Statsutskottets utlåtande nr 110.
1
Nr 110.
Ankom till riksdagens kansli den 3 maj 1946 kl. 4 em.
Utlåtande i anledning av Kungl. Marits ''proposition angående
anslag för budgetåret 1946/47 till avlöningar vid de
allmänna läroverken m. m. jämte i ämnet väckta
motioner.
(2:a avd.)
I propositionen nr 1 har Kungl. Majit under åttonde huvudtiteln (punkterna
129, 137 och 161 av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för den 4 januari 1946) föreslagit riksdagen att, i avbidan
på den proposition i ämnet, som kunde varda riksdagen förelagd, beräkna
för budgetåret 1946/47
dels till Allmänna läroverken: Avlöningar ett förslagsanslag av 34 700 000
kronor;
dels till Kommunala läroverk: Understöd åt vissa kommunala gymnasier
ett anslag av 12 000 kronor;
dels ock till Vissa kostnader för student- och realexamina ett förslagsanslag
av 257 000 kronor.
I propositionen nr 142 har Kungl. Majit sedermera, under åberopande
av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för 1 mars
1946, föreslagit riksdagen att
1. godkänna av departementschefen angiven personalförteckning för de
allmänna läroverken, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1946/47;
2. bemyndiga Kungl. Majit att — utan hinder av sagda personalförteckning
— tills vidare under budgetåret 1946/47, då för realskolestadiet avsedd
ordinarie ämneslärarbefattning vid samläroverk skall tillsättas, besluta,
huruvida befattningen skall kungöras ledig såsom adjunktsbefattning eller
ämneslärarinnebefattning;
3. godkänna av departementschefen angiven avlöningsstat för de allmänna
läroverken, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1946/47;
4. bemyndiga Kungl. Majit att förordna om de avvikelser från personalförteckningen
och de överskridanden av maximerade poster i avlönings
Bihang
till riksdagens ''protokoll 10^6. 6 sami. Nr 110. 1
2
Statsutskottets utlåtande nr 110.
staten, som föranledas av den fortsatta ombildningen av kommunala mellanskolor
till samrealskolor;
5. till Allmänna läroverken: Avlöningar för budgetåret 1946/47 anvisa
ett förslagsanslag av 34 535 000 kronor;
6. till Kommunala läroverk: Understöd åt vissa kommunala gymnasier
för budgetåret 1946/47 anvisa ett anslag av 30 000 kronor;
7. besluta, att avgifter i samband med student- och realexamina skola
utgå enligt av departementschefen förordade grunder;
8. till Vissa kostnader för student- och realexamina för budgetåret
1946/47 anvisa ett förslagsanslag av 335 500 kronor.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft
dels en inom andra kammaren av herrar Kempe och Persson i Landafors
väckt motion (11:426), vari hemställts, att riksdagen för sin del måtte besluta,
att de kommunala gymnasierna i Söderhamn och Arvika skola förstatligas;
dels
två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Sten m. fl. (I: 261) och den andra inom andra kammaren av fröken
Nygren m. fl. (II: 412), i vilka hemställts, att riksdagen måtte tillerkänna
det kommunala gymnasiet i Söderhamn ett statsunderstöd av 29 000 kronor
för nästa budgetår samt anvisa ett anslag av 44 000 kronor till Kommunala
läroverk: Understöd åt vissa kommunala gymnasier;
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Ragnar Bergh (I: 16) och den andra inom andra kammaren av herr
Sefve (11:26), i vilka hemställts, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t
begära utredning om huruvida och i vilken mån byggnader för det statliga
och av statsmedel understödda kommunala skolväsendet utöver vad som
redan sker böra bekostas av statsverket;
dels en inom andra kammaren av herr Eriksson i Sandby m. fl. väckt
motion (II: 315), vari hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t
ville anhålla om utredning och förslag, efter vilken grund kommuner skulle
kunna — utöver vad redan nu äger rum — erhålla statsbidrag för byggnader
tjänande det statliga eller med understöd från staten bedrivna kommunala
skolväsendet;
dels ock en inom andra kammaren av herr Persson i Landafors m. fl.
väckt motion (II: 313), vari hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj:t uttalar sig för slopande av terminsavgifterna för elever vid statens
realskolor och allmänna läroverk, högre flickskolor, kommunala mellanskolor,
praktiska realskolor och kommunala flickskolor, yrkesskolor, tekniska
läroanstalter samt vid skolor för handel och sjöfart, fiske, jordbruk med
binäringar och skogsbruk, i de fall terminsavgifter uttagas, samt att Kungl.
Maj:t till 1947 års riksdag utformar och framlägger de förslag, som föranledas
av riksdagens uttalande.
3
Statsutskottets utlåtande nr 110.
Beträffande innehållet i nämnda motioner hänvisas, i den mån detsamma
icke framgår av den nedan lämnade redogörelsen, till motionerna II: 426,
II: 412, I: 16, II: 315 respektive II: 313.
Fråga om upprättande av nya statliga gymnasier.
Under denna rubrik har departementschefen erinrat örn att till Kungl. Maj:t
ställda framställningar om upprättande av statliga gymnasier föreligga från
åtskilliga orter, varibland de från Arvika, Söderhamn och Varberg
vore mest aktuella. Beträffande dessa framställningar inhämtas av
statsrådsprotokollet bland annat följande.
Arvika. Det kommunala gymnasiet omfattar en treårig reallinje.
I staden finnes en samrealskola med såväl 5-årig som 4-årig linje. Skolan,
som för närvarande har närmare 400 elever, hör till landets största samrealskolor.
Elevantalet i det kommunala gymnasiet uppgick höstterminen 1945
till 73. Stadens egna kostnader för ifrågavarande gymnasium uppges för
åren 1936—1944 ha uppgått till 240 800 kronor.
Arvika har en folkmängd av omkring 14 500 invånare och utgör ett centrum
för västra Värmland. Avståndet till närmaste gymnasiestad, Karlstad,
är 68 km. Gymnasiets lärjungeområde innesluter en folkmängd av omkring
60 000 invånare. Underlaget för gymnasiet utgöres främst av stadens samrealskola
och kommunala mellanskolan i Årjäng samt delvis av samrealskolorna
i Sunne och Torsby. Tillströmningen till första ringen av ett
3-årigt eller 4-årigt gymnasium kan för närvarande beräknas uppgå sammanlagt
till omkring 25 elever.
Läroverkets lokaler äro redan nu otillräckliga och tillbyggnad måste ske
Härom anföres i stadsfullmäktiges framställning följande.
Pa grund av det ökade elevantalet i saväl realskolan som gymnasiet har
behovet av utvidgade lokaler under de sista åren blivit allt större. För närvarande
läsa tre klassavdelningar regelbundet i yrkesskolans lokaler, som i
flera avseenden äro synnerligen otillfredsställande. Om icke hela läroverkets
utveckling skall fördröjas eller omöjliggöras, måste den sedan flera år tillbaka
vilande tdlbyggnadsfrågan lösas. Då detta nu tack vare de ändrade
tidsförhållandena synes kunna ske, torde också tidpunkten vara inne att på
nytt föra fram frågan om gymnasiets förstatligande. Statsmakterna borde
icke kunna fordra, att staden skall ikläda sig nya stora utgifter för ett läroveiksbygge
utan att staten samtidigt övertar det kommunala gymnasiet,
sorn icke enbart tillgodoser Arvika stad, utan till stor del frekventeras av
elever från kommuner utom Arvika.
Skolöverstyrelsen förordar, att ett statligt gymnasium från och med nästa
budgetar successivt upprättas med 4-arigt latin- och 3-årigt realgymnasium.
Kostnaderna härför beräknas för nästa budgetår till 15 000 kronor och vid
full utbyggnad till 93 000 kronor.
S ii d e r h a lii n. Det kommunala gymnasiet omfattar en 3-årig reallinje.
Skolöverstyrelsens förslag avser 3-årig latin- och 3-årig reallinje.
I staden finnas för närvarande — förutom det kommunala gymnasiet nied
ett lärjungeantal av omkring 75 elever — en samrealskola med omkring
c5
4
Statsutskottets utlåtande nr 110.
350 elever samt en kommunal flickskola med omkringl30 elever. Stadens
kostnader för det kommunala gymnasiet uppges för åren 1913—1944 ha
uppgått till omkring 800 000 kronor.
Staden har en folkmängd av omkring 10 000 invånare samt är en centralpunkt
för träindustrien och en betydande handelsort. Avstånden till närmaste
gymnasiestäder, Gävle och Hudiksvall, äro 84 km., respektive 61 km.
