2
Statsutskottets utlåtande nr 13S.
Utskottet.
Nr 138.
Ankom till riksdagens kansli den 17 maj 1946 kl. 12 m.
Utlåtande i anledning av vackt motion angående lönestållningen
för löjtnanten vid Dalregementet N. L. Melander.
(lia avd.)
I en inom andra kammaren av herr Håstad väckt motion (II: 161) har
hemställts, att riksdagen måtte besluta, att löjtnanten vid Dalregementet
N. L. Melander, räknat från dagen för hans utnämning till fänrik, skall äga
åtnjuta de löneförmåner, som skulle tillkommit honom, därest han den 1
augusti 1940 hade vunnit befordran till sergeant på aktiv stat och följaktligen
vid sin officersbefordran övergått från beställning tillhörande löneplan
UO till beställning tillhörande löneplan Oc i militära avlöningsreglementet.
I fråga om de skäl, motionären anfört till stöd för sin framställning, får
utskottet hänvisa till motionen.
Över motionen har, efter därom i vederbörlig ordning gjord framställning,
försvarsväsendets lönenämnd avgivit yttrande, vilket fogas såsom bilaga
till utskottets utlåtande (Bilaga).
På av försvarsväsendets lönenämnd anförda skäl och med hänsyn till de
konsekvenser, som ett bifall till motionen skulle medföra, finner utskottet
sig böra avstyrka densamma.
Utskottet hemställer,
att motionen II: 161 icke må av riksdagen bifallas.
Stockholm den 17 maj 1946.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Närvarande: se under utlåtandet nr 139.
Statsutskottets utlåtande nr 138.
3
Bilaga.
Till Riksdagens statsutskott.
¥''
Genom remiss den 22 februari 1946 bär Kungl. Maj:t anbefallt försvarsväsendets
lönenämnd att till riksdagens statsutskott avgiva utlåtande över
en inom riksdagens andra kammare väckt motion (II: 161) angående löneställningen
för löjtnanten vid Dalregementet N. L. Melander. I anledning
härav får lönenämnden anföra följande.
Då i föreliggande motion åberopats 1945 års riksdags beslut angående löjtnanten
vid Dalregementet E. A. Hjukströms avlöningsförmåner, anser sig
lönenämnden böra erinra örn omständigheterna i sagda ärende.
Hjukström, som avlagt underofficersexamen våren 1940, hade i egenskap
av krigskonstituerad sergeant vid Västerbottens regemente uppburit lön såsom
sergeant tiden 1 maj—7 oktober 1940. Från och med den 8 oktober
1940 hade han åtnjutit tjänstledighet från av honom innehavd furirsbeställning
vid regementet för att genomgå krigsskolans officerskurs. Efter avslutad
officersutbildning antogs Hjukström till fänrik vid Dalregementet den
1 oktober 1942. Han placerades därvid i löneklass Oc 1: a. Hade Hjukström
innehaft underofficersbeställning vid Västerbottens regemente, skulle han
jämlikt 56 § militära avlöningsreglementet i dess från och med den 1 juli
1942 gällande lydelse vid antagandet till fänrik ha placerats i Oc 1: 2.
I framställning till Kungl. Majit den 11 februari 1943 hade chefen för
Dalregementet framhållit, att enligt för Västerbottens regemente gällande
befordringstur skulle Hjukström kunnat konstitueras till sergeant vid regementet
den 1 oktober 1941, vilket emellertid icke skett med hänsyn till hans
kommendering till krigsskolan. Då Hjukström på grund av detta förhållande
kommit i en sämre löneställning än kamrater i samma kurs, som vunnit
befordran till underofficerare på aktiv stat, hemställdes, att vid Hjukströms
placering i löneklass måtte så anses, som örn han innehaft underofficersbeställning,
och att han måtte från och med den 1 oktober 1942 placeras
i löneklass Oc 1:2. Vid framställningen hade fogats en av chefen för
Västerbottens regemente undertecknad promemoria, varav framgick, att
med hänsyn till dåvarande bestämmelser Hjukström icke ansetts kunna få
någon fördel efter officersutnämningen av en befordran till underofficer
den 1 oktober 1941. I promemorian framhölls vidare, alt därest de från och
med den 1 juli 1942 gällande bestämmelserna i 56 § militära avlöningsreglementet
(SFS 1942:683) varit kända den 1 oktober 1941, Hjukström skulle
ha befordrats till underofficer nämnda dag samt att vid tidpunkten för utfärdandet
av kungörelsen 1942:683 och senare intill tidpunkten för Hjukströms
utnämning till fänrik någon vakant underofficersbeställning icke
fanns vid regementet. Därest sådan funnits, skulle Hjukström erhållit befordran
till underofficer. En till militärbefälhavaren gjord framställning
angående Hjukströms befordran i regementet hade gjorts i .september 1942
men hade icke föranlett någon åtgärd.
