Statsutskottets utlåtande nr 108.
1
Nr 108.
Ankom till riksdagens kansli den 3 maj 1946 kl. 2 em.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
anslag för budgetåret 1946/47 till stipendier åt lärjungar
vid högre läroanstalter m. m. jämte i ämnet
väckta motioner.
(2:a avd.)
I propositionen nr 1 har Kungl. Majit under åttonde huvudtiteln (punkterna
162, 203, 243, 244, 265 och 266 av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för den 4 januari 1946) föreslagit riksdagen
att, i avbidan på den proposition i ämnet, som kunde varda riksdagen förelagd,
beräkna för budgetåret 1946/47
dels till Stipendier åt lärjungar vid högre läroanstalter ett reservationsanslag
av 4 000 000 kronor;
dels till Stipendier för studier genom korrespondens och vid enskilda realskolor
med kombinerad undervisning ett reservationsanslag av 175 000
kronor;
dels till Folkhögskolor: Stipendier åt elever ett förslagsanslag av 1 300 000
kronor;
dels till Kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning: Stipendier
åt elever vid kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning
ett förslagsanslag av 1 800 000 kronor;
dels till Kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning: Stipendier
åt elever vid centrala verkstadsskolor ett förslagsanslag av 1 650 000
kronor;
dels till Kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning: Stipendier
åt elever vid verkstadsskolor för viss arbetslös ungdom ett förslagsanslag
av 100 000 kronor;
dels till Kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning: Stipendier
åt elever vid flygmekanikerskolan i Mölndal ett förslagsanslag av 150 000
kronor;
dels till Kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning: Stipendier
åt elever vid sjömansskolor ett förslagsanslag av 50 000 kronor;
Bihang lill riksdagens protokoll 10/fG. 6 sami. Nr 108.
1
2 Statsutskottets utlåtande nr 108.
dels till Folkliga musikskolan i Arvika: Stipendier ett anslag av 1 500
kronor;
dels ock till Statens studielån: Studielånenämnden ett anslag av 40 000
kronor.
I propositionen nr 183 har Kungl. Maj:t sedermera, under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 8
mars 1946, föreslagit riksdagen att
1. medgiva, att stipendier åt lärjungar vid i sistnämnda statsrådsprotokoll
angivna läroanstalter må utgå i huvudsaklig överensstämmelse med av
chefen för ecklesiastikdepartementet förordade grunder;
2. till Stipendier åt lärjungar vid högre läroanstalter för budgetåret
1946/47 anvisa ett förslagsanslag av 4 500 000 kronor, varav högst
2 500 000 kronor må användas till behovsprövade stipendier;
3. till Stipendier för studier genom korrespondens och vid enskilda realskolor
med kombinerad undervisning för budgetåret 1946/47 anvisa ett
reservationsanslag av 175 000 kronor;
4. till Statens studielån: Studielånenämnden för budgetåret 1946/47 anvisa
ett förslagsanslag av 50 000 kronor;
5. till Folkhögskolor: Stipendier åt elever för budgetåret 1946/47 anvisa
ett förslagsanslag av 1 300 000 kronor;
6. till Kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning: Stipendier
åt elever vid kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning
för budgetåret 1946/47 anvisa ett förslagsanslag av 1 800 000 kronor;
7. till Kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning: Stipendier
åt elever vid centrala verkstadsskolor för budgetåret 1946/47 anvisa
ett förslagsanslag av 1 650 000 kronor;
8. till Kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning: Stipendier
åt elever vid verkstadsskolor för viss arbetslös ungdom för budgetåret
1946/47 anvisa ett förslagsanslag av 100 000 kronor;
9. till Kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning: Stipendier
åt elever vid flygmelcanikerskolan i Mölndal för budgetåret 1946/47
anvisa ett förslagsanslag av 150 000 kronor;
10. till Kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning: Stipendier
åt elever vid sjömansskolor för budgetåret 1946/47 anvisa ett förslagsanslag
av 50 000 kronor;
11. till Folkliga musikskolan i Arvika: Stipendier för budgetåret 1946/47
anvisa ett anslag av 3 600 kronor.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft
dels en inom första kammaren av herr Forslund väckt motion (I: 279),
vari hemställts, att riksdagen måtte besluta,
l:o) att under budgetåret 1946/47 stipendier åt behövande lärjungar
vid högre läroanstalter, folkhögskolor, kommunala och enskilda anstalter
Statsutskottets utlåtande nr 108.
3
för yrkesundervisning, centrala verkstadsskolor, verkstadsskolor för viss
arbetslös ungdom, flygmekanikerskolan i Mölndal, sjömansskolor samt vid
folkliga musikskolan i Arvika må utgå med högst 100 kronor per läs- eller
arbetsmånad;
2:o) att till sådan behövande lärjunge må utgå jämväl ersättning för
nödvändiga resor från och till skol- eller kursorten;
3:o) att vid stipendietilldelningen så vitt möjligt enhetliga normer skola
tillämpas;
4:o) att stipendier icke böra utgå till lärjungar i sådana klasser i läroverk
och liknande skolor, som motsvara folkskolans klasser 5—6;
5:o) att hos Kungl. Majit anhålla örn fortsatt utredning angående möjligheten
att erhålla enhetliga stipendiegrunder vid samtliga ungdomsskolor;
samt
6:o) att, därest ovannämnda förslag vinna riksdagens bifall, vidtaga de
jämkningar i de äskade stipendieanslagen för budgetåret 1946/47, som
härav kunna föranledas;
dels en inom första kammaren av herr Gustaf Karlsson m. fl. väckt
motion (1:280), vari hemställts, att riksdagen, med bifall i övrigt till
Kungl. Majits proposition nr 183, måtte besluta i skrivelse till Kungl.
Majit anhålla, att de synpunkter, som anförts i motionen, skola beaktas
vid prövningen av stipendiebehovet hos lärjungar vid högre läroanstalter
samt vid prövningen av stipendiebehovet hos elever vid yrkes- och folkhögskolor
samt liknande läroanstalter;
dels en inom andra kammaren av herr Ohlin väckt motion (11:438),
vari hemställts, att riksdagen måtte besluta om en höjning dels av det i
Kungl. Majits proposition nr 183 begärda anslaget för stipendier åt lärjungar
vid högre läroanstalter från 4 500 000 kronor till 5 000 000 kronor,
varav högst 3 000 000 kronor må användas till behovsprövade stipendier,
dels av anslaget till stipendier för studier genom korrespondens och vid
enskilda realskolor med kombinerad undervisning till 225 000 kronor och
att detta anslag ges karaktären av förslagsanslag;
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herr Wahlund m. fl. (I: 276) och den andra inom andra kammaren av
herr Nilson i Spånstad m. fl. (11:428), i vilka hemställts, att riksdagen
vid behandling av Kungl. Majits proposition nr 183 måtte medgiva de
ändringar i stipendiegrunderna, som i motionen förordats, och besluta att
i anledning därav anvisa för budgetåret 1946/47
till Stipendier för studier genom korrespondens och vid enskilda realskolor
med kombinerad undervisning ett förslagsanslag av 300 000 kronor;
till Folkhögskolor: Stipendier åt elever ett förslagsanslag av 1 430 000
kronor;
till Kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning: Stipendier
4
Statsutskottets utlåtande nr 108.
åt elever vid kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning ett
förslagsanslag av 1 980 000 kronor;
till Kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning: Stipendier
åt elever vid centrala verkstadsskolor ett förslagsanslag av 1 815 000
kronor;
till Kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning: Stipendier
åt elever vid verkstadsskolor för viss arbetslös ungdom ett förslagsanslag
av 110 000 kronor;
till Kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning: Stipendier
åt elever vid flygmekanikerskolan i Mölndal ett förslagsanslag av 165 000
kronor;
dels ock en inom andra kammaren av herr Ståhl m. fl. väckt motion
(II: 418), vari hemställts, att riksdagen måtte besluta, att, vid fastställandet
av normer för stipendier till elever i högre icke obligatoriska skolor,
elever vid landsbygdens korrespondensrealskolor jämställas med elever vid
allmänna högre skolor i fråga om rätt till statliga studiestipendier.
Stipendier åt lärjungar vid högre läroanstalter.
Stipendiefrågans behandling 194-5.
I proposition nr 74 till 1945 års riksdag föreslog Kungl. Majit, att stipendier
efter närmare angivna grunder skulle kunna utgå till de lärjungar vid
högre läroanstalter, vilka icke å sin hemort hade tillgång till sådan skola,
de önskade bevista för sin utbildning utöver det obligatoriska skolstadiet.
Riksdagen beslöt i huvudsaklig överensstämmelse med Kungl. Maj:ts förslag
angående grunderna för stipendiers utgående men företog i avseende
å stipendiebeloppen vissa jämkningar. Rörande stipendiebeloppen anförde
riksdagen i sin skrivelse nr 351 bland annat följande.
Beträffande normerna för tilldelning av stipendier har departementschefen
funnit det lämpligt, att ett högstbelopp för läsår och lärjunge fixeras.
Departementschefen har med utgångspunkt från att stipendier åt elever vid
folkhögskolor och vid anstalter för yrkesundervisning i årets åttonde huvudtitel
föreslagits utgå med ett högsta stipendiebelopp för högsta behovsgraden
av 75 kronor för månad, ansett samma belopp, vilket vid högre läroanstalter
för läsår innebure 675 kronor, böra bestämmas som maximum för
de nu ifrågasatta stipendierna.
Riksdagen får erinra därom, att innevarande års riksdag i anledning av
ovannämnda förslag örn ett högsta stipendiebelopp av 75 kronor för månad
åt elever vid folkhögskolor i sin skrivelse nr 8 anfört, att åtskilliga skäl
talade för principen att helt obemedlade elever borde kunna få alla sina
kostnader för genomgång av en folkhögskolekurs täckta genom stipendier,
helt eller till väsentlig del av statsmedel. Riksdagen ansåg sig dock icke i
detta sammanhang böra taga ställning till denna fråga utan fann sig för
närvarande böra godtaga de av skolöverstyrelsen föreslagna stipendiegrun
-
Statsutskottets utlåtande nr 108. 5
derna att gälla för nästa budgetår. I fråga om stipendierna för elever vid
anstalter för yrkesundervisning gjorde riksdagen motsvarande uttalande.
I anslutning till dessa uttalanden från riksdagens sida vill riksdagen nu
framhålla, att enligt riksdagens mening starka skäl tala för den principen,
att stipendierna för såväl teoretiska som praktiska studier för helt obemedlade
studiebegåvade lärjungar från både landsbygden och städer eller andra
tätorter avpassas så, att de i huvudsak giva full behovstäckning. Riksdagen
förutsätter därför, att samtliga stipendiefrågor av nu förevarande eller liknande
slag (studiehjälp åt landsbygdens ungdom och ungdom från städer
och andra tätorter, stipendier till elever vid folkhögskolor och anstalter för
yrkesundervisning m. m.) örn möjligt redan vid nästa års riksdag komma
att lösas i överensstämmelse med den av riksdagen sålunda angivna principen.
I avvaktan härpå och för att redan vid innevarande års riksdag i viss
mån tillmötesgå det ovannämnda önskemålet har riksdagen beslutat en
jämkning i det av departementschefen åt ungdom från landsbygden föreslagna
högsta stipendiebeloppet. För att giva den stipendieutdelande myndigheten
önskvärd rörelsefrihet vid stipendieutdelningen anser riksdagen,
att i särskilda fall, nämligen då det är fråga örn helt obemedlade lärjungar,
stipendiebeloppet bör kunna utgå med högst 800 kronor för läsår.
Riksdagen underströk vidare angelägenheten av att frågan örn hjälpåtgärder
för underlättandet av tillträdet till högre undervisning för studielämpliga
barn från ekonomiskt svagt ställda familjer i städer och tätorter snarast
bringades till en lösning.
Med anledning av riksdagens beslut utfärdade Kungl. Majit den 29 juni
1945 kungörelse angående stipendier åt vissa lärjungar för bedrivande av
högre studier (nr 592). Enligt nämnda kungörelse må stipendium utgå åt
lärjungar vid allmänt läroverk, kommunalt gymnasium, kommunal mellanskola,
kommunal flickskola, praktisk mellanskola, högre folkskola, tekniskt
läroverk, konstfackskolan nied undantag av konstindustriella aftonskolan
och teckningslärarinstitutet, bergsskolan i Filipstad, textilinstitutet i Borås
med undantag av kursen för textil- och konfektionsingenjörer, Lennings
textiltekniska institut i Norrköping, grafiska institutet, statsunderstött handelsgymnasium
samt sådan enskild under skolöverstyrelsens eller överstyrelsens
för yrkesutbildning inseende ställd läroanstalt, vars bildningsmål är
jämförligt med förutnämnda läroanstalters. Stipendium må utgå såsom
bidrag till kostnader för inackordering på skolorten och dels till inackorderad
lärjunge jämväl för resor mellan hemort och skolort, dels ock för dagliga
resor. Stipendium må jämväl utgå till dagligen resande lärjunge såsom
bidrag till kostnader för måltid under huvudrasten. Såsom villkor för erhållande
av stipendium skall gälla, att lärjungen är i behov av ekonomisk hjälp
för sina studier, att önskad skolutbildning icke kan erhållas å hemorten eller
i dess närhet samt att lärjungen ingiver grundade förhoppningar örn framgång
i sina studier.