Gymnasiets lärjungeområde innesluter en folkmängd av omkring 85 000
invånare. Underlaget för gymnasiet utgöres främst av stadens samrealskola
och kommunala flickskola samt delvis av samrealskolorna i Bollnäs och
Ljusdal samt högre folkskolan i Edsbyn. Tillströmningen tilHörsta ringen
av endera gymnasielinjen kan för närvarande beräknas uppgå till° 25 ä 30
elever. Kostnaderna för gymnasiets upprättande beräknas första året till i
runt tal 29 000 kronor och vid fullt utbyggd organisation till omkring
98 000 kronor.
Varberg. Förutom samrealskolan, vilken är organiserad med såväl
5-årig som 4-årig linje, finnes i staden en kommunal flickskola med omkring
120 elever. Elevantalet i samrealskolan har stigit från 195 år 1940 till 275
år 1945.
Stadens folkmängd uppgår till omkring 11 500 invånare. Avstånden till
närmaste gymnasiestäder äro följande: Göteborg 77 km., Halmstad 74 km.
och Borås 86 km. Lärjungeområdet för ett eventuellt gymnasium beräknas
innesluta omkring 110 000 invånare. Underlaget för ett gymnasium
skulle främst utgöras av stadens samrealskola och kommunala flickskola
samt samrealskolan i Falkenberg men därutöver även delvis av samrealskolorna
i Kinna och Kungsbacka. Tillströmningen till första ringen av ett
3- årigt eller 4-årigt gymnasium kan för närvarande beräknas till omkring
35 elever.
Samrealskolans lokaler äro icke tillräckliga ens för samrealskolans behov,
varför ett nybygge synes erforderligt, om realskolan skall kunna ombildas
till högre allmänt läroverk.
Skolöverstyrelsen förordar, att ett statligt gymnasium upprättas med
4- årig latin- och 3-årig reallinje.
Departementschefen har icke för nästa budgetår ifrågasatt upprättandet
av något nytt statligt gymnasium. I denna fråga anför departementschefen
följande.
1927 års riksdagsbeslut rörande de allmänna läroverkens organisation
innefattade upprätthållande av 49 högre, d. v. s. med gymnasier utrustade
allmänna läroverk. Sedan dess ha 16 nya sådana tillkommit, så att hela
antalet numera uppgår till 65. Av de 16 nytillkomna inrättades 9 under
det första decenniet efter nämnda riksdagsbeslut medan under det senare,
numera snart tilländalupna decenniet hittills inrättats 7 nya gymnasier.
Sistnämnda förhållande förtjänar uppmärksamhet i betraktande av den
på senare tid allt mera målmedvetna strävan att göra gymnasierna tillgängliga
för allt större befolkningsgrupper. Denna återhållsamhet sammanhänger
givetvis till stor del med de statsfinansiella förhållandena under krigsåren
men beror även på en önskan att så litet som möjligt föregripa en allmän
översyn av gymnasieorganisationen i samband med en kommande ° skolreform.
Nya gymnasier ha därför de senaste åren inrättats endast då sär
-
Statsutskottets utlåtande nr 110.
5
skilt tungt vägande skäl befunnits föreligga. Sedan krigsutbrottet ha nya
gymnasier sålunda inrättats i Stockholm vid statens normalskola^ och i
landsorten i Boden, Hässleholm, Ludvika, Örnsköldsvik och Sollefteå.
Emellertid föreligga, såsom av den föregående redogörelsen framgår, åtskilliga
framställningar om inrättande av nya statliga gymnasier även på
andra platser. Bland dessa framställningar är det särskilt tre, som med hänsyn
till de föreliggande omständigheterna för närvarande påkalla särskild
uppmärksamhet, nämligen de från Arvika, Söderhamn och Varberg. För
samtliga dessa tre städer gäller, att de med hänsyn till sin storlek och egenskap
av industri- eller handelscentra, förefintliga underlag i form av realskolor
och därmed jämförliga läroanstalter samt övriga förhållanden synas
vara väl i stånd att uppbära statliga gymnasier. Beträffande Arvika och
Söderhamn må därtill erinras, att dessa städer — Arvika sedan år 1936 och
Söderhamn sedan år 1913 — upprätthållit kommunala gymnasier; för dessa
städers vidkommande utgör nämnda omständighet ett ytterligare motiv
för inrättande av statliga gymnasier, som icke får förbises.
Därest icke de inom skolans område pågående utredningarna, vilka syfta
till en vittgående omorganisation av hela vårt skolväsen, enligt mitt förmenande
tvingade till skärpt återhållsamhet i fråga örn mera betydande
organisatoriska förändringar av läroverksorganisationen, skulle jag med hänsyn
till de skäl, som kunna anföras till stöd för nyssnämnda framställningar
från Arvika, Söderhamn och Varberg, icke tvekat att för egen del förorda
bifall till dessa. I skolfrågans nuvarande läge anser jag mig dock icke böra
medverka till den ifrågasatta utbyggnaden av en organisation, som måhända
står inför en omdaning, vars förverkligande skulle försvåras av en
sådan utbyggnad. Jag ser mig därför icke för närvarande i stånd att tillstyrka
ifrågavarande framställningar. Emellertid vill jag uttala en förhoppning
örn att frågan örn en blivande skolreform snart skall ha kommit i ett
sådant läge, att spörsmålet om fortsatt utbyggande av läroverksorganisationen
med statliga gymnasier på nämnda orter skall kunna upptagas till förnyat
övervägande.
Med hänsyn till de särskilda skäl, som — enligt vad nyss framhållits —
kunna anses tala till förmån för framställningarna från Arvika och Söderhamn
genom förekomsten av kommunala gymnasier därstädes, har jag för
dessa städers vidkommande funnit skäl att, såsom en provisorisk anordning
i avvaktan på en slutlig lösning av gymnasiefrågan, överväga en höjning
av det statsunderstöd, som för närvarande utgår till ifrågavarande
kommunala gymnasier. För närvarande utgör det årliga understödet till
vartdera gymnasiet 6 000 kronor. Med hänsyn till de avsevärda kostnader
dessa städer få vidkännas för gymnasiernas upprätthållande anser jag mig
sålunda böra förorda, att statsunderstödet till vartdera av dem från och
med nästa budgetår höjas till 15 000 kronor. Härigenom skulle omkring
hälften av kommunernas kostnader övertagas av staten. En höjning av anslaget
till Kommunala läroverk: Understöd åt kommunala gymnasier blir
vid bifall härtill erforderlig. Jag återkommer därtill i det följande.
Departementschefen har framhållit, att — därest icke de inom skolans
område pågående utredningarna, vilka syfta till en vittgående omorganisation
av hela vårt skolväsende, tvingade till skärpt återhållsamhet i fråga örn
mera betydande organisatoriska förändringar av läroverksorganisationen —
Utskottet.
6
Statsutskottets utlåtande nr 110.
departementschefen icke skulle tvekat att förorda bifall till de gjorda framställningarna
örn upprättandet av statliga gymnasier i Arvika, Söderhamn
och Varberg. I skolfrågans nuvarande läge anser sig departementschefen
icke i stånd att tillstyrka framställningarna. Samtidigt uttalar departementschefen
emellertid en förhoppning om att frågan örn en blivande skolreform
snart skall lia kommit i ett sådant läge, att spörsmålet örn fortsatt utbyggande
av läroverksorganisationen med statliga gymnasier på nämnda
orter skall kunna upptagas till förnyat övervägande. Med anledning av vad
departementschefen sålunda anfört vill utskottet — som anser starka skäl
tala för att Arvika, Söderhamn och Varberg utrustas med statliga gymnasier
— framhålla önskvärdheten av att inom de pågående skolutredningarna
riktlinjerna för gymnasieorganisationen snarast möjligt bliva uppdragna, så
att ett mera avsevärt uppskjutande av ett slutligt ställningstagande till
ifrågavarande tre orters gymnasiefråga kan undvikas. Ett biträdande av det
i motionen II: 426 framställda yrkandet anser sig utskottet i frågans nuvarande
läge icke kunna förorda. Utskottet avstyrker alltså bifall till nämnda
motion.
Utskottet har icke funnit något att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag örn
höjning av statsunderstödet till vartdera av de kommunala gymnasierna i
Arvika och Söderhamn från 6 000 kronor till 15 000 kronor.
Vad beträffar det i motionerna I: 261 och II: 412 framställda yrkandet
vill utskottet erinra om att skolöverstyrelsens beräkning av kostnaderna
under första året för ett statligt gymnasiums upprättande i Söderhamn till
29 000 kronor baserar sig på att gymnasiet, vilket nu har en 3-årig reallinje,
jämväl skulle erhålla en 3-årig latinlinje. Att taga detta förslag till utgångspunkt
för en höjning av statsunderstödet vid nuvarande organisation från
6 000 kronor till 29 000 kronor kan utskottet icke finna motiverat. Utskottet
avstyrker därför bifall till motionerna.
