Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

1

Nr 35.

Ankom till riksdagens kansli den 5 juni 1946 kl. 10 fm.

Utlåtande i anledning av väckt motion om ändrade bestämmelser
angående överinseendet över anstalter för bildbara sinnesslöa.

I en inom förslå kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 22,
vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Ericson, Frans, m. fl.
hemställt, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla om
utredning angående en klarare gränsdragning mellan skolöverstyrelsens
och medicinalstyrelsens uppgifter och befogenheter på sinnesslövårdens område
och att Kungl. Majit måtte för riksdagen framlägga de förslag, utredningen
må föranleda.

Beträffande de skäl som anförts till stöd för detta yrkande får utskottet
hänvisa till motionen.

Över motionen har utskottet i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver
inhämtat yttrande från medicinalstyrelsen och skolöverstyrelsen,
varjämte svenska landstingsförbundet, svenska stadsförbundet, svenska sinnesslöskolornas
lärarförbund samt allmänna svenska föreningen för vården
om sinnesslöa och fallandesjuka beretts tillfälle att avgiva yttrande över
motionen. De inkomna yttrandena finnas såsom bilagor fogade vid detta
utlåtande.

Enligt lagen den 30 juni 19AA (nr V/7) örn undervisning och vård av bildbara
sinnesslöa åligger det landsting och stad, som ej deltager i landsting,
att draga försorg örn att bildbara sinnesslöa inom landstingsområdet eller
staden erhålla undervisning och vård enligt i lagen eller med stöd därav meddelade
föreskrifter. För sådant ändamål skall för varje landstingsområde
och för varje stad, som nyss sagts, finnas genom landstingets eller stadens
försorg upprättad centralanstalt med erforderligt antal platser. Två eller
flera landsting och städer ina förena sig örn gemensam centralanstalt (2 §).
Centralanstalt skall omfatta upptagningshem för sinnesslöa barn, som ej
börjat skolan, skolhem med sinnesslöskola för undervisning av barn i skolåldern
samt arbetshem för ytterligare utbildning i praktiskt hänseende av
dem, som avslutat skolundervisningen i skolhemmet. Där genom överenskommelse
med enskilt upptagningshem, skolhem eller arbetshem omhändertagandet
av de sinnesslöa ordnats på tillfredsställande sätt, äger skolöverstyrelsen
medgiva befrielse från skyldighet att anordna hem av motsvarande

It i hang titt riksdagens protokoll IDAG. 9 sami. 2 ami. Nr 35. 1

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

2

slag. I den nian så lämpligen kan ske, må behovet av skolplatser tillgodoses
genom inrättande av externatskola eller externatplatser vid skolhem (3 §).
överinseendet över rikets centralanstalter utövas av skolöverstyrelsen. Under
skolöverstyrelsen utövas tillsynen över anstalterna av inspektören för sinnesslöundervisningen.
Anstalterna skola därjämte i medicinskt-psykiatriskt hänseende
vara underkastade den inspektion, som Konungen bestämmer. Centralanstalt
skall stå under ledning av en av landstinget eller stadsfullmäktige
i stad, som ej deltager i landsting, utsedd styrelse. Vid centralanstalt skola
läkare och föreståndare finnas anställda (4 §).

Bland övriga bestämmelser i lagen må nämnas följande. Finner centralanstaltens
föreståndare efter samråd med läkaren vid granskning av ansökan
örn inskrivning av barn vid anstalten barnet vara sinnesslött och att
barnet är hildbart eller med hänsyn till sin förståndsutveckling bör prövas
i fråga örn bildbarliet, skall föreståndaren meddela beslut om barnets inskrivning
vid anstalten (7 §). I upptagningshem må sinnesslö kvarbliva
högst intill dess han fyllt tolv år. 1 skolhem intagen elev skall kvarbliva
därstädes, så länge hans förmåga att tillgodogöra sig skolundervisningen
därtill föranleder, dock högst åtta år. Bildbar sinnesslö, som avslutat undervisningen
i skolhem, skall därefter i arbetshem fortsätta utbildningen i praktiskt
hänseende, där ej åtgärd, som i 10 § sägs — nämligen ^ackordering
i familjevård eller försöksutskrivning — finnes omedelbart kunna vidtagas
(9 §). Den som befinnes icke vara sinnesslö samt sinnesslö, som befinnes
vara obildbar, må ej utan medgivande kvarhållas å centralanstalt. Bildbar
sinnesslö, som är inskriven vid centralanstalt, må ej därifrån definitivt utskrivas
före tjuguett års ålder, där ej fråga är örn överflyttning till viss
annan anstalt eller det visas att den sinnesslöe beredes tillfredsställande vård
och uppfostran på annat sätt. Bildbar sinnesslö må ej utan medgivande
kvarhållas å centralanstalt efter fyllda tjuguett år (11 §). Det åligger föreståndare
vid centralanstalt att föra register över bildbara sinnesslöa, som
utskrivits från anstalten, samt att, där de ej överflyttats till annan anstalt,
i den mån så utan större svårighet kan ske hålla sig underrättad om deras
vistelseort och levnadsförhållanden. Föreståndaren skall ock, där så erfordras,
bistå de utskrivna med råd och hjälp (13 §). Vård av den, som är
inskriven vid centralanstalt, skall vara kostnadsfri från det den inskrivne
inträtt i skolåldern till dess han fyllt tjuguett år, dock att anstalten äger att
såsom ersättning för vårdkostnaden uppbära den inskrivne tillkommande
folkpension, invalidunderstöd eller barnbidrag (14 §).

Lagen trädde i kraft den 1 januari 1945. Föreskrifterna i 2 § skola dock
icke äga tillämpning förrän den dag Konungen förordnar. Sådant förordnande
har ännu icke meddelats.

Tillämpningsföreskrifter till lagen ha upptagits i en kungörelse den
22 december 1944 (nr 821). En särskild kungörelse den 30 juni 1944 (nr 535)

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

3

innehåller bestämmelser angående statsbidrag till uppförande eller inrättande
av anstalter för bildbara sinnesslöa. Vidare må här erinras örn kungörelsen
den 29 juni 1945 (nr 532) angående statsbidrag till driftskostnader
vid anstalter för bildbara sinnesslöa och vid epileptikeranstalter samt kungörelsen
samma dag (nr 533) angående statsbidrag till avlöning åt föreståndare
och vissa lärare vid statsunderstödda skolor och med dem samorganiserade
arbetshem för bildbara sinnesslöa och epileptiker.

