Första lagutskottets utlåtande nr 4.

11

Nr 4.

Ankom till riksdagens kansli den 5 mars 1946 kl. 5 em.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående ändring i lagen den 8 april 1927 (nr
85) om dödande av förkommen handling.

Genom en den 18 januari 1946 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,
nr 31, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Maj:t under
åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll
föreslagit riksdagen att antaga följande vid propositionen fogade förslog
till

Lag

angående ändring i lagen den 8 april 1927 (nr 85) om dödande av

förkommen handling.

Härigenom förordnas, att 2, 8, 9, 10 och 13 §§ lagen den 8 april 1927
örn dödande av förkommen handling1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt
nedan angives.

(Gällande lydelse)

2 §.

Ansökan om dödande av handling
skall, skriftligen avfattad, ingivas till
rätten i den ort, där förpliktelsen
skall fullgöras, eller, örn sådan ort
ej är nämnd i handlingen, till den
rätt, där den förpliktade är skyldig
att svara i tvistemål, som angå gäld
i allmänhet. Har på grund av handlingen
inteckning meddelats i fast
egendom, skall ansökningen göras
hos den rätt, under vilken egendomen
lyder. Är handlingen intecknad
i tomträtt eller vattenfallsrätt eller i
fartyg, göres ansökningen hos vederbörande
inteckning sdomstol.

(Föreslagen lydelse)

2 §.

Ansökan örn dödande av handling
skall, skriftligen avfattad, ingivas till
rätten i den ort, där förpliktelsen
skall fullgöras, eller, om sådan ort
ej är nämnd i handlingen, till den
rätt, där den förpliktade är skyldig
att svara i tvistemål, som angå gäld
i allmänhet. Har på grund av handlingen
inteckning meddelats, göres
ansökningen, då fråga är örn handling,
för vilken inteckning fastställts
i fast egendom, tomträtt eller vattenfallsrätt
eller i jordbruksinventarier,
hos den rätt, under vilken fastigheten
lyder, och eljest hos rätten i den
ort, där vederbörande inskrivningsdomare
är.

1 Senaste lydelse av 2 och 10 §§, se SFS 1934: 260; beträffande 8 § jfr SFS 1934: 254 och
beträffande 13 § jfr SFS 1934: 260 och 1936: 95.

12

Första lagutskottets utlåtande nr 4.

(Gällande lydelse)

Ansökan örn---godsets be stämmelseort.

Äro enligt---av dem.

8 §•

Innan fullföljd — — — hos gäldenären.

Finner rätten---rätten dö dad.

9 §•

Varder handlingen — — — dödade
svarar.

Var handlingen intecknad, har rättens
ordförande att på begäran förse
den nya handlingen med bevis att
den medför den inteckningsrätt som
tillkommit den dödade.

I fråga om växel, check och konossement
gäde tillika vad därom är särskilt
stadgat.

10 §.

Är handling, om vars dödande
gjorts ansökning, intecknad i fast
egendom, tomträtt eller vattenfallsrätt
eller i fartyg, har rätten att föranstalta
örn att anteckning örn ansökningen
samt örn rättens slutliga
utslag i ärendet sd snart ske kan göres
i vederbörande fastighets- eller
inteckning sbok.

(Föreslagen lydelse)

Ansökan örn---godsets be stämmelseort.

Äro enligt---av dem.

8 §.

Innan fullföljd — — — hos gäldenären.

Finner rätten---rätten dö dad.

Beträffande intecknad handling
skall beslutet tillika innehålla erinran,
att det ej innebär dödande av
inteckningen.

9 §■

Varder handlingen — — — dödade
svarar.

Ny handling, som utfärdats i stället
för dödad inteckningshandling,
gäde ej såsom inteckningshandling
förrän anteckning skett jämlikt 10 §
andra stycket.

I fråga om växel och konossement
gälle tillika vad därom är särskilt
stadgat.

10 §.

Är handling, örn vars dödande
gjorts ansökning, intecknad, skall
rätten underrätta vederbörande inskrivningsdomare
örn ansökningen,
och har denne att därom så snart
ske kan d inskrivningsdag göra anteckning
i fastighets- eller inteckningsboken.
Vad nu sagts örn ansökningen
skall ock gälla rättens slutliga
utslag i ärendet; dock må, då ansökningen
avslagits, anteckning ej
verkställas förrän utslaget vunnit
laga kraft.

