Andra lagutskottets utlåtande nr 8.
1
Nr 8.
Ankom till riksdagens kansli den 28 februari 1946 kl. 3 em.
Utlåtande i anledning av väckt motion om förbud mot ägoområdens
avskiljande frän vederbörande fastighet genom
intecknade långticlsarrenden.
I en inom förslå kammaren vackt, till lagutskott hänvisad motion, nr 224,
vilken behandlats av andra lagutskottet, lia herrar Näsgård och Tjällgren
hemställt, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla örn utredning
och förslag rörande bestämmelser i syfte att förhindra att jorddelningslagen
kringgås därigenom att ägoområden som icke få avstyckas i
stället genom intecknade långtidsarrenden avskiljas från vederbörande
fastighet.
Beträffande de skäl som anförts till stöd för denna hemställan får utskottet
hänvisa till motionen.
Gällande bestämmelser örn de jordpolitiska villkoren för avstyckning av
jord a landet innehållas i 19 kap. 3 § lagen den 18 juni 1926 örn delning av
jord å landet. Enligt detta lagrum gäller som allmän regel, alt ägovidd, som
avstyckas, skall till omfång och belägenhet samt beskaffenhet i övrigt vara
sådan, alt den med hänsyn därtill och till eljest föreliggande förhållanden
lämpligen kan antingen såsom fastighet för sig på varaktigt sätt användas
för det med styckningen avsedda ändamålet eller ock, där den skall sammanläggas
med annan fastighet eller fastighetsdel, hilda en fastighet gemensamt
med denna. Avstyckning får ej ske sålunda, att stamfastigheten ej
lämpligen kan bestå såsom .särskild fastighet eller, där den skall ingå i sammanläggning,
bilda en fastighet gemensamt nied den fastighet eller fastighetsdel,
med vilken den skall sammanläggas. — Rörande ägoslag som skola
ingå i fastighet avsedd till jordbruk stadgas, att sådan fastighet skall innehålla
åker, äng eller därtill odlingsbar mark samt lämpligt belägen skog för
tillgodoseende av nödigt husbehov, i den mån tillgång till sådan finnes. Vidare
skall tillses alt å fastighetens mark i mån av behov kan erhållas tillgång
till bete ävensom, där så finnes önskvärt och lämpligen kan ske, alt
möjlighet finnes till jordbrukets förstärkning genom nyodling. Skall sammanläggning
äga ruin i samband med avstyckningen, må vid uppskattningen
av behovet av olika ägoslag medräknas tillgång av motsvarande ägoslag å
annan fastighet eller fastighetsdel, som skall ingå i sammanläggningen. —- I
Bihang till riksdagens protokoll 1946. !) sami. 2 avd. Nr 8.
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 8.
fråga om avstyckning från jordbruksfastighet gäller särskilt, att avstyckning
ej får äga rum med mindre det kan antagas, att den fastighetsindelning,
som genom avstyckningen eller, där sammanläggning skall äga rum, genom
avstyckningen och sammanläggningen skulle uppstå, bereder ökade utkomstmöjligheter
för den jordbrukande befolkningen eller eljest är till gagn
för jordbruksnäringen i orten. — Beträffande tilldelning av skogsmark vid
avstyckning från jordbruksfastighet gälla härutöver ytterligare regler. Sålunda
får i ort med riklig skogstillgång, där det med hänsyn till ortens näringsförhållanden,
för så vitt dessa äro grundade på förutsättningar av varaktig
natur, för drivande av självständigt jordbruk i allmänhet är erfoxderligt
att inom fastighetens gränser finnes skog utöver husbehovet, avstyckning
ske endast så, att envar i förrättningen ingående jordbruksfastighet i
mån av tillgång erhåller sådan skog, tillräcklig att utgöra varaktigt stöd för
jordbruket. Avvikelse från detta stadgande får dock göras beträffande viss
faslighet, såframt det är uppenbart, att den kan bestå såsom självständig
fastighet utan tillgång av skog utöver husbehovet, samt jordbrukets fördel
av stödskog icke därigenom minskas. I ort med ringa skogstillgång får avstyckning
verkställas så, att skogsmarken i sin helhet tillfaller en i förrättningen
ingående jordbruksfastighet, såframt det för skogens bestånd prövas
angeläget. I ort, där det med hänsyn till ortens näringsförhållanden, för så
vitt dessa äro grundade på förutsättningar av varaktig natur, är uppenbart
att för drivande av självständigt jordbruk icke är erforderligt att till jordbruksfastighet
hör skogsmark, får ägolott avskiljas utan eljest föreskriven
tilldelning härav. — Från de här ovan återgivna speciella reglerna beträffande
avstyckning från jordbruksfastighet äro stadgade vissa undantag.