I utlåtande över chefens för Dalregementet framställning uttalade arméförvaltningens
civila departement, att då några bestämmelser icke funnos
meddelade, enligt vilka den, som från manskapsbeställning överginge till
fänriksbeställning, kunde erhålla en förmånligare löneställning än som följde
4
Statsutskottets utlåtande nr 138.
av 7 § militära avlöningsreglementet, departementet ansåge framställningen
icke kunna bifallas. Enligt beslut den 2 april 1943 föranledde densamma
icke heller någon Kungl. Maj:ts åtgärd.
I motion (I: 121) i första kammaren vid 1945 års riksdag framhölls bland
annat, att anledningen till att Hjukström icke den 1 oktober 1941 befordrades
till underofficer kunde ha varit, att vederbörande förbandschef icke funnit
skäl föreligga för befordran, då Hjukström vore tjänstledig från innehavande
manskapsbeställning och kunde beräknas komma att inom relativt
kort tid vinna befordran till officersbeställning. Skäl förelåge icke för antagandet,
att förbandschefen skulle lia ansett Hjukström olämplig för befordran,
eftersom Hjukström redan då kommenderats till krigsskolan för vidareutbildning
till officer. Formellt syntes förbandschefen emellertid icke
kunna sägas lia förfarit felaktigt genom att förbigå Hjukström vid nu
ifrågavarande befordringstillfälle, då bestämmelserna i vederbörligt tjänstgöringsreglemente
endast stadgade, att förbandschef till underofficer ägde
befordra den furir, han ansåge lämplig. Det syntes emellertid icke skäligt,
att den uteblivna befordran till beställning tillhörande löneplanen UO skulle
medföra mera avsevärda och bestående nackdelar i löneavseende. Så bleve
dock förhållandet i förevarande fall. Vid befordran till fänrik kom Hjukström
nämligen att placeras i lönegraden Oc Ira. I samband med utnämning
till löjtnant den 1 oktober 1944 inplacerades han i lönegraden Oa 2:3
och bomme den 1 oktober 1947 att uppflyttas i löneklasscn Oa 2:4. Hade
däremot befordran till beställning tillhörande löneplanen UO ägt rum den
1 oktober 1941, hade Hjukström vid utnämningen till fänrik kommit att
placeras i lönegraden Oc 1: 2 och i lönegraden Oa 2:3 den 1 oktober 1944
samt kunnat påräkna uppfattning i löneklassen Oa 2: 4 redan den 1 oktober
1945. För tiden fram till den 1 oktober 1947 medförde den uteblivna
underofficersbefordran en minskning av löneinkomsterna med i runt tal
3 000 kronor. Efter erinran örn Kungl. Maj:ts beslut den 2 april 1943 hemställdes
det i motionen, att riksdagen mätte besluta, att Hjukström, räknat
från dagen för hans befordran till fänrik, skulle äga åtnjuta de löneförmåner,
som skulle ha tillkommit honom, därest han den 1 oktober 1941 hade
i vederbörlig ordning befordrats till sergeant på aktiv stat och alltså vid sin
officersbefordran övergått från löneplan UO till löneplan Oc i militära avlöningsreglementet.
1 utlåtande över motionen till riksdagens statsutskott anförde försvarsväsendets
lönenämnd följande:
»Med hänsyn till de i motionen anförda omständigheterna, vilka lönenämnden
funnit bekräftade av de upplysningar, som föreligga i handlingarna
till Kungl. Maj:ts i motionen omförmälda beslut den 2 april 1943, finner
sig lönenämnden böra tillstyrka, att — i enlighet med vad i motionen
föreslagits — löjtnanten vid Dalregementet E. A. Hjukström, räknat från
dagen för hans befordran till fänrik den 1 oktober 1942, tillerkännes de
löneförmåner, som skulle lia tillkommit honom, därest han den 1 oktober
1941 hade i vederbörlig ordning befordrats till sergeant på aktiv stat och
alltså vid sin officersbefordran övergått från löneplan UO till löneplan Oc
i militära avlöningsreglementet.»