Sedan utslag, varigenom intecknad
handling dödats, vunnit laga kraft,
skall inskrivningsdomaren, på ansökan,
d inskrivningsdag göra anteckning
i fastighets- eller intecknings -

Första lagutskottets utlåtande nr A.

13

(Gällande lydelse)

13 §.

Hava tio år förflutit från det intecknad
fordringshandling, om vilken
det ej är känt var den finnes,
blivit uppvisad för anteckning om
innehav eller eljest företedd i inteckningsärende
och vill den intecknade
egendomens ägare äska att inteckningen,
ehuru han ej kan förete
handlingen, måtte dödas, gore ansökan
därom hos inteckning sdomstolen
eller, dår handlingen är intecknad i
fast egendom eller i jordbruksinventarier,
hos den rätt under vilken fastigheten
lyder. Sedan ansökningen,
där så ske kan, genom sökandens
försorg delgivits den senast antecknade
innehavaren av handlingen, utförde
rätten offentlig stämning, som
skall kungöras på sätt i 6 § sägs samt
innehålla beskrivning av handlingen
ävensom tillkännagivande att, örn någon
innehar handlingen eller har
kännedom örn att den finnes i behåll,
han bör därom, vid äventyr att
inteckningen eljest dödas, hos rätten
eller domaren göra anmälan sist å
dag som för ärendets fullföljande utsättes.
Sådan dag må ej sättas tidigare
än sex månader efter kungörelsens
införande i allmänna tidningarna.

Fullföljes ej---ansökningen

förfallen.

(Föreslagen lydelse)

boken, att ny handling, som utfärdats
jämlikt 9 §, medför den inteckningsrätt
som tillkommit den dödade.
När ansökan göres, skall den nya
handlingen vara åtföljd av avskrifter
enligt vad beträffande ansökan örn
inteckning är stadgat.

13 §.

Hava tio år förflutit från det intecknad
fordringshandling, örn vilken
det ej är känt var den finnes,
blivit uppvisad för anteckning om
innehav eller eljest företedd i inteckningsärende
och vill den intecknade
egendomens ägare äska att inteckningen,
ehuru han ej kan förete
handlingen, måtte dödas, gore ansökan
därom, då fråga är örn handling,
för vilken inteckning fastställts i fast
egendom, tomträtt eller vattenfallsrått
eller i jordbruksinventarier, hos den
rätt, under vilken fastigheten lyder,
och eljest hos rätten i den ort, där
vederbörande inskrivningsdomare år.
Sedan ansökningen, där så ske kan,
genom sökandens försorg delgivits
den senast antecknade innehavaren
av handlingen, utfärde rätten offentlig
stämning, som skall kungöras på
sätt i 6 § sägs samt innehålla beskrivning
av handlingen ävensom tillkännagivande
att, örn någon innehar
handlingen eller har kännedom
om att den finnes i behåll, han bör
därom, vid äventyr att inteckningen
eljest dödas, hos rätten eller domaren
göra anmälan sist å dag som för
ärendets fullföljande utsättes. Sådan
dag må ej sättas tidigare än sex månader
efter kungörelsens införande i
allmänna tidningarna.

Fullföljes ej---ansökningen

förfallen.

14

Första lagutskottets utlåtande nr 4.

(Gällande lydelse)

Finner rätten, vid prövning av ansökningen,
någon omständighet ej
hava förekommit som utgör skälig
anledning att låta inteckningen fortfarande
gälla, förordne rätten att inteckningen
må dödas utan handlingens
företeende.

Rätten har att föranstalta om att
anteckning om ansökningen samt örn
rättens slutliga utslag i ärendet så
snart ske kan göres i fastighets- eller
inteckningsboken.

(Föreslagen lydelse)

Finner rätten, vid prövning av ansökningen,
någon omständighet ej
hava förekommit som utgör skälig
anledning att låta inteckningen fortfarande
gälla, förordne rätten att inteckningen
må, på därom hos vederbörande
inskrivningsdomare gjord
ansökan, dödas utan handlingens företeende.