Dessa regler utgöra sålunda icke hinder för avstyckning av mark för tillgodoseende
av uppkommet behov av lägenheter för småbruk åt innehavare,
som beräknas erhålla sin huvudsakliga bärgning annorledes än av eget jordbruk,
eller av bostadslägenheter eller för beredande av plats för industriell,
kommunikationsteknislc eller kulturell anläggning eller därmed jämförligt
ändamål.
Det i motionen upptagna spörsmålet beröres i viss mån av fastiglietsbildningssakkunnigci
i deras den 1 september 1944 framlagda betänkande
(SOU 1944:46) med förslag till lag om ändring i vissa delar av jorddelningslagen
samt till lag om sammanläggning av fastigheter å landet, m. m.
De sakkunniga anföra i fråga om sambandet mellan jordpolitik och fastighetsindelning
bl. a. följande:
Då fastighetsindelningen ej avser brukningsförhållandena, kan måhända
förefalla som om jordpolitiken vid fastighetsbildningen vore blott en indirekt
metod att söka hindra bildandet av olämpliga brukningsenheter.
Även örn så vore, kunde dock denna metod vara effektiv. Enär benägenheten
är stor hos de enskilda att driva parcelleringen i äganderättsligt hänseende
så långt som möjligt, kommer fastigheten såsom den minsta jord
-
Amira lagutskottets utlåtande nr S.
3
enhet, som kail vara föremål för särskild äganderätt, också i allmänhet att
bli en äganderättslig enhet för sig. Ovanligt är naturligtvis att områden, tillhöriga
olika ägare, brukas som en enhet, och jämförelsevis sällsynt är det
jämväl att en äganderättslig jordenhet uppdelas i flera förvaltningsområden.
Det är ju ingalunda i allmänhet så, att man i nyttjanderättsinstituten äger
medel att vinna det väsentliga syftet med överlåtelse eller förvärv av del av
fastighet, och det kan därför ej heller antagas att ett villkor, som hindrar
delning i äganderättsligt hänseende, i stället leder till uppdelning av fastigheten
i olika förvaltningsområden. Utarrendering av skilda delar av en fastighet
till olika personer förekommer huvudsakligen i fall, då fastigheten
eller ett äganderättsligt komplex av fastigheter är av betydlig storlek, och
dessa fall äro förhållandevis ovanliga. Indelningen i brukningsdelar kommer
sålunda att förete stark benägenhet att följa fastighetsindelningen, och örn
fastigheten är lämplig som brukningsenhet, är alltså redan härigenom mycket
vunnet. Att fordra garanti för att fastigheten blir brukad i denna form
låter sig däremot lika litet göra som att inrikta jordpolitiken direkt på brukningsindelningen
eller begära säkerhet för att fastighetens tillgångar i jord
och rättigheter verkligen bli till fullo utnyttjade. Vid fastighetsbildning får
nian härutinnan nöja sig med sannolikheter.
Emellertid är det icke endast brukningsförhållandena som lia omedelbart
jordpolitiskt intresse. I viss mån kunna olika brukningsdelar av t. ex. en
jordbruksfastighet anses som en ekonomisk driftsenhet, om de äro i samme
ägares hand. Detta gäller ju särskilt, örn han driver jordbruket i egen regi,
men satsen är tillämplig även i fall av arrende. Härutinnan kommer i betraktande
icke blott att uppdelning av en fastighet i olika brukningsdelar
vanligen är av mer tillfällig natur än bestående fastighetsindelning utan jämväl
att ägaren har intresse av hur hans egendom förvaltas och ej sällan
gentemot det allmänna svarar för jordens hävd och åbyggnadernas vidmakthållande.
Samma område som, därest det utgjort en fastighet, skulle varit
en jordpolitiskt olämplig sådan, kan mycket väl tänkas vara dugligt som
arrendegård inom en större fastighet. Att ett område visat sig lämpligt som
arrendegård utgör således icke bevis för att det är tillräckligt för att bilda
egen fastighet.
Här må vidare erinras örn vissa bestämmelser i lagen den 1 i juni 190i
om nyttjanderätt till fast egendom. Enligt 1 kap. 1 § i nämnda lag skall avtal
varigenom upplåtes nyttjanderätt till fastighet å landet ej vara bindande
utöver femtio år från det avtalet slöts. Ändå att nämnda tid överskrides,
skall dock nyttjanderätt som upplåtits åt någon på livstid vara gällande.
