Andra lagutskottets utlåtande nr 19.

Nr 19.

Ankom till riksdagens kansli den 28 mars 1946 kl. 5 em.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag
till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 24- mars
1942 (nr 128) örn förbud mot bebyggelse till hinder för
försvaret.

Genom en den 8 mars 1946 dagtecknad proposition, nr 150, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj:t,
under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda
protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

angående fortsatt giltighet ar lagen den 24 mars 1942 (nr 128) om
förhud mot bebyggelse till hinder för försvaret.

Härigenom förordnas, att lagen den 24 mars 1942 om förbud mot bebyggelse
till hinder för försvaret,1 vilken enligt lag den 25 maj 1945 (nr 255)
gäller till och med den 30 juni 1946, skall äga fortsatt giltighet lill och med
den 31 december 1947.

Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för det genom propositionen
framlagda förslaget, får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas
här nedan, hänvisa till propositionen.

I 1 § lagen den 24 mars 1942 (nr 128) örn förbud mot bebyggelse till
hinder för försvaret stadgas, att nybyggnad ej må utan tillstånd företagas
i närheten av befästning eller flygfält, örn genom byggnaden sådan anläggnings
användning för rikets försvar försvåras eller eljest avsevärt men åsamkas
försvaret. Vad sålunda stadgats örn nybyggnad skall även gälla väsentlig
om- eller tillbyggnad ävensom — enligt en den 25 maj 1945 företagen
lagändring (nr 255) — anordnande av virkes- eller annat varuupplag
eller materialgård. Har beslut meddelats om anläggande eller utvidgning
av befästning eller flygfält eller kan avsevärt men uppstå genom bebyggelse,
upplag eller materialgård i närheten av militär anläggning av annat slag,
äger länsstyrelsen förordna, att nu angivna bestämmelser skola äga motsvarande
tillämpning.

1 Senaste lydelse, se SFS 1945:255.

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 9 sami. 2 avd. Nr 19.

1

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 19.

Enligt 2 § åligger det byggnadsnämnd vid prövning av fråga om byggnadslov
att iakttaga vad i 1 § stadgas eller av länsstyrelsen med stöd av
samma paragraf föreskrivits. För ort, där byggnadsnämnd ej finnes, äger
länsstyrelsen enligt andra stycket av 2 § stadga, att nybyggnad eller väsentlig
om- eller tillbyggnad, som ej utföres för försvarsväsendets räkning, ej
må äga rum med mindre länsstyrelsen på ansökan prövat, att hinder som
avses i 1 § ej föreligger däremot. Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande
tillämpning i fråga örn anordnande av upplag eller materialgård i ort, där
vad i stadsplanelagen är föreskrivet för stad ej gäller.

I 3 § föreskrives, att innan beslut meddelas med anledning av ansökan
om byggnadslov eller tillstånd enligt 2 §, byggnadsnämnden eller länsstyrelsen
skall, därest tvekan kan råda huruvida hinder som avses i 1 § föreligger,
inhämta yttrande därom av myndighet, som Konungen bestämmer.

Friligt 4 § äger länsstyrelsen, om synnerliga skäl därtill äro, medgiva
tillstånd till nybyggnad eller om- eller tillbyggnad eller anordnande av upplag
eller materialgård, oaktat därav kan uppkomma men som avses i 1 §.
Underrättelse om sådant tillstånd skall ofördröjligen tillställas myndighet
som har att avgiva yttrande enligt 3 §. Finner byggnadsnämnd vid prövning
av fråga om byggnadslov, att synnerliga skäl därtill äro, oaktat men som
nyss sagts kan uppkomma, skall nämnden överlämna handlingarna till länsstyrelsen
för prövning, huruvida tillstånd må medgivas.

