Statsutskottets utlåtande nr 106.

1

Nr 106.

Ankom till riksdagens kansli den 26 april 1946 kl. 4 em.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående bidrag
till driften av anstalter för bildbara sinnesslöa
m. m.

(3:e avd.)

I propositionen nr 1 har Kungl. Maj:t under femte huvudtiteln (punkterna
136 och 140) föreslagit riksdagen att i avbidan på särskild proposition i ämnet
för budgetåret 1946/47 beräkna dels till Bidrag till driften av anstalter
för bildbara sinnesslöa ett förslagsanslag av 3 800 000 kronor, dels ock till
Bidrag till epileptikeranstalter ett förslagsanslag av 550 000 kronor.

Därefter har Kungl. Majit i propositionen nr 145, under åberopande av bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 1 mars 1946,
föreslagit riksdagen att dels godkänna av departementschefen förordade ändrade
grunder för statsbidrag till driften av anstalter för bildbara sinnesslöa
samt för fallandesjuka, att tillämpas från och med den 1 juli 1946, dels medgiva,
att till föreningen Söderhaga skolhem u. p. a. må — utan hinder av
gällande bestämmelser om statsbidrag till driften av anstalter för bildbara
sinnesslöa — utgå ett engångsbidrag med 20 000 kronor för täckande av uppkommet
driftunderskott, på villkor som av Kungl. Majit må föreskrivas,
dels medgiva, att till svenska diakonanstalten må — utan hinder av gällande
bestämmelser örn statsbidrag till epileptikeranstalter — för tiden från och
med den 1 juli 1946 till och med den 30 juni 1947 på vissa villkor utgå ett
extra statsbidrag med högst 15 000 kronor för en vid Berga vårdhem för fallandesjuka
män anordnad klinisk undersökningsavdelning, dels ock anvisa
ovannämnda båda förslagsanslag med respektive 3 900 000 och 590 000
kronor.

I samband med anvisande av anslag för innevarande budgetår till statsbidrag
till driften av anstalter för bildbara sinnesslöa samt för fallandesjuka
anhöll 1945 års riksdag (skrivelse nr 433) om förslag till ändrade grunder
från och med den 1 juli 1946 för ifrågavarande statsbidrag.

I anledning av riksdagens hemställan uppdrog Kungl. Majit genom beslut
den 29 juni 1945 åt 1941 års lärarlönesakkimniga att med beaktande av
vad riksdagen i förenämnda skrivelse anfört verkställa utredning och till
Kungl. Majit inkomma med förslag till de ändrade bestämmelser, som erfordrades,
därest staten från och med budgetåret 1946/47 komme alt övertaga
hela kostnaden för avlönande av de föreståndare och lärare, som avses
i gällande avlöningsreglemente för de statsunderstödda skolorna för bildbara
sinnesslöa m. fl. Till åtlydnad av uppdraget ha förenämnda sakkunniga
i skrivelse den 28 januari 1946 inkommit med förslag i ämnet.

Bihang till riksdagens protokoll 19i6. 6 sami. Nr 106—107.

1

2

Statsutskottets utlåtande nr 106.

Över förslaget ha statskontoret och skolöverstyrelsen ävensom svenska
landstingsförbundet och svenska stadsförbundet avgivit yttranden.

Departementschefen har i fråga om bidragsgrunderna för egen del anfört
följande.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår har 1945 års riksdag godkänt
av Kungl. Majit i propositionen nr 285 förordade ändrade grunder för
statsbidrag till driften av anstalter för bildbara sinnesslöa samt för fallandesjuka.
innebärande bland annat att huvudmännen för berörda anstalter
från och med den 1 juli 1945 berättigats att erhålla statsbidrag med 75 procent
jämväl å sådana driftkostnader, sorn utgöras av avlöningar åt föreståndare
och vissa lärare vid statsunderstödda skolor och med dem samorganiserade
arbetshem för bildbara sinnesslöa och epileptiker. I den skrivelse (nr
433), varigenom riksdagen anmälde sitt berörda beslut, bar emellertid riksdagen
tillika — i principiell anslutning till en motionsvis gjord hemställan,
att staten skulle påtaga sig hela kostnaden för dessa befattningshavares löner
— anhållit örn förslag till ändrade grunder från och med den 1 juli 1946 för
statsbidragen till driften av ifrågavarande anstalter.