I det av särskilda sakkunniga avgivna betänkandet rörande sinnesslövårdens
organisation (SOU 1943:29), vilket betänkande ligger till grund för
1944 års lagstiftning, föreslogs, alt centralanstalterna skulle stå under överinseende
av medicinalstyrelsen och under närmaste tillsyn av inspektören
tor sinnesslövården samt att därjämte sinnesslöskolor samt arbetshem, som
vore knutna till skolhem, skulle vara underkastade pedagogisk inspektion.
Häremot invändes i vissa över betänkandet avgivna remissyttranden, att de
föreslagna centralanstalterna helt eller åtminstone till övervägande del hade
karaktären av skol- och uppfostringsanstalter samt att det vid sådant förhållande
läge närmast till hands att överinseendet över anstalterna skulle
anförtros åt skolöverstyrelsen.

I den proposition, nr 205, varigenom förslaget till lagen framlades för
1944 års riksdag, anförde föredragande departementschefen, statsrådet
Möller, i denna del.

Inom sinnesslövården finnas vissa grenar (t. ex. vårdhem för obildbara
sinnesslöa), där vårdsynpunkterna helt överväga, och andra grenar (t. ex.
skolhem), där undervisnings- och uppfostringsmomenten träda i förgrunden.
Beträffande de förstnämnda grenarna torde någon tvekan icke råda
örn att de böra stå under medicinalstyrelsens överinseende. I fråga om de
sistnämnda grenarna åter förhåller det sig så, att det visserligen \ främsta
rummet är lraga örn skolundervisning och uppfostran men att denna med
hänsyn till klientelets beskaffenhet måste meddelas med ett helt annat hänsynstagande
till medicinska synpunkter än vid annan undervisning. Vid
arbetshemmen slutligen meddelas visserligen undervisning i praktiska färdigheter
(yrkesutbildning), men de viktigaste och mest maktpåliggande uppgilterna
vid denna verksamhetsgren torde dock hänga samman med elevernas
anpassning och utplacering i förvärvsverksamhet under mera fria förhållanden.
För dessa uppgifter torde medicinsk skolning och insikter i sociala
irågor vara av större betydelse än ren! pedagogisk utbildning.

Enligt de sakkunnigas förslag, till vilket jag i det föregående uttalat min
anslutning, skulle den kommunala sinnesslövården organiseras i centralanstalter,
i regel omfattande såväl skolhem som arbetshem och vårdhem,
eventuellt även externatskola. Någon uppdelning av det egentliga överinseendet
över anstalterna efter dessa olika grenar lärer icke kunna komma i
fråga. Vid bedömande av frågan vilken myndighet, som bör utöva överinseendet,
bör beaktas att de av skolöverstyrelsen framhävda pedagogiska synpunkterna
endast äga giltighet under skoltiden, medan den sinnesslöe enligt
förslaget dels kan omhändertagas redan före skolåldern, dels skall stå under
övervakning jämväl såsom vuxen. För ett effektivt utnyttjande av samt -

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

liga platser för .sinnesslöa, däri inbegripet sådana platser, vilka stå till förfogande
å sinnessjukhus, bör vidare en enhetlig ledning av samtliga sinnesslöanstalter
och sinnessjukhus för mottagande av sinnesslöa eftersträvas.
Sådan ledning kan emellertid ej tänkas utövad av annan myndighet än
medicinalstyrelsen. Vidare synes det nära sambandet med socialvården bliva
med medicinalstyrelsen såsom överordnad myndighet bäst tillgodosett, då
det redan nu bedrives ett intimt samarbete mellan medicinalstyrelsen och
socialstyrelsen i socialmedicinska frågor. På grund av nu anförda skäl ansluter
jag mig till de sakkunnigas förslag att förlägga överinseendet över de
kommunala anstalterna hos medicinalstyrelsen.

Uppenbart är emellertid, att undervisningen vid sinnesslöskolor och arbetshem
bör stå under pedagogisk inspektion av skolöverstyrelsen genom den
pedagogiske inspektören för sinnesslöundervisningen. Föreskrift om sådan
inspektion torde böra införas i lagtexten såsom också skett i de sakkunnigas
förslag.

Med anledning av propositionen väcktes inom riksdagen två motioner
(1:300 och 11:491), vari hemställdes örn sådan ändring av lagförslaget, att
överinseendet skulle tillkomma skolöverstyrelsen.

Andra lagutskottet yttrade härutinnan i sitt av riksdagen godkända utlåtande
nr 55:

Utskottet vill till en början framhålla, att det dagliga arbetet vid de föreslagna
centralanstalterna i övervägande grad torde komma att präglas av
undervisning och uppfostran. Ehuru undervisning och uppfostran ay bildbara
sinnesslöa i viss utsträckning måste ske med beaktande av medicinska
synpunkter, är det dock utan tvivel så, att denna undervisning och uppfostran
i främsta rummet är en pedagogisk fråga. Härutinnan bör också framhållas,
att gränsen mellan bildbara sinnesslöa barn och de barn, som undervisas
i folkskolans hjälpklasser, är flytande och ofta mycket svår att draga.
Enligt förslaget ha centralanstalterna tilldelats uppgifter, som sammanhänga
med elevernas anpassning och utplacering i förvärvsverksamhet under mera
fria förhållanden, och vidare föreslås införande av övervakning från anstalternas
sida över eleverna elter utskrivningen. Det förhållandet, att .salunda
vissa uppgifter av social natur åläggas anstalternas ledning, synes emellertid
icke såsom i propositionen gjorts gällande böra föranleda till ett utvidgat
medicinskt inflytande. Det är att märka, att skolan numera fullgör en hel
del skiftande uppgifter av social beskaffenhet. Elevernas utplacering och
anpassning i förvärvsverksamhet torde vara en uppgift, som i praktiken
kommer att åvila anstaltsföreståndaren, vilken förutsättes bliva en person
med pedagogisk utbildning. Beträffande övervakningen över de utskrivna
har i lagförslaget uttryckligen föreskrivits, alt den skall tillkomma föreståndaren,
som jämväl skall bistå de utskrivna med råd och hjälp.

Enligt utskottets mening är det även med hänsyn till barnen och deras
anhöriga lämpligt, att den karaktär, som anstaltsverksamheten delvis har av
vård, icke framliäves mer än som är erforderligt.

örn sålunda de pedagogiska synpunkterna böra tillerkännas ett .större inflytande
än de medicinska, bör dock tillses, att de medicinska momenten
tillbörligt beaktas.

