderna på sätt befolkningsutredningen föreslagit i princip
göras fria för alla deltagande.

Det synes mig uppenbart, att ett system med uppdelning av barnen i betalande
och icke-betalande ur skolans synpunkt måste vara förenat med
avsevärda nackdelar. Detta har stått klart långt tidigare och vad i ärendet
förekommit synes mig giva ytterligare stöd åt denna uppfattning. Den prövning
av vederbörandes ekonomiska förhållanden, som är en förutsättning fölen
sådan uppdelning, är utan tvivel en synnerligen grannlaga uppgift och
mycket svår att verkställa. De normer, som nu tillämpas beträffande avgifternas
uttagande, synas också skifta väsentligt från kommun till kommun, varför
det är tydligt att det nu tillämpade systemet kan medföra uppenbara orättvisor
skolbarnen emellan. Att ersätta den nuvarande individuella ekonomiska
behovsprövningen med mera summariska och generella normer skulle väl närmast
innebära, att en för hela landet gemensam inkomstgräns infördes, och att
skolbarn, vars föräldrars inkomst icke uppinge till denna, erhölle fria skolmåltider.
Man skulle dock genom en sådan inkomstspärr icke kunna undvika,
att en mängd barn bomme att utestängas, för vilkas föräldrar det skulle
innebära en kännbar utgift, örn de skulle betala skolfrukosten till självkostnadspris.
Det synes mig emellertid skäligt, att icke blott de ekonomiskt svagaste
utan också de befolkningsgrupper, vilkas inkomster ligga närmast däröver,
komma i åtnjutande av den icke obetydliga ekonomiska förmån, som
fria skolmåltider innebära för en barnfamilj.

Man kan enligt min mening även fråga sig örn de relativt små belopp, som
de betalande barnens avgifter skulle komma att uppgå till, kunna motivera
upprätthållandet av en för skolan besvärande och ur administrativ synpunkt
svårbemästrad avgiftsprövning. Den uppfattning, som i vissa yttranden framförts,
att avsevärda belopp skulle kunna sparas åt det allmänna örn avgifter
upptoges, synes mig icke hållbar inför det faktum, att det övervägande antalet
skolbarn i vårt land kommer från hem i små ekonomiska omständigheter.

Statsutskottets utlåtande nr 180.

19

De stora fördelar, vilka vinnas därigenom, att skolan befrias från en för dess
fostrande uppgift främmande ekonomisk behovsprövning av eleverna, anser
jag väl kunna motivera de ökade kostnader för det allmänna, som fria skolmåltider
för alla komme att innebära.

Det har i vissa remissyttranden hävdats, att ett beslut om tillhandahållande
av fria skolmåltider åt alla, som önska deltaga i dem, för de större skolorna
komme att medföra nästan oöverstigliga svårigheter av praktisk art, varför
man genom avgifters upptagande borde söka reglera tillströmningen. Det synes
mig dock tveksamt, om man kan förutsätta, att upptagandet av avgifter
komme att verka hämmande på anslutningen till skolmåltiderna, i den mån
det bland skolbarnen finnes ett verkligt behov av skolmåltider och dessa börja
bli alltmer uppskattade. Från Nacka kommun i Stockholms län rapporteras
sålunda ett 90-procentigt deltagande höstterminen 1945, trots att avgifter
upptogos av 80 procent av de deltagande. Vad åter beträffar de förmenta
praktiska svårigheterna i större skolor synas mig dessa i viss män överdrivna,
vilket i de flesta yttranden väl torde bero på bristande kännedom om möjligheterna
att på ett praktiskt och pedagogiskt tillfredsställande sätt ordna
skolmåltider i stora skolor. I Stockholms nva folkskolor lia dock skolmåltider
numera kunnat ordnas med upp till cirka 370 barn samtidigt i en skola utan
att några större olägenheter synas ha uppstått eller barnen, såsom i vissa
yttranden befarats, tagit psykisk skada av bespisningens omfattning.

Örn en reglering av tillströmningen måste ske — vilket på många håll blir
fallet under utbyggnadsperioden — synes mig detta därför icke böra ske genom
ett fasthållande vid rätten att uttaga avgifter ens under denna tid, ehuru
principen om avgiftsfrihet av rättviseskäl borde vara förbunden med principen
om tillgänglighet för alla. Såsom jag tidigare föreslagit, bör bespisningen
i stället i första hand reserveras för de mest behövande barnen, vilka alla böra
erhålla skolmåltiden avgiftsfritt. En generell rätt för skoldistrikten att upptaga
avgifter under utbyggnadsperioden synes mig också kunna medföra risk
för att dessa icke bygga ut verksamheten i den takt, som behovet i själva
verket borde motivera. För de högre skolorna torde vidare en rätt att avgiftsbelägga
måltiderna ha ringa betydelse som regulator beträffande tillströmningen
under försökstiden. Ett definitivt beslut angående skolmåltidernas utformning
i de högre skolorna bör ju enligt min i annat sammanhang framförda
mening anstå tills erfarenheter vunnits av den försöksverksamhet, som
enligt vad jag föreslagit bör igångsättas i dessa skolor. På grund av dessa skolors
små lokalresurser kan denna försöksverksamhet mångenstädes kanske endast
omfatta en del av de mest behövande, i första hand de obemedlade eller
mindre bemedlade, dagligen resande eleverna. Dessa synas böra erhålla måltiderna
kostnadsfritt liksom övriga resande elever samt skolkommunens egna
obemedlade eller mindre bemedlade elever. Med hänsyn till att jag i annat sammanhang
kommer att förorda, att måltidskostnaderna för elever, som tillhöra
andra kommuner än skolkommunen, helt bestridas av statsmedel, följer även
härav, att de icke böra erlägga avgifter för måltiderna. I den män andra elevkategorier
kunna beredas plats under försöksverksamheten — vilket väl
sannolikt endast kan ske i undantagsfall — böra även dessa erhålla fria skolmåltider.

Jag tillstyrker därför befolkningsutredningens förslag örn fria skolmåltider
för alla deltagande elever såväl inom folkskolan som under försöksverksamheten
i de högre skolorna.

20

Statsutskottets utlåtande nr 180.

3. Motionen II: 447.

I nämnda motion anföres i huvudsak följande.

Den av utredningen föreslagna övergångstiden av fem år för reformens
fulla utbyggande har av flertalet remissinstanser framhållits vara alltför
kort. Av propositionen att döma synas dessa ha förordat en övergångstid på
i regel tio år eller mera. Den i propositionen förutsatta forceringen av anordnandet
av en allmän skolbarnsbespisning synes också med hänsyn till de
svårigheter som föreligga vara olämplig. En utbyggnad av skolbarnsbespisningen
i den takt och den omfattning som propositionen förutsätter kommer
givetvis att kräva en mycket stor och kostsam byggnadsverksamhet för att
iordningställa erforderligt antal köks- och utspisningslokaler, på vilka böra
ställas numera vanliga krav på hygien och bekvämlighet. Särskilt på landsbygden
måste därvidlag möta stora svårigheter, då det i regel icke torde vara
möjligt att i dessa skolor inrymma utspisningslokaler. Även torde den nuvarande
hygieniska standarden vid dessa skolor i stor utsträckning icke
kunna anses tillfredsställande. Ej heller torde det vara möjligt att i någon
större utsträckning på landsbygden anskaffa dylika utrymmen i enskilda
eller allmänna byggnader i närheten av skolan.

För närvarande och under lång tid framåt finnes på olika områden ett
mycket stort byggnadsbehov. Sålunda har framgått att inom folkskolan finnes
ett betydande nu eftersatt behov av bättre undervisningslokaler, vars
fyllande under den närmare framtiden måste taga i anspråk en avsevärd
mängd av material, arbetskraft och kapital. Bostadsbyggandet har också
under kriget blivit eftersatt och beräknas under kommande femårsperiod
taga synnerligen stora resurser i anspråk. Näringslivets behov av nyanläggningar
torde ställa mycket betydande krav på byggnadsindustriens kapacitet.
Särskilt bör bemärkas behovet av en omfattande byggnadsverksamhet
vid jordbruket, dels för att fylla det normala behov av underhåll och förnyelse
som under krigsåren blivit eftersatt, och dels den byggnadsverksamhet
som ofrånkomligt måste följa med den jordbrukets rationaliseringsprocess,
som just nu framstår som särskilt aktuell och som måste innefatta
en mycket betydande byggenskap. När det gäller att täcka det mycket stora
behov av byggnadsverksamhet som sålunda nu ackumulerats inom vårt folkhushåll,
möta emellertid stora svårigheter genom knappheten på arbetskraft
och på material. Det synes då förenat med stora vanskligheter och
över huvud taget kunna leda till mycket allvarliga skadeverkningar för olika
områden i folkhushållet, örn man nu skulle sätta i gång en forcerad byggnadsverksamhet
för skolkök och utspisningslokaler i den omfattning, som
i propositionen förutsättes.

En faktor av stor betydelse för frågan om skolbarnsbespisningens utbyggnad
och omfattning är tillgången på personal för verksamhetens bedrivande.
Känt är att vårt folkhushåll för närvarande lider av en mycket
besvärande brist på kvinnlig arbetskraft och detta särskilt inom de kategorier,
varifrån nu ifrågasatt personal skall rekryteras. Ett icke obetydligt
antal avdelningar på olika sjukhus ha måst stängas i brist på vårdpersonal.
Samma brist förekommer inom den öppna sjukvården. Behovet av distriktssjuksköterskor
och barnmorskor kan i olika delar av landet icke tillnärmelsevis
fyllas, och denna brist på kvinnlig kvalificerad arbetskraft gör sig
starkt gällande vid all socialvård överhuvud taget. Bristen på kvinnlig

Statsutskottets utlåtande nr 180.

21

arbetskraft framträder särskilt starkt i hushållsarbete och hemvård. Med
hänsyn härtill måste en forcering av utbyggandet av skolbarnsbespisningen
i uti propositionen föreslagen omfattning, som skulle taga i anspråk en mycket
stor personal, möta nästan oöverstigliga svårigheter. Enligt en av utredningen
företagen undersökning rörande möjligheterna i de olika skoldistrikten
att anskaffa erforderlig personal hade endast omkring- 53 procent förklarat
sig ha möjlighet därtill; ej mindre än % av dessa distrikt ha förklarat
att möjlighet därtill ej förelåg. Vidare är att märka, att antalet kvinnor
i ålder mellan 20 och 40 år enligt propositionens uppgifter minskar från
1940 fram till 1960 med sammanlagt nära 200 000. Visserligen har utredningen
— till vilken synpunkt också föredragande departementschefen anslutit
sig — antagit att genom skolmåltiderna kommer att till arbetsmarknadens
förfogande ställas en reserv av kvinnlig arbetskraft som frigöres från
hemarbete genom det minskade antalet måltider i hemmen, men detta torde
vara ett alltför optimistiskt betraktelsesätt. Den lättnad och tidsvinst i matlagningsbestyren,
som för den hemarbetande kvinnan möjligen kan vinnas
genom förslagets genomförande, kommer säkerligen i första hand att användas
för andra hemuppgifter och endast mycket sällan för övergång till
arbetsmarknadens förvärvsarbete.

Även om det kvantitativt sett skulle vara möjligt att tillgodose personalbehovet
— vilket nu såsom ovan påpekas icke är fallet — återstå dock de
nödvändiga kompetensfordringarna, vilket ytterligare komplicerar frågan.
Redan nu har det ju visat sig, att de skolmåltider som serverats i skolorna
i viss utsträckning icke motsvarat de krav som främst ur näringshygienisk
synpunkt måste uppställas. Visserligen har Kungl. Majit föreslagit en viss
försöksverksamhet för utbildning av skolbespisningspersonal, men denna
verksamhets omfattning synes icke ens tillnärmelsevis vara tillräcklig för
täckande av behovet. Måhända har bristen på kvinnlig arbetskraft spelat
in härvidlag, vilket antagande i viss mån synes berättigat på grund av departementschefens
uttryckssätt, att denna arbetskraft måste »lockas» till
kurserna; det framstår dock egendomligt att icke konsekvensen i stort av
denna brist dragés vid bedömandet av möjligheterna att inom den avsedda
tiden realisera programmet.

Genom den nya kommunindelningen och den därefter väntade omorganisationen
av skolväsendet torde mångenstädes ske en genomgående förändring
av skolors förläggning, av utrymmesstandard och lokalers disposition
etc. Det kan då uppenbarligen icke vara lämpligt att nu för stora kostnader
i betydande utsträckning forcera fram byggande av nya skolköksoeh
utspisningslokaler, som kanske mycket snart visa sig vara felplacerade
eller annars illa avvägda.

Lyckligtvis föreligger nu icke för barnens del något sådant trängande behov
av en forcerad utbyggnad av verksamheten till allmän skolbarnsbespisning
enligt propositionens anvisningar, vilket framgår av uttalanden från
den mest vittnesgilla sakkunskapen på detta område. Skolöverläkaren Herlitz
framhåller att den svenska skolungdomens hälsotillstånd torde vara
så gott att införandet av avgiftsfria skolmåltider för alla som önskade sådana
för närvarande endast syntes svagt motiverat ur folkhälsans synpunkt.
Skolöverläkaren i Stockholms stads folkskolor, U. Hjärne, har framhållit,
alt nian icke alltför starkt bör betona näringsfysiologiska eller hygieniska
argument för de mycket omfattande åtgärder befolkningsutredningen föreslår,
eftersom näringsförhållandena i Sverige förbättrats sedan 1930-talet

22

Statsutskottets utlåtande nr 180.

och hälsotillståndet bland barnen i skolåldern sedan länge befinner sig i
en oavbruten förbättring. Svenska barnläkarförbundet har i skrivelse av
den 25 oktober 1945 till ordföranden i 1941 års befolkningsutredning gjort
gällande, att näringsstandarden bland svenska skolbarn icke ger den ringaste
anledning till oro. Sveriges läkarförbund är av den uppfattningen, att den
av befolkningsutredningen föreslagna utvidgningen icke bör komma till genomförande.
Förbundet grundar sin uppfattning främst på det förhållandet,
att bärande skäl ur medicinsk synpunkt för en sådan utvidgning icke kunna
framdragas.

