Andra lagutskottets utlåtande nr 21.
1
Nr 21.
Ankom till riksdagens kansli den 4 april 1946 kl. 3 em.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med anhållan
om riksdagens gttrande angående vissa av Internationella
arbetsorganisationens konferens år 1945 vid dess
tjugosjunde sammanträde fattade beslut.
Genom en den 8 mars 1946 dagtecknad proposition, nr 208, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj:t, under
åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden,
anhållit örn riksdagens yttrande angående följande i nämnda
protokoll omförmälda, av den Internationella arbetsorganisationens konferens
år 1945 vid dess tjugosjunde sammanträde fattade beslut, nämligen
1) rekommendationen (nr 74) angående socialpolitisk minimistandard i
icke-självständiga områden (tilläggsbestämmelser);
2) en resolution angående uppehållandet av en hög och jämn sysselsättningsnivå
under industriens återhämtnings- och omställningsperiod; samt
3) en resolution angående skydd för barn och unga arbetare.
Internationella arbetskonferensens tjugusjunde sammanträde hölls i Paris
under tiden 15 oktober—5 novemeber 1945. I sammanträdet deltogo representanter
för 48 medlemsstater, av vilka 35 sänt fullständiga delegationer
d. v. s. två regeringsombud samt ett ombud från vardera av arbetsgivar- och
arbetarsidoma. Sverige deltog i sammanträdet med en fullständig delegation.
Genom propositionen nr 58 till innevarande års riksdag har Kungl. Majit
anhållit, att riksdagen måtte (samtycka till ratificering av en vid konferenssammanträdet
enhälligt antagen »Akt angående ändringar i Internationella
arbetsorganisationens stadga». Den proposition, som nu föreligger till behandling,
avser vissa andra vid sammanträdet fattade viktigare beslut. Av
dessa är endast ett av beskaffenhet att i enlighet med föreskrifterna i art. 19
i Internationella arbetsorganisationens stadga böra underställas riksdagen,
nämligen rekommendationen angående socialpolitisk minimistandard i ickesjälvständiga
områden (tilläggsbestämmelser). Emellertid fattades vid konferensen
ytterligare två beslut, vilka, ehuru de erhöllo formen av resolutioner,
dock ansetts vara av sådan vikt, att även de borde bringas till riksdagens
kännedom. Härmed åsyftas dels resolutionen angående uppehållandet av en
hög och jämn sysselsättningsnivå under industriens återhämtnings- och omställningsperiod
dels ock resolutionen angående skydd för barn och unga
arbetare.
Bihang till riksdagens protokoll 1946. 9 samt. 2 avd. Nr 21. 1
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 21.
Viskottet.
Beträffande rekommendationens och resolutionernas lydelse får utskottet
hänvisa till de såsom bilagor vid propositionen fogade översättningarna till
svenska språket av originaltexterna till desamma.
Delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet har i ett den
2 mars 1946 avgivet yttrande över ovannämnda vid Internationella arbetskonferensens
27 :e sammanträde fattade beslut anfört bland annat följande.
»Rekommendationen angående socialpolitisk minimistandard i icke-självständiga
områden (tilläggsbestämmelser) torde icke påkalla annan åtgärd
från svensk sida än en förklaring, att i rekommendationen föreslagna åtgärder
saknade tillämpning på svenska förhållanden.
Vad anginge de båda resolutionerna torde däri framlagda synpunkter och
förslag lämpligen böra — i den mån så ej redan skett — tagas under övervägande
vid det pågående sociala reformarbetet inom vårt land.»
Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, har i propositionen
anfört:
»Till vad delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet
anfört kan jag ansluta mig. Vad beträffar rekommendationen angående
socialpolitisk minimistandard i icke-självständiga områden (tilläggsbestämmelser),
saknar densamma givetvis omedelbart intresse för Sveriges vidkommande,
men jag anser mig likväl böra framhålla, att det icke är utan sin
moraliska betydelse, att Internationella arbetsorganisationens strävanden på
ifrågavarande betydelsefulla område vinna stöd från alla organisationen tillhörande
stater.
Såvitt angår de båda resolutionerna har i dessa otvivelaktigt givits uttryck
åt synpunkter, vilka kunna vara värda beaktande även vid den svenska
sociala och ekonomiska politikens utformning. Jag har följaktligen för avsikt
att föranstalta örn att ifrågavarande resolutioner bringas till de myndigheters
eller utredningsorgans kännedom, vilka därav beröras.»
Utskottet ansluter sig till vad föredragande departementschefen yttrat beträffande
förevarande, av Internationella arbetsorganisationens konferens
fattade beslut.
Utskottet hemställer,
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit giva till
känna vad utskottet anfört.
Stockholm den 2 april 1946.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
Andra lagutskottets utlåtande nr 21.
3
Vid ärendets behandling ha närvarit
från första kammaren: herrar Norman, Holmbäck, Linder, Wistrand, Forslund,
Löfvander, Hage och Björkman;
från andra kammaren: herrar Olovson i Västerås, Hagård, Holm, fru Johansson,
herrar Osterman, Carlsson i Bakeröd, Andersson i Eskilstuna och Andersson i Alfredshem.