Då enligt vad utskottet ovan utvecklat verksamheten vid anstalterna torde

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

5

vara av övervägande pedagogisk art, anser utskottet starka skäl tala för
motionärernas ståndpunkt.

Såsom motiv för att tillsynen bör utövas av medicinalstyrelsen har departementschefen
bl. a. anfört, att för ett effektivt utnyttjande av samtliga
platser för sinnesslöa, däri inbegripet sådana platser, vilka stå till förfogande
å sinnessjukhus, borde eftersträvas en enhetlig ledning av samtliga sinnesslöanstalter
och sinnessjukhus för mottagande av sinnesslöa. Det synes emellertid
utskottet icke finnas anledning befara, att några större svårigheter i
förevarande hänseende komma att uppstå, om skolöverstyrelsen göres till
tillsynsmyndighet.

Utskottet vill på anförda skäl förorda, att tillsynen över centralanstalterna
skall utövas av skolöverstyrelsen. Under skolöverstyrelsen bör tillsynen utövas
av inspektören för sinnesslöundervisningen. I lagen bör emellertid stadgas,
att anstalterna i medicinskt-psykiatriskt hänseende skola vara underkastade
den inspektion, som Konungen bestämmer. Härigenom torde tillbörlig
hänsyn tagas till de medicinsk-psykiatriska synpunkterna.

Genom lagen den 30 juni 1944 om undervisning och vård av bildbara sin- utskottet.
nessida infördes skolplikt för bildbara sinnesslöa samt skyldighet för dem
att underkasta sig viss praktisk utbildning efter skoltiden senast till dess de
fyllt 21 år. Enligt lagen skola landsting och städer som ej deltaga i landsting
draga försorg om att bildbara sinnesslöa erhålla sådan undervisning
och vård som avses i lagen. För dylikt ändamål skall för varje landstingsområde
och stad utanför landsting finnas genom landstingets eller stadens
försorg upprättad centralanstalt. Centralanstalt skall omfatta upptagningshem
för barn som ej börjat skolan, skolhem med sinnesslöskola för undervisning
av barn i skolåldern samt arbetshem för utbildning i praktiskt hänseende
av dem som avslutat undervisningen i skolhemmet.

Sedan åtskillig lid före lagens tillkomst ha landsting och städer utom
landsting frivilligt ombesörjt vård och undervisning av sinnesslöa. Det har
vid tillkomsten av 1944 års lag förutsatts, att de anstalter som härför inrättats
och å vilka intagits såväl bildbara som obildbara skola kunna fungera
sorn sådana centralanstalter som avses i lagen.

I den proposition, varigenom förslaget till 1944 års lag framlades för riksdagen,
föreslogs, att centralanstalterna skulle stå under medicinalstyrelsens
överinseende. På denna punkt vidtog riksdagen sådan ändring av lagförslaget,
att överinseendet skulle utövas av skolöverstyrelsen.

Motionärerna rikta nu anmärkning mot att tillsynen över centralanstalterna
tillkommer skolöverstyrelsen och icke medicinalstyrelsen samt hemställa,
att riksdagen måtte hos Kungl. Majit anhålla om en klarare gränsdragning
mellan medicinalstyrelsens och skolöverstyrelsens uppgifter och
befogenheter på sinnesslövårdens område. Riksdagens beslut i frågan har
enligt motionärerna föranlett avsevärda olägenheter av organisatorisk art.
Motionärerna synas särskilt vilja göra gällande, alf heslutet medfört att riktlinjer
saknas beträffande vården av obildbara under 12 år samt bildbara
iver 21 år.

b Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

Av vad nu antörts och med hänsyn till den närmare motivering som finnes
i motionen torde framgå, att det problem som bär föreligger till bedömande
i första hand är en fråga, icke örn vilken myndighet som skall ha
överinseendet över centralanstalterna, utan huruvida lill centralanstalterna
böra anslutas avdelningar för obildbara under 12 år samt för bildbara över
21 år. Detta spörsmål bar såsom framgår av de till utskottet inkomna remissyttrandena
genom en framställning från svenska landstingsförbundet
dragits under Kungl. Maj :ts prövning. I anledning av nämnda framställning
har skolöverstyrelsen utarbetat förslag till anvisningar som bland annat
innehålla föreskrift att obildbara samt i princip även bildbara över 21 år
skola skiljas från centralanstalterna. Över skolöverstyrelsens förslag lia
yttranden avgivits av medicinalstyrelsen, svenska landstingsförbundet och
svenska stadsförbundet. Medicinalstyrelsen och landstingsförbundet hävda
härvid en motsatt uppfattning mot skolöverstyrelsen, i det de göra gällande,
att anstalterna böra omfatta jämväl vårdhem för obildbara under 12 år
samt arbetshem för bildbaxa över 21 år. I detta sammanhang gör medicinalstyrelsen
gällande, att örn dess förslag bifalles överinseendet över centralanstalterna
bör uppdelas mellan medicinalstyrelsen och skolöverstyrelsen
allt efter avdelningarnas art, så att avdelningar med övervägande pedagogisk
karaktär, d. v. s. skolor, ställas under skolöverstyrelsens ledning och
avdelningar med övervägande vårduppgifter, d. v. s. vårdhem för barn, upptagningshem
och arbetshem, ställas under medicinalstyrelsens överinseende.

Såsom framgår redan av rubriken till 1944 års lag reglerar lagen endast
undervisning och vård av bildbara sinnesslöa. Endast sinnesslö, som befinnes
vara bildbar eller med hänsyn till sin förståndsutveckling bör prövas i
fråga om bildbarhet, får enligt 7 § inskrivas å centralanstalt. 1 11 § föreskrives,
att sinnesslö som befinnes vara obildbar ej utan medgivande får
kvarhållas å centralanstalt.

Ej heller får 1944 års lag anses lia reglerat vården av bildbara .sinnesslöa
över 21 år.

