Statsutskottets utlåtande nr 151.
1
Nr 151.
Ankom till riksdagens kansli den 24 maj 1946 kl. 12 m.
Utlåtande i anledning arv Kungl. Maj:ts proposition angående
lån med statlig kreditgaranti åt den, som avlagt akademisk
eller därmed jämförlig examen, m. m. jämte
i ämnet väckta motioner.
(2:a avd.)
I propositionen nr 190 har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 8 mars 1946,
föreslagit riksdagen att
dels bemyndiga Kungl. Majit att i huvudsaklig överensstämmelse med
av departementschefen i nämnda statsrådsprotokoll tillstyrkta grunder utfärda
erforderliga bestämmelser angående statlig kreditgaranti för lån åt
den som avlagt akademisk eller därmed jämförlig examen;
dels ock till Kostnader för statlig kreditgaranti för vissa studielån för budgetåret
1946/47 anvisa ett förslagsanslag av 20 000 kronor.
Vidare har Kungl. Majit i propositionen nr 1 under åttonde huvudtiteln
(punkt 97 av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för den 4 januari 1946) föreslagit riksdagen att till Gemensamma universitetsändamål:
Naturastipendier åt studerande vid universiteten och vissa
högskolor för budgetåret 1946/47 anvisa ett reservationsanslag av 310 000
kronor.
I sistnämnda proposition har Kungl. Majit härjämte (kapitalbudgeten,
bilaga 7, punkt 16 av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för den 4 januari 1946) föreslagit riksdagen att till Statens lånefond
för universitetsstudier för budgetåret 1946/47 anvisa ett investeringsanslag
av 650 000 kronor.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft
dels en inom andra kammaren av herr Malmborg i Skövde m. fl. väckt
motion (lii 431), vari hemställts, att riksdagen måtte besluta, att rätt att
utlämna de föreslagna med statlig kreditgaranti försedda lånen även finge
tillerkännas Sveriges allmänna folkskollärarförenings kreditkassa;
dels ock två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
Bihang till riksdagens protokoll 1946. 6 sami. Nr 151.
1
2
Statsutskottets utlåtande nr 151.
av herr Holmbäck m. fl. (I: 133) och den andra inom andra kammaren av
herr Ohlin m. fl. (II: 244), i vilka yrkats, dels att riksdagen måtte hemställa
hos Kungl. Maj:t örn en utredning med uppgift att framlägga förslag, som
kan öka möjligheterna för studiebegåvade men mindre bemedlade studenter
att bedriva högre studier, dels att riksdagen måtte besluta ett reservationsanslag
till naturastipendier för budgetåret 1946/47 med 500 000 kronor,
dels ock att riksdagen måtte besluta ett investeringsanslag till statens lånefond
för universitetsstudier med 750 000 kronor för budgetåret 1946/47.
1. Statlig kreditgaranti för vissa studielån.
Kungl. Maj:ts förslag grundar sig på ett av 19jfl års befolkningsutrednings
den 26 november 1945 avgivet betänkande om akademikernas amorteringsproblem
(stat. off. utr. 1945: 51).
Statlig kreditgaranti för akademiker
med avlagd examen.
Departementschefen har beträffande behovet av åtgärder
anfört följande.
I vårt land ha vi ännu icke kommit så synnerligen långt i strävandena att
rasera de ekonomiska hinder, som möta den obemedlade eller mindre
bemedlade studeranden. Den kreditgivning i form av ränt efna studielån
och den statliga stipendiegivning, som för närvarande förekommer,
är till sin omfattning tämligen blygsam och har i vad det gäller stipendiegivningen
snarast karaktären av försöksverksamhet. Örn man eftersträvar att
ställa utbildningsmöjligheter till förfogande för de därför mest lämpade, kan
man icke tolerera att höga utbildningskostnader spärra vägen till studier och
utbildning för någon grupp i samhället. Efterhand som det pågående utredningsarbetet
på såväl skolans som den högre utbildningens område slutföres,
torde det emellertid’ bliva möjligt att framlägga förslag syftande till att väsentligt
reducera utbildningskostnaderna.
För dem, som redan fullbordat sina studier eller inom en nära framtid väntas
göra detta., erfordras emellertid åtgärder av annan art. Det har redan
tidigare varit väl känt och bekräftas såväl av befolkningsutredningens föreliggande
förslag som av de därav föranledda yttrandena från remissinstanserna,
att de studieskulder, som en dyrbar utbildning ej sällan drar med sig,
skapa betydande ekonomiska svårigheter för låntagarna.
Befolkningsutredningen har efter överläggningar med representanter för de
yngre akademikernas fackliga organisationer funnit akademikernas problem
såväl ur ekonomiska som sociala synpunkter kräva ett fördjupat studium och
har därför medverkat vid tillkomsten av den inom statistiska centralbyrån pågående
akademikerundersökningen.
Utredningen har emellertid i likhet med de nyssnämnda akademikerrepresentantema
kommit till den slutsatsen, att frågan om studieskuldernas amortering
vore ett specialproblem, vars lösning skulle innebära betydande
Statsutskottets utlåtande nr 151.
3
omedelbara fördelar för de unga skuldsatta akademikerna och icke
torde erfordra belysning med ytterligare material, varför ett avvaktande av
den pågående akademikerundersökningens resultat ej ansetts vare sig behövligt
eller med hänsyn till den tidsförlust, som skulle uppstå, ens önskvärt. Jag
delar befolkningsutredningens åsikt att frågan om beredande av lämpliga
amorferingsvillkor för skuldsatta akademiker och vissa med dem jämställda
är ett specialproblem, som redan på basis av nu tillgängligt material på tillfredsställande
sätt kan överblickas. Ytterligare utredning av denna fråga
fyller enligt min uppfattning ingen förnuftig funktion, varför ärendet nu bör
upptagas till prövning.
