Statsutskottets utlåtande nr 156.
1
Nr 156.
Ankom till riksdagens kansli den 28 maj 1946 kl. 3 em.
Utlåtande i anledning av vissa i Kungl. Maj:ts proposition angående
allmän beredskapsstat för budgetåret 7946/47
behandlade allmänna principfrågor.
(3:e avd.)
I propositionen nr 211, vilken hänvisats till statsutskottet för förberedande
behandling i vad densamma ej angår jordbruksärenden, har Kungl. Majit,
under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för den 5 april 1946, föreslagit riksdagen att dels godkänna ett vid
nämnda protokoll fogat förslag till allmän beredskapsstat för budgetåret
1946/47, dels ock bemyndiga Kungl. Majit att, därest arbetsmarknadsläget
så påfordrar, inom ramen av ett belopp av 150 miljoner kronor meddela beslut
om utförande av arbeten, för vilka anslag uppförts å allmänna beredskapsstaten.
Utskottet upptager i förevarande utlåtande till behandling de principfrågor,
vilka i propositionen beröras å s. 1—-16.
Den av 1944 års riksdag fastställda allmänna beredskapsstaten för budgetåret
1944/45 var uppdelad på tre delstater, betecknade allmän beredskapsstat
I, II och III och bundna vid olika dispositionsförutsättningar. Allmän
beredskapsstat I avsåg vissa kostnader av krisnatur. De å denna stat uppförda
anslagen ha tagits i anspråk och från staten bestridda utgifter ha sedermera
täckts genom anslag å tilläggsstat. På allmän beredskapsstat II och
allmän beredskapsstat III sammanfördes anslag för olika investeringsändamål,
vilkas tillgodoseende gjordes beroende av läget på arbetsmarknaden.
Till allmän beredskapsstat II hänfördes utgifter av mer angelägen karaktär.
I ett mindre antal fall har Kungl. Majit disponerat över anslag å beredskapsstat
II. Jämväl de härav föranledda utgifterna ha täckts genom särskilda
anslag å tilläggsstat. På allmän beredskapsstat III samlades anslag av något
lägre angelägenhetsgrad, vilka avsågos skola utföras därest arbetsmarknadsläget
det påkallade. Anslag å denna stat ha icke tagits i anspråk.
Med bifall till Kungl. Majlis i proposition nr 264 framlagda förslag bemyndigade
1944 års riksdag Kungl. Majit att i huvudsaklig överensstämmelse
med vissa i propositionen uppdragna riktlinjer för budgetåret 1944/45
fastställa grunder för utlämnande av statsunderstöd vid arbetslöshet till vissa
förbättringsarbeten på jordbrukets och skogsbrukets områden. Härigenom
erhöll Kungl. Majits befogenhet att, där så behövdes för att erforderliga
arbeten skulle igångsättas i arbetslöshetsbekämpande syfte, tillämpa gynnsammare
bidragsgrunder, medge bidrag till kategorier, vilka eljest icke bomme
i åtnjutande av statsbidrag, o. d.
Bihang till riksdagens protokoll 1946. 0 sami. Nr 156—163.
1
2
Statsutskottets utlåtande nr lod.
I statsverkspropositionen till 1945 års riksdag upptogs till behandling frågan
om riksstatens avvägning i förhållande till beredskapsstaterna. Därvid
framhölls, att den allmänna beredskapsstat vid sidan örn riksstaten, varav
behov ansåges föreligga, borde göras helt enhetlig och begränsas till att omfatta
anslag till arbeten, avsedda att utföras i svsselsättningspolitiskt syfte,
med tillägg av dels ett anslag till planering av dylika arbeten, dels ett anslag
för kostnader för överflyttning av arbetskraft. Dä läget på arbetsmarknaden
icke gav anledning till större farhågor ansågs frågan örn fastställande
av ny allmän beredskapsstat för budgetåret 1945/46 kunna anstå. Däremot
bemyndigades Kungl. Majit att, därest arbetsmarknadsläget så påfordrade,
inom ramen av ett belopp av 150 miljoner kronor meddela beslut om utförande
av arbeten, för vilka anslag uppförts å allmän beredskapsstat II och
allmän beredskapsstat III för budgetåret 1944/45.