När riksdagen 1944 tog ståndpunkt till frågan örn överinseendet över
centralanstalterna, beaktades, att verksamheten å anstalterna enligt det genom
propositionen framlagda lagförslaget icke skulle omfatta alla kategorier
av sinnesslöa. I andra lagutskottets av riksdagen godkända utlåtande i
anledning av propositionen anfördes, att det dagliga arbetet vid anstalterna
i övervägande grad torde komma att präglas av undervisning och uppfostran.
Ehuru undervisning och uppfostran av bildbara sinnesslöa i viss utsträckning
måste ske med beaktande av medicinska synpunkter, vöre det
dock utan tvivel så, att denna undervisning och uppfostran i främsta rummet
vöre en pedagogisk fråga. Härutinnan borde också framhållas, att gränsen
mellan bildbara sinnesslöa barn och de barn, som undervisades i folkskolans
hjälpklasser, vore flytande och ofta mycket svår att draga. Det förhållandet,
att vissa uppgifter av social natur ålagts anstalternas ledning, syntes icke

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

1

såsom i propositionen gjorts gällande böra föranleda till ett utvidgat medicinskt
inflytande. Det vore att märka, att skolan numera fullgjorde en hél
del skiftande uppgifter av social beskaffenhet. Med hänsyn till barnen och
deras anhöriga vore det även lämpligt, att den karaktär av vård som anstaltsverksamheten
delvis hade icke framhävdes mer än som vore erforderligt.

Dessa av 1944 års riksdag framförda synpunkter synas alltjämt vara
värda det största beaktande. Att centralanstalterna, örn hänsyn tages till
den verksamhet som enligt lagen såsom den nu år utformad skall där utövas,
böra stå under skolöverstyrelsens överinseende torde sålunda vara obestridligt.

Otvivelaktigt kan det ur flera synpunkter anses vara mindre lämpligt att
obildbara ävensom äldre bildbara vårdas å samma anstalt som yngre bildbara.
Då emellertid spörsmålet örn centralanstalternas omfattning är beroende
på Kungl. Majrts prövning och måhända kan vara i behov av ytterligare
belysning, anser sig utskottet icke böra intaga någon bestämd ståndpunkt
lill nämnda spörsmål. Av vad ovan anförts framgår emellertid, att i
den mån till centralanstalterna skulle anslutas vårdhem för obildbara barn
och arbetshem för äldre bildbara, anstalterna skulle få en annan karaktär
än som framgår av 1944 års lag. Ehuru en sådan utvidgning icke alls behöver
medföra att överinseendet över anstalterna skall i princip tillkomma
medicinalstyrelsen, kan utvidgningen påkalla, att bestämmelserna om överinseendet
i viss mån undergå jämkning. Erforderlig samverkan mellan skolöverstyrelsen
och medicinalstyrelsen torde i vilket fall som helst kunna
åstadkommas genom samarbete mellan de bägge ämbetsverken.

Därest särskilda anstalter för äldre bildbara samt för obildbara anses
böra upprättas genom landstingens och städernas utom landsting försorg,
torde statsbidrag böra utgå till uppförande och drift av dessa anstalter.

Enligt utskottets mening är det synnerligen angeläget, alt vården av de
kategorier sinnesslöa, som icke avses i 1944 års lag, blir föremål tor författningsmässig
reglering. Otvivelaktigt innebär det en olägenhet, att någon
gränsdragning icke gjorts mellan å ena sidan statens och å andra sidan
landstingens och städers utom landsting skyldigheter beträffande vården av
dessa kategorier. För landstingen och städerna är det nödvändigt, att klara
riktlinjer här uppdragas, då byggnadsplanerna äro beroende härav, överhuvud
taget är del ett önskemål, alt samtliga kategorier sinnesslöa erhålla
lämplig vård. Såsom ett ytterligare exempel på ali förhållandena härutinnan
icke äro tillfredsställande kan åberopas, att enligt socialvårdskommilténs
i maj 1940 avgivna betänkande, innehållande statistisk undersökning
angående kommunernas ålderdomshem, å dessa ålderdomshem vistades närmare
700 sinnesslöa, i behov av särskild anstaltsvård.

Av propositionen nr 177 till innevarande års riksdag angående utbyggnad
av sinnessjukvården m. m. inhämtas, alt medicinalstyrelsen i skrivelse till

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

Kungl. Maj:t den 11 september 1945 framlagt förslag angående den statliga
sinnessjukvårdens och den statliga sinnesslövårdens planering under de närmaste
tio åren. I nämnda proposition ha endast vissa delar av medicinalstyrelsens
förslag förelagts riksdagen för godkännande; övriga delar av förslaget
ha ansetts böra bli föremål för ytterligare utredning.

Då frågan om reglering av vården utav de sinnesslöa som icke omfattas
av 1944 års lag sålunda i skilda sammanhang blivit föremål för Kungl.
Maj:ts uppmärksamhet, torde någon framställning från riksdagen till Kungl.
Majit angående nämnda spörsmål icke vara erforderlig.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte föranleda till någon
riksdagens åtgärd.

Stockholm den 4 juni 1946.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling lia närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Wistrand, Löfvander, Sten, Nils Elowsson,
Uhlén, Englund och Carl Eric Ericsson;

från andra kammaren: herrar Olovson i Västerås, Hagård, Ryberg, Holm, fru
Johansson, herrar Larsson i Östersund, Osterman och Lundberg.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer

1) av herr Wistrand;

2) av herrar Englund, Larsson i Östersund, Osterman och Lundberg,
som ansett att utskottets utlåtande bort ha följande lydelse:

»De praktiska svårigheter av organisatorisk art, som bevisligen framträtt
på sinnesslövårdens område efter införande av lagen örn undervisning och
vård av bildbara sinnesslöa, äro såsom framgår av motionen och de till utskottet
inkomna remissyttrandena delvis en följd av en oklar gränsdragning
mellan skolöverstyrelsens och medicinalstyrelsens befogenheter beträf -

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

9

lande vården av sinnesslöa. Dessa svårigheter äro av sådan storleksordning,
att en utredning på området kan anses vara motiverad. I detta sammanhang
torde även böra utredas frågan angående riktlinjerna för vården av
obildbara sinnesslöa och äldre bildbara sinnesslöa samt undersökas, huruvida
en enhetlig lagstiftning rörande vården av samtliga sinnesslöa bör genomföras.
Även torde bestämmelserna rörande statsbidrag till uppförande
och drift av sinnesslöanstalter böra underkastas en granskning i syfte att
möjliggöra, att statsbidrag må kunna utgå till alla av landsting och s läder
utom landsting inrättade sinnesslöanstalter, oberoende av det där vårdade
klientelets beskaffenhet.