Frågan om vilken angelägenhetsgrad med avseende på önskemålet att främja
en tidigare familjebildning bland akademikerna det föreliggande projektet har,
i jämförelse med vissa andra i remissvaren aktualiserade åtgärder, synes icke
här böra tillmätas en alltför stor betydelse, speciellt som vissa av de i remisssvaren
ifrågasatta åtgärderna såsom minskning av studietidens längd, minskning
av studiekostnaderna genom rikligare stipendier under studietiden o. s. v.
icke på något sätt äro ägnade att påverka situationen för de redan utexaminerade
och dem som inom de närmaste åren väntas avlägga examen, d. v. s. just
de grupper, vars aktuella situation motiverat det föreliggande förslagets framläggande.
Frågan om skattefrihet för inkomstbelopp, som användas för amortering
av studieskulder, har även i detta sammanhang aktualiserats. Med hänsyn
till att intet torde ha inträffat, som motiverar en ändring av den avvisande
hållning, som Kungl. Majit så sent som den 28 april 1944 intog till en framställning
härom, torde åtgärder i denna riktning icke vara att vänta inom den
närmaste tiden. Men även örn så skulle vara fallet, kvarstår behovet av ordnade
amorteringsförhållanden för de skuldsatta.
Förslagets allmänna principer. Befolkningsutredningen
har i syfte att underlätta för den, som avlagt examen, att amortera sina
studieskulder föreslagit, att dessa studieskulder sammanföras till ett lån, vilket
förses med statlig garanti. Ytterligare säkerhet i form av borgen skulle
icke krävas, varjämte även det för närvarande gängse kravet på försäkringsskydd
skulle bortfalla.
Departementschefen har för egen del anslutit sig till de av befolkningsutredningen
angivna allmänna principerna för den ifrågasatta verksamheten.
Departementschefen har anfört i huvudsak följande.
Om man enbart ser till vad förslaget tillför akademikerna i form av räntelättnader
och inbesparade försäkringspremier, blir beloppet förvisso icke utan
betydelse för en skuldsatt akademiker med små inkomster, men dock jämförelsevis
blygsamt. Detta ligger ju också i själva principen för förslaget, som
icke är avsett att vara en subvention, utan en hjälp till självhjälp från statsmakternas
sida. Att se förslaget enbart ur synvinkeln vad det innebär för låntagarna
omräknat i kontanter är emellertid enligt min uppfattning att förbise
dess väsentligaste innehåll.
Befolkningsutredningens förslag är ägnat att skänka stadga och ryggrad åt
vederbörandes ekonomi. Hans skulder samlas i ett lån, för vilket en amorteringsplan
uppgöres sträckande sig över i allmänhet högst 15 år, i vissa undantagsfall
dock längre, han befrias från borgen sbekymren och en kostsam
överförsäkring undvikes. Enligt min mening skapas härigenom hos låntagaren
4
Statsutskottets utlåtande nr 151.
icke blott förutsättningar för en sund ekonomi; det förödmjukande borgenssystemets
slopande är dessutom ägnat att skänka vederbörande en friare och
mera oberoende ställning än lian i annat fall skulle kunna intaga. Ur samhällets
synvinkel är detta en avsevärd fördel, som erhålles mot ett, med all
sannolikhet ringa, risktagande från samhällets sida.
Det förhållandet, att förslaget avser att vara en hjälp för låntagarna i deras
strävan att betala sina skulder och alltså icke medför annat än blygsamma
fördelar omräknat i kontanter, är enligt mitt förmenande en garanti för att
någon skuldsättning utöver vad som eljest skulle äga rum icke kommer att
föranledas av de föreslagna åtgärderna. Någon generell utfästelse från samhällets
sida att lån med statlig garanti skall erhållas av var och en som avlagt
viss examen innebär icke befolkningsutredningens förslag. Varje ansökan örn
lån förutsattes bliva noga granskad i två instanser, där låntagarens kvalifikationer
för lån grundligt prövas. Enligt min uppfattning tillgodoser detta alla
rimliga krav, som från samhällets sida kunna ställas, på kontroll över den
föreslagna kreditgivningen.
Befolkningsutredningens förslag innebär, att de livförsäkringar, som vederbörande
låntagare har vid examens avläggande, i den mån de varit avsedda
som skydd för borgensmän, frigöras för andra ändamål. Låntagaren
kommer alltså i tillfälle att avgöra sitt behov av försäkringsskydd utan inverkan
av faktorer, som i normala fall ej torde påverka en försäkringstagares
uppskattning av sitt försäkringsbehov. Att detta skulle medföra anullering
av tidigare tagna livförsäkringar förefaller mindre troligt, snarare torde
en följd av förslaget bliva att låntagarna, vilka äro i den ålder, då familjebildning
vanligtvis sker, genom den föreslagna åtgärden kunna ställa ett tillfredsställande
försäkringsskydd till sin familjs disposition utan att därför
tvingas teckna ytterligare försäkringar. Att genom en mindre räntehöjning
påföra låntagarna de förluster, som kunna drabba statsverket, anser jag med
hänsyn till de obetydliga risker, som statsverket här tar, ej vara ändamålsenligt.
Jag ansluter mig alltså till befolkningsutredningens förslag.
I detta sammanhang har också frågan huruvida staten vid låntagares frånfälle
obligatoriskt skall täcka den icke amorterade delen av lånet aktualiserats.
Befolkningsutredningen har föreslagit, att frågan om efterskänkande
av fordran på grund av utlämnat lån i varje fall skall hänskjutas till Kungl.
Maj:ts prövning. Vad befolkningsutredningen sålunda föreslagit har under en
följd av år tillämpats i fråga om statens räntefria studielån, varvid det visat
sig vara fördelaktigt att kunna avgöra frågan, i vilken utsträckning statens
fordran skall avskrivas, med hänsyn till den ekonomiska situationen i de
särskilda fallen. Att däremot göra en generell utfästelse från statens sida om
avskrivning av det icke amorterade beloppet torde vara mindre lämpligt.
Till utredningens nu ifrågavarande förslag kan jag således i huvudsak
ansluta mig. Emellertid finner jag det angeläget påpeka, att Kungl. Maj:ts
prövning i nyss berörda fall självfallet bör lämna rum för alla tillbörliga
hänsyn till de efterlevandes intressen.
