Andra lagutskottets utlåtande nr 13.

1

Nr 13.

Ankom till riksdagens kansli den 7 mars 1946 kl. 5 em.

Utlåtande i anledning av Kunyl. Maj.ts proposition med förslag
till lag angående ändring av lagen den 20 december 1940
(nr 1044) örn vissa av landsting eller kommun drivna
sjukhus, m. m.

Genom en den 18 januari 1946 dagtecknad proposition, nr 36, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj:t,
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade
förslag till

1) lag angående ändring av lagen den 20 december 1940 (nr 1044) örn
vissa av landsting eller kommun drivna sjukhus; samt

2) lag om ändrad lydelse av 18 § epidemilagen den 19 juni 1919 (nr 443)

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de genom propositionen

framlagda lagförslagen, får utskottet, i den mån redogörelse därför ej lärn
nas här nedan, hänvisa till propositionen.

Epidemilagen den 19 juni 1919 (nr 443; ändr. nr 156/1924, 299/1937,
562/1938, 114/1939, 485/1940, 1049/1940, 422/1944) innehåller bl. a. följande
bestämmelser.

För ordnande av allmänna sjukvården vid smittsamma sjukdomar skall
varje landstingsområde utgöra ett epidemidistrikt. Stad, som icke deltager
i landsting, utgör eget epidemidistrikt. Konungen äger för särskilt fall medgiva,
att stad, som deltager i landsting, må utgöra eget epidemidistrikt (16 §).
Varje epidemidistrikt skall äga tillgång till erforderligt antal platser å sjukhus,
avsedda för personer, som äro behäftade med någon av de i 2 § 1 mom.
av lagen uppräknade sjukdomarna (pest, kolera, smittkoppor, fläckfeber,
nervfeber, paratyfus, scharlakansfeber, difteri, akut barnförlamning, smittsam
hjärnfeber och rödsot). Sådana epidemisjukhus skola vara ändamålsenligt
förlagda och anordnade samt försedda med nödig utrustning, och vid
dem skola anställas läkare samt den övriga personal, som av behovet påkallas.
Sjukvårdspersonalen skall vara så talrik och hava sin tjänstgöring
så ordnad, att nödig vila och ledighet beredes densamma. De till epidemisjukhus
uppgjorda ritningarna må underställas medicinalstyrelsens pröv ftihrmg

till riksdagens protokoll 19ifi. 9 sami ? nöd. Nr 13 l

Andra lagutskottets utlåtande nr lo.

2

ning. Varje epidemidistrikt skall därjämte vara försett med erforderlig utrustning
för sådana tillfälliga sjukvårdslokaler, vilkas inrättande kan nödvändiggöras
av särskilda omständigheter (18 §). Ledningen av epidemisjukhusväsendet
inom varje epidemidistrikl tillkommer en epideminämnd.
Sådan nämnd är i stad, som utgör eget epidemidistrikt, efter stadens bestämmande
hälsovårdsnämnden eller den sjukvårdsberedning, vilken enligt
föreskrift i lagen örn vissa av landsting eller kommun drivna .sjukhus må
finnas i staden, saint å annan ort den sjukvårdsberedning, varom stadgas i
lagen om landsting. Bestämmer stad, sorn nyss sagts, att sjukvårdsberedningen
skall vara epideminämnd, skall förste stadsläkaren vara ledamot a\
nämnden (19 §). Epideminämnd skall verka för att sjukvården inom epidemidistriktet
är så ordnad, alt den, då sjukdom, som i 2 § 1 mom. sägs,
utbryter och så länge den varar, må fullt motsvara behovet. För sådant
ändamål har nämnden att uppgöra en plan över sjukvårdens ordnande, för
den händelse de för distriktet tillgängliga platserna å epidemisjukhus skulle
visa sig otillräckliga. Denna plan skall upptaga dc lägenheter, över vilka
nämnden vid förefallande behov kan förfoga för inrättandet av tillfälliga
sjukvårdslokaler, ävensom den personal och utrustning, som för dessa finnes
att tillgå. Planen skall omedelbart kunna bringas till verkställighet, i
den mån omständigheterna det påkalla (20 §). Person, som inom epidemidistriktet
insjuknat i sådan sjukdom, som i 2 § ! mom. sågs, åtnjuter kostnadsfritt
vård och underhåll i allmänt rum å epidemisjukhus och å sådan
tillfällig sjukvårdslokal, som förut nämnts. Även den, sorn intagits å epidemisjukhus
eller å tillfällig sjukvårdslokal, därför att han misstänkes vara
behäftad med sjukdom, som i 2 § 1 mom. sägs, eller utan att vara sjuk likväl
av läkare misstänkes föra smitta av sådan sjukdom, är berättigad att
kostnadsfritt åtnjuta underhåll i allmänt rum å sjukvårdsinrättningen under
den tid han är intagen därstädes. Kostnaden för vård och underhåll, som
nu nämnts, gäldas av epidemidistriktet (23 §).

Landstingens och kommunernas sjukhusväsende i allmänhet regleras
genom lagen dan 20 december 19i0 (nr 1044; ändr. nr 795/1943, 98/1944,
79/1945) arn vissa av landsting eller kommun drivna sjukhus, i det följande
benämnd sjukliuslagen. Vissa slag av anstaltsvård, bl. a. anstaltsvård varom
föreskrifter äro meddelade i epidemilagen, omfattas dock av sjukhuslagens
bestämmelser endast i deri mån detta särskilt föreskrives i lagen. En kort
översikt av bestämmelserna i sjukhuslagen torde här böra lämnas.

Enligt 1 § åligger det landsting och stad, som icke deltager i landsting,
att för dem, som lia sin vistelseort eller hemort inom landstingsområdet
eller staden, ombesörja anstaltsvård för sjukdom, skada eller kroppsfel, i
den mån annan icke drager försorg örn sådan vård. Dylik vård må ock
ombesörjas av kommun, vilken deltager i landsting. — 2 § innehåller vissa
legaldefinitioner. Sålunda förstås med sjukhus sjukvårdsanstalt, som drives
av landsting eller kommun och som ej är anordnad vid fattigvårdsanstalt

Andra lagutskottets utlåtande nr lii.

3

eller lyder under militär myndighet. Är sjukhus ej inrättat uteslutande för
vård av tuberkulossjuka, benämnes det lasarett, örn det är avsett för vårdbehövande
oberoende av fallets svårare eller lindrigare art, och eljest sjukstuga.
Sjukhus, som är inrättat uteslutande för vård av tuberkulossjuka
(tuberkulossjukvårdsunstalt), benämnes sanatorium, örn det är avsett för
sådana sjuka oberoende av vårdens art, och eljest tubcrkulossjukstuga. För
sjukvård ansvarig läkare benämnes — med vissa undantag — vid lasarett
lasarettsläkare, vid sjukstuga sjukstuguläkare, vid sanatorium sanatorieläkare
och vid tuberkulossjukstuga tuberkulossjukstiiguläkare. — Enligt 4 §
skall den centrala ledningen av landstingets sjukvårdsväsende utövas av
landstingets sjukvårdsberedning i den omfattning, som närmare angives i
paragrafen. — 1 5 § givas särskilda regler bl. a. för det fall, att sjukhus
drives av kommun. I sådant fall är kommunen pliktig att åt lämplig kommunal
nämnd eller annat kommunalt organ uppdraga att vara sjukvårdsberedning
med skyldighet att i fråga örn kommunens sjukhusväsende fullgöra
den verksamhet, som i avseende å landstings sjukhusväsende åligger
sjukvårdsberedning. Vad i sjukhuslagen finnes föreskrivet om landsting
skall i fråga om sjukhus, för vars driftkostnad kommun eller sammanslutning,
vari landsting eller kommun deltager, helt eller till viss kvotdel i sista
hand ansvarar, tillämpas, såvitt angår landstinget såsom beslutande myndighet,
i avseende å det organ, som äger att besluta för kommunen eller
sammanslutningen, och eljest i avseende å kommunen eller sammanslutningen.
— Enligt 6 § skall högsta tillsynen över sjukhus utövas av medicinalstyrelsen.
— I 7 § stadgas, i första stycket att vid sjukhus skall finnas
anställd för sjukhusets behöriga skötande erforderlig personal och alt personalen
skall vara så talrik och ha sin tjänstgöring så ordnad, att nödig
vila och ledighet kan beredas densamma; i andra stycket, att sjukhus skall
vara försett med den utrustning, som med hänsyn till dess ändamål kan
anses av behovet påkallad; i tredje stycket, att sjukstuga ej må vara försedd
med mer än 30 vårdplatser — med rätt dock för medicinalstyrelsen att medgiva
ytterligare intill 20 vårdplatser — och att tuberkulossjukstuga ej må
lia mer än 40 vårdplatser; i fjärde stycket, att sjukhus, som har mer än 24
vårdplatser, skall för vård av sådana personer, som må å sjukhuset mottagas
och på grund av smittsam sjukdom eller av annan anledning icke
utan olägenhet kunna vårdas å allmän sal, vara försett med nödigt antal
för sjuka å sådan sal avsedda särskilda ruin, samt i femte stycket, att vid
beräknande jämlikt tredje och fjärde styckena av antalet vårdplatser platser
å barnbördsavdelning skola medräknas allenast i den mån antalet sådana
platser överstiger 15. — 8 § innehåller föreskrifter om reglering av anställningsvillkoren
för sjukhuspersonalen. — 1 9 § stadgas, att anläggning av
sjukhus ej må påbörjas, förrän medicinalstyrelsen, efter inhämtande av
byggnadsstyrelsens yttrande, godkänt såväl den för sjukhuset avsedda tomten
sorn byggnadsritningar för sjukhusanläggningen samt ritningar över