Rätten skall underrätta inskrivningsdomaren
örn ansökan som i
första stycket sågs, och har denne att
så snart ske kan å inskrivningsdag
göra anteckning därom i fastighetseller
inteckningsboken. Vad nu sagts
örn ansökningen skall ock gälla rättens
slutliga utslag i ärendet; dock
må, då ansökningen avslagits, anteckning
ej verkställas förrän utslaget
vunnit laga kraft.

Denna lag träder i kraft den 1 juli
1946.

Har handling enligt 9 § andra stycket
i dess hittillsvarande lydelse försetts
med bevis som där sägs, skall
vad i nämnda lagrum enligt nya lydelsen
stadgas ej gälla. Det åligger inskrivningsdomaren
att, når handlingen
hos honom företes, verkställa anteckning
som avses i 10 § andra stycket
denna lag.

Enligt lagen den 8 april 1927 (nr 85) örn dödande av förkommen handling
må bland annat löpande skuldebrev, vare sig det är intecknat eller ej,
samt intecknad förskrivning, som är ställd till viss man, dödas på begäran
av den som förlorat handlingen, där det kan antagas att handlingen förstörts
eller eljest förkommit (1 §). Ansökan örn dödning av handling, som
intecknats i fast egendom, skall göras hos den rätt, under vilken egendomen
lyder. Är handlingen intecknad i tomträtt eller vattenfallsrätt eller i fartyg,
skall ansökningen göras hos vederbörande inteckningsdomstol (2 §).

Har sökanden visat sannolika skäl, att handlingen för honom förstörts
eller eljest förkommit, skall rätten förelägga honom att å viss rättegångs -

Första lagutskottets utlåtande nr A.

15

dag fullfölja ansökningen, varjämte rätten utfärdar offentlig stämning (6 §).
Finner rätten, då ansökningen fullföljes, någon omständighet ej hava förekommit,
som utvisar, att handlingen finnes i behåll, eller giver skälig anledning
till antagande att så är fallet, skall handlingen genom beslut av rätten
dödas (8 §).

Beträffande verkan av att handlingen dödats stadgas, att den omständigheten
att den ej kan företes icke utgör hinder för sökanden att göra gällande
den rätt som kunnat grundas på handlingen. Vidare åligger det den, som är
förpliktad att fullgöra vad i handlingen blivit utfäst eller vars egendom på
grund av inteckning eller eljest häftar för utfästelsen, att utfärda ny handling
som svarar mot den dödade. Var handlingen intecknad, har rättens ordförande
att på begäran förse den nya handlingen med bevis att den medför
den inteckningsrätt som tillkommit den dödade (9 §). Är handling, om vars
dödande gjorts ansökning, intecknad i fast egendom, tomträtt eller vattenfallsrätt
eller i fartyg, har rätten att föranstalta om att anteckning om ansökningen
samt örn rättens slutliga utslag i ärendet så snart ske kan göres
i vederbörande fastighets- eller inteckningsbok (10 §).

De nu angivna bestämmelserna avse dödande av fordringsbevis. I fråga
om dödande av inteckning som kan ha meddelats på grund av handlingen
gäller enligt 13 § i lagen, att om tio år förflutit från det handlingen blivit
uppvisad för anteckning om innehav eller eljest företedd i inteckningsärende,
ansökan örn dödning må göras hos inteckningsdomstolen eller, där handlingen
är intecknad i fast egendom eller i jordbruksinventarier, hos den rätt
under vilken fastigheten lyder. Sedan offentlig stämning utfärdats, skall sökanden
inom viss tid fullfölja ansökningen. Finner rätten, vid prövning av
ansökningen, någon omständighet ej ha förekommit som utgör skälig anledning
att låta inteckningen fortfarande gälla, skall rätten förordna, att
inteckningen må dödas utan handlingens företeende. Rätten har att föranstalta
om att anteckning om ansökningen samt örn rättens slutliga utslag
i ärendet så snart ske kan göres i fastighets- eller inteckningsboken.

Enligt kungörelsen den 25 februari 1921 (nr 65) med vissa bestämmelser
att iakttaga vid utfärdande av gravationsbevis rörande fast egendom, tomträtt
eller vattenfallsrätt samt av äganderåttsbevis och bevis örn innehav av
tomträtt eller vattenfallsrätt skola i gravationsbevis anmärkas bland annat
egendomen besvärande inteckningar med angivande av skedda förändringar
(2 §). På grund härav lärer i gravationsbevis skola redogöras jämväl för
sådana anteckningar som skett jämlikt 10 eller 13 § lagen örn dödande av
förkommen handling.