Den statliga kreditgarantiens omfattning. Befolkningsutredningen
har icke ifrågasatt någon begränsning av den statliga kreditgarantien
på så sätt att riksdagen skulle fastställa omfattningen av densamma.
I några remissyttranden har motsatt uppfattning kommit till uttryck.
Statsutskottets utlåtande nr 151.
5
Departementschefen har för egen del anfört följande.
En på förhand av riksdagen fastställd omfattning av den föreslagna kreditgarantien
synes medföra vissa svårigheter vid det föreliggande förslagets
realiserande. Utöver den prövning av låneansökningarna, som förutsattes
ske i enlighet med det föreliggande förslaget, torde, därest kreditgarantiens
omfattning på förhand fastställes, i sådana fall, då ansökningar om lån
föreligga till större sammanlagt belopp än den fastställda kreditgarantien
medger, en ytterligare prövning av låneansökningarna bliva erforderlig
med hänsyn till nödvändigheten att avvisa ett antal lånesökande, som
enligt de allmänna grunderna i annat fall skulle beviljats sökt lån. Å andra
sidan skulle en på förhand fastställd omfattning av kreditgarantien
för det fall att efterfrågan på lån vore ringa kunna tänkas uppmuntra till
en generösare kreditgivning än avsett är. Under alla omständigheter torde
vissa svårigheter att genomföra en likformig behandling av alla låneansökningar
vara att vänta, för den händelse kreditgarantiens omfattning på
förhand skulle fastställas.
Kravet härpå torde icke heller ha avsett att åstadkomma en inskränkning
av kreditgivningen utöver vad som följer av förslagets allmänna principer
utan snarast att bereda riksdagen tillfälle att följa denna kreditgivnings utveckling.
Detta önskemål torde emellertid få anses vara tillgodosett genom
att lånenämnden i likhet med vad som för närvarande är fallet med studielånenämnden
avlämnar årliga redogörelser för sin verksamhet.
Jag anser mig därför böra ansluta mig till vad befolkningsutredningen i
detta avseende föreslagit.
Rä ntan. Departementschefen har i nära anslutning till vad befolkningsutredningen
anfört förordat, att räntan å lånen bestämmes så, att den ej
med mer än % procent må överstiga sparbankernas vanliga inlåningsränta.
I fråga örn lånens storlek har departementschefen anfört följande.
Att på förhand fastställa vissa maximilånebelopp gällande för respektive
examina torde vara ägnat att inskränka lånenämndens möjligheter till individuell
behandling av de lånesökande. En sådan åtgärd förefaller även kunna
bidraga till att skapa den föreställningen, att en generell utfästelse förelåge
från statens sida att till var och en, som avlagt en viss examen, utfärda
kreditgaranti för ett visst bestämt belopp, vilket ingalunda är fallet. Med
hänsyn till att skuldsättningen kan vara mycket växlande även för en och
samma examen, beroende på exempelvis i vilken utsträckning lånesökanden
genom lån måst finansiera sina studier, om han bildat familj under studietiden,
om han bedrivit specialstudier för erhållande av speciellt höga betyg
etc., vore en maximering av beloppet utan möjlighet för lånenämnden att
taga hänsyn till föreliggande enskilda omständigheter vid fastställandet av
lånets .storlek särskilt olycklig, därför att detta enligt min mening skulle
drabba många av de mest behövande och mest meriterade sökandena. Genom
att ej maximilånebelopp fastställes för de olika examina tvingas lånenämnden
till en ingående prövning av varje enskild ansökan om lån. Även
den av vissa remissinstanser befarade tendensen till ökad skuldsättning
torde, därest risk för sådan överhuvudtaget finnes, genom vetskapen örn
denna individuella prövning, komma att effektivt motverkas. Jag anser
mig sålunda böra ansluta mig till vad befolkningsutredningen i detta avseende
föreslagit.
6
Statsutskottets utlåtande nr 151.
Examenskravet. Departementschefen har anslutit sig till befolkningsutredningens
uppfattning, att varje akademisk eller därmed jämförlig
examen, som normalt kan väntas bereda vederbörande möjlighet till försörjning,
bör öppna möjligheter till erhållande av lån. Departementschefen uttalar
i anslutning härtill, att examina överskjutande studentexamens nivå i
princip böra öppna möjlighet till lån. Sålunda böra enligt departementschefens
mening t. ex. de som avlagt folkskollärarexamen kunna komma i fråga
för erhållande av lån.
Skulder till föräldrar. Befolkningsutredningen har föreslagit,
att skulder till föräldrar och därmed jämförliga skulder ej skola kunna inräknas
i det belopp, för vilket lån med statlig garanti kan erhållas.
Ett flertal remissinstanser ha anfört en avvikande mening i detta hänseende.
Departementschefen har för egen del anfört följande.
Ehuru ett frångående av befolkningsutredningens förslag torde innebära
en viss ökning av den ifrågasatta kreditgarantiens omfattning, kan jag dock
ansluta mig till vad som från ett flertal remissinstanser anförts angående
lämpligheten av att även skulder till föräldrar och därmed jämförliga
skulder skola kunna inräknas i det belopp, till vilket lån med statlig garanti
kan erhållas. I första hand böra dock bankskulder komma ifråga. Huruvida
dessutom skulder till föräldrar och därmed jämförliga skulder skola kunna
inräknas i det lån, som sökes, bör enligt min mening vara beroende på sökandens
totala skuldsättning, vilken icke bör överskrida, vad som erfarenhetsmässigt
kan anses skäligt med hänsyn till hans examensmeriter och de
övriga omständigheter, som föreligga.
Beträffande tidpunkten för ansökan av lån har departementschefen
anfört följande.