Frågan huruvida skolmåltiderna böra vara avgiftsbelagda eller generellt
fria har även ingående diskuterats såväl i utredningens betänkande som i
propositionen. För att utröna stämningen bland landets skoldistrikt har utredningen
företagit en undersökning, varvid det visade sig, att ett betydande
antal eller 37 procent ansågo, att skolmåltider ej borde tillhandahållas
gratis. Därtill kommer att 18 procent icke hade någon bestämd uppfattning
i frågan. Det kan sålunda konstateras, att en stark opinion bland landets
skoldistrikt förordar rätt att upptaga avgifter, därest så av lokala skäl
inom kommunen anses önskvärt. Vid en utbyggnad av skolbarnsbespisningen
bör därför hänsyn tagas till den riktiga och av alla erkända principen
örn den kommunala självbestämmanderätten på så sätt, att kommunerna
själva få avgöra huruvida avgift skall uttagas eller ej.

Någon tvekan torde ej kunna råda därom, att där hemmet kan ge skolbarnen
fullgod kost och långa avstånd eller andra särskilda omständigheter
ej lägga hinder i vägen, är det ur alla synpunkter bäst att barnen intaga sina
måltider i hemmen. Därigenom kan också skolbarnsbespisningen hållas inom
en mera begränsad ram, varigenom förut anförda svårigheter med lokaler
och personal etc. liksom även kostnaderna begränsas. En begränsningsfaktor
är den ovan angivna att avgift för skolmåltid — vilken ej får överskrida
skoldistriktets självkostnader — får upptagas, då barnets målsman
befinnes utan svårighet kunna erlägga avgiften. Därjämte böra fortfarande
utan tidsbegränsning gälla de i kungörelsen av den 8 maj 1942 givna villkoren
för erhållande av statsbidrag, att inom distrikt behov av sådan bespisning
föreligger med hänsyn till antalet barn från hem med svag ekonomisk
ställning, antalet barn med lång skolväg eller annan därmed jämförlig
omständighet.

Bespisningen bör i första hand stå öppen för

a) barn med lång skolväg,

b) klena eller sjuka barn,

c) barn från hem med svag ekonomisk ställning samt

d) barn, vilka eljest icke kunna under frukostrasten erhålla en ur näringssynpunkt
fullgod måltid i sina hem.

Med hänsyn till värdet av att skolfrukostar beredas de nämnda barnkategorierna
i de fall, där detta är möjligt och kommunerna finna det ömkligt,
föreslå vi dock, att ur 1942 års kungörelse strykas de föreskrifter, vilka
bland annat som villkor för statsbidrag uppställa förekomsten av arbetslöshet
eller visst skattetryck i kommunerna. Vidare ansluta vi oss till departementschefens
förslag till statsbidragsskala.

Den i propositionen föreslagna försöksverksamheten i de högre skolorna
föranleder ingen erinran från vår sida.

Den till grund för propositionen liggande utredningen måste anses ofullständig
och otillfredställande, särskilt i ekonomiskt avseende. Visserligen

Statsutskottets utlåtande nr 180.

23

finnes en beräkning av den årliga kostnaden för själva bespisningen, vilken
antages komma att uppgå till omkring 63 miljoner kronor. Men däremot
finnes ingen beräkning rörande de högst betydande byggnadskostnader, som
måste följa med en utbyggnad av anordningarna för skolbespisning till den
omfattning som propositionen avser. Förslag som innebära kostnadskrav av
den storleksordning varom här är fråga böra dock vara så vitt möjligt klarlagda
i avseende på sina ekonomiska konsekvenser. Särskilt i nuvarande
mycket pressade statsfinansiella läge måste krävas att förslag, som innefatta
mera avsevärda statsutgifter, böra vara grundligt och vederhäftigt
utredda icke minst i fråga örn kostnaderna och att endast starkt motiverade
och nödvändiga förslag föras fram till ytterligare belastande av statens
finanser.

Utom förut anförda svårigheter, som skulle aktualiseras av ett försök att
genomföra en allmän skolbarnsbespisning enligt propositionens program,
bör alltså redan skälig hänsyn till statens finanshushållning motivera en begränsning.
Uppenbart är väl att propositionens målsättning, statskommunal
kostnadsfri bespisning av alla skolbarn oberoende av behov och ekonomisk
ställning, icke kan vara en så trängande angelägenhet att den bör genomföras
utan hänsyn till statens ekonomiska svårigheter eller till andra
väsentliga krav på statens insatser för sociala behov. Vi vilja som skolbarnsbespisningens
mål sätta att skolbarnsbepisningen bör så utbyggas och anordnas
att så vitt möjligt alla skolbarn, som därav äro i verkligt behov,
må kunna erhålla en måltid i skolan. För en på så sätt inriktad och begränsad
skolbarnsbespisning erfordras sådana tillämpningsbestämmelser, som
ovan angivits. Av detta vårt ställningstagande följer, att vi icke kunna
acceptera propositionens förslag örn en tidsbestämd s. k. övergångstid, efter
vilken tid nuvarande bestämmelser för statsbidrag skola bortfalla. Vi anse
att härovan angivna villkor och bestämmelser böra utan tidsbegränsning
fortsätta att gälla, och att de erfarenheter som under verksamheten kunna
inhämtas få vara avgörande för örn och i vad män bestämmelserna framdeles
eventuellt kunna behöva modifieras i ena eller andra avseendet.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår har departementschefen i
likhet med befolkningsutredningen och de flesta av de i ärendet hörda
remissinstanserna ansett, att skolmåltiderna i princip böra vara tillgängliga
för alla elever; deltagandet bör dock vara fullt frivilligt. Utskottet anser sig
beträffande denna fråga böra intaga samma principiella ståndpunkt som den,
varåt departementschefen sålunda givit uttryck.

Departementschefen har emellertid framhållit, att tekniska förhållanden —
framför allt lokalsvårigheter — lade hinder i vägen för ett omedelbart realiserande
av principen örn skolmåltidernas öppethållande för alla, som önskade
deltaga i dem. Med hänsyn härtill förordar departementschefen, att under
en övergångstid deltagandet i måltiderna begränsas att avse främst de barnkategorier,
som finnas angivna i § 6 av gällande statsbidragskungörelse.
Övergångstiden anser departementschefen i likhet med befolkningsutredningen
böra bestämmas till fem är. Departementschefen har likväl, på grund
av att åtskilliga remissinstanser — däribland ett flertal kommuner — ansett
en längre övergångstid erforderlig, framhållit, att han hade för avsikt att,

Utskottet.

24

Statsutskottets utlåtande nr 180.

sedan erfarenhet vunnits om kommunernas möjligheter att lösa de med utbyggnaden
förbundna tekniska svårigheterna, upptaga övergångstidens
längd till förnyad prövning. Oavsett till vilket resultat man vid en dylik
prövning kunde komma har departementschefen föreslagit, att övergångstiden
efter dispens av skolöverstyrelsen i särskilda fall skulle kunna förlängas
ytterligare viss bestämd tid. I motionen II: 447 har yrkats, att riksdagen
måtte avslå det av departementschefen framlagda förslaget örn genomförande
under en femårsperiod av för alla barn öppna skolfrukostar i folkskolorna.
Utskottet vill för sin del framhålla, att betydande svårigheter utan
tvivel föreligga för att inom den angivna tidsramen av fem år genomföra
det av departementschefen förordade programmet för skolmåltidernas anordnande.
Detta har också för departementschefen varit uppenbart och frågan
har därför av honom hållits i viss mån öppen, samtidigt som han velat
lägga i skolöverstyrelsens hand att dispensvägen förlänga övergångstiden.

Enligt utskottets mening innebär departementschefens förslag en med
hänsyn till föreliggande förhållanden godtagbar lösning av ifrågavarande
spörsmål. Utskottet ansluter sig alltså till detsamma och finner sig icke böra
tillstyrka bifall till motionen II: 447 i den del, varom nu är fråga.

Departementschefen har — såsom av den i det föregående lämnade redogörelsen
framgår — tillstyrkt befolkningsutredningens förslag om fria skolmåltider
för alla deltagande elever, såväl inom folkskolor som under en anordnad
försöksverksamhet i de högre skolorna. I motionen II: 447 har förordats,
att kommunerna själva skulle få avgöra huruvida avgift skall uttagas
eller ej, varjämte föreslagits, att gällande statsbidragskungörelse alltjämt
skulle tillämpas, dock med den ändringen, att kommuner, som önskade
anordna skolbarnsbespisning, skulle oavsett skattetryckets höjd eller
rådande arbetslöshet bli berättigade till statsbidrag för av kommunerna
lämnade avgiftsfria måltider enligt av departementschefen förordade
grunder.

Utskottet har för sin del liksom departementschefen funnit starka pedagogiska,
sociala och befolkningspolitiska skäl tala för att skolmåltiderna
göras fria för alla i desamma deltagande och ansluter sig i övrigt till den
uppfattning, varåt departementschefen vid sitt bedömande av förevarande
spörsmål givit uttryck. På grund härav har utskottet icke funnit sig böra
biträda det i motionen 11:447, såvitt nu är i fråga, framställda yrkandet.

Utskottet tillstyrker vad departementschefen förordat med avseende å
anordnandet av en försöksverksamhet med skolmåltider även i de högre
skolorna. Det torde böra ankomma på Kungl. Maj:t att bestämma försöksverksamhetens
längd.

Under denna försöksverksamhet borde enligt departementschefens förslag
skolmåltiderna företrädesvis reserveras för de elevkategorier, som måste
anses ha ett särskilt starkt behov av ordnade skolmåltider, men i mån av
utrymme borde självfallet även övriga elever, som önskade deltaga, beredas

25

Statsutskottets utlåtande nr 180.

tillfälle härtill. Departementschefen har i detta sammanhang framhållit,
att det syntes riktigast att i första hand de obemedlade och mindre bemedlade
dagligen resande lärjungarna bereddes möjlighet att deltaga i skolbarnsbespisningen.
Utskottet har icke funnit annat att erinra mot vad
departementschefen i nu berörda avseenden anfört och föreslagit än att
utskottet, med anledning av vad i motionen II: 443 uttalats, ansett sig böra
framhålla, att enligt utskottets mening vid prövning av frågan vilka dagligen
resande lärjungar, som skola beredas plats, hänsyn torde böra tagas
jämväl till lärjungar som cykla eller gå långa vägar. Med vad sålunda anförts
torde nämnda motion i här berörda del få anses besvarad.

Kap. IV. Lokal- och personalfrågorna samt
skolmåltidernas sammansättning.

1. Lokalfrågan.

Bej olkning sutr e dning en.

Med hänsyn till att bristen på ändamålsenliga lokaler ofta angivits ställa
oöverstigliga hinder i vägen för en utbyggnad av skolmåltidsverksamheten,
har utredningen i görligaste mån sökt kartlägga lokalbeståndet och dess brister.
Av utredningen i detta hänseende inhämtas bland annat följande.

Folkskolor. Det framgår av svaren på utsända frågeformulär, att
inom folkskolan mer än hälften (cirka 58 procent) av de skolor, som
anordnat bespisning, fått tillgripa utrymmen avsedda att tjäna
andra funktioner inom skolorna, såsom klassrum, kapprum, korridorer och
dylikt. Det är även utan vidare tydligt, framhåller befolkningsutredningen,
att landsbygdens skolor förfoga över bespisningslokaler i mindre utsträckning
än städernas och tätorternas skolor, icke blott kvantitativt utan även
kvalitativt.

Vad beträffar de skoldistrikt, som icke anordna skolmåltider,
hänvisas till följande sammanställning.

Förekomsten av bespisningslokaler i distrikt, som icke redovisat skolbarnsbespisning
vare sig läsåret 1942/43 eller höstterminen 1943.

Antal

Distrikt, som uppgivit sig

ha bespisningslokal

icke disponera be-spisningslokal eller
lokal med möjlighet
att bereda mat

Antal

Antal

Antal skolor med

distrikt

skolor

elever

distrikt

skolor i
dessa
distrikt

kök för
fullständig
matlag-ning

uppvärm-

ningsmöj-

ligheter

distrikt

skolor

2 083

6 984

262 291

345

1486

119

687

1738

5 498

26

Statsutskottets utlåtande nr 180.

Befolkningsutredningen anser, att undersökningarna angående lokalbeståndet
i de distrikt, som icke redovisat skolbarnsbespisning läsåret 1942/43 eller
höstterminen 1943, visat, att det skulle vara möjligt att utan särskilda kostnader
nå ett provisorium i lokalfrågorna i fråga om en tredjedel av de 7 000
skolor, varom är fråga. Utredningen anför vidare härom följande.

Efter ett studium av skolstyrelsernas synpunkter är det måhända icke oberättigat
att dessutom framhålla, att svaren i en del fall präglats av en återhållsamhet,
vars grunder äro att söka i en naturlig försiktighet inför de ekonomiska
konsekvenserna för kommunen, när statens stöd icke är preciserat till
sin storlek. Det förefaller icke osannolikt, att lokalmöjligheterna äro bättre
än statistiken visar såväl i de distrikt, vilka deklarerat intresse för saken men
vilkas syn på lokalfrågans lösning alltför starkt påverkats av att för liten
hänsyn tagits till ett statligt ekonomiskt stöd, som i de distrikt, vilkas inställning
till skolbarnsbespisningen varit sådan, att några allvarliga försök att
planera lokalfrågans lösning över huvud taget icke ägt rum. Då det emellertid
å andra sidan synes befolkningsutredningen uppenbart, att man sorn regel
icke i samma lokal bör sammanföra skolköksundervisning och skolbarnsbespisning,
har utredningen stannat inför det antagandet, att var tredje skola i
de distrikt, där bespisning icke förekommit, äger möjlighet att vidtaga åtminstone
provisoriska åtgärder för lokalfrågans lösning.

Efter givet bemyndigande har utredningens socialpedagogiska delegation
företagit studieresor i Upplands, Roslagens, Nordsmålands östra, Göteborgs
och Bohus läns samt Medelpads inspektionsområden och har därvid
kunnat förvissa sig om att de lämnade uppgifterna i huvudsak överensstämt
med de. lokala förhållandena. Där så icke ansågs vara fallet, var orsaken ofta,
att möjligheterna att anskaffa lokaler för utspisningen underskattats. I betydligt
flera skolor än distrikten uppgivit fanns det sålunda goda utrymmen
för provisoriska skolmåltidslokaler eller utrymmen, som efter relativt obetydliga,
reparationer och ombyggnader kunde tjäna som fullgoda måltidslokaler.
Möjligheterna för anskaffande av bespisningslokaler samt tillhörande kök syntes
mångenstädes vara bättre än vad som angivits vid undersökningen på
våren 1944. Det är väl sannolikt, att förhållandena äro likartade i andra delar
a.v landet. Det torde alltså finnas skäl att antaga, att provisoriska skolmåltidslokaler
— om vederbörande verkligen ha intresse för skolbarnsbespisningen
— kunna inom folkskolan anskaffas i större utsträckning, än vad den statistiska
undersökningen givit vid handen.