I det förslag i ämnet, som nu framlagts av 1941 års lärarlönesakkunniga,
ha de sakkunniga utgått från att riksdagen avsett, att statsbidraget till berörda
föreståndar- och lärarlöner borde konstrueras på i huvudsak samma
sätt som skett i fråga örn statsbidragen till avlöningar inom folkskoleväsendet,
d. v. s. att staten bidrager med ett hela avlöningen motsvarande belopp,
minskat med författningsenligt hyresavdrag för vederbörande lärares tjänstebostad.
Ett dylikt system för statens bidrag till motsvarande avlöningar inom
sinnesslö- och epileptikervården ha de sakkunniga emellertid icke funnit
sig kunna förorda, och såsom skäl härför har av de sakkunniga anförts dels
att frågan örn statsbidrag till folkskolans lärare vore föremål för de sakkunnigas
fortsatta överväganden och dels att en dylik reglering för sinnesslölärarnas
vidkommande förutsatte tillkomsten av en boställsordning, varav, enligt
vad en av de sakkunniga verkställd undersökning syntes giva vid handen.
något egentligt behov knappast förelåge och som icke heller vore av
lämpliglietsskäl påkallad. Med hänsyn härtill ha de sakkunniga endast ansett
sig kunna förorda en provisorisk lösning av frågan om statens bidrag
till avlönande av hithörande lärarpersonal. Mot utformandet av en dylik provisorisk
reglering i nära överensstämmelse med de nuvarande reglerna för
statsbidragen till folkskoleväsendet ha de sakkunniga emellertid funnit flera
skäl tala, därav främst föreliggande olikheter i bostadsstandard de båda lärarkategorierna
emellan. En lämplig reglering har däremot av de sakkunniga
ansetts kunna vinnas på grundval av nu gällande ordning. I enlighet härmed
föreslå de sakkunniga, att statsbidraget till föreståndar- och lärarlönerna vid
de ifrågavarande sinnesslöanstalterna jämväl i fortsättningen fastställes lill
viss procent av lönekostnaderna men att bidraget från och med budgetåret
1946/47 höjes till 90 procent av lönerna. Med en dylik höjning av statsbidraget
borde emellertid förenas en viss kontroll från statens sida i syfte att förhindra
att lönekostnaderna onödigtvis stegrades.

Den sålunda ifrågasatta regleringen av statsbidraget till lärarlönerna har
tillstyrkts eller lämnats utan erinran av skolöverstyrelsen samt av svenska
landstingsförbundet och svenska stadsförbundet, varemot statskontoret tillkännagivit
en från de sakkunniga avvikande mening. Enligt statskontoret
bör någon ändring av nu gällande statsbidragsgrunder icke ifrågasättas, innan
frågan örn statsbidragen till folkskollärarlönerna bragts till lösning.
Sakligt sett hävdar statskontoret emellertid — i motsats lill de sakkunniga

Statsutskottets utlåtande nr 106.

3

— att statsbidraget till lärarlönerna bör regleras i analogi med reglerna för
statsbidragen till folkskoleväsendet. Det enligt statskontorets mening av frågan
om reglerna för statsbidragets utgående helt oberoende spörsmålet örn
ersättning för tjänstebostad borde dock liksom hittills bestämmas enligt avtal
mellan huvudmannen för skolan och vederbörande befattningshavare.
Romme emellertid en höjning av nu utgående statsbidrag att övervägas på
grundval av de sakkunnigas förslag, har statskontoret ansett sig icke kunna
förorda högre bidragsprocent än 80.

För egen del har jag icke kunnat värja mig för intrycket, att de bestämmelser
rörande statens andel i bestridandet av ifrågavarande lärarlöner vid
sinnesslö- och epileptikeranstaltema, sorn genomfördes i enlighet med 1945
års riksdags beslut, tills vidare horde lämnas orubbade i avvaktan på slutförandet
av nu pågående utredning örn statens bidrag till lärarlönerna inom
folkskoleväsendet. Med hänsyn till vad riksdagen i ämnet anfört finner jag
mig likväl böra föreslå en provisorisk reglering av den föreliggande frågan.
Hur en sådan reglering skall åvägabringas kan givetvis vara föremål för delade
meningar. De skäl som av de sakkunniga anförts mot att därvidlag
tillämpa de inom folkskoleväsendet gällande grunderna finner jag emellertid
bärande. I likhet med de sakkunniga håller jag före, att den lämpligaste
regleringen vinnes genom en höjning av den procentuella statliga andelen
av lönekostnaderna. Under beaktande bl. a. av att statens andel i lönekostnaderna
vid folkskoleväsendet växlar mellan 70 och 90 procent, synes denna
höjning icke lämpligen böra göras större än att statsbidragsprocenten uppgår
till 85. Sistämnda procenttal, som ligger mitt emellan det av de sakkunniga
föreslagna och det av statskontoret förordade, bör gälla från och
med den 1 juli 1946. I anslutning härtill finner jag mig även böra förorda,
att i reglementet för statsunderstödda skolor för bildbara sinnesslöa intages
en bestämmelse av innebörd att, därest iclte-ordinarie lärare erfordras vid
viss skola, skolöverstyrelsen skall för varje läsår fastställa antalet läraravdelningar
vid skolan. En motsvarande befogenhet hör tillkomma överstyrelsen
i fråga om skolor för epileptiker. Frågan örn en särskild boställsordning
för de ifrågavarande personalgrupperna synes icke böra avgöras i nu förevarande
sammanhang.

