Andra lagutskottets utlåtande nr 12.
1
Nr 12.
Ankom till riksdagens kansli den 7 mars 1946 kl 6 em.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om fortsatt giltighet av prisregleringslagen den
30 juni 194-2 (nr 459).
Genom en den 15 februari 1946 dagtecknad proposition, nr 74, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Majit,
under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda
protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till
Lag
om fortsatt giltighet av prisregleringslagen den 30 juni
1942 (nr 459).
•
Härigenom förordnas, att prisregleringslagen den 30 juni 19421, vilken
jämlikt lag den 18 maj 1945 (nr 203) gäller till och med den 30 juni 1946,
skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1947.
Prisregleringslagen den 30 juni 1942 (nr 459), som trädde i kraft den 1
juli samma år, ägde ursprungligen giltighet till och med den 30 juni 1943.
Sedermera har lagen successivt förlängts för ett år i sänder, senast genom
lagen den 18 maj 1945 (nr 203) om fortsatt giltighet av prisregleringslagen.
Enligt sistnämnda lag äger prisregleringslagen fortsatt giltighet till och med
den 30 juni 1946. Genom lag den 4 juni 1943 (nr 308) samt genom nyssnämnda
lag den 18 maj 1945 (nr 203) vidtogos vissa ändringar i prisregleringslagen.
I fråga örn det närmare innehållet av prisregleringslagen i dess nu gällande
lydelse torde jag allenast få hänvisa till dels propositionen nr 337 till
1942 års riksdag (jämför första lagutskottets utlåtande nr 56 och riksdagens
skrivelse nr 391), dels propositionen nr 240 till 1943 års riksdag (jämför
andra lagutskottets utlåtande nr 36 och riksdagens skrivelse nr 267) och
dels propositionen nr 17 till 1945 års riksdag (jämför andra lagutskottets utlåtande
nr 35 och riksdagens skrivelse nr 168).
1 Senaste lydelse se 1945:203.
Milana till riksdagens protokoll 1940. 0 sami. 2 avd. Nr 12. 1
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 12.
Såsom framgår av 1 § prisregleringslagen erfordras för att de i lagen meddelade
föreskrifterna skola träda i tillämpning, att särskilt förordnande därom
meddelas. Sådant förordnande må meddelas vid krig eller krigsfara, vari
riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden.
Förordnande meddelas av Konungen med riksdagens samtycke,
dock att, när riksdagen ej är samlad, provisoriskt förordnande må meddelas
av Konungen. Genom kungörelse den 30 juni 1942 (nr 460) meddelade
Konungen med riksdagens samtycke förordnande, varom nyss är sagt, att
gälla från och med den 1 juli 1942 tills vidare. Förordnandet är alltjämt
gällande.
Närmare bestämmelser angående tillämpningen av prisregleringslagen ha
av Kungl. Majit meddelats senast genom kungörelse den 18 maj 1945 (nr
204), vilken kungörelse gäller till och med den 30 juni 1946.
Bestämmelser rörande allmänt prisstopp ha utfärdats dels av statens priskontrollnämnd
den 31 oktober 1942 dels ock av Kungl. Majit genom kungörelser
den 4 juni 1943 (nr 310) och den 25 maj 1945 (nr 209). Sistnämnda
kungörelse, som trädde i kraft den 1 juni 1945 samt gällde till och med den
31 augusti 1945, har sedermera erhållit förlängd giltighet, senast genom kungörelse
den 22 februari 1946 (nr 40) för tiden till och med den 31 maj
1946.
I den 12 januari 1946 dagtecknad, till Kungl. Majit ställd skrivelse har
statens priskontrollnämnd anfört, att frågan om prisregleringslagen borde
ytterligare förlängas vöre avhängig av det behov, som i fortsättningen kunde
förefinnas av prisreglerande åtgärder av tvangsnatur, däribland bibehållandet
av det allmänna prisstoppet och genomförda normalprisregleringar. De
avgörande faktorerna därvidlag vore den takt, i vilken varutillgången inom
landet komme att ökas, och de prisutvecklingstendenser, som samtidigt komme
att göra sig gällande. Att i dessa avseenden bilda sig en någorlunda
säker uppfattning vore förenat med mycket stora svårigheter. Med hänsyn
därtill syntes det vara nödvändigt, att möjligheter funnes till fortsatta tvångsingripanden
i prishänseende, därest utvecklingen icke bleve gynnsam. Priskontrollnämnden
ansåge därför, att prisregleringslagen borde ytterligare förlängas,
förslagsvis på ett år. Några ändringar i densamma syntes ej nu behöva
vidtagas.
Föredragande departementschefen, statsrådet Wigforss, har i propositionen
anfört:
»Då vid 1945 års riksdag förslag framlades örn förlängning av prisregleringslagen
för tiden den 1 juli 1945—den 30 juni 1946 underströks särskilt,
att det vore synnerligen betydelsefullt att den allmänna stabiliseringspolitiken
kunde fortsätta ända till dess sådana ändrade förhållanden inträdde,
att möjligheter till en sänkning av kostnader och priser förelåge; i enlighet
härmed ansågs en fortsatt statlig priskontroll vara nödvändig jämväl under
övergångstiden efter krigets slut.
Andra lagutskottets utlåtande nr 12.
3
Sådana förhållanden ha ännu icke inträtt att man kan avstå från de kontrollmöjligheter,
som prisregleringslagen erbjuder. Med hänsyn härtill torde
prisregleringslagen, på sätt priskontrollnämnden hemställt, böra utsträckas att
gälla under ytterligare ett år eller alltså för tiden den 1 juli 1946—den 30
juni 1947.
Några ändringar i prisregleringslagen synas icke för närvarande vara påkallade.
»
Lagrådet har lämnat lagförslaget utan erinran.
Utskottet har ej funnit anledning till erinran mot det genom propositionen
framlagda lagförslaget och får därför hemställa,
att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.
Stockholm den 7 mars 1946.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
Vid ärendets behandling ha närvarit
från första kammaren: herrar Norman, Holmbäck, Linder, Wistrand, Nils Elowsson,
Hallagård, Söderkvist och Hagman;
från andra kammaren: herrar Olovson i Västerås, Hagård, Hellbacken, Larsson i
Östersund, Carlsson i Bakeröd, Andersson i Eskilstuna, Lundberg och Jacobsson i Igelsbo.
Utskottet.