Engelska som begynnelsespråk.
Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 10 mars, den 5 maj och den 18 augusti
1939 ha från och med läsåret 1939/40 försök med engelska som begynnelsespråk
vid undervisningen varit anordnade vid 20 allmänna läroverk, 4 kommunala
flickskolor och 3 kommunala mellanskolor.
Den 13 april 1945 anbefallde Kungl. Maj:t skolöverstyrelsen att skyndsamt
inkomma med redogörelse för ifrågavarande försöksundervisning samt
— i den mån tillförlitliga uppgifter örn tillräckligt underlag förelåge för ett
bedömande härav — jämväl för resultaten av den vid folkskoleseminarierna
meddelade undervisningen i engelska och tyska.
Med skrivelse den 14 januari 1946 har skolöverstyrelsen inkommit med
utlåtande i fråga örn försöksverksamheten med engelska som begynnelsespråk.
Utlåtandet utmynnar i en hemställan, att Kungl. Maj:t måtte före
-
Statsutskottets utlåtande nr 110.
7
skriva, att från och med läsåret 1946/47 engelska införes som begynnelsespråk
vid undervisningen i de under överstyrelsens inseende stående högre
skolorna.
Departementschefen har för egen del anfört följande.
Tanken att göra engelska språket till huvudspråk på det lägre läroverksstadiet
genom att låta detta ersätta tyska språket såsom begynnelsespråk
har länge varit aktuell. Härtill ha många omständigheter bidragit, vilka
ligga i så öppen dag att det torde vara överflödigt att här närmare ingå på
dem. Endast en av dessa må här särskilt framhållas, nämligen den dominerande
ställning engelskan intager inom det fria folkbildningsarbetet och i
diskussionen örn införande av ett främmande språk såsom ordinarie ämne
på det högre folkskolestadiets schema. Det torde endast vara en tidsfråga,
innan den senare tanken kommer att förverkligas, varvid av såväl praktisktkulturella
som pedagogiska skäl icke gärna kan bli fråga om annat språk
än engelskan. En naturlig, för att icke säga nödvändig följd härav synes då
bli, att detta språk även får inleda språkundervisningen i realskolan. ^ I
själva verket synas nu antydda skäl för en omkastning av realskolans språkföljd
vara så bärkraftiga, att endast mycket nedslående resultat av den år
1939 påbörjade försöksundervisningen skulle kunna föranleda till tveksamhet
inför en sådan åtgärd. Den av överstyrelsen nu lämnade redogörelsen
för försöksundervisningen synes emellertid icke kunna anföras som skäl emot
en förändring i sådan riktning utan har tvärtom stärkt mig i min uppfattning
örn lämpligheten därav. Av överstyrelsens redogörelse synes sålunda
framgå, att språkföljdens omkastning vid försöksläroverken verkat befrämjande
på studieresultatet i engelska i realskolan, medan tyskan visserligen
i någon mån förlorat på anordningen, men icke mer än att nackdelen härav
får anses kompenserad av fördelen med det förbättrade resultatet i engelskan.
Ur rent pedagogiska synpunkter synas icke heller några avgörande
invändningar kunna resas mot engelskan som begynnelsespråk, framförallt
icke sedan med ledning av erfarenheterna från försöksundervisningen vissa
justeringar i timplanerna vidtagits.
I likhet med skolöverstyrelsen är jag sålunda av den uppfattningen, att
engelskan bör göras till begynnelsespråk vid undervisningen i de allmänna
läroverken och därmed jämförliga läroanstalter. Omläggningen torde över
hela linjen böra ske från och med nästa läsår. Jag har för avsikt att framdeles
anmäla denna fråga, vilken icke påkallar något beslut av riksdagen, för
Kungl. Majit.
Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot vad departementschefen
anfört och föreslagit.
Anslagsberäkningar.
1. Förslagsanslaget till Allmänna läroverken: Avlöningar,
a) Besparingsåtgärder m. m.
Enligt § 44 mom. 3 läroverksstadgan må i varje för viss årsklass bestämd
avdelning undervisas å gymnasiet och lyceet samt i realskolans högsta klass
Utskottet.
8
Statsutskottets utlåtande nr 110.
högst 30 och i övriga klasser högst 35 lärjungar, såvida icke skolöverstyrelsen
efter framställning av vederbörande rektor annorlunda bestämmer.
Vidare gäller enligt kungörelsen den 17 mars 1933 angående timplaner för
rikets allmänna läroverk (nr 110), att klassavdelning med mer än 20 lärjungar
må delas i två undervisningsavdelningar under 1 veckotimme i vart
och ett av ämnena modersmålet, tyska, engelska och franska i de klasser
av realskolan, där undervisningen i dessa ämnen tager sin början. Motsvarande
bestämmelser i båda nu nämnda avseenden gälla beträffande de kommunala
flickskolorna och mellanskolorna, de praktiska mellanskolorna och
de högre folkskolorna.
Fran och med budgetåret 1940/41 har emellertid av statsfinansiella skäl
genomförts en höjning av elevantalet i realskolans avslutningsklass och därmed
jämförliga klasser vid högre kommunala skolor från 30 till 35, varjämte
föreskrivits, att nyss angiven uppdelning av klassavdelning vid nybörj
arundervisning i språk icke må äga rum, om särskilda kostnader för
statsverket därav föranledas. Genom dessa åtgärder har ernåtts en årlig
besparing, som år 1940 beräknades till sammanlagt i runt tal 670 000 kronor,
varav 345 000 kronor vid de allmänna läroverken och återstoden vid
de kommunala skolorna. En viss, ehuru relativt obetydlig besparing har ernåtts
genom motsvarande åtgärder vid de statsunderstödda privatläroverken.
I samband med sina anslagsäskanden för nästa budgetår har nu skolöverstyrelsen
föreslagit upphävandet av dessa besparingsåtgärder. Enligt överstyrelsens
beräkningar skulle vid läroverken en sänkning av lärjungemaximum
i realskolans högsta klass medföra en ökning av antalet klassavdelningar
med 12 och av antalet erforderliga lärartimmar med så mycket som
motsvarar 15 lärare med full tjänstgöring samt ett upphävande av restriktionerna
beträffande uppdelning av klassavdelning vid språkundervisning
en ökning av antalet lärartimmar med så mycket som motsvarar 57 lärare
med full tjänstgöring.
Ett upphävande av nu ifrågavarande besparingsåtgärder skulle enligt
överstyrelsens beräkningar för nästa budgetår medföra en kostnadsökning
med följande belopp.
Sänkning av |
Uppdelning av |
|
i språk |
||
Allmänna läroverken.......... |
..... 82 000 |
312 000 |
Kommunala flickskolorna...... |
..... 31000 |
51000 34 000 |
» mellanskolorna . . . . |
..... 18 000 |
|
Praktiska » . . . . |
_ |
27 000 |
Högre folkskolorna........... |
— |
2 000 |
Privatläroverken............. |
..... 2 200 |
7 500 |
Summa kostnadsökning 133 200
433 500
Statsutskottets utlåtande nr 110.
9
I anslutning till förslaget om sänkning av lärjungemaximum i realskolans
högsta klass har överstyrelsen jämväl föreslagit en annan åtgärd, avsedd som
ett komplement till nyssnämnda förslag och innebärande, att befintliga parallellavdelningar
skulle under nästa läsår få bibehållas vid flyttning till näst
högsta klassen i realskolan, under förutsättning att minst 30 elever komme
på varje avdelning av klassen, innan ny avdelning inrättades inom densamma.
Ehuru avsevärt mer begränsad till sin pedagogiska betydelse än
den föreslagna sänkningen av lärjungemaximum i realskolans högsta klass,
skulle dock enligt överstyrelsens mening den nu ifrågasatta åtgärden innebära
vissa fördelar för undervisningen. Ett genomförande av densamma
skulle vid de allmänna läroverken medföra en ökning av antalet klassavdelningar
med 2 och av antalet lärare med full tjänstgöring likaledes med 2.
Kostnaderna härför skulle belöpa sig till i runt tal 11 000 kronor. Överstyrelsen,
som föreslagit, att denna åtgärd måtte vidtagas även för de kommunala
och de praktiska mellanskolornas del, har beräknat merkostnaderna
härför till 22 000 kronor respektive 6 000 kronor.
Slutligen har överstyrelsen i detta sammanhang föreslagit, att samläsning
icke vidare skall behöva anordnas mellan realskolans avslutningsklass och
gymnasiets ringar. Den härav föranledda merkostnaden skulle inskränka
sig till i runt tal 6 000 kronor.
Departementschefen har för egen del yttrat i huvudsak följande.