Genom beslut den 1 februari 1946 har Kungl. Majit efter framställning från
investeringsutredningen uppdragit åt statens arbetsmarknadskommission att
i samråd med statssekreterarna i vederbörande statsdepartement årligen upprätta
och till Kungl. Majit ingiva förslag till reserv av statliga, kommunala
och statsunderstödda investeringsobjekt inom de verksamhetsområden, beträffande
vilka icke planeringen uppdragits åt annat organ, samt att till
Kungl. Majit inkomma med de förslag och i övrigt vidtaga de åtgärder, som
må erfordras för att vederbörlig detaljplanering av arbeten, avsedda att intagas
i investeringsreserven, skall komma till stånd. Vidare har Kungl. Majit
uppdragit åt statens byggnadslånebyrå, lantbruksstyrelsen, egnahemsstyrelsen
och skogsstyrelsen, envar för sitt verksamhetsområde, att årligen upprätta
och till Kungl. Majit ingiva förslag till reserv av statliga, kommunala och
statsunderstödda investeringsobjekt samt att föranstalta om detaljplanering
av arbeten, avsedda att intagas i investeringsreserven. Slutligen har Kungl.
Majit bemyndigat statens arbetsmarknadskommission att från statliga organ
inhämta erforderliga uppgifter för förande av ett centralt register över tillgängliga
investeringsobjekt samt för upprättande av förslag till investeringsreserv.
Med skrivelse den 21 februari 1946 har statens arbetsmarknadskommission
överlämnat betänkande med förslag till investeringsreserv för budgetåret
1946/47 (SOU 1946: 27 och 28). Betänkandet jämte bilagor lia såsom bihang
fogats vid propositionen.
Vid utarbetandet av förslag till investeringsreserv för budgetåret 1946/47
har arbetsmarknadskommissionen tagit som utgångspunkt investeringsutredningens
förslag för innevarande budgetår. Av skilda anledningar har reserven
måst kompletteras. Vad beträffar kommunala och enskilda företag har
kommissionen för detta ändamål kunnat anlita länsarbetsnämnderna såsom
lokalorgan. Beträffande statliga företag har arbetet till övervägande del åvilat
de centrala förvaltningsmyndigheterna och dem underställda organ.
För bestämmande av investeringsreservens omfattning har den principen
gällt, att urvalet skett bland sådana företag, som av vederbörande förvaltningar
ansetts böra komma till utförande under de närmaste två eller tre
åren under förutsättning av normal angelägenhets- och produktivitetsbedöm
-
Statsutskottets utlåtande nr 156.
3
ning. Vad beträffar investeringsreservens storlek har målet varit att nå fram
till en reserv, som ungefärligen motsvarar två års normala investeringsbehov.
Investeringsreserven har planlagts på sådant sätt, att den så långt möjligt
medgiver genomförande av alternativa sysselsättningsprogram. Hänsyn
har tagits till önskvärdheten att arbetskraften vid en tillfällig arbetslöshet
i största utsträckning skall kunna kvarstanna inom sitt egentliga yrkesområde.
Då det emellertid visat sig svårt att åstadkomma en tillräcklig reserv
av arbeten, för vilka den ledigblivna arbetsstyrkans yrkeskunnighet kan
tagas i anspråk, har man -—- förutom omskolningsåtgärder —■ främst tillgripit
en reserv av arbeten, som kan utföras av för arbetena oskolad arbetskraft.
Härvid har i första hand grovarbeten kommit i fråga. Även med hänsyn
till osäkerheten i materialförsörjningen har det ansetts önskvärt, att
grovarbeten såsom mindre materialkrävande i största möjliga utsträckning
medtagas i investeringsreserven. I anslutning härtill har reserven kommit att
omfatta dels en allmän investeringsreserv och dels en särskild grovarbetsreserv.
I särskilda skrivelser ha statens byggnadslånebyrå, lantbruksstyrelsen,
egnahemsstyrelsen och skogsstyrelsen, envar för sitt verksamhetsområde, ingivit
förslag till reserv av statliga, kommunala och statsunderstödda investeringsobjekt
samt hemställt örn uppförande av anslag för ändamålens tillgodoseende
på allmän beredskapsstat för budgetåret 1946/47. över framställningarna
har statens arbetsmarknadskommission, efter remiss, avgivit
utlåtanden.
Departementschefen har för egen del anfört följande.