Högre skolor. Beträffande lokalförhållandena i högre skolor har
utredningen efter företagen undersökning ansett sig kunna konstatera, att
man för en mycket lång tid framåt måste räkna med provisoriska skolmåltidslokaler
av de mest växlande slag och att man endast vid nybyggnad
eller annars i undantagsfall kan ha tillgång till verkligt ändamålsenliga
och moderna skolmåltidslokaler.

Befolkningsutredningen upplyser i detta sammanhang, att utredningen föranstaltat
om en särskild arkitektutredning rörande vilka minimikrav, som
böra ställas på provisoriska skolmåltidslokaler ifråga om utrymme, ventilation,
dagsljus och uppvärmning m. m.

Statsutskottets utlåtande nr 180.

27

Utredningen anser även, att möjligheterna av en standardisering av de erforderliga
inventarierna med central upphandling böra undersökas för att i
största möjliga utsträckning få fram ändamålsenliga inventarier samt nedbringa
kostnaderna.

Remissyttranden.

Lokalfrågan har ägnats uppmärksamhet i flertalet yttranden. I allmänhet
har man härvid betonat de stora svårigheter en utbyggnad av skolmåltidsverksamheten
måste medföra med hänsyn till bristen på härför avsedda
utrymmen. Beträffande innehållet i yttrandena hänvisas till propositionen
s. 58 ff.

Befolkningsutredningens förslag att frågan om central upphandling
och standardisering av inventarier upptages till prövning
har föranlett vissa erinringar.

Departementschef en.

Departementschefen har för egen del anfört följande.

Utan tvivel komma på sina håll stora svårigheter att möta, då det gäller att
anskaffa tillräckliga och ändamålsenliga lokaler för matlagning och för servering
av skolmåltiderna. Jag anser det dock sannolikt, att dessa svårigheter
ofta överdrivits. Det har från många håll omvittnats, att, där intresse för
denna verksamhet förelegat från kommunens sida, även lokalfrågan kunnat
lösas, om än ofta med provisoriska medel. I likhet med befolkningsutredningen
anser jag, att man icke torde kunna undgå att för åtskilliga år framåt
räkna med en bespisning i provisoriska lokaler. Det är emellertid önskvärt,
att en utveckling successivt äger rum hän emot en bespisning under bättre
hygieniska former och i mera ändamålsenliga lokaler. Några generella riktlinjer
för hur anskaffandet av skolmåltidslokalerna bör ske torde därvid
icke vara möjligt att angiva. Denna fråga torde lämpligen böra bli föremål
för prövning på varje särskild ort och i varje särskilt fall.

För landsbygdens del torde frågan om skolmåltidslokaler på sina håll
komma i ett delvis nytt läge, därest genom en ny kommunindelning större
skoldistrikt tillskapas. Den fortskridande centraliseringen av skolväsendet
och en kommande skolreform med nya krav på större och funktionsdugligare
skolor torde även medföra, att ändamålsenliga skolmåltidslokaler så småningom
komma att inredas. I avvaktan härpå torde bespisningen tills vidare
kunna äga rum i lokaler av mera provisorisk karaktär, förutsatt att vissa
hygieniska minimifordringar äro uppfyllda. I likhet med skolöverstyrelsen
och 1940 års skolutredning anser jag dock, att, örn skolkökslokaler provisoriskt
användas för skolmåltider, detta dubbelutnyttjande av lokalerna icke
på något sätt får menligt inverka på undervisningen. Det torde även vaja
lämpligt, såsom framhållits i vissa remissyttranden, att frågan om skolmåltidslokaler
i en kommun löses i samband med uppförandet av gemensamhetsanläggningar
med samlingslokal, bibliotek, tvätt- och badstuga samt övriga
utrymmen för allmän fritidsverksamhet och trevnad. I städerna bör frågan
om tillräckliga skolmåltidslokaler kunna prövas i samband med de omfattande
skolbyggen, som de närmaste åren bli nödvändiga med hänsyn till
den starkt ökade nativiteten.

28

Statsutskottets utlåtande nr 180.

Då anordnandet av skolmåltider icke avses skola bli obligatoriskt, torde
kommunerna icke kunna åläggas inreda skolmåltidslokaler vid ny- eller ombyggnader,
men jag förutsätter, att skolöverstyrelsen vid prövning av
byggnadsärenden uppmärksammar önskvärdheten av tillräckliga utrymmen
för skolmåltidernas tillagning och servering.

I likhet med vad som anförts i några remissyttranden anser jag, att skolmåltider
med statsbidrag böra kunna anordnas i form av ett entreprenadsystem,
i städerna på mjölkbarer etc., på landsbygden t. ex. i närliggande gårdar,
under förutsättning att verksamheten anordnas i samförstånd med skolans
ledning och i enlighet med givna bestämmelser. Överhuvudtaget är
det av största yikt, att de lokala skolmyndigheterna söka på ett smidigt sätt
lämpa bespisningsanordningarna efter de möjligheter av olika slag, som
kunna stå till buds i de särskilda fallen.

Befolkningsutredningen kommer enligt vad jag erfarit att inom den närmaste
tiden överlämna sin förut omnämnda undersökning örn skolmåltidslokalernas
planering och inredning etc. Det material, som här framlägges,
torde kunna läggas till grund för allmänna anvisningar från skolöverstyrelsens
sida för dessa lokalers planering, inredning och utrustning. Jag förutsätter,
att överstyrelsen härvid kommer att tillhandahålla erforderliga typritningar
för om- eller tillbyggnader av skolmåltidslokaler ävensom angiva
vissa minimifordringar på provisoriska lokaler.

''lill frågan örn statsbidrag till skolmåltidslokaler samt därmed sammanhängande
frågor återkommer jag i det följande.

Jag delar befolkningsutredningens uppfattning om nödvändigheten av att
skolmåltidslokalerna förses med moderna och ändamålsenliga inventarier av
fullgott skick. Till frågan om statsbidrag härför återkommer jag likaledes
i det följande.

Frågan om anordnande av en central upphandling enbart av inventarier för
skolmåltidslokaler torde för närvarande sakna aktualitet. Utredningens syfte
med sitt förslag härutinnan — att åstadkomma fullgoda inventarier till billigast
möjliga pris — torde kunna uppnås utan en så långt driven centralisering
som en sådan upphandling måste innebära. Kommunerna torde därför
även i fortsättningen böra anförtros upphandlingen av sina inventarier.
Genom skolöverstyrelsens försorg bör dock en viss standardisering kunna
åstadkommas samt anvisningar om fullgoda inventarier och typritningar till
möbler etc. tillhandahållas skolorna. Härvid torde överstyrelsen böra samarbeta
med Sveriges standardiseringskommission, centrala sjukvårdsberedningen
och hemmens forskningsinstitut.

I motionen 11:443 anföres i förevarande hänseende följande.

Det är av största vikt att de lokala myndigheterna söka på ett smidigt
sätt lämpa bespisningsanordningarna efter de möjligheter, som stå till buds
i de särskilda fallen. En utveckling av entreprenadsystemet framstår här
som en av de bättre möjligheterna att snabbt få i gång skolbarnsbespisningen
just för landsbygdens vidkommande. Man skulle även kunna tänka
sig att en entreprenör åtoge sig bespisningen för flera skolor, varvid maten
tillagades centralt och därefter kördes ut till de olika skolorna uti därtill
lämpad bil, försedd med värmekärl. Framför allt på landsbygden med dess
många skolor med litet antal barn synes detta vara en utväg som bör
kunna prövas.

Statsutskottets utlåtande nr 180.

29

2. Personalfrågan.

B ej olkning sutr e dning en.

Utredningen framhåller, att vid sidan av lokalfrågan svårigheterna att anskaffa
personal för tillagning och servering av skolmåltiderna hittills ansetts
utgöra betydelsefulla argument mot ytterligare utbyggnad av skolbarnsbespisningen.
Av denna anledning har utredningen undersökt skoldistriktens möjligheter
att under förutsättning av statsbidrag anskaffa nödig personal för matlagningen
i de skolor, där skolbarnsbespisning vid tiden för undersökningen
icke var anordnad. De olika skoldistriktens uppfattning framgår av följande
sammanställning.

Skolstyrelsernas uppfattning om möjligheterna att
anskaffa personal till bespisningsverksamhet i
skolor, där bespisning icke varit ordnad
höstterminen 1948.

Antal distrikt

där möjlighet att anskaffa personal

finnes

ej finnes

ej angivits,
då bespisning
finnes i alla
skolor

ej angivits

allt

1091

819

206

323

2 439

Utredningen yttrar sammanfattningsvis, att dess undersökningar givit vid
handen, att den ofta föreliggande bristen på kvinnlig arbetskraft icke syntes
vara ett avgörande argument mot en väsentligt utbyggd skolbarnsbespisning.
Tvärtom ansåge sig flertalet av landets skoldistrikt kunna anskaffa erforderlig
personal. Ehuru undersökningen närmast avsett folkskolorna, vore det tydligt,
framhåller utredningen, att resultaten i viss mån även vore tillämpliga på de
högre skolorna. Dessa borde snarare ha bättre möjligheter att anskaffa personal
till skolmåltiderna än folkskolorna, eftersom flertalet av dem vore belägna
i städer eller andra tätorter.

En betydande utvidgning av skolmåltiderna, ett rationellare anordnande av
desamma samt en höjning av deras standard förutsätta, enligt utredningens
mening, att till bespisningen knytes lämplig och kvalificerad personal. Utredningen
yttrar:

Hittills ha skoldistrikten fått ordna dessa förhållanden, utan att några speciella
villkor uppställts från statsmakternas sida angående kvalifikationerna,
anställningsförhållandena, utbildningen etc. Dessa frågor böra hädanefter tillmätas
större vikt och i större utsträckning bli föremål för skolöverstyrelsens
uppmärksamhet. Enligt utredningens mening bör det ankomma på veder -

30

Statsutskottets utlåtande nr 180.

börande skolstyrelse och rektor att träffa de dispositioner, som kunna anses
nödvändiga för att tillförsäkra skolan personal.

För anställning anser utredningen att följande bör krävas:

1) läkarintyg, i vilket särskilt skall angivas frihet från pågående tuberkulos,

2) lämplighet för arbetet och god förmåga att umgås med barn samt

3) för föreståndarinna (kokerska) på lämpligt sätt styrkt kunnighet i matlagning.

Förslag till normalinstruktion för personal, anställd vid skolmåltiderna,
bör enligt utredningens mening utarbetas av skolöverstyrelsen.

För de skolor, där heltidsanställd personal behöves, bör en speciell utbildningskurs
anordnas av skolöverstyrelsen, förslagsvis under sommarferierna och
omfattande en tid av 2 månader. Deltagandet bör enligt utredningens mening
vara kostnadsfritt. Ett förslag till kursplan framlägges även. Som inträdesfordringar
till dessa kurser böra enligt utredningen krävas genomgången folkskola
och husmoders-, lanthushålls- eller yrkesskola samt praktik.

Beträffande personalens anställnings- och avlöningsförhållanden synes det
utredningen mycket svårt att uppställa generella, för hela landet gällande
normer.

Remissyttranden.

I de avgivna yttrandena ha svårigheterna att anskaffa personal för
skolmåltiderna ofta understrukits.

Utredningens förslag örn vissa anställningsvillkor för personalen
samt speciella utbildningskurser har rönt ett välvilligt mottagande
av remissinstanserna. Beträffande anställningsvillkoren förutsätter
dock svenska kommunala^etarförbundet, att personal som redan är anställd
icke skall underkastas några prov utan kvarstå i sina tjänster såsom
örn utredningens förslag icke blivit genomfört.

Departementschefen.

Departementschefen har för egen del anfört följande.

_ Otvivelaktigt kommer bristen på lämplig personal att vålla betydande svårigheter
inom åtskilliga skoldistrikt vid genomförandet av skolbarnsbespisningen.
En ytterligare belastning på den redan förut hårt ansträngda kvinnliga
arbetsmarknaden kan vara ägnad att inge betänkligheter. Å andra sidan torde
en icke obetydlig kvinnlig arbetskraftsreserv finnas tillgänglig för deltidssysselsättning.
Åtskilliga kvinnor torde kunna stimuleras till att ägna några timmars
arbete per dag åt förvärvsarbete utanför hemmet under förutsättning
att arbetet göres tillräckligt lockande och lönande.

_ Statens arbetsmarknadskommission och landsorganisationen ha påpekat, att
vissa husmödrar genom det underlättande av deras hushållsarbete, som måltider
i skolan för barnen skulle innebära, kunna lösgöras för arbete med skolmåltiderna,
varigenom familjerna skulle komma att tillföras en direkt inkomst.
Skall man kunna räkna med, att husmödrarna i någon större utsträckning
skola vilja ställa sin frigjorda arbetskraft till förfogande, böra givetvis

Statsutskottets utlåtande nr ISO.

31

anställnings- och avlöningsförhållandena bli någorlunda förmånliga. Särskilt
då det gäller befattningar vid bespisningen i större skolor, är det därvid av
vikt, att vederbörande huvudmän söka åstadkomma en fastare reglering av
personalens anställnings- och lönevillkor. Såsom befolkningsutredningen
framhållit lärer det dock vara uteslutet att härvid från statsmakternas sida
uppställa några generellt giltiga krav.

Jag delar befolkningsutredningens uppfattning om att vissa minimikrav
böra uppställas på personalen, i synnerhet att nyanställd personal vid anställningstillfället
företer friskintyg samt av skolläkaren underkastas kostnadsfri
årlig läkarkontroll. Jag anser i likhet med utredningen, att uppvisandet av
friskbetyg samt årlig läkarkontroll av personalen böra vara villkor för statsbidrag.
Däremot böra fordringarna på genomgången teoretisk utbildning
icke ställas alltför högt, särskilt icke vid mindre skolor, där praktik från
husligt arbete ofta måste tänkas ersätta teoretisk utbildning. Härvid synes
det vara angeläget, att genom statsmakternas försorg goda tillfällen till fortbildning
skapas. I likhet med skolöverstyrelsen anser jag, att tjänstgörande
lärare och lärarinnor icke böra få åtaga sig att ombesörja skolbarnsbespisningen,
men att i undantagsfall så kan få ske vid mycket små skolor med
ringa barnantal, dock endast efter tillstånd av vederbörande folkskolinspektör.