Då sinnesslövården övervägande måste anses vara en medicinsk eller
medicinsk-social angelägenhet, torde vid en eventuell utredning även böra
övervägas, huruvida icke visst överinseende över all sinnesslövard, oavsett
örn denna avser bildbara eller obildbara sinnesslöa, bör tillkomma medicinalstyrelsen.
Hinder synes icke föreligga att samtidigt åt skolöverstyrelsen
uppdraga att i huvudsak i samma omfattning som för närvarande utöva
tillsyn över och ledning av den pedagogiska verksamheten med avseende å
bildbara sinnesslöa.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla
om utredning angående en klarare gränsdragning mellan
skolöverstyrelsens och medicinalstyrelsens uppgifter och befogenheter
på sinnesslövårdens område samt att Kungl. Majit
måtte för riksdagen framlägga de förslag vartill utredningen
må föranleda.»

IO

Andra lagutskottets utlåtande nr 35; bilagor.

Bilaga A.

Till Riksdagens andra lagutskott.

1 remiss den 8 februari 1946 har Kungl. Maj:t anbefallt medicinalstyrelsen
att till riksdagens andra lagutskott avgiva yttrande över motion 1:22. Med
anledning härav får medicinalstyrelsen anföra följande.

I den proposition med förslag till lag om undervisning och vård av bildbara
sinnesslöa, som av Kungl. Maj:! förelädes 1944 års riksdag, förutsattes
att den utbyggnad av sinnesslövården, som bleve en följd av lagen, nära
skulle ansluta sig till den befintliga anstaltsorganisationen på detta område
samt att överinseendet av denna organisation liksom dittills skulle ankomma
på medicinalstyrelsen. Den del av sinnesslövården, som enligt förslaget
borde anordnas av landstingen, skulle inom varje landstingsområde i huvudsak
samlas inom en s. k. centralanstalt. Denna skulle sålunda komma att
omfatta ett flertal olika avdelningar, vilka, med hänsyn till de flytande gränserna
mellan olika grupper av sinnesslöa och till önskvärdheten av kontinuitet
i vården av de mer högtstående bland dem, med fördel kunna förläggas
till en och samma anstalt.

Genom uppdelningen av överinseendet över sinnesslövården på två ämbetsverk
skedde en djupgående ändring i detta förslag. I och med att centralanstalterna
ställdes under skolöverstyrelsens överinseende fick begreppet
centralanstall en annan och snävare innebörd och kom att omfatta endast
avdelningar med pedagogisk verksamhet, då avdelningar med vårdkaraktär
låg helt utanför skolöverstyrelsens verksamhetsområde. Denna inskränkning
i centralanstalternas omfattning är ur vårdsynpunkt och humanitär synpunkt
ofördelaktig. De beräkningar rörande kostnaderna för utbyggandet
av sinnesslövården, som legat till grund för propositionen, äro ej tillämpliga
med den utformning lagen fått, utan bliva kostnaderna avsevärt mycket
högre, då utbyggnaden ej ansluter sig så nära till den befintliga anstaltsorganisationen,
som föreslagits i propositionen. Härtill kommer — som
framhålles i föreliggande motion — det förhållandet, att oklarhet fortfarande
råder örn vilken huvudman, som skall ombesörja vården av vissa
grupper av sinnesslöa -— obildbara under 12 år samt bildbara över 21 år
— samt att inkonsekvens kommit att råda beträffande vissa statsbidragsbestämmelser.

Medicinalstyrelsen anser därför en utredning i enlighet med motionen vara
synnerligen önskvärd. Enligt styrelsens mening skulle gränsdragningen mellan
de båda ämbetsverkens tillsynsskyldighet kunna göras liknande den som
förekommer vid anstalter för psykopatiska och nervösa barn, där anstaltsorganisationen
är underställd medicinalstyrelsen men skolorna inom anstalten
intaga en fristående ställning och äro direkt anslutna till skolväsendet.

I handläggningen av detta ärende hava deltagit förutom undertecknade
t. f. byråchefen Osterman och t. f. byråchefen Annell.

Stockholm den 19 februari 1946.

EINAR EDÉN.

A.-L. Annell

/ Inga-Britta Ener.

Andra lagutskottets utlåtande nr 35; bilagor

tl

Bilaga Ii.

Till Riksdagens andra lagutskott.

Sedan kungl, skolöverstyrelsen anbefallts att till riksdagens andra lagutskott
avgiva yttrande över motionen I: 22 får överstyrelsen anföra följande
I motionen hemställes om utredning angående en klarare gränsdragning
mellan skolöverstyrelsens och medicinalstyrelsens uppgifter och befogenheter
på sinnesslövårdens område. Som skäl för en sådan utredning anföres
i huvudsak, att riktlinjer saknades för vården av obildbara sinnesslöa upp
till 12 år samt bildbara skolhems- och arbetshemselever över 21 år.

överstyrelsen, som anser, att dess uppgifter på förevarande område i allt
väsentligt framgå av lagen örn undervisning och vård av bildbara sinnesslöa
med därtill hörande tillämpningsföreskrifter, finner vad som anförts som
stöd för motionen och vad i övrigt förekommit i ämnet efter tillkomsten av
ifrågavarande lagstiftning icke utgöra tillräckliga skäl för den begärda utredningen
och får därför avstyrka bifall till motionen.

Tillika får överstyrelsen meddela, att överstyrelsen med skrivelse den
10 januari 1946 underställt Kungl. Maj:ts prövning närslutna förslag1 till
direktiv rörande handläggning av frågor angående undervisning och vård
av bildbara sinnesslöa.

Stockholm den 6 mars 1946.

OTTO HOLMDAHL.

Helge Haage. / Eric Ericson.

Bilaga C.

Till Riksdagens andra lagutskott.

Genom remiss den 9 februari 1946 har utskottet berett Svenska landstingsförbundet
tillfälle att avgiva yttrande över en motion av herr Frans Ericson
m. fl. (1:22) örn ändrade bestämmelser angående överinseendet över anstalter
för bildbara sinnesslöa. Med anledning härav får förbundets styrelse
anföra följande.

Den nya lagstiftningen angående vård och undervisning av bildbara sinnesslöa
kan knappast sägas ha blivit lyckligt utformad. Betydande oklarheter
beträffande lagens innebörd och konsekvenser förefinnas, vilket berett
landstingen svårigheter i olika hänseenden. Förbundsstyrelsen har därför
sett sig nödsakad att anhålla örn Kungl. Maj:ts bistånd för klarläggande
av vissa fundamentala frågor. Till närmare belysande av hithörande spörsmål
tillåter sig styrelsen bilägga avskrift dels av en framställning till Kungl.
Majit den 15 december 19451, dels av ett remissutlåtande den 20 februari
19461 med anledning av vissa av skolöverstyrelsen ifrågasatta anvisningar
till ovannämnda lag. Ytterligare närslutes särtryck1 av ett föredrag, som
inspektören för sinnesslövården dr Anna-Lisa Annell höll vid landstingsförbundets
möte den 27 november föregående år.