När riksdagen i fjol beslöt uppskjuta fastställandet av ny allmän beredskapsstat,
skedde detta med hänsyn främst till utvecklingen på arbetsmarknaden.
Det ansågs nämligen då osannolikt, att allmänna arbeten skulle under
den närmaste framtiden behöva tillgripas i sysselsättningssyfte i vidare
mån än den Kungl. Majit lämnade fullmakten att disponera anslag på 1944/
45 års beredskapsstat kunde möjliggöra. Fullmakten har hittills icke behövt
tagas i anspråk. Den fortsatta utvecklingen på arbetsmarknaden är emellertid
i olika hänseenden oviss, och om än något omedelbart behov av förstärkt
beredskap på detta område för närvarande icke föreligger, kan likväl möjligheten
av en försämring av läget icke lämnas ur räkningen. Det torde därför
vara påkallat, att den form av arbetsmarknadsberedskap, som en successivt
förnyad och av statsmakterna prövad investeringsreserv utgör, alltjämt
upprätthålles.
För investeringsreservens vidmakthållande erfordras ett fortgående planeringsarbete.
Medel till bestridande av kostnaderna för sådant arbete äro
numera anvisade å riksstaten. Såsom kommissionen framhållit behöver förtidsplaneringen
på längre sikt icke innebära någon större belastning utöver
de utgifter, som ändock .skulle ifrågakomma för planering inom normal investeringsverksamhet.
Emellertid bör i anslutning till vad i betänkandet därom
yttrats understrykas vikten av att en efter förhållandena lämpad avvägning
mellan förtidsplaneringens omfattning och behovet av arbetsmarknadsberedskap
upprätthålles samt att uppmärksamheten hålles riktad på den tendens
att stimulera lill förtidsinvesteringar, som förtidsplaneringen i och för sig
innebär.
I anslutning till det anförda och i överensstämmelse jämväl med vad som
förutsattes vid behandlingen under 1945 års riksdags höstsession av frågan
örn arbetsmarknadsberedskapen har ett på aktuellt material grundat förslag
4
Statsutskottets utlåtande nr 156.
till allmän beredskapsstat för budgetåret 1946/47 ansetts nu böra föreläggas
riksdagen. Den nya beredskapsstaten bör göras fullt enhetlig och omfatta
endast förslag till arbeten avsedda att utnyttjas vid en försämring av läget
på arbetsmarknaden. Anslagen böra utan riksdagens hörande få utnyttjas
blott inom ramen av visst högsta belopp. För statens ikraftträdande bör således
krävas särskilt beslut av riksdagen. Genom att Kungl. Maj:t bemyndigas
att i viss utsträckning utnyttja beredskapsstaten redan innan särskilt
beslut meddelats, möjliggöres en begränsning av arbetslöshetsanslagen på
riksstaten till vad som erfordras under normala förhållanden på arbetsmarknaden.
Det förslag till allmän beredskapsstat, som nu föreligger, har utarbetats
efter granskning inom de olika departementen av de investeringsplaner, som
framlagts dels av arbetsmarknadskommissionen, dels för vissa specialområden
av statens byggnadslånebyrå, lantbruksstyrelsen, egnahemsstyrelsen och
skogsstyrelsen. De allmänna riktlinjer för avvägandet av investeringsreservens
omfattning och för urvalet av investeringsobjekt, vilka uppdragits i
arbetsmarknadskommissionens betänkande, lia berörts i det föregående. Vad
arbetsmarknadskommissionen sålunda föreslagit har vid departementsbehandlingen
funnits böra godtagas som en i nuvarande läge lämplig grundval
för investeringsreservens förnyelse. Förslaget till beredskapsstat är således
i huvusak grundat på det av arbetsmarknadskommissionen trantlagda
materialet, kompletterat med ledning företrädesvis av de utredningar,
som framlagts av övriga nyssnämnda myndigheter.
Det ligger emellertid i sakens natur, att principerna för det fortlöpande
planeringsarbetet icke äro att betrakta som definitiva utan kunna behöva
tid efter amian revideras i följd av förskjutningar i det allmänna läget och
i anslutning till fortsatta svsselsättningspolitiska undersökningar och överväganden
under planeringsorganens medverkan. Dylik medverkan från såväl
de egentliga planeringsorganen som investeringsrådet torde även böra
förutsättas vid beredningen av frågor, som bli förknippade nied ett realiserande
av investeringsreserven i händelse av en försämring i arbetsmarknadsläget.