I nyssnämnda kungörelse stadgas vidare (3 §), att gravationsbevis skall
innehålla bland annat utgivningsdag för den handling, på vilken inteckning
grundats, namnet å den till vilken handlingen är ställd samt utgivarens namn.

I en den 23 november 1942 dagtecknad skrivelse till Konungen har riksdagens
justitieombudsman ifrågasatt, att i lagen örn dödande av förkommen

16

Första latj ut skottets utlåtande nr 4.

handling skulle införas en bestämmelse av innehåll, att det skulle åligga rättens
ordförande att, sedan han försett ny inteckningshandling med bevis att
handlingen medförde den inteckningsrätt som tillkom den dödade, föranstalta
örn att anteckning därom så snart ske kunde gjordes i vederbörande fastighets-
eller inteckningsbok.

Över justitieombudsmannens skrivelse ha, efter remiss, yttranden avgivits
av Stockholms rådhusrätt, rådhusrätten i Göteborg, inskrivningsdomaren i
Södra Roslags domsaga, styrelserna i föreningen Sveriges häradshövdingar,
föreningen Sveriges stadsmålare och svenska bankföreningen samt stadshypoteksföreningarnas
förtroenderåd. En redogörelse för innehållet i yttrandena
har intagits å s. 9—10 i propositionen.

Vid remiss till lagrådet den 14 december 1945 av ett inom justitiedepartementet
upprättat lagförslag i ämnet anförde föredragande departementschefen,
statsrådet Zetterberg, följande:

»Såsom av den lämnade redogörelsen framgår skall enligt lagen örn dödande
av förkommen handling anteckning göras i vederbörande fastighets- eller
inteckningsbok angående ansökning som avser handling, vilken är intecknad
i fast egendom, tomträtt eller vattenfallsrätt eller i fartyg, samt om rättens
slutliga utslag i sådant ärende. Sedan intecknad handling dödats, äger sökanden
erhålla ny handling som svarar mot den dödade och som på begäran
skall av rättens ordförande förses med bevis att den medför den inteckningsrätt
som tillkommit den dödade. Att sådant bevis åsättes ny handling torde
i allmänhet icke bli anmärkt i fastighets- eller inteckningsboken, eftersom
någon skyldighet att göra anteckning därom ej finnes stadgad. Detta kan
tydligen leda till allvarliga olägenheter. Bevis, att ny handling medför den
inteckningsrätt som tillkommit den dödade, kan sålunda av misstag komma
att utfärdas å flera handlingar. Att detta kan vålla rättsförlust, är uppenbart.
Men även eljest kan frånvaron av anteckningsskvldighet medverka till uppkomsten
av sådan förlust. Anteckningen om rättens beslut att intecknad
handling dödats, vilken anteckning inflyter i gravationsbevis rörande den intecknade
egendomen, synes nämligen kunna verka vilseledande, särskilt för
icke rättsbildade personer. Handlingens dödande innebär ju icke att själva inteckningen
dödats och, om anteckning saknas att ny handling satts i den dödades
ställe, kan inteckningens fortbestånd lätt förbises vid bedömande av
egendomens inteckningsbelastning. I enlighet med vad justitieombudsmannen
förordat i sin i samtliga remissyttranden tillstyrkta framställning finner
jag därför, att den berörda bristen i lagstiftningen bör avhjälpas.

Innan jag närmare ingår på frågan hur detta bör ske, vill jag beröra det
i flera remissyttranden upptagna spörsmålet, huruvida icke befogenheten att
teckna nämnda bevis på ny handling borde överflyttas från rättens ordförande
till inskrivningsdomaren. När inskrivningsdomarna inrättades genom
1932 års lag med särskilda bestämmelser om handläggning av inskrivningsärenden,
överfördes till deras ämbetsområde endast sådana inteckningsärenden
som angingo inteckning i fast egendom eller i jordbruksinventarier. Nu -

Första lagutskottets utlåtande nr 4.

