Andra lagutskottets utlåtande nr 3.
1
Nr 3.
Ankom till riksdagens kansli den 12 februari 1946 kl. 5 em.
Utlåtande i anledning au vackt motion angående ändrad lydelse
av i § lagen örn rätt i vissa fall för nyttjanderättshavarc
att inlösa linder nyttjanderätt upplåtet område.
I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 31,
vilken behandlats av andra lagutskottet har herr Jonsson i Skutskär hemställt,
att riksdagen måtte besluta att 1 § lagen örn rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare
alt inlösa under nyttjanderätt upplåtet område måtte erhålla
följande ändrade lydelse:
1 §. Den som med--— än tio år;
dels att nyttjanderättshavarc tillhörigt boningshus, som lämnat nöjaktig
bostad åt honom och hans familj, funnits å marken uppfört mer än tio år;
och dels att---varit förutsatt.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för denna hemställan, får utskottet
hänvisa till motionen.
1 § i lagen den 18 juni 1925 örn rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare
att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område, den s. k. ensittarlagen, har
följande lydelse:
1 §. Den som med nyttjanderätt för brukande eller bostadsändamål innehar
annan tillhörig mark samt därå äger boningshus, som lämnar nöjaktig
bostad åt honom och hans familj, vare berättigad att i den ordning denna
lag stadgar tillösa sig marken under förutsättning:
dels att marken är upplåten för nyttjanderättshavarens livstid eller vid annan
upplåtelse, då ansökan örn utövande av lösningsrätt göres, mer än tio
år i följd innehafts av annan än ägaren eller ock den tid, marken innehafts
av annan än ägaren, tillsammans med den tid, som återstår enligt gällande
avtal örn nyttjanderätt till marken, uppgår till mer än tio år;
dels att nyttjanderättshavare tillhörigt boningshus, som lämnade nöjaktig
bostad åt honom och hans familj, fanns å marken uppfört d. 1 jan. 1919;
och dels att minst en fjärdedel av det värde, marken med därå befintliga
byggnader äger, belöper på nyttjanderättshavarens byggnader.
Avlider nyttjanderättshavare utan att hava utövat honom enligt föregående
stycke tillkommande lösningsrätt och skall enligt nyttjanderättsavtalet nytljanderätten
upphöra till följd av dödsfallet, åge dock efterlevande make,
bröstarvinge eller adoptivbarn utöva lösningsrätten; och skall beträffande
sådan efterlevande i tillämpliga delar gälla vad i denna lag sägs örn nyttjanderättshavare,
där ej annorlunda är särskilt stadgat.
Rihang till riksdagens protokoll 1946. .9 sami. 2 avd. Nr 3.
1
Andro lagutskottets utlåtande nr 3.
Ändå att avtal om nyttjanderätt till marken icke visas föreligga, .skall
vad i första stycket stadgas äga motsvarande tillämpning; och skall i sådant
fall å innehavaren av marken tillämpas vad i denna lag sägs om nyttjanderättshavare.
Vid uppskattning av värde, som i första stycket sägs, skall ej medräknas
värdet av förbättring, vilken marken vunnit genom arbete eller kostnad, som
nyttjanderättshavaren eller föregående nyttjanderättshavare, vars rätt övergått
å denne, nedlagt å marken utöver vad honom ålegat enligt vad vid upplåtelsen
avtalats eller uppenbarligen varit förutsatt.
Rätt för lägenhetsinnehavare med egna hus å annans mark att friköpa den
av honom innehavda marken infördes genom den första ensittarlagen den 28
juni 1918. Denna ersattes med ny lag den 26 mars 1920, vilken i sin tur avlöstes
av gällande lag den 18 juni 1925.