På förslag av statsutskottet fann sig därefter 1945 års riksdag — med
hänsyn till de speciella förhållanden som i förevarande fall vore för handen
— böra bifalla motionen. Riksdagen anmälde därför i skrivelse (nr 218)
till Konungen att den medgivit, att Hjukström, räknat från dagen för hans
befordran till fänrik den 1 oktober 1942, tillerkändes de löneförmåner, som
Statsutskottets utlåtande nr 138.
5
skulle lia tillkommit honom, därest han den 1 oktober 1941 hade i vederbörlig
ordning befordrats till sergeant på aktiv stat. Genom beslut den 25
maj 1945 förklarade Kungl. Majit, att i fråga om Hjukströms löneklassplacering
såsom officer finge så anses, som om han från och med den 1 oktober
1941 befordrats till sergeant på aktiv stat.
Innan lönenämnden övergår till att behandla det fall, som avses i den nu
föreliggande motionen, vill lönenämnden meddela, att lönenämnden enligt
särskilda Kungl. Maj:ts remisser har att avgiva utlåtande över fyra framställningar
av löjtnanter, vilka anse sig böra komma i åtnjutande av samma
förmån som enligt nyssnämnda beslut kommit Hjukström till del. I och
för besvarandet av nämnda remisser har lönenämnden därför för avsikt
att i skrivelser till cheferna för armén, marinen och flygvapnet hemställa
om uppgift, huruvida ytterligare med Hjukström likartade fall ha förekommit
inom respektive försvarsgrenar.
Vad därefter angår den i den remitterade motionen avsedde löjtnanten
N. L. Melander äro, såvitt lönenämnden kunnat utröna, de i motionen angivna
omständigheterna riktiga. Melander, som sedan den 1 november 1931
innehade fast anställning såsom manskap vid förutvarande Södermanlands
regemente, tvångstransporterades den 1 november 1939 till Upplands regemente.
Melander, som vid sistnämnda tidpunkt var tjänstledig för genomgång
av officerskurs vid krigsskolan, antogs därefter den 15 april 1941 till
fänrik vid Dalregementet. Av vad i motionen upplysts ävensom av bifogade
skrivelse från regementsintendenten vid Södermanlands pansarregemente
framgår, att Melander, därest han icke blivit tvångstransporterad, skulle ha
kunnat påräkna att bliva befordrad till underofficersbeställning den 1
augusti 1940. Däremot kunde han icke före den 15 april 1941 vinna befordran
till underofficer vid Upplands regemente.
Lönenämnden vill framhålla, att i förevarande fall omständigheterna på
en väsentlig punkt avvika från dem, som förelågo i fråga om Hjukström.
Melander har icke före antagandet till fänrik blivit befordrad till underofficer
på aktiv stat av den anledningen, att han icke dessförinnan stod i tur
till befordran till underofficer vid Upplands regemente. Ett medgivande för
hans del, att det skulle få så anses, som om han vunnit befordran till underofficer
på aktiv stat före utnämningen till fänrik, skulle därför innebära,
att han antoges ha haft en befordringsgång, för vilken förutsättningar i
verkligheten saknades. Beträffande Hjukström däremot innebar Kungl.
Majits i enlighet med riksdagens ovannämnda skrivelse meddelade beslut
den 25 maj 1945, att han ansåges ha haft den befordringsgång, som skulle
ha gällt för honom, örn icke regementschefen den 1 oktober 1941 underlåtit
att befordra honom till den underofficersbeställning, till vilken han stod
i tur. Då sålunda omständigheterna i förevarande fall icke överensstämma
med dem, som förelågo i fallet Hjukström, och då ett bifall till motionärens
hemställan skulle kunna få konsekvenser även på andra områden inom
statsförvaltningen, anser lönenämnden skäl icke föreligga för bifall till
denna hemställan.
Stockholm den 20 mars 1946.
ERIK STRIDSBERG
Lennart Rydback