Beslut rörande utdelande av stipendier fattas av studielånenämnden. Vid
utdelningen skall särskilt beaktas,
att vid bedömande av fråga om stipendium till inbördes likställda lär -
6
Statsutskottets utlåtande nr 108.
jungar företräde gives den, vilken ämnar förvärva sådan högre utbildning,
som direkt tager sikte på ett praktiskt yrke,
att hänsyn tages till lärjunges hemort, kommunikationsförhållandena mellan
denna och skolorten, den ungefärliga kostnad lärjungens utbildning kan
beräknas medföra under det läsår, för vilket stipendiet är avsett, samt de
stipendier och övriga medel, vilka under samma tid stå till hans förfogande
för ändamålet,
att stipendium må utgå med högst 800 kronor för läsår, varvid skall iakttagas,
att högsta stipendiebeloppet endast må tilldelas lärjunge, som är helt
obemedlad, samt
att särskilt stipendium må tilldelas inackorderad lärjunge för skäligt antal
resor mellan hemorten och skolorten.
Studielånenämnden har den 19 december 1945 utdelat 2 392 stipendier
till inackordering å sammanlagt 1 083 300 kronor, 628 stipendier till resor
för inackorderade lärjungar å tillhopa 36 140 kronor, 2 468 stipendier för
dagliga resor mellan hemorten och skolan å sammanlagt 242 295 kronor
samt 2 000 stipendier för frukostmål i skolstaden under huvudrasten å tillhopa
282 220 kronor. Inalles ha sålunda 1 643 955 kronor utgått i stipendier.
Med skrivelse den 15 december 1945 har 191i.O års skolutredning överlämnat
utredning och förslag till vidgad omfattning av ifrågavarande stipendieverksamhet.
Häröver ha yttranden avgivits av skolöverstyrelsen efter
hörande av visst antal rektorer och folkskolinspektörer med flera, överstyrelsen
för yrkesutbildning efter hörande av vissa styrelser och rektorer vid
under överstyrelsen lydande läroanstalter, studielånenämnden, statskontoret,
Överståthållarämbetet och samtliga länsstyrelser, samtliga domkapitel,
styrelsen för svenska stadsförbundet, styrelsen för svenska landskommunernas
förbund, statsläroverkens rektor sförening, läroverkslärarnas riksförbund
samt Sveriges folkskollärarförbund.
Studielämplighet. Grundstipendium.
Skolutredningen. Skolutredningen har i sitt förslag upptagit
frågan örn studiehjälp även åt städernas och tätorternas lärjungar i
högre skolor. Utredningen har vidare funnit lämpligt att i detta sammanhang
ånyo beröra även de avlägset från högre skola boende lärjungarnas
stipendiefråga. En linje borde nämligen sökas, framhåller utredningen, efter
vilken stipendiefördelningen skulle kunna ordnas enligt ett i huvudsak
enhetligt system och genom samtidig behandling av stipendieansökningarna
från båda nyss angivna grupper av lärjungar. Härvid måste då först ett
spörsmål av principiell innebörd diskuteras. Det gällde grunderna för »landsbygdsstipendierna
».
Utredningen har i nu angivna hänseenden anfört i huvudsak följande.
Statsutskottets utlåtande nr 10S.
7
De s. k. landsbygdsstipendierna hava främst tillkommit som ett led i
strävandena att bereda landsbygdsbarnen lättare tillgång till högre skolbildning.
Enligt nu gällande bestämmelser utgå emellertid stipendier även till
andra lärjungar än från landsbygden, nämligen till sådana, som i sin hemort,
även om denna är stad eller tätort, icke ha tillgång till en skola, där de
kunna erhålla önskad utbildning. Genom att utdela ifrågavarande individuella
understöd lia statsmakterna åsyftat att utjämna den skillnad i möjligheter
till högre skolbildning, som ligger däri, att högre undervisningsanstalter
äro förlagda till städer och tätorter och att särskilda fackskolor, såsom
tekniska läroverk och handelsgymnasier, blott finnas i ett fåtal städer. Stipendierna
motiveras visserligen också av den allmänna principen, att ungdomen
bör få den utbildning, som anlagen göra önskvärd, utan hinder av
ekonomisk art, men den speciella motivering, som drivit fram »landsbygdsstipendierna»,
har givit dem en särprägel av utjämningsbidrag från statens
sida, en karaktär av kompensation för att erforderliga skolor icke finnas i
hemorten.
Skulle nu utjämning konsekvent genomföras, borde naturligtvis ali ungdom,
som i sin hemort icke har önskade utbildningsmöjligheter, få dessa
»utjämnande» stipendier, oavsett behov av ekonomisk hjälp eller studiekvalifikationer.
Så långt har emellertid varken skolutredningen i sitt betänkande
III, Kungl. Majit i sin proposition eller riksdagen dragit konsekvenserna
av utjämningsprincipen.
För det första undantagas alla de lärjungar, som icke kunna anses vara
studielämpliga. Detta undantag från utjämningsprincipen synes väl motiverat.
Att av statsmedel ge stipendier för vissa studier åt lärjungar, som icke
visat tillräcklig begåvning eller erforderliga anlag för ifrågavarande utbildningslinje,
vore att motverka den utveckling, som stipendierna böra främja,
nämligen att bereda plats i högre läroanstalter åt begåvade ungdomar ur
ekonomiskt svagare befolkningslager. Någon uppmjukning av bestämmelsen
örn prövning av begåvning för den valda utbildningslinjen synes därför
icke böra ske. Det bör tvärtom, i likhet med vad skolutredningen tidigare
föreslagit, angivas som ett första villkor för erhållande av stipendium, att
lärjungen visat god lämplighet för den valda utbildningslinjen. Studielämpligheten
bör i flertalet fall kunna bedömas efter företedda skolbetyg^ varvid
en så säker bedömning som möjligt ernås därigenom, att betyg från flera
terminer upptagas till prövning. Särskilt i gränsfall är det av vikt, att icke
endast senast erhållna terminsbetyg bli utslagsgivande. Formulär till intyg
av lärare rörande studielämpligheten bör utarbetas av den stipendieutdelande
myndigheten i samråd med sakkunniga på området. I denna fråga
synes främst samarbete böra sökas med statens psykologisk-pedagogiska
institut.
För det andra inskränkes utjämningsprincipen därav, att prövning skall
ske av lärjunges stipendiebehov. Behovsprövningen har motiverats främst
med statsfinansiella skäl, och dessa väga givetvis tungt. Men det torde behöva
övervägas, om dessa allena böra få vara utslagsgivande i ett fidi som
detta. Behovsprövningen beträffande alla studielämpliga lärjungar innebär
nämligen ett så radikalt bortseende från den princip, som ovan kallats utjämningsprincipen,
att den icke synes kunna konsekvent genomföras. Principen
att varje uppväxande individ, oberoende av bostadsort,, skall fa till
gång till högre undervisning, leder till att problemställningen i korthet blir
denna: antingen skolgång i hemorten eller understöd för skolstudier på annan
ort. Skolan i hemorten står principiellt öppen för alla hemortens studiebe
-
8
Statsutskottets utlåtande nr 108.
gåvade lärjungar. Öppnas nya möjligheter att anordna högre undervisning
på landsbygden, få flera landsbygdsbarn studiemöjligheter av förevarande
slag. Då nu av flera skäl högre skolor icke kunna upprättas i den utsträckning,
att alla landsbygdsbarn, som så önska, utan inackordering eller dagliga
resor kunna bevista en högre skola, blir konsekvensen den, att stipendierna,
d. v. s. ersättningen för avsaknaden av skolor, också böra bli tillgängliga
för all avlägset från högre skola boende landsbygdsungdom. Då
ställas de i huvudsak på samma utgångslinje som sina jämnåriga i orter med
högre skola. Nu kan man Wand annat av statsfinansiella hänsyn icke tänka
sig, att full jämlikhet härvidlag kan skapas. Men för de studielämpliga landsbygdsbarnen
borde åtminstone en viss kompensation alltid lämnas för avsaknaden
av skolor i hemtrakten, och denna kompensation borde utgå oavsett
sökandes behov av studiehjälp. Därmed skulle klarare angivas statsmakternas
vilja att söka utjämna olikheten mellan tätorternas och landsbygdens
skolförfiållanden, även örn statsfinansiella hänsyn nödga till återhållsamhet
i fråga om medeltilldelningen. Enligt denna tankegång borde alltså
för alla studielämpliga lärjungar, som för sin utbildning i högre läroanstalter
äro nödsakade att bo borta från hemmet, inackorderade på skolorten,
utgå ett grundstipendium. Men då grundstipendiet uppenbarligen
icke kan beräknas utgå med så högt belopp, att det helt täcker kostnaden
för studier i högre skola, skulle grundstipendiet med hänsyn till behovsgraden
kunna påbyggas med successivt höjda belopp, så att för helt obemedlad
lärjunge full behovstäckning för hans studier kunde erhållas.
I anslutning till vad sålunda anförts har skolutredningen föreslagit, dels
att såsom första villkor för erhållande av stipendium skall gälla, att lärjungen
visat god lämplighet för vald utbildningslinje, dels ock att grundstipendium
utan behovsprövning efter av utredningen närmare angivna
grunder skall utgå till lärjungar, som icke i hemorten eller dess närhet ha tillgång
till sådan högre skola, som de för sin utbildning önska bevista.
Remissyttranden. I yttrandena understrykes enstämmigt, att
studielämpligheten bör vara första villkoret för erhållande av stipendium.
Skolöverstyrelsen framhåller, att svaren från rektorer med flera
klart och tydligt giva tillkänna den meningen, att studielämplighet bör
vara en oavvislig och välbestyrkt förutsättning för rätt till stipendium —
det må gälla landsbygdens ungdom eller den övriga — och att uppfyllandet
av detta krav bör garanteras genom att noggranna direktiv meddelas för
styrkandet av sagda lämplighet.
För egen del anför skolöverstyrelsen härom följande.
Ådagalagd studiebegåvning förutsättes som villkor för åtnjutande av
stipendium, av vilket slag detta må vara, grundstipendium eller tilläggsstipendium,
och vilken grupp av stipendiesökande det må gälla, inackorderade,
resande eller på skolorten boende. Denna förutsättning vill också överstyrelsen
kraftigt betona med hänvisning till dels tidigare i olika sammanhang
framförda argument, dels ovan berörda uttalanden från de olika skolornas
företrädare. I författningsbestämmelserna bör enligt överstyrelsens
mening inryckas som oeftergivligt villkor för rätt till stipendium, att begåvning
och lämplighet för den valda studievägen — denna må vara mer
9
Statsutskottets utlåtande nr 10S.
teoretiskt eller praktiskt inriktad — bestyrkes dels genom senaste terminsbetyg,
dels genom vederbörande lärares särskilda intyg och dels genom av
vederbörande lärare avgivet intyg om lärjunges rangordning i klassen (jämförelseplats)
samt slutligen — i den mån sådant må förekomma — intyg
örn resultatet av anställd testning. Med »vederbörande lärare» förstås i fråga
örn lämplighetsintyget i regel en lärare, i fråga om jämförelseplatsen blir åter
samtliga lärares vitsord, som undervisa lärjungen, avgörande. Någon bestämd
betygsnivå, uttryckt i poängsumma eller genomsnitt, anser överstyrelsen
däremot icke tjänligt att fastställa, då skalan enligt erfarenheten
visat sig vara alltför varierande inom olika skolor. Överstyrelsen vill förorda
förslaget örn särskilt formulär för lärarintyget, vilket bör innehålla
preciserade frågor, även avseende lärjungens karaktärsegenskaper. Inplacering
i rangordning i klassen torde vara en mycket värdefull relativ mätare
på begåvningsurvalet i en viss samling lärjungar. Sådan placering användes
i viss mån redan nu i och med uppställningen av de stipendiesökande i den
ordning de anses böra komma i fråga. Hittills har dock blandade synpunkter
fått göra sig gällande. Skall studielämpligheten klart framträda, bör denna
bedömningsgrund renodlas. För behovsprövning torde man lättare kunna
undvara en sådan lokalt utarbetad ranglista, då till ansökningen fogade
papper direkt böra styrka behovsgraden inför centralmyndigheten. Intet
bör emellertid hindra, att särskild lista över placeringen enligt behovsgrad
även medsändes från vederbörande skola liksom anteckning örn de särskilda
omständigheter, som kunna åberopas för vare sig lämplighetsgrad eller behovsgrad.
Liknande synpunkter framföras av studiélånenämnden samt flera länsstyrelser
och domkapitel. Överstyrelsen för yrkesutbildning framhåller, att
då fråga är om elever vid exempelvis tekniska läroverk, hänsyn också bör
tagas till andra meriter än skolbetyg, bland annat till praktisk verksamhet.
På åtskilliga håll framhålles, att urvalet av stipendiater efter lämplighet
för avsedd utbildning erbjuder stora svårigheter men är av avgörande betydelse
för stipendieverksamheten. Önskemål framföras också örn närmare
preciserade bestämmelser för urvalet av stipendiater. Krav på skärpta anspråk
på stipendiaternas studielämplighet framföras av flera myndigheter,
såsom länsstyrelserna i Jönköping, Karlstad och Uppsala. Överståthållarämbetet
anser sig böra understryka angelägenheten av att vid urvalet av
stipendiater för teoretiska studier anspråken på deras begåvning ställas
jämförelsevis högt. Annars befrämjades den enligt ämbetets uppfattning
växande tendensen hos ungdomen att söka sig till sådana yrken, för vilka
uppställas krav på viss boklig utbildning, en tendens, som kunde vara ägnad
att sänka aktningen för det kroppsliga arbetet och som jämväl ur andra
synpunkter, såsom i fråga om den lämpligaste fördelningen av arbetskraften
på olika yrken, kunde visa sig medföra olägenheter.
Domkapitlet i Lund understryker mycket kraftigt, att ett strängare urval
måste ske av sökande till de teoretiska utbildningslinjerna än till de praktiska
och hävdar, att för studiehjälp vid realskolor, allmänna läroverk och
10
Statsutskottets utlåtande nr 108.
motsvarande utbildningsanstalter en verklig prövning, helst även genom
psykologisk testning, bör ske av sökandes studielämplighet.
Skolutredningens förslag örn grundstipendium har vunnit så gott
som enhällig anslutning av de hörda myndigheterna.