För innevarande budgetår ha såsom förslagsanslag anvisats dels till Bidrag
till driften av anstalter för bildbara sinnesslöa 2 800 000 kronor, dels
ock till Bidrag till epileptikeranstalter 450 000 kronor.

I fråga örn beräkningen av medelsbehovet nästa budgetår för driftbidrag
till anstalter för bildbara sinnesslöa föreligga framställningar från medicinalstyrelsen
och skolöverstyrelsen. Härjämte har styrelsen för föreningen Söderhaga
skolhem u. p. a. den 23 april 1945 anhållit örn ett engångsanslag å
20 000 kronor till täckande av vissa med dess verksamhet uppkomna utgifter.

över sistnämnda framställning lia utlåtanden avgivits av medicinalstyrelsen,
av skolöverstyrelsen efter hörande av inspektören för sinnesslövårdundervisningen
samt av statskontoret.

Vad angår driftbidrag lill epileptikeranstalter har medicinalstyrelsen i
skrivelse den 31 augusti 1945 gjort beräkningar angående medelsbehovet under
anslaget för nästa budgetår.

I fråga om medelsbehovet har departementschefen för egen del anfört följande.

4

Statsutskottets utlåtande nr 106.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att medelsbehovet för nästa budgetår
till bidrag lill driften av anstalter för b i Idb ar a sinnesslöa
av de anslagsdisponerande myndigheterna — vid tillämpning av
oförändrade bidragsgrunder — beräknats till sammanlagt 3 835 000 kronor,
varav 900 000 kronor skulle belöpa å bidragen till lärarpersonalens löner
och 2 935 000 kronor å övriga driftkostnader. Mot denna uppskattning synes
i och för sig intet vara att erinra. Vid bifall lill den av mig i det föregående
förordade höjningen av statsbidraget till lärarlönerna föranledes emellertid
ett ytterligare behov av lönebidrag till ett belopp av omkring 100 000 kronor.
Med hänsyn till att bidragen utgå halvårsvis i efterskott och sålunda
de från och med den 1 juli 1946 förordade höjda lönebidragen komma att,
i den mån de avse senare hälften av budgetåret, belasta först därpå följande
budgetår torde emellertid vara tillräckligt att för budgetåret 1946/47 upptaga
anslaget till (72 X 900 000 + 72 X 1 000 000 + 2 935 000 ) 3 885 000. vilket
belopp, med hänsyn jämväl till vad jag i det följande vill föreslå, torde böra
avrundas uppåt till 3 900 000 kronor. Härvid har jag räknat med att från
anslaget skall få utgå bidrag med samma belopp som för innevarande budgetår
till dels föreningen för sinnesslöa barns vård för uppehållande av
verksamheten vid föreningens seminarium för utbildande av lärarinnor vid
skolor för sinnesslöa barn dels ock allmänna svenska föreningen för vården
av sinnesslöa och fallandesjuka för anordnande av en utbildningskurs för
vårdpersonal vid sinnesslöanstalterna.