Såsom närmare framgår av redogörelsen i det föregående har det ansetts
önskvärt att i den allmänna investeringsreserven — som innefattar arbeten
utvalda främst på grund av sin angelägenhetsgrad — bereda så stort utrymme
som möjligt för arbeten lämpliga för sysselsättning av oskolad arbetskraft.
Vid sidan härav har emellertid för mötandet av en skärpt arbetslöshetssituation
med ansträngt materialförsörjningsläge i förslaget inrymts en
särskild grovarbetsreserv upptagande arbeten, som visserligen äro av något
lägre angelägenhetsgrad men som särskilt väl lämpa sig för sysselsättning
av oskolad arbetskraft och därtill äro mindre materialkrävande.
Den sysselsättningsreserv, som sålunda nu är avsedd att underställas riksdagens
prövning, beräknas sammanlagt omfatta i runt tal 43 miljoner dagsverken,
motsvarande ett antal årsarbetare, som kan uppskattas till cirka
170 000. I anslutning till vad arbetsmarknadskommissionen yttrat vill jag
emellertid understryka, att investeringsreserven icke är upplagd med tanke
på att den skall kunna realiseras i sin angivna totala omfattning utan är
konstruerad alt inrymma alternativa sysselsättningsprogram.
Genomförandet av extra investeringsarbeten i den omfattning, varom bär
kan bliva fråga, är förknippat med åtskilliga tekniska spörsmål. Den inventering
av de personella och materiella resurserna, som investeringsutredningen
företagit, har såsom av den föregående redogörelsen framgår visat, att
resurserna väl få anses relativt tillfredsställande men att vissa svårigheter
vid genomförande av ett mera omfattande extra investeringsprogram dock
icke kunna undvikas. Jag förutsätter, all arbetsmarknadskommissionen i fortsättningen
beaktar dessa frågor och vidtager på kommissionen ankommande
Statsutskottets utlåtande nr 156. 5
åtgärder för den komplettering av resurserna, som kan visa sig möjlig och
lämplig.
Vidare bör i detta sammanhang uppmärksammas frågan örn grunderna
för bidrag till kommuner och enskilda vid utförande av arbeten tillhörande
investeringsreserven. Arbetsmarknadskommissionen har för sitt verksamhetsområde
utgått ifrån att en generell bidragshöjning icke vore erforderlig eller
lämplig såsom medel att stimulera till ökad kommunal och enskild investeringsverksamhet.
Kommissionen har emellertid framhållit, att en jämkning
i de vanliga statsbidragsgrunderna bör kunna ske i särskilda fall där så erfordras
med hänsyn till de särskilda förhållanden, under vilka investeringsföretagen
komma att utföras. I det av kommissionen föreslagna anslaget till
åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m. ha medel för möjliggörande
av vissa sådana jämkningar beräknats. Vad kommissionen sålunda anfört
och föreslagit har icke givit anledning till erinran. För lantbruksstyrelsens
och skogsstyrelsens verksamhetsområden bör Kungl. Maj:t, i enlighet med
vad chefen för jordbruksdepartementet i annat sammanhang denna dag
anfört, äga meddela beslut örn sådana förmånligare bidragsgrunder, som avses
i propositionen nr 264 till 1944 års riksdag.
För förvärv av mark, som erfordras för igångsättande av beredskapsarbeten,
stå för närvarande endast i vissa fall medel till Kungl. Maj:ts förfogande.
I den mån det befunnits nödvändigt med särskilda åtgärder för att
tillgodose anspråken på en tillfredsställande beredskap, ha dessa frågor anmälts
av vederbörande föredragande statsråd.
Såsom bihang (Bihang A) till detta protokoll torde få fogas förslag till allmän
beredskapsstat för budgetåret 1946/47, upprättat i enlighet med vad jag
här förordat och innefattande en specifikation av de förslag om särskilda
anslag på staten, vilka tidigare denna dag framlagts av vederbörande föredragande
(Bil. 1—15). Förslaget upptager på driftbudgeten en anslagssumma
av 676 miljoner kronor och på kapitalbudgeten en anslagssumma av 375
miljoner kronor. I förstnämnda summa ingår det under femte huvudtiteln
upptagna anslaget till åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m. av
245 miljoner kronor, varav 220 miljoner kronor belöpa på den särskilda
grovarbetsreserven.