I besparingssyfte genomfördes från och med budgetåret 1940/41 en höjning
av lärjungemaximum i realskolans högsta klass och flickskolans två
högsta klasser från 30 till 35, varjämte föreskrevs, att uppdelning av klassavdelning
vid nybörjarundervisning i modersmålet, tyska, engelska och
franska icke finge äga rum, därest särskilda kostnader för statsverket därav
föranleddes. Frågan om en uppmjukning eller ett upphävande av dessa restriktioner
har sedan dess flera gånger varit föremål för statsmakternas
prövning. Senast har 1945 års riksdag i anledning av ett motions vis gjort
yrkande förklarat sig förutsätta, att förslag om upphävande av ifrågavarande
besparingsåtgärder komme att föreläggas 1946 års riksdag. Som av den
föregående redogörelsen framgår, bär skolöverstyrelsen i sina anslagsäskanden
för nästa budgetår gjort framställning i sådant syfte.
Jag vill till en början framhålla, att jag till fullo inser det berättigade i
de klagomål, som från olika håll framförts rörande de olägenheter för undervisningen,
som vållats av ifrågavarande besparingsåtgärder. Beträffande
ökningen av lärjungemaximum syftar jag därvid icke blott på de nackdelar
ur pedagogisk synpunkt, som undervisningen i så stora klassavdelningar på
realskolans och flickskolans avslutningsstadium måste innebära, utan lika
mycket på de olägenheter även ur andra än rent pedagogiska synpunkter,
som otvivelaktigt äro förknippade med de återkommande omgrupperingarna
av eleverna vid sammanslagning till nya klasser. Det skulle med hänsyn
till dessa omständigheter varit befogat med en omedelbar återgång till normala
förhållanden på detta område. Tyvärr synes emellertid detta icke
möjligt. Den sedan mitten av 1930-talet kraftigt ökade nativiteten torde
nämligen med största sannolikhet för läroverkens del komma att för en av
-
10
Statsutskottets utlåtande nr 110.
Utskottet.
sevärd tid framåt medföra en sådan ansvällning av elevantalet, att alla tillgängliga
organisatoriska resurser måste utnyttjas. Bland annat kan det därvid
måhända visa sig nödvändigt att överväga en allmän höjning av elevantalet
i klassavdelningarna. Med dessa fakta för ögonen anser jag mig icke
nu kunna förorda ett omedelbart slopande av förevarande restriktioner,
vilka kanske redan örn få år ånyo måste tillgripas. Av samma skäl kan jag
icke biträda överstyrelsens förslag om rätt för läroverken att under viss
förutsättning bibehålla förefintliga parallellavdelningar vid elevernas flyttning
till realskolans näst högsta klass.
Vad därefter angår restriktionerna beträffande rätten till uppdelning av
klassavdelning vid nybörj arundervisning i språk, måste dessa självfallet inverka
menligt på möjligheterna att åstadkomma den individualiserade undervisning,
som är en viktig förutsättning för ett gott resultat av språkundervisningen.
Alöjligheten att i vissa fall kunna dela en klassavdelning innebär
onekligen en god utväg att motverka de olägenheter, som de stora
klassavdelningarna medföra. Denna utväg synes med hänsyn till vad nyss
anförts för framtiden särskilt värdefull och kan måhända tillgripas i större
utsträckning än hittills ifrågasatts. Jag ställer mig därför i princip välvillig
till ett upphävande av de under kriget införda restriktionerna på detta
område. Åled hänsyn emellertid till de många andra trängande önskemål
av kostnadskrävande art, som nu stå inför realiserande, anser jag, att därmed
bör kunna anstå ännu någon tid.
Jag vill icke motsätta mig överstyrelsens förslag örn slopande av samläsning
mellan realskolans högsta klass och vissa gymnasieringar.
Någon ändring beträffande de omständigheter, som föranlett riksdagen
att för de båda senaste budgetåren icke föreskriva något maximum för antalet
nybörj aravdelningar vid de allmänna läroverken, synes icke lia skett.
Jag vill därför förorda, att icke heller för nästa budgetår någon föreskrift
i sådant hänseende meddelas. Därvid förutsätter jag givetvis alltjämt, att
medgivande från Kungl. Alaj:ts sida att upprätta nya parallellavdelningar
inom nybörjaravdelningar skall föregås av en noggrann prövning och att
sådant medgivande icke skall lämnas annat än då särskilda omständigheter
så föranleda.
Jag förutsätter, att nu gällande restriktioner i fråga om intagning av elever
i vissa nybörjaravdelningar skola gälla även nästa läsår. Jag är även
ense med skolöverstyrelsen om att ifrågavarande restriktioner icke för närvarande
böra ytterligare utsträckas.
Såsom av den lämnade redogörelsen framgår genomfördes från och med
budgetåret 1940/41 i besparingssyfte en höjning av lärjungemaximum i realskolans
högsta klass och flickskolans två högsta klasser från 30 till 35, varjämte
föreskrevs, att uppdelning av klassavdelning vid nybörj arundervisning
i modersmålet, tyska, engelska och franska icke finge äga rum, därest särskilda
kostnader för statsverket därav föranleddes. 1945 års riksdag förutsatte,
att förslag örn upphävande av ifrågavarande besparingsåtgärder komme
att föreläggas 1946 års riksdag. Skolöverstyrelsen har i sina anslagsäskanden
gjort framställning i sådant syfte och därvid beräknat, att besparingsåtgärdernas
upphävande skulle medföra en kostnadsökning av tillhopa
566 700 kronor. Departementschefen har framhållit, att han tillfullo insåge
Statsutskottets utlåtande nr 110.
11
det berättigade i de klagomål, som från olika håll framförts rörande de olägenheter
för undervisningen, som vållades av ifrågavarande besparingsåtgärder.
Departementschefen har emellertid huvudsakligen av ekonomiska
skäl ansett sig icke nu kunna biträda skolöverstyrelsens omförmälda förslag.
Utskottet har med beklagande funnit, att Kungl. Majit icke till innevarande
års riksdag ansett det möjligt att tillmötesgå riksdagens i fjol
uttalade önskemål angående upphävande av berörda besparingsåtgärder.
Frågan örn vidtagandet av olika åtgärder till förbättrande av vårt undervisningsväsendes
beskaffenhet är för närvarande föremål för utredningar,
vilka syfta till en vittgående omorganisation av hela vårt skolväsen. Utskottet
vill framhålla, att ett slopande av ifrågavarande restriktiva bestämmelser
synes utskottet nödvändigt för ernående av ett kvalitativt tillfredsställande
pedagogiskt resultat. Utskottet hyser därför den livliga förhoppningen,
att såsom ett led i de strävanden, som för närvarande göra sig gällande
att försätta vårt skolväsen på en i alla avseenden tillfredsställande
nivå, också skall ingå kravet på att omförmälda besparingsåtgärder med
det snaraste avskaffas.
Vad departementschefen i övrigt i detta sammanhang anfört och föreslagit
har icke givit utskottet anledning till erinran eller uttalande.
b) Nya ordinarie tjänstemän.
Kungl. Maj:ts förslag innebär i fråga om antalet ordinarie tjänstemän
följande förändringar i förhållande till nu gällande personalorganisation:
Rektorer. Antalet rektorer vid realskolor ökas med 19, därav 2 i lönegraden
E 7 och 17 i lönegraden E 6. Förslaget sammanhänger med det fortgående
förstatligandet av kommunala mellanskolor.
Lektorer. Antalet lektorer ökas med 16, varav 13 vid läroverk under omorganisation
eller upprättande.
Adjunkter. Antalet föreslås ökat med 140, varav 9 betingade av pågående
organisationsändringar, 48 av förstatligandet av kommunala mellanskolor,
5 av ombildning av ämneslärarinnetjänster till adjunktstjänster samt
78 i syfte att förbättra balansen mellan antalet ordinarie och icke-ordinarie
ämneslärartjänster.
Ämne slärarinnor. Antalet föreslås ökat med 6 i samband med förstatligandet
av kommunala mellanskolor.
Lärare i teckning, gymnastik och kvinnlig slöjd. Antalen föreslås ökade
med respektive 3, 1 och 2.
Vaktmästare. Antalen vaktmästare i lönegraderna A 6 och A 5 föreslås
ökade med 2 respektive 1.
Tjänstemän få övergångsstat. Även dessas antal föreslås ändrade i samband
med förstatligandet av kommunala mellanskolor.
Skolöverstyrelsen har även förordat att de lektorstjänster — den ena vid
högre allmänna läroverket i Uppsala och den andra vid folkskoleseminariet
i Lund — vilka innchavas av universitetslektorerna i svenska språket A.
12
Statsutskottets utlåtande nr 110.
Utskottet.
Gjerdman och J. Palmér, måtte få återbesättas. Departementschefen anför
i detta hänseende följande.