Grundstipendiernas storlek.
Skolutredningen. Utredningen har härom anfört i huvudsak
följande.
Hur stort grundstipendiet bör vara, är en avvägningsfråga, där även statsfinansiella
skäl göra sig gällande. Rent principiellt borde grundstipendiet
eller kompensationsstipendiet utgå med ett belopp, som motsvarar »landsbygdslärjungarnas»
merkostnad i jämförelse med kostnaderna för de i skolorten
hemmaboende lärjungarnas skolgång. Skolöverstyrelsen beräknade i
sin stipendieutredning 1939 denna merkostnad till lägst hälften av inackorderingskostnaden.
Skolutredningen har år 1944 räknat med en medelinackorderingskostnad
av minst 1 000 kronor per lärjunge och år. Sammanställas
dessa beräkningar, kommer man till att grundstipendiet borde utgöra minst
500 kronor per lärjunge och år.
Till inackorderad landsbygdsungdom kunna även utgå stipendier för ett
skäligt antal resor till och från skolorten. Även dessa äro ett led i strävandena
att utjämna skillnaden mellan stad och landsbygd. De böra därför i
konsekvens med ovan förda resonemang alltid utgå med visst belopp till de
lärjungar, som med hänsyn till studielämplighet uttagits till stipendiater.
Som lämpligt grundstipendium i dessa fall föreslås hälften av billigaste resekostnad.
Även för dagliga resor och frukostmål i skolorten bör utgå grundstipendium,
motsvarande hälften av styrkta billigaste kostnader.
Remissyttranden. De hörda myndigheterna ha i regel icke haft
något att erinra mot ett grundstipendium å 500 kronor för inackordering.
Förslaget om grundstipendium med halva resekostnaden åt dagligen
resande lärjungar har föranlett erinringar från flera håll; i stället anses att
grundstipendiet bör utgå med hela resekostnaden.
Förslaget örn grundstipendium med halva kostnaden för frukostmål åt
dagligen resande lärjungar har däremot ej föranlett någon erinran. På sina
håll påpekas dock, att införandet av skolmåltider bör beaktas vid stipendieutdelningen.
Behovsprövade stipendier.
Skolutredningen. Utredningen har föreslagit, att utöver grundstipendierna
till landsbygdsungdom för inackordering, dagliga resor och frukostmål
skulle, efter behovsprövning, utgå ytterligare stipendier. Sådana stipendier
skulle utgå även till ungdom med hemvist på skolorten. Örn de behovsprövade
stipendiernas storlek yttrar skolutredningen bland annat följande.
Både för skolorternas ungdom och för landsbygdsungdom, som fått grundstipendium,
skulle samtidigt behovet av stipendium prövas. Härvid blir riksdagens
uttalande om stipendiernas storlek vägledande. Enligt riksdagen talade
starka skäl för den principen, att stipendierna avpassades så, att de i huvud
-
Statsutskottets utlåtande nr 108.
11
sak gåve full behovstäckning för helt obemedlade studielämpliga lärjungars
studier. Den fulla behovstäckningen är mycket växlande från fall till fall och
innebörden av uttrycket kan för övrigt uppfattas mycket olika. Därest principen
om full behovstäckning konsekvent skulle genomföras, synes det därför
vara svårt att vinna enighet örn ett godtagbart högsta stipendiebelopp. Riksdagens
uttalande torde emellertid icke böra tolkas så, att riksdagen motsatt
sig tanken på ett högstbelopp. Och fastställandet av ett högsta stipendiebelopp
har givna fördelar. Den sökande vet, vad han högst kan vänta att erhålla
till hjälp för sina studier, han kan därför säkrare göra en kalkyl över sina
studiekostnader och på denna grund bestämma, örn han skall ge sig in på en
viss studiebana, den utdelande myndighetens arbete med fördelningen av stipendierna
förenklas, och anslagsbehovet kan lättare beräknas. I fråga om
andra stipendiatgrupper, såsom lärjungarna vid folkhögskolor, lantmannaoch
lanthushållsskolor samt yrkesskolor, har också högstbelopp alltid fastställts.
Då nu för landsbygdsungdomen ett grundstipendium avsetts täcka
merkostnaden för bevistandet av högre skola jämfört med på skolorten boende
elevs kostnader för skolgången, bör högstbeloppet utöver grundstipendiet beräknas
så, att det helt täcker genomsnittskostnaden för den senare elevens
skolgång. Överstyrelsen för yrkesutbildning har i sin stipendieutredning 1944
beräknat denna kostnad till 60 kronor per lärjunge och månad. För en skolgång
på 9 månader skulle då kunna utgå högst 540 kronor. En landsbygdslärjunge
skulle härigenom kunna erhålla högst 500 + 540 kronor = 1 040
kronor per läsår. Detta belopp motsvarar i huvudsak den medelkostnad för
inackordering, lägst 1 000 kronor, som skolutredningen räknat med i sin stipendieutredning
i944. För en lärjunge med hemvist på skolorten skulle högsta
stipendiebeloppet bli 540 kronor.
I fråga om behovsprövade stipendier till dagligen resande lärjungar föreslår
skolutredningen, att dessa skulle kunna utgå med högst hälften av kostnaderna
för resor samt för frukostmål i skolorten. Helt obemedlad lärjunge av
denna kategori skulle då erhålla full täckning för sina kostnader för resor
och frukostmål.
Remissyttranden. Mot det föreslagna högstbeloppet för behovsprövat
stipendium, 540 kronor, ha blott få erinringar framställts. I fråga
örn de dagligen resande lärjungarna föreslå skolöverstyrelsen, studielånenämnden
m. fl. att även dessa skola komma i åtnjutande av stipendium å
högst 540 kronor.
Särskilda tilläggsstipendier.
Skolutredningen föreslår, att i enstaka särskilt ömmande fall högsta
stipendiebeloppet må kunna överskridas.
Inskränkning i stipendierätten.
Skolutredningen föreslår, att stipendium icke skall kunna utgå till å
skolorten bosatt lärjunge, som tillhör realskoleklass, parallell med folkskolestadiet.
Härom anför skolutredningen bland annat följande.
12
Statsutskottets utlåtande nr 10S.
Så långt skolplikten sträcker sig, har i författning angivits en annan
väg än stipendievägen för studiernas möjliggörande. Under de år, som
skolplikten varar, är det närmast hemkommunens plikt att genom sina
sociala organ och genom anslag för sociala ändamål av olika slag stödja
dem, som på grund av ekonomiska svårigheter icke kunna bevista skolan.
Detta är primärt den enskilda kommunens angelägenhet, och därest statens
medverkan fordras, är detta ett led i den statliga sociala omvårdnaden
och icke en egentlig skolfråga. Och kommunens skyldigheter mot ungdomen
under skolpliktstiden bör icke inskränkas till vissa kategorier studerande
ungdomar. Är en lärjunge i skolpliktsåldern i behov av ekonomisk
hjälp för att fullgöra sin skolgång, bör han därför få denna hjälp, i
vilket slag av offentlig skola han än går. Elever i med folkskolan parallella
realskoleklasser böra enligt ovan framförda tankegång i lika mån som deras
jämnåriga kamrater i folkskoleklasserna få del av sin hemkommuns omvårdnad
och förmåner, örn de äro i behov härav för sin skolgång. Frågan
örn hur denna sociala hjälp skall organiseras ingår i den större frågan om
den allmänna socialvårdens organisation, vilken fråga utredes av särskilda
sakkunniga, och skall därför icke här närmare behandlas. Det bör emellertid
påpekas, att folkskolestadgan innehåller bestämmelse örn ekonomiskt
stöd åt hemmen i vissa fall för barnens skolgång. Jämlikt § 49 böra föräldrar
eller målsmän, vilka icke äga tillgång att bekosta lärjunges skolgång,
genom vederbörande skoldistrikts försorg härutinnan understödjas
genom för ändamålet särskilt anslagna medel, vilka skola omhänderhavas
av skolrådet. Sådant understöd må icke anses vara av fattigvårds karaktär.
Enhetsskolans likställande av alla skolformer på samma stadium synes
förutsätta, att dessa bestämmelser utsträckas att gälla även lärjungar
i skolpliktsåldern i med folkskolan parallella klasser inom allmänna högre
skolor.
Skolöverstyrelsen har gjort invändningar mot skolutredningens ifrågavarande
förslag.
Överstyrelsen anser sig böra påpeka inkonsekvensen i att utredningen utgått
ifrån att den kommunala understödsplikten skulle stanna vid att omfatta endast
barn, som besöka skola inom skolorten. För de inackorderade och resande
har någon åtskillnad mellan barn inom och utom skolpliktsåldern icke beräknats.
En obemedlad lärjunge i skolpliktsålder, som vore inackorderad i stad
för att t. ex. genomgå klass l4 i realskola, skulle sålunda få statsunderstöd,
medan en obemedlad lärjunge i samma ålder, som hade tillfälle att gå i motsvarande
klass i hemortens kommunala mellanskola, örn där funnes sjuårig
folkskola, skulle bero av kommunens understöd. Skillnaden mellan landsbygdsbarnens
och skolortsbarnens villkor bleve säkerligen i många fall väsentlig och
på skilda orter starkt varierande. Det skulle till och med kunna inträffa, att
elever i on och samma klass kunde bli olika lottade, om de övergått till högre
skola vid olika ålder. Konsekvensen synes fordra, att antingen de resande och
inackorderade lärjungarna i skolpliktsålder av staten finge det grundbelopp,
som avser att utjämna merkostnad på grund av avlägsen hemort, men däremot
av kommunen det tilläggsunderstöd, som betingas av ekonomiska behov,
eller att staten understödde dem alla i enlighet med reglerna för understöd
åt barn över skolpliktsåldern. Överstyrelsen vill för sin del obetingat förorda
det senare alternativet. De kommunala understöd, som utgå enligt den av utredningen
åberopade § 49 folkskolestadgan, äro icke att jämföra med de före
-
Statsutskottets utlåtande nr 108.
13
slagna statsunderstöden, då de dels utgå utan någon hänsyn till studiebegåvning,
dels ofta bestå endast i tilldelning av skor eller andra klädespersedlar.
Överstyrelsen erinrar i detta sammanhang därom, att kommuns rätt att tilldela
understöd i stipendieform icke är obestridlig och för närvarande föremål
för utredning. Vid tilldelningen av statsstipendierna bör emellertid skälig hänsyn
tagas till i vad mån kommunala understöd utgå till en lärjunge eller icke,
i överensstämmelse med den föreskrift, som nu gäller beträffande landsbygdsstipendierna.
Skolortsbestämmelsen.
Skolutredningen. I överensstämmelse med av 1945 års riksdag
gjort uttalande har skolutredningen föreslagit, att avståndet från lärjunges
hemort till skolorten skall vara minst 5 kilometer, för att rätt till grundstipendium
skall inträda för dagligen resande lärjunge.
Studielånenämnden anser naturligt, att som konsekvens härav den lärjunge,
som bor på kortare avstånd från skolorten, även örn han icke tillhör
skolorten, skall räknas som »skolortslärjunge» med rätt till stipendium
upp till 540 kronor men ej till grundstipendium.
Be hovsprövningen m. m.
I fråga örn fjell o vs prö vn in gen nied flera frågor, som icke närmare berörts av
skolutredningen, har studielånenämnden anfört följande.
Till grund för behovsprövningen bör läggas målsmannens, respektive föräldrarnas
till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbara belopp.
Förmögenhet i form av kapital, fastighet och dylikt liksom skuld av mera betydande
storlek bör därjämte inverka på stipendiebeloppen, och därvid bör
hänsyn också tagas till barnantalet. Resekostnad bör icke beräknas för längre
resor än till närmaste ort med sådan skola, som lärjungen bevistar för sin
utbildning. Skolutredningens förslag, att antalet enkla resor ej bör överstiga
tio, tillstyrkes av nämnden. Högsta kostnad för frukostmål bör efter
erfarenhet fastställas av nämnden för varje skolort; i allmänhet synes icke
högre belopp än 200 kronor per läsår vara erforderligt. I fråga örn stipendium
för nu angivna kostnader liksom för andra kostnader för lärjunges
skolgång bör fastslås, att stipendium icke kan utgå med högre belopp än
de verkliga kostnaderna.
Stipendieberättigade skolor.
I fråga örn de skolor, vilkas lärjungar skola vara berättigade att erhålla
stipendium, har skolutredningen föreslagit, att utöver nu stipendieberättigade
skolors elever jämväl lärjungarna i folkskolans icke obligatoriska högre
avdelningar skulle få rätt att söka och erhålla stipendium på enahanda villkor
som övriga högre skolors lärjungar.
Kostnadsberäkningar.
Skolutredningen. Utredningen betonar, att de verkliga kostnaderna
icke med någon grad av säkerhet kunna på förhand beräknas. Tillräcklig
14
Statsutskottets utlåtande nr 10S.
erfarenhet saknades om frekvensen sökande och om huru många av de sökande
som med hänsyn till studielämplighet och behov kunde väntas bli
stipendiater. Skolutredningens beräkning av kostnaderna kunde därför ej
bli annat än en ungefärlig förhandsberåkning. Beträffande kostnadsberäkningarna
inhämtas i huvudsak följande.
Skolutredningen räknar med att omkring 5 800 inackorderade och omkring
6 100 resande lärjungar skola bli stipendieberättigade. För de inackorderade
skulle då enligt föreslagna principer beräknas ett grundanslag av 5 800 X 500
kronor = 2 900 000 kronor. För tilläggsstipendier enligt behovsprövning torde
man behöva räkna med ungefär 2/s av antalet 5 800 lärjungar eller i runt tal
3 800 lärjungar. Tilläggsstipendium bör i medeltal räknas till hälften av tillläggs
stipendiernas högstbelopp, 540 kronor. För dessa stipendier skulle då åtgå
3 800 X 270 kronor = 1 026 000 kronor. För dagligen resande lärjungar räknade
skolutredningen år 1944 med en medelkostnad av 100 kronor per år och
lärjunge. I grundanslag till de 6 100 resande lärjungarna borde då räknas med
6 100 X 50 kronor = 305 000 kronor. Tilläggsstipendier enligt behovsprövning
böra tillkomma 2/3 av dessa 6 100 lärjungar eller i runt tal 4 000 lärjungar.