Det i det föregående omförmälda bemyndigandet för Kungl. Majit att utan
riksdagens hörande meddela beslut örn utförande av arbeten, för vilka anslag
uppförts på beredskapsstaten, torde böra avse samma belopp som för
närvarande eller 150 miljoner kronor. Även vid tillämpning av detta bemyndigande
torde i det föregående berörda jämkningar i statsbidragsgrunderna
få medgivas, därest så visar sig erforderligt.
Den förra året lämnade fullmakten att disponera anslag på 1944/45 års
beredskapsstat har hittills icke behövt tagas i anspråk. Den fortsatta utvecklingen
på arbetsmarknaden är emellertid i olika hänseenden oviss och
det har ansetts påkallat, att den form av beredskapsstat, som en successivt
förnyad och av statsmakterna prövad investeringsreserv utgör, alltjämt upprätthålles.
Utskottet ansluter sig till de allmänna synpunkter på investeringsreservens
omfattning och sammansättning, åt vilka departementschefen givit
uttryck. 1 rådande liige med brist på arbetskraft förtjänar särskilt understrykas
— såsom även skett i departementschefens anförande — vikten av
t‘ii efter förhållandena lämpad avvägning mellan förtidsplaneringens omfattning
och behovet av arbetsmarknadsberedskap. Vid det fortsatta arbetet
på upprätthållandet av en investeringsreserv synes en viss försiktighet i
Utskottet.
6
Statsutskottets utlåtande nr 156.
främsta rummet påkallad i fråga örn företag, vilkas planering vid nuvarande
tidpunkt kan befaras förhållandevis snabbt framstå såsom föråldrad.
Utskottet vill även i detta sammanhang giva uttryck åt den uppfattningen,
att frågan örn arbetskraftens överförande vid en tillfällig arbetslöshet från
hemorten eller dess egentliga yrkesområde kommer i ett särskilt läge, när
brist på arbetskraft råder på andra orter eller inom andra yrken. Under
sådana förhållanden böra givetvis erforderliga åtgärder vidtagas för underlättande
av arbetskraftens rörlighet.
Den framlagda staten upptager en anslagssumma av 1 051 miljoner kronor,
varav på driftbudgeten 676 miljoner kronor och på kapitalbudgeten 375
miljoner kronor. Den beräknas erbjuda en total sysselsättningsreserv av
43 miljoner dagsverken, motsvarande ett antal årsarbetare, som kan uppskattas
till 170 000. Det bör dock erinras om att denna investeringsreserv icke
är upplagd med tanke på att den skall kunna realiseras i sin totala omfattning
utan är konstruerad att inrymma alternativa sysselsättningsprogram.
Bemyndigandet för Kungl. Maj:t att utan riksdagens hörande taga
de å staten uppförda anslagen i anspråk föreslås begränsat till samma belopp
som för närvarande eller 150 miljoner kronor.
Utskottet, som tillstyrker sistnämnda förslag, har för avsikt att i vad på
statsutskottets handläggning ankommer i särskilda härefter följande utlåtanden
för varje departements verksamhetsområde behandla de av Kungl.
Majit å allmän beredskapsstat äskade anslagen. Sedan samtliga av Kungl.
Majit begärda anslag blivit av riksdagen behandlade, kommer statsutskottet
att för fastställelse förelägga riksdagen allmän beredskapsstat för budgetåret
1946/47, vilken då jämväl kommer att innefatta anslagen inom jordbruksdepartementets
verksamhetsområde.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen må bemyndiga Kungl. Majit att, därest arbetsmarknadsläget
så påfordrar, inom ramen av ett belopp
av 150 miljoner kronor meddela beslut om utförande av arbeten,
för vilka anslag uppförts å allmänna beredskapsstaten.
Stockholm den 28 maj 1946.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Oscar Olsson, Pauli, Lindström,
Gränebo, Larsson, Bäckström, Karl Andersson, Mannerskantz, Berling, Gunnar
Andersson och Ivar Persson; samt
från andra kammaren: herrar Törnkvist, Eriksson i Stockholm, Falla, Rubbestad,
Åndersson i Malmö, Mårtensson, Staxäng, Malmborg i Skövde, Lindholm, Norup, Petterson
i Degerfors och Persson i Vinberg.