Det förefaller ur åtskilliga synpunkter lämpligt att ansökan örn lån ingives
i nära anslutning till examen» avläggande. I regel bör enligt min mening sådan
ansökan göras senast inom sex månader efter examens avläggande. Något oavvisligt
krav härpå torde emellertid icke böra uppställas. Aven vid en senare
tidpunkt bör ansökan örn lån alltså få göras. I vissa fall kan lånenämndens
möjligheter till bedömande av sökandens kreditvärdighet tänkas vara större
vid en senare tidpunkt t. ex. efter genomgånget provår, erhållen fast anställning
o. s. v. Men i allmänhet torde nämndens möjligheter att bedöma
en ansökan vara mindre, när lång tid förflutit sedan studierna avslutades
och alltså betydande svårigheter kunna föreligga att avgöra, huruvida sökandens
skulder tillkommit på sådant sätt, att han är förtjänt av att komma
i åtnjutande av den föreslagna kreditgarantien.
Avsikten med den föreslagna kreditgivningen är bland annat att underlätta
familjebildning genom att sätta låntagaren i tillfälle att planmässigt amortera
sina skulder. Det ligger i sakens natur att lånet under sådana förhållanden bör
tagas, medan ännu goda förutsättningar föreligga, att kreditgivningens syfte
skall nås.
I princip föreligger alltså intet hinder att ansökan örn lån göres vid den
tidpunkt, som förefaller sökanden mest lämplig. Ur denna synvinkel torde
Statsutskottets utlåtande nr 151. V
också problemet om i vilken utsträckning personer, som viel förslagets ikraftträdande
redan avlagt examen, skola komma i åtnjutande av lån, böra betraktas.
Jag ansluter mig emellertid till befolkningsutredningens uppfattning
att främst de som avlagt examen efter den 1 januari 1940 böra komma
i fråga till erhållande av lån, men finner mig icke böra förorda någon bestämd
tidsgräns, varför i enlighet med förslagets principer även andra sökande
böra kunna erhålla lån.
Kreditgivningens organisation.
Befolkningsutredningen har föreslagit, att beviljandet av lånen
skulle förläggas till en central lånenämnd, bestående av sex ledamöter och
sex suppleanter. Utlämnandet av lanen skulle ske genom sparbankerna
och studentkårernas kreditkassor. Utredningen har förutsatt, att
vederbörande kreditanstalt skall, därest lantagaren icke fullgör sina amorteringar
och räntebetalningar, kunna hos lånenämnden göra framställning
om att lånet i vanlig ordning får uppsägas. Beträffande avskrivning
av lån har utredningen uttalat, att sådan icke borde ske, då låntagaren
råkat i svårigheter, som i framtiden kunde tänkas bli övervunna, utan att i
stället den tidpunkt borde avvaktas, då låntagarens ekonomiska läge förbättrats,
varefter ny överenskommelse om fortlöpande amortering borde
träffas. Därest vederbörande kreditanstalt under sådana omständigheter
skulle önska befrielse från lånet, borde sådan kunna meddelas av lånenämnden
efter särskild prövning. Utredningen har föreslagit, att sådana lån, som
efter beslut av lånenämnden icke längre skulle ligga kvar hos de lokala
kreditanstalterna, skulle övertagas av postsparbanken. För
tillgodoseendet av det medelsbehov, som kunde komma att uppstå dels vid
den föreslagna överflyttningen av lån till postsparbanken och dels vid reglerandet
av de krav, som från lokala kreditanstalter komme att ställas på
statsverket på grund av den garanti, som staten iklätt sig för lån, som enligt
utredningens förslag avsåge komma att utlånas, har utredningen föreslagit,
att en särskild fond, benämnd akademikerlånefonden och förvaltad
av statskontoret, skulle inrättas.
Mot befolkningsutredningens ifrågavarande förslag har kritik riktats från
ett antal remissinstanser, varvid bland annat framhållits, att en decentraliserad
kreditgivning vöre att föredraga framför den föreslagna centrala, att
även andra kreditanstalter än sparbanker och studentkårernas kreditkassor
borde kunna utlämna lånen, att en ovillkorlig rätt borde givas vederbörande
kreditanstalt att, då låntagaren brister i fullgörandet av sina skyldigheter,
få lånet inlöst av staten, samt att fondbildning ej borde komma i fråga för
bestridande av statens utgifter för ifrågavarande kreditverksamhet.
Departementschefen har för egen del anfört följande.
Mot befolkningsutredningens förslag att förlägga beviljandet av krediterna
till en central lånenämnd har från ett antal remissinstanser kritik riktats
till förmån för en decentraliserad kreditgivning. Även örn den ifrågasatta kre
-
8
Statsutskottets utlåtande nr 151.
ditgivningen inskränktes till att omfatta enbart akademiker, erbjuda de framförda
alternativen enligt min mening knappast några fördelar. Därest man
såsom i nu föreliggande förslag utsträcker kreditgivningen till att omfatta
även andra grupper med dyrbar utbildning, kan en organisation efter
de antydda linjerna tänkas medföra vissa risker, vilka synas kunna undvikas
vid den av befolkningsutredningen föreslagna anordningen. Jag biträder sålunda
vad befolkningsutredningen föreslagit i avseende på lånenämnden och
dess sammansättning.
För tillgodoseendet av det medelsbehov, som kan komma att uppstå, dels
vid överflyttningen av lån till postsparbanken och dels på grund av den föreslagna
kreditgarantien, har befolkningsutredningen föreslagit inrättandet av
en fond.
Jag ansluter mig till den av statskontoret och länsstyrelsen i Skaraborgs
län framförda uppfattningen, att fondbildning ej bör komma i fråga för detta
ändamål. För den föreslagna kreditgivningen genom postsparbanken bör enligt
min mening bankens medel komma till användning och för täckande av
lånemedelsförlusterna bör ett särskilt anslag på riksstatens driftbudget
uppföras.
