Amira lagutskottets utlåtande nr 33.

1

Nr 33.

Ankom lill riksdagens kansli den 5 juni 1946 kl. 10 fm.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
lag angående fortsatt giltighet av lagen den 30 december
1939 (nr 934) örn tjänsteplikt.

Genom en den 3 maj 1946 dagtecknad proposition, nr 259, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Majit,
under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda
protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 30 december 1939 (nr 934)

om tjänsteplikt.

Härigenom förordnas, att lagen den 30 december 1939 örn tjänsteplikt1,
vilken enligt lag den 15 juni 1945 (nr 278) gäller till och med den 30 juni
1946, skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1947.

Beträffande de skäl som anförts till stöd för lagförslaget får utskottet,
i den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.

Föredraganden, statsrådet Mossberg, har i propositionen anfört följande:

»Lagen örn tjänsteplikt har, sedan 1940 års riksdag bemyndigat Kungl.
Majit att förordna om tillämpning av 2—7 kap. däri, successivt förlängts
och gäller för närvarande till och med den 30 juni 1946. Med stöd av riksdagens
nämnda bemyndigande har Kungl. Majit förordna! om tillämpning
av 2, 3 och 7 kap. i lagen, medan däremot 4—6 kap. aldrig trätt i tillämpning.
Såvitt angår 3 kap. består numera icke någon på lagen grundad reglering,
och något aktuellt behov att ånyo använda de i nämnda kapitel meddelade
föreskrifterna om arbetsförmedlingstvång och företrädesbestämmelser
synes icke föreligga. Jag erinrar därvid örn att den bestående regleringen av
arbetsmarknaden såvitt angår byggnads- och anläggningsarbeten numera
icke grundas på tjänstepliktslagen utan pa särskild lagstiftning, kragan örn

1 Senaste lydelse av 6 § se SFS 1943:450 oell av 18 § se 1944:541; jfr 1944:630.

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 9 sami. 2 avd. Nr 33 34.

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 33.

denna lagstiftnings fortsatta giltighet efter den 30 juni 1946 torde komma
att senare i dag anmälas av statsrådet Ericsson. Beträffande 7 kap. tjänstepliktslagen
gälla bestämmelserna däri för närvarande allenast för medicinalpersonal.
Medicinalstyrelsen har rörande behovet av dylika bestämmelser
lör tiden efter den 30 juni 1946 upplyst, att det visserligen komme att möta
svårigheter att utan tjänsteplikt tillgodose behovet av medicinalpersonal för
sjukhusvård åt flyktingar och för sjukvård inom ullänningslägren, men att
styrelsen likväl, med hänsyn till att medicinalpersonalen under en lång följd
av år hårt tyngts av tjänsteplikt, ej ville påyrka tillämpning av tjänstepliktslagen
efter den 30 juni 1946.

Med hänsyn till det anförda torde något fortsatt behov av tjänstepliktslagen
för tiden efter den 30 juni 1946 icke kunna anses föreligga såvitt angår
lagens 3—7 kap. Beträffande 2 kap. är förhållandet ett annat. Med
stöd därav har den av landsting och vissa städer bedrivna offentliga arbetsförmedlingen
provisoriskt övertagits av staten och drives nu under ledning
av statliga organ. Under detta provisorium, som bestått sedan år 1940, har
verksamheten undergått så stora förändringar, att det icke låter sig göra att
utan vidare återföra densamma till kommunal regim. Frågan om den
offentliga arbetsförmedlingens framtida organisation är under utredning av
särskilda sakkunniga, och i avvaktan på resultatet av denna utredning bör
det provisoriska förstatligandet av arbetsförmedlingsorganisationen självfallet
bestå tills vidare. Härför erfordras emellertid antingen att 2 kap.
tjänstepliktslagen bibehålies i tillämpning eller ock att en särskild lag av
motsvarande innehåll tillskapas. Något formellt hinder att tillgripa förstnämnda
utväg torde icke föreligga, enär i här förevarande avseende alltjämt
måste anses råda utomordentliga, av krig föranledda förhållanden.

Det är min förhoppning, att de sakkunniga angående arbetsförmedlingens
organisation skola hinna slutföra sitt arbete i så god tid, att förslag i ämnet
kan föreläggas nästa års riksdag. Vid sådant förhållande synes mig anledning
saknas att, på sätt arbetsmarknadskommissionen ifrågasatt, tillskapa
en särskild lagstiftning för att såsom ett provisorium ersätta bestämmelserna
i 2 kap. tjänstepliktslagen. Jag vill i stället förorda att tjänstepliktslagen
förlänges på ännu ett år. Då emellertid detta, såsom av det sagda framgår,
erfordras endast för att kunna bibehålla det provisoriska förstatligandet av
arbetsförmedlingen, är det min avsikt att, med verkan senast från den 1 juli
1946, föreslå upphävande såväl av kungörelsen den 29 maj 1942 (nr 266)
genom vilken 3 kap. tjänstepliktslagen satts i tillämpning, som av kungörelsen
den 28 juni 1940 (nr 636), varigenom 7 kap. samma lag satts i tilllämpning.

På grund av vad jag i det föregående anfört saknar jag anledning föreslå
att lagen om utvidgad tillämpning i vissa fall av lagen om medling i arbetstvister,
vars giltighetstid utlöper den 30 juni 1946, erhåller fortsatt giltighet
för tiden därefter.

Andra lagutskottets utlåtande nr 33.

3

I detta sammanhang torde jämväl böra omnämnas, att lagen den 14 juni
1940 (nr 484) om undantag från gällande bestämmelser rörande arbetstidens
reglering upphör att gälla med utgången av juni månad 1946. Med
stöd av nämnda lag har under krigsåren meddelats åtskilliga dispenser från
bestämmelserna i lagen om arbetarskydd m. fl. författningar. Antalet dylika
dispenser har emellertid under det sista året successivt nedbragts och
för närvarande gälla endast 8 sådana, i allmänhet avseende produktion av
byggnadsmaterial inom järnindustrin. Anledning synes mig icke föreligga
att föreslå förlängning av denna dispenslagstiftning.»

Lagrådet har lämnat förslaget utan erinran.

Utskottet har intet att erinra mot den föreslagna förlängningen av tjän- utskottet.
stepliktslagen till och med den 30 juni 1947. Utskottet förutsätter härvid,
att lagen, i enlighet med vad föredragande statsrådet anfört, för tiden
efter den 30 juni 1946 kommer att tillämpas endast i den mån så erfordras
för bibehållande tills vidare av den offentliga arbetsförmedlingens nuvarande
organisation.

Utskottet får sålunda hemställa,

att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.

Stockholm den 4 juni 1946.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Linder* Nils Elowsson, Hallagård,

Söderkvist* Englund och Carl Eric Ericsson; samt

från andra kammaren: herrar Ryberg, Osterman, Andersson i Gisselås, fru
Västberg,* herrar Lundberg och Andersson i Alfredshem.*

* Ej närvarande vid utlålandels justering.