Beträffande skolöverstyrelsens förslag om återbesättande av en lektorstjänst
vid vartdera av högre allmänna läroverket i Uppsala och folkskoleseminariet
i Lund erinrar jag, att innehavarna av dessa tjänster, universitetslektorerna
Gjerdman och Palmér, komma att uppnå pensionsåldern redan år 1948. Med
all sannolikhet komma de att intill dess inneha fortsatta förordnanden som
universitetslektorer. Med hänsyn härtill och till av skolöverstyrelsen framhållna
svårigheter att vid ett återbesättande med vikariatslön få för tjänsterna
välmeriterade sökande anser jag mig kunna tillstyrka ett återbesättande
av nu ifrågavarande båda lektorstjänster med ordinarie innehavare,
dock med skyldighet för dessa att, därest Gjerdman respektive Palmér skulle
återtaga utövandet av sin lektorstjänst, träda i tjänstgöring vid den läroanstalt,
Kungl. Majit bestämmer. Kungl. Majit torde sålunda böra äga att,
därest så med hänsyn till vad förut anförts skulle erfordras, besluta om en
tillfällig ökning av antalet lektorstjänster vid de allmänna läroverken respektive
folkskoleseminarierna.
Utskottet biträder vad departementschefen under detta avsnitt anfört och
föreslagit.
c) Anslagsbehovet.
I anslagshänseende innebär Kungl. Majits förslag en höjning med
2 213 000 kronor. Anslagshöjningen fördelar sig på de olika anslagsposterna
på följande sätt:
Nuvarande Föreslagen
belopp höjning
kronor kronor
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän ........ 21 926 000 864 000
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Majit.......................... 676 800 45 500
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal . . 6 461 000 954 000
4. Rörligt tillägg............................ 4 184 800 349 500
33 248 600 2 213 000
Avgå: särskilda uppbördsmedel ............... 926 600 —
Summa kronor 32 322 000 2 213 000.
Beträffande ä,r vodesposten är den förordade anslagshöjningen
huvudsakligen föranledd av elevantalets ökning och således av automatisk
natur. Därutöver föreslår departementschefen emellertid en höjning av
anslagsmedlen till halvtidstjänstgörande kvinnliga biträden å rektorsexpeditionerna
från 30 000 kronor med 16 500 kronor till 46 500 kronor.
Departementschefen har icke biträtt ett av skolöverstyrelsen framlagt förslag
om höjning av de särskilda arvodena vid provårsläroverk till samma
nivå som före de under krigsåren vidtagna besparingsåtgärderna. Härom
inhämtas av statsrådsprotokollet bland annat följande.
Statsutskottets utlåtande nr 110.
13
Enligt § 55 mom. 9 punkten 17 d) civila avlöningsreglementet och § 52
mom. 4 punkten 13 civila icke-ordinarie reglementet skall ordinarie och extra
ordinarie ämneslärare vid provårsläroverk, därest han icke förordnats att för
minst en termin vara föreståndare för provårskursen, utöver honom eljest
tillkommande avlöningsförmåner åtnjuta särskild ersättning med 360 kronor
för år. Detta belopp sänktes genom Kungl. Maj:ts beslut deni 16 maj 1941
till 300 kronor. Samtidigt sänktes ersättningarna för handledning, vilka enligt
Kungl. Maj:ts beslut den 9 juni 1939 skulle utgå med 180 kronor per termin
för tvåterminskandidat och 300 kronor för enterminskandidat, till 100 kronor
respektive 200 kronor.
Skolöverstyrelsen har nu föreslagit, att ersättningar till ämneslärare och
handledare vid provårsanstalterna från och med budgetåret 1946/47 åter
skola utgå enligt i civila avlöningsreglementet och civila icke-ordinariereglementet
samt genom Kungl. Maj:ts beslut den 9 juni 1939 fastställda grunder.
Överstyrelsen har anfört i huvudsak följande.
Ifrågavarande nedprutningar år 1941 hade givetvis sin grund i den skärpning
av det statsfinansiella läget, som inträtt framför allt till följd av det starkt
stegrade utgiftsbehovet för försvarsändamål. Däremot kunde de tidigare arvodesbeloppen
näppeligen anses för höga i förhållande till det merarbete och
ökade ansvar, som tillkom lärare och handledare vid provårsanstalterna. Redan
i yttrande den 21 oktober 1940 framhöll överstyrelsen, att det arbete,
som åvilade dessa lärare, i vissa avseenden i sig självt vöre av så krävande
och ibland även så ömtålig natur, att det särskilda arvode, de åtnjöte, i själva
verket endast vore en mycket blygsam ersättning för deras arbete och ansvar.
Samtidigt framhölls, att det vore av central vikt för arbetet vid provårsläroverken,
att lärarrekryteringen bleve den bästa tänkbara och de ordinarie lärartjänsterna
därför kunde verka lockande.
Att de nya bestämmelserna närmast vore avsedda såsom en tillfällig besparingsåtgärd,
synes vara antytt av det förhållandet, att civila avlöningsreglementet
och civila icke-ordinariereglementet alltjämt upptaga de ursprungliga
ersättningsbeloppen till ordinarie och extra ordinarie lärare. Det synes överstyrelsen
icke i längden billigt mot provårsanstalternas lärarkrafter, att de, trots
stegrade levnadsomkostnader, skola år efter år få åtnöjas med ersättningar,
som understiga de före det senaste världskriget gällande, i all synnerhet som
beloppen redan från början knappast stodo i jämnhöjd med ökat arbete och
ansvar. Över huvud taget vill överstyrelsen framhålla såsom angeläget, att
någonting för den högre skolundervisningen så väsentligt som den praktiska
lärarutbildningens kvalitet med alla skäliga medel befordras och icke äventyras
genom alltför långt gående sparsamhetsåtgärder, som dock i förhållande till
hela läroverksbudgeten ha föga att betyda.
Vid bifall till nyssnämnda förslag har överstyrelsen för nästa budgetår beräknat
anslagsbehovet till 209 900 kronor, innebärande en höjning med 36 400
kronor. Av sistnämnda belopp avse 500 kronor ökning av anslagsmedlen till
ersättningar för föreläsningar och övningar.
Statskontoret har icke velat motsätta sig bifall till överstyrelsens förslag.
14
Statsutskottets utlåtande nr 110.
TJtskottet.
Utskottet.
Departementschefen har framhållit, att med en återgång till förkrigsförhållanden
i fråga örn storleken av ifrågavarande arvoden syntes kunna anstå
ännu något år.
I fråga om icke-ordinarieposten är den ifrågasatta anslagshöjningen
till huvudsaklig del av automatisk natur och föranledd av beräknad
ökning av antalet klassavdelningar. Departementschefen har även
förordat en ökning av antalet extra ordinarie adjunktstjänster från 320 till
350 samt en utsträckning av den obligatoriska undervisningen i manlig
slöjd till att avse även andra klassen i den femåriga realskolan.
Utskottet bär icke funnit annat att erinra mot vad Kungl. Majit i ovannämnda
avseenden föreslagit än att utskottet ansett sig böra framhålla, att
det med hänsyn till önskvärdheten av att vid provårsläroverken knyta
högt stående lärarkrafter synes angeläget, att de särskilda arvodena vid
provårsläroverken snarast möjligt återföras till den storlek dessa arvoden
hade före den av krisförhållandena betingade år 1941 vidtagna sänkningen
av desamma.
2. Anslaget till Kommunala läroverk: Understöd åt vissa
kommunala gymnasier.
Detta anslag är för närvarande uppfört med 12 000 kronor, varav 6 000
kronor beräknats för vartdera kommunala gymnasiet i Arvika och Söderhamn.
I anslutning till sitt ställningstagande i det föregående till frågan örn inrättande
av statliga gymnasier i Arvika och Söderhamn har departementschefen
förordat, att förevarande anslag för nästa budgetår uppföres med
(15 000 + 15 000 =) 30 000 kronor, innebärande en höjning med 18 000
kronor.
Under hänvisning till den ståndpunkt utskottet i det föregående intagit
till en höjning av statsunderstödet till de kommunala gymnasierna i Arvika
och Söderhamn tillstyrker utskottet, att förevarande anslag uppföres med
av Kungl. Majit föreslaget belopp.
3. Förslagsanslaget till Vissa kostnader för
student- och realexamina.
Dessa kostnader bestredos tidigare medelst inflytande examensavgifter,
vilka icke redovisades över riksstaten. Redovisningen av inkomster och utgifter
såväl i fråga om studentexamens- som realexamensmedlen sker från och
med budgetåret 1942/43 över riksstaten. Utgiftsanslaget är för innevarande
budgetår uppfört med 257 000 kronor och disponeras sålunda:
Statsutskottets utlåtande nr 110.