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 13.

uppvärmnings- och sanitärtekniska anordningar vid densamma. Enahanda
bestämmelser skola i tillämpliga delar gälla i avseende å inrättande av sjukhus
i byggnad, som tidigare uppförts för annat ändamål, ävensom i fråga
om avsevärd till- eller ombyggnad av befintligt sjukhus. Därjämte gives
föreskrift om anmälningsskyldighet till medicinalstyrelsen, när sjukhus färdigställts.
— Enligt 10 § skall den närmaste tillsynen vid och ansvaret för
förvaltningen av sjukhus utövas av en direktion, vilken utses av den, som
driver sjukhuset. I paragrafen givas närmare bestämmelser om direktionens
sammansättning och verksamhet. — 11 § innehåller bestämmelser om inför
direktionen ansvarig styresman för sjukhus. — 12 § upptager föreskrifter
örn besvärsrätt över direktionens beslut. — 1 13 § stadgas atl, om lasarett
eller sanatorium finnes böra uppdelas på två eller flera avdelningar med
särskilda för sjukvården ansvariga läkare eller om vid lasarett eller sanatorium
ny sådan avdelning finnes böra inrättas eller om särskilda lasarettseller
sanatorieläkare finnas böra anställas med uppgift att verkställa undersökningar
eller meddela sjukbehandling av speciell art utan att för ändamålet
ny sjukhusavdelning inrättas, den som driver sjukhuset har att i
ärendet göra framställning hos Konungen. — Enligt 14 § 1 mom. skola
lasaretts- och sanatorieläkare utnämnas av Konungen. Det åligger medicinalstyrelsen
att, i den mån enligt vederbörligen meddelade bestämmelser
behöriga sökande anmält sig, å förslag uppföra de tre i avseende å skicklighet
och förtjänst främsta bland de sökande. Sedan förslag upprättats,
äger sjukvårdsberedningen efter direktionens hörande att avgiva förord till
förmån för någon av de å förslaget uppförda eller annan sökande, vilken
av någon av dem, som inom medicinalstyrelsen deltagit i behandlingen av
ärendet, ansetts böra erhålla förslagsrum. Enligt 14 § 2 mom. första stycket
skola samma regler gälla beträffande sjukstuguläkare vid sjukstuga, beträffande
vilken medicinalstyrelsen medgivit inrättande av mer än 30 vårdplatser.
Vad angår annan sjukstuguläkare och tuberkulossjukstuguläkare
stadgas i 14 § 2 mom. andra stycket, att sådan läkare tillsättes av sjukvårdsberedningen
efter hörande av vederbörande direktion genom förordnande
för viss tid eller tills vidare, i senare fallet med ömsesidig rätt till
minst sex månaders uppsägningstid, att sådan läkartjänst ej må besättas
med annan än den, som av medicinalstyrelsen funnits enligt vederbörligen
meddelade bestämmelser till tjänsten behörig, samt att i förordnande, som
för viss tid meddelas sjukstuguläkare, skall intagas förbehåll därom, att,
därest beslut fattas örn sådant utvidgande, att sjukstuguläkaren skall tillsättas
enligt första stycket, eller örn sjukstugans omändring till lasarett,
sjukstuguläkaren skall vara pliktig att avgå sex månader efter uppsägning.
— 15 § innehåller vissa bestämmelser om mottagning för öppen sjukvård,
som för sjukvård ansvarig sjukhusläkare anordnar å sjukhuset med sjukvårdsberedningens
medgivande. — I 16 § givas föreskrifter örn förordnande
av underläkare vid lasarett, sjukstuga, som erhållit medicinalstyrelsens med -

Ändra lagutskottets utlåtande nr 13.

b

givande att ha mer än 30 vårdplatser, och sanatorium, av innehåll bl. a. att
ny underläkartjänst ej må inrättas utan medgivande av Konungen eller,
efter Konungens förordnande, av medicinalstyrelsen. — 17 § innehåller föreskrifter
om förordnande av underläkare vid lasarett eller sanatorium till
biträdande lasaretts (sanatorie-) läkare. — 18 § upptager föreskrifter om rätt
till semester för vid sjukhus anställda befattningshavare ävensom om förbud
att, såvitt angår läkare som är ansvarig för sjukvård, utan Konungens
tillstånd för åtnjutande av lön uppställa villkor, varigenom läkaren förhindras
att utöva enskild praktik, som avser konsultation på annan läkares kallelse,
mottagning för sjuka i läkarens bostad eller behandling av sjuka i
fall, där den sjuke eljest icke skulle ha tillgång till läkare eller icke utan
olägenhet eller omgång kunde erhålla läkare med den för den sjukes behandling
erforderliga specialutbildningen. — 19 § behandlar intagning å
sjukhus. Här stadgas bl. a., att intagning ej må ske för annan vård än sådan,
varför sjukhus är inrättat, dock att å sjukhus, som är inrättat för
allenast visst slag av vårdbehövande eller för allenast visst slag av behandling,
intagning för annat i 1 § omförmält ändamål må ske, där särskilt
trängande omständigheter därtill föranleda. Sjuk, vilken lider av sjukdom,
som avses i bl. a. 2 § 1 mom. eller 24 § epidemilagen, må icke, ändå att
fråga är örn vård, varför sjukhus är inrättat, där intagas, med mindre betryggande
åtgärder mot smittans spridande vidtagas. Beträffande sjukstugor
och tuberkulossjukstugor gäller därutöver, att å sådant sjukhus ej må
utan särskilda skäl intagas annan vårdbehövande än sådan, som med hänsyn
till sjukstugans utrustning och sjukstuguläkarens utbildning lämpligen
kan där behandlas. — 20 § innehåller föreskrifter om legosängsavgifter. —
I 21 § 1 mom. första stycket stadgas förbud för läkare, som är ansvarig för
sjukvård å lasarett eller sjukstuga, att mottaga särskild ersättning för åtgärd,
som står i omedelbart samband med intagning å eller utskrivning
från sjukhuset, eller för undersökning, behandling eller skötsel av den, som
vårdas å allmän sal eller å särskilt rum, avsett för sjuka å sådan sal. Enligt
andra stycket av samma moment må dylik läkare — i den mån ej mellan
honom och den, som driver sjukhuset, överenskommits, att läkaren ej heller
må mottaga särskild ersättning för vård av person, som intagits å halvenskilt
eller enskilt rum — för undersökning, behandling eller skötsel av
sådan person mottaga frivilligt tillbjuden ersättning men däremot ej i något
fall begära dylik ersättning. För sjukvård å tuberkulossjukvårdsanstalt ansvarig
läkare må enligt 21 § 2 mom. icke mottaga särskild ersättning för
åtgärd, som avses i 1 mom. första eller andra stycket. Enligt 21 § 3 moni.
må annan å sjukhus anställd personal än för sjukvård ansvarig läkare icke
fordra ersättning i någon form för behandling eller skötsel av där intagen
person. — 22 § innehåller bemyndigande för Konungen att beträffande
sjukhus meddela bestämmelser i vissa angivna hänseenden.