Den proposition, nr 142, genom vilken förslag till 1925 års lag framlades
för 1925 års riksdag behandlades jämte i ärendet väckta motioner av andra
lagutskottet i dess utlåtande nr 30. Frågan om framflyttning av den i 1 §
fastställda tidsbestämningen har senare varit föremål för behandling av riksdagen
åren 1933, 1934, 1937 och 1943 i anledning av väckta motioner. Samtliga
dessa motioner lia efter hemställan av andra lagutskottet avslagits av
riksdagen. Angående behandlingen av frågan till och med 1934 års riksdag
får utskottet hänvisa till de redogörelser som lämnats i nyssnämnda utlåtande
nr 30 vid 1925 års riksdag (s. 15—18) och i utskottets utlåtande
nr 17 vid 1937 års riksdag (s. 6 och 7).
Vid 1937 års riksdag hemställde herrar Jonsson i Haverö och Mäler i
motionen 11:259, »att riksdagen måtte besluta, att tredje stycket 1 § lagen
om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt
upplåtet område måtte erhålla följande ändrade lydelse:
''dels att nyttjanderättshavaren tillhörigt boningshus, som lämnar nöjaktig
bostad åt honom och hans familj, fanns å marken uppfört den 1 januari
1925’.»
I sitt över motionen avgivna utlåtande, nr 17, yttrade utskottet:
De skäl, som tidigare anförts mot en framflyttning av tidpunkten för en
lägenhets bebyggande, äga enligt utskottets mening alltjämt sin giltighet.
Därest lösningsrätt skulle medgivas även då upplåtet område blivit bebyggt
först vid en senare tidpunkt än den 1 januari 1919, torde man sålunda kunna
befara, att jordägarna skulle bliva mindre benägna att upplåta mark i de
fall, då behov kunde föreligga för någon att arrendera ett markområde för
att åt sig uppföra bostad. Detsamma kunde bliva förhållandet, då fråga örn
förnyande av ett äldre arrendeavtal uppkomme. En lagändring i förevarande
hänseende skulle alltså kunna försätta vissa nyttjanderättshavare i ett sämre
läge, nämligen sådana som vid arrendetidens utgång saknade ekonomisk
möjlighet att begagna lösningsrätten.
Ur markägarens synpunkt skulle vidare en sådan framflyttning te sig
såsom ett betydande ingrepp i äganderätten. Därest — såsom vid tillkoms
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 3.
3
ten av den törsta ensittarlagen — starka skäl tala för ett sådant ingrepp,
kunna givetvis markägarens intressen få vika. I förevarande fall har dock
enligt utskottets mening ett så starkt behov av en lagändring icke påvisats.
Utskottet finner sig sålunda icke kunna förorda en ytterligare framflyttning
av ifrågavarande tidpunkt.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställde utskottet, att motionen
icke måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd. Reservation anfördes
av herr Hage. Riksdagen biföll utskottets hemställan.
I motionen I: 131 vid 1943 års riksdag hemställde herrar Wagnsson oell
Magnusson, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning,
huruvida icke den i 1 § ensittarlagen fastställda tidpunkten, den
1 januari 1919, måtte kunna framflyttas till en senare tidpunkt.
Utskottet anförde i utlåtande nr 6, att de skäl som tidigare åberopats mot
en ändring av tidpunkten enligt utskottets mening alltjämt ägde giltighet.
Utskottet kunde därför icke förorda den föreslagna ändringen och hemställde,
att motionen icke måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd.
Reservation anfördes av herr Hage. Utskottets utlåtande godkändes av riksdagen.
I 1 § ensittarlagen uppställes såsom villkor för inlösen jämlikt lagen, att utskottet.
nyttjanderättshavare tillhörigt bostadshus som lämnade nöjaktig bostad åt
honom och hans familj fanns uppfört å det till inlösen ifrågasatta området
den 1 januari 1919. Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen har
riksdagen vid upprepade tillfällen avvisat motionsvis framställda yrkanden
örn framflyttning av denna tidpunkt. I den nu föreliggande motionen yrkas
en mera vittgående ändring, nämligen att förenämnda tidsbestämning helt
slopas. En dylik lagändring skulle innebära, att ensittarlagen, som har till
syfte att åstadkomma en övergående reglering av vissa vid den ursprungliga
ensittarlagens tillkomst föreliggande missförhållanden, komme att helt ändra
karaktär och förvandlas till en ren expropriationslag. Införandet av en expropriationsrätt
för nyttjanderättshavare i dessa fall skulle med all sannolikhet
medföra, att sådana upplåtelser på nyttjanderätt varom här är fråga
komme att helt förhindras.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att förevarande motion icke mätte föranleda till någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 12 februari 1946.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 3.