15
1. Arvoden åt sakkunniga för uppgörande och bearbetning
av förslag till examensarbeten...................... kronor 9 000
2. Arvoden för granskning av examensarbeten i realexamen
och praktisk realexamen .......................... » 16 000
3. Övriga utgifter, förslagsvis ........................ » 232 000
Anm.: Ur förestående anslagspost skola bestridas kostnader för ombud,
som av skolöverstyrelsen förordnas att vid enskild läroanstalt
övervaka och leda realexamen, för censorer samt för gransknings- och
examensnämnder i enlighet med bestämmelser, som äro eller må varda
av Kungl. Maj:t. meddelade.
Summa kronor 257 000.
Skolöverstyrelsen har för nästa budgetår hemställt om höjning av förevarande
anslag med 64 500 kronor. Ökningen hänför sig till av överstyrelsen
framlagda förslag om höjning av arvodena till censorer i studentexamen
under vårterminen och om utsträckt användning vid realexamen för privatister
av gransknings- och examensnämnder.
Vidare har överstyrelsen i detta sammanhang föreslagit ändrade bestämmelser
rörande erläggande av avgifter vid student- och realexamina.
C ensorsarvodena.
För närvarande utgår arvode åt av Kungl. Maj:t förordnad censor vid
studentexamen med 1 400 kronor för tjänstgöring under vårterminens examensperiod
och med 400 kronor för tjänstgöring under höstterminens examensperiod.
Efter framställning i ämnet av 1945 års censorskollegium har skolöverstyrelsen
föreslagit, att arvodet för vårterminens tjänstgöring måtte höjas till
1 800 kronor.
Statskontoret har avstyrkt ifrågavarande förslag, som icke heller tillstyrkes
av departementschefen.
Gransknings- o eli examensnämnder.
Anordningen med granskningsnämnd för bedömande av de skriftliga proven
och examensnämnd för verkställande av den muntliga prövningen har
sedan år 1914 tillämpats beträffande studentexamen för privatister. Från
och med vårterminen 1945 har motsvarande anordning i viss utsträckning
införts jämväl beträffande realexamen för privatister, i det att i Malmö
inrättats en nämnd av vartdera slaget för sådana elever, som skolöverstyrelsen
bestämmer. Enligt överstyrelsens bestämmelse skola dessa nämnder
avses för de realexamensprivatister, som utgå från de s. k. robertsforsskolorna.
Skolöverstyrelsen har föreslagit, att proceduren i granskningsnämnderna
förenklas samt att gransknings- och examensnämnder skola komma till användning
i ökad utsträckning. Departementschefen har biträtt detta förslag
och förutsätter, att skolöverstyrelsen skall äga att vid varje examenstillfälle
16
Statsutskottets utlåtande nr 110.
bestämma såväl gransknings- som examensnämndernas antal och sammanträdesorter.
För att examinanderna inte skola betungas med oskäligt höga
resekostnader förutsätter departementschefen därvid, att examensnämnder
inrättas i relativt stort antal.
Avgifter för student- och realexamina.
För närvarande erläggas av samtliga lärjungar en särskild avgift vid anmälan
till student- eller realexamen. Därutöver erläggas av privatister vissa
andra avgifter. Av efterföljande sammanställning framgå dels gällande grunder
för erläggande av avgifter i samband med real- och studentexamen, dels
ock av skolöverstyrelsen och statskontoret föreslagna ändrade grunder.
Nu gällande bestämmelser -
Skolöverstyrelsen
Statskontoret
Studentexamen.
1. Skolans egna elever:
Anmälningsavgift.
2. Privatister:
a) anmälningsavgift
b) skriftligt prov
c) muntlig prövning
Summa
Realexamen.
1. Skolans egna elever:
Anmälningsavgift
2. Privatister:
a) anmälningsavgift
b) skriftligt prov
c) muntlig prövning
Summa
30:— till statsverket
30
15
15
60
120
— till statsverket
— till statsverket
— till rektor o. lärare
till statsverket
- för privatister
5:— till statsverket
o:
10:-
20:-
- till statsverket
- till rektor o. lärare
till rektor o. lärare
35:— för privatister
115:— ti
\ 23:— ti
till statsverket
till rektor o.lärare
38:— för privatister
10:
15:
- till statsverket
till rektor o. lärare
25:—• för privatister
17:— till statsverket
23:— till rektor o. lärare
30:— till statsverket
70:— för privatister
15:— till rektor o. lärare
20:-
till rektor o. lärare
(i Malmötillstatsverket)
-
35:— för privatister
Departementschefen har för egen del anfört följande.
Såsom i ärendet erinrats, har frågan örn slopandet av terminsavgifterna
vid de allmänna läroverken blivit alltmera aktuell. Måhända kunde det under
sådana omständigheter synas motiverat att upptaga denna fråga och spörsmålet
om förevarande examensavgifter i ett sammanhang. Då emellertid såväl
den ena som den andra frågan utgör led i strävandena att göra undervisningen
i våra allmänna skolor avgiftsfri, synes något hinder icke föreligga
för att därvid gå stegvis fram.
Överstyrelsen har i princip anslutit sig till tanken på ett fullständigt slopande
av de nu utgående examensavgifterna, men av praktiska skäl — för
Statsutskottets utlåtande nr 110.
17
att minska tillströmningen av mindre väl förberedda examinander — ansett
sig böra förorda bibehållandet av en mindre avgift för den skriftliga prövningen
för privatister, nämligen för studentexamen 38 kronor, varav 15 kronor
till statsverket och 23 kronor till rektor och lärare, och för realexamen
25 kronor, varav 10 kronor till statsverket och 15 kronor till rektor och lärare.
De skäl överstyrelsen anfört för bibehållande av dessa relativt obetydliga
avgifter har jag i likhet med statskontoret funnit i och för sig
bärande. Jag vill emellertid ifrågasätta, örn icke samma syfte skulle kunna
vinnas utan att därför samtliga privatister behövde belastas med ifrågavarande
avgifter. Jag avser därmed en sådan anordning, att endast de
examinander, som uppenbarligen alltför oförberedda gått upp i den skriftliga
prövningen, skulle vidkännas avgift, medan övriga icke skulle behöva
erlägga någon sådan. Då det gäller att draga gränsen mellan dessa båda
kategorier, synes mig en lämplig lösning vara, att de, som blivit godkända
i minst två av de skriftliga proven, hänföras till den avgiftsfria gruppen. Ett
sådant resultat av prövningen torde nämligen få anses vara en garanti för
att vederbörande icke alltför lättvindigt anmält sig till examen. Den ifrågasatta
anordningen synes lämpligast kunna genomföras på det sättet, att
skrivningsavgifterna å 38 respektive 25 kronor från början deponeras hos
rektorerna vid de läroverk, där anmälan till examen sker, varefter rektorerna
ha att, när resultatet av den skriftliga prövningen föreligger, återbetala
avgifterna i de fall, då förutsättningarna härför föreligga. För att
rektor och lärare under alla förhållanden skola erhålla dem tillkommande
ersättningar, torde dessa för framtiden böra bestridas av statsmedel, vilka
böra, anvisas under förevarande anslag. För att skapa största möjliga enkelhet
i tillämpningen torde så böra ske även i fråga örn motsvarande ersättningar
från de examinander, vilka icke uppfyllt kraven för återbekommande
av sina erlagda avgifter. Dessa avgifter böra alltså i sin helhet av rektor
inlevereras till statsverket.
I anslutning till skolöverstyrelsens förslag och till vad jag för egen del
anfört förordar jag alltså, att tills vidare från och med nästa budgetår avgiftsskyldigheten
i samband med student- och realexamina begränsas i enlighet
med vad sålunda angivits.
Mot de av överstyrelsen förordade principerna för fördelningen mellan
rektor och lärare av för dem avsedda ersättningsbelopp har jag icke funnit
anledning till erinran. Jag finner icke heller anledning att förorda något stadgande
om rätt till befrielse från de relativt små avgifter, som alltjämt skulle
kvarstå.
Vid bifall till vad sålunda förordats torde anslagsposten 3 böra höjas med
ytterligare i runt tal 37 000 kronor, motsvarande ersättningen till rektorer
och lärare för omkring 750 privatister i studentexamen och 1 300 privatister
i realexamen. Anslagsposten i fråga skulle alltså uppföras med (232 000 +
+ 41 500 -f- 37 000 =) 310 500 kronor och hela anslaget med (9 000 -f+
16 000 + 310 500 =) 335 500 kronor.
Överstyrelsen har vid ett genomförande av sitt förslag räknat med en
minskning av statens inkomster under inkomsttiteln Avgifter vid läroverken
m. m. med i runt tal 214 000 kronor. Vid bifall till mitt modifierade förslag
torde dessa inkomster komma att minskas med ytterligare omkring
3 000 kronor.