Sättes här medeltalet till 30 kronor, d. v. s. något mer än hälften av tilläggsstipendiet
för resor, blir summan för tilläggsstipendier 120 000 leron or. Sammanlagda
stipendiesumman skulle sålunda uppgå till i runt tal 4 350 000
kronor. Såsom bidrag till kostnaderna för skäligt antal resor mellan hemorten
och skolorten för inackorderade lärjungar bör beräknas 50 000 kronor. Antalet
resor bör lämpligen begränsas till högst tio enkla resor och resekostnaden
uppgår i regel icke till några större belopp. Så länge bidrag till frukostmål
för resande lärjungar skall utgå från stipendieanslaget, bör en summa beräknas
även för detta ändamål. Med ledning av hittills vunnen erfarenhet
från ansökningar om stipendium torde denna kunna uppskattas till i runt tal
600 000 kronor. För landsbygdsklientelet uppgår sålunda sammanlagda stipendiebehovet
till 5 000 000 kronor.
Beträffande lärjungar från städer och andra samhällen med högre skolor
räknar skolutredningen efter utförlig motivering med omkring 10 000 stipendiater.
Till en början synes det enligt utredningen vara riktigast att utgå från
ett mindre antal och sedan låta erfarenheten från stipendieverksamheten reglera
anslagsbehovet. I anslutning härtill har utredningen som grund för beräkningen
av stipendieanslaget för första budgetåret uppskattat antalet stipendiater
till 5 000. Som genomsnittligt belopp för »stadsstipendierna» synes
man enligt utredningen kunna räkna med 300 kronor. Hela stipendiesumman
för denna kategori lärjungar skulle då till en början bli 1 500 000 kronor för
att sedan stiga till 3 000 000 kronor.
Sammanlagda stipendiebeloppet skulle sålunda enligt skolutredningens approximativa
beräkning stiga till 8 000 000 kronor. För budgetåret 1946/47
föreslår utredningen ett reservationsanslag av 4 500 000 kronor.
Departementschefen.
Departementschefen har anfört följande.
Det av skolutredningen framlagda förslaget till vidgad stipendieverksamhet
bland lärjungarna vid högre läroanstalter innebär den principiella
avvikelsen från nu gällande stipendiesystem, att vissa slag av stipendier
Statsutskottets utlåtande nr 10S.
15
föreslås utgå utan behovsprövning. I syfte att utjämna skillnaden mellan
skolort och icke skolort i vad avser kostnaderna för de ungas skolgång föreslår
nämligen utredningen, att till beloppet bestämda grundstipendier, oavsett
lärjunges behov av ekonomisk studiehjälp, skulle kunna utgå till studielämplig
ungdom, som i sin hemort eller dess närhet icke har tillgång till högre
skola för sin utbildning. Grundstipendierna skulle vidare kunna successivt
påbyggas med stipendier upp till visst högstbelopp med hänsyn till lärjunges
studiehjälpbehov. Stipendiesystemet fullständigas genom behovsprövade
stipendier åt den studerande ungdomen i städer och tätorter med
högre skolor.
_ Förslaget örn grundstipendier liksom i övrigt den principiella uppläggningen
av stipendieverksamheten har vunnit så gott som enhällig anslutning
av i ärendet hörda myndigheter. I likhet med dessa finner även jag utredningens
förslag i stort sett innebära en välgrundad och praktisk lösning av
de båda frågorna att bereda främst landsbygdens ungdom en viss kompensation
för avsaknaden av högre skolor oell att underlätta möjligheterna till
högre utbildning för ungdomen från ekonomiskt svagare befolkningslager
på land och i stad. Genom utdelandet av grundstipendier utan behovsprövning
till studerande ungdom från landsbygden och orter utan högre skolor
undanröjes också den i vissa sammanhang påtalade olägenheten med den
nuvarande dyrortsgrupperingen, som ligger däri, att vid uppgörandet av
denna hänsyn icke tagits till de särskilt för landsbygdens och vissa tätorters
befolkning drygare kostnaderna för barnens skolgång utanför hemorten. Med
hänsyn till de fördelar av olika slag, som det nu föreliggande förslaget till
stipendieverksamhet bland de högre skolornas lärjungar innebär, anser jag
mig kunna principiellt ansluta mig till förslagets grundlinjer och i huvudsak
tillstyrka dess genomförande.
Det av skolutredningen föreslagna grundstipendiet till i skolorten inackorderad
lärjunge å 500 kronor anser jag mig kunna godtaga. Däremot synes
mig det föreslagna grundstipendiet för de dagligen resande lärjungarna å
haiva resekostnaden efter billigaste färdsätt giva anledning till erinran.
Såsom framhållits i vissa remissyttranden innebär ett grundstipendium å
halva resekostnaden, att de dagligen resande lärjungarna få en avsevärt
lägre kompensation än sina inackorderade kamrater. Rättvisare och mer
i överensstämmelse med principen om utjämning av kostnaderna för skolgången
mellan olika orters lärjungar synes vara, att hela resekostnaden
utgår som grundstipendium. Jag delar principiellt denna uppfattning. Då
emellertid grundstipendiet å 500 kronor till inackorderad lärjunge i åtskilliga
fall icke helt täcker merkostnaden för skolgång i jämförelse med i skolstaden
boende lärjunges kostnader, synes mig rättvisligen en viss reducering
även av resekostnadsstipendiet böra ske. Skäl av praktisk art tala
även för, att alltför små stipendiebelopp icke utdelas. Jag anser rimligt,
att lärjungen själv eller hans målsman får bekosta resor upp till 25 kronor
för termin men tillstyrker, att kostnader därutöver för dagliga resor efter
billigaste färdsätt (månadsbiljetter, skolbiljetter och dylikt) må utgå med
hela beloppet.
Beräkningen av grundstipendiet flir frukostmål till halva kostnaden härför
föranleder ingen erinran från min sida. Jag anser mig emellertid böra
framhålla, att därest det av mig i annat sammanhang tillstyrkta förslaget
örn kostnadsfria skolmåltider genomföres, behovet av detta slag av grundstipendier
med tiden kommer att bortfalla. Under den övergångstid, som
16
Statsutskottets utlåtande nr 10S.
väntas förflyta, innan skolmåltider anordnats vid alla högre läroanstalter,
bör det ankomma på den stipendieutdelande myndigheten att beträffande
varje särskild högre skola beakta, huruvida kostnadsfria skolmåltider tillhandahållas
lärjungarna och, därest så skulle vara fallet, icke utdela grundstipendierna
för frukostmål.
Det av skolutredningen föreslagna högstbeloppet å 540 kronor för behovsprövat
stipendium finner jag mig kunna tillstyrka. På skäl, som anförts av
skolöverstyrelsen med flera hörda myndigheter, anser jag mig likaledes böra
förorda, att även de dagligen resande lärjungarna böra kunna erhålla, utöver
nya tillstyrkta grundstipendier, behovsprövat stipendium upp till 540
kronor. Härigenom ställes denna kategori lärjungar i samma ställning som
de övriga kategorierna av lärjungar och stipendiesystemet blir klarare och
enklare i tillämpningen.
En synnerligen viktig och samtidigt svårlöst fråga, som livligt avhandlats
i yttrandena, är frågan om principerna för urvalet av stipendiater. Jag
delar helt skolutredningens ståndpunkt, att som första villkor för erhållande
av stipendium skall gälla, att lärjungen visat god lämplighet för vald
utbildningslinje. För att stipendieverksamheten icke skall medföra en icke
önskvärd ansvällning av de huvudsakligast teoretiskt inriktade högre skolorna
synas mig kraven på studielämplighet böra ställas tämligen höga. Det
bör ankomma på studielånenämnden, som efter vad jag förvissat mig om
ägnar denna fråga synnerlig uppmärksamhet, att med beaktande av de
synpunkter och förslag, som framkommit i remissyttrandena, och i samråd
med andra på området sakkunniga institutioner, utarbeta och bestämma
de grunder, efter vilka studielämpligheten skall bedömas.
Den beträffande de s. k. landsbygdsstipendierna tillämpade och av skolutredningen
upptagna bestämmelsen, att dagligen resande lärjunges rätt till
grundstipendier skall inträda först, örn avståndet från hemorten till skolorten
är minst 5 km, synes mig på skäl, som anförts av flera av de berörda myndigheterna,
böra ändras därhän, att avståndet räknas från bostadsorten till
vederbörande skola. Oklarheten örn vad som i det speciella fallet menas
med skolorten, undanröjes härigenom, och lärjungar i vidsträckta kommuner
med omfattande landsbygdsområde kunna då bli delaktiga av grundstipendierna
för dagliga resor och frukostmål, enligt förut av mig förordade
grunder.
Föreskriften, att avståndet till skolan skall vara minst 5 km, synes mig
däremot böra bibehållas men bestämmelsen härom givas sådan avfattning,
att möjlighet föreligger för den stipendieutdelande myndigheten att med
hänsyn till omständigheterna modifiera villkoret.
Skolutredningens förslag, att de högsta stipendiebeloppen i enstaka, särskilt
ömmande fall skulle kunna ökas, anser jag välbetänkt, varför jag obetingat
tillstyrker detsamma. Jag har heller ingen erinran att göra mot att
jämväl lärjungar i folkskolans icke obligatoriska högre avdelningar skola få
rätt att söka och erhålla stipendier på enahanda villkor som lärjungar i
andra högre läroanstalter.
Beträffande skolutredningens förslag, att lärjungar i högre skolas klasser,
som äro parallella med den obligatoriska folkskolans klasser, icke skulle
kunna erhålla behovsprövat stipendium, har skolöverstyrelsen gjort invändning
mot, att detsamma begränsats till att avse endast lärjungar med hemvist
på skolorten. Det vore enligt överstyrelsens mening konsekvent, att
bestämmelserna i förevarande hänseende avfattades så, att de avsåge båda
Statsutskottets utlåtande nr 108.
17
kategorierna lärjungar. Jag ansluter mig till skolutredningens principiella uppfattning
i denna fråga men anser i likhet med skolöverstyrelsen, att principen
bör genomföras för alla sökande. Det torde också vara lämpligt, att
återhållsamhet iakttages med stipendier åt lärjungar i realskolans begynnelseklasser
med hänsyn till den osäkerhet i bedömandet av lärjungarnas
förmåga att med framgång fullfölja studierna till examen, som alltid förefinnes
beträffande nyintagna. lärjungar. Jag förordar därför, att behovsprövat
stipendium icke må utgå till lärjungar i klasserna l4 och l5—25 i
nuvarande läroverksorganisation eller motsvarande klasser i andra s. k.
högre skolor. Däremot bör givetvis det utjämnande grundstipendiet utgå
till dem av dessa klassers lärjungar, som äro berättigade att erhålla sådant
stipendium.
Av reservationsanslaget till stipendier för läsåret 1945/46 återstå efter
studielånenämndens utdelning av stipendierna i runt tal 256 000 kronor.
Summan torde komma att stiga till omkring 275 000 kronor därigenom att
stipendier återgå till statsverket på grund av stipendiaternas avgång från
skolorna eller av andra skäl. Skolutredningen har beräknat anslagsbehovet
för budgetåret 1946/47 till 4 500 000 kronor, vilket belopp även studielånenämnden
ansett sig kunna tillstyrka. Beräkningen av erforderligt anslag
erbjuder på grund av flera ovissa faktorer, vilket framhållits av bland andra
skolutredningen och studielånenämnden, stora svårigheter. Jag har emellertid
kommit till den uppfattningen att, även med beaktande av de av mig
föreslagna ändringarna i skolutredningens förslag, ett anslag å 4 500 000
kronor bör kunna tillgodose de behov, för vilka stipendierna äro avsedda.
Då av anslaget skola utgå grundstipendier utan behovsprövning, synes anslaget
böra få förslagsanslags natur. Den del av anslaget, som skall utgå
i form av behovsprövade stipendier, torde dock böra begränsas. Jag tillstyrker
därför, att anslaget uppföres som förslagsanslag med den begränsningen,
att av anslaget ett belopp å högst 2 500 000 kronor må utgå till behovsprövade
stipendier. Jag förutsätter härvid, att omförmälda reservation
å i runt tal 275 000 kronor under nästa budgetår skall stå till förfogande
för behovsprövade stipendier utan begränsning till »landsbygdsungdom».
Motioner.
I motionen 1:279 erinras, att till elev i folkhögskola eller yrkesskola
skulle enligt Kungl. Maj:ts förslag efter behovsprövning kunna utgå ett
högstbelopp av 90 kronor för månad medan elev i högre läroanstalt skulle
kunna erhålla omkring 115 kronor för månad. I anslutning härtill anföres
följande.