Befolkningsutredningen har föreslagit, att utlämnandet av lånen skall kunna
ske genom sparbanker och studentkårernas kreditkassor. Fullmäktige i
riksbanken ha under hänvisning till det avsevärda antal studielån, som riksbanken
årligen utlämnar, funnit det mindre önskvärt, att dessa lån flyttas från
riksbanken i samband med förslagets genomförande. Jag delar denna uppfattning
och finner mig böra förorda att de föreslagna lånen skola kunna utlämnas
även genom riksbanken. Utredningen har vid framläggandet av sitt
förslag utgått från, att något intresse ej kunde väntas föreligga från affärsbankernas
sida för den föreslagna kreditgivningen. Då emellertid motsatsen
visat sig vara fallet och det enligt min mening icke förefinnes grundad anledning
att under sådana förhållanden inskränka rätten att utlämna de föreslagna
med statlig kreditgaranti försedda lånen till enbart riksbanken, sparbankerna
och studentkårernas kreditkassor, finner jag mig böra biträda
det av bank- och fondinspektionen och styrelsen för svenska bankföreningen
framförda yrkandet att dylika lån böra få utlämnas även av affärsbankerna.
Mot befolkningsutredningens förslag att kreditgarantiens giltighet i vissa
fall skall vara beroende av lånenämndens beslut ha erinringar framställts.
Jag ansluter mig till den av länsstyrelsen i Jämtlands län framförda uppfattningen,
att vederbörande kreditinstituts rätt, att, då låntagaren brister
i fullgörandet av sina skyldigheter, få lånet inlöst av staten, bör vara ovillkorlig.
Frågan örn hur länge statens garanti för visst lån skall anses gälla har
vidare berörts. Jag delar de av sparbanksinspektionen framförda synpunkterna
och anser, att befolkningsutredningens förslag i detta avseende bör
kompletteras med en bestämmelse örn att den anmälan, som enligt befolkningsutredningens
förslag av vederbörande kreditinstitut skall göras hos
lånenämnden i sådana fall, då låntagare ej fullgöra sina skyldigheter, skall
ske senast ett år från förfallodagen räknat, varefter i annat fall den statliga
garantien upphör att gälla.
I motionen II: 431, vari hemställts, att rätt att utlämna nu ifrågavarande
lån även måtte tillerkännas Sveriges allmänna folkskollärarförenings kreditkassa,
anföres i huvudsak följande.
9
Statsutskottets utlåtande nr 151.
Lånen föreslås skola utlämnas av riksbanken, sparbankerna, affärsbankerna
och studentkårernas kreditkassor. Då emellertid även folkskollärarna
inbegripas i förslaget, torde också Sveriges allmänna folkskollärarförenings
kreditkassa böra medgivas att utlämna de statsgaranterade lånen.
Efter mönster av Lunds och Stockholms studentkårers kreditkassor bildades
Sveriges allmänna folkskollärarförenings kreditkassa år 1936. Under
de tio år som gått har kassan utlämnat lån till ett belopp av omkring tre
miljoner kronor. En betydande del därav har utgjorts av lån till studerande
vid seminarierna.
I förslaget om här berörda kreditgivning har ansetts, att denna bör organiseras
så, att lånen i största möjliga utsträckning komma att ligga kvar i
det kreditinstitut, som ursprungligen beviljat dem. Utom bankerna skola
därför även studentkårernas kreditkassor äga att utlämna dessa lån. Då
Sveriges allmänna folkskollärarförenings kreditkassa fyller samma uppgift
inom folkskollärarkåren och för seminariestuderandena som studentkårernas
kreditkassor gent emot akademikerna, borde samtliga dessa kassor vara
likaberättigade vid ifrågavarande kreditgivning.
Kostnader för statsverket av
kreditgivning en.
Departementschefen har härom anfört i huvudsak följande.
I likhet med befolkningsutredningen anser jag, att den föreslagna kreditgarantiens
framtida omfattning är svår att på förhand bedöma. Därest utbildningskostnaderna
genom samhälleliga åtgärder inom den närmaste framtiden
kunna väntas bliva väsentligt reducerade, kommer detta självfallet att
avsevärt minska skuldsättningen hos de studerande, varför också den nu
föreslagna kreditgarantiens betydelse i motsvarande grad minskas. Mot bakgrunden
av de allmänt omfattade önskemålen om en demokratisering av
utbildningsmöjligheterna genom ett avlägsnande av de ekonomiska spärrarna
vågar jag sålunda hävda den uppfattningen, att den nu föreslagna kreditgarantien
främst kommer att anlitas av dem, som under senare år avlagt
examen, och av dem, som inom de närmaste åren väntas avlägga examen^ I
framtiden bör man däremot enligt min mening räkna med att statliga åtgärder
avsedda att minska utbildningskostnaderna leda till reducerade anspråk
på den föreslagna kreditgarantien.
Med hänsyn till att det föreliggande förslaget i avseende främst på de
s. k. föräldraskulderna går längre än befolkningsutredningens förslag, anser
jag mig dock böra påpeka, att kreditgarantiens aktuella omfattning kan väntas
bliva något större än vad befolkningsutredningen utgått från.
Styrelsen för Lunds studentkårs kreditkassa har beträffande förlustriskerna
vid den föreslagna kreditgivningen anfört, att befolkningsutredningen
väsentligt underskattat dessa. Styrelsen räknar med att knappast ens en förlustrisk
på 3,8 procent av kapitalet kommer att visa sig vara tillräcklig. Styrelsen
för Sveriges förenade studentkårer har uppskattat den sammanlagda
skuldsättningen för en årskull akademiker till omkring 6 miljoner kronor.
Styrelsen beräknar förlustrisken till 3 procent årligen, vilket den anser vara
mycket lågt räknat. Den årliga utgiften för ett genomförande av förslaget
skulle då bliva 180 000 kronor, bortsett från administrationskostnaderna.
Mot det material, som bildar underlaget för styrelsens för Lunds student -
10
Statsutskottets utlåtande nr 151.
kårs kreditkassa uppskattning av förlustriskerna, torde åtskilliga anmärkningar
kunna göras. Det är emellertid tillräckligt att framhålla, att materialet
omfattar kreditkassans hela utlåning, alltså även lån, som utlämnats till sådana
personer, som påbörjat studier utan att fullfölja dem fram till någon
examen. Under sådana förhållanden torde kreditkassans klientel i fråga örn
betalningsförmåga icke vara fullt jämförbart med det utvalda låntagarklientel,
som avses erhålla den nu föreslagna kreditgarantien. De av styrelsen för
Sveriges förenade studentkårer gjorda uppskattningarna av förlustriskerna
basera sig också på ett material, som icke utan vidare kan betraktas som
normgivande för kreditgarantiens framtida omfattning.