Angår avtalet fastighet i köping eller å annan ort, där den för städerna gällande
ordning för bebyggande skall iakttagas, skall i fråga örn liden för
nyttjanderättens bestånd tillämpas vad som gäller för stad. Avtal, varigenom
upplåtes nyttjanderätt till fastighet i stad, skall, där fråga är örn fastighet
inom område, för vilket plan för bebyggande är gällande, eller örn jord,
som ligger utom sådant område men hör till tomt, ej vara bindande utöver
tjugufem år från det avtalet slöts såvitt fråga ej är örn upplåtelse med tomträtt.
Angår avtalet stadsjord, som ej hör till tomt, skall i fråga örn liden för
nyttjanderättens bestånd tillämpas vad för fastighet å landet i allmänhet
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 8.
Utskottet.
gäller. — Il kap. 2 § föreskrives, att till säkerhet för beståndet av nyttjanderätt
inteckning må meddelas under de villkor och i den ordning som
stadgas i inteckningsförordningen. Örn överlåtelse äger rum av fastighet,
till vilken nyttjanderätt upplåtits, skall enligt 1 kap. 3 § nyttjanderättslagen
nyttjanderätten ej gälla mot nye ägaren, med mindre vid överlåtelsen
skett förbehåll örn nyttjanderättens bestånd eller nyttjanderätten på grund
av inteckning fortfarande skall gälla. Undantag från denna bestämmelse
gäller i regel i fråga om arrende och hyra. Vad angår arrende stadgas sålunda
i 2 kap. 28 §, att örn överlåtelse av utarrenderad fastighet sker efter
det arrendatorn tillträtt densamma, arrendeavtalet utan förbehåll skall gälla
mot nye ägaren. Enligt 1 kap. 3 § gäller vidare, att örn fastighet vartill
nyttjanderätt upplåtits försäljes i den ordning utsökningslagen bestämmer,
nyttjanderätten ej skall gälla mot köparen, örn ej försäljningen skett med
förbehåll om nyttjanderättens bestånd.
De i 19 kap. 3 § jorddelningslagen angivna, av jordpolitiska hänsyn
uppställda villkoren för avstyckning medföra, att en fastighet som utgör en
enhet i lantmäteriteknisk bemärkelse icke får uppdelas i flera sådana enheter
genom avstyckning, såvida icke de nya fastigheterna bli lämpliga såsom
bruksenheter med de egenskaper som angivas i lagrummet. Genom
denna kontroll av den lantmäteritekniska indelningen vinnes emellertid icke
någon garanti för att fastigheten faktiskt kommer att brukas såsom en enhet.
En uppdelning av en fastighet i två bruksenheter kan bland annat ske
därigenom att en del av fastigheten utarrenderas för sig. Särskilt om sådan
utarrendering sker på avsevärd tid kan sålunda såsom motionärerna anfört
lagstiftarens syfte kringgås. För att ett kringgående av lagstiftningen på
detta sätt skall kunna förhindras torde det bli erforderligt att varje upplåtelse
på nyttjanderätt för längre tid av del av fastighet för sin giltilghet
göres beroende av offentlig kontroll. Om det vid denna kontroll skulle visa
sig att avstyckning av området icke kan ske, skulle ej heller utarrenderingen
tillåtas.
En lagstiftning av denna innebörd skulle medföra betydande besvär och
olägenheter för den enskilde. Kontrollförfarandet skulle också föranleda eli
avsevärt administrativt arbete och icke obetydliga kostnader.
För genomförandet av en sådan lagstiftning bör då oundgängligen krävas,
att ett kringgående av jorddelningslagen på sätt nyss angivits visat sig lia
ägt rum i någorlunda stor omfattning. Det synes utskottet som om så icke
kan sägas vara förhållandet. I motionen har icke påvisats, att någon tendens
av detta slag gjort sig gällande.
Andra lagutskottets utlåtande nr 8. 5
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att förevarande motion icke måtte föranleda lill någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 28 februari 1946.
På andra lagutskottets vägnar:
ÅKE HOLMBÄCK.
Vid ärendets behandling lia närvarit
från första kammaren: herrar Norman*, Holmbäck, Linder*, Forslund, Hage,
fröken Andersson, herrar Hallagård och Carl Eric Ericsson;
från andra kammaren: herrar Hellbacken*, Ugberg, Holm, fru Johansson,
herrar Osterman*, Andersson i Gisselås, Andersson i Eskilstuna* och Andersson i
Alfredshem*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.