Andra lagutskottets utlåtande nr 15.

1

Nr 15.

Ankom till riksdagens kansli den 12 mars 1946 kl. 4 em.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag
till lag om fortsatt giltighet av allmänna förfogandelagen
den 22 juni 1939 (nr 293).

Genom en den 15 februari 1946 dagtecknad proposition, nr 69, vilken
hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.
Majit, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet
förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

om fortsatt giltighet av allmänna förfogandelagen
den 22 juni 1939 (nr 293).

Härigenom förordnas, att allmänna förfogandelagen den 22 juni 19391,
vilken jämlikt lag den 11 maj 1945 (nr 171) gäller till och med den 30 juni
1946, skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1947.

Allmän förfogandelag utfärdades den 22 juni 1939 (nr 293) och gällde
ursprungligen till och med den 31 mars 1940. Lagens giltighetstid har förlängts
genom lagar den 30 mars 1940 (nr 168), den 13 juni 1941 (nr 394),
den 15 maj 1942 (nr 251), den 17 juni 1943 (nr 403), den 28 april 1944 (nr
175) och den 11 maj 1945 (nr 171), sista gången för tiden till och med den
30 juni 1946. I samband med förlängningarna av giltighetstiden hava vissa
ändringar vidtagits i lagen.

För att lagens materiella bestämmelser skola träda i tillämpning erfordras
.särskilt förordnande därom. Sådant förordnande må meddelas vid krig eller
krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga, av krig
föranledda förhållanden. Förordnande meddelas av Kungl. Majit med riksdagens
samtycke, dock att, när riksdagen ej är samlad, provisoriskt förordnande
må meddelas av Kungl. Majit. Genom kungörelse den 6 september
1939 (nr 624) meddelade Kungl. Majit förordnande, varom nyss är sagt, att
gälla tills vidare, vilket förordnande riksdagen i skrivelse den 7 oktober
1939 (nr 9) förklarade sig gilla. Förordnandet är alltjämt gällande.

Beträffande allmänna förfogandelagens innehåll må här allenast erinras
örn att enligt lagen Kungl. Majit äger — där så finnes erforderligt för att
inom riket eller inom visst område av riket tillgodose behovet av för -

1 Senaste lydelse, se SFS 1910:168, 1941:394 och 1942:251.
Hiliang till riksdagens protokoll IDAG. D sunil. 2 nini. Nr 15.

Utskottet.

2 Andra lagutskottets utlåtande nr 15.

nödenhet, som är av vikt för befolkningen eller produktionen, eller för att
bereda tillgång till förnödenhet, som är behövlig för krigsbruk eller annat
ändamål av betydelse för det allmänna — föreskriva skyldighet för ägare
eller innehavare av sådan förnödenhet att avstå densamma till kronan. Vidare
äger Kungl. Maj:t för behov, som nyss är sagt, föreskriva att beslag
skall läggas å förnödenhet som i det föregående avses, varjämte Kungl.
Maj:t äger i vissa andra hänseenden förfoga över fastigheter, anläggningar,
transportmedel m. m. För egendom, som avstås till kronan eller eljest ställes
till kronans förfogande eller upplåtes till dess begagnande, utgår ersättning
efter grunder, som i lagen angivas.

Föredragande departementschefen, statsrådet Gjöres, har i propositionen
anfört:

»Även om det allmänna försörjningsläget inom riket efter krigets slut i
många hänseenden avsevärt förbättrats, föreligger dock alltjämt på grund
av förhållandena på världsmarknaden knapphet på åtskilliga för folkförsörjningen
betydelsefulla förnödenheter. Man torde ha att räkna med att
denna knapphet, åtminstone beträffande vissa av förnödenheterna i fråga,
kommer att bestå även efter den 30 juni 1946 under tid, som för närvarande
icke kan beräknas. Det synes därför nödvändigt att jämväl efter sistnämnda
dag bibehålla vissa på allmänna förfogandelagens bestämmelser
grundade beslag och därmed sammanhängande regleringar. Behov av ifrågavarande
lag kommer alltså att föreligga ännu någon tid, och jag finner mig
därför böra förorda, att lagens giltighetstid utsträckes, förslagsvis till och
med den 30 juni 1947.»

Lagrådet har lämnat förslaget utan erinran.

Utskottet har ej funnit anledning till erinran mot det genom propositionen
framlagda lagförslaget och får därför hemställa,

att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.

Stockholm den 12 mars 1946.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling lia närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Linder, Wistrand, Forslund, Björkman,
Hallagård, Söderkvist och Englund;

från andra kammaren: herrar Olovson i Västerås, Hellbacken, Håstad, Larsson
i Östersund, Carlsson i Bakeröd, Andersson i Eskilstuna, Lundberg och Jacobsson i
Igelsbo.

Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1946
616476