En annan, ehuru även den osäker, utgångspunkt för bedömandet av de
framtida förlustriskerna kan erhållas, om man utgår i stort sett från samma
utgångspunkter som befolkningsutredningen, nämligen från det tillgängliga
materialet angående avlagda examina vid samtliga universitet, högskolor och
fackhögskolor och från den uppskattning av förekomsten av bankskulder och
därmed jämställda skulder och dessa skulders genomsnittliga belopp, som
göres i arbetsmarknadskommissionens betänkande (stat. off. utr. 1943: 17)
samt från den generaliseringen, att alla som ha bankskulder skulle erhålla
kreditgaranti. Antalet länesökande kan under dessa omständigheter beräknas
till omkring 500 per år med en genomsnittlig skuld på 3 400 kronor,
varvid bortsetts från skulder till föräldrar. Den sammanlagda skuldsättningen
(exklusive föräldraskulder) för en årskull skulle alltså kunna uppskattas till
omkring 1 700 000 kronor. Detta belopp, som kreditgarantien sålunda förutsättes
omfatta, torde dock som mått på den skuldsumma, som årligen kan
väntas bli föremål för statsgaranti, ur vissa synpunkter vara för högt, ty dels
kunna inte alla skuldsatta erhålla kreditgaranti och dels torde de, som endast
lia skulder på mindre belopp, ej söka lån med statlig kreditgaranti. Ä andra
sidan kan en ökning av kreditgarantiens omfattning komma att föranledas
av möjligheten att erhålla kreditgaranti även för den del av skulden, som
utgöres av skuld till föräldrar. Att dessa skulder i någon större omfattning
skulle komma att överflyttas till lån med statlig garanti torde med hänsyn
till skuldernas karaktär ej vara att vänta. Det är omöjligt att exakt ange
verkningarna av de faktorer, som sålunda påverka kreditgarantiens omfattning.
Det torde emellertid icke vara orimligt att vänta sig, att de komma
att uppväga varandra.
Den föreslagna kreditgarantien skulle enligt dessa beräkningsgrunder komma
att omfatta skulder till ett belopp av 1 700 000 kronor för varje årskull,
som kommer i åtnjutande av garantien. Därest avskrivningarna bleve jämförliga
med dem, som uppstått på statens räntefria studielån eller 1,7 procent,
skulle den årliga utgiften för förslagets genomförande böra beräknas
till 28 900 kronor jämte administrationskostnader, förutsatt att skuldsättningen
bland de utexaminerade är av den anförda omfattningen.
Det framgår av det nyss anförda, att förlustriskerna icke för närvarande
låta sig beräkna med den säkerhet, att en viss årlig förlust kan på förhand
fixeras. Förlustriskerna bedömas, som synes, högst olika beroende på från
vilket material man anser riktigast att utgå. Detta kan i sin tur med hänsyn
till de begränsade erfarenheter, som föreligga, knappast bliva föremål för
annat än ett subjektivt bedömande. Det förefaller enligt min mening ej
osannolikt, att den verkliga förlustrisken kan visa sig ligga emellan de här
anförda uppskattningarna. Oavsett hur förlustriskerna bedömas kan man
emellertid utgå från, att dessa under de närmaste åren kunna förväntas
Statsutskottets utlåtande nr 151. H
bliva mycket begränsade. Jag anser mig under sådana förhållanden bora förorda,
att i avvaktan på att säkrare utgångspunkter skola föreligga tor ett
bedömande av den föreslagna kreditgarantiens omfattning och de därav ioranledda
förlusternas storlek ett förslagsanslag på 20 000 kronor anvisas tor
täckande av under budgetåret 1946/47 uppstående förluster.
Beträffande kostnaderna för den föreslagna lånenämndens verksamhet torordar
lag, att dessa må gäldas av det under åttonde huvudtiteln uppförda
förslagsanslaget till kommittéer och utredningar genom sakkunniga.
Utskottet har i likhet med departementschefen funnit, att frågan örn beredande
av lämpliga amorteringsvillkor för skuldsatta akademiker och vissa
med dem jämställda utgör ett specialproblem, som nu torde böra bringas
till sin lösning. Befolkningsutredningens av departementschefen biträdda
förslag innebär — såsom av den lämnade redogörelsen framgår — att studieskulderna
för ifrågavarande akademiker skulle sammanföras till ett lån, vilket
skulle förses med statlig garanti; ytterligare säkerhet i form av borgen
skulle icke krävas, ej heller skulle krav på försäkringsskydd uppställas.
Departementschefen har framhållit, att befolkningsutredningens förslag icke
innebure någon generell utfästelse från samhällets sida att lån med statlig
garanti skulle erhållas av var och en, som avlagt viss examen. Varje ansökan
örn lån förutsattes bliva noga granskad i två instanser. Utskottet har
funnit sig böra biträda ovannämnda förslag, vilket från statsmakternas sida
är avsett såsom en hjälp till självhjälp.
Utskottet delar departementschefens uppfattning därom, att riksdagen
icke lämpligen bör på förhand fastställa kreditgarantiens omfattning, enär
detta skulle medföra vissa svårigheter vid det föreliggande förslagets genomförande.
Beträffande kreditgivningens organisation har utskottet icke funnit anledning
till annan erinran mot departementschefens förslag än att utskottet i
anledning av vad i motionen II: 431 påyrkats funnit sig böra tillstyrka, att
rätt att utlämna lån av ifrågavarande slag även bör tillerkännas Sveriges
allmänna folkskollärarförenings kreditkassa.
I likhet med befolkningsutredningen har departementschefen ansett, att
den föreslagna kreditgarantiens framtida omfattning vore svår att på förhand
bedöma och att förlustriskerna för närvarande icke läte sig beräkna
med den säkerhet, att en viss årlig förlust kunde på förhand fixeras. Förlustriskerna
kunde därför enligt departementschefens mening knappast bliva
föremål för annat än ett subjektivt bedömande. I avvaktan på att säkrare
utgångspunkter komme att föreligga i förevarande avseende har departementschefen
för mötande av eventuella förluster å kreditgarantien förordat
uppförande för budgetåret 1946/47 av ett förslagsanslag av 20 000 kronor.