I likhet med svenska kommunalarbetarförbundet anser jag, att personal,
som redan är anställd, icke skall underkastas några prov utan få kvarstå i
tjänst oberoende av nya anställningsvillkor. Jag delar befolkningsutredningens
uppfattning, att förslag till instruktion för personalen bör utarbetas av skolöverstyrelsen.
Skoldistrikten eller skolorna böra dock tillerkännas full frihet
att själva fastställa sådana instruktioner.

Utredningens förslag örn anordnande av speciella utbildningskurser för personalen
synes mig välbetänkt. Jag förordar emellertid, att några inträdesvillkor
till dessa kurser icke fastställas. Deltagandet i dessa kurser bör vara helt
frivilligt. Avsikten bör emellertid vara att dels förkovra redan tidigare anställd
personal, som så önskar, dels utbilda ny personal. Det synes mig naturligt, att
dessa utbildningskurser bli av olika längd för heltids- och deltidsanställd
personal.

För att utröna den lämpligaste kurslängden torde en försöksverksamhet böra
igångsättas redan under juli och augusti innevarande år. Det synes mig lämpligast
om härvid prövas kurser dels örn två månader, dels på en månad. Enligt
min mening är det även viktigt, att dessa kurser icke enbart förläggas till
städer, såsom av skolöverstyrelsen föreslagits. Lämpligare synes det mig vara
att även utnyttja lanthushällsskolorna i olika delar av landet. Jag förordar
därför, att en försöksverksamhet med utbildning av personal för skolbespisningar
igångsättes budgetåret 194(>/47 med förläggning till 6 lanthushållsskolor,
varav 4 enmånadskurser och 2 tvåmånaderskurser, samt till 3 yrkesskolor
eller andra utbildningsanstalter i städer, varav 1 enmånadskurs och 2 tvåmånaderskurser.

Man torde kunna utgå ifrån att vid nämnda 6 lanthushållsskolor kunna
under de ifrågasatta kurserna utbildas (6 X 12 =) 72 elever samt i de 3 yrkesskolorna
i städerna samma antal (12 elever vid den kortare kursen, 30 elever
vid envar av de längre kurserna). Försöksverksamheten skulle alltså omfatta
144 elever.

Det synes mig nödvändigt, att deltagandet i kursverksamheten blir kostnadsfritt.
Såväl resor som uppehälle torde sålunda böra bestridas av stats -

32

Statsutskottets utlåtande nr 180.

medel. Detta torde vara en förutsättning för att kvinnlig arbetskraft skall
lockas deltaga i dessa kurser samt kommunerna låta sin bespisningspersonal
undergå önskvärd kompletteringsutbildning.

Kurskostnaderna beräknar jag på följande sätt:

4 enmånaderskurser vid lanthushållsskolor
å 2 500 kronor............ kronor 10 000

2 tvåmånaderskurser vid lanthushållsskolor
ä 4 500 kronor............ » 9 000

1 enmånaderskurs vid yrkesskola i stad » 4 000

2 tvåmånaderskurser vid yrkesskola i

städer ä 14 000 ................ » 28 000

Summa kronor 51 000.

Härvid har jag beräknat kostnaderna för inackordering av elev i lanthushållsskola
till 75 kronor per månad samt kostnaderna för bostad och kost i
stad per elev och månad till (70 + 90 =) 160 kronor. Vidare har jag uppskattat
resekostnaderna till i medeltal 30 kronor per elev samt kostnader för
läroböcker per elev och kurs till 15 kronor. Kostnaderna för lärararvoden
har jag beräknat till i runt tal 1 000 kronor per kursmånad vid lanthushållsskolor
och 1 500 kronor per kursmånad vid yrkesskolor.

I motionen II: 443 framhålles i föreliggande fråga följande.

Det råder knappt någon tvekan om att bristen på lämplig personal kommer
att vålla stora besvärligheter inom åtskilliga skoldistrikt. Den utbildning
av personal som föreslås kommer å andra sidan att verka först om
någon tid. I det nuvarande läget blir det nödvändigt att taga till vara alla
krafter som kunna erbjuda sig. Beträffande lärare och lärarinnor säger
departementschefen att tjänstgörande sådana icke böra få åtaga sig att
ombesörja skolbarnsbespisningen. Undantag skall få göras vid mycket små
skolor med ringa barnantal, dock endast efter tillstånd av vederbörande
folkskolinspektör. Fråga är huruvida icke tjänstgörande lärare och lärarinnor
i större utsträckning än som föreslås i propositionen böra kunna tågås i
anspråk vid bespisningen. Motionärerna anse det vara ändamålsenligt att
undantag från huvudregeln skall kunna beviljas även vid andra än mycket
små skolor. En del lärare och lärarinnor ha ju för sin del ändå anställt
någon arbetskraft, som härtill borde kunna utnyttjas. På det sättet skulle
man lösa problemet att under övergångstiden anskaffa erforderlig personal
för skolmåltidernas ordnande.

3. Skolmåltidernas sammansättning.

B e] olkning sutr e dning en.

Befolkningsutredningen framhåller, att som allmänt krav på en skolmåltid
måste uppställas, att den ger ett ur näringshygienisk synpunkt värdefullt tillskott
i barnens kost, är välsmakande, ställer relativt låga krav på inredning och
utrustning, är enkel att laga till samt så billig som möjligt med hänsyn till de
anförda kraven.

Statsutskottets utlåtande nr 180.

33

Speciellt viktigt anser utredningen det vara, att skolmåltiden utformas så
att den kompletterar den kost, som barnen få i hemmen, och motverkar de
brister, som kunna föreligga i hemkosten. De kostundersökningar, som utförts
i vårt land, tala enligt utredningen för att vissa brister i kosten förekomma
i ganska stor utsträckning. Dessa brister kunde huvudsakligen hänföras till
kostens kvalitet. Endast undantagsvis syntes kosten kunna antagas ha varit
kvantitativt otillräcklig; däremot vore den tydligen ofta tämligen fattig på
järn. Tillförseln av vitaminer, i synnerhet C- och D-vitamin, syntes åtminstone
under senvintern och våren underskrida det optimala i stora grupper av hushåll.
Man hade visserligen endast ofullständig kännedom om behovet av
olika näringsfaktorer under skilda förhållanden, och variationerna för de enskilda
individerna syntes vara stora, men utredningen ansåge dock, att man
kunde uppställa vissa normer för skolmåltidens sammanställning ur näringshygienisk
synpunkt. Utredningen anför härom:

Skolmåltiden bör till kvantiteten innehålla drygt en tredjedel av barnens
kaloribehov, d. v. s. 700—1 000 kalorier, beroende på åldersfördelningen bland
de barn, som deltaga i bespisningen. I genomsnitt bör man kräva en tillförsel
av 800 kalorier genom skolmåltiden. Beträffande kostens kvalitet böra högre
krav ställas än beträffande kvantiteten. Skolmåltiden bör sålunda tillföra hälften
av barnens behov av äggvita, mineralämnen och vitaminer.

Vissa undersökningar ha utförts angående de nuvarande skolmåltidernas
värde ur näringshygienisk synpunkt. I socialstyrelsens hushållsbudgetundersökning
1941 gjordes en särskild bearbetning av skolmåltiderna, varvid det
bland annat framgick, att måltidernas kalorivärde i genomsnitt torde ha legat
något under de önskvärda 800 kalorierna.

Vid bcfolkningsutredningens undersökning våren 1944 lämnades uppgifter
från 226 skoldistrikt angående den typ av skolmåltid, som utspisats under
höstterminen 1943. 122 distrikt lämnade uppgift angående kostnaden för skolmåltiden.
Av undersökningen framgick, att 64 procent av distrikten hade
lagad mat, medan 34 procent hade måltider bestående av mjölk, välling, gröt
etc. och resterande 2 procent oslofrukost. Lagad mat förekom i 80 procent av
de distrikt, som haft statsbidrag, medan motsvarande tal för distrikt utan
statsbidrag var 57 procent. I rena landsbygdsdistrikt med statsbidrag förekom
lagad mat oftare än i stadsdistrikt.

I genomsnitt synes priset för lagad mat ha legat vid 44 öre, medan grötmåltid
kostat 12 öre, mjölk-smörgåsmåltid 20 öre och oslofrukost 35 öre. Kostnaden
för skolmåltiden växlar starkt även för samma kosttyp.

Befolkningsutredningen diskuterar närmare de typer av skolmåltider, som
skulle kunna ifrågakomma. Utredningen framhåller därvid, att en måltid,
bestående av en lagad rätt med mjölk, smör och bröd, bäst syntes
motsvara de krav, som kunde ställas på skolmåltiden. Valet av rätter kunde
varieras efter livsmedelstillgång och man hade goda möjligheter att åstadkomma
en ur näringshygienisk och smaksynpunkt tillfredsställande måltid till reia Bihang

till riksdagens ''protokoll 191^6. 6 sami. Nr 180.

3

34

Statsutskottets utlåtande nr 180.

tivt lågt pris. Man kunde räkna nied att priset för råvarorna uppginge till
40—50 öre per barn och måltid.

I de fall, där lokal- och personalfrågorna visade sig svårlösta, borde dock
under en övergångstid av 5 år någon form av modifierad oslofrukost (d. v. s.
mjölk, bröd, smör, pålägg, frukt eller grönsaker) eller måltid bestående av gröt
eller välling få serveras.

Utredningen anser det lämpligt, att förslag till typmatsedlar utarbetas samt
närings- och prisberäknas inom skolöverstyrelsen för varje läsår och utsändas
tillsammans med de anvisningar, som för övrigt kunna vara påkallade. Däremot
borde matsedlarna utformas i detalj av dem, som lokalt bära ansvaret
för skolbarnsbespisningen. Därvid borde man eftersträva en god anpassning
till ortens kostvanor, till olika årstider och tillgång på råvaror m. m.

Departementschefen.

Departementschefen har för egen del anfört följande.

Företagna undersökningar synas ha givit belägg för, att de skolmåltider,
som hittills serverats i skolorna, i tämligen stor utsträckning icke motsvarat
de krav, som bland annat ur näringshygienisk synpunkt böra ställas på dem.
I likhet med befolkningsutredningen anser jag därför, att en effektivisering
och rationalisering av skolmåltiderna framför allt måste taga sikte på en
höjning av koststandarden. Det synes mig därför nödvändigt, att från statsmakternas
sida nya och skärpta krav måste ställas på skolmåltidernas sammansättning
och anordnande.

Jag kan i huvudsak dela befolkningsutredningens uppfattning, att skolmåltiderna
hädanefter som regel böra bestå av en lagad rätt med mjölk, smör
och bröd. Det torde vara lämpligt att, såsom av utredningen föreslagits, skolöverstyrelsen
varje läsår till skoldistriktens förfogande ställer olika typmatsedlar
samt övriga råd och anvisningar. Jag förutsätter, att dessa typmatsedlar
av överstyrelsen utarbetas i nära samråd med medicinalstyrelsen, statens
institut för folkhälsan samt övriga på området sakkunniga. Självfallet
böra dessa matordningsförslag icke vara att uppfatta som absoluta
statsbidragsvillkor utan närmast som anvisningar om den lämpligaste
kosten. Såsom befolkningsutredningen framhållit, böra matsedlarna i detalj
utformas av de lokala myndigheterna, varvid förutsättes anpassning till
ortens kostvanor, till olika årstider och tillgång på råvaror m. m. Härigenom
få skoldistrikten betryggande rörelsefrihet och kunna ordna matsedeln efter de
lokala förhållandena. I den mån de lokala matsedlarna på ett mera påtagbart
sätt avvika från de av skolöverstyrelsen föreslagna, synes mig dock
överstyrelsens godkännande erfordras. Jag är icke beredd att åt vederbörande
skolläkare medgiva rätt att fastställa matsedlar.

I likhet med befolkningsutredningen anser jag det ofrånkomligt, att enklare
skolmåltider — oslofrukost, gröt eller välling — få serveras med bidrag
av statsmedel under den av mig föreslagna övergångstiden och försöksverksamheten
i de högre skolorna. Jag anser mig dock icke kunna biträda svenska
landsbygdens kvinnoförbunds uppfattning, att statsbidrag jämväl må utgå
enbart till bespisning med mjölk eller mjölkchoklad, då det synes mig som
om de lokala svårigheterna icke kunna vara större än att en fullständig oslo -

Statsutskottets utlåtande nr 180.

35

frukost bör kunna serveras barnen, varvid i så fall dessa icke blott få mjölk
utan även smörgås samt någon frukt.

Vad lokalfrågan beträffar vill utskottet i likhet med departementschefen
framhålla, att det på sina håll utan tvivel kommer att möta stora svårigheter
att anskaffa tillräckliga och ändamålsenliga lokaler för tillagning och
servering av skolmåltiderna. Departementschefen har likväl räknat med
att lokalfrågan successivt komme att lösas och utgått ifrån, att i avvaktan
härpå bespisningen tills vidare finge äga rum i lokaler av mera provisorisk
karaktär, varvid dock måste tillses att vissa hygieniska minimifordringar
komme att bliva uppfyllda. Utskottet delar den uppfattning, varåt departementschefen
sålunda givit uttryck.

Departementschefen har vidare ansett, att skolmåltiderna med statsbidrag
borde kunna anordnas i form av ett entreprenadsystem, i städerna
på mjölkbarer och dylikt, på landsbygden t. ex. i närliggande gårdar, under
förutsättning att verksamheten anordnades i samförstånd med skolans ledning
och i enlighet med givna bestämmelser. De lokala skolmyndigheterna
borde enligt departementschefens mening över huvud taget söka att på ett
smidigt sätt lämpa bespisningsanordningarna efter de möjligheter av olika
slag, som i de särskilda fallen kunde stå till buds. Utskottet, som vill understryka
detta departementschefens uttalande, utgår ifrån att de i motionen
II: 443 angivna synpunkterna på skolbarnsbespisningens anordnande på
landsbygden härvid även vinna beaktande. Med vad sålunda anförts torde
motionen i nu berörda del få anses besvarad.

Vad departementschefen i övrigt i detta sammanhang anfört föranleder
icke någon erinran eller något yttrande från utskottets sida.

Vidkommande ''personalfrågan vill utskottet till en början framhålla, att
enligt utskottets mening biträde vid skolmåltiderna bör i viss utsträckning
kunna påräknas från de i måltiderna deltagande äldre barnen.

Utskottet delar departementschefens uppfattning, att vissa minimikrav
böra uppställas på personalen, i synnerhet att nyanställd personal vid anställningstillfället
skall förete friskintyg samt av skolläkaren underkastas
kostnadsfri årlig läkarkontroll. Beträffande redan anställd personal får utskottet,
i anslutning till vad departementschefen därom anfört, framhålla,
att utskottet anser att dylik personal icke skall undergå några prov utan
få kvarstå i tjänst för fullgörande av dem tidigare åvilande arbetsuppgifter
oberoende av nya kompetensvillkor.