17

mera handläggas emellertid av inskrivningsdomare även ärenden angående
övriga former av inteckning. Meddelandet av bevis att en handling medför
viss inteckningsrätt torde få anses vara en åtgärd som till sin natur är likartad
med de egentliga inteckningsärendena och närmast är jämförlig med
det utbyte av inteckningshandling som avses i 21 § inteckningsförordningen.
Vidare kan erinras, att jämlikt föreskrift i 8 § stämpelförordningen inteckningskontrollstämpel
skall anbringas på skuldebrev, som enligt 9 § i dödningslagen
utfärdats i stället för dödad handling och förses med bevis örn
inteckningsrätt. överhuvud synes det naturligt, att en begäran om bevis angående
inteckningsrätt behandlas i den ordning som gäller för inteckningsärenden.
Då detta dessutom skulle medföra en viss förenkling i förfarandet,
anser jag det lämpligt att i förevarande sammanhang överflytta befogenheten
i fråga från rättens ordförande till inskrivningsdomaren.

Den åtgärd, som i första hand bör vidtagas, synes mig vara att inskrivningsdomaren
i 10 § får åläggande att efter ansökan göra anteckning i fastighets-
eller inteckningsboken om att ny handling medför den inteckningsrätt
som tillkommit den ursprungliga handlingen. Av 9 § i nyssnämnda
1932 års lag, 12 § i 1883 års förordning angående förlagsinteckning och
12 § i 1932 års lag om inteckning i jordbruksinventarier följer, att inskrivningsdomaren
skall teckna bevis om åtgärden å handlingen, såvitt angår
inteckningar som avses i dessa författningar. Ehuru motsvarande bestämmelser
i 1901 års lag om inteckning i fartyg ha annan teknisk utformning än de
angivna lagrummen, torde det få anses självfallet att bevis skall åtecknas
handlingen även då fråga är om sådan inteckning. Det synes vara lämpligt,
att anteckningen i fastighets- eller inteckningsboken innehåller uppgift
om handlingens utgivningsdag, utgivarens namn och namnet å den, till vilken
handlingen är ställd. Belopp och ränta skola självfallet vara desamma som i
den ursprungliga handlingen. Särskilda bestämmelser härom torde icke behöva
meddelas i lag. Det synes emellertid vara lämpligt att göra vissa ändringar
i de administrativa föreskrifterna om fastighets- och inteckningsböckers
förande i syfte att säkerställa reda och överskådlighet vid införingen
av ifrågavarande anteckningar.

Såsom i vissa remissyttranden påyrkats, bör vid begäran om anteckning
angående inteckningsrätt för den nya handlingen denna vara åtföljd av erforderliga
avskrifter vid äventyr att eljest inskrivningsdomaren på sökandens
bekostnad ombesörjer handlingens avskrivande. Ett stadgande härom
synes enklast kunna meddelas genom en hänvisning till vad beträffande ansökan
örn inteckning är stadgat. Då ansökan örn inteckning göres, skall nämligen,
enligt 7 § i 1932 års lag med särskilda bestämmelser om handläggning
av inskrivningsärenden samt motsvarande föreskrifter beträffande
inteckningsformer som ej beröras av lagen, den till grund för ansökmngen
åberopade handlingen vara åtföljd av två till riktigheten styrkta avskrifter,
dock att, då fråga är om inteckning i jordbruksinventarier, endast en sådan
avskrift erfordras. Äro ej avskrifter ingivna, har inskrivningsdomaren att
mot stadgad avgift besörja handlingens avskrivande.

Bihang till riksdagens protokoll 1946. Osand. laud. Nr 3—4. 2

18

Första lagutskottets utlåtande nr 4.