Denna handling tiar här uteslutits.

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 35; bilagor.

Det torde vara otvivelaktigt, att en del av de svårigheter, som visat sig
vara förbundna med förevarande lagstiftning, härröra från dess bestämmelser
angående överinseendet över sinnesslövården. Styrelsen har därför i
ovannämnda yttrande ansett sig böra påyrka en ändring av dessa bestämmelser
därhän, att överinseendet över centralanstalterna uppdelas mellan
skolöverstyrelsen och medicinalstyrelsen, så att skolöverstyrelsen blir uppsiktsmyndighet
för själva sinnesslöskolan, medan övriga till centralanstalten
anslutna avdelningar sortera under medicinalstyrelsen. Kommer ej en dylik
uppdelning till stånd, är det att befara, att de nu förefintliga olägenheterna
i viss utsträckning komma att fortbestå. Styrelsen kan sålunda giva den
föreliggande motionen sin fulla anslutning.

Stockholm den 6 mars 1946.

För Svenska landstingsförbundets styrelse:

ERIK FAST.

/ Ivar Dahlgren.

Bilaga D.

Till Riksdagens andra lagutskott.

Sedan Svenska stadsförbundet beretts tillfälle att avgiva yttrande över en
inom första kammaren väckt motion nr 22 om ändrade bestämmelser angående
överinseendet över anstalter för bildbara sinnesslöa, får förbundets
styrelse anföra följande.

Rörande de oklara spörsmål, som förevarande motion åsyftar, har styrelsen
nyligen avgivit yttrande till Kungl. Maj:t med anledning av underdåniga
framställningar av dels skolöverstyrelsen och dels svenska landstingsförbundets
styrelse, vari samma spörsmål framlagts ehuru från andra utgångspunkter
än som nu skett i motionen. Då motionärerna fäst huvudvikten vid
frågan örn gränsdragningen mellan skolöverstyrelsens och medicinalstyrelsens
tillsynsuppgifter på sinnesslövårdens område, må emellertid först framhållas,
att förbundsstyrelsen icke kan dela deras kritiska inställning mot att
överinseendet över de centralanstalter, som föreskrivits i lagen örn undervisning
och vård av bildbara sinnesslöa, tillagts skolöverstyrelsen. Med den
begränsning denna lagstiftning fått, ha centralanstalternas uppgifter klart
inriktats på de bildbara sinnesslöas utbildning. Vid sådant förhållande
synes det enda naturliga vara att överinseendet över anstalterna skall tillkomma
skolöverstyrelsen.

Det måste nog också betecknas såsom oegentligt, när motionärerna nu
framställa den oklarhet, som yppat sig beträffande vården av vissa kategorier
sinnesslöa, såsom en följd av att skolöverstyrelsen gjorts till tillsynsmyndighet
över centralanstalterna. I stället förhåller det sig tydligen så, alt
den ifrågavarande lagen alldeles oberoende av spörsmålet om överinseendet
över centralanstalterna icke ger det besked, sorn kunde önskas, beträffande
vården av de åsyftade kategorierna av sinnesslöa. I vad angår vården av
obildbara barn upp till 12 år är ju sålunda att märka, att lagen redan genom
sin grundläggande bestämmelse i 2 § örn landstingens och de i landsting ej

Andra lagutskottets utlåtande nr 115: bilagor.

13

deltagande städernas åliggande begränsar centralanstalternas uppgift till att
avse endast bildbara sinnesslöa, dock att det tydligen underförståtts såsom
självfallet, att härunder skall inbegripas även sådant sinnesslött barn, som
»med hänsyn till sin förståndsutveckling bör prövas i fråga örn bildbarhet»
(jfr 7 §). Däremot kan ur lagen icke utläsas något om vården av sinnesslöa
barn, som befunnits vara obildbara. Beträffande åter bildbara sinnesslöa
över 21 år torde visserligen nyssnämnda bestämmelse i lagens 2 § imiefatta
skyldighet för landstingen och de i landsting ej deltagande städerna att
draga försorg om deras undervisning och vård så länge detta kan ske å
centralanstalt. Men å andra sidan stadgar lagen, att bildbar sinnesslö ej må
utan medgivande kvarhållas å centralanstalt efter fyllda 21 år, och det synes
knappast heller kunna vara meningen, att dylik anstalt skall allt framgent
draga försorg örn sådan bildbar sinnesslö person, som även över denna
åldersgräns kan vara i behov av vård.

Med avseende å nu berörda oklara spörsmål angående vården av vissa
kategorier sinnesslöa vill förbundsstyrelsen understryka, att det med hänsyn
till landstingens och städernas byggnadsbehov för de omförmälda
centralanstalterna givetvis är angeläget att klart besked erhålles, huruvida
denna vård skall anknytas till anstalterna eller icke. Härom tillåter sig styrelsen
återgiva vad den i detta avseende anfört i sitt ovannämnda yttrande
till Kungl. Maj:t, nämligen följande:

»Såvitt nu kan bedömas är det avsett, att landstingen och de städer, som
ej tillhöra landsting, skola ansvara för sinnesslövården i vidare omfattning
än som reglerats genom nämnda lag. Man torde emellertid icke kunna anse.
alt avgränsningen mellan å ena sidan landstingens och dessa städers sami
å andra sidan statens uppgifter beträffande sinnesslövården ännu blivit
exakt bestämd. För bedömandet av den nu väckta frågan angående landstingens
och städernas anstalter för sinnesslövården synes det därför först
och främst nödvändigt att sagda avgränsning klart fixeras.