Med understrykande av den svårighet, som föreligger beträffande ett bedömande
av förlustriskerna, har utskottet ansett sig böra biträda departementschefens
ifrågavarande förslag.
Utskottet.
12
Statsutskottets utlåtande nr 151.
Vad departementschefen i övrigt föreslagit med avseende å kreditgarantiens
anordnande och i samband därmed stående frågor har icke föranlett
någon erinran eller något uttalande från utskottets sida.
2. Naturastipendier åt studerande vid universiteten och
vissa högskolor m. m.
Kungl. Maj:ts under punkten 97 i åttonde huvudtiteln framställda förslag
innebär en höjning av anslaget till naturastipendier åt studerande vid universiteten
och vissa högskolor från 240 000 kronor till 310 000 kronor i syfte
att möjliggöra en mot de stegrade levnadskostnaderna svarande ökning av
stipendiebeloppen. Departementschefen har — i anledning av att riksdagen
anhållit, att Kungl. Majit måtte låta verkställa utredning om naturastipendieformens
införande även vid andra högskolor än karolinska institutet samt
de enskilda högskolorna i Stockholm och Göteborg — förklarat, att han icke
vore beredd att redan för nästa budgetår förorda åtgärder i sådan riktning.
Förslaget rörande anslag till statens lånefond för universitetsstudier innebär
en höjning av detta anslag med 100000 kronor. Av det föreslagna beloppet
650 000 kronor ha till fortsatta lån beräknats 550 000 kronor och till
nya lån 100 000 kronor.
Till stöd för det i motionerna 1:183 och 11:244 gjorda yrkandet har anförts
i huvudsak följande.
Det är ett allmänt accepterat önskemål, att studiebegåvad ungdom skall
beredas tillfälle till lämplig utbildning oberoende av vederbörandes ekonomiska
resurser. Naturligtvis gäller detta icke blott studier och annan utbildning
på mellanstadiet utan även den högre utbildningen vid universitet och
högskolor. Under senare år ha statsmakterna också vidtagit en del åtgärder,
som beteckna steg i denna riktning, och utredningar i vissa avseenden pågå.
De kostnader, som uppstå för den enskilde vid studier efter studentexamen
på grund av att dessa studier i regel måste bedrivas på annan ort än hemorten,
har man sökt minska genom naturastipendier, som utgå med fri kost
och logi till särskilt studiebegåvade, mindre bemedlade studenter. En möjlighet
att erhålla lån på fördelaktiga villkor erbjudes dessa genom statens
räntefria studielån, ur statens lånefond för universitetsstudier. Vid vissa fackskolor
finnas dessutom speciella statliga stipendier. 1941 års befolkningsutredning
har föreslagit, att privatpersoners borgensansvar för examinerade
akademikers studielån skall kunna ersättas med statlig garanti för lånen.
Vidare kan erinras örn den för närvarande pågående utredningen angående
kommuns möjlighet att anslå medel till stipendier.
De hittills vidtagna hjälpformerna ha dock näppeligen ställt den högre
undervisningen inom räckhåll för alla ungdomar med erforderlig förutbildning,
oberoende av deras ekonomiska förhållanden. Anslagen till statsstipendier
och studielån ha nämligen inte varit så stora, att dessa hjälpformer kunnat
utnyttjas av ett större antal studerande. Sålunda torde det belopp på
310 000 kronor, som föreslagits för nästa budgetår till naturastipendier, med
13
Statsutskottets utlåtande nr 151.
nuvarande levnadskostnader räcka till knappt 200 stipendiater. Detta framstår
som en mycket blygsam siffra, när man betänker att det enligt statistiska
centralbyråns uppgifter var 9 861 studerande inskrivna vid universiteten,
karolinska institutet och de båda högskolorna i Stockholm och Göteborg
under höstterminen 1945.
För innevarande budgetår finnes ett investeringsanslag till statens lånefond
för universitetsstudier på 550 000 kronor. Detta föreslås för nästa budgetår
höjt till 650 000 kronor. Detta belopp framstår dock som ganska ringa
jämfört med befolkningsutredningens beräkning, att de högskolestuderandes
samlade skuldbörda för närvarande rör sig omkring 35 å 40 miljoner kronor.
Trots här ovan vidrörda och vissa andra åtgärder som avse att underlätta
högre studier för mindre bemedlade studerande medföra sådana studier
fortfarande stora kostnader för den enskilde. Studiekostnaderna liro så
höga och de löner man kan vänta att erhålla efter avlagd examen äro så låga,
att man i de flesta fall ej kan förvänta att bli skuldfri förrän ett stort antal
år efter examen. Örn en mindre bemedlad student fortsätter sina studier,
så ställes han efter examen ofta inför valet mellan att fortast möjligt bli fri
från studieskulderna och att bilda familj. De som välja det senare alternativet
anse i många fall, att de — i varje fall under de första åren — inte ha
råd att sätta barn till världen.
Dessa förhållanden ha lett till att mångå studiebegåvade, men mindre
bemedlade studenter inte ansett sig böra fortsätta studierna vid de högre
utbildningsanstalterna. Man har anledning antaga, att dessa ekonomiska
hänsyn bidraga till att göra rekryteringen till dessa studier från olika folkgrupper
ytterst ojämn. I relativt ringa utsträckning komma de studerande
från mindre bemedlade familjer.
En väg att avhjälpa dylika missförhållanden vore att ordna så att förbättrade
löneförmåner utginge till yngre personer med akademisk och högskoleutbildning.
Vissa åtgärder i denna riktning föreslås i årets statsverksproposition
och andra äro under utredning. Denna fråga skall därför ej här
upptagas till behandling. Däremot vilja vi föreslå en utvidgning av de statliga
åtgärder, som syfta till en sänkning av studiekostnaderna. Vi föreslå,
att denna fråga göres till föremål för en särskild utredning.