Utskottet tillstyrker vad i här förevarande avseenden föreslagits.
Bihang till riksdagens protokoll 10Jt6. 6 sami. Nr 110. 2
Utskottet.
18
Statsutskottets utlåtande nr 110.
Motionerna I: 16 och II: 26 samt II: 315.
I motionerna 1:16 och II: 26 anföres följande.
I fråga om bestridandet av kostnaderna för uppförande och underhåll
av läroverk och åtskilliga därmed jämförliga slag av byggnader gäller för
närvarande i regel följande.
I samband med att en realskola, ett högre allmänt läroverk, ett tekniskt
läroverk eller dylikt förlagts till en viss ort, har den kommun, till vilken
läroanstalten kommit att förläggas, fått förbinda sig att på egen bekostnad
låta uppföra läroverksbyggnaden, förse rektor med bostad eller till honom
utbetala hyresersättning samt anskaffa inredning och i vissa fall inventarier
till undervisningslokalerna. Även underhållet härav åvilar kommunen.
Denna anordning tedde sig ganska naturlig på en tid, då ett läroverk
besöktes så gott som uteslutande av läroverkskommunens egen ungdom.
Ett allmänt läroverk betraktades av denna anledning då för tiden trots sin
statliga karaktär på ett helt annat sätt än nu som en läroverksortens egen
skola. Det ansågs ganska naturligt, att den förmån, som förekomsten av
en dylik läroanstalt på orten utgjorde, borde föranleda läroverkskommunen
att sörja för undervisningslokaler och rektorsbostad.
I samband med de senaste decenniernas ökade och utjämnade välstånd
samt förbättrade kommunikationer och på grund av den efter 1927 ändrade
anknytningen mellan folkskola och realskola ha emellertid läroverken i
stigande omfattning kommit att rekryteras från orter utanför läroverkskommunerna.
De av 1945 års riksdag beslutade s. k. landsbygdsstipendierna
komma helt visst att verka i samma riktning. Läroverksortens egen
ungdom har, såsom naturligt är, inga företräden i fråga om intagning
framför utom orten boende. Man kan därför fråga sig, varför den kommun,
i vilken läroverket är beläget, skall ha större förpliktelser i fråga om lokalanskaffningen
än andra. Läroverkets placering på orten är naturligtvis
en mycket stor förmån för elevernas målsmän men däremot icke för kommunmedlemmarna
som sådana i annan mån än att läroverket tillför kommunen
inkomster. Men skatteintäkterna från den vid läroverket anställda
personalen äro obetydliga i jämförelse med de årliga utgifterna för amortering
och förräntning av nedlagt byggnadskapital samt för underhåll och
andra omkostnader. För de kommunmedlemmar, som icke ha eller haft
egna barn i läroverket, utgör förläggningen ett onus. Från den nu anlagda
synpunkten ter det sig sålunda allt mindre hållbart, att skattebetalarna i
läroverkskommunen skola ensamma bestrida lokalkostnaderna för en statens
läroanstalt.
Den särställning, som läroverkskommunerna sålunda intaga, ter sig anmärkningsvärd
även mot bakgrunden av 1945 års riksdags beslut örn statsbidrag
till folkskolebyggnader.
Bortsett från de s. k. statsfolkskolorna i nordligaste Sverige ha kommunerna
sedan gammalt själva bekostat uppförande av sina folkskolebyggnader.
Sedan 1936 har statsbidrag härtill utgått med omkring hälften av
kostnaderna, och i fråga örn bidragets relativa storlek har därvid ingen
åtskillnad gjorts mellan olika skoldistrikt. Från och med i år utgår dock
detta bidrag med olika kvoter i förhållande till det kommunala skatteunderlaget
per kommunmedlem. I jämförelse med förut utgående bidrag få somliga
kommuner sålunda mera än förr och somliga mindre. Som allmän
regel torde få anses gälla, att läroverkskommuner få vidkännas en reduk
-
Statsutskottets utlåtande nr 110.
19
tion. Följaktligen få läroverksorternas skattebetalare i sin egenskap av
kommunmedlemmar betala en förhållandevis större anpart än förr av kostnaderna
för sina folkskolebvggen och i sin egenskap av skattskyldiga till
staten via kronoskatten betala en större anpart än förr av kostnaderna för
folkskolebyggen i andra kommuner. Åtminstone ur vissa synpunkter kan
det anses rimligt, att så sker till en viss gräns, och ovannämnda riksdagsbeslut
torde få anses innebära en principiell anslutning till denna form av
interkommunal skatteutjämning. Men samtidigt torde få anses vara ostridigt,
att när läroverkskommunerna sålunda förlorat den tidigare jämställdheten
i bidragshänseende, framträder den ekonomiska bördan beträffande
kostnaderna för läroverksbyggnaderna i desto starkare dager.
Ovan anförda synpunkter torde få anses vara giltiga icke blott beträffande
byggnader för realskolor och högre allmänna läroverk utan även i
fråga örn tekniska läroverk av olika slag och i viss omfattning även om
sådana kommunala läroanstalter som kommunala flickskolor, högre folkskolor,
kommunala mellanskolor, kommunala yrkes- och lärlingsskolor,
andra kommunala verkstadsskolor än centrala verkstadsskolor, vidare handelsgymnasier
med flera läroanstalter med kommun som huvudman. Örn
samtliga nu uppräknade gäller, att rekryteringen i stigande omfattning
sker från annan ort än den, dit skolan är förlagd, medan byggnadsskyldigheten
fortfarande helt åvilar förläggningskommunen.
Det synes knappast vara hållbart att i fråga om statens bidragsgivning
till det allmänna skolväsendet göra en principiell åtskillnad mellan anstalter
för obligatorisk undervisning och andra, alldenstund det i bägge fallen rör
sig om ett statens intresse, å ena sidan att sörja för en god folkbildning
och å den andra att befrämja en tillfredsställande yrkesutbildning och sörja
för den högre undervisningen. Allra minst torde det kunna anses principiellt
riktigt, att statliga undervisningsanstalter skola bekostas med kommunala
medel, under det att somliga kommunala sådana delvis bekostas av statsmedel.
Så länge det uppehälles en åtskillnad i uttaxeringshänseende mellan
stat och kommun, synes det i princip vara riktigt, att statliga anordningar
helt bestridas med statliga medel och kommunala anordningar med kommunala
medel, i sistnämnda fall med de statsbidrag, som önskvärdheten
att åstadkomma en utjämning av skattetrycket kan motivera. Betraktas
problemet uteslutande ur skatteutjämningssynpunkt, torde till stöd för
uppfattningen att statliga läroanstalter böra helt bekostas av statsverket
kunna anföras, att utjämningssynpunkten blir tillgodosedd i samma mån
som uttaxeringsenheten vidgas.
I motionen 11:315 anföres följande.
Under de senare åren har glädjande nog kunnat från statsmakternas sida
konstateras en allt större fiirst belse för behovet av en allmän medborgerlig
utbildning och fostran i olika avseenden. Att statsmakterna därvid allt mer
och mer insett betydelsen av en mera vidgad utbildning är givetvis en fullt
riktig och naturlig utveckling. Svårigheterna för exempelvis landsbygdens
och de mindre tätorternas barn att komma i åtnjutande av nödig utbildning
liro emellertid mångå gånger uppenbara. Kostnaderna för resor, inkvartering
otc. äro, därest utbildningen måste ske i skolor på längre avstånd
från hemorten, ofta mycket kännbara. Såsom cn naturlig följd därav
söka sig därför eleverna helt naturligt till närmast hemorten liggande utbildningsanstaltcr
såsom kommunala mellanskolor, realskolor etc. Dylika
20
Statsutskottets utlåtande nr 110.
Utskottet.
skolor få därför ofta karaktären av undervisningsanstalter för ett större
område. Dessa skolor få därigenom, ofta med stora uppoffringar, i viss
män fylla något av en samhällelig eller statlig uppgift i fråga om högre
skolundervisning inom betydande områden. Exempel kunna anföras hurusom
vid dylika kommunala undervisningsanstalter procenttalet lärjungar
från främmande kommuner kunnat uppgå till sextio å sjuttio procent. Uppenbart
är under sådana förhållanden, att utgifterna för den kommun, vilken
har att svara för skolans drift och underhåll, kunna bliva oskäligt betungande.
Särskilt är detta förhållandet, där såväl invånarantalet som antalet
skattekronor är jämförelsevis ringa.