Såsom landstingsförbundets styrelse framhållit är det givetvis ur ekonomiska
och organisatoriska synpunkter fördelaktigast, örn denna anstaltsfråga
kan få iösas enhetligt för varje vårdområde. En dylik lösning synes
t. o. m. så angelägen, att det bör övervägas, örn icke avgränsningen av statens
andel i denna vård gentemot landstingens och de utanför landsting
stående städernas andel hör bestämmas just med tanke därpå. En given
utgångspunkt torde härvid få anses vara att landstingens och städernas uppgift
bör omfatta de sinnesslöa, som kunna bli föremål för någon utbildning.
Ur de pedagogiska synpunkter, som härvid kräva beaktande, synes man
knappast kunna hysa betänkligheter mot att sammanföra vården och undervisningen
av dessa sinnesslöa med vården av obildbara sinnesslöa barn till
en och samma anstalt, örn blott lokal uppdelning av de bägge kategorierna
skor inom denna. Däremot torde man av pedagogiska skäl böra såvitt möjligt
undvika att till sådan anstalt anknyta den vård, som bildbara sinnesslöa
kunna behöva efter skolpliktsåldern. Att ifrågasätta upprättandet av fristående
anstalter inom de särskilda vårdområdena enbart för sistnämnda
vårdbehov synes dock icke rimligt. Naturligare bör vara all erforderliga
anstalter härför anordnas med starkare centralisering genom statens försorg.
Örn landstingen och städerna kunna få förutsätta, ali staten kommer
att till fullo sörja för detta vårdbehov och för vården av äldre obildbara
sinnesslöa, torde deras uppgift atl upprätta omförmälda centralanstalter bli
så tillrättalagd, att den kan fyllas på ett ur olika synpunkter tilIfredsstäl
lande sätt.»

*4 Andra lagutskottets utlåtande ur 35; bilagor.

Vid en lösning av de omförmälda vårdfrågorna i enlighet med vad förbundsstyrelsen
sålunda förordat synes någon ytterligare utredning om gränsdragningen
mellan skolöverstyrelsens och medicinalstyrelsens tillsynsuppgifter
beträffande sinnesslövården icke erforderlig. Att överinseendet över
centralanstalterna i sa fall skulle avse även vård av obildbara barn torde i
betraktande av anstalternas huvuduppgift icke kunna utgöra giltig anledning
att ifrågasätta annat än att detta överinseende skall utövas av skolöverstyrelsen.
1 den mån också medicinalstyrelsens medverkan skall anses
erforderlig, synes det få förutsättas, att denna medverkan skall kunna säkerställas
genom naturligt samarbete mellan de bägge ämbetsverken.

Stockholm den 11 mars 1946.

Svenska stadsförbundets styrelse:

OSCAR LARSSON.

I Sixten Humble.

Bilaga E.

Till Riksdagens andra lagutskott.

Styrelsen för Svenska sinnesslöskolornus lärarförbund, som genom remiss
den 21 februari 1946 beretts tillfälle att avgiva yttrande över motion nummer
1:22 1946 örn ändrade bestämmelser angående överinseendet över anstalter
för bildbara sinnesslöa, får härmed vördsamt anföra följande.

Genom motion i första kammaren detta år har herr Ericson m. fl. hemställt
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa örn utredning
angående klarare gränsdragning mellan skolöverstyrelsens och medicinalstyrelsens
uppgifter och befogenheter på sinnesslövårdens område och
att Kungl. Maj:t måtte för riksdagen framlägga de förslag, utredningen må
föranleda. I nämnda motion framhålles såsom närmaste motiv härför dels
att vissa bildbara sinnesslöa över 21 år på grund av svåra placeringsförhållanden
måste kvarstanna å anstalt, men att närmare bestämmelser härom
saknas, dels att frågan örn vem som skall taga hand örn obildbara barn upp
till 12 år ännu är oklar. I anslutning till dessa båda huvudfrågor finna
motionärerna anledning beröra själva huvudmannaskapet för sinnesslövården
i sin helhet och ifrågasätter »huruvida det kan vara till gagn för sinnesslövarden
i sin helhet att överinseendet är anförtrott åt skolöverstyrelsen».
Det är av allt att döma motionärernas mening att med ovan citerade motion
som utgångspunkt söka åstadkomma en revision av föregående års
riksdagsbeslut i denna fråga med huvudsyfte att söka överföra hela sinnesslövården
—- således även externat- och internatskolor för bildbara sinnesslöa
— under medicinalstyrelsen. Uttalanden i samband med riksdagsdebatten
av statsrådet Möller, med. inspektören för sinnesslövården och en t. v.
anonym »föreståndarinna för en större anstalt» användas som motivering
tor sinnesslövårdens överförande till medicinalstyrelsen. Styrelsen för S. S. L.
har därför anledning icke allenast att yttra sig om motionens hemställan
utan också — med hänsyn till den förebragta motiveringen — att på nytt
upptaga frågan om sinnesslöanstalternas högsta ledning.

Andra lagutskottets utlåtande nr 35: bilagor.

15

1 Kungl. Majlis proposition 1944 rörande undervisning och vård av bild
bara sinnesslöa framhålles bl. a. 1) att »de av skolöverstyrelsen framhävda
pedagogiska synpunkterna endast äga giltighet under skoltiden», 2) att en
enhetlig ledning av samtliga sinnesslöanstalten och sinnessjukhus bör eftersträvas,
3) att »sådan ledning endast kan tänkas utövad av medicinalstyrelsen».

I sitt yttrande örn överinseendet över sinnesslöanstalterna anför skolöverstyrelsen
bl. a.: »Det kan säkerligen principiellt hävdas, att undervisning
och uppfostran även beträffande de föreslagna centralanstalterna är den
mest framträdande bland de övriga i och för sig betydelsefulla verksamhetsgrenarna.
Behovet av medicinsk kontroll synes kunna tillgodoses genom
anställandet av anstaltsläkare och genom med.-psyk. inspektion. Skolöver
.styrelsen finner därför riktigast, att dessa anstalter ställas under överstyrelsens
överinseende.» Till denna uppfattning har styrelsen för S. S. L. i eget
yttrande anslutit sig. De erfarenheter av den nya sinnesslölagens tillämpning,
som under det gångna året gjorts, lia icke inom S. S. L:s styrelse givit
anledning till någon meningsändring i detta hänseende, och vid en utredning,
som styrelsen företagit med anledning av herr Ericsons motion, har
det visat sig, att sinnesslölärarna till hundra och föreståndarna till nittio
procent ansluta sig till styrelsens uppfattning i fråga örn huvudmannaskapet
för sinnesslöskolan.