Man måste här konstatera, att icke endast stipendiernas högstbelopp äro
olika utan även stipendieprinciperna vid å ena sidan de s. k. högre skolorna
och å andra övriga ungdomsskolor. I vissa fall måste de föreslagna stipendiegrunderna
leda till orimligheter. Så t. ex. i nedanstående fall. Två
ungdomar lia sin hemvist i samma ort. En av (lein är teoretiskt studiebegåvad,
den andre är en praktisk begåvning. Den ene går till ett läroverk,
den andre intages i en yrkesskola i samma stad. Den förre tillhör ett välbärgat
horn, den andre ett mindre välbärgat tjänstemanna- eller bondehem
med ett beskattningsbart belopp av 4 000 kronor. Den välbärgade
ynglingen får utan behovsprövning 500 kronor per år i grundstipendier,
den mindre välbärgade får efter behovsprövning enligt nuvarande grunder
Bihang till riksdagens protokoll 7.9-Jö. (j sami. AV 108. 2
18
Statsutskottets utlåtande nr 108.
icke något stipendium. Äro båda eleverna obemedlade, far eleven i läroverk
cirka 115 kronor per månad till sin skolvistelse, under det att en elev
vid handelsskola eller verkstadsskola får högst 90 kronor. Det synes, som
örn en viss premiering av eleverna vid de teoretiska skolorna skulle eftersträvas
och den hos många inrotade uppfattningen, att läroverken skulle
vara »bättre» skolor, skulle få ytterligare stöd, därest riksdagen utan vidare
bifölle Kungl. Maj:ts proposition. Tillströmningen av elever till läroverken
är ovanligt god, under det att yrkesskolorna i flera fall icke kunna
fylla alla tillgängliga platser.
1945 års riksdag hade troligtvis åsyftat, att samtliga stipendiefrågor
skulle lösas efter enhetliga principer. Jag tillåter mig att citera riksdagens
uttalande i skrivelse nr 351, s. 4. Där anföres bland annat:
»att enligt riksdagens mening starka skäl tala för den principen, att stipendierna
för såväl teoretiska som praktiska studier för helt obemedlade
studiebegåvade lärjungar från både landsbygden och städer eller andra
tätorter avpassas så, att de i huvudsak giva full bello vst äckning. Riksdagen
förutsätter därför, att samtliga stipendiefrågor av nu förevarande eller liknande
slag (studiehjälp åt landsbygdens ungdom och ungdom från städer
och andra tätorter, stipendier till elever vid folkhögskolor och anstalter
för yrkesundervisning m. m.) om möjligt redan vid nästa års riksdag komma
att lösas i överensstämmelse med den av riksdagen sålunda angivna
principen.»
Departementschefen gör gällande i den nu avlämnade propositionen, att
det enligt hans förmenande är motiverat, att stipendierna vid folkhögskolor
och yrkesskolor äro lägre än vid läroverk och liknande skolor (s. 30),
bland annat därför, att kurstiden är kortare vid de förra skolorna och arbetspremiel-
utgå vid en del verkstadsskolor, varjämte förekomsten av
elevinternat, framför allt vid folkhögskolor, gör inackorderingskostnaderna
relativt låga. I viss mån är detta riktigt, men i miinga fall blir skolvistelsen
lika dyrbar för en elev vid en yrkesskola som vid ett läroverk. Här må
nämnas, att arbetspremier icke utgå vid handelsskolor, tekniska skolor och
icke ens vid alla verkstadsskolor. Mångå elever vid yrkesskolor måste söka
inackordering i privathem, och yrkesskolorna med heldagskurser ligga i
större och medelstora städer, vilka i regel tillhöra dyrortsgrupp E—I, där
i allmänhet ju också läroverken ligga. Arbetsåret 1942/43 tillhörde sålunda
cirka 75 procent av sådana yrkesskolelever skolor å E—I-ort.
Vid bedömande av behovet av stipendier åt elever vid läroverk och liknande
skolor får man heller icke glömma, att duktiga lärjungar kunna
skaffa sig ganska goda biförtjänster genom att ge privatlektioner åt elever
i lägre klasser ävensom skaffa sig förvärvsarbete under de jämförelsevis
långa ferierna. Eleverna vid yrkesskolorna ha i regel icke dessa möjligheter
till extra inkomster utanför skolan.
Det av överstyrelsen för yrkesutbildning beräknade högsta stipendiebeloppet,
90 kronor per arbetsmånad, angavs också i överstyrelsens utredning
1944 endast kunna räcka till täckande av en obemedlad elevs minimiutgifter,
då synnerligen gynnsamma betingelser förefunnos å kursorten, och
överstyrelsen framhöll, att det med nyssnämnda högstbelopp i regel icke
bleve möjligt för obemedlad elev att bevista kurs, där endast privat inackordering
står till buds.
Att de centrala ämbetsverken (skolöverstyrelsen, överstyrelsen för yrkesutbildning,
såsom ock lantbruksstyrelsen beträffande stipendierna vid lant
-
Statsutskottets utlåtande nr 108.
19
manna- och lanthushållsskolor) i sina anslagsberäkningar för budgetåret
1946 räknat med ett högsta stipendiebelopp av 90 kronor per arbetsmånad
torde delvis ha berott därpå, att 1945 års riksdag fastställt studiehjälpen
åt landsbygdens ungdom att utgå med högst 800 kronor per läsår till helt
obemedlad lärjunge, vilket blir ungefär 90 kronor per läsmånad. Anslagsberäkningarna
ha tydligen skett i avvaktan på den samordning av stipendiegrunderna,
för vilken riksdagen år 1945 uttalat sig.
Det synes riktigast, att en sådan samordning göres med det snaraste.
Departementschefen har själv uttalat, att han ämnar följa stipendiefrågan
med fortsatt uppmärksamhet, och förmodar, att han måhända får tillfälle
att ett kommande budgetår återkomma till denna fråga (s. 29). I avvaktan
på en samordning förefaller det vara ändamålsenligt att icke nu införa
några nya stipendieprinciper beträffande stipendierna vid läroverken,
utan stipendierna böra i sin helhet bli behovsprövade i enlighet med föregående
års riksdagsbeslut. Det synes också vara riktigast att i avvaktan
på en överarbetning av de olika stipendieförslagen ett enhetligt högstbelopp
fast ställes för samtliga här berörda skolor, och jag finner det skäligt,
att detta högstbelopp under nästa budgetår fastställes till 100 kronor per
läs- eller arbetsmånad, vilket stipendium alltså skulle utgå till obemedlad,
å kursorten inackorderad elev. För annan elev bör beräknas det mindre belopp,
som den stipendieprövande myndigheten kan finna skäligt, varvid
må förutsättas, att så vitt möjligt enhetliga normer skola tillämpas för
samtliga stipendieärenden. Därjämte bör ersättning utgå till behövande
elev för nödvändiga resekostnader i samband med skol- eller kurs vistelsen.
Med anledning av vad departementschefen anfört i propositionen (s. 20)
angående stipendier åt lärjungar i klass lI * * 4 och l5—2a i nuvarande läroverksorganisation,
får jag anföra, att jag icke finner det rimligt eller logiskt,
att »det utjämnande grundstipendiet», som ju förutsättes utgå till
studielämpliga elever, skall utgå till elever, som äro så unga, att de egentligen
tillhöra folkskolestadiet (klass l3—25 i läroverk motsvara ju klass 5
och 6 i folkskolan). Departementschefen anför ju själv några rader högre
upp i sitt uttalande, att det torde »vara lämpligt, att återhållsamhet iakttages
med stipendier åt lärjungar i realskolans begynnelseklasser med hänsyn
till den osäkerhet i bedömandet av lärjungarnas förmåga att med
framgång fullfölja studierna till examen, som alltid förefinnes beträffande
nyintagna lärjungar». Det synes icke vara logiskt, att sådana »osäkra»
lärjungar skola kunna tilldelas ett grundstipendium, för vilket föreskrivits
studielämplighet som ett första villkor.
I motionen I: 280 anföres, såvitt nu är i fråga, följande.
Grunderna för utdelningen av de landsbygdsstipendier, varom 1945 års
riksdag för första gången beslutade, lia enligt vår mening varit behäftade
med alltför stora brister. Tyvärr antydes icke i förutnämnda proposition
vilka grunder, som gällt vid utdelning av ifrågavarande stipendier.
Det lärer emellertid förhålla sig så, att betyget i första hand varit avgö
rande
huruvida en lärjunge skall få stipendier. Sant är att riksdagen avsett
att stipendier skulle limmas till studielämpliga barn från ekonomiskt svagt
ställda familjer. Men det förefaller som örn kraven på betygen satts så
högt, att även studielämpliga lärjungar i ganska stor utsträckning vägrats
stipendier. Förmodligen äro grunderna för prövningen för erhållande av
stipendier konstruerade med poiing för betygen och tabeller för vederbö
-
20
Statsutskottets utlåtande nr 10S.
rändes ekonomiska ställning. Vi förmena, att det blir ett alltför schematiskt
bedömande, därest poäng och tabeller skola vara utslagsgivande huruvida
en fattig lärjunge skall erhålla ekonomisk hjälp till studier vid läroverk
eller liknande undervisningsanstalt. Då tillämpade grunder ge till resultat,
att vid ett läroverk i västra Sverige en arbetarpojke, som avlagt
realskolexamen och i de 15 kunskapsämnena erhållit 4 AB, 9 BA och 2 B
samt högsta betyg i uppförande och ordning och vars föräldrar hade ett beskattningsbart
belopp på 510 kronor till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
jämte 5 700 kronor i tillgångar, varav en bostadsfastighet med
3 700 kronors taxeringsvärde, samt 400 kronor i skulder, icke erhållit stipendium,
under det att vid samma läroverk 2 elever, vilkas fader är kyrkoherde
och hade ett beskattningsbart belopp på 4 530 kronor till statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt, erhållit stipendier, måste detta, med tanke
på syftet med stipendierna, giva anledning till allvarlig erinran.
Ett annat exempel är följande. En medellös elev vid ett tekniskt gymnasium
i Norrland har åsamkat sig studieskulder på cirka 6 000 kronor, dels
för avläggandet av realskolexamen, dels för halvtannat års studier vid
gymnasiet. Studieskuldens storlek har delvis samband med att han bär sitt
hem i en av landets mest avlägset liggande ödebygdsbyar, 40 mil från skolstaden.
Han är känd som en ambitiös studerande; hans betyg i gymnasiets
första klass, där betygsnivån i allmänhet hölls låg, räckte emellertid icke
till för erhållandet av stipendium. Denne elev, som strävat hårdare än de
flesta för sin utbildning, bedömdes alltså som icke studielämplig.
Enligt vad vi erfarit kunna en mängd liknande exempel anföras.
I fråga örn principerna för urvalet av stipendiater har departementschefen
i nämnda proposition (s. 19) anfört bland annat följande:
»För att stipendieverksamheten icke skall medföra en icke önskvärd ansvällning
av de huvudsakligast teoretiskt inriktade högre skolorna, synas
mig kraven på studielämplighet böra ställas tämligen höga. Det bör ankomma
på studielånenämnden, som efter vad jag förvissat mig örn ägnar
denna fråga synnerlig uppmärksamhet, att med beaktande av de synpunkter
och förslag, som framkommit i remissyttrandena, och i samråd med
andra på området sakkunniga institutioner utarbeta och bestämma de
grunder, efter vilka studielämpligheten skall bedömas.»
Då det i flera av remissyttrandena förordats att anspråken på stipendiaternas
studielämplighet skärpas förefaller det som örn departementschefen
ansåge att prövningen av stipendieansökningarna samtidigt skulle tjänstgöra
som spärr för att hindra en icke önskvärd tillströmning till de högre
skolorna. Därest en sådan princip skulle godkännas för praktisk tillämpning
komme detta att medföra orättvisor mot den befolkning, som är
mindre bemedlad och har barn vid de högre skolorna. De ekonomiskt väl
ställda eleverna skulle kunna få fortsatt undervisning vid sagda skolor,
även örn elevernas betyg icke medgåve erhållande av stipendier, under det
att de fattiga eleverna måste, på grund av sin ekonomiska ställning, avbryta
undervisningen därför att deras betyg icke vore så bra att stipendier
kunde beviljas.
Det är möjligt att spärren för reglering av elevtillströmningen till de
högre skolorna måste skärpas, men spärren får dock på inga villkor verka
så, att de fattiga eleverna komma i en sämre ställning än de elever, som ha
det ekonomiskt väl ställt. De strängare bestämmelser, som kunna befinnas
nödiga att införa på angivna område, måste sålunda tillämpas helt friståen
-
Statsutskottets utlåtande nr 108. 21
de från urvalet av stipendiater. I detta sammanhang finna vi det påkallat
framhålla, att om alltför stränga krav sättas på betygen för inträde vid de
högre skolorna komma de inträdesprövande från landsbygden, där undervisningen
i folkskolan i allmänhet av flera skäl icke är så effektiv som i
skolorna i städer och tätorter, i en sämre ställning.Vid prövningen om eleverna
skola få fortsätta studierna vid en högre skola bör det även bemärkas,
att därest kraven på studielämplighet sättas alltför högt komma eleverna
från hem, där föräldrarna icke tillhöra de intellektuella yrkena, i en missgynnad
ställning. En närmare undersökning av bifallna och avslagna ansökningar
örn stipendier, varom nu är fråga, skulle med säkerhet giva stöd
för detta vårt påstående. Vidare vilja vi framhålla, ehuru åtskilligt gjorts
för likformig bedömning av kunskaperna vid betygssättning, att betygssättningar
även äro beroende på subjektivt omdöme, som icke blott varierar
enskilda lärare emellan utan även varierar mellan olika skolor. För ett
rättvist bedömande av studielämpligheten i och för erhållande av stipendier
måste det därför anses lämpligt, att poängberäkningen av betygen
icke får den avgörande betydelse, som den tydligen haft vid prövningen
av de ansökningar, vilka hittills ingivits.
I motionen 11:1+38 hemställes örn en höjning av det belopp, som avses
för behovsprövade stipendier, från 2 500 000 kronor till 3 000 000 kronor.
Beträffande motiveringen härför hänvisas till motionen.