Vid ärendets behandling lia närvarit
från första kammaren: herrar Norman, Forslund. Löfnander. Hage, Björkman*,
Sten* och Hagman*:
från andra kammaren: herrar Olovson i Västerås*, Hellbacken, Ryberg, Hermansson*,
Holm, Andersson i Gisselås, Lundberg och Jacobsson i Igelsbo*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservationer:
1) av herr Hermansson;
2) av herr Hage, vilken ansett, att utskottets utlåtande bort ha följande
lydelse:
»I 1 § ensittarlagen uppställes såsom villkor för inlösen jämlikt lagen, att
nyttjanderättshavare tillhörigt bostadshus som lämnade nöjaktig bostad åt
honom och hans familj fanns uppfört å det till inlösen ifrågasatta området
den 1 januari 1919. Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen har
riksdagen vid upprepade tillfällen avvisat motionsvis framställda yrkanden
örn framflyttning av denna tidpunkt. Motioner härom ha sålunda väckts
vid riksdagarna 1933, 1934, 1937 och 1943 och ha framförts från representanter
för olika politiska partier.
Den omständigheten, att här nämnda motioner framförts från ett flertal
olika delar av landet och ofta av riksdagsmän, vilka veterligen i sin hembygd
praktiskt sysslat med jordfrågor av detta slag, giver anledning antaga,
att det fortfarande på ett flertal ställen i landet existerar ensittarlägenheter,
å vilka bostadshus av i lagen angivet slag visserligen ej var uppfört den
1 januari 1919 men där sådant bostadshus likväl funnits så länge — kanske
cirka ett 20-tal år — att ensittaren på grund härav anser sig ha anspråk på
att komma i åtnjutande av samma rätt, som tillerkänts ensittare enligt 1925
års lag.
Det torde icke vara möjligt att utan en grundlig utredning, verkställd
genom statens försorg, erhålla någon mera säker uppfattning örn i vilken
utsträckning ensittarlägenheter av här nämnt slag existera. Utskottet —
som icke ansett sig kunna bifalla den här väckta motionen och helst ser, att
uppgörelse mellan jordägaren och ensittaren rörande en ifrågasatt inlösen
kommer till stånd på frivillighetens väg — håller dock före, att det antag
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 3.
5
ligen finnes ensittarlägenheter, där denna utväg icke är framkomlig. Med
hänsyn härtill ävensom till de vid upprepade tillfällen framförda motionerna
i denna fråga, finnes enligt utskottets mening skäl att igångsätta en förutsättningslös
utredning rörande hela detta spörsmål. Härvid bör främst utredas
antalet av de ensittarlägenheter i landet, där ensittaren under en tämligen
lång tid — exempelvis ett tjugotal år eller kanske en något mindre
tid — ägt bostadsbyggnad av ovan nämnd beskaffenhet uppförd å ensittarlägenheten.
Resultatet av denna utredning bör kunna läggas till grund för
bedömande av frågan, huruvida en ytterligare utvidgning av lagens omfattning
på sätt här antytts bör ske eller icke.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet anhålla, att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Majit måtte hemställa,
att Kungl. Majit måtte låta utreda, huruvida och i vilken
omfattning det alltjämt existerar ensittarlägenheter, där
nvttjanderättsinnehavare tillhörigt bostadshus, som lämnade
nöjaktig bostad åt honom och hans familj, visserligen icke
fanns uppfört å det till inlösen ifrågasatta området den
1 januari 1919, men likväl funnits uppfört så lång tid, att
rimliga skäl kunna anföras för att tillerkänna nämnde ensittare
rätt att få friköpa området,
samt att Kungl. Majit måtte vidtaga de åtgärder, vartill
utredningen kan giva anledning.»
Hi hemg till riksdagens protokoll t!)W
!) samt
2 tind. Nr 3.
2