Utskottet har i likhet med departementschefen funnit övervägande skäl
tala för att tjänstgörande lärare och lärarinnor icke böra få åtaga sig att
ombesörja skolbarnsbcspisningen utom i undantagsfall vid mycket små
skolor med ringa barnantal och efter därtill inhämtat tillstånd av vederbörande
folkskolinspektör. Utskottet kan därför icke biträda det i motionen
II: 443 framställda förslaget om uppmjukning av de av departementschefen
i förevarande avseende angivna reglerna.

Utskottet.

36

Statsutskottets utlåtande nr 180.

Vad departementschefen föreslagit i fråga om anordnande av speciella
utbildningskurser för personalen har icke föranlett någon erinran från utskottets
sida.

Beträffande slutligen skolmåltidernas sammansättning ansluter sig utskottet
till vad departementschefen därom anfört och föreslagit.

Kap. V. Statsbidrag till driftkostnader, inventarier

och lokaler.

Driftkostnader.

Befolkning sutredning en har förordat ett statsbidragssystem, grundat på
principen, att statsbidragets storlek skall differentieras efter vederbörande
kommuns ekonomiska bärkraft. Beträffande innebörden av förslaget anför
utredningen följande.

Utredningens statsbidragssystem grundar sig på kommunernas bärkraft,
uttryckt i antalet skattekronor per invånare. Utredningen utgår från förhållandena
i en s. k. normalkommun. Som sådan kommun betecknas den som
har ett skatteunderlag av 10 skattekronor per invånare (normalskatteunderlag).
För normalkommunen föreslår utredningen ett statsbidrag å 80 procent
av kostnaderna för skolmåltiderna och sålunda en på kommunen vilande
andel motsvarande 20 procent. I samma mån som skatteunderlaget i en
kommun avviker från normalskatteunderlaget, skall även kommunandelen
variera. Har sålunda en kommun 5 skattekronor per invånare, skall denna
kommun ha en hälften så stor kommunandel som normalkommunen eller
10 procent av kostnaderna. Har å andra sidan en kommun dubbelt så gott
skatteunderlag som normalkommunen, skall dess andel vara två gånger
20 eller 40 procent av kostnaderna. Statsbidraget blir sålunda för de båda
tänkta kommunerna respektive 90 och 60 procent. Bidragssystemet är alltså
så konstruerat, att kommunandelen blir direkt proportionell mot antalet
skattekronor per invånare. Procenttalet för denna andel erhålles på så sätt
att antalet skattekronor per invånare multipliceras med 2. Man finner då,
att, om skatteunderlaget når upp till 50 skattekronor per invånare, kommunandelen
stiger till 100 procent och något bidrag sålunda icke längre
utgår. Självfallet finge en ytterligare stegring av skatteunderlaget icke föranleda
en motsvarande ökning av kommunandelen, eftersom vederbörande
kommun då skulle behöva själv bestrida alla kostnader för verksamheten
och därutöver betala in till staten visst belopp. Om man bortser från sistnämnda
slag av kommuner (för närvarande finns icke någon kommun med
så högt skatteunderlag), innebär utredningens förslag, att en kommuns
kostnad per skattekrona för skolbarnsbespisningen i princip blir lika hög,
oavsett vilket skatteunderlag kommunen har.

Utredningen framhåller, att det föreslagna normalskatteunderlaget, 10
skattekronor per invånare, icke synnerligen nära ansluter sig till de för närvarande
rådande faktiska förhållandena. Utredningen anser emellertid talet
10 vara synnerligen ändamålsenligt, i det att beräkningarna bleve mycket

Statsutskottets utlåtande nr 180. 37

enkla. Överhuvudtaget verkade ett för flera år fastställt tal i motsats till
ett årsmedeltal konjunkturutjämnande ur kommunernas synpunkt.

Utredningen anser sig kunna göra gällande, att skatteunderlaget, sådant
det tar sig uttryck i de faktiska taxeringarna, är en i stort sett objektivt
riktig mätare av kommunernas bärkraft.

Utredningen ingår vidare på frågan, huruvida kalenderåret eller redovisningsåret
(tiden den 1 juli—30 juni) skall utgöra enhet för bidragsberäknandet
och förordar, att bidraget beräknas efter redovisningsårets kostnader.

Såsom skatteunderlag skall enligt förslaget anses de skattekronor och
-ören, som upptagits i taxeringslängden för det kalenderår, som går till ända
den 31 december det redovisningsår, för vilket bidrag sökes. Vid beräknandet
av skatteunderlaget per invånare i kommunen skall invånarantalet
sistnämnda dag vara avgörande.

Befolkningsutredningen ingår därefter på frågan om bidragsunderlaget och
framhåller, att man kan beräkna bidraget antingen i förhållande till de verkliga
kostnaderna eller också i förhållande till en på förhand bestämd kostnad
per måltid. Utredningen stannar för det senare alternativet.

Vad bidragsunderlagets storlek beträffar, föreslår utredningen för landets
samtliga kommuner 50 öre per lagad måltid. För de kommuner, som under
en övergångstid av 5 år efter statsbidragsbestämmelsernas ikraftträdande
utspisa s. k. oslofrukost respektive gröt eller välling, anser utredningen
bidrag böra utgå efter ett bidragsunderlag, som bestämmes till respektive
35 och 20 öre per måltid.

Vidare föreslås att, om i bespisningen deltagit lärjunge från annan kommun,
skolkommunen skall erhålla ersättning med 50 öre per måltid från
hemortskommunen, under förutsättning att denna fattat beslut om anordnande
av skolbarnsbespisning.

Befolkningsutredningen har även diskuterat ett alternativt förslag
till statsbidragssystem, som skulle möjliggöra en gradering av statsbidraget
även med hänsyn till skolbarnsantalet i förhållande till folkmängden.
Utredningen har emellertid funnit ett dylikt system ur praktiska och
andra synpunkter olämpligt.

I remissyttrandena synes befolkningsutredningens förslag i allmänhet
lia godtagits i huvudsak. I en del yttranden, exempelvis det av Norrlandskommittén
avgivna, har det av utredningen berörda alternativa förslaget
tillstyrkts. Vissa remissinstanser förorda en gradering även med hänsyn till
utdebiteringen. Beträffande bidragsunderlagets storlek framliålles mestadels,
att ett belopp av 50 öre vore för lågt. Förslaget örn statsbidrag för
bespisning av elever från annan kommun har icke ansetts lämpligt ur praktiska
synpunkter.

38

Statsutskottets utlåtande nr ISO.

Departementschefen har för egen del anfört i huvudsak följande.

Det förslag till statsbidragssystem, som befolkningsutredningen framlagt
ifråga om de löpande kostnaderna för anordnande av skolmåltider, är, såsom
utredningen framhållit, i princip av samma beskaffenhet som det av fjolårets
riksdag godtagna systemet för statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet.
Den grundläggande utgångspunkten är sålunda i båda fallen, att statsbidraget
med hänsyn till utgiftsändamålets art ur rättvisesynpunkt bör graderas med
hänsyn till kommunernas ekonomiska bärkraft. Jag har för egen del funnit denna
uppfattning riktig och ansluter mig därför till befolkningsutredningens förslag
på denna punkt. Jag kan således icke tillstyrka att, såsom från vissa håll
påyrkats, staten helt skulle ikläda sig ansvaret för ifrågavarande kostnader.

Även om den principiella synpunkt på utformningen av grunderna för statsbidrag
till anordnande av skolmåltider, varåt jag sålunda givit min anslutning,
är densamma som varit vägledande för statsmakterna vid fastställandet av
grunderna för statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet, skilja sig dock
de två bidragssystemen åt i vissa detaljer. Gemensamt för båda systemen är,
att kommunernas ekonomiska bärkraft, uttryckt i antal skattekronor per invånare,
blir utslagsgivande för statsbidragsprocentens storlek i det enskilda
fallet. Vid bestämmandet av statsbidraget till folkskolebyggnader skall emellertid
inom vissa gränser — s. k. latituder — även tagas hänsyn till andra på
den ekonomiska bärkraften inverkande faktorer än skatteunderlagets storlek i
förhållande till antalet invånare. Någon motsvarighet härtill har befolkningsutredningen
icke föreslagit för nu ifrågavarande statsbidragssystem. Däremot
har norrlandskommittén förordat, att ett latitudsystem skulle införas även
när det gäller statsbidrag till skolmåltider så att den mot ett visst skatteunderlagstal
svarande bidragsprocenten skulle kunna höjas med 10. Ett latitudsvstem
är dock enligt min mening icke praktiskt användbart i andra fall än
då det gäller engångskostnader. Det förutsätter nämligen, att bidragsprocenten
fastställes efter prövning av förhållandena i varje särskilt fall, en prövning
som av praktiska skäl icke gärna kan föreskrivas ifråga om årligen återkommande
bidragsutbetalningar till ett så stort antal kommuner, som det här
skulle bli fråga om.

Norrlandskommitténs nämnda förslag är föranlett av den synpunkten, att
vid statsbidragsprocentens fastställande icke borde tågås hänsyn blott till antalet
skattekronor per invånare utan även till skolbarnsfrekvensen. Denna
synpunkt, vilken även framförts från andra håll, finner jag i och för sig beaktansvärd.
Då jag trots detta icke är beredd att tillstyrka, att statsbidragssystemet
utformas så, att procentsatsen automatiskt skulle influeras av skolbarnsfrekvensen,
beror detta på att jag anser de praktiska svårigheterna alltför
stora; härutinnan hänvisar jag till vad befolkningsutredningen anfört. Samtidigt
skulle också den enkelhet, som utmärker det föreliggande förslaget, gå
förlorad. Någon generell bestämmelse av sådan innebörd, varom här är fråga,
kan jag sålunda för min del icke tillstyrka. Däremot anser jag, att en möjlighet
bör beredas för kommuner att i särskilda fall, då synnerliga skäl visats vara
för handen, dispensvägen erhålla statsbidrag med högre procentsats än som
skulle följa av de allmänna reglerna. Härvid syftar jag i främsta rummet på
ekonomiskt svagt ställda kommuner med ett barnantal, som procentuellt sett
väsentligt överstiger medeltalet för riket. Exempel på dylika kommuner finnas
framförallt i vissa delar av Norrland.

Bidragsunderlagets storlek har av befolkningsutredningen föreslagits till 50
öre per skolmåltid och lärjunge. Detta belopp har ansetts i genomsnitt mot -

Statsutskottets utlåtande nr 180.

39

svara driftkostnaden för landet i dess helhet, således även arbetskostnaderna.
Beträffande bidragsunderlaget vill jag först framhålla, att jag finner de av utredningen
anförda skälen för ett fast, på förhand bestämt bidragsunderlag
alltigenom bärande. Redan av praktiska skäl finner jag det uteslutet att
grunda statsbidraget på de verkliga kostnaderna, då ju ett sådant förfaringssätt
måste förutsätta en statskontroll över utgifternas storlek inom varje
kommun. Jag vill vidare betona, att jag anser ett på föreslaget sätt bestämt
bidragsunderlag utgöra den säkraste garantien för ett bevarande på detta område
av den kommunala självbestämmanderätten.

I fråga om beloppets storlek har jag funnit mig böra taga hänsyn till de
erinringar, som på denna punkt anförts mot befolkningsutredningens förslag.
Det förefaller sannolikt, att det föreslagna beloppet, 50 öre per lagad måltid,
är för lågt, örn skolmåltiden skall erhålla den beskaffenhet jag i det föregående
förordat. Ett ytterligare motiv för en höjning av bidragsunderlagets belopp utgör
den omständigheten, att jag, såsom av det följande kommer att framgå,
icke är beredd att förorda särskilt statsbidrag för ersättande av förslitna inventarier.
Efter bedömande av frågan ur dessa båda synpunkter har jag funnit
mig böra förorda, att bidragsunderlaget för hela landet fastställes till 60
öre per lagad måltid.

Det kunde måhända vara anledning att fastställa ett högre bidragsunderlag
för de nordligaste länen än för landet i övrigt. Jag har dock icke kunnat undgå
att taga intryck av att flertalet norrlandskommuner ej gjort någon erinran
mot det föreslagna beloppet och att en del av dessa till och med förklarat
50 öre vara väl avpassat. Jag har även övervägt, om bidraget för de allra
minsta skolorna borde sättas något högre, men ej heller i detta avseende funnit
mig böra framlägga något generellt förslag.

Emellertid synes det mig uppenbart, att även ett bidragsunderlag av 60 öre
per måltid i vissa särbetonade fall skulle kunna vara för lågt. Jag syftar härvid
särskilt på det entreprenadsystem, varpå bland andra länsstyrelsen i Västerbottens
län anfört exempel. Ätt i dylika fall räkna med något högre bidrag
än eljest synes mig icke obefogat. Jag vill därför förorda en dispensmöjlighet
även i fråga örn bidragsunderlaget. Dock anser jag en restriktiv tillämpning
av en sådan undantagsbestämmelse vara tillrådlig. Framför allt bör det tillses,
att icke högre bidragsunderlag fastställes för måltider, som ligga på en högre
standard än normalt.

Vad angår bidragsunderlagets storlek i fråga om de måltider, som skola
kunna ifrågakomma under en övergångstid, har jag intet att erinra mot utredningens
förslag.

Jag ansluter mig till befolkningsutredningens förslag rörande statsbidragsskalans
konstruktion. Sålunda tillstyrker jag, att normalbidragsprocenten vid
ett »normalskatteunderlag» av 10 skattekronor per invånare fastställes till
80 samt att denna bidragsprocent stegvis höjes respektive sänkes på föreslaget
sätt vid ett lägre respektive högre skatteunderlagstal. Detta innebär, för
att med några exempel åskådliggöra bidragsprocentens storlek i vissa fall, att
statsbidrag respektive kommunandel komma att uppgå till följande procenttal
vid här efteråt angivna skatteunderlagstal:

40

Statsutskottets utlåtande nr 180.

Skattekronor
per invånare:

Statsbidrag:

Kommunandel

2

96 %

4 %

3

94 %

6 %

4

92 %

B %

5

90 %

10 %

6

88 %

12 %

8

84 %

16 %

10

80 %

20 %

12

76 %

24 %

15

70 %

30 %

20

60 %

40 %

25

50 %

50 %

30

40 %

60 %

40

20 %

80 %

50

—

100 %

Beträffande bidragsunderlagets storlek och talet för normalskatteunderlaget
vill jag i detta sammanhang framhålla, att dessa framdeles böra bli
föremål för omprövning, så snart ändrade förhållanden giva anledning därtill.