Såsom av den lämnade redogörelsen framgår har skolutredningen i syfte
att utjämna skillnaden mellan skolort och icke skolort i vad avser kostnaderna
för de ungas skolgång föreslagit, att till beloppet bestämda grundstipendier
skulle utan behovsprövning utgå till studielämplig ungdom,
som i sin hemort eller dess närhet saknar tillgång till högre skola för sin
utbildning. Grundstipendierna skulle kunna påbyggas med stipendier upp
till visst högstbelopp med hänsyn till lärjunges studiehjälpbehov. Stipendiesystemet
skulle härjämte fullständigas genom behovsprövade stipendier
åt den studerande ungdomen i städer och tätorter med högre skolor.
Skolutredningens förslag örn grundstipendier liksom i övrigt den principiella
uppläggningen av stipendieverksamheten har utskottet i likhet med
departementschefen funnit sig böra godtaga. Utskottet delar departementschefens
uppfattning örn att ifrågavarande förslag i stort sett kan anses
innebära en välgrundad och praktisk lösning av frågorna att bereda främst
landsbygdens ungdom en viss kompensation för avsaknaden av högre skolor
och att underlätta möjligheterna till högre utbildning för ungdom från
ekonomiskt svagare befolkningslager på landsbygden och i städerna. Utskottet
anser sig därför icke böra biträda det i motionen I: 279 framställda
yrkandet, såvitt angår ifrågavarande stipendier.
Utskottet anser sig böra tillstyrka, att grundstipendiet fastställes till det
av skolutredningen föreslagna och av departementschefen förordade beloppet
av 500 kronor.
Vad angår grundstipendium för de dagligen resande lärjungarna har de -
Vtskottet.
22 Statsutskottets utlåtande nr 10S.
partementschefen föreslagit, att lärjungen själv eller hans målsman skulle
bekosta resor upp till 25 kronor för termin, men att kostnaderna därutöver
för resor efter billigaste färdsätt (månadsbiljetter, skolbiljetter och dylikt)
skulle utgå med hela beloppet. Utskottet ansluter sig till detta förslag och
har icke funnit något att erinra mot att grundstipendiet för frukostmål på
sätt departementschefen förordat beräknas till halva kostnaden härför.
Behovsprövat stipendium skulle enligt departementschefens förslag utgå
med ett högstbelopp av 540 kronor och även kunna tillkomma dagligen
resande lärjungar. Utskottet biträder jämväl detta förslag.
Beträffande frågan örn principerna för urvalet av stipendiater har departementschefen
framhållit, att han helt delade skolutredningens ståndpunkt,
att som första villkor för erhållande av stipendium skulle gälla, att lärjungen
visat god lämplighet för vald utbildningslinje. Enligt departementschefens
mening borde kraven på studielämplighet ställas tämligen höga. Departementschefen
har vidare understrukit, att det borde ankomma på studielånenämnden
att utarbeta och bestämma de grunder, efter vilka studielämpligheten
skulle bedömas. Utskottet, som icke funnit anledning till erinran
mot vad departementschefen sålunda uttalat, vill med anledning av
vad i motionen I: 280 i förevarande ämne anförts framhålla, att skolöverstyrelsen
ansett, att studielämpligheten borde bestyrkas dels genom senaste
terminsbetyg, dels genom vederbörande lärares särskilda intyg, dels genom
av vederbörande lärare avgivet intyg om lärjunges rangordning i klassen
(jämförelseplats), dels ock — i den mån sådant förekomme — genom intyg
om resultatet av anställd testning. Någon bestämd betygsnivå, uttryckt i
poängsumma eller genomsnitt, ansåge överstyrelsen däremot icke tjänlig
att fastställa, då skalan enligt erfarenheten visat sig vara alltför varierande
inom olika skolor. Utskottet har för sin del inhämtat, att studielånenämnden
vid utarbetandet av formulär till intyg örn studielämplighet m. m.
tagit hänsyn till de av skolöverstyrelsen angivna synpunkterna. Vidare har
studielånenämnden upplyst, att ifrågavarande intyg komma — jämte eventuellt
föreliggande intyg om resultatet «av anställd testning — att jämsides
med terminsbetyg ligga till grund för nämndens bedömande av sökande
lärjungars studielämplighet.
I motionen I: 280 har gjorts gällande, att spärren för reglering av elevtillströmningen
till de högre skolorna måhända — i samband med utökningen
av stipendieverksamheten — måste skärpas, varjämte i motionen
framhållits, att denna spärr dock icke finge verka så, att de ekonomiskt
svagt ställda eleverna komme i en sämre ställning än de i ekonomiskt avseende
bättre situerade. Det torde enligt utskottets mening icke kunna
förnekas, att genom stipendieverksamhet i den av utskottet tillstyrkta omfattningen
elevtillströmningen till de högre skolorna kommer — måhända
till och med avsevärt — att öka. Huruvida det i huvudsak inom den nuvarande
läroverksorganisationens ram kan visa sig möjligt att tillgodose
en dylik expansion eller örn åtgärder avseende organisationens utbyggande
23
Statsutskottets utlåtande nr 108.
eller införande av strängare gallringsregler måste tillgripas, äro emellertid
frågor, som icke för närvarande torde kunna bedömas. Detta problem synes
därför utskottet sedan närmare erfarenhet vunnits böra göras till föremål
för övervägande i annat sammanhang. Motionen I: 280 — såvitt nu är
i fråga — torde med vad utskottet här ovan anfört få anses besvarad.
I likhet med departementschefen har utskottet funnit riktigt, att den
ändringen vidtages i fråga örn dagligen resande lärjunges rätt till grundstipendium,
att avståndet räknas — icke såsom nu efter minst 5 km mellan
hemorten och skolorten utan efter minst 5 km mellan bostadsorten och
vederbörande skola. Utskottet är även ense med departementschefen örn
att bestämmelsen örn ett avstånd örn minst 5 km synes böra givas en sådan
avfattning, att möjligheter föreligga för den stipendieutdelande myndigheten
att med hänsyn till omständigheterna modifiera villkoret.
Utskottet tillstyrker jämväl, att högsta stipendiebeloppet i enstaka ömmande
fall skall kunna ökas samt att lärjungar i folkskolans icke obligatoriska
högre avdelningar skola få rätt att söka och erhålla stipendier på
enahanda villkor som lärjunge i andra högre läroanstalter.
Departementschefen har på anförda skäl förordat, att behovsprövat stipendium
icke skulle utgå till lärjungar i klasserna l4 och l5—2U i nuvarande
läroverksorganisation eller motsvarande klasser i andra s. k. högre
skolor. Däremot skulle det utjämnande grundstipendiet utgå till dem av
dessa klassers lärjungar, som vöre berättigade att erhålla sådant stipendium.
I motionen I: 279 har — såvitt nu är i fråga — yrkats, att inga
statliga stipendier, alltså varken behovsprövat stipendium eller grundstipendium,
skulle utgå till lärjungar i sådana klasser i läroverk och liknande
skolor, vilka motsvarade folkskolans klasser 5—6. Vid den prövning utskottet
ägnat ifrågavarande spörsmål har utskottet kommit till den uppfattningen,
att övervägande skäl tala för den av departementschefen hävdade
meningen. Utskottet avstyrker alltså bifall till motionen I: 279 i förevarande
del.
För nästa budgetår har departementschefen till stipendier åt lärjungar
vid högre läroanstalter föreslagit anvisande av ett förslagsanslag av
4 500 000 kronor, varav högst 2 500 000 kronor skulle få utgå till behovsprövade
stipendier. En från budgetåret 1945/4G uppkommande reservation
å i runt tal 275 000 kronor har departementschefen förutsatt under nästa
budgetår få jämväl disponeras för behovsprövade stipendier utan begränsning
till »landsbygdsungdomen». Med hänsyn till förekomsten av sagda
reservation anser utskottet det icke erforderligt att i enlighet med vad i
motionen IT: 438 påyrkats för budgetåret 1946/47 för ifrågavarande ändamål
anvisa ett anslag av 5 000 000 kronor, därav högst 3 000 000 kronor
till behovsprövade stipendier. Utskottet avstyrker alltså bifall till detta
motionsvis framställda förslag.
24
Statsutskottets utlåtande nr 108.
Stipendier för studier vid brevskolor (korrespondensinstitut).
För budgetåret 1945/46 är uppfört ett reservationsanslag å 135 000 kronor
till stipendier för studier genom korrespondens och vid enskilda realskolor
med kombinerad undervisning.
Departementschefen har anfört följande.
Av anslaget återstå, enligt vad jag inhämtat från studielånenämnden, i
runt tal 2 000 kronor.
Studielånenämnden har nu föreslagit, att anslaget för budgetåret 1946/47
måtte upptagas med 175 000 kronor. Beloppet understiger med 50 000 kronor
det av skolutredningen år 1944 i dess betänkande angående stipendier
m. m. för andra året beräknade anslaget. Då emellertid de av mig tillstyrkta
nya grunderna för utgående av stipendier till landsbygdens ungdom
böra kunna medföra en viss begränsning särskilt av korrespondensinstitutens
realskolor på landsbygden, anser jag det av studielånenämnden föreslagna
beloppet lämpligt. Jag tillstyrker därför, att ifrågavarande reservationsanslag
för nästa budgetår uppföres med 175 000 kronor.
I motionerna I: 276 och 11: 428, vari yrkats, att förevarande anslag måtte
uppföras med ett belopp av 300 000 kronor och givas karaktär av förslagsanslag,
anföres, såvitt nu är i fråga, i huvudsak följande.
Departementschefen motiverar sin inställning med att de nya grunderna
för stipendier till högre statliga och statsunderstödda skolor kunna väntas
medföra en viss begränsning av korrespondensrealskolorna. Emellertid torde
det vara osäkert, huruvida antalet enskilda realskolor med kombinerad
undervisning, vilka snabbt vunnit stor utbredning på landsbygden, kommer
att minska under de närmaste åren. De statliga och kommunala realskolorna
ha icke den kapacitet att de utan en tidskrävande utbyggnad
kunna taga emot ett större antal elever än för närvarande. Därutöver bör
framhållas, att korrespondensrealskolorna ha ett bestämt värde genom att
eleverna vid dessa skolor kunna stanna i hemmen under de ömtåliga uppväxtåren.
Föräldrarna få på så sätt större möjligheter att ge sina barn en
mera personligt präglad uppfostran.
Starka skäl tala sålunda för att lärjungar vid brevskolor och korrespondensrealskolor
komma i ett bättre läge i stipendiehänseende än vad föreslagits
i ovannämnda proposition. En höjning av stipendiebeloppen för
elever, som bedriva enskilda korrespondensstudier för realexamen eller för
studentexamen till omkring 300 kronor per läsår framstår som rimlig. Vidare
böra lärjungar vid enskilda realskolor med kombinerad korrespondensoch
muntlig undervisning i fråga örn stipendieförmåner i princip jämställas
med elever vid högre läroanstalter. Elever vid korrespondensrealskolor böra
alltså kunna erhålla det behovsprövade stipendium på 540 kronor, som
föreslagits utgå till såväl landsbygdselever som lärjungar på skolorten. I
den mån elever vid korrespondensrealskolor bo längre än 5 km från skolan
böra de erhålla ersättning för resor på samma villkor som elever vid högre
läroanstalter.
Det ställer sig svårt att med absolut säkerhet beräkna storleken i den
kostnadsökning, som här framställda förslag kommer att medföra. Det före
-
Statsutskottets utlåtande nr 108.
25
faller oss rimligt att för nästa budgetår anvisas 300 000 kronor till stipendier
för elever vid korrespondensinstitut och realskolor med kombinerad undervisning.
Det torde vara lämpligt att ge anslaget karaktär av förslagsanslag.
Även i motionen II: J+18 hemställes, att elever vid landsbygdens korrespondensrealskolor
måtte jämställas med elever vid andra högre läroanstalter
i fråga om rätt till statliga studiestipendier. Beträffande motiveringen
härför hänvisas till motionen.
Till stöd för det i motionen 11: 438 gjorda yrkandet örn höjning av förevarande
anslag med 50 000 kronor samt örn dess förändring till förslagsanslag
anföres följande.
Departementschefen begär 175 000 kronor, vilket belopp med 50 000 kronor
understiger det av skolutredningen beräknade anslagsbehovet. Han
hänvisar till att de nya grunderna för stipendier till landsbygdens ungdom
kunna medföra en viss begränsning särskilt av korrespondensinstitutens
realskolor på landsbygden. Enligt min mening kan dock en dylik verkan
icke väntas inträda omedelbart. Jag anser därför att för nästkommande
budgetår ett anslag på 225 000 kronor är av denna anledning motiverat.
Emellertid tillkommer den omständigheten att en höjning av den nuvarande
maximigränsen för stipendier åt denna grupp av studerande vid dessa
realskolor till samma belopp som för andra vid vanliga realskolor studerande
enligt min mening bör övervägas. Då det icke låter sig göra att nu
beräkna kostnaden härför, torde anslaget böra ges förslagsanslags natur.
Enligt Kungl. Maj:ts förslag har anslaget till stipendier för studier genom
korrespondens och vid enskilda realskolor med kombinerad undervisning
för nästa budgetår upptagits med 175 000 kronor, vilket innebär en anslagshöjning
med 40 000 kronor. Departementschefen har icke ifrågasatt någon
ändring beträffande grunderna för utgivande av stipendier vid brevskolor
(korrespondensinstitut), medan i motionerna I: 276 och II: 428 samt II: 418
yrkats, att jämväl elever vid enskilda realskolor med kombinerad korrespondens-
och muntlig undervisning skulle erhålla behovsprövat stipendium
på 540 kronor. I de två förstnämnda motionerna föreslås härjämte dels en
höjning av stipendiebeloppen för elever, som bedriva enskilda korrespondensstudier
för realexamen eller studentexamen till omkring 300 kronor för
läsår, dels att resekostnadsersättning skulle utgå till dylika elever, som bo
längre än 5 km från skolan, dels ock att ifrågavarande anslag skulle givas
karaktären av förslagsanslag och uppföras med ett belopp av 300 000 kronor.