Även om i enlighet med det anförda stadgas skyldighet att verkställa anteckning
angående den nya handlingens inteckningsrätt, kvarstår — med
nu gällande ordning i övrigt — i viss mån den förut framhållna risken, att
anteckning angående rättens beslut örn intecknad handlings dödande kommer
att verka vilseledande med avseende å inteckningens giltighet. Denna beröres
ju ej av dödningsbeslutet. Dels föreligger ej säkerhet att den nya handlingen
alltid företes och dels kan, när så sker, någon tid lia förflutit från
dödningsbeslutet. För att undanröja den fara för misstag som föreligger, om
anteckning angående inteckningsrätt icke begäres omedelbart efter det rätten
beslutat handlings dödande, har ifrågasatts, att anteckning i fastighetseller
inteckningsbok, som avser beslut örn att handling dödats, skall innefatta
erinran, att beslutet icke innebär att inteckningsrätten dödats. Detta
synes i och för sig vara lämpligt. För att icke redan rättens beslut örn intecknad
handlings dödande skall kunna verka vilseledande förordar jag
emellertid att i 8 § dödningslagen införes skyldighet för rätten att i beslutet
intaga sådan erinran. Denna kommer sedermera automatiskt att inflyta i
fastighets- eller inteckningsboken, när inskrivningsdomaren verkställer anteckning
om det slutliga utslaget i dödningsärendet. Av ett därefter utfärdat
gravationsbevis bör givetvis framgå vad sålunda blivit anmärkt i fastigbetseller
inteckningsboken. Möjligen böra de i administrativ ordning givna bestämmelserna
om utfärdande av gravationsbevis förtydligas i sådan riktning.

Oaktat att härmed torde vara sörjt för att beslut om dödning av inteckningshandling
och anteckning därom i fastighets- eller inteckningsbok icke
skola verka vilseledande, synes ytterligare en åtgärd i liknande syfte vara påkallad.
Det framstår nämligen såsom mindre tillfredsställande, särskilt örn
utfärdandet av bevis angående ny handlings inteckningsrätt skall ankomma på
inskrivningsdomaren, att lagen icke innehåller någon antydan om angelägenheten
av att den nya handlingen blir försedd med sådant bevis. Ur synpunkten
av reda i inskrivningsväsendet är det givetvis önskvärt, att en handling,
som är avsedd att ersätta en dödad inteckningshandling, finnes antecknad hos
vederbörande myndighet och har den officiella prägel som beviset ger den.
Och för den enskilde innehavaren av handlingen måste det vara till fördel att
inteckningsrätten blir närmare anknuten till handlingen. Då det icke torde
vara rådligt att framtvinga anteckning örn inteckningsrätten genom ett så
radikalt medel som att förbjuda att inteckningrätten göres gällande innan så
skett, synes en lämplig utväg vara att det i 9 § stadgas att ny handling som
utfärdats i dödad handlings ställe icke medför någon inteckningsrätt förrän
anteckning därom blivit verkställd. Inteckningsrätten kommer följaktligen
att vara utan anknytning till någon viss handling under tiden från den ursprungliga
handlingens dödning till dess anteckning örn den nya handlingen
skett.

Enligt 10 § gäller för närvarande, att anteckning angående ansökan örn
dödande av förkommen handling och slutligt utslag i sådant ärende skall
göras i vederbörande fastighets- eller inteckningsbok allenast såvitt angår inteckning
i fast egendom, tomträtt eller vattenfallsrätt eller i fartyg. Denna

Första lagutskottets utlåtande nr i.

19

begränsning synes icke tillräckligt motiverad och skyldigheten torde böra utsträckas
till alla ansökningar som avse dödande av intecknad handling. I
samband därmed torde till undanröjande av förefintlig oegentlighet uttryckligen
böra föreskrivas att anteckning om slutligt utslag, varigenom ansökan
om dödning avslagits, icke skall göras förrän utslaget vunnit laga kraft. Detta
föranleder jämkning av stadgandet även i redaktionellt hänseende.