Av nu återgivna bestämmelser skola, enligt 23 §. de i fi §, 7 § första och

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 13.

andra styckena, 8—32 §§, 14 § 2 mom. andra stycket, 21 § 2 och 3 mom.
samt 22 § i tillämpliga delar gälla även vid bl. a. av landsting eller kommun
driven anstalt för vård av personer, som äro behäftade med någon av de i
2 § 1 mom. epidemilagen uppräknade sjukdomarna, dock med undantag
för sådana tillfälliga sjukvårdslokaler, som avses i 20 § nämnda lag.

I 24—29 §§ sjukhuslagen äro slutligen meddelade vissa övergångsbestämmelser,
vilka icke torde behöva här återgivas.

Tillämpningsbestämmelser till sjukhuslagen äro givna i sjukhusstadgan
den 20 december 19A0 (nr 1045; ändr. nr 796/1943). Enligt 56 § denna
stadga skall vad i stadgan föreskrives örn annan sjukstuga än sådan, som
av medicinalstyrelsen beviljats rätt att ha mer än 30 vårdplatser, med visst
undantag i tillämpliga delar lända till efterrättelse även beträffande de i
23 § sjukhuslagen avsedda anstalterna.

Bestämmelser om villkor för behörighet till läkarbefattningar vid lasarett,
sjukstugor, sanatorier och tuberkulossjukstugor äro givna i 3 § kungörelsen
den 17 december 1915 (nr 559; ändr. bl. a. nr 440/1932) angående villkor
för behörighet till vissa läkarbefattningar. Några behörighetsbestämmelser
för läkare vid epidemisjukhus äro däremot icke utfärdade.

Medicinalstyrelsen uppdrog den 10 november 1943 åt dåvarande överläkaren
vid Stockholms epidemisjukhus, numera medicinalrådet Rolf Bergman
att till styrelsen inkomma med utredning och förslag rörande behörighet
till läkarbefattning vid epidemisjukhus och därmed sammanhängande
frågor. Bergman avgav med skrivelse den 21 april 1944 begärd utredning
i ämnet.

Medicinalstyrelsen har i skrivelse den 19 juni 1944 tagit upp ifrågavarande
spörsmål till förnyat övervägande och framlagt förslag i ämnet.

Över medicinalstyrelsens förslag ha yttranden avgivits av kanslern för
rikets universitet — efter hörande av medicinska fakulteterna i Uppsala
och Lund samt karolinska institutets lärarkollegium — statens sjukhusutredning
av år 1943, samtliga landsting utom Östergötlands läns, Värmlands
läns och Örebro läns landsting, stadsfullmäktige i Stockholm, Göteborg,
Malmö, Norrköping, Hälsingborg, örebro, Gävle och Eskilstuna,
svenska landstingsförbundet, svenska stadsförbundet. Sveriges läkarförbund
och svenska lasarettsläkareföreningen.

Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, har i propositionen
anfört följande:

»Gällande lagbestämmelser örn epidemisjukhusväsendet finnas dels i epidemilagen
och dels i sjukhuslagen; den senare lagens föreskrifter äro nämligen
till en del tillämpliga jämväl å epidemisjukhusen. I vad rör organisationen
av epidemisjukhusväsendet äro bestämmelserna tämligen allmänt

Andra lagutskottets utlåtande nr 13.

i

hållna. Enligt epidemilagen aligger del vederbörande epidemidistrikt att
svara för att inom distriktet finnes erforderligt antal platser å sjukhus avsedda
för personer, som äro behäftade med de i epidemilagen särskilt uppräknade
epidemiska sjukdomarna. Det stadgas vidare, att sådana epidemisjukhus
skola vara ändamålsenligt förlagda och att vid dem skola anställas
läkare och den övriga personal, som av behovet påkallas. Därjämte finnas
föreskrifter örn skyldighet att anskaffa utrustning för oell planlägga inrättande
av tillfälliga sjukhuslokaler att tagas i bruk för den händelse tillgängliga
platser å epidemisjukhus befinnas otillräckliga. Jämlikt sjukhuslagen
skall för epidemisjukhus liksom för annat sjukhus gälla, att anläggning av
sjukhuset ej får påbörjas, förrän medicinalstyrelsen godkänt såväl den för
sjukhuset avsedda tomten som byggnadsritningar för anläggningen samt
ritningar över uppvärmnings- och sanitärtekniska anordningar vid densamma.
De i sjukhuslagen givna bestämmelserna örn direktion gälla jämväl
epidemisjukhusen. 1 övrigt lia epidemidistrikten stor frihet att organisera
epidemisjukhusväsendet på sätt lämpligast finnes och äga själva rätt
att tillsätta läkartjänster vid epidemisjukhusen utan annan kontroll än den
som ligger däri, att medicinalstyrelsen skall i förväg pröva sökandenas behörighet.
Särskilda behörighetsbestämmelser finnas emellertid icke; det erfordras
blott att vederbörande skall fylla de krav sorn i allmänhet äro uppställda
för rätt att utöva läkarkonsten.

Medicinalstyrelsen bär nu framlagt förslag i ämnet, vilket förslag i första
hand innebär att en viss differentiering skulle genomföras inom epidemisjukhusväsendet.
De permanenta epidemivårdsanstalterna föreslås sålunda
skola uppdelas i två kategorier. Den ena kategorien, för vilken enligt förslaget
beteckningen epidemisjukhus bör reserveras, skall omfatta sådana
epidemivårdsanstalter, som äro avsedda för alla till epidemivården hörande
sjukdomsfall, oberoende av deras svårhetsgrad. Vid de anstalter, som ingå
i den andra kategorien, epidemisjukstugorna, skola endast behandlas fall,
som icke kräva mera speciell vård. Avsikten är, att epidemivårdsanstalter
med mer än 60 vårdplatser alltid skola vara anordnade såsom epidemisjukhus.
örn i något epidemidistrikt ingen anstalt har denna storlek, skall Kungl.
Majit ändock utse en av anstalterna till epidemisjukhus, försåvitt icke distriktet
avtalsenligt disponerar minst 40 vårdplatser å epidemisjukhus, som är
beläget inom samma län men drives av annat epidemidistrikt. Det tillåtna
vårdplatsantalet vid epidemisjukstuga skall enligt förslaget vara högst 60.

Den i ärendet förebragta utredningen synes mig giva uppenbara belägg
för angelägenheten ur sjukvårdssynpunkt av att varje epidemidistrikt för
fogar över ett tillräckligt antal platser vid en central epidemivårdsanstalt
som äger förutsättningar för tillfredsställande vård även av mera komplicerade
sjukdomsfall. Å andra sidan synes det ur olika synpunkter önskvärt
att, för de enklare fallen, en viss decentralisering av epidemisjukhusväsendet
bibehålies. Den av medicinalstyrelsen föreslagna differentieringen av epi -

Amira lagutskottet a utlåtande ur 13.

8

demivårdsanstalterna, vilken i princip tillstyrkts i det övervägande antalet
yttranden, synes mig i stort sett innebära en lycklig lösning av frågan. Endast
i vad avser benämningen å de båda olika sjukhustyperna hyser jag en
avvikande mening. Det synes mig nämligen icke lämpligt att uttrycket epidemisjukhus,
vilket för närvarande i lag och författning användes såsom beteckning
för samtliga hithörande anstalter, reserveras för allenast en del av
dem. För de mera kvalificerade anstalterna föreslår jag i stället beteckningen
epidemilasarett; de mindre anstalterna synas i enlighet med förslaget
kunna kallas epidemisjukstugor. Uttrycket epidemisjukhus skulle då
kunna bibehållas såsom en benämning för epidemivårdsanstalterna i gemen.

Såsom i åtskilliga yttranden framhållits, torde det i allmänhet vara tillräckligt
med ett epidemilasarett i varje epidemidistrikt. Epidemilasarettet
kommer då att på ett naturligt sätt bli centralpunkt för epidemivården inom
distriktet; den för sjukvården vid epidemilasarettet ansvarige läkaren torde
kunna utöva konsulterande verksamhet i förhållande till epidemisjukstugorna
i distriktet. Det bör alltså principiellt föreskrivas skyldighet för varje
epidemidistrikt att ha ett epidemilasarett. Undantag från denna regel bör
såsom av medicinalstyrelsen föreslagits kunna medgivas i det fall, att visst
epidemidistrikt enligt avtal med annat epidemidistrikt disponerar ett tillräckligt
antal platser å epidemilasarett, som drives av det sistnämnda
distriktet. Jag anser det böra ankomma på medicinalstyrelsen att, med hänsyn
till omständigheterna i varje särskilt fall, pröva huruvida sådant undantag
skall medgivas. Att i lagen föreskriva det minimiantal vårdplatser av
nyssnämnt slag, som skall stå till disposition, torde vid sådant förhållande
icke vara nödvändigt. Ej heller synes såsom oeftergivligt villkor behöva
uppställas, att dessa vårdplatser skola finnas å epidemilasarett inom
samma län. Hinder bör givetvis icke föreligga att ett epidemidistrikt, som så
önskar, upprättar flera epidemilasarett inom distriktet.