Vad härefter angår den av föreningen Söderbaga skolhem u. p. a. gjorda
framställningen om statsanslag å 20 000 kronor för täckandet av vissa med
dess verksamhet uppkomna utgifter, framgår av utredningen i ärendet att
nämnda utgifter, som förorsakats av en skyddsrumsanläggning och anordnandet
av en ny brunn, kommit att medföra ett underskott i föreningens
driftbudget, vilket synes äventyra fortbeståndet av den av föreningen bedrivna
anstaltsverksamheten till förmån för psykopatiska imbecilla flickor.
Av skolöverstyrelsen och medicinalstyrelsen har vitsordats, att anstalten fyller
en viktig uppgift såsom specialanstalt för hela landet och att ett nedläggande
av dess verksamhet skulle betyda ett allvarligt avbräck för sinnesslöundervisningen,
alldenstund andra lämpliga placeringsmöjligheter icke stå
till buds för denna kategori sinnesslöa. Med hänsyn härtill och då det av
föreningen begärda beloppet är förhållandevis ringa vill jag i likhet med de
i ärendet hörda myndigheterna ej motsätta mig att medel i begärd omfattning
ställas till föreningens förfogande, övervägande skäl synas mig tala
för att beloppet utlämnas som ett extra driftkostnadsbidrag utan återbetalningsskyldighet.
Jag förordar därför, att riksdagens bemyndigande utverkas
för Kungl. Maj:t att till föreningen med anlitande av förevarande anslag
utgiva ett engångsbidrag å 20 000 kronor till täckande av det å föreningens
rörelse uppkomna underskottet, därvid å Kungl. Majit torde få ankomma
att, med beaktande av vad skolöverstyrelsen anfört i ärendet, fastställa närmare
villkor för bidragets åtnjutande.

Anslaget till bidrag till epileptikeranstalter har av medicinalstyrelsen
beräknats till 570 000 kronor, avseende bidragen till de egentliga
driftkostnaderna. Styrelsen har därvid räknat med att för en klinisk undersökningsavdelning
vid Berga vårdhem skall utgå ett extra bidrag av samma
storlek, som beviljats för innevarande budgetår eller högst 15 000 kronor.
Mot styrelsens beräkning har jag icke annat att erinra än att beloppet
570 000 kronor bör ökas med omkring 21 500 kronor, motsvarande statens
bidrag under nästa budgetår för bidrag till lärarlöner vid en anstalt av här
avsett slag. Anslagsbehovet kan sålunda uppskattas till (570 000 + 21 500)
591 500 kronor eller i avrundat tal 590 000 kronor, vilket belopp jag sålunda

Statsutskottets utlåtande nr 106.

5

förordar till anvisande för nästa budgetår. Sedvanligt bemyndigande torde
böra utverkas av riksdagen om medgivande att utgiva förenämnda extra
statsbidrag, numera å 15 000 kronor, till undersökningsavdelningen vid Berga
vårdhem.

Regleringen för tiden från och med den 1 juli 1946 av frågan om statens
bidrag till löner vid sinnesslö- och epileptikeranstaller föreslås få en allenast
provisorisk natur i avvaktan på slutförandet av pågående utredning om
statens bidrag till lärarlönerna inom folkskoleväsendet. Provisoriet innebär
i huvudsak, att statsbidragsprocenten höjes från 75 lill 85. Utskottet vill ej
motsätta sig ifrågavarande förslag och har ej heller funnit anledning till
erinran mot vad Kungl. Maj:t i övrigt föreslagit.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att riksdagen må

I. godkänna de ändrade grunder för statsbidrag till driften
av anstalter för bildbara sinnesslöa samt för fallandesjuka,
som förordats i statsrådsprotokollet över socialärenden
för den 1 mars 1946, att tillämpas från och med den 1
juli 1946;

II. medgiva, att till föreningen Söderhaga skolhem u. p. a.
må — utan hinder av gällande bestämmelser örn statsbidrag
till driften av anstalter för bildbara sinnesslöa — utgå ett
engångsbidrag med 20 000 kronor för täckande av uppkommet
driftunderskott, på villkor som av Kungl. Maj:t må föreskrivas; III.

medgiva, att till svenska diakonanstalten må — utan
hinder av gällande bestämmelser örn statsbidrag till epileptikeranstalter
— för tiden från och med den 1 juli 1946 till
och med den 30 juni 1947 utgå ett extra statsbidrag med
högst 15 000 kronor för en vid Berga vårdhem för fallandesjuka
män anordnad klinisk undersökningsavdelning, på villkor,
bland andra, att vid densamma mottagas patienter även
från andra epileptikeranstalter enligt anvisningar, som inspektören
för sinnesslövården må meddela;

IV. under femte huvudtiteln för budgetåret 1946/47 anvisa a)

till Bidrag till driften av anstalter för bildbara sinnesslöa
ett förslagsanslag av 3 900 000 kronor;

b) till Bidrag till epileptikeranstalter ett förslagsanslag av
590 000 kronor.

Stockholm den 26 april 1946.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Utskottet.

Närvarande: se under utlåtandet nr 107.