Konstitutionsutskottets utlåtande nr 7.

11

Nr 7.

Ankom till riksdagens kansli den 7 mars 1946 kl. 3 em.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckt motion om
viss ändring av U § lagen örn inskränkningar i rätten
att utbekomma allmänna handlingar.

Uti en inom andra kammaren väckt, till konstitutionsutskottet hänvisad
motion, nr 191, av herr Osterman m. fl. hemställes, att riksdagen ville hos
Kungl. Majit anhålla om förslag till sådan ändring av 14 § lagen om inskränkningar
i rätten att utbekomma allmänna handlingar, att sekretessen
häves för sjukjournaler och andra inom sjukvården upprättade handlingar,
då genom en vilseledande framställning av sådana personliga förhållanden,
som sekretesslagen avser att skydda, sekretessen på ett oomtvistligt sätt ensidigt
brutits och då ett betydande samhälleligt intresse står på spel.

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

Enligt 14 § första stycket lagen om inskränkningar i rätten att utbekomma
allmänna handlingar (sekretesslagen) må handlingar i bl. a. ärenden
rörande hälsovård och sjukvård, i vad de angå enskilds personliga förhållanden,
icke utan hans samtycke till annan utlämnas tidigare än sjuttio år
efter handlingens datum. Även utan sådant samtycke skall dock sådan handling
utlämnas örn, med hänsyn till det ändamål för vilket utlämnande åstundas
och omständigheterna i övrigt, trygghet kan anses vara för handen, att
det ej kommer att missbrukas till skada eller förklenande för den vilkens
personliga förhållanden i handlingen avses eller för hans nära anhöriga. Vid
utlämnande böra erforderliga förbehåll göras. I 14 § andra stycket föreskrives,
att om handling angår någons intagning, vård eller behandling å anstalt
eller inrättning eller någons vård eller behandling av läkare annorstädes
än å anstalt, och örn det finnes grundad anledning antaga att genom handlingens
utlämnande ändamålet nied vården eller behandlingen skulle motverkas
eller någons personliga säkerhet sättas i fara, ma utlämnande vägras,
ändock att enligt bestämmelserna i första stycket utlämnande bort skei,
Denna inskränkning avser enligt förarbetena icke blott utlämnande till annan
person än patient utan även och framför allt utlämnande till patienten själv.

I motionen anföres, att under senare år utkommit ett flertal böcker, som
givit en snedvriden skildring av förhållandena vid sinnessjukhusen och varit
ägnade att hos den stora allmänheten rubba det förtroende tor sinnessjukvården,
som är en nödvändig förutsättning för att de sjuka i tid skola cililia
hjälp och bot. Gällande bestämmelser lägga emellertid enligt motionärernas
mening hinder i vägen för framläggande inför allmänheten av objektiva
redogörelser för de föregivna tallen av vanvård eller oberättigat kvarhållande
på sinnessjukhus. På grund därav har man, tramhalles det, ehuru
vederbörande ej namngavs, icke kunnat publicera en av den centrala medicinska
myndigheten upprättad promemoria rörande ett s. k. interneringsfall.

12

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 7.

vilken gav en helt annan skildring av fallet och dess behandling än den för
allmänheten framlagda.

Principen örn allmänna handlingars offentlighet grundar sig på det allmänna
intresset av kontroll över den offentliga verksamheten. De i 14 §
sekretesslagen upptagna undantagen från denna princip gälla sådana fall,
där den enskildes intresse, att handlingar skola hållas hemliga, ansetts väga
tyngre än offentlighetsintresset. Ett utlämnande av de i stadgandet omnämnda
handlingarna får dock även utan samtycke av den enskilde ske, om
trygghet kan anses vara för handen, att utlämnandet ej kommer att missbrukas
till skada eller förklenande för den enskilde eller för hans nära anhöriga.
Enligt uttalande av medicinalstyrelsen i dess den 13 december 1944
avgivna yttrande över Sveriges läkarförbunds framställning angående sekretesskydd
för de av sjukhusläkarna förda s. k. specialjoumalema får den
omständigheten, att utlämnandet faktiskt kan vara till skada för patienten,
ej i och för sig hindra utlämnandet, örn det bruk av handlingen till nackdel
för patienten, som kan väntas, är fullt legitimt, t. ex. i en process örn skada
till följd av olycksfall. Utan en ingående kännedom örn det i motionen
asyftade mterneringsfallet är det omöjligt att avgöra, huruvida ett publicerande
i sammandrag av den nämnda promemorian är att betrakta som ett
utlämnande, som kan missbrukas till skada eller förklenande för den enskilde
eller för hans nära anhöriga. Frågan har i varje fall ej prövats besvärsvägen.
I nuvarande läge kan utskottet därför ej uttala sig bestämt, örn
en revision av 14 § sekretesslagen i av motionärerna angiven riktning är
av behovet påkallad. Skulle emellertid så visa sig vara fallet, bör paragrafen
otvivelaktigt revideras, så att den, på samma gång som den bereder skydd
för sjuka människors enskilda angelägenheter, ej hindrar framläggandet av
en objektiv redogörelse, då ett allmänt intresse det kräver. Det är nämligen
enligt utskottets mening ett allmänt intresse att förtroendet till en offentlig
verksamhet, i detta fall sinnessjukvården, icke rubbas genom en obefogad
kritik, vilken ej kan bemötas. Som utskottet framhållit i sitt utlåtande nr 6,
är emellertid frågan angående revision av 1937 års lagstiftning om allmänna
handlingars offentlighet för närvarande föremål för uppmärksamhet av 1943
års sekretessutredning. På grund av vad sålunda anförts saknar utskottet,
som förväntar, att utredningen även kommer att omfatta den av motionärerna
väckta frågan om ändring av 14 § sekretesslagen, anledning tillstyrka
skrivelse till Kungl. Majit i ämnet. Utskottet hemställer alltså,

att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 7 mars 1946.

På konstiutionsutskottets vägnar:

HARAUD HALLÉN.

Närvarande: se under utlåtandet nr 6.