Av det anförda följer, att en generell föreskrift om att alla epidemisjukhus,
som ha mer än ett visst antal vårdplatser, skola anses såsom epidemilasarett
och utrustas såsom sådana enligt min mening icke bör införas. Å
andra sidan torde det med hänsyn till sjukvårdens effektivitet vara lämpligt,
att epidemisjukstugorna icke inrätttas med ett alltför stort antal permanenta
vårdplatser. I likhet med medicinalstyrelsen anser jag att platsantalet där
icke bör överstiga 60. Regeln örn ett dylikt maximiantal bör emellertid icke
göras absolut utan bör möjlighet stå öppen för medicinalstyrelsen att i särskilda
fall medgiva att en epidemisjukstuga får ha ett större antal vårdplatser.

Enligt medicinalstyrelsens förslag skola de för sjukvården vid epidemilasaretten
ansvariga läkarna, epidemilasarettsläkarna, alltid vara heltidsanställda;
dessa tjänster skola alltså icke få ha karaktären av bisysslor. Härtill
har man i en del yttranden ställt sig tveksam, särskilt emedan man befarar att
epidemilasaretten på många håll icke komme att bli av den storleksordning,
att epidemilasarettsläkaren vid normal beläggning å sjukhuset erhölle full

.{mira lagutskottets utlåtande nr 13.

9

sysselsättning. Jag anser i princip riktigt, att epidemilasarettsläkartjänsterna
skola ha karaktär av heltidstjänster. 1 den mån visst epidemilasarett
icke lämpligen kan erhålla den storlek som med hänsyn härtill är erforderlig,
torde en kombination av tjänsten med läkartjänst vid annat sjukhus å
samma ort böra eftersträvas. Skulle en sådan anordning icke visa sig möjlig,
bör tjänsten i undantagsfall kunna förenas även med annan läkartjänst.
Förutsättning härför torde dock böra vara särskilt medgivande av medicinalstyrelsen.
Genom atl en dylik dispensmöjlighet öppnas torde det av landstingen
i Gotlands och Blekinge län framförda önskemålet örn införande av
en undantagsbestämmelse härvidlag för de mindre epidemidistrikten bli i
tillbörlig mån tillgodosett. I detta sammanhang må understrykas lämpligheten
av att epidemilasaretten, där så kan ske, i rationaliseringssyfte i största
möjliga mån samordnas med å orten befintligt lasarett.

Liksom medicinalstyrelsen finner jag lämpligt, att särskilda behörighetsbestämmelser
utfärdas för de läkartjänster, vilkas innehavare skola vara ansvariga
för sjukvården vid epidemilasarett och epidemisjukslugor (epidemilasarettsläkare
och epidemisjukstuguläkare). Vad medicinalstyrelsen härutinnan
föreslagit föranleder ingen erinran från min sida, men jag vill tilllägga,
att möjlighet till dispens från behörighetsbestämmelserna torde böra
stå öppen, särskilt under den närmaste tiden efter deras ikraftträdande.
Behov av dispens kan föreligga speciellt i fråga om sådana läkare vilka,
utan att äga sådan behörighet som är avsedd att föreskrivas, under längre
tid på ett förtjänstfullt sätt förestått epidemisjukhus. Behörighetsbestämmelserna
torde böra utfärdas i administrativ ordning.

Enligt medicinalstyrelsens förslag skola epidemilasaretten ur administrativ
synpunkt erhålla en .ställning jämförlig med lasarettens, sä alt de för de
senare gällande bestämmelserna i sjukhuslagen i stort sett bliva direkt tilllämpliga
även på epidemilasaretten. Detta synes vara riktigt. Till några av
de i samband härmed uppkommande spörsmålen återkommer jag i det följande.
Här skall endast beröras en fråga av mera principiell betydelse, nämligen
den örn tillsättningen av epidemilasarettsläkartjänsterna. Medicinalstyrelsens
förslag på denna punkt innebär ett fullföljande av huvudtanken
om likställighet mellan lasaretten och epidemilasaretten. Epidemilasarettsläkartjänslerna
föreslås alltså skola -— liksom lasarettsläkartjänsterna —
tillsättas av Kungl. Majit, sedan medicinalstyrelsen uppsatt tre av de .sökande
på förslag och sjukvårdsberedningen efter direktionens hörande avgivit
förord. Svenska stadsförbundet och flertalet av de städer, som yttrat
sig i ärendet, lia emellertid påyrkat, att städerna skola bibehållas vid sin
nuvarande rätt att tillsätta läkare vid epidemisjukhusen. Från landstingens
sida har däremot medicinalstyrelsens förslag på denna punkt icke mött
någon gensaga. Likställigheten mellan lasaretten och epidemilasaretten synes
mig kräva, att epidemilasarettsläkartjänsterna skola tillsättas i samina
ordning som lasarettsläkartjänsterna. Då anledning saknas att nu överföra

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 13.

Utskottet.

rätten alt utnämna lasarettsläkare till vederbörande huvudman, tinner jag
mig böra tillstyrka medicinalstyrelsens förslag.

Beträffande tillsättandet av epidemilasarettsläkartjänster vid de epidemilasarett,
där undervisning av medicine kandidater skall äga rum, har medicinalstyrelsen
tänkt sig, att i sjukhuslagen skulle införas bestämmelse om att
vederbörande medicinska fakultet respektive karolinska institutets lärarkollegium
ävensom kanslern för rikets universitet skola äga att, sedan medicinalstyrelsens
förslag upprättats, avgiva yttrande rörande de sökandes
vetenskapliga kompetens ävensom förtjänster med hänsyn till lärarskicklighet.
I ett pär yttranden har uttalats, att den akademiska instansens utlåtande
borde avgivas till medicinalstyrelsen, innan denna upprättat förslaget.
Till denna sistnämnda ståndpunkt vill jag ansluta mig. Bestämmelsen
härom torde lämpligen böra erhålla sin plats i sjnkhusstadgan.

För afl göra övergången till den nya organisationen av epidemisjukhusväsendet
smidigare torde det vara lämpligt att genom en särskild övergångsbestämmelse
öppna möjlighet för Kungl. Majit att, på av medicinalstyrelsen
efter sjukvårdsberedningens hörande avgivet förslag, utan iakttagande av de
i sjukhuslagen föreskrivna formerna till innehavare av epidemilasarettsläkartjänst
utnämna den som vid lagändringens ikraftträdande innehar
motsvarande tjänst vid samma epidemisjukhus.

Enligt medicinalslyrelsens förslag skulle de lagändringar, som föranledas
av den ifrågasatta omorganisationen, träda i kraft den 1 januari 1947. Med
hänsyn till den tid, som förlupit sedan förslaget avgavs, vill jag emellertid
förorda, att ikraftträdandet uppskjutes till den 1 januari 1948.

Vissa andra spörsmål lia blivit berörda i förevarande sammanhang. Sålunda
ifrågasätter medicinalstyrelsen inrättande av särskilda stipendier av
statsmedel för tillgodoseendet av det ökade behov av utbildningsmöjligheter
i epidemiologi, som de ifrågasatta behörighetsbestämmelserna skulle komma
att medföra. Vidare påyrkas från landstingshåll förbättring av nu utgående
statsbidrag till epidemisjukhus. Jag är emellertid icke beredd att nu taga
ställning till dessa frågor.»

Beträffande specialmotiveringen till de genom propositionen framlagda
lagförslagen får utskottet hänvisa till propositionen s. 31—38.

Genom de föreslagna ändringarna i sjukhuslagen och epidemilagen åiägges
varje epidemidistrikt att anorda epidemivårdanstalt av viss storleksordning
eller alt genom avtal med annat epidemidistrikt förskaffa sig
rätt att förfoga över tillräckligt antal vårdplatser vid sådan anstalt. Det
finns anledning att antaga, att detta kommer att öka kostnaderna för epidemivården
i de mindre och medelstora epidemidistrikten. Förslaget torde
emellertid komma att medföra en så betydande kvalitativ höjning av epidemisjukhusväsendet.
att utskottet utan tvekan tillstyrker detsamma. Endast

Andra lagutskottets utlåtande nr 13. 11

smärre jämkningar ha skeft i de lagtexter, som genom propositionen underställts
riksdagen.

