Statsutskottets utlåtande nr 172.
1
Nr 172.
Ankom till riksdagens kansli den 31 maj 1946 kl. 12 m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag
för budgetåret 1946/4-7 till ersättning till Stockholms
stad för underhåll av fångar i stadens rannsakningsfängelse.
(3:e avd.)
I propositionen nr 1 har Kungl. Majit under andra huvudtiteln (punkt 43)
föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Ersättning
till Stockholms stad för underhåll av fångar i stadens rannsakningsfängelse
för budgetåret 1946/47 beräkna ett förslagsanslag av 225 000 kronor.
Därefter har Kungl. Majit i propositionen nr 278, under åberopande av bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden för den
10 maj 1946, föreslagit riksdagen att till Ersättning till Stockholms stad för
underhåll av fångar i stadens rannsakningsfängelse för budgetåret 1946/47
anvisa ett förslagsanslag av 20 000 kronor.
I Stockholms stads rannsakningsfängelse ha sedan lång tid tillbaka förvarats
vissa för brott eller lösdriveri häktade eller dömda personer. Vidare
ha där intagits utlänningar som tagits i förvar jämlikt utlänningsförfattningama.
Frågan om kronans och Stockholms stads skyldigheter med avseende å
stadens rannsakningsfängelse, innefattande bland annat spörsmålet om vem
som skall bära kostnaderna för de olika kategorierna intagna, har länge
varit föremål för tvist. Från år 1943 har kronans ersättning till Stockholms
stad bestämts enligt ett mellan kronan och staden slutet avtal, vilket grundats
på ett av 1940 års förhandlingskommission framlagt förslag.
För bestridande av ifrågavarande kostnader har i riksstaten för innevarande
budgetår uppförts ett anslag av 225 000 kronor.
I skrivelse den 18 mars 1946 har fångvårdsstyrelsen anmält frågan om
upptagande av anslag för nu ifrågavarande ändamål i riksstaten för budgetåret
1946/47. Styrelsen har därvid meddelat, att ett fortsatt utnyttjande av
rannsakningsfängelset för förvar av kronans fångar icke vore behövligt, sedan
fångantalet på senaste tiden nedgått samt fångvården därjämte erhållit
tillgång till nya fångkolonier. På grund härav hade styrelsen uppsagt avtalet
med Stockholms stad att upphöra finn och med den 1 juli 1946.
I samband med att detta av de särskilda krisförhållandena betingade avtal
upphörde att gälla, hade fångvårdsstyrelsen med staden träffat preliminärt
avtal, vilket vore avsett att slutligt lösa de gamla tvistefrågorna örn
kronans och Stockholms stads ifrågavarande skyldigheter. I samband här
Bihang
till riksdagens protokoll 1946. 6 sami. Nr 172—174.
1
2
Statsutskottets utlåtande nr 172.
Utskottet.
med har styrelsen vidare anfört att åtagandet att förvara Stockholms stads
fångar, vartill fångvårdsstyrelsen genom det nya avtalet förbundit sig, icke
innebure möjlighet att hädanefter från riksstaten utesluta anslag till ersättning
för underhåll av fångar i stadens rannsakningsfängelse. Kronan kunde
nämligen allt fortfarande bliva skyldig ersätta staden för förvaring i rannsakningsfängelset
av vissa intagna. Detta bleve sålunda förhållandet, därest
fånge av en eller annan anledning icke skulle kunna vid bestämd tidpunkt
överföras från rannsakningsfängelset. Ehuru i avtalet ej funnes något bestämt
härom, syntes fångvården för sådant fall böra utgiva portionsersättning
samt vårdavgift efter kronor 7: 50 per intagen och dag. De årliga kostnaderna
härför kunde beräknas uppgå till 5 000 kronor. Härjämte borde anvisas
15 000 kronor till vissa på innevarande budgetår belöpande underhållskostnader.
I ärendet har statskontoret och Överståthållarämbetet avgivit utlåtanden.
Departementschefen har anfört följande.
Utnyttjandet av Stockholms stads rannsakningsfängelse för straffverkställighet
har varit en av krisförhållandena betingad nödfallsåtgärd. Fängelset
har tagits i anspråk för dylikt ändamål endast i den mån så varit oundgängligen
nödvändigt (jfr II ht 1945 s. 118). Framdeles torde det, såsom fångvårdsstyrelsen
framhållit, endast i enstaka fall behöva användas för fångvårdens
räkning.
Det av styrelsen nu framlagda förslaget till definitiv reglering av kronans
och Stockholms stads skyldigheter med avseende å rannsakningsfängelset,
vilket förslag bygger på förhandlingskommissionens motsvarande förslag,
finner jag i likhet med de hörda myndigheterna utgöra en godtagbar lösning
av de gamla tvistefrågorna. Även örn ersätlning till staden för underhåll
av fångar i fängelset hädanefter kommer att utgå endast i undantagsfall,
synes emellertid avtalet böra innehålla uttrycklig föreskrift om att ersättningen
i dylika fall skall utgå enligt de av fångvårdsstyrelsen nu förordade
grunderna. Enligt vad jag inhämtat kan staden förväntas godkänna en sådan
föreskrift. Avtalet torde böra fastställas av Kungl. Majit.
I fråga om beräkningen av anslagsbehovet under nästa budgetår har jag
ej funnit anledning till erinran mot fångvårdsstyrelsens förslag.
Med tillstyrkande av Kungl. Majlis förslag hemställer utskottet
att riksdagen må till Ersättning till Stockholms stad för
underhåll av fångar i stadens rannsakningsfängelse för budgetåret
1946/47 under andra huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 20 000 kronor.
Stockholm den 31 maj 1946.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON
Närvarande: se under utlåtandet nr 174.