Genom riksdagsbeslut kunna emellertid numera dylika kommunala utbildningsanstalter,
därest de fylla vissa bestämda villkor, bland annat
i fråga örn undervisningslokalernas beskaffenhet, övertagas av staten. Såsom
ett absolut villkor för förstatligandet gäller f. n. att dylik skolas
lokaler skola vara i fullgott skick. Detta i och för sig fullt riktiga villkor
kan emellertid innebära att kostsamma och betungande nybyggnader
måste utföras. För redan tidigare, i ekonomiskt avseende hårt tyngda kommuner
kan uppgiften att för undervisningsanstalten iordningställa ändamålsenliga
lokaler bliva så kännbar, att problemet måste skjutas på framtiden
och att en nödig och behövlig utveckling härigenom förhindras. En
väsentlig betingelse för en tillfredsställande utbyggnad eller nybyggnad
är enligt vår mening, att möjligheter skapas att för ändamålet erhålla
nödigt statsbidrag. Det synes oss därför erforderligt, att statsmakterna i
dylika fall genom en särskild form av statsbidrag möjliggöra för sådana
kommuner att iordningställa nödiga lokaler för dylika högre skolor. Dylikt
statsbidrag synes oss kunna utgå i proportion till respektive skolas procenttal
lärjungar från främmande kommuner under beaktande jämväl av
de kommunala utgifterna per skattekrona för ifrågavarande skola under
exempelvis den sistförflutna femårsperioden.
Utskottet får erinra om att Kungl. Majit genom beslut den 29 mars
1946 anbefallt skolöverstyrelsen att verkställa utredning av frågan om
statsbidrag under vissa förhållanden till undervisningslokaler för högre
läroanstalter samt att med denna utredning och därav föranledda förslag
till Kungl. Majit inkomma. Vid sådant förhållande saknas enligt utskottets
mening anledning att såsom i motionerna I: 16 och lii 26 samt lii 315 påyrkats
i skrivelse till Kungl. Majit göra framställning örn verkställande
av utredning i ämnet. Utskottet avstyrker därför bifall till ifrågavarande
motioner.
Med anledning av vad i motionen lii 313 yrkats vill utskottet erinra om
att departementschefen framhållit, att frågan om bibehållande av terminsavgifterna
vid de allmänna läroverken inom en nära framtid torde komma
att upptagas till övervägande. Ehuru utskottet i princip anser goda skäl
tala för att undervisningen vid de i motionen angivna läroanstalterna göres
avgiftsfri, anser utskottet likväl med hänsyn till vad departementschefen
anfört anledning saknas för riksdagen att utan avvaktan på förslag i ämnet
från Kungl. Majits sida nu i skrivelse till Kungl. Majit uttala sig i den av
motionärerna angivna riktningen. Utskottet avstyrker alltså bifall till
motionen lii 313.
Statsutskottets utlåtande nr 110.
21
Hemställan.
Under åberopande av vad utskottet i det föregående anfört hemställer
utskottet,
I. att riksdagen må med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
och med avslag av motionen II: 426
1. godkänna följande personalförteckning för de allmänna
läroverken, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1946/47:
Personalförteckning.
Befattning. Lönegrad.
Tjänstemän å ordinarie stat.
22 rektorer vid högre allmänna läroverk, avlö
ningsgrupp
I.........................E 13
19 rektorer vid högre allmänna läroverk, avlö
ningsgrupp
II.......................E 12
24 rektorer vid högre allmänna läroverk, avlö
ningsgrupp
III.......................Eli
3 rektorer vid realskolor, avlöningsgrupp I. . . E 9
25 » » » » II... E 8
32 » » » » III. . . E 7
56 » » » » IV. . . E 6
476 lektorer.............................A 27
Anm. Av dessa lektorstjänster m& endast 473 uppehållas.
1 476 adjunkter...........................A 23
Anm. Av dessa adjunktstjänster må uppehållas endast så
många, att antalet uppehållna adjunktstjänster å ordinarie
stat och å övergångsstat ej överstiger sammanlagt 1 437.
283 ämneslärarinnor......................A 21
Anni. Av dessa ämneslärarinnetjänster må uppehållas endast
så många, att antalet uppehållna ämneslärarinnetjänster
å ordinarie stat och å övergångsstat ej överstiger samman
-
lagt 283.
119 lärare i teckning......................A 20
88 » » musik........................A 20
105 > » gymnastik med lek och idrott.....A 20
4 övningsskollärare.....................A 20
33 lärarinnor i kvinnlig slöjd..............A 16
84 vaktmästare.........................A 7
64 » A 6
16 » A 5
22
Statsutskottets utlåtande nr 110.
Befattning. Lönegrad.
Tjänstemän å övergångsstat.
41 adjunkter...........................A 22
Anm. Av desssa adjunktstjänster må uppehållas endast så
många, att antalet uppehållna adjunktstjänster å ordinarie
stat och å övergångsstat ej överstiger sammanlagt 1 437.
9 ämneslärarinnor......................A 22
Anm. Av dessa ämneslärarinnetjänster må uppehållas endast
så många, att antalet ämneslärarinnetjänster å ordinarie
stat och å övergångsstat ej överstiger sammanlagt 283.
1 lärare i teckning......................A 21
Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad
än den 20 :e.
350 adjunkter..........................Eo 21;
2. bemyndiga Kungl. Majit att — utan hinder av sagda
personalförteckning — tills vidare under budgetåret 1946/47,
då för realskolestadiet avsedd ordinarie ämneslärarbefattning
vid samläroverk skall tillsättas, besluta, huruvida befattningen
skall kungöras ledig såsom adjunktsbefattning
eller ämneslärarinnebefattning;
3. godkänna följande avlöningsstat för de allmänna läroverken,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1946/47:
Avlöningsstat.
Utgifter:
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,
förslagsvis....................kronor 22 790 000
2. Arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Majit:
a) Arvoden åt kvinnliga
sakkunniga. . kronor 450
b) Arvoden åt tillsyns
lärare.
......... » 10 700
c) Personliga tilläggsarvoden
åt första
lärarinnor....... » 1200
d) Arvoden åt skolkare
m. m., förslags
-
vis
264 000
Statsutskottets utlåtande nr 110.
23
e) Arvoden åt bibliotekarier
........kronor 102 800
f) Arvoden åt biträden |
146 550 |
g) Särskilda arvoden |
178 800 |
h) Särskilda arvoden |
6 100 |
i) Arvode åt biträdan-de föreståndarinna » |
1200 |
j) Personlig lönefyll-nad åt vissa rekto-rer ............ » |
10 500 kronor |
722 300
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie
personal, förslagsvis............ » 7 415 000
4. Rörligt tillägg, förslagsvis ....... » 4 534 300
Summa kronor 35 461 600
Särskilda uppbördsmedel:
1. Bidrag från Stockholms
stad........kronor 15 000
2. Av kommuner och lärare
erlagda hyresersättningar
och hyror
3. Avkastning av dona
tioner
från kronan
m. m............
4. Av vaktmästare er
lagda
hyror samt ersättning
för bränsle
och lyse.........
5. Bidrag ur läroverks
ljus- och vedkassor
till vaktmästarpersonalens
avlöning . . .
274 000
37 600
120 000
480 000 kronor 926 600
Nettoutgift kronor 34 535 000;
4. bemyndiga Kungl. Majit att förordna örn de avvikelser
från personalförteckningen och de överskridanden av
maximerade poster i avlöningsstaten, som föranledas av den
fortsatta ombildningen av kommunala mellanskolor till samrealskolor;
-
24
Statsutskottets utlåtande nr 110.
5. till Allmänna läroverken: Avlöningar för budgetåret
1946/47 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 34 535 000 kronor;
6. besluta, att avgifter i samband med student- och realexamina
skola utgå enligt av departementschefen förordade
grunder;
7. till Vissa kostnader för student- och realexamina för
budgetåret 1946/47 under åttonde huvudtiteln anvisa ett
förslagsanslag av 335 500 kronor;
II. att riksdagen må med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
samt med avslag å motionerna I: 261 och II: 412 till
Kommunala läroverk: Understöd åt vissa kommunala gymnasier
för budgetåret 1946/47 under åttonde huvudtiteln
anvisa ett anslag av 30 000 kronor;
III. att motionerna 1:16 och II: 26 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda;
IV. att motionen II: 315 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda;
V. att motionen II: 313 icke må till någon riksdagens åtgärd
föranleda.
Stockholm den 3 maj 1946.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Johan Bernhard, Johansson, Oscar Olsson, Lindström, Gränebo,
Larsson, Heiding, Mannerskantz, Gustaf Karlsson, Petersson, Johan Eric Ericson, Rosenberg
och Ragnar Bergh; samt
från andra kammaren: herrar Eriksson i Stockholm, Svensson i Grönvik, Ohlin, Bergström,
Wallentheim, Lindholm, Holmström, Åkerström, Sefve, Hoppe, Petterson i Degerfors och Onsjö.
Reservation
av herrar Mannerskantz, Petersson, Lindholm och Holmström.
Stockholm 1946 Ivar Haeggströms Boktryckeri A. B.
461731