Utskottet finner den föreslagna differentieringen av epidemivårdanstalterna
riktig och ändamålsenlig. De epidemivårdanstalter, som äro avsedda
för vårdbehövande oberoende av fallets svårare eller lindrigare art, har
medicinalstyrelsen i sitt förslag benämnt epidemisjukhus. Departementschefen
Inar emellertid icke ansett det lämpligt att uttrycket epidemisjukhus,
vilket för närvarande användes såsom beteckning för samtliga hithörande
anstalter, reserveras allenast för en del av dessa och har därför för de
mera kvalificerade anstalterna föreslagit beteckningen epidemilasarett.
Oaktat enligt förslaget de mera kvalificerade vårdanstalterna i olika avseenden
skola jämställas med lasarett, anser utskottet icke att benämningen
epidemilasarett är ur alla synpunkter lämplig. Uttrycket epidemilasarett
är i viss mån stötande för vanligt språkbruk och kan, särskilt om epidemisjukhuset
är förlagt i anslutning till ett centrallasarett, leda till förväxlingar
och säregna ordkombinationer. Dessa olägenheter torde vara större
än de, som skulle följa av att benämningen epidemisjukhus finge en mera
inskränkt betydelse än nu. Uttrycken epidemilasarett och epidemilasarettsläkare
i den av Kungl. Majit föreslagna lagtexten synas därför böra utbytas
mot benämningarna epidemisjukhus och epidemisjukhusläkare. Utskottet
använder i den följande framställningen dessa uttryck i enlighet härmed. Som
gemensam beteckning för epidemisjukhus och epidemisjukstuga har utskottet
i lagtexten infört uttrycket epidemivårdanstalt. För erhållande av
enhetlig terminologi i epidemilagen måste till följd härav i dennas 20
och 23 §§ benämningen epidemisjukhus utbytas mot uttrycket epidemivårdanstalt.
Detta medför i sin lur att rubriken och ingressen till den föreslagna
ändringen av epidemilagen måste ändras till att avse även 20 och
23 §§. Användningen av benämningen epidemisjukhus i sjukhuslagen och
epidemilagen i en speciell betydelse är givetvis icke avsedd att inverka pa
tolkningen av samma uttryck i andra lagar oell författningar.

Enligt förslaget skall i allmänhet epidemisjukhusläkare vara heltidsanställd.
Med hänsyn till skiftningarna i epidemifrekvensen kan det antagas,
att under vissa tider epidemisjukhusläkarnas arbetskapacitet endast delvis
behöver tagas i anspråk för värd av sådana å epidemisjukhus intagna personer,
som lida av i epidemilagen upptagna smittosamma sjukdomai. Bestämmelser
i syfte att helt tillvarataga epidemisjukhusläkarnas arbetskraft
böra dock icke införas i sjukhuslagen utan givas i administrativ ordning. Delvis
torde ojämnheten i epidemisjukhusläkarnas arbetsbörda kunna avlägsnas,
örn de finge skyldighet att tjänstgöra såsom rådgivare åt epideminämnd och
ät övriga sjukvårdsanstalter inom vederbörande epidemidistrikt. Ett sådant
arrangemang skulle också vara till stor nytta för epidemivården i dess helhet.
Olägenheterna av de i epidemilagen upptagna epidemiska sjukdomarnas
frekvensväxlingar kunna också reduceras genom administrativa bestäm -

VI

.Untra lagutskottet* utlåtande nr 13.

rael ser i annan riktning. Sannolikt komma de flesta epidemisjukhusen att
förläggas i anslutning til! centrallasarett. Under tider då epidemisjukhus,
som är förlagt i anslutning till centrallasarett, endast delvis behöver tågås
i anspråk för sitt egentliga ändamål borde epidemisjukhuset kunna användas
sorn infektionsavdelning för lasarettet beträffande sådana sjukdomar,
som icke äro nämnda i epidemilagen. Detta skulle samtidigt medföra en
mångå gånger synnerligen önskvärd avlastning från lasaretten. Utskottet
förutsätter att Kungl. Majit uppmärksammar de spörsmål sorn nu angivits.

Epidemisjukhusläkare skall enligt förslaget utnämnas av Konungen i likhet
med vad som redan gäller beträffande lasaretts- och sanatorieläkare.
Enligt utskottets uppfattning böra epidemisjukhusläkartjänsterna tillsättas
på samma sätt som lasaretts- och sanatorieläkartjänsterna, och utskottet
föreslår därför icke någon ändring i förslaget i vad detta berör tillsättning
av tjänster som epidemisjukhusläkare. Det kan emellertid ifrågasättas huruvida
det är nödvändigt att överhuvud lasaretts-, sanatorie- och epidemisjukhusläkare
erhålla fullmakt på sina tjänster. Ett mindre fast anställningsförhållande
.skulle måhända kunna förenas med läkarnas berättigade
krav på trygghet. Utskottet vill i detta sammanhang påpeka, att överläkarna
vid Stockholms stads sjukhus tillsättas av Kungl. Majit medelst förordnande
på viss tid. Flera skäl tala för alt införa en liknande anordning
även beträffande sjukhus å andra orter, och utskottet tillåter sig att erinra
om alt statsrådet Möller i ett interpellationssvar vid förra årets riksdag
torkbräde, att han ville i vad på honom ankomme medverka tili att en utredning
av denna fråga komme till stånd. Utskottet vill uttala sin anslutning
till tanken att en dylik utredning sker.

1 propositionen föreslås, att ny underläkartjänst vid epidemisjukhus ej
må inrättas utan medgivande av Konungen eller, efter Konungens förordnande,
av medicinalstyrelsen. Dessa bestämmelser överensstämma med vad
som redan enligt 16 § sjukhuslagen gäller beträffande lasarett, sanatorier
och vissa sjukstugor. Det kan emellertid ifrågasättas, huruvida det är nödvändigt
att upprätthålla kravet på tillstånd från högre myndighet, då kommun
eller landsting önskar inrätta en underläkartjänst; det torde vara
otänkbart att en kommun eller ett landsting skulle inrätta en underläkartjänst,
som icke vore erforderlig. Då emellertid i fråga om inrättande av
underläkartjänster likartade bestämmelser böra gälla för epidemisjukhus,
sanatorier och lasarett, vill utskottet, i avvaktan på att Kungl. Majit upptager
spörsmålet örn sättet för inrättande av underläkartjänster överhuvud,
icke föreslå andra bestämmelser beträffande inrättande av underläkartjänster
vid epidemisjukhus än som för närvarande gälla i fråga om lasarett och
sanatorier. Utskottet tillstyrker alltså även på denna punkt propositionen.

Enligt förslaget skall av de epidemivårdanstalter ett epidemidistrikt driver
minst en vara så beskaffad, att den jämlikt sjukhuslagen är epidemi -

Andra lagutskottets utlåtande nr 13.

13

sjukhus. Från denna bestämmelse kan enligt förslaget medicinalstyrelsen
medgiva undantag i fråga örn distrikt, vilket enligt avtal äger förfoga över
tillräckligt antal platser å epidemisjukhus som drives av annat distrikt. Det
framgår icke med tydlighet av 18 § epidemilagen i dess föreslagna lydelse,
huruvida dispensmöjligheten även omfattar det fall, att epidemidistrikt
enligt avtal äger förfoga över tillräckligt antal platser å epidemivårdanstalt
som drives av staten. För närvarande förhåller det sig i Norrbottens län så,
att epidemidistriktet i viss utsträckning mot avtalad ersättning äger disponera
över vårdplatser å epidemivårdanstalt som drives av staten och lyder
under militär myndighet. Då det icke synes föreligga skäl att undantaga
dylikt s. k. samarbetssjukhus från dispensbestämmelsen, har utskottet till
den nya lydelsen av 18 § epidemilagen gjort det tillägg, att medicinalstyrelsen
även må medgiva undantag i fråga om distrikt, vilket enligt avtal äger
förfoga över tillräckligt antal platser å epidemivårdanstalt som drives avstaten.