Finnes på grund av lagen tillstånd till nybyggnad eller om- eller tillbyggnad
eller anordnande av upplag eller materialgård icke kunna meddelas,
och föranledes därav, att sökanden under den tid hindret varar får vidkännas
kostnad utan motsvarande nytta av fastigheten eller att han går miste om
avkastning å nedlagt kapital, är han enligt 5 § berättigad till skälig gottgörelse
av kronan, om det intrång som åsamkas honom ej är att anse såsom
ringa. Ersättningen bestämmes av riksvärderingsnämnden.

I lagen upptagas vidare bestämmelser om rätt för länsstyrelse att medgiva
undantag från förbudet i 1 §, örn framställande av anspråk på ersättning
samt om straff för överträdelse av lagens bestämmelser m. m.

1942 års lag, som ursprungligen gällde till och med den 30 juni 1943, har
erhållit förlängd giltighet till och med den 30 juni 1946 genom lagar den
17 juni 1943 (nr 394), den 31 mars 1944 (nr 135) och den 25 maj 1945
(nr 255).

Bestämmelser angående tillämpning av lagen ha meddelats genom kungörelse
den 24 mars 1942 (nr 17 1), ändrad genom kungörelse den
29 oktober 1943 (nr 757). Genom dessa bestämmelser ålades länsstyrelserna
att skyndsamt i samråd med chefen för försvarsstaben taga i övervägande
för vilka områden förordnande borde meddelas enligt 2 § andra stycket i
lagen. Yttrande som avses i 3 § skall inhämtas från chefen för försvarsstaben
eller annan militär myndighet som denne bestämmer. Chefen för försvarsstaben
eller, efter uppdrag av honom, annan militär myndighet skall
vidare på framställning av byggnadsnämnd, i den mån så kan ske, lämna
upplysningar angående områden, beträffande vilka yttrande bör inhämtas

Andra lagutskottets utlåtande nr 19.

3

från militär myndighet innan ansökan om byggnadslov prövas, så ock de
uppgifter som eljest lämpligen kunna meddelas till ledning för byggnadsnämndens
prövning.

Föredragande departementschefen, statsrådet Zetterberg, har i propositionen
anfört följande:

»Förevarande lag den 24 mars 1942 örn förbud mot bebyggelse till hinder för
försvaret avser att trygga befästningars, flygfälts och andra militära anläggningars
användbarhet under krig. För alt icke värdet av de under den förstärkta
försvarsberedskapen med stora kostnader utförda anläggningarna
skall gå förlorat genom en bebyggelse, som minskar anläggningarnas effektivitet,
föreligger alltjämt behov av förbud mot dylik bebyggelse. Stadsplaneutredningen
har också i sitt förslag till byggnadslag upptagit bestämmelser
av permanent natur om förbud mot bebyggelse till hinder för försvaret och
luftfarten i huvudsaklig överensstämmelse med stadgandena i 1942 års lag.
Utredningens förslag till byggnadslag med flera författningar är för närvarande
föremål för granskning inom justitiedepartementet på grundval av de
däröver avgivna yttrandena. Med hänsyn till ärendets omfattning kan förslaget
icke hinna slutligt prövas av statsmakterna, innan giltighetstiden för
1942 års lag utgår. För att icke skyddet för de militära anläggningarna skall
upphöra, innan statsmakterna hinna taga ställning till stadsplaneutredningens
förslag i förevarande hänseende, torde giltighetstiden för 1942 års lag
böra förlängas. Då en eventuell ny lagstiftning icke lärer kunna träda i kraft
förrän tidigast den 1 januari 1948, synes giltighetstiden för 1942 års lag böra
förlängas till och med den 31 december 1947.»

Lagrådet har lämnat lagförslaget utan erinran.

Utskottet har ej funnit anledning till erinran mot det genom propositionen
framlagda lagförslaget och får därför hemställa,

att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.

Stockholm den 28 mars 1946.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling lia närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Under, Forslund, Hage, fröken Andersson,
herrar Hallagård och Carl Eric Ericsson;

från andra kammaren: herrar Olovson i Västerås, Hagard, Hellbacken, Hyberg,
Hermansson, frii Johansson, herrar Larsson i Östersund och Osterman.

Utskottet.