Första lagutskottets utlåtande nr 49.
1
Nr 49.
Ankom till riksdagens kansli den 13 juni 1946 kl. 12 m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
lag om användande av statspolispersonal för vissa särskilda
uppgifter.
Genom en den 3 maj 1946 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,
nr 285, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Majit under
åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över
socialärenden för samma dag föreslagit riksdagen att antaga följande vid
propositionen fogade förslag till
Lag
om användande av statspolispersonal för vissa särskilda uppgifter.
Härigenom förordnas som följer.
Enligt de närmare föreskrifter Konungen meddelar må vid spanings- eller
annan polisverksamhet för att hindra eller uppdaga brott mot 8 kap. strafflagen
och andra brott, vilka kunna skada rikets försvar eller folkförsörjning,
utan hinder av vad i lagen om polisväsendet i riket är stadgat om statspolisen
statspolispersonal användas jämväl för tjänstgöring huvudsakligen
inom den stad, till vars polisstyrka personalen hör.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1946 och gäller till och med den 30
juni 1949.
Genom särskild proposition, nr 284, vilken hänvisats till behandling av
statsutskottet, har Kungl. Maj:t föreslagit att allmänna säkerhetstjänsten
skall upphöra i och med utgången av budgetåret 1945/46 och hemställt örn
anvisande av medel för utökning av den nuvarande statspolisorganisalionen.
Syftet med denna ifrågasatta utökning är alt tillgodose behovet av polispersonal
för sådan spanings- och annan polisverksamhet, som efter den allmänna
säkerhetstjänstens avveckling erfordras för att hindra och uppdaga
brott mot 8 kap. strafflagen eller andra för rikets säkerhet skadliga brott.
Bihang till riksdagens protokoll 1946. 9 sand. 1 avd. Nr 49.
2 Första lagutskottets utlåtande nr 49.
Statsutskottet har i utlåtande den 21 juni 1946, nr 240, hemställt om bifall
till sistnämnda proposition i de delar som äro av betydelse för nu förevarande
lagfråga.
I nu förevarande proposition upptagas till behandling vissa lagstiftningsåtgärder,
vilka påkallas för genomförande av den nya organisationen. Föredraganden,
statsrådet Mossberg, anför härom följande:
»De huvudsakliga bestämmelserna angående statspolisen återfinnas i lagen
den 6 juni 1925 (nr 170) om polisväsendet i riket samt i kungörelsen den
16 september 1932 (nr 448) angående stats- och reservpolisen. Nämnda
lag föreskriver i 5 § 3 morn., att i fråga om stad, som är skyldig tillhandahålla
reservpolismän - sådan skyldighet åligger stad, vars invånarantal
uppgår till minst 10 000, ävensom i län, där stad med minst 10 000 invånare
ej finnes, den stad inom länet Konungen bestämmer -— Konungen
må förordna, att ett bestämt antal av stadens polispersonal i särskilda
tjänstegrader huvudsakligen skall användas för tjänstgöring såsom statsPolis
vid upprätthållande av allmän ordning och säkerhet utom staden. Då
sådant förordnande meddelats, skall polispersonalen i staden ökas med det
bestämda antalet. Därest sedermera polispersonalen minskas, utan att motsvarande
ändring i behovet av polispersonal inom staden ägt rum, eller
personalen icke ökas i förhållande till sådan ändring, må Konungen förordna
om ökning av personalen. För tjänstgöring såsom statspolis i första
hand avsedda polismän till föreskrivet antal skola sammanföras till en
särskild statspolisavdelning.
Enligt 6 § gäller vidare att i fråga om stad, som inrättar kriminalpolisavdelning,
Konungen må förordna, att ett bestämt antal av stadens kriminalpolismän
i särskilda tjänstegrader huvudsakligen skall användas för
tjänstgöring såsom statspolis vid kriminalpolisverksamhet utom staden.
För sådan tjänstgöring i första hand avsedda kriminalpolismän till föreskrivet
antal skola i stad med statspolisavdelning tillhöra denna.
Närmare bestämmelser angående statspolisens tjänstgöring ha meddelats
i kungörelsen angående stats- och reservpolisen. Av dessa bestämmelser
må här endast anmärkas, att statspolisen i första hand skall användas å
landsbygden samt, savin angår kriminalstatspolisen, i stad där kriminalpolisavdelning
icke finnes, samt att statspolisen endast i särskilda fall får
tagas i anspråk för tjänstgöring inom förläggningsstaden.
Med nyssnämnda bestämmelser i lagen örn polisväsendet i riket böra
sammanställas föreskrifterna i 15 § 1 mom. samma lag. Däri stadgas —
förutom att polisdistrikts kostnader för polispersonal, som i distriktet finnes
anställd för hela rikets behov, samt för särskilda anordningar för polisväsendet
i dess helhet skola gottgöras polisdistriktet av statsmedel — att
stad, som skall tillhandahålla statspolis, gottgöres av statsverket så stor
del av stadens kostnader för avlöning, pensionering, begravningshjälp och
andra förmåner åt polispersonalen i särskilda tjänstegrader, som belöper
Första lagutskottets utlåtande nr 49.