En dylik utredning bör i främsta rummet gälla en sådan vidgad användning
av redan befintliga hjälpformer, närmast statsstipendier och statens
räntefria studielån, att mindre bemedlade studenter få väsentligt ökade möjligheter
till högre studier utan överdriven skuldsättning. Frågan om borttagande
av kursavgifter och dylikt torde redan vara föremål för universitetsberedningens
uppmärksamhet. Vi våga hoppas, att förslag härom icke skola
låta länge vänta på sig. Utredningen bör måhända överväga, huruvida i vårt
land för närvarande förutsättningar finnas för införande av statlig s.^ k.
studielön under utbildningstiden, men det förefaller troligt, att denna fråga
bör ställas på framtiden.
Örn cn utredning i detta syfte tillsattes omedelbart, skulle den kunna
samordnas med universitetsberedningens arbete beträffande den högre undervisningens
organisation lii. lii. I fjol tillsattes 1945 års akademikerutredning,
som har i uppdrag att utreda storleken av akademikernas skuldbörda
och därmed sammanhängande frågor. Akademikerutredningen lär inom kort
ha samlat det erforderliga materialet härför och ämnar sedan omedelbart
påbörja bearbetningen av detta. Det vore säkerligen av värde örn ett visst
samarbete etablerades mellan akademikerutredningen och den här före
-
14
Statsutskottets utlåtande nr 151.
Utskottet.
slagna utredningen. Därvid skulle överläggningar kunna äga rum om de
frågeställningar, som ha gemensamt intresse för båda utredningarna. Detta
skulle vara av vikt, inte minst med tanke på att akademikerutredningens
material är av den omfattningen att det inte, enligt uppgift, lämpligen kan
eller bör bearbetas i sin helhet.
De hjälpåtgärder, som den föreslagna utredningen eventuellt kan giva anledning
till, kunna inte få några verkningar förrän örn en tid, och därför är
det av vikt att tillfälligt förbättra de mindre bemedlades möjligheter att bedriva
högre studier. Av det skälet torde ökade anslag till såväl statsstipendier
som statens lånefond för universitetsstudier vara berättigade.
I statsverkspropositionens åttonde huvudtitel, punkt 97, föreslås ett reservationsanslag
på 310 000 kronor till naturastipendier vid universiteten och
vissa högskolor, vilket innebär en höjning från innevarande budgetår med
omkring 30 procent. Denna höjning har föreslagits av universitetskanslern
med motivering att levnadskostnaderna stigit med minst denna procentsats
sedan riksdagen 1937 fastställde anslaget i fråga. En ytterligare höjning av
detta anslag synes på ovan anförda grunder vara välmotiverad. Därför föreslås,
att riksdagen för budgetåret 1946/47 måtte bevilja ett reservationsanslag
till naturastipendier med 500 000 kronor.
Som framgått av det anförda, borde statens lånefond för universitetsstudier
utökas, så att den kunde täcka en större del än hittills av akademikernas
studielån. En ytterligare höjning av investeringsanslaget till statens
lånefond för universitetsstudier är därför nödvändig, förslagsvis till 750 000
kronor.
Utskottet biträder Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag, vilka innebära
beträffande anslaget till naturastipendier åt studerande vid universiteten
och vissa högskolor en anslagshöjning från 240 000 kronor med 70 000 kronor
till 310 000 kronor och beträffande anslaget till statens lånefond för
universitetsstudier en anslagsökning från 550 000 kronor med 100 000 kronor
till 650 000 kronor. Det i motionerna I: 133 och II: 244 framställda yrkandet
om uppförande av ifrågavarande två anslag med respektive 500 000
kronor och 750 000 kronor har utskottet icke ansett sig böra tillstyrka.
Utskottet har icke heller funnit tillräckliga skäl föreligga för att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Majit skulle hemställa örn verkställande av den i nyssnämnda
motioner angivna utredningen. Utskottet förutsätter nämligen att
de i motionerna berörda problemen i allt väsentligt komma att bliva föremål
för uppmärksamhet inom de redan pågående utredningar, som bedrivas
av 1945 års akademikerutredning och 1945 års universitetsberedning.
På grund av vad sålunda anförts avstyrker utskottet bifall till motionerna
I: 133 och II: 244.
Statsutskottets utlåtande nr 151.
15
Hemställan.
Under åberopande av vad utskottet i det föregående anfört hemställer utskottet,
A. att riksdagen må
I. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med bifall till
motionen II: 431 bemyndiga Kungl. Majit att i huvudsaklig
överensstämmelse med av utskottet tillstyrkta grunder
utfärda erforderliga bestämmelser angående statlig kreditgaranti
för lån åt den som avlagt akademisk eller därmed
jämförlig examen;
II. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag till Kostnader för
statlig kreditgaranti för vissa studielån för budgetåret
1946/47 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 20 000 kronor;
III. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag
å motionerna I: 133 och II: 244, i vad de avse anslagsberäkningen,
för budgetåret 1946/47 anvisa
a) till Gemensamma universitetsändamål: Naturastipendier
åt studerande vid universiteten och vissa högskolor under
åttonde huvudtiteln ett reservationsanslag av 310 000
kronor;
b) till Statens lånefond för universitetsstudier under statens
utlåningsfonder ett investeringsanslag av 650 000
kronor;
B. att motionerna I: 133 och II: 244, i vad de avse förslag
örn utredning, icke må till någon riksdagens åtgärd
föranleda.
Stockholm den 24 maj 1946.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Oscar Olsson, Pauli, Lindström,
Gränebo, Larsson, Andrén, Karl Andersson, Petersson, Rosenberg, Ivar Persson och Ragnar
Bergh; samt
från andra kammaren: herrar Eriksson i Stockholm, Svensson i Grönvik, Ward, Falla, Bergström,
Andersson i Malmö, Pettersson i Dahl, Malmborg i Skövde, Lindholm, Holmström, Hoppe
och Persson i Vinberg.
Reservation
av herrar Petersson och Malmborg i Skövde.