I en del remissvar uttalas, att statsbidrag bör utgå även till skolmåltider,
som intagas å annan plats än i skolan, t. ex. genom förmedling av mjölkbarer,
pensionat etc. Jag finner i princip, att hinder icke böra möta för en sådan ordning.
Länsstyrelsen i Västerbottens län hänvisar till en i länet förekommande
form av bespisning, så beskaffad, att barnen beretts tillfälle att mot betalning
intaga måltider i enskilt hem. Icke heller här finner jag något att erinra.
Tvärtom synes en sådan form av bespisning i många fall vara att rekommendera,
nämligen då barnantalet i en skola är mycket litet och en annan
ordning därför kunde ställa sig alltför kostsam. En given förutsättning för att
en bespisningsverksamhet av här avsedd typ skall kunna anses bidragsberättigande
måste dock vara, att barnen därigenom erhålla en måltid, som är likvärdig
med dem, för vilka bidrag eljest kan utgå samt att verksamheten
även i övrigt sker i samförstånd med skolans ledning och givna bestämmelser.

Jag har redan tidigare framhållit, att jag i likhet med utredningen finner
samma behov av skolmåltider föreligga för de högre skolorna som för folkskolans
del och att jag finner det uppenbart, att området för statsbidrag till
måltiderna nu bör utsträckas till att omfatta även bespisning i de högre skolorna.
Såsom framgår av vad jag i det föregående anfört har jag vidare
ansett mig böra förorda, att statsbidrag för ifrågavarande ändamål skall
kunna tillkomma även vissa slag av yrkesskolor.

Befolkningsutredningens förslag om statsbidrag till skolmåltider har begränsats
till att avse primärkommuner såsom huvudmän för bespisningsverksamheten.
Även jag har funnit, att statsbidrag åtminstone för närvarande
icke bör tillerkännas andra än primärkommuner.

De praktiska svårigheter, som skulle möta, om befolkningsutredningens förslag
rörande ersättning för bespisning av barn från annan kommun än skolkommunen
genomfördes, synas mig vara så stora, att jag icke kan tillstyrka,
detta förslag. I överensstämmelse med vad som föreslagits i ett stort antal
yttranden vill jag förorda, att hela kostnaden för dylik bespisning bekostas
med statsmedel. Statens ersättning bör därvid bestämmas till samma belopp
som bidragsunderlaget eller till 60 öre per måltid.

Statsutskottets utlåtande nr 180.

41

I övrigt har befolkningsutredningens förslag ej föranlett erinran eller uttalande
från min sida.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t meddela i ämnet erforderliga
bestämmelser.

Kostnader för inventarier.

Befolkning sutredning en finner det ofrånkomligt, att statsbidrag för anskaffande
av inventarier i skolmåltidslokalerna ställas till kommunernas
förfogande, då man eljest måste ställa relativt låga krav på lokalernas utrustning.
Statsbidrag synes utredningen böra utgå för såväl engångsanskaffning
(för bespisning av samtliga barn i en skola) som successiv nyanskaffning
(på grund av ökat antal i måltiderna deltagande barn). Däremot
föreslår utredningen, att bidrag icke skall utgå för anskaffning av inventarier
till ersättning av förslitna sådana. I sistnämnda avseende anser utredningen
undantag böra göras, örn en kommun redan tidigare ordnat skolbarnsbespisning
men dess utrustning är synnerligen bristfällig. Kommunen
skulle i sådana fall efter ansökan hos Kungl. Majit kunna beviljas bidrag
till inventariekostnaderna.

Utredningen föreslår att även bidragen till inventarier skola graderas med
hänsyn till skatteunderlaget. Normalskatteunderlag och normalbidrag föreslås
även i detta fall till 10 skattekronor per invånare respektive 80 procent.
Eftersom det här i stort sett är fråga örn ett engångsanslag, finner utredningen
det emellertid icke lämpligt att utgå från endast ett års skatteunderlag
utan föreslår, i anslutning till vad som gäller för statsbidrag till byggnader för
folkskoleväsendet, att såsom en kommuns skatteunderlag skall anses medeltalet
för 5 av de 7 senaste årens skatteunderlag i kommunen, varvid de två
år, som representera det högsta och lägsta antalet skattekronor per invånare,
icke skola medräknas. Det sista av de 7 år, som därvid skulle komma ifråga,
vore det kalenderår, vilket ginge till ända samtidigt med redovisningsårets
första hälft.

I remissyttrandena uttalas betänkligheter mot att statsbidrag skulle
kunna utgå för ersättning av förslitna inventarier. Beträffande bidragsunderlaget
uttalar skolöverstyrelsen, att en övre gräns borde fastställas för
den kostnadssumma, varå statsbidrag skulle kunna utgå. 19^5 års folkskolesakkunniga
förorda att bidragssystemet utformas så, att statsbidraget beräknas
å ett fast bidragsunderlag.

Departementschefen har för egen del anfört följande.

De skäl, som gjort att jag ansett mig böra förorda en gradering av statsbidragen
till skolmåltiderna efter kommunernas bärkraft, torde äga giltighet
även i fråga om statsbidrag till de inventarier, som äro nödvändiga för bespisningsverksamhctens
ändamålsenliga bedrivande. Jag ansluter mig därför
till befolkningsutredningens förslag, att statsbidragssystemet bör få i huvudsak
samma utformning för inventariernas som för skolmåltidernas del.

42

Statsutskottets utlåtande nr ISO.

Befolkningsutredningen har föreslagit, att bidragen i huvudsak skola vara
begränsade till förstagangsanskaffning av inventarier — däri inberäknat
successiv nyanskaffning på grund av ökat antal i bespisningen deltagande
elever — men att i särskilda fall skall kunna medgivas bidrag för anskaffa
ning av inventarier till ersättande av förslitna sådana. Nämnda undantagsbestämmelse
tar enligt betänkandet sikte på sådana kommuner, som redan
tidigare anordnat bespisning men vilkas utrustning i bespisningslokalerna
varit bristfällig. Vissa skäl tala för att skoldistrikten böra beredas statsbidrag
även till underhållskostnader, såväl i nyssnämnda fall som ock eljest. Jag
har dock i likhet med 1940 års skolutredning funnit, att den lämpligaste
formen för utbetalande av ett sadant underhållsbidrag får anses vara att
låta en viss underhållskostnad ingå i det bidragsunderlag, som bestämmes för
varje utspisad måltid. Dessa synpunkter ha, såsom framgått av vad jag i
det föregående anfört, utgjort ett bidragande motiv till den höjning av
bidragsunderlaget för skolmåltiderna från 50 till 60 öre per måltid, som
jag förut tillstyrkt.

Jag förordar alltså, att särskilt statsbidrag till inventarieanskaffning endast
må utgå såsom engångsbidrag. Jag är ense med befolkningsutredningen därutinnan,
att skoldistrikt eller kommuner, som tidigare anordnat bespisning,
icke böra vara utestängda från sådant inventariebidrag. Jag är till och med
beredd att i detta avseende gå längre än befolkningsutredningen. Enligt min
mening är det icke rimligt, att överhuvudtaget någon kommun, som tidigare
anordnat bespisning — många gånger med avsevärda uppoffringar — skall
komma i ett sämre läge än kommuner, som icke visat samma intresse för
denna verksamhet. Jag vill därför förorda, att de nu ifrågasatta bidragen
skola utgå, oavsett huruvida lärjungebespisning tidigare varit anordnad eller
icke.

Beträffande sättet för bestämmande av bidragsunderlaget för inventarierna
ansluter jag mig till den uppfattning, varåt 1945 års folkskolesakkunniga
givit uttryck. Fördelarna med ett fast bidragsunderlag äro enligt min
mening så^ betydande^ att jag anser mig böra tillstyrka, att statsbidraget
grundas på ett fast, på förhand bestämt bidragsunderlag.

Utredningen tiar, såsom jag i tidigare sammanhang närmare berört, utarbetat
en specificerad sammanställning över inventarieanskaffningskostnaderna
vid varierande antal i bespisningen deltagande elever i en skola, vilken
sammanställning emellertid torde böra kompletteras i vissa avseenden.
En viss justering synes även påkallad med anledning av att däri upptagits
en del arbetsbesparande maskiner för de större skolorna. Mot ett användande
av dylika maskiner har jag självfallet icke något att invända. Emellertid
innebär ett anskaffande av en arbetsbesparande maskin uppenbarligen
en minskning av kostnaderna för personalen, vilka jag tagit hänsyn till vid
beräkningen av statsbidragsunderlaget för driftskostnaderna.

Det framgår redan av den sammanställning, som återfinnes i utredningens
betänkande, att inventariekostnaderna per elev räknat äro ganska skiftande
i de olika storleksklasserna för en skola och att de relativt sett bli
mindre, ju flera elever som skola bespisas inom en och samma skola. Den
statsbidragsskala, som bör inflyta i statsbidragsförfattningarna, bör därför
angiva ett med barnantalet varierande bidragsunderlag. Jag förordar, med
beaktande av nämnda synpunkter, en statsbidragsskala av följande utseende.

Statsutskottets utlåtande nr 180.

43

Antal deltagare per
bespisning9enhet

Bidragsunderlag

Högst

15

1 200 kronor

16- 25

1 200 kronor för 15 elever och 400 kronor för varje fullt 5-tal
elever därutöver

26- 50

2 000 kronor för 25 elever och 360 kronor för varje fullt 5-tal
elever därutöver

51- 75

3 800 kronor för 50 elever och 320 kronor för varje fullt 5-tal
elever därutöver

76—100

5 400 kronor för 75 elever och 280 kronor för varje fullt 5-tal
elever därutöver

101—150

6 800 kronor för 100 elever och 440 kronor för varje fullt 10-tal
elever därutöver

151-200

9 000 kronor för 150 elever och 400 kronor för varje fullt 10-tal
elever därutöver

201—300

11 000 kronor för 200 elever och 350 kronor för varje fullt 10-tal
elever därutöver

301—400

14 500 kronor för 300 elever och 300 kronor för varje fullt 10-tal
elever därutöver

Över

400

17 500 kronor för 400 elever och 250 kronor för varje fullt 10-tal
elever därutöver, dock högst 20 000 kronor

Med »bespisningsenhet» avser jag härvid icke skoldistrikt eller kommun
utan skola eller, för det fall att bespisning anordnas genom en för flera skolor
gemensam anordning, sådan anordning.

Jag förordar alltså en maximering av inventariebidraget för viss bespisningsenhet
till 20 000 kronor, motsvarande ett elevantal av 500, då jag
förutsätter, att bespisning vid högre elevantal måste försiggå i skift.

Jag förutsätter, att statsbidrag till inventarier skall utgå samtidigt med
att bidrag till driftkostnaderna enligt de bestämmelser jag i det föregående
förordat första gången utbetalas. För den händelse vederbörande huvudman
icke redan från början utbyggt bespisningsverksamheten vid ifrågavarande
bespisningsenhet till maximal omfattning, bör huvudmannen dock vid senare
utbyggnad kunna erhålla tilläggsbidrag. Bidragsunderlaget bör i dessa
fall bestämmas till skillnaden mellan å ena sidan det enligt statsbidragsskalan
för bespisningsenheten efter utbyggnaden gällande underlaget och å
andra sidan det underlag, i förhållande till vilket bidrag tidigare utgått.
Det synes mig emellertid av praktiska skäl icke lämpligt, att nytt bidrag
utgår i andra fall än då en mer väsentlig ökning av deltagarantalet ägt ruin.
Jag förordar fördenskull, att rätten att erhålla tilläggsbidrag inskränkes till
de fall då det deltagarantal, efter vilket distriktet tidigare erhållit bidrag,
utökats med minst 5, dock lägst 10 procent. Å andra sidan anser jag det
icke oskäligt, att en kommun, som avser att bedriva bespisningsverksamhet
i full skala men av olika skäl endast delvis kunnat komma i gång, skall
kunna omedelbart erhålla bidrag efter ett högre underlag än som motsvarar
det antal elever, som vid tillfället ifråga bespisas.

Det torde få ankomma på Kungl. Majit att bestämma, under vilka förutsättningar
och i vilken utsträckning sådant högre bidrag må kunna utanordnas.
Jämväl i övrigt torde Kungl. Majit böra äga befogenhet att meddela
de villkor och bestämmelser, som ytterligare må befinnas erforderliga för

44

Statsutskottets utlåtande nr 180.

Utskottet.

genomförande av ifrågavarande statsbidragssystem på ett smidigt och praktiskt
sätt i huvudsaklig enlighet med de grunder, jag i det föregående förordat.

Kostnader för skolmåltidslokaler.

Beträffande frågan om statsbidrag till kostnaderna för lokaler för skolbarnsbespisningen
har departementschefen anfört följande.

1945 års riksdag godkände nya grunder för statsbidrag till engångskostnader
för byggnader för folkskoleväsendet. Enligt de numera utfärdade författningsbestämmelserna
i ämnet räknas —- liksom även tidigare — till de
utrymmen i sådana byggnader, för vilka bidrag kan utgå, även bespisningslokaler.
Jag saknar därför anledning att närmare uppehålla mig vid denna
fråga.

Jag finner det enligt de föreliggande bestämmelserna vara klart, att statsbidrag
kan utgå, om bespisningslokal uppföres eller iordningställes utan samband
med annan ny- eller ombyggnad för skolväsendets del, och detta oavsett
om bespisningslokalen anknytes direkt till annan skolbyggnad eller
särskild byggnad uppföres härför invid själva skolan eller å annan plats.

Befolkningsutredningen har föreslagit, att ett efter skatteunderlaget graderat
statsbidrag skall utgå för förhyrande av bespisningslokal i förhållande
till den erlagda hyran eller det lägre belopp, som enligt ortens pris kan anses
skäligt, samt att normalbidragsprocenten därvid skall fastställas till 50. Jag
förordar för egen del, att rätten för skoldistrikt att erhålla hyresbidrag utsträckes
till att avse även bespisningslokaler. Däremot är jag icke beredd
att redan nu till slutligt avgörande upptaga frågan örn ändrade grunder för
hyresbidraget; denna fråga torde av skolöverstyrelsen böra upptagas till
övervägande i samband med anslagsäskandena för budgetåret 1947/48.