3
å det bestämda antalet statspolismän i motsvarande grader enligt de beräkningsgrunder,
som fastställas av Konungen. Ersättning utgår jämväl
för andra stadens utgifter för statspolisens verksamhet.
Lagen om polisväsendet i riket utgår i enlighet med det anförda från
den förutsättningen, att statspolisens verksamhet i princip faller utanför
ramen för den polisverksamhet, som sedan gammalt ansetts åvila städerna.
I enlighet härmed är också städernas skyldighet med avseende å statspolisen
begränsad till skyldigheten att tillhandahålla erforderlig
personal; kostnaderna för statspolisens verksamhet falla i det väsentliga
å statsverket. Därest åt statspolisen anförtros den väsentliga delen av sådan
spanings- och annan verksamhet, som erfordras för att uppdaga och beivra
spioneribrott och andra landsskadliga brott, kommer emellertid denna
verksamhet att i icke ringa utsträckning falla inom området för vad vederbörande
förläggningsstad enligt gällande lagstiftning torde få anses vara
skyldig att svara för. I sakens natur ligger nämligen, att en betydande
del av statspolispersonalens tjänstgöring i sådan verksamhet — och när
det gäller de största städerna troligen huvudparten av verksamheten —
kommer att vara förlagd lill den stad, till vars statspolisavdelning vederbörande
statspolisman hör. Denna principiella avvikelse från vad för närvarande
är i lag stadgat om det ändamål, för vilket statspolisen är avsedd,
synes påkalla, att bestämmelser därom meddelas i lag. Närmast till hands
ligger därvid att vidtaga sådana ändringar i lagen örn polisväsendet i riket,
alt föreskrifterna om statens skyldighet att bidraga till stads kostnader för
statspolispersonal icke knytas till förutsättningen, att statspolisen skall huvudsakligen
användas för tjänstgöring utom staden. Med hänsyn till den i
viss mån provisoriska karaktären av den av mig föreslagna organisationen
för bekämpandet av spioneri och jämförliga brott synes emellertid lämpligare
att för ändamålet endast tillskapas en provisorisk lagstiftning i ämnet.
I detta hänseende vill jag även erinra om att en genomgripande omorganisation
av polisväsendet i dess helhet ifrågasatts av 1939 års polisutredning.
En dylik provisorisk lagstiftning synes kunna begränsas till stadgande
därom att vid spanings- eller annan polisverksamhet för att hindra eller
uppdaga brott mot 8 kap. strafflagen och andra brott, vilka kunna skada
rikets försvar eller folkförsörjning, må utan hinder av vad i lagen om polisväsendet
i riket är stadgat om statspolisen statspolispersonal användas jämväl
för tjänstgöring huvudsakligen inom den stad, till vars polisstyrka personalen
hör.
En lagstiftning av angivet innehåll kommer ulan särskilt stadgande att
medföra, att de i lagen örn polisväsendet i riket meddelade föreskrifterna
örn skyldighet för statsverket att bidraga till stads kostnader för tillhandahållande
av statspolispersonal bliva tillämpliga å all den statspolispersonal
som användes för bekämpande av spioneri och liknande brott. Uppenbarligen
kommer lagstiftningen också att medföra skyldighet för vederbörande
4
Första lagutskottets utlåtande nr A9.
Utskottet.
stad att tillhandahålla den för statspolisens utökning erforderliga polispersonalen.
Såvitt angår ordningsstatspolisen följer detta omedelbart av
bestämmelserna i 5 § 3 mom. lagen om polisväsendet i riket. Beträffande
kriminalstatspolisen finnes intet uttryckligt stadgande om skyldighet för
stad, som tillhandahåller kriminalstatspolis, att öka polisstyrkan i staden
med motsvarande personal. En sådan skyldighet följer emellertid därav,
att enligt 2 och 6 §§ lagen om polisväsendet i riket kriminalpolismän
skola finnas anställda i staden i erforderlig utsträckning. Om statspolisavdelningen
i staden genom förordnande av Kungl. Maj:t utökas med visst
antal kriminalpolismän för särskild tjänstgöring såväl inom som utom
staden, lärer en ökning av stadens kriminalpolisavdelning utan vidare få
anses påkallad.
Med hänsyn till den nu föreslagna lagstiftningens provisoriska karaktär
synes den böra givas begränsad giltighet, förslagsvis under tre år eller till
och med den 30 juni 1949. De tillämpningsföreskrifter till lagen, som erfordras,
torde kunna i administrativ ordning utfärdas av Kungl. Majit.»
Utskottet har vid sin granskning av det genom propositionen framlagda
iagförslaget icke funnit anledning till erinran mot detsamma och får alltså
hemställa,
att förevarande proposition, nr 285, måtte av riksdagen
bifallas.
Stockholm den 21 juni 1946.
På första lagutskottets vägnar:
K. SCHLYTER.
Vid detta ärendes behandling ha närvarit
från första kammaren: herrar Schlyter, Bergquist, Wagnsson, Ahlkvist, Löthner,
Lodenius, William Ohlsson och Annér*;
från andra kammaren: herrar Olsson i Mellerud, Björling, Berg, Gustafsson i
Lekåsa, Lindahl, Sundström i Vikmanshyttan* och Sveningsson samt fröken Öberg.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Idclns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1946
617157