Därest epidemidistrikt icke har möjlighet att erhålla dispens på nu angivna
grunder, har distriktet enligt förslaget en ovillkorlig skyldighet atl
anordna minst en epidemivårdanstalt så, att anstalten uppfyller fordringarna
å ett epidemisjukhus. Det synes emellertid utskottet lämpligt, att då
särskilda omständigheter därtill föranleda medicinalstyrelsen bör ha möjlighet
att lämna epidemidistriktet anstånd under högst fem år efter den 1
januari 1948, då ändringarna i sjukhuslagen och epidemilagen äro ämnade
att träda i kraft, med inrättande av epidemisjukhus. En dylik möjlighet
skulle underlätta övergången till den nya organisationen. Utskottet föreslår
därför en övergångsbestämmelse av detta innehåll och förutsätter därvid, att
i de fall anstånd bör ifrågakomma tiden för anståndet icke sättes längre
än som oundgängligen kräves.

Under åberopande av vad ovan anförts får utskottet hemställa.

att riksdagen, med förklarande att de genom propositionen
framlagda lagförslagen icke kunnat i oförändrat skick
antagas, måtte för sin del antaga föl jande förslag* till

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

I) Lag

angående ändring av lagen den 20 december 1940 (nr 1044) om vissa av
landsting eller kommun drivna sjukhus.

Härigenom förordnas, alt t §, 2 § 2 morn., 5 § 1 morn., 7 §, 13—17 §§,
19 och 20 §§, 21 § 2 mom. samt 23 och 26 §§ lagen den 20 december 1940 örn

* Både enlig! Kungl. Majas och enligt utskoltels förslag skola vissa ord i lagtexterna
vara kursiverade. För att utmärka skillnaderna mellan Kungl. Majas och utskottets förslag
har utskottet använt spärrad stil. Samma stil har utskottet även använt för ali utmärka
skiljaktigheterna mellan gällande lag och utskottets förslag i den mån delta icke
har motsvarighet i Kungl. Majas förslag.

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 13.

(Kungl. Majlis förslag.) (Utskottets förslag.)

vissa av landsting eller kommun drivna sjukhus1 skola erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan angives.

1 §■

Landsting, så----vid barnsbörd.

Vård, som---i landsting.

Denna lag äger icke tillämpning å karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet;
och skall vad däri finnes stadgat endast i den mån nedan föreskrives
gälla anstaltsvård för sinnessjuka, sinnesslöa, fallandesjuka, kroniskt
kroppssjuka eller konvalescenter.

2 §•

2. Med sjukhus förstås nedan i denna lag sjukvårdsanstalt, som drives

av landsting eller kommun och som
eller lyder under militär myndighet,
lallig sjukvårdslokal, som avses i 20

Sjukhus, som ej enligt vad nedan i
detta stycke stadgas är att anse såsom
tuberkulossjukvårdsanstalt eller
epidemisjukhus, benämnes
lasarett, örn det är avsett för vårdbehövande
oberoende av fallets svårare
eller lindrigare art, och eljest
sjukstuga. Sjukhus, som är inrättat
uteslutande för vård av tuberkulossjuka
(tuberkulossjukvårdsanstalt),
benämnes sanatorium, örn det är avsett
för sådana sjuka oberoende avvårdens
art, och eljest tuberkulossjukstuga.
Sjukhus, som till huvudsaklig
del är avsett för vård av sjuka,
behäftade med i 2 § 1 mom. epidemilagen
omförmäld sjukdom (e piel em
i s j u k hus), benämnes epidemilasarett,
örn det är avsett för
dylika vårdbehövande oberoende av
fallets svårare eller lindrigare art, och
eljest epidemisjukstuga.

För sjukvård ansvarig läkare benämnes,
där fråga ej är örn läkare,

1 Senaste lydelse, se beträffande 7 S SFS
beträffande 19 § 2 mom. och 20 § SFS 1943:

ej är anordnad vid fattigvårdsanstalt
Som sjukhus anses dock ej sådan till§
epidemilagen.

Sjukhus, som ej enligt vad nedan
i detta stycke stadgas är att anse såsom
tuberkulossjukvårdsanstalt eller
epidemivårdanstalt, benämnes
lasarett, örn det är avsett för
vårdbehövande oberoende av fallets
svårare eller lindrigare art, och eljest
sjukstuga. Sjukhus, som är inrättat
uteslutande för vård av tuberkulossjuka
(tuberkulossjukvårdsanstalt),
benämnes sanatorium, örn det är avsett
för sådana sjuka oberoende avvårdens
art, och eljest tuberkulossjukstuga.
Sjukhus, som till huvudsaklig
del är avsett för vård av sjuka,
behäftade med i 2 § 1 mom. epidemilagen
omförmäld sjukdom (epidemivårdanstalt),
benämnes
epidemisju k h u s, örn det är
avsett för dylika vårdbehövande oberoende
av- fallets svårare eller lindrigare
art, och eljest epidemisjukstuga.

För sjukvård ansvarig läkare be 1945:79,

beträffande 17 § SFS 1944:98 samt
795.

Andra lagutskottets utlåtande nr 13.

15

(Kungl. Maj:ts förslag.)

som avses i 17 eller 25 §, vid lasarett
lasarettsläkare, vid sjukstuga
sjukstuguläkare, vid sanatorium sanatorieläkare,
vid tuberkulossjukstuga
tuberkulossjukstuguläkarc, vid
epidemilasarett epidemilasarettsläkare
och vid epidemisjukstuga
epidemis jukstuguläkare.

(Utskottets förslag.)

namnes, där fråga ej är örn läkare,
som avses i 17 eller 25 §, vid lasarett
lasarettsläkare, vid sjukstuga sjukstuguläkare,
vid sanatorium sanatorieläkare,
vid tuberkulossjukstuga tuberkulossjukstuguläkare,
vid epidemisjukhus
epidemisjukhusläkare
och vid epidemisjukstuga
epidemis jukstuguläkare.

5 §•

1. Kommun, som driver sjukhus,
är pliktig att åt lämplig kommunal
nämnd eller annat kommunalt organ
uppdraga att vara sjukvårdsberedning
med skyldighet att i fråga örn
kommunens sjukhusväsende fullgöra
den verksamhet, som i avseende å
landstings sjukhusväsende jämlikt 4 §
åligger sjukvårdsberedning. Om i
stad hälsovårdsnämnden är epideminämnd,
skall dock hälsovårdsnämnden
vara sjukvårdsberedning i vad
angår av staden drivna epidemisjukhus.

Kommun må — --samfällt förvaltningsutskott

Ansvarar sammanslutning---dess organ.

Drives sjukhus---dessa gemensamt.

Å organ--— motsvarande tillämpning.

Bestämmelserna i--- — mom. förmäles.

ä §•

1. Kommun, sorn driver sjukhus,
är pliktig att åt lämplig kommunal
nämnd eller annat kommunalt organ
uppdraga att vara sjukvårdsberedning
med skyldighet att i fråga örn
kommunens sjukhusväsende fullgöra
den verksamhet, som i avseende å
landstings sjukhusväsende jämlikt 4 §
åligger sjukvårdsberedning. Om i
stad hälsovårdsnämnden är epideminämnd,
skall dock hälsovårdsnämnden
vara sjukvårdsberedning i vad
angår av staden drivna epidemivårdanstalter.

7 §•

Vid sjukhus---beredas densamma.

Sjukhus skall---behovet påkallad.

Sjukstuga må ej vara försedd med mer än trettio vårdplatser; dock må
med medicinalstyrelsens medgivande ytterligare intill tjugu vårdplatser inrättas.
Tuberkulossjukstuga må ej hava mer än fyrtio vårdplatser. Epidemisjukstuga
må ej utan särskilt tillstånd av medicinalstyrelsen hava mer
än sextio vårdplatser.

Sjukhus som —---särskilda rum.

Vid beräknande ----överstiger femton

16

Andra lagutskottets utlåtande nr 13

(Utskottets förslag.)

13 §.

Finnes nödigt, att lasarett, sanatorium
eller epidemisjukhus
uppdelas på två eller flera sjukavdelningar
med särskilda för sjukvården
ansvariga läkare eller att vid lasarett,
sanatorium eller epidemisjukhus
ny avdelning med särskild för
sjukvården ansvarig läkare inrättas,
har den, som driver sjukhuset, att,
efter det sjukvårdsberedningen oell
direktionen samt lasaretts-, sanatorieeller
epidemis jukhusläkar
e, som redan må hava anställts, i
ärendet avgivit yttrande, hos Konungen
göra framställning i ämnet. Ar
fråga om delning av lasarett, sanatorium
eller epidemisjukhus
eller av sjukavdelning, skall vederbörande
läkare i sitt yttrande angiva,
vilken avdelning han önskar behålla.
Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande
tillämpning, då fråga uppstår
att anställa särskild lasaretts-,
sanatorie- eller epidemisjukhusläkare
med uppgift att verkställa
undersökningar eller meddela
sjukbehandling av speciell art utan
att för ändamålet ny sjukavdelning
inrättas.