De av skolöverstyrelsen anförda synpunkterna äga enligt styrelsens samfällda
mening giltighet även under eftervårdstiden, efter den egentliga sinnesslöskolans
slut, då skolans lärjungar antingen övergå till arbetshemmen
för vidare utbildning i praktisk riktning eller villkorligt utskrivas till enskilt
hem. Den egentliga yrkesundervisningen t. ex. i skomakeri, slöjd, hushållsarbete,
lantbruk m. m. för dessa efterblivna elever skiljer sig icke från
annan praktisk utbildning i den ålder varom här är fråga, än att densamma
iir avpassad efter elevernas fattningsförmåga. I varje fall är det svårt att
förstå, att denna undervisning och uppfostran som meddelas å arbetshem
skulle vara av den beskaffenhet, att den i alldeles särskild grad påkallade
medicinsk ledning. Själva begreppet sinnesslö definieras i Kungl. Maj:ts
förslag till lag om undervisning och vård av bildbara sinnesslöa på följande
sätt: »Med bildbar sinnesslö avses den, som är mottaglig för sådan teoretisk
eller praktisk undervisning, som meddelas i sinnesslöskolan.» En fortsättning
av denna praktiska undervisning meddelas å arbetshemmet. Det
förefaller styrelsen för S. S. L. fullt i sin ordning att undervisningen — den
må vara praktisk eller teoretisk — står under skolöverstyrelsens högsta ledning.
Sinnesslöanstalterna äro icke under några förhållanden att betrakta
såsom sjukvårdsanstalter, och sinnesslö och sinnessjuk äro väsentligt olika
begrepp, sorn böra hållas strängt åtskilda. Det finnes följaktligen ingen rimlig
anledning att sammankoppla sinnesslöanslalter och sinnessjukhus under
en gemensam ledning, och diskussionen örn huruvida »sådan ledning» endast
kan tänkas utövad av medicinalstyrelsen är alltså överflödig. Någon
förnyad utredning huruvida det kan vara lill gagn för sinnesslövården i sin
helhet, alt överinseendet är anförtrott åt skolöverstyrelsen — vartill motionärerna
synes syfta — är enligt S. S. L:s uppfattning ingalunda motiverad.

Vad beträffar de obildbara sinnesslöa under 12 år och de bildbara sinnesslöa
över 21 år kan vården av dessa icke gärna vålla oklarhet i gränsdragningen
mellan skolöverstyrelsen och medicinalstyrelsens befogenheter, då
nämnda kategorier sinnesslöa icke innefattas i nuvarande lagstiftning, vilken
endast berör sådana sinnesslöa, sorn skola meddelas undervisning. Att

16

Andra lagutskottets utlåtande nr 35; bilagor.

däremot en omorganisation av så stora mått som det här är fråga om, icke
kan genomföras friktionsfritt är helt naturligt, men de svårigheter som
kunna uppstå torde vara av övergående art och kunna således icke utgöra
anledning till ändring av en lag, som prövats under så kort tid.

Med stöd av vad ovan anförts får styrelsen för S. S. L. härmed yrka avslag
å motionen.

Stockholm den 27 mars 1946.

Å styrelsens vägnar:

ALICE GUSTAFSON,

ordf.

Ingrid Tengroth,
sekr.

Bilaga F.

Till Riksdagens andra lagutskott.

Genom skrivelse den 21 februari 1946 har riksdagens andra lagutskott
berett Allmänna svenska föreningen för värden om sinnesslöa och fallandesjuka
tillfälle att avgiva yttrande över den av herr Frans Ericson m. fl. inom
riksdagens första kammare väckta motionen nr 22 örn ändrade bestämmelser
angående överinseendet över anstalter för bildbara sinnesslöa. I anledning
härav får styrelsen för nämnda förening härmed anföra följande.

Förevarande motion utmynnar i en hemställan, att riksdagen måtte hos
Kungl. Majit hemställa om en utredning angående en klarare gränsdragning
mellan skolöverstyrelsens och medicinalstyrelsens uppgifter och befogenheter
på sinnesslövårdens område.

I motiveringen till denna hemställan framhålles framför allt, att riktlinjer
saknas rörande frågan, vem som skall taga hand om obildbara barn upp till
12 år och bildbara arbetshemselever över 21 år. Påpekandet är i och för sig
riktigt. Men detta förhållande beror icke på en oklar gränsdragning mellan
skolöverstyrelsens och medicinalstyrelsens uppgifter och befogenheter. Förklaringen
till nämnda förhållande är att 1944 års lagstiftning icke gäller
ifrågavarande grupper av sinnesslöa. Vad som behövs är sålunda, att det
som komplement till hittillsvarande lagstiftning tillkommer bestämmelser
rörande dessa grupper.

I motiveringen hänvisas vidare till ett uttalande av dr Anna-Lisa Annell,
vari hon säger sig sakna klarhet och reda även i vissa statsbidragsbestämmelser.
Vilka speciella bestämmelser som åsyftas framgår icke av motionen.
Det synes emellertid styrelsen, som om både dylika oklarheter och andra
svårigheter av olika art, som knappast kunna undgås, då en nyordning på
något område skall genomföras, böra kunna klarläggas och övervinnas på
administrativ väg. Sådana begynnelsesvårigheter motivera icke en utredning
rörande en klarare gränsdragning mellan skolöverstyrelsens och medicinalstyrelsens
uppgifter och befogenheter.

Slutligen kan styrelsen icke underlåta att beröra ett yttrande i motiveringen
av innebörd att en undersökning bör ske, huruvida det kan vara till

Andra lagutskottets utlåtande nr 35; bilagor.

17

gagn för sinnnesslövården i sin helhet, att överinseendet är anförtrott åt skolöverstyrelsen.
Då motionärerna i sin slutliga hemställan endast tala om en
klarare gränsdragning mellan skolöverstyrelsens och medicinalstyrelsens
uppgifter och befogenheter, synas de ha själva släppt denna sålunda mera
i förbigående uttalade tanke. Styrelsen anser sig emellertid med anledning
av yttrandet i fråga böra framhålla, att föreståndare och lärare vid centralanstalter
och externat med endast ett par undantag ha den uppfattningen,
att utbildningsanstalterna för bildbara sinnesslöa böra stå under skolöverstyrelsens
överinseende och att erfarenheterna från den visserligen korta tid
nämnda anstalter stått under denna myndighets överinseende endast ytterligare
styrkt föreståndare och lärare i denna deras uppfattning.

Då vad motionärerna anfört i motiveringen icke innehåller några verkliga
skäl för en utredning av den art, som påyrkas i motionen, får styrelsen
under hänvisning till vad i det föregående framhållits, avstyrka bifall till
motionärernas hemställan.

Göteborg den 28 mars 1946.

På styrelsens för Allmänna svenska föreningen för vården
om sinnesslöa och fallandesjuka vägnar:

GUSTAF WALLI.

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 9 sand. 2 aud. Nr 35.

2