I motionen II: 438 har likaledes föreslagits att anslaget skulle betecknas
såsom förslagsanslag. I sistnämnda motion yrkas vidare, att anslaget
skulle upptagas med det av skolutredningen beräknade beloppet av 225 000
kronor.
Utskottet har för sin del med hänsyn till att tillräcklig erfarenhet ännu
icke erhållits beträffande utfallet av här ifrågavarande stipendieverksam
-
Utskottet.
26
Statsutskottets utlåtande nr 108.
het, funnit anledning saknas att vidtaga en ändring av stipendiegrunderna.
Utskottet ställer sig därför avvisande till vad i ovannämnda motioner i sådant
avseende föreslagits.
Vad åter angår beräkningen av anslagets storlek för nästa budgetår tala
enligt utskottets mening goda skäl för att ej alltför knappt utmätta medel
stå till studielånenämndens förfogande. Utskottet har alltså ansett sig böra
tillstyrka, att anslaget beräknas på sätt skolutredningen föreslagit ävensom
i motionen 11:438 påyrkats och alltså uppföres med ett belopp av
225 000 kronor, vilket i förhållande till Kungl. Majts förslag innebär en
anslagshöjning med 50 000 kronor. Utskottet har däremot icke funnit anledning
föreligga, att i enlighet med vad i motionerna I: 276 och 11:428
samt II: 438 föreslagits förorda, att anslaget givas förslagsanslags natur.
I detta sammanhang får utskottet erinra därom, att 1945 års riksdag
med anledning av motionsvis väckta förslag örn upprättandet av ett statligt
korrespondensinstitut i skrivelse den 7 juni 1945, nr 351, framhöll, att
detta vore ett mycket omfattande spörsmål, vilket stöde i nära samband
med frågan huruvida och i så fall på vad sätt en statlig kontroll över korrespondensinstituten
borde införas. Riksdagen ansåg sig icke för det dåvarande
kunna taga ställning till detta spörsmål, men fann det önskvärt, att
verksamheten vid enskilda korrespondensinstitut följdes med största uppmärksamhet.
Utskottet anser sig böra understryka detta av fjolårets riksdag
gjorda uttalande.
Anslag till studielånenämndens verksamhet.
Kungl. Maj:ts förslag innebär, att för detta anslag — nu 25 000 kronor
— skulle höjas med 25 000 kronor till 50 000 kronor och givas karaktär av
förslagsanslag, varvid dock skulle iakttagas, att anslaget icke utan Kungl.
Maj:ts medgivande finge överskridas.
Utskottet. Utskottet har icke funnit något att erinra mot Kungl. Maj:ts ifrågavarande
förslag.
Stipendier vid folkhögskolorna, folkliga musikskolan
i Arvika och yrkesundervisningen.
För dessa ändamål ha för innevarande budgetår anvisats följande anslag:
Folkhögskolorna................................... kronor 1 000 000
Folkliga musikskolan i Arvika....................... » 1 500
Kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning » 1 500 000
Centrala verkstadsskolor ........................... » 1 200 000
Verkstadsskolor för viss arbetslös ungdom............. » 100 000
Flygmekanikerskolan i Mölndal .................... » 140 000.
Statsutskottets utlåtande nr 108.
27
Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 15 september 1930 gälla beträffande stipendier
vid folkliga musikskolan i Arvika i tillämpliga delar föreskrifterna
rörande elevstipendier vid folkhögskolor, dock med iakttagande av att stipendiebeloppen
må begränsas inom ramen för det beviljade anslaget.
Gällande grunder m. m.
Vid 1945 års riksdag (skrivelse nr 8, punkterna 182 och 212) beslöts i enlighet
med Kungl. Maj:ts förslag, att stipendierna vid folkhögskolorna och
yrkesundervisningsanstalterna skulle från och med budgetåret 1945/46 utgå
med högst 75 kronor för elev av tredje behovsgraden, med högst 50 kronor
för elev av andra behovsgraden och med högst 25 kronor för elev av första
behovsgraden, allt per månad räknat. Dessförinnan hade stipendierna, enligt
beslut av 1938 års riksdag, varit fastställda till 45, 25 respektive 15 kronor
per elev och månad. Kungl. Maj:ts förslag till 1945 års riksdag anslöt sig i
huvudsak till vad skolöverstyrelsen förordat beträffande folkhögskolestipendierna.
Överstyrelsen för yrkesutbildning hade i fråga örn stipendierna vid
yrkesundervisningen föreslagit en uppdelning av dessa i grundbelopp och ett
eller flera tillägg, differentiering av stipendierna efter dyrort samt en så väsentlig
höjning av stipendierna, att högsta stipendiebeloppet skulle komma
att utgå med 90 kronor per elev och månad. Föredragande departementschefen
fann emellertid synnerligen angeläget, att alltjämt samma principer tilllämpades
vid yrkesundervisningsanstalterna som vid folkhögskolorna och lantmanna-
och lanthushållsskolorna samt ansåg det icke påkallat att förorda
någon ändring i det dittills tillämpade systemet med fördelning av de stipendieberättigade
eleverna i tre behovsgrader och med flera differentierade belopp
för varje behovsgrad.
Riksdagen uttalade samtidigt, att riksdagen fann åtskilliga skäl tala för
principen att helt obemedlade elever borde kunna få alla sina kostnader täckta
genom stipendier — helt eller till väsentlig del av statsmedel. Riksdagen hade
dock icke funnit sig böra i ifrågavarande sammanhang taga ställning till denna
fråga, utan ansåge sig för det dåvarande böra godtaga de av skolöverstyrelsen
föreslagna stipendiegrunderna att gälla för budgetåret 1945/46.
Enligt de anvisningar, som skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning
efter samråd med varandra och med lantbruksstyrelsen utfärdat
rörande tillämpningen av kungörelserna den 29 juni 1945 angående stipendier
åt elever vid folkhögskolor (nr 569) respektive stipendier åt elever vid statsunderstödda
kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning (nr
572), sker utdelningen av förevarande stipendier efter i huvudsak följande
grunder.
Vid prövning av elevernas stipendiebehov tages i första hand hänsyn till
föräldrarnas beskattningsbara belopp för statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
varjämte beaktas övriga faktorer, som kunna inverka på elevens ekonomiska
förhållanden under kurs vistelsen.
28
Statsutskottets utlåtande nr 108.
Vid förstahandsprövningen utgår överstyrelsen från nedanstående skala.
Det belopp, som erhålles härvid, kallas grundbelopp.
Föräldrarnas senast
upptagna beskattningsbara
belopp
kronor
0.........
1— 200 . .
201— 400 . .
401— 600 .
601— 800 . .
Beräknat grundbelopp
per
månad
kronor
.... 75
____ 70
.... 65
____ 60
.... 55
801—1 000 ............................... 50
1 001—1 200 .............................. 45
1 201—1 400 ............................... 40
1 401—1 600 ............................... 35
1 601—1 800 ............................... 30
1 801—2 000 ............................... 25
2 001—2 200 ............................. 20
2 201—2 400 ............................... 15
2 401—2 700 ............................... 10
2 701—3 000 ............................... 5
Föreslagen höjning av stipendierna.
Under hänvisning till 1945 års riksdags förutnämnda uttalanden samt till
det ytterligare uttalande i frågan, som riksdagen gjorde vid behandlingen av
proposition nr 74 angående studiehjälp åt landsbygdens ungdom ha skolöverstyrelsen
och överstyrelsen för yrkesutbildning föreslagit en ytterligare
höjning av stipendiebeloppen, varigenom stipendium i högsta behovsgraden
skulle kunna utgå med högst 90 kronor per elev och månad. Förslaget har
utformats i anslutning till den av riksdagen beslutade höjningen av stipendiebeloppet
till inackordering åt landsbygdsungdom från av Kungl. Majit
föreslagna 675 kronor till 800 kronor för läsår, motsvarande omkring 90 kronor
för läsmånad.
Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund har anhållit, att maximibeloppet
för nu ifrågavarande stipendier måtte fastställas till 100 kronor samt att
vissa ändrade grunder måtte tillämpas vid stipendiernas fördelning. I sistnämnda
hänseende anföres bland annat följande.
o Det är vår bestämda uppfattning, att högsta stipendiet bör tilldelas ett
långt större antal elever, än som hittills varit fallet. Vi anse sålunda, att i första
hand alla de elever, som äro att hänföra till de s. k. andra och tredje behovsgraderna,
böra komma i åtnjutande av maximibeloppet. Örn föräldrarnas beskattningsbara
inkomst stannar vid 750 kronor, torde denna inte, utom i de
fall den bland annat grundar sig på innehav av förmögenhet av viss storleksordning,
vara ägnad att ställa eleven i en så fördelaktig ekonomisk ställning
under vistelsen vid folkhögskola eller yrkesutbildningsanstalt, att det av denna
anledning finnes något rimligt skäl att utdela reducerat stipendium.
Statsutskottets utlåtande nr 108.
29
I detta sammanhang kan man också ifrågasätta lämpligheten utav att binda
stipendieberäkningen vid föräldrarnas beskattningsbara belopp till statlig inkomst-
och förmögenhetsskatt. Särskilt folkhögskoleeleverna rekryteras ofta
ur årsklasser, som redan ha egen inkomst. I dessa fall spelar föräldrarnas ekonomiska
ställning ingen avgörande roll, såvida den inte antingen är så svag,
att vederbörande elev med en del av sin arbetsinkomst bidragit till deras försörjning,
eller den är så god, att bidrag från föräldrarnas sida till skolvistelsen
direkt kunna anses vara motiverade. Större hänsynstagande till ungdomarnas
egen ekonomi är därför att rekommendera vid stipendiegivningen.
Departementschefen har anfört följande.
Som av den föregående redogörelsen framgår, ha skolöverstyrelsen och överstyrelsen
för yrkesutbildning i anslutning till 1945 års riksdags ställningstagande
till förevarande och andra stipendiefrågor föreslagit en höjning för
nästa budgetår av stipendierna vid folkhögskolorna och yrkesundervisningsanstalterna,
varigenom maximibeloppet för dessa stipendier skulle utgå med
90 kronor för elev och månad mot 75 kronor för innevarande budgetår. Förslaget
skiljer sig från vad jag i det föregående förordat beträffande stipendier
åt elever vid vissa högre läroanstalter främst i två hänseenden, nämligen
dels dari, att någon ändring av stipendiegrunderna i riktning mot grundbelopp
och tillägg icke ifrågasatts, och dels däri, att stipendierna föreslagits
skola utgå med ett lägre maximibelopp för månad räknat än nyssnämnda
stipendier.
Vad beträffar uppdelningen av stipendierna i grundbelopp och tillägg må
framhållas, att denna anordning främst motiverats av den beträffande ifrågavarande
läroanstalter framträdande motsättningen mellan begreppen skolort
och icke skolort. Då detta förhållande icke med samma styrka gör sig gällande
i fråga örn folkhögskolorna och yrkesskolorna, finnes, såvitt jag nu kan
bedöma saken, ingen anledning att för ifrågavarande stipendiers vidkommande
för närvarande förorda införandet av samma system. Jag ämnar emellertid
ägna detta spörsmål fortsatt uppmärksamhet och får måhända anledning att
till ett kommande budgetår återkomma till denna fråga.
Vad därefter angår stipendiebeloppens storlek vill jag erinra, att vid folkhögskolorna
i regel och vid yrkesskolorna i stor utsträckning råder internatsystem,
vilket möjliggör relativt låga inackorderingskostnader. Kurserna
äro dessutom vid folkhögskolorna och i viss utsträckning även vid yrkesskolorna
relativt korta. Vid yrkesskolorna tillkommer därjämte möjligheten
för eleverna att i viss omfattning få arbetspremier. Då på grund av
dessa omständigheter kostnaderna för eleverna vid folkhögskolorna och yrkesskolorna
på det hela taget ställa sig relativt lägre än vid de högre läroanstalterna,
synes det enligt mitt förmenande också motiverat, att stipendierna vid
de förra anstalterna sättas lägre än vid de senare. Jag vill understryka, att jag
kommit till denna slutsats med hänsyn till det faktiska läget och icke såsom
följd av ett underskattande av den praktiska utbildningens betydelse. Då med
ett maximibelopp av 90 kronor det av riksdagen anförda önskemålet, att helt
obemedlade elever borde kunna få alla sina kostnader täckta genom stipendier,
torde bli i huvudsak tillgodosett, har jag ansett mig kunna ansluta mig
till förslaget i detta avseende. Jag förordar alltså, att maximibeloppet i högsta
behovsgraden sättes till 90 kronor, motsvarande en höjning med 20 procent,
samt att i anslutning därtill stipendierna även i näst högsta och lägsta behovs
-
30
Statsutskottets utlåtande nr 10S.
graderna i motsvarande mån höjas, alltså i den förra behovsgraden från 50
till 60 kronor och i den senare behovsgraden från 25 till 30 kronor.
Det torde jämväl i fortsättningen få ankomma på skolöverstyrelsen respektive
överstyrelsen för yrkesutbildning att fastställa de närmare grunderna för
stipendieutdelningen. Jag förutsätter därvid, att någon skärpning av de
nu tillämpade fördelningsgrunderna icke kommer till stånd, utan att i anslutning
till mitt förslag en effektiv förbättring av stipendieförmånerna i olika
behovsgrader kommer de behövande eleverna till godo.
I samband med min anmälan av frågan om statsbidrag till yrkesutbildning
av sjöfolk av manskapsgrad m. m. (propositionen nr 8 till innevarande års
riksdag) har jag förordat, att stipendier till elever vid sjömansskolor skola
utgå enligt samma grunder som vid annan yrkesutbildning, ävensom att sjöman
därjämte skall kunna erhålla nedsättning till hälften av sina resekostnader
till och från kursorten. I enlighet härmed torde stipendiebeloppen
även i dessa fall böra bestämmas i enlighet med vad jag i det föregående förordat.