I framställning ----nyinrättad läkartjänst.

Vid sjukstuga, tuberkulossjukstuga eller epidemisjukstuga må sådan anordning,
som avses i första stycket, icke äga rum.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

13 §.

Finnes nödigt, att lasarett, sanatorium
eller epidemilasarett
uppdelas på tvä eller flera sjukavdelningar
med särskilda för sjukvården
ansvariga läkare eller att vid lasarett,
sanatorium eller epidemilasarett
ny avdelning med särskild för
sjukvården ansvarig läkare inrättas,
har den, som driver sjukhuset, att,
efter det sjukvårdsberedningen och
direktionen samt lasaretts-, sanatorieeller
epidemilasarettsläkar
e, som redan må hava anställts, i
ärendet avgivit yttrande, hos Konungen
göra framställning i ämnet. Är
fråga om delning av lasarett, sanatorium
eller epidemilasarett
eller av sjukavdelning, skall vederbörande
läkare i sitt yttrande angiva,
vilken avdelning han önskar behålla.
Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande
tillämpning, då fråga uppstår
att anställa särskild lasaretts-,
sanatorie- eller epidemilasarettsläkare
med uppgift att
verkställa undersökningar eller meddela
sjukbehandling av speciell art
utan att för ändamålet ny sjukavdelning
inrättas.

14 §. 14 §.

1. Lasaretts-, sanatorie- och e p i- J. Lasaretts-, sanatorie- och e p i demilasarettsläkare

ut- demisjukhusläkare utnämnämnas
av Konungen. nas av Konungen.

Då sådan---därtill tagas.

Sedan förslag---erhålla förslagsrum.

2. Sjukstuguläkare vid sjukstuga, beträffande vilken medicinalstyrelsen

indra lagutskottets utlåtande nt lii.

17

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

lämnat sådant medgivande, som i 7 § tredje stycket första punkten sägs, utnämnes
av Konungen. I avseende å sådant tillsättande skall vad i 1 mom.

stadgats lända till efterrättelse.

Annan sjukstuguläkare ävensom
tuberkulossjukstuguläkare och epidemisjukstuguläkare
tillsättas av sjukvårdsberedningen
efter hörande av
vederbörande direktion genom förordnande
för viss tid eller tills vidare,
i senare fallet med ömsesidig rätt till
minst sex månaders uppsägningstid.
Sådan läkartjänst må ej besättas med
annan än den, som av medicinalstyrelsen
funnits enligt vederbörligen
meddelade bestämmelser till tjänsten
behörig. I förordnande, som för viss
tid meddelas sjukstuguläkare, skall
intagas förbehåll därom, att, därest
beslut fattas örn sådant utvidgande,
att sjukstuguläkaren skall tillsätias
enligt första stycket, eller örn .sjukstugans
omändring till lasarett, sjukstuguläkaren
skall vara pliktig att
avgå sex månader efter uppsägning.
Motsvarande förbehåll för det fall att
tuberkulossjukstuga omändras till sanatorium
eller epidemisjukstuga omändras
till epidemilasarett
skall intagas i förordnande, som för
viss tid meddelas tuberkulossjukstuguläkare
eller epidemisjukstuguläkare.

Annan sjukstuguläkare ävensom
tuberkulossjukstuguläkare och epidemisjukstuguläkare
tillsättas av sjukvårdsberedningen
efter hörande av
vederbörande direktion genom förordnande
för viss tid eller tills vidare,
i senare fallet med ömsesidig rätt till
minst sex månaders uppsägningstid.
Sådan läkartjänst må ej besättas med
annan än den, som av medicinalstyrelsen
funnits enligt vederbörligen
meddelade bestämmelser till tjänsten
behörig. 1 förordnande, som för viss
tid meddelas sjukstuguläkare, skall
intagas förbehåll därom, att, därest
beslut fattas örn sådant utvidgande,
att sjukstuguläkaren skall tillsättas
enligt första stycket, eller örn sjukstugans
omändring till lasarett, sjukstuguläkaren
skall vara pliktig att
avgå sex månader efter uppsägning.
Motsvarande förbehåll för det fall att
tuberkulossjukstuga omändras till sanatorium
eller epidemisjukstuga omändras
till epidemisjukhus
skall intagas i förordnande, som för
viss tid meddelas tuberkulossjukstuguläkare
eller epidemisjukstuguläkare.

15 §.

Där sjukhusläkare — anställda personalen.

Ar läkare —---—- lill efterrättelse.

Ar läkaren--— äga giltighet

A epidemisjukhu s må icke Ä epidemi vårdanstalt må
utan särskilt medgivande av xnedici- icke utan särskilt medgivande av menalstvrelsen
anordnas mottagning för dicinalstyrelsen anordnas mottagning
öppen sjukvård. för öppen sjukvård

Il i hung till riksdagens protokoll I 946 9 sami 3 aud Sr 13 ‘2

18

Andra lagutskottets utlåtande nr 13

(Kungl. Maj:ts förslag.)

16 §.

Vid lasarett, sjukstuga, beträffande
vilken medicinalstyrelsen givit tillstånd,
som i 7 § tredje stycket första
punkten sägs, sanatorium eller epidemilasarett
må jämte lasaretts-,
sjUkstugu-, sanatorie- eller
epidemi lasarettsläkare
underläkare anställas; dock må ny
underläkartjänst ej inrättas utan
medgivande av Konungen eller, efter
Konungens förordnande, av medicinalstyrelsen.
Vad angår sjukstuga,
som här avses, må sådant medgivande
lämnas allenast då särskilda omständigheter
därtill föranleda. I ansökan
örn medgivande, som nu är
sagt, skall uppgift lämnas örn arbetets
omfattning, de för tjänsten anslagna
löneförmånerna och de villkor,
som för deras åtnjutande ansetts
böra uppställas.

Underläkare tillsättes--- — i sänder.

Tiden för---förordnande föreligger

(Utskottets förslag.)

16 §.

Vid lasarett, sjukstuga, beträffande
vilken medicinalstyrelsen givit tillstånd,
som i 7 § tredje stycket första
punkten sägs, sanatorium eller epidemisjukhus
må jämte lasaretts-,
sjukstuga, sanatorie- eller
epidemisjukhusläkare underläkare
anställas; dock må ny underläkartjänst
ej inrättas utan medgivande
av Konungen eller, efter
Konungens förordnande, av medicinalstyrelsen.
Vad angår sjukstuga,
som här avses, må sådant medgivande
lämnas allenast då särskilda omständigheter
därtill föranleda. I ansökan
om medgivande, som nu är
sagt, skall uppgift lämnas örn arbetets
omfattning, de för tjänsten anslagna
löneförmånerna och de villkor,
som för deras åtnjutande ansetts
böra uppställas.

17 §■

Underläkare, som----- vissa sjukrum.

Vad sålunda stadgats skall äga Vad sålunda stadgats skall äga
motsvarande tillämpning i avseende motsvarande tillämpning i avseende
å sanatorium och epidemilasa- å sanatorium och epidemisju kr
e 11. hus.

19 §.

1. Intagning å----därtill föranleda.

Är någon, vilken lider av sjukdom,
som avses i 2 § 1 eller 6 mom. eller
24 § epidemilagen, i behov av vård å
annat sjukhus än epidemisjukh
u s, må hail likväl icke intagas där,
med mindre betryggande åtgärder
mot smittans spridande vidtagits.

Är någon, vilken lider av sjukdom,
som avses i 2 § 1 eller 6 mom. eller
24 § epidemilagen, i behov av vård å
annat sjukhus än epidemi vårdanstalt,
må han likväl icke intagas
där, med mindre betryggande åtgärder
mot smittans spridande vidtagits.

Andra lagutskottets utlåtande nr 13.

19

(Kungl. Majlis förslag.) (Utskottets förslag.)

Intagning av---andra sjuka.

Är sjukhus---sådan avdelning.