Befolkningsutredningen liksom vissa remissmyndigheter har uttalat sig
för att frågan om statsbidrag även till kostnaderna för de högre skolornas
bespisningslokaler upptages till övervägande. Med anledning härav vill jag
framhålla, att jag i likhet med skolöverstyrelsen anser, att denna fråga bör
ses i samband med spörsmålet om det högre skolväsendets lokalkostnader
överhuvudtaget. Den utveckling, som skolväsendet den senaste tiden
genomgått och som för dess vidkommande kan motses för den närmaste
framtiden, gör det enligt min mening befogat, att detta spörsmål i hela dess
vidd nu upptages till förutsättningslös och allsidig utredning. Jag har för
avsikt att inom kort föranstalta örn en dylik utredning.

Det förslag till statsbidragssystem i fråga om driftkostnaderna för anordnande
av skolmåltider, som departementschefen förordat, har utskottet
funnit sig böra godtaga.

Departementschefen har för sin del ansett, att en möjlighet borde beredas
för kommuner att i särskilda fall, då synnerliga skäl visats vara för
handen, dispensvägen erhålla statsbidrag med högre procentsats än som
skulle följa av de allmänna reglerna. Departementschefen har härvid i
främsta rummet syftat på ekonomiskt svagt ställda kommuner med ett
barnantal, som procentuellt sett väsentligt överstiger medeltalet för riket.
Utskottet utgår ifrån, att även andra faktorer än högt barnantal, såsom

Statsutskottets utlåtande nr 180.

45

exempelvis högt skattetryck, må kunna komma i betraktande vid bedömandet
av framställningar rörande dispens från gällande statsbidragsgrunder.

Utskottet tillstyrker i enlighet med departementschefens förslag, att bidragsunderlaget
för hela landet fastställes till 60 öre för lagad måltid, och
har icke funnit något att erinra mot att man även här håller dispensvägen
öppen för medgivande i vissa speciella fall av ett något högre bidrag. I
likhet med departementschefen vill utskottet emellertid understryka angelägenheten
av en restriktiv tillämpning av ett dylikt dispensförfarande.

Såsom departementschefen föreslagit torde statsbidrag åtminstone för
närvarande icke böra tillerkännas andra kommuner än primärkommuner.

Departementschefen har förordat, att hela kostnaden för bespisning av
barn från annan kommun än skolkommunen bekostas av statsmedel och
att ersättningen från statens sida härvid bestämmes till samma belopp som
bidragsunderlaget eller 60 öre för måltid. Utskottet har icke funnit anledning
till erinran mot ifrågavarande förslag. I detta sammanhang vill utskottet
framhålla, att departementschefen synes hava förutsatt, att skolkommunen
skall bestrida de merkostnader, som kunna uppstå för det
fall att skolmåltiden skulle betinga en utgift, överstigande 60 öre. Detta
kan måhända komma att medföra vissa svårigheter. Utskottet förutsätter
emellertid att departementschefen har sin uppmärksamhet riktad på detta
spörsmål.

I övrigt har vad departementschefen anfört och föreslagit i fråga örn
statsbidrag till driftkostnaderna icke föranlett någon invändning eller något
uttalande från utskottets sida.

Utskottet biträder vad departementschefen förordat med avseende å
statsbidrag till inventarier och har icke funnit anledning till erinran mot
vad departementschefen anfört rörande statsbidrag till skolmåltidslokaler.

Kap. VI. Administrativa frågor. Kontroll
och organisation.

Departementschefen understryker, att det administrativa förfarandet
bör vara enkelt i tillämpningen. Den centrala ledningen av skolmåltidsverksamheten
förutsättes komma att utövas av skolöverstyrelsen. Rekvisition
av statsbidrag avses skola ske budgetårsvis i efterskott. Förskott
å statsbidrag till de löpande kostnaderna föreslås kunna utgå med 40 procent
av de beräknade kostnaderna.

Den lokala ledningen avses skola utövas av kommunerna själva. Departementschefen
har förklarat sig anse lämpligt, att organisationsarbetet och
den omedelbara tillsynen inom folkskolan av skolstyrelsen i regel överlåtas
på en särskild nämnd inom styrelsen eller en särskild skolmåltidskommitté,

46

Statsutskottets utlåtande nr 180.

i vilken den kvinnliga sakkunskapen borde vara starkt representerad. I
sagda nämnd eller kommitté syntes det vidare nödvändigt, att såväl lärarkårens
representant i skolstyrelsen som skolläkaren eller skolsköterskan bereddes
plats. Även skolkökslärarinnan — om sådan funnes — borde beredas
plats. Departementschefen ansåge vidare, att skolkökslärarinna borde
kunna få tagas i anspråk för ledning eller övervakning av den lokala skolmåltidsverksamheten,
såvida därvid icke hennes ordinarie undervisning
märkbart åsidosattes.

Beträffande de högre skolorna syntes skolmåltidsverksamheten lämpligast
kunna anförtros vederbörande styrelse eller en av densamma utsedd
nämnd eller kommitté.

I övrigt syntes verksamheten närmast böra kontrolleras av de skolöverstyrelsen
direkt underställda rektorerna och folkskolinspektörerna. Den
hygieniska sidan av verksamheten beaktades numera av vederbörande skolläkare.
Förste provinsialläkarna och motsvarande tjänsteläkare borde givetvis
äga viss inspektionsrätt.

Departementschefen anför vidare bland annat följande.

En viss, ehuru givetvis icke rigorös vakthållning från skolans sida under
frukostrasten torde vara påkallad. I allmänhet torde för denna vakthållnings
ordnande icke erfordras någon detaljerad reglering från statliga myndigheters
sida. Jag anser det naturligt, att frågan därom enklast löses genom
överenskommelser eller på annat sätt genom de lokala myndigheternas försorg.
Närmast till hands ligger väl i allmänhet, att i skolan eller dess omedelbara
närhet boende lärare med biträde av bespisningspersonalen och
bland eleverna utsedda ordningsmän svara för vakthållningen. Stundom
lärer det emellertid bli erforderligt att för uppdraget anlita även lärare, som
icke bor inom skolan eller i dess närhet; vid högre skolor torde detta
bli regel. Något svårare problem torde dock vakthållningens ordnande icke
erbjuda.

I detta sammanhang vill jag framhålla, att det torde få ankomma på
Kungl. Majit att taga under övervägande, huruvida generella bestämmelser
erfordras rörande utnyttjande av lärarnas fyllnadstjänstgöringsskyldighet
för ifrågavarande ändamål samt, därest så skulle befinnas erforderligt, utfärda
föreskrifter i ämnet. Stundom kan måhända befinnas erforderligt att
medgiva nedsättning i undervisningsskyldigheten. Kungl. Majit torde även
i detta fall få äga meddela de bestämmelser, som må befinnas erforderliga.
I likhet med skolöverstyrelsen är jag icke nu beredd att ingå på frågan,
huruvida kontant ersättning må utgå till vakthavande lärare i vissa fall.
Den vakthavande bör dock äga rätt att avgiftsfritt deltaga i skolmåltiden.

Det synes mig uppenbart, att skolöverstyrelsens framtida uppgifter beträffande
skolmåltiderna icke enbart kunna inskränkas till allmän rådgivningsverksamhet.
Jag anser i likhet med befolkningsutredningen, att skolöverstyrelsen
i högre grad än tidigare även bör vara riktgivande vid skolmåltidernas
utbyggande i vårt land samt verka stimulerande på kommunerna
i och för anordnande av skolmåltider. Det torde vara ofrånkomligt, att en
förstärkning härvidlag måste ske av skolöverstyrelsens nuvarande arbetskrafter.
Även ur de övriga synpunkter, som böra beaktas vid en utbyggnad

Statsutskottets utlåtande nr ISO. 47

av skolbespisningen, torde en förstärkning av överstyrelsens personal vara
påkallad.

En intensifierad upplysningsverksamhet angående skolmåltiderna och
deras lämpligaste utformning och anordnande samt betydelse för skolan
och hemmen synes mig böra bedrivas. Jag biträder därför befolkningsutredningens
uppfattning, att medicinalstyrelsens hittillsvarande råd och anvisningar
för anordnande av skolbarnsbespisning, vilka tydligen icke fått någon
större spridning eller av skolorna efterföljts, ersättas med en broschyr från
skolöverstyrelsen. Härjämte torde tryckta anvisningar beträffande skolmåltidslokalernas
inredning och disposition erfordras. Det torde även kunna
visa sig önskvärt, att olika konferenser angående skolmåltiderna kunna anordnas.
För ifrågavarande upplysningsverksamhet erforderliga medel torde
efter Kungl. Maj:ts bestämmande få utgå från förslagsanslaget till Skolöverstyrelsen:
Ömkostnader.

I likhet med befolkningsutredningen anser jag, att behov förefinnes aven
särskild konsulent i skolöverstyrelsen, som skall ägna fortlöpande översikt
över skolmåltidernas standard, föreslå förbättringar och förändringar,
genom inspektionsfärder runt landet göra sig underrättad om skolmåltidernas
organisation och utbyggnad och därvid bistå med råd och anvisningar
etc. Jag delar emellertid den av skolöverstyrelsen och svenska skolkökslärarinnornas
förening hävdade uppfattningen, att den av befolkningsutredningen
föreslagna befattningen som skolmåltidskonsulent bör förenas med
befattningen som konsulent för husligt arbete.

_ Ur flera synpunkter är det nämligen fördelaktigt, om inspektion av undervisningen
i husligt arbete och av skolmåltidsverksamheten kan — såsom
i viss utsträckning redan nu sker — företagas samtidigt. I den vid 1946
års statsverksproposition fogade bilagan åttonde huvudtiteln har jag förordat,
att en befattning som konsulent för husligt arbete måtte inrättas och
uppföras å skolöverstyrelsens personalförteckning såsom extra ordinarie i
23 lönegraden. Nämnda konsulent bör alltså enligt min mening vara konsulent
även för bespisnings verksamheten. Emellertid synes det nödvändigt,
att skolöverstyrelsen må kunna anställa ytterligare en konsulent för husligt
arbete och skolmåltider. Erforderliga medel för detta ändamål torde efter
Kungl. Majrts bestämmande få utgå från den i överstyrelsens avlöningsstat
uppförda, förslagsvis betecknade anslagsposten till arvoden och särskilda
ersättningar till inspektörer och sakkunniga biträden m. m. Jag beräknar,
att för ändamålet ett belopp av högst 10 000 kronor skall visa sig erforderligt
för nästa budgetår.

Jag delar även befolkningsutredningens uppfattning, att, med hänsyn till
byggnadsärendenas väntade omfattning och vikten av att skolmåltidslokalerna
iignas speciell uppmärksamhet och inspektion, den personal, som inom
skolöverstyrelsen byggnadstekniskt granskar skolbyggnadsärendena, bör förstärkas.
Som skolöverstyrelsen framhållit, torde det emellertid vara svårt
att närmare precisera hur den berörda personalen lämpligen skall förstärkas,
innan större erfarenhet vunnits rörande skol ba rn sbespisningen s inverkan
på byggnadsrotelns arbetsbörda. I likhet med skolöverstyrelsen anser jag
det därför lämpligt, att erforderliga medel tills vidare må efter Kungl. Maj:ts
bestämmande utgå från nyssnämnda anslagspost. För detta ändamål torde
ett belopp av högst 8 000 kronor komma att tagas i anspråk.

Även i övrigt torde en viss förstärkning av arbetskrafterna inom överstyrelsen
komma att visa sig påkallad. För anställande av en eller eventucilt

48

Statsutskottets utlåtande nr 180.

Utskottet.

flera amanuenser och lägre biträdespersonal torde sålunda i avbidan på närmare
erfarenhet böra för nästa budgetår anvisas ett belopp av högst 20 000
kronor, att utgå från anslagsposten till avlöningar åt icke-ordinarie tjänstemän,
vilken med hänsyn härtill torde för nästa budgetår få överskridas med
högst nämnda belopp. Härtill erfordras riksdagens medgivande.

Departementschefens förslag med avseende å kontroll och organisation
av skolmåltidsverksamheten föranleder ingen erinran från utskottets sida.

I likhet med departementschefen anser utskottet, att skolöverstyrelsen
bör i högre grad än tidigare vara riktgivande vid skolmåltidsverksamhetens
utbyggande. För detta ändamål synes en förstärkning av ämbetsverkets
personal erforderlig. Utskottet tillstyrker departementschefens förslag
att bland de arbetsuppgifter, som skola ankomma å konsulenten för
husligt arbete, även ingår bespisningsverksamheten. Det torde emellertid
— såsom departementschefen framhållit — bliva nödvändigt att hos skolöverstyrelsen
anställa ytterligare en konsulent för husligt arbete och skolmåltider.
Utskottet har icke något att invända mot att, efter Kungl. Maj:ts
bestämmande, erforderliga medel för detta ändamål — av departementschefen
beräknade till högst 10 000 kronor — få utgå från överstyrelsens anslagspost
till arvoden och särskilda ersättningar till inspektörer och sakkunniga
biträden m. m. Utskottet biträder jämväl förslaget att från samma
anslagspost må, likaledes efter Kungl. Maj:ts bestämmande, utgå erforderligt
belopp — beräknat till högst 8 000 kronor — till förstärkning
av den personal inom överstyrelsen, som byggnadstekniskt granskar skolbyggnadsärenden.
I enlighet med departementschefens förslag tillstyrker
utskottet vidare, att den i överstyrelsens avlöningsstat för budgetåret
1946/47 uppförda anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal
må överskridas med högst 20 000 kronor för att medgiva nödvändig
förstärkning av amanuens- och biträdespersonalen inom överstyrelsen.

Slutligen har utskottet icke något att erinra mot att erforderliga medel
efter Kungl. Maj:ts bestämmande må utgå från skolöverstyrelsens omkostnadsanslag
för upplysningsverksamhet angående skolmåltiderna och deras
lämpliga utformning och anordnande m. m.

Kap. VII. Kostnadskalkyler.

Beträffande kostnadsberäkningarna anför departementschefen i huvudsak
följande.

För att belysa befolkningsutredningens förslag om ett nytt statsbidragssystem
för skolmåltiderna liksom de övervägda alternativen till detta förslag
har utredningen låtit verkställa vissa statistiska undersökningar. Dessa
undersökningar, som avse de direkta måltidskostnaderna men däremot icke
kostnaderna för måltidslokalerna eller för utrustningen i dessa, ha närmast

Statsutskottets utlåtande nr 180. 49

syftat till att utröna kostnadsfördelningen mellan staten och kommunerna.
Då jag förordat en höjning av bidragsunderlaget för måltiderna från 50 till
60 öre har jag låtit företaga en omräkning av dessa kalkyler i vissa avseenden.
Undersökningarna avse förhållandena under läsåret 1943/44. En del
av de framkomna resultaten har jag funnit lämpligt att här framlägga.