För ändamålet torde det i riksstatsförslaget med beräknat belopp upptagna
förslagsanslaget till stipendier åt elever vid sjömansskolor för nästa
budgetår böra uppföras med det beräknade beloppet, 50 000 kronor.
Såsom av punkten 292 i årets åttonde huvudtitel framgår, har det alltsedan
år 1935 i viss begränsad omfattning varit möjligt för svensk ungdom
att bibehålla stipendium vid studier vid folkhögskola i något annat av de
nordiska länderna. Ehuru tidigare räknats med en viss reciprocitet härvidlag,
har jag för nästa budgetår på grund av de för närvarande rådande särskilda
förhållandena ansett mig böra tillstyrka, att ett antal svenska folkhögskolestipendier
ställes till förfogande för sådana elever från ifrågavarande länder,
vilka studera vid svenska folkhögskolor. Beträffande grunderna för fördelningen
av stipendierna vid detta utbyte av folkhögskoleelever torde jag få
hänvisa till nämnda punkt i huvudtiteln. Kostnaderna för ifrågavarande stipendier,
vilka, som jag i anförda sammanhang framhållit, böra bestridas från
förevarande stipendieanslag vid folkhögskolorna, torde icke behöva föranleda
någon uppräkning av det för nästa budgetår beräknade anslaget.
Beträffande yrkesutbildningen har Kungl. Majit genom särskilda beslut den
5 mars 1943 och den 24 mars 1944 förklarat hinder icke möta för de statsunderstödda
skolorna för yrkesundervisning att såsom elever mottaga danska
och norska flyktingar till ett antal av högst etthundra av vardera gruppen,
dock endast i den män plats kunde beredas dem utan förfång för svenska inträdessökande
samt utan att statsverket därigenom åsamkades ökade kostnader
för inrättandet av nya läraravdelningar. Överstyrelsen för yrkesutbildning
har nu framhållit, att möjligheter även framdeles borde finnas för mottagande
i svenska yrkesskolor av ungdom ej blott från Danmark och Norge
utan även från övriga nordiska länder, samt föreslagit, att stipendier därvid
skulle kunna utgå efter samma grunder som för svenska elever. Jag ansluter
mig till tanken att visst utrymme vid svenska yrkesskolor berndes åt ungdom
från övriga nordiska länder och att stipendier härför ställas till förfogande.
Dessa torde få utgå enligt grunder, som fastställas av Kungl.
Majit, dock med högst 90 kronor för månad. Ehuru även i detta fall i
princip synes böra förutsättas ömsesidighet, tala emellertid enahanda skäl
som beträffande folkhögskolorna för att ej för närvarande uppställa sådana
krav. Jag tillstyrker därför, att för nästa budgetår ett visst antal, förslagsvis
högst etthundra, svenska yrkesskolstipendier ställes till förfogande för
elever från övriga nordiska länder. Samtidigt torde även ett visst antal,
Statsutskottets utlåtande nr 108.
31
förslagsvis högst trettio, stipendier böra avses för svenska ungdomar, som
önska studera vid yrkesskola i något av ifrågavarande länder. Det torde
få ankomma på Kungl. Majit att utfärda de ytterligare föreskrifter rörande
nu angivna stipendier, som kunna befinnas erforderliga. Kostnaderna torde
böra bestridas från vederbörande stipendieanslag.
I motionen 1:279 samt de likalydande motionerna 1:276 och 11:428
framhålles, att stipendiemaximum borde höjas till 100 kronor. Beträffande
den i förstnämnda motion anförda motiveringen härför hänvisas till den i
det föregående lämnade redogörelsen. I motionerna I: 276 och II: 428 erinras,
att motionärerna i anledning av propositionen nr 113 förordat en höjning
av stipendiebeloppet åt elever vid lägre lantbruksundervisningsanstalter
till 100, 70 och 35 kronor i respektive behovsgrader. Motionärerna anse,
att denna höjning även bör komma elever vid folkhögskolor och verkstadsskolor
till del.
I motionen 1: 280 anföres, såvitt nu är i fråga, följande.
Emot prövningen av stipendiebehovet hos elever vid yrkes- och folkhögskolor
samt liknande undervisningsanstalter synes icke vara så mycket att
invända. Den skala, som följes vid förstahandsprövningen för fastställande
av det s. k. grundbeloppet, giver dock vid handen, att endast de elever,
vilkas föräldrar totalt sakna beskattningsbar inkomst, erhålla det högsta
beloppet.
Vår erfarenhet säger bestämt att många föräldrar, som ha ett beskattningsbart
belopp på omkring 600 kronor, dock lia det så brydsamt i ekonomiskt
hänseende, att de icke kunna lämna så stora månatliga bidrag till
barn, som gå i t. ex. yrkesskola, vilket dock föräldrarna på grund av avdragen
enligt nämnda skala måste göra, därest barnet skall få åtnjuta
yrkesundervisning. Enligt vår bestämda mening böra inga avdrag göras å
högsta stipendiebelopp, förrän föräldrarna ha en årlig inkomst av 600 kronor
beskattningsbart belopp för statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.
Departementschefen har på anförda skäl ansett sig icke för närvarande
böra förorda införandet för folkhögskolornas och yrkesskolornas del av
samma stipendiesystem, som föreslagits beträffande studier vid högre läroanstalter.
I motionen I: 279 har yrkats, att riksdagen skulle hos Kungl.
Majit anhålla örn fortsatt utredning angående möjligheten att erhålla
enhetliga stipendiegrunder vid samtliga ungdomsskolor. Med hänsyn till att
departementschefen meddelat, att han ämnade ägna spörsmålet om stipendiesystemet
vid folkhögskolor och yrkesskolor fortsatt uppmärksamhet
saknas enligt utskottets mening anledning att i skrivelse till Kungl. Majit
göra särskild framställning i ämnet. I detta sammanhang vill utskottet —
under betonande av önskvärdheten av att teoretiska och praktiska studier
så vitt möjligt jämställas i stipendieavseende — framhålla, att i sådana
fall, där internatsystem icke finnes infört vid folkhögskola eller yrkesskola,
utan vederbörande elev är hänvisad till enskild inackordering, skäl torde
Utskottet.
32
Statsutskottets utlåtande nr 108.
föreligga för stipendieförmåner av samma storleksordning, som föreslagits
beträffande elev vid det högre skolväsendet. Utskottet utgår ifrån att
departementschefen även tager denna fråga under närmare övervägande.
Med vad sålunda anförts torde motionen I: 279 — såvitt nu är i fråga —
få anses besvarad.
Utskottet biträder departementschefens förslag, att maximibeloppet i
högsta behovsgraden fastställes till 90 kronor för månad och att stipendierna
i näst högsta och lägsta behovsgraderna höjas till respektive 60 och
30 kronor och anser sig icke kunna tillstyrka de i motionerna I: 276 och
II: 428 samt I: 279 framställda yrkandena om höjning av stipendiebeloppen.
Utskottet avstyrker även de i nämnda motioner gjorda yrkandena örn härav
föranledda anslagsökningar.
Departementschefen har ansett det jämväl i fortsättningen böra ankomma
på skolöverstyrelsen respektive överstyrelsen för yrkesutbildning att
fastställa de närmare grunderna för stipendieutdelningen ävensom förutsatt,
att någon skärpning av de nu tillämpade fördelningsgrunderna icke
komme till stånd, utan att en effektiv förbättring av stipendieförmånerna
i olika behovsgrader komme de behövande eleverna till godo. Utskottet, som
ansluter sig till detta departementschefens uttalande, vill med anledning
av vad i motionen I: 280 — såvitt nu är i fråga — föreslagits med avseende
å prövningen av elevernas stipendiebehov framhålla, att utskottet utgår
från att vid ämbetsverkens utmätande av vederbörliga stipendiebelopp
största möjliga hänsyn tages till de särskilda individuella förhållanden, som
i de olika fallen föreligga. Med vad sålunda anförts torde motionen I: 280
i förevarande del få anses besvarad.
Vad departementschefen i övrigt i detta sammanhang anfört och föreslagit
har icke givit utskottet anledning till annan erinran eller annat uttalande
än att utskottet förutsätter, att den föreslagna anordningen beträffande
yrkesskolstipendier för elever från övriga nordiska länder icke skall
utesluta ett fortsatt anvisande av medel till yrkesutbildning av flyktingar
m. fl. från därför avsedda anslag under andra huvudtitlar.
Hemställan.
Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa,
I. att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
och motionen II: 438 samt med avslag å motionerna I: 276
och II: 428, motionen I: 279, i vad den icke avser utredning
rörande stipendiegrunderna, ävensom motionen II: 418
1. medgiva, att stipendier åt lärjungar vid förutnämnda
Statsutskottets utlåtande nr 108.
33
läroanstalter må utgå i huvudsaklig överensstämmelse med
av departementschefen i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för den 8 mars 1946 förordade grunder;
2. till Stipendier åt lärjungar vid högre läroanstalter för
budgetåret 1946/47 under åttonde huvudtiteln anvisa ett
förslagsanslag av 4 500 000 kronor, varav högst 2 500 000
kronor må användas till behovsprövade stipendier;
3. till Stipendier för studier genom korrespondens och vid
enskilda realskolor med kombinerad undervisning för budgetåret
1946/47 under åttonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 225 000 kronor;
4. till Statens studielån: Studielånenämnden för budgetåret
1946/47 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 50 000 kronor;
5. till Folkhögskolor: Stipendier åt elever för budgetåret
1946/47 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 1 300 000 kronor;
6. till Kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning:
Stipendier åt elever vid kommunala och enskilda
anstalter för yrkesundervisning för budgetåret 1946/47 under
åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av
1 800 000 kronor;
7. till Kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning:
Stipendier åt elever vid centrala verkstadsskolor
för budgetåret 1946/47 under åttonde huvudtiteln anvisa
ett förslagsanslag av 1 650 000 kronor;
8. till Kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning:
Stipendier åt elever vid verkstadsskolor för viss
arbetslös ungdom för budgetåret 1946/47 under åttonde
huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 100 000 kronor;
9. till Kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning:
Stipendier åt elever vid flygmekaniker skolan i
Mölndal för budgetåret 1946/47 under åttonde huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av 150 000 kronor;
10. till Kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning:
Stipendier åt elever vid sjömansskolor för budgetåret
1946/47 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 50 000 kronor;
11. till Folkliga musikskolan i Arvika: Stipendier för
budgetåret 1946/47 under åttonde huvudtiteln anvisa ett
anslag av 3 600 kronor;
Bihang till riksdagens ''protokoll 19^6. 6 sami. Nr 108.
3
34
Statsutskottets utlåtande nr 108.
II. att motionen I: 279, i vad den avser utredning rörande
stipendiegrunderna, samt motionen I: 280 må anses besvarade
med vad utskottet här ovan anfört.
Stockholm den 3 maj 1946.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Johan Bernhard. Johansson, Oscar Olsson, Lindström,
Grönebo, Larsson, Heiding, Mannerskantz, Gustal Karlsson, Petersson, Johan Eric Ericson,
Rosenberg och Ragnar Bergh; samt
från andra kammaren: herrar Eriksson i Stockholm, Svensson i Grönvik, Ohlin, Bergström,
Staxäng, Wallentheim, Lindholm, Äkerström, Sefve, Hoppe, Petterson i Degerfors och Onsjö.
Statsutskottets utlåtande nr 108. 35
Reservationer:
1) av herrar Oscar Olsson, Lindström och Johan Eric Ericson, vilka
ansett
dels att utskottets yttrande under rubriken Stipendier åt lärjungar vid
högre läroanstalter (s. 21—23) bort hava följande lydelse:
»Såsom av---högre skolor.
Skolutredningens förslag---ifrågavarande stipendier.
Utskottet anser--- 500 kronor.
Vad angår---kostnaden härför.
Behovsprövat stipendium---detta förslag.
Beträffande frågan---lärjungars studielämplighet.
I motionen---anses besvarad.
I likhet — — — modifiera villkoret.
Utskottet tillstyrker---högre läroanstalter.
Departementschefen har---klasserna 5—6. Då departementsche
fen
anfört vägande skäl för att återhållsamhet iakttages med stipendier åt
lärjungar i realskolans begynnelseklasser — vilka lärjungar äro endast
11—13 år gamla — och därför förordat att behovsprövat stipendium icke
skall utgå till lärjungar i klasserna l4 och l5—25, torde samma skäl kunna
åberopas för att icke det utjämnande grundstipendiet skall utgå till dessa
lärjungar. Därtill kommer också risken för att annars åtskilliga landsbygdsföräldrar
i ivern att så tidigt som möjligt tillförsäkra sina barn tillträde till
realskolan skulle kunna lockas att låta dem sluta i hembygdsskolans fjärde
folkskoleklass för att söka sig in i en femklassig realskola på annan ort. Utskottet
anser därför för sin del att icke heller det utjämnande grundstipendiet
skall utgå till lärjungar i dessa klasser. Därmed torde också yrkandet
i motionen I: 279, i vad det avser läroverksstipendier för klasser motsvarande
folkskolans klasser 5—6, vara tillgodosett.
För nästa---framställda förslag;»
dels ock att utskottets hemställan bort hava följande lydelse:
»I. att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
och motionerna II: 438 och I: 279, den sistnämnda i vad den
icke avser utredning rörande stipendiegrunderna, samt med
avslag å motionerna I: 276 och II: 428 samt II: 418
1. medgiva, att stipendier åt lärjungar vid förutnämnda
läroanstalter må utgå i huvudsaklig överensstämmelse med
av utskottet förordade grunder;
2. till Stipendier---3 600 kronor;
II. att motionen---ovan anfort;»
2) av herrar Wallentheim och Petterson i Degerfors;
3) av herr Gustal Karlsson;
4) av herrar Petersson och Ohlin.