Vissa jämkningar torde i förevarande sammanhang även böra vidtagas i
2 och 13 §§. Förstnämnda lagrum innehåller för närvarande bland annat
särskilda forumregler för vissa fall då ansökan örn dödande avser handling
som är intecknad. Sålunda skall, då på grund av handling inteckning är
meddelad i fast egendom, ansökningen göras hos den rätt, under vilken egendomen
lyder. Är handlingen intecknad i tomträtt eller vattenfallsrätt eller
i fartyg, göres ansökningen hos vederbörande »inteckningsdomstol». Däremot
saknas särskild forumbestämmelse i fråga om handling på grund av vilken
förlagsinteckning eller inteckning i jordbruksinventarier meddelats. Ärenden
angående dödande av sådana handlingar torde därför i regel, jämlikt 2 §
första punkten, upptagas av den rätt, där den förpliktade är skyldig att svara
i tvistemål som angå gäld i allmänhet. Med anledning av att, enligt de föreslagna
ändringarna i 10 §, inskrivningsdomaren jämväl skall ha att fullgöra
uppgifter beträffande sistnämnda slag av inteckningshandlingar, synes
det lämpligt, att ärendena överflyttas till den domstol, vilken den meddelade
inteckningen närmast angår. På grund av det anförda och då det numera
icke torde vara riktigt att beteckna domstolen som inteckningsdomstol synas
berörda forumföreskrifter i 2 § böra ändras så att, örn inteckning meddelats
på grund av handlingen i fråga, ansökning örn handlingens dödande
skall göras, såvitt angår handling för vilken inteckning fastställts i fast egendom,
tomt- eller vattenfallsrätt eller jordbruksinventarier, hos den rätt, under
vilken fastigheten lyder, och eljest vid rätten i den ort där vederbörande inskrivningsdomare
är. En motsvarande ändring bör vidtagas i 13 § som reglerar
förutsättningarna för dödning av själva inteckningsrätten, när intecknad
handling förkommit. 1 detta lagrum synes dessutom, med föranledande av
vad styrelsen för Sveriges stadsdomare i sitt remissyttrande anfört, böra i
förtydligande syfte införas ett tillägg, som tydligt anger, att rättens förordnande
att inteckning må dödas utan handlingens företeende icke i och för
sig innebär att inteckningen dödas. Härom måste särskild ansökan göras hos
inskrivningsdomaren. Bestämmelserna i 13 § sista stycket om anteckning
i fastighets- eller inteckningsboken torde böra jämkas i överensstämmelse
nied vad jag föreslagit i fråga örn 10 §.

I 9 § tredje stycket torde slutligen höra vidtagas en rent redaktionell ändring
varigenom ordet check uteslutes. Nu gällande checklag innehåller nämligen
icke något särskilt stadgande örn dödande av check.

Någon särskild erinran örn bestämmelserna i 1927 års lag torde icke, såsom
styrelsen för Sveriges stadsdomare ifrågasatt, behöva införas i inteckningsförordningen.
Örn en sådan åtgärd skulle vidtagas, krävde konsekvensen
att motsvarande ändringar genomfördes i andra författningar om inteckning.

20

Första lagutskottets utlåtande nr 4.

De nya bestämmelserna torde böra träda i kraft den 1 juli 1946. Med avseende
å ansökningar som inkommit före lagens ikraftträdande torde äldre
forumregler böra tillämpas. Har handling enligt 9 § andra stycket äldre
lydelsen försetts med bevis som där sägs, bör det vara tillfyllest för att handlingen
skall medföra den ursprungliga handlingens inteckningsrätt. Inskrivningsdomaren
bör emellertid åläggas att, så snart handlingen företes, göra
anteckning örn förhållandet i fastighets- eller inteckningsboken.»

Efter hemställan av lagrådet har stadgandet i 9 § andra stycket i det genom
propositionen framlagda lagförslaget utformats så att ny handling, som
utfärdats i stället för dödad inteckningshandling, ej skall gälla såsom inteckningshandling
förrän anteckning skett jämlikt 10 § andra stycket, varjämte
ett i övergångsbestämmelserna till det remitterade förslaget upptaget
stadgande av innebörd, att äldre forumregler skola tillämpas beträffande
ansökan, som ingivits till rätten före den nya lagens ikraftträdande, uteslutits
såsom obehövligt. Härutöver ha vissa andira, smärre redaktionella jämkningar
vidtagits i det remitterade lagförslaget.

Utskottet. Utskottet har vid sin granskning av det genom propositionen framlagda
lagförslaget icke funnit anledning till erinran mot detsamma och får alltså
hemställa,

att förevarande proposition, nr 31, måtte av riksdagen
bifallas.

Stockholm den 5 mars 1946.

På första lagutskottets vägnar:
K. SCHLYTER.

Vd detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Schlyter, Bergquist, Wagnsson, Karl Emil Johanson,
Westman, Ahlkvist, Krugel och Löthner;

från andra kammaren: herrar Lindqvist, Hedlund i Östersund, Werner, Björling* och
Lindberg, fru Gustafson samt herrar Ljungberg och Jonsson i Skutskär.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Stockholm 1946. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

461006