Jag vill först belysa kostnadsfördelningen i det längst gående fallet, d. v. s.
under det antagandet, att alla elever under hela läsåret (beräknat till 200
läsdagar) dagligen erhållit ett mål lagad mat. Jag gör vidare det antagandet,
att bruttokostnaden överallt varit 60 öre per måltid. I det följande betecknar
jag det av mig förordade förslaget som alternativ 1, ett system med gradering
efter såväl skatteunderlaget som skolbarnsfrekvensen som alternativ
2 och ett helt ograderat bidrag av 80 procent å kostnaderna som alternativ
3.

För folkskolans vidkommande skulle en bespisning av de sammanlagt
ungefär 525 000 skolbarnen lia dragit en totalkostnad av ungefär 63
miljoner kronor, varav 42,7 miljoner kronor belöpt på landsbygden och 20,3
miljoner kronor på städerna. Denna hade fördelat sig på staten och kommunerna
på följande sätt (i miljoner kronor).

Staten Landskommuner Städer

Alternativ 1 ........................ 47,6 7,5 7,9

» 2 46,1 6,5 10,4

» 3 50,4 8,5 4,1

Det framgår härav, att man genom graderingen, sådan den av mig förordats,
gör en icke obetydlig besparing av statsmedel. Trots detta få de minst
bärkraftiga distrikten betydligt förmånligare bidrag genom graderingen.

En skolmåltidsverksamhet under läsåret 1943/44 för alla elever i de
högre skolorna skulle ha dragit en kostnad av omkring 10,8 miljoner
kronor. Ett efter skatteunderlaget graderat statsbidrag till denna bespisning
hade kostat staten omkring 7,4 miljoner kronor, medan ett ograderat
bidrag av 80 procent hade uppgått till omkring 8,6 miljoner kronor.

Några säkra kalkyler rörande bespisningsverksamhetens utveckling under
de närmaste åren kunna givetvis icke göras och följaktligen ej heller rörande
anslagsbehovet under dessa år. Vissa beräkningar rörande statsbidragets
storlek vid olika utbyggnadsstadier kunna dock göras.

Vid en procentuellt likformig utbyggnad av skolmåltiderna över hela landet
skulle kostnaderna för staten (liksom för kommunerna) stå i direkt proportion
till förut angivna kostnader, så att en utbyggnad exempelvis till
50 procent skulle medföra hälften så stora kostnader o. s. v. Detta gäller
dock icke alternativ 2, beträffande vilket måltidsfrekvensen är en av de
graderande faktorerna.

En dylik likformig utbyggnad av skolmåltiderna kan naturligtvis icke
förväntas. Kostnaderna för staten komma då att bli beroende av skatteunderlaget
i de kommuner, där bespisningen får sin största utbredning. Följande
tabell visar det ungefärliga statsbidragsbeloppet vid olika tal för
medelskatteunderlag och genomsnittlig utbyggnadsprocent i de kommuner,
som anordna bespisning.

Bihang till riksdagens protokoll lVItG. G sami. Nr ISO.

4

50

Statsutskottets utlåtande nr 180.

Viskottet.

Genomsnittlig utbyggnads-procent i de berörda

Statsbidrag i miljoner kronor vid nedanstående medelskatte-underlag per invånare i de berörda kommunerna

kommunerna

5

10

15

20

25

30

10 %..............

6,7

6,0

5,3

4,4

3,7

3,0

25 »..............

16,7

14,8

13,0

11,2

9,2

7,4

50»..............

33,2

29,6

25,9

22,2

18,5

14,9

75 »..............

49,8

44,3

38,8

33,2

27,7

22,1

Anslagsbehovet för nästa budgetår kan givetvis beräknas endast approximativt.
För egen del uppskattar jag anslagsbehovet på sätt framgår av det
följande.

Statsbidragen till driftkostnaderna för skolmåltidernas anordnande
torde böra bestridas från ett under åttonde huvudtiteln uppfört förslagsanslag
med rubriken »Bidrag till anordnande av skolmåltider». För
nästa budgetår kommer detta anslag vid bifall till vad jag i det föregående
förordat att belastas allenast med förskottsutbetalningar. Vid nuvarande
omfattning av bespisningsverksamheten torde dessa utbetalningar, därest
samtliga huvudmän anhålla om förskottsutbetalning, kunna beräknas uppgå
till omkring 2,7 miljoner kronor. Då jag emellertid förutsätter, att en viss
utbyggnad av bespisningsverksamheten skall kunna komma till stånd redan
från och med nästa läsår, torde ifrågavarande anslag böra för nästa budgetår
uppföras med 3 500 000 kronor.

Statsbidragen till inventarieanskaffningen torde böra avföras från ett särskilt
förslagsanslag med rubriken »Bidrag till anskaffande av inventarier för
skolmåltider». För nästa budgetår kommer även detta anslag vid bifall till
vad jag i det föregående förordat att belastas allenast med förskottsutbetalningar.
Jag räknar med, att antalet sådana utanordningar komma att bli
relativt fåtaliga och uppskattar fördenskull anslagsbehovet för nästa budgetår
till förslagsvis 200 000 kronor.

I det föregående har jag förklarat mig förorda, att 51 000 kronor för nästa
budgetår ställas till förfogande för kursverksamhet, avseende utbildande av
personal för skolmåltidsverksamhetens handhavande. För ändamålet torde
på riksstaten för nästa budgetår böra uppföras ett reservationsanslag å
nämnda belopp, benämnt »Kurser för utbildande av personal för skolmåltider»
.

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot de av departementschefen
verkställda kostnadsberäkningarna.

Statsutskottets utlåtande nr 180.

51

Hemställan.

Under åberopande av vad utskottet i det föregående anfört hemställer
utskottet,

A. att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
och med avslag å motionen II: 447, i vad den skiljer
sig från Kungl. Maj:ts förslag,

1. medgiva, att till kostnaderna för anordnande av skolmåltider
och anskaffande av inventarier för samma ändamål
må utgå statsbidrag i huvudsaklig överensstämmelse
med vad departementschefen förordat;

2. till Bidrag till anordnande av skolmåltider för budgetåret
1946/47 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 3 500 000 kronor;

3. till Bidrag till anskaffande av inventarier för skolmåltider
för budgetåret 1946/47 under åttonde huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av 200 000 kronor;

4. till Kurser för utbildande av -personal för skolmåltider
för budgetåret 1946/47 under åttonde huvudtiteln anvisa
ett reservationsanslag av 51 000 kronor;

5. medgiva, att anslagsposten till avlöningar åt övrig
icke-ordinarie personal i skolöverstyrelsens avlöningsstat
för budgetåret 1946/47 må för av departementschefen angivna
ändamål överskridas med högst 20 000 kronor;

B. att motionen II: 443, i den mån den icke må anses
besvarad med vad utskottet ovan anfört, icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 4 juni 1946.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Oscar Olsson, Gränebo, Larsson,
Karl Andersson, Mannerskantz, Gillström, Petersson, Gustav Emil Andersson, Rosenberg, Hesselbom
och Ragnar Bergh; samt

från andra kammaren: herrar Törnkvist, Eriksson i Stockholm, Svensson i Grönvik, Ward,
Bergström, Andersson i Malmö, Mårtensson, Staxäng, Wallentheim, Pettersson i Dahl, Malmborg
i Skövde och Sefve.

52

Statsutskottets utlåtande nr 180.

Reservation

av herrar Johan Bernhard Johansson, Mannerskantz, Ragnar Bergh, Staxäng
och Sefve, vilka ansett,

dels att utskottets yttrande under Kap. III. Principfrågor kring skolmåltiderna
bort hava följande lydelse:

»Departementschefen har bland annat föreslagit, att avgiftsfria skolfrukostar
skulle ges åt samtliga lärjungar i landets folkskolor. Bakom detta
förslag ligger önskemålet, att eleverna skola under skoldagen tillförsäkras
en lagad måltid av tillfredsställande beskaffenhet. Utskottet delar detta
önskemål, men ställer sig dock betänksamt till den utformning, som givits
de framlagda förslagen.

Enligt departementschefens förslag skulle systemet med avgiftsfria måltider
för alla lärjungar nu beslutas för genomförande inom de närmaste fem
åren. Under denna övergångstid av fem år skulle skolmåltiderna reserveras
för de barn, som ej ha tillfälle att i sina hem erhålla fullgoda frukostar.
Enligt utskottets mening kan emellertid ett beslut redan nu örn bespisning
av alla skolbarn medföra avsevärda olägenheter. Vårt folkhushåll har för
närvarande stor brist på kvinnlig arbetskraft. Såväl inom sjukvård och
socialvård som i hushållsarbete och hemvård är det för närvarande omöjligt
att ens tillnärmelsevis tillgodose behovet av arbetskraft, och mycket talar
för att förhållandena i detta avseende komma att under närmaste årtionde
förvärras.

För anordnande av skolbarnsbespisning i så stor skala som av departementschefen
föreslagits krävas vidare på de flesta håll avsevärda nybyggnader.
För närvarande och under lång tid framåt finnes emellertid på
andra områden ett mycket stort nybyggnadsbehov, och det synes uppenbart,
att ett snabbt och fullständigt utbyggande av skolmåltidsinstitutionen
i den utsträckning departementschefen avsett, måste, örn detta över huvud
taget är möjligt, i hög grad öka här berörda svårigheter. Då det för närvarande
är omöjligt att bedöma, hur den redan nu bekymmersamma situationen
å dessa områden kommer att utveckla sig, inger ett förslag av så
stor räckvidd som det av departementschefen framlagda allvarliga betänkligheter.

Det synes under sådana förhållanden lämpligt att dröja med det slutliga
ställningstagandet, tills man bättre än nu kan bedöma den sannolika utvecklingen.

Å andra sidan är det angeläget att tillgodose det faktiska behov, som föreligger
för många barn att genom skolan erhålla lagad måltid. Ett sätt att
lösa detta problem har av departementschefen anvisats genom föreslagna
övergångsanordningar. Genom dem skulle alla barn, som verkligen behöva

53

Statsutskottets utlåtande nr 180.

frukostar i skolan, kunna erhålla sådana. Det förefaller dcärför som om man
tills vidare skulle kunna inskränka beslutet om skolmåltider till dessa kategorier
av barn, d. v. s. barn med lång skolväg, klena eller sjuka barn, barn
från hem med svag ekonomisk ställning och barn, som icke eljest kunna
under frukostrasten erhålla en ur näringssynpunkt fullgod måltid i sina hem.

Förekomsten av dessa kategorier av barn är självfallet olika på olika
orter. Särskilt torde i vissa skoldistrikt på landsbygden det övervägande
flertalet lärjungar tillhöra någon av dessa kategorier. Genom att begränsa
skolmåltiderna till här ovan nämnda grupper av barn skulle emellertid behovet
av personal och nybyggnader kunna åtminstone på vissa orter avsevärt
inskränkas, och man skulle kunna på nytt taga ställning till frågan vid
en tidpunkt, då man bättre än nu kunde överblicka reformens möjligheter.
Mot detta skulle visserligen kunna anföras, att det vore en fördel för de
många kommuner, som under de närmaste åren stå inför nödvändigheten
av nybyggnader för sitt skolväsen, att vid planerandet av dem veta vad de
ha att rätta sig efter i detta avseende. Å andra sidan är emellertid den
möjligheten förhanden, att de härigenom skulle tvingas till utvidgningar,
som sedermera på grund av svårigheter med personal m. m. skulle visa sig
ej kunna ändamålsenligt utnyttjas. Den omständigheten, att man på många
håll måste räkna med en ny kommunindelning, förminskar även fördelarna
av ett redan nu fattat beslut.

Departementschefen har som skäl för sitt förslag örn fria skolfrukostar
till samtliga lärjungar bland annat anfört, att en avgiftsfri skolmåltid är
för det allmänna ett relativt billigt sätt att understödja barnfamiljerna. Utskottet,
som uppmärksammat, att departementschefen ej upptagit några
kostnadskalkyler för de lokaler, som bli nödvändiga för att förverkliga de
framförda förslagen, känner sig ej fullt övertygat härom. Det är riktigt, att
avgiftsfria måltider till de barn, som behöva sådana, äro familjerna till stor
hjälp. I den män ett anställande av extra personal och en nybyggnad av
bespisningslokaler, som ej kunna användas för även andra behövliga ändamål,
nödvändiggöras av att avgiftsfria skolfrukostar skola lämnas även till
barn, som i sina hem kunna få fullgoda måltider, synes dock den föreslagna
metoden att utjämna kostnaderna bli förhållandevis dyrbar.

Beträffande frågan huruvida och i vad mån avgifter skola upptagas för
skolmåltiderna ha meningarna varit delade. Uppmärksammas bör emellertid,
att skoldistrikten med betydande belopp måste bidraga till såväl driftsom
lokalkostnaderna. Det förefaller under sådana förhållanden rimligt, att
distrikten få själva avgöra huruvida och i vad mån de skola genom upptagande
av måltidsavgifter täcka sina kostnader. Å andra sidan bör framhållas,
att bestämmelserna för erhållande av statsbidrag i motion II: 447
föreslås utformade så, att statsbidrag skall utgå endast för avgiftsfria måltider
och att det därför bör ligga i kommunernas intresse att för de barnkategorier
det här är fråga örn lämna måltiderna utan avgift.

54

Statsutskottets utlåtande nr 180.

På grund av vad sålunda anförts anser utskottet sig böra tillstyrka bifall
till motionen II: 447, i vad den skiljer sig från Kungl. Maj:ts förslag.

Utskottet tillstyrker---anses besvarad»;

dels ock att utskottets hemställan bort hava följande lydelse:

»Under åberopande---hemställer utskottet,

A. att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
och med bifall till motionen II: 447, i vad den skiljer
sig från Kungl. Maj:ts förslag,

1. medgiva, att till kostnaderna för anordnande av skolmåltider
och anskaffande av inventarier för samma ändamål
må utgå statsbidrag i huvudsaklig överensstämmelse
med vad utskottet förordat;

2. till Bidrag--- 3 500 000 kronor;

3. till Bidrag--- 200 000 kronor;

4. till Kurser--- 51 000 kronor;

5. medgiva, att--- 20 000 kronor;

B. att motionen---åtgärd föranleda.»

Stockholm 1946 Ivar Hsggströms Boktryckeri A. B.

46X069