2. Jämte vad i 1 mom. stadgats skall beträffande intagning å sjukstugor,
tuberkulossjukstugor och epidemisjukstugor gälla, att å sådant sjukhus ej
utan särskilda skäl må intagas annan vårdbehövande än sådan, som med
hänsyn till sjukhusets utrustning och den för sjukvården ansvarige läkarens
utbildning lämpligen kan där behandlas. Person, som lider av könssjukdom
i smittsamt skede eller som av läkare förklarats böra intagas å
sjukhus för undersökning, huruvida han är angripen av sådan sjukdom,
må intagas å sjukstuga, tuberkulossjukstuga eller epidemisjukstuga endast
örn det kan ske utan olägenhet.

20 §.

Den, som---därom stadgat.

Sättes legosängsavgiften--—

Personer, som---sådan sal.

Angående rätt i vissa fall för den,
sorn intagits å epidemisjukhus,
att kostnadsfritt åtnjuta vård
och underhåll därstädes stadgas i epidemilagen.

21 §.

2. För sjukvård å tuberkulossjukvårdsanstalt
eller epidemisjukhus
ansvarig läkare må icke mottaga
särskild ersättning för åtgärd,
som avses i 1 inom. första eller andra
stvcket.

omförmälda lagarna.

Angående rätt i vissa fall för den,
som intagits å epidemivårdanstalt,
att kostnadsfritt åtnjuta
vård och underhåll därstädes stadgas
i epidemilagen.

21 §.

2. För sjukvård å tuberkulossjukvårdsanstalt
eller epidemivårdanstalt
ansvarig läkare må icke
mottaga särskild ersättning för åtgärd,
som avses i 1 mom. första eller
andra stycket.

23 §.

Bestämmelserna i 6 §, 7 § första och andra styckena, 8—12 §§, 14 §
2 mom. andra stycket, 21 § 2 och 3 mom. samt 22 § skola i tillämpliga
delar gälla även med avseende å anstalt för vård av kroniskt kroppssjuka
eller konvalescenter, som drives av landsting eller kommun.

26 §.

Bestämmelserna i 7 § fjärde stycket skola icke äga tillämpning i avseende
å sjukhus, som inrättats före den 1 januari 1929.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1948.

20

Andra lagutskottets utlåtande nr 13.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

Konungen äger, även utan att bestämmelserna
i 14 § 1 mom. andra
och tredje styckena iakttagits, på av
medicinalstyrelsen efter framställning
av sjukvårdsberedningen avgivet förslag
till innehavare av viss e p i d emilasaretts
läkartjänst utnämna
den, som vid denna lags
ikraftträdande är innehavare av motsvarande
läkartjänst vid det epidemisjukhus,
varom fråga är.

De särskilda, mot denna lag stridande
bestämmelser, som före den t
januari 1948 må hava blivit av Konungen
eller med Konungens bemyndigande
utfärdade för vissa epidemisjukhus,
så ock bemyndigande,
som nyss sagts, skola fortfarande
vara gällande, och må beträffande de
ämnen, som nämnda bestämmelser
avse, i hittills gällande ordning för
sagda sjukhus meddelas de föreskrifter,
som må finnas lämpliga, Konungen
obetaget att återkalla eller inskränka
meddelat bemyndigande.

2) Lag

om ändrad lydelse av 18 § epidemilagen
den 19 juni 1919 (nr 443).

Härigenom förordnas, att 18 § epidemilagen
den 19 juni 1919 skall
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives.

18 §.

Varje epidemidistrikt skall äga tillgång
till erforderligt antal platser å *

(Utskottets förslag.)

Konungen äger, även utan att bestämmelserna
i 14 § 1 mom. andra
och tredje styckena iakttagits, på av
medicinalstyrelsen efter framställning
av sjukvårdsberedningen avgivet förslag
till innehavare av viss epidemisjukhusläkartjänst
utnämna
den, som vid denna lags
ikraftträdande är innehavare av motsvarande
läkartjänst vid den epidemivårdanstalt,
varom fråga är.

De särskilda, mot denna lag stridande
bestämmelser, som före den 1
januari 1948 må hava blivit av Konungen
eller med Konungens bemyndigande
utfärdade för vissa epidemivårdanstalter,
så ock bemyndigande.
som nyss sagts, skola
fortfarande vara gällande, och må beträffande
de ämnen, som nämnda bestämmelser
avse, i hittills gällande ordning
för sagda sjukhus meddelas de
föreskrifter, som må finnas lämpliga.
Konungen obetaget att återkalla eller
inskränka meddelat bemyndigande.

2) Lag

om ändrad lydelse av 18, 2 0 och
2 3 §§ epidemilagen den 19 juni
1919 (nr 443).

Härigenom förordnas, att 18, 2 0
och 23 § § epidemilagen den 19
juni 19191 skola erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan angives.

18 §.

Varje epidemidistrikt skall äga tillgång
till erforderligt antal platser å

* Senaste lydelse av 20 g se SFS 1940: 1049.

Andra lagutskottets utlåtande nr 13.

21

(Kungl. Maj:ts förslag.)

epidemisjukhus, om vilka
förmäles i lagen örn vissa av landsting
eller kommun drivna sjukhus.
Minst ett av distriktet drivet
epidemisjukhus skall vara så
beskaffat, att det jämlikt samma
lag är epidemilasarett.
Från vad sist stadgats må dock medicinalstyrelsen
medgiva undantag i
fråga om distrikt, vilket enligt avtal
äger förfoga över tillräckligt antal
platserå epidemilasarett som
drives av annat distrikt.

(Utskottets förslag.)

epidemivård anst alter, örn
vilka förmäles i lagen örn vissa av
landsting eller kommun drivna sjukhus.
Minst en av distriktet driven
epidemivårdanstalt
skall vara så beskaffad, att
den jämlikt samma lag är epidemisjukhus.
Från vad sist stadgats
må dock medicinalstyrelsen medgiva
undantag i fråga om distrikt,
vilket enligt avtal äger förfoga över
tillräckligt antal platser å epidemisjukhus
som drives av annat
distrikt eller å epidemivårdanstalt
som drives av
staten.

—--särskilda omständigheter.

Varje epidemidistrikt skall därjämte
För att---antal sjuksköterskor.

20 §.

Epideminämnd skall — — — motsvara
behovet.

För sådant ändamål har nämnden
att uppgöra en plan över sjukvårdens
ordnande, för den händelse de för
distriktet tillgängliga platserna å
epidemi vårdanstalter skulle
visa sig otillräckliga. Denna plan
skall upptaga de lägenheter, över
vilka nämnden vid förefallande behov
kan förfoga för inrättandet av
tillfälliga sjukvårdslokaler, ävensom
den personal och utrustning, som för
dessa finnas att tillgå. Planen skall
omedelbart kunna bringas till verkställighet,
i den mån omständigheterna
det påkalla.

23 §.

Person, som inom epidemidistriktet
insjuknat i sådan sjukdom, som i

22

Andra lagutskottets utlåtande nr 13.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

2 § 1 mom. sägs, åtnjuter kostnadsfritt
vård och underhåll i allmänt
rum å epidemivårdanstalt
och å sådan tillfällig sjukvårdslokal,
sorn i 18 § omförmäles.

Den, som jämlikt 3 § 2 eller 3 mom.
intagits åepidemivårdanstalt
eller å tillfällig sjukvårdslokal, är berättigad
att kostnadsfritt åtnjuta underhåll
i allmänt rum å sjukvårdsinrättningen
under den tid han är intagen
därstädes.

Kostnaden för---- av epidemi distriktet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1948.

Medicinalstyrelsen må,
örn särskilda omständigheter
därtill föranleda,
medgiva epidemidistrikt
anstånd under högst fem
år efter lagens ikraftträdande
med inrättande av
sådan ep i de mi v å r d a n s t a 11,
sorn enligt lagen örn vissa
av landsting eller kommun
drivna sjukhus är
epidemisjukhus.

Stockholm den 7 mars 1946.

På andra lagutskottets vägnar:
ÅKE HOLMBÄCK.

Andra lagutskottets utlåtande nr 13.

23

Vid ärendets behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Holmbäck, Linder, Forslund*, Löfvander,

Hage*, fröken Andersson*, herrar Nils Elowsson och Hagman;

från andra kammaren: herrar Olovson i Västerås, Hagård, Hellbacken, fru Johansson*,
herrar Osterman, Witzell*, Carlsson i Bakeröd och Andersson i Alfredshem